Frågor och svar om alkohollagen, Nr 1

Transkript

1 Frågor och svar om alkohollagen, Nr 1 Gemensamt serveringsutrymme 8 kap. 14 andra stycket Av lagtexten framgår att särskilt tillstånd kan dock meddelas för flera tillståndshavare att utnyttja ett gemensamt serveringsutrymme. Det betyder att man inte bara kan ha ett gemensamt tillstånd. För att kunna få ett sådant särskilt tillstånd ska man alltså vara tillståndshavare. Statens folkhälsoinstitut ser dock inga hinder för att personer ansöker om ett eget serveringstillstånd samtidigt som de ansöker om ett särskilt tillstånd för ett gemensamt serveringsutrymme. Liksom att kommunen kan välja att samtidigt behandla både ansökan om serveringstillstånd och ansökan om särskilt tillstånd om gemensamt serveringsutrymme. Möjligheten att få ett särskilt tillstånd till att utnyttja ett gemensamt serveringsutrymme gäller både för stadigvarande serveringstillstånd till allmänheten och tillfälligt serveringstillstånd till allmänheten. En ansökan om ett särskilt tillstånd om att utnyttja ett gemensamt serveringsutrymme ska göras gemensamt av alla sökande. Kommunen ska utfärda ett tillståndsbevis för det särskilda tillståndet. På beviset ska det finnas uppgifter om samtliga tillståndshavare, se FHIFS 2010:6 om tillståndsbevis 4. Tillståndsbeviset ska i övrigt utformas enligt föreskrifterna. På tillståndsbeviset anges även tillståndshavarnas egna restaurangnummer (som deras egna serveringsställen har) Det finns särskilda kategorikoder för stadigvarande servering vid gemensamt serveringsutrymme, se föreskriften. När det gäller tillfälliga tillstånd är det ingen uppgift som Folkhälsoinstitutet tar in och det finns inget restaurangnummer eller kategorikod för sådana tillstånd. I övrigt ska tillståndsbevis för tillfällig servering i tillämpliga delar utformas enligt föreskrifterna. De stadigvarande serveringsställenas egna serveringsutrymmen kan ingå i det gemensamma serveringsutrymmet. Men om tillståndshavarna vill ha kvar ett eget serveringsutrymme utöver det gemensamma ser inte Folkhälsoinstitutet att det möter något hinder. Observera att ett serveringsutrymme ska ligga i anslutning till serveringsstället vilket även gäller för det gemensamma serveringsutrymmet. Det framgår av 8 kap. 14 att ett tillstånd omfattar ett visst avgränsat utrymme och av 8 kap. 15 att kök ska finnas i anslutning till serveringslokalen för stadigvarande tillstånd till allmänheten. Men även vid tillfälliga serveringar ska serveringsutrymmet ligga i anslutning till serveringsstället eftersom det annars är svårt att upprätthålla kravet på att tillhandahålla tillredd mat och överblickbarhet. Catering Fråga: Det är väl rätt uppfattat att om cateringtillstånd meddelats så kan partihandlarna leverera alkoholdryckerna till den plats där tillställningen ska vara. De har väl möjlighet att leverera till annan plats än där företaget har sitt säte/kök? 1 (5)

2 Svar: Ja, leverans får ske dit där tillställningen äger rum. Partihandlaren får förvissa sig om att det är rätt mottagare. Fråga: Hur ska brandsäkerheten intygas? Svar: När det gäller brandsäkerhet skulle kommunen ta hänsyn till det enligt gamla alkohollagen (7:8 första stycket tredje meningen) vid ansökan om stadigvarande serveringstillstånd till allmänheten. Nu har man utvidgat bestämmelsen till att även gälla stadigvarande serveringstillstånd för slutna sällskap. Det är troligt att samma lokaler används flera gånger och att kommunen i framtiden kommer att ha kännedom om att den lokal som anmälan gäller är lämplig från brandsäkerhetssynpunkt. Det kan innebära att när kommunen har kännedom om lokalen och dess brandsäkerhet krävs inte att tillståndshavaren vid anmälan behöver bifoga dokument om lokalens lämplighet från brandsäkerhetssynpunkt. Observera att brandskyddskravet inte gäller cateringverksamhet som sker i lokaler som inte är avsedda för allmänheten, t.ex. enskilda hem, en arbetsplats, FHIFS 2010:8 3 andra stycket. Ett praktiskt exempel från länsstyrelsen i Halland Kommunerna i Halland gör på följande sätt: I instruktionerna på kommunens hemsida står att vid anmälan av cateringlokal ska det bifogas ett dokument från räddningstjänsten som intygar att lokalen är lämplig från brandsäkerhetssynpunkt. Handläggaren har stämt av med räddningstjänsten om detta arbetssätt och de har godkänt detta. Fråga: På vilka grunder kan man vägra att godkänna en lokal för cateringverksamhet? Svar: Följande kan kommunen ta hänsyn till när den ska besluta om att godkänna en lokal för cateringverksamhet: lokalen ska omfatta ett visst avgränsat serveringsutrymme (8 kap. 14 ), den ska vara tillräckligt stor för sällskapet, den ska vara lämplig från brandsäkerhetssynpunkt (8 kap. 16 ). När det gäller kravet om brandsäkerhet gäller det inte för privata lokaler, FHIFS 2010:8 3 andra stycket. Det är inte möjligt att vägra godkänna en lokal med hänvisning till att kommunen befarar att lokalens placering medför olägenheter i fråga om ordning och nykterhet eller särskild risk för människors hälsa (8 kap. 17 ). Den bestämmelsen kan användas vid en prövning av en ansökan om ett serveringstillstånd. Om kommunen anser att lokalen inte kan godkännas och bristerna inte kan åtgärdas ska tillståndshavaren få besked genom ett beslut om att inte godkänna lokalen. Folkhälsoinstitutet har fått en fråga om det kan ske genom att anmälan avvisas, jmf med anmälan enligt lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning. Frågan är i och för sig förvaltningsrättslig. Ett godkännande av lokalen är ett krav för att tillståndet ska kunna användas och Folkhälsoinstitutet ser ingen annan lösning än att kommunen gör en sakprövning av de omständigheter som framkommer av anmälan innan beslut tas. 2 (5)

3 Fråga: Serveringstider? Svar: Vid beslut om serveringstider för cateringverksamhet kan en utgångspunkt vara att servering beviljas inom normaltiden (8 kap. 19 ). Kommunen vet inte var tillståndshavaren kommer att servera och kan inte som vid andra tillståndstyper göra en prövning utifrån ställets placering. Samtidigt är tanken med att införa cateringtillstånd att det ska underlätta för den som vill bedriva sådan verksamhet. Och om det inför varje serveringstillfälle blir mer en regel än ett undantag att tillståndshavaren behöver ansöka om utsträckt serveringstid har bestämmelsen förlorat en del av sitt syfte. En vägledning för kommunen kan vara vilka serveringstider som meddelats tidigare för servering i slutna sällskap. Kommunen får också genom anmälan vetskap om mellan vilka tider en viss tillställning ska pågå och har möjlighet att följa upp verksamheten med tillsynsbesök. Fråga: Kan man godkänna en lokal men begränsa tiden för serveringen? Svar: Serveringstiden är beslutad när serveringstillståndet meddelas och tiden ska anges i tillståndsbeviset. Det är inte möjligt att meddela villkor efter meddelat beslut. Om det finns begränsningar för lokalens användande, t.ex. hur sent servering får pågå, som leder till att serveringstiden enligt tillståndet inte kan nyttjas fullt ut, så begränsas förstås möjligheten att servera av den anledningen. Kunskapsprov Fråga: Vilket stöd har FHI i lagstiftning och förarbeten för att i föreskrifter kräva kunskapsprov av den som söker tillfälligt tillstånd för servering till slutet sällskap? Inte rimligt att ställa krav på t.ex. pensionärsföreningar att genomgå ett prov och de kostnader som detta innebär. Har redan fått frågor från kommuner om de kan göra undantag för detta prov. Tanken med dessa tillstånd har varit att de ska kunna förvärvas snabbt och genom ett enkelt förfarande hos tillståndsmyndigheten. Genom denna föreskrift så blir det än fler tillställningar med servering av alkoholdrycker till slutna sällskap utan tillstånd. Svar: Statens folkhälsoinstitut har rätt att utfärda föreskrifter (FHIFS 2010:7, 8 kap. 12 andra och tredje stycket alkohollagen och 4 2 p alkoholförordningen). I propositionen 2009/10:125 sidan 96 finns motiveringen. Det framgår att kravet bör gälla såväl stadigvarande som tillfälliga tillstånd, men nivån kan skilja. Det finns inget angivet om att sökande av tillfälliga tillstånd till slutna sällskap är undantagna från att göra ett kunskapsprov. Proven har olika antal frågor utifrån typ av tillstånd. Kommunen har även en möjlighet att medge undantag enligt 10 andra stycket i föreskrifterna om kunskapsprov. Kommunernas möjlighet att medge undantag från att göra ett kunskapsprov vid ansökan om tillfälligt serveringstillstånd till slutna sällskap är avsedd för sådana enstaka tillställningar som inte kan antas återkomma. Om någon ansöker vid ett och samma tillfälle om flera tillfälliga serveringstillstånd för olika tillställningar så är inte bestämmelsen om undantag från att göra kunskapsprov tillämplig. 3 (5)

4 Vid en bedömning av om undantag ska göras finns flera faktorer för kommunen att ta hänsyn till. Undantaget i 10 andra stycket gäller ansökan om tillfälligt serveringstillstånd till slutet sällskap vid ett enstaka tillfälle. Dessa tillställningar kan vara mycket olika till sin karaktär. Det kan handla om en bröllopsfest eller annan familjehögtid där det krävs ett serveringstillstånd eller om en större tillställning med kommersiella intressen arrangerade av en näringsidkare eller en förening. Det är därför rimligt att inte ha ett generellt undantag utan låta kommunerna avgöra om serveringen är av sådan art och omfattning att det kan krävas ett prov för att bedöma om tillståndshavaren har tillräckliga kunskaper. Återkommande ansökningar om tillfälliga tillstånd bör behandlas enligt 5 fjärde stycket i föreskrifterna. Observera att om det är fråga om regelbundet återkommande verksamhet kan det vara lämpligare att ansöka om ett stadigvarande tillstånd och då ska sökanden göra prov enligt 5 tredje stycket. Fråga: Vem betalar tolk vid muntliga förhör? Svar: Statens Folkhälsoinstitut har inget bemyndigande att bestämma om kommunernas avgifter. Sveriges Kommuner och Landsting har tagit fram ett cirkulär 10:77 (dnr 10/6222) om avgifter. Fråga: Vem, vilka och hur många ska klara provet i en ideell förening som söker tillstånd? Svar: När en förening ansöker om tillstånd så är det personer i styrelsen som ska uppfylla kunskapskravet, riktlinjen är minst hälften av styrelsemedlemmarna. Kommunen får bedöma vilken eller vilka personer som har ett betydande inflytande och är aktiva i serveringsrörelsen. Det är samma bedömning som görs i övriga fall när en juridisk person söker serveringstillstånd. Provsmakning vid arrangemang på ett serveringsställe, 8 kap. 6 första stycket 1 Fråga: Om partihandlare deltar vid arrangemang på restaurang, vem är det som köper in alkoholen och vem är det som tar betalt? Vem är det som har ansvaret för ordning och nykterhet? Svar: Det är tillståndshavaren som köper in och säljer alkoholdryckerna. Provsmakningen sker på ett serveringsställe och tillståndshavaren har alltid ansvar för ordning/nykterhet. Rumsservering Fråga: Får en gäst själv bära alkoholdrycker från baren till sitt rum eller måste personal förflytta dryckerna upp till rummet? Svar: Nej, av lagtexten och det resonemang som återfinns i prop. 2009/10:125 s. 110 f. får det anses framgå att med rumsservering avses endast att serveringspersonal lämnar över alkoholdrycken till hotellgästen vid gästens hotellrum. Alkohollagens regler om till vem servering av alkoholdrycker får ske gäller även vid rumsservering, 3 kap Det är den som serverar som ansvarar för att exempelvis servering inte sker till eller att drycken inte tillhandahålls någon som är under 18 år. 4 (5)

5 Pausservering Fråga: De som har tillstånd utfärdade före 2011 får de fortsätta servera t.ex. cider vid pausservering? Svar: Nej, det finns en undantagsregel gällande pausservering som är klart uttalad i lagen om vilka dryckesslag som får serveras vid pausservering, 8 kap. 15 fjärde stycket. Det är vin och starköl. Se även övergångsbestämmelser 3. 5 (5)