Frågor och svar om alkohollagen, Nr 5

Transkript

1 Dnr TILLS 2011/91 Frågor och svar om alkohollagen, Nr 5 Bjudregeln 3 kap. 9 på ett serveringsställe Fråga: Vilken åldersgräns gäller för bjudregeln på ett serveringsställe? Är det någon skillnad om det är servering till allmänheten eller i slutet sällskap? Svar: I 3 kap. 9 3 st. sista meningen görs undantag från bjudregelns 20-årsgräns, med hänvisning till 3 kap. 7 2 st. Där framgår att servering av alkoholdrycker på ett serveringsställe får ske till den som har fyllt 18 år. Det görs ingen skillnad mellan servering till allmänheten och i slutna sällskap. I proposition 2009/10:125, författningskommentaren till 3:9, s. 158, skrivs att på serveringsställe gäller föreskriven åldersgräns 18 år, och med serveringsställe avses sådant som riktar sig till allmänheten. Statens folkhälsoinstituts tolkning är att lagens bestämmelse gäller, dvs. att det på ett serveringsställe är tillåtet att bjuda den som är 18 år oavsett om serveringstillståndet gäller till allmänheten eller i slutet sällskap. Ett serveringsställe avser även serveringar utan serveringstillstånd. På en sådan servering kan det serveras folköl. Här finns dock ingen skillnad när det gäller åldersgräns då det är 18 år oavsett om det bjuds på ett serveringsställe eller på annan plats. Administrativa åtgärder Fråga: Kan ett omhändertagande ute på stan av en tillståndshavare enligt lag (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB) medföra att kommunen kan vidta administrativa åtgärder, t.ex. erinran? Svar: Den principiella frågan är om en tillståndshavares beteende i sammanhang som ligger utanför serveringsverksamheten ska kunna utgöra hinder för meddelande av serveringstillstånd, alternativt leda till administrativa åtgärder för ett gällande tillstånd. Av den korta texten om erinran i propositionen, s. 117, kan man anta att de förseelser man avser ska gälla något som rör serveringsverksamheten. I annat fall skulle den nya regleringen kunna leda till en utvidgning av området där lämpligheten kan komma att ifrågasättas, där man med stöd av den gamla lagen inte kunnat vidta en åtgärd eftersom en återkallelsegrund saknats. Mer stöd finns i propositionen, författningskommentaren till 9 kap 17, s. 173 f., där det framgår att en erinran kan meddelas om tillståndshavaren inte uppfyller förutsättningarna som gällde för tillståndets meddelande eller inte följer serveringsbestämmelserna. Frågan är också vilka uppgifter kommunen behöver för att fatta beslut om/utöva tillsyn över serveringstillstånd. Uppgifter om en tillståndshavare som kommunen inte efterfrågar bör inte påverka bedömningen av ett serveringstillstånd eller leda till administrativa åtgärder. Ett exempel kan vara att en tillståndshavare på sin fritid har omhändertagits av polis med stöd av LOB, vilket polisen har rapporterat till kommunen. 1 (6)

2 Vi vill dock uppmärksamma att det här är en oprövad fråga till följd av ny lagstiftning och om kommunen väljer att meddela en erinran så kan beslutet överklagas och en domstol får avgöra frågan. Catering - servering utomhus Fråga: Finns det några möjligheter att servera alkoholdrycker vid servering av mat ute i naturen, i vildmarken? Är det någon skillnad om det är i ett slutet sällskap eller till allmänheten? Exempelvis en fisketuristarrangör tar ut turister med en guide. En kock ansluter och hjälper till att laga till en måltid i naturen. Ibland kan med ett enklare kök på platsen, ibland med ett mobilt kök, alternativt matlagning över öppen eld. Platsen för måltid kan inhägnas om så är nödvändigt. Företagen är ofta rörliga, varför det geografiskt kan handla om många olika platser. Svar: Det bör under vissa förutsättningar finnas möjlighet att servera alkoholdrycker i en sådan situation som har beskrivits i frågan. Det är dock viktigt att observera gällande regler kring servering, bl. a. avgränsade ytor och platsens belägenhet samt krav på matutbud och köksutrustning. Kommunen ska ha möjlighet att genomföra tillsyn över serveringen, dvs. det måste gå att fastställa ett serveringsutrymme, en bestämd plats inom vilken tillståndshavaren ansvarar för serveringen. Stadigvarande catering Enligt 8 kap. 14 alkohollagen ska serveringstillstånd omfatta ett visst avgränsat utrymme. Det ska jämföras med bestämmelsen om catering i 8 kap. 4 där serveringen ska ske i en lokal. I den gamla alkohollagen skiljer man på lokal och utrymme. Definitionen enligt den gamla alkohollagen 7 kap. 10 finns i prop. 2009/10:125, s Med lokal menas utrymme inomhus och med annat avgränsat utrymme avses del av serveringsställe som är beläget utomhus och där alkoholservering förekommer. I författningskommentaren till nuvarande bestämmelse i 8 kap. 14 första stycket anges att stycket motsvarar 7 kap. 10 i den gamla lagen (prop., s. 169). Eftersom bestämmelsen om catering särskilt anger att den lokal där serveringen äger rum anmäls till kommunen, finner Folkhälsoinstitutet att cateringservering ute i naturen inte bör godkännas av kommunen. Här är det också på plats att nämna att vi inte ser att ett tält är en lokal. Tillfällig servering i slutet sällskap Denna servering behöver inte ske i en lokal och om kraven på vad som är ett slutet sällskap uppfylls kan det vara möjligt att få tillstånd för sådan servering utomhus. Det kan vara sällskapet självt eller ett cateringföretag som ansöker om ett tillfälligt tillstånd. När det gäller slutet sällskap förutsätts dock någon form av gemensamt intresse eller ett innehållsmässigt samband mellan medlemmarna förutom själva arrangemanget eller tillställningen, se Handbok Alkohollagen, s. 62. Ett sällskap som enbart sammansätts av den som arrangerar en tillställning är enligt Folkhälsoinstitutets mening inte att betrakta som ett sådant slutet sällskap som avses i alkohollagen. I några kammarrättsdomar tar man ställning till frågan om vad som kan vara ett slutet sällskap, se bl. a. Kammarrätten i Sundsvall, mål nr , Kammarrätten i Stockholm, mål nr och Kammarrätten i Göteborg, mål nr Tillfällig servering till allmänheten 2 (6)

3 Det kan vara en möjlighet att ansöka om och få ett tillfälligt tillstånd till allmänheten. Tillfällig servering som återkommer ofta bör dock normalt betraktas som ett stadigvarande serveringstillstånd och ett arrangemang så som det beskrivs i frågan kan inte få ett stadigvarande tillstånd, med hänvisning till bl.a. krav på kök. Fråga: Kan den som har ett stadigvarande serveringstillstånd för slutna sällskap i cateringverksamhet tillåtas servera alkoholdrycker på en uteplats? Svar: Folkhälsoinstitutet anser att det kan vara möjligt att få servera det slutna sällskapet på en uteplats om det finns en sådan i anslutning till den lokal som anmäls till kommunen. Det är under förutsättning att kommunen godkänt uteplatsen som en del av den övriga lokalen som anmäls av cateringföretaget. Ett serveringstillstånd ska som sagt omfatta lokal eller annat avgränsat utrymme som utgör en del av serveringsstället. När det gäller stadigvarande serveringstillstånd för slutna sällskap i cateringverksamhet finns inte något serveringsställe knutet till tillståndet. Här har lagstiftaren varit tydlig med att servering ska bedrivas i en lokal. Det bör dock vara rimligt att det finns möjlighet till att få servera på ett utrymme utomhus i anslutning till lokalen. Ett stöd för denna uppfattning kan även hämtas från bestämmelsen om ett gemensamt serveringsutrymme, 8 kap st. Ett gemensamt serveringsutrymme kan vara i en lokal eller på annan plats (prop. 2009/10:125, s. 102). Enligt Folkhälsoinstitutets uppfattning avses med annan plats t.ex. ett utomhusområde på en festival. Serveringsutrymme är således ett vidare begrepp än enbart uteplats i anslutning till en serveringslokal. Fråga: Vad avses med privata lokaler? Svar: Lokaler som inte är avsedda för allmänheten, t.ex. enskilda hem och arbetsplatser. Privata lokaler omfattas inte av kravet på lämplighet från brandsäkerhetssynpunkt (8 kap. 16, propositionen s. 97 f). Tillsyn äger inte heller rum i privata lokaler. Ett ytterligare exempel på begränsad tillsyn är rumsservering på hotell, där personalen inte har tillsyn över förtäringen i ett hotellrum, utan endast vid överlämnandet av dryckerna (prop. s. 110). Provsmakning Fråga: Vingård med provsmakningstillstånd vill ha gemensam serveringsyta med grannen som har stadigvarande tillstånd till allmänheten. Är detta möjligt? Hur går det med matkravet om det är möjligt? Svar: Nej, provsmakning enligt 8 kap. 7 ska ske vid tillverkningsstället och inte på någon annan plats. Enligt författningskommentaren till 8 kap st. är en förutsättning att samtliga som omfattas av den gemensamma ansökan sedan tidigare har ett eget serveringstillstånd, i denna fråga har Vingården ett provsmakningstillstånd. Fråga: Ska samtliga partihandlare som ansöker om ett gemensamt provsmakningstillstånd enligt 8 kap. 6 1 st. p 2 göra kunskapsprov? Svar: Ja, när de ansöker om ett gemensamt provsmakningstillstånd så ska de var och en prövas av kommunen. De gör en gemensam ansökan och om de beviljas provsmakningstillstånd så är de alla tillståndshavare och ansvariga för sin provsmakningsverksamhet. 3 (6)

4 Flera näringsidkare på ett och samma serveringsställe Fråga: Om det inte får förvaras alkoholdrycker på ett serveringsställe som inte har serveringstillstånd, hur kan det då vara möjligt för två näringsidkare, en med och en utan serveringstillstånd, att verka i samma lokal men vid olika tidpunkter. Att låsa in alkoholen innebär väl inte att alkoholen har tagits bort från serveringsstället? Svar: Det tillstånd som är beviljat gäller dygnet runt så alkoholdryckerna kan förvaras på serveringsstället, se i övrigt Folkhälsoinstitutets yttrande till kammarrätten Stockholm, VERK 2008/164 (bifogas). Detaljhandel med folköl för en tillverkare Fråga: Kan kommunen kräva att detaljhandelsförsäljningen enbart får ske på tillverkningsstället eller innebär detta att det är möjligt för tillverkaren att även ha s.k. ambulerande försäljning vid olika evenemang och där kunna sälja i bodar och dylikt? Svar: Nej, tillverkaren kan bara sälja folköl på tillverkningsstället. Det finns skrivet om detta i prop. 1976/77:108, Lag om handel med drycker, författningskommentar till 30 33, s Alkohollagarna från 1995 och 2011 har inte medfört några förändringar (prop. 1994/95:89, författningskommentar s. 96, och prop. 2009/10:125, författningskommentar s. 160). Vilande tillstånd Fråga: Kan ett serveringstillstånd vara vilande och i så fall under hur lång tid? Svar: Huvudregeln är att tillståndet ska återkallas om tillståndshavaren inte bedriver någon verksamhet (9 kap. 18 första stycket 1). Men det finns undantag. En tillståndshavare får göra ett kortare uppehåll i verksamheten. Anmälan om detta ska ske till kommunen (9 kap. 11 ). Exempel på hur länge ett tillstånd kan vara vilande finns i bl.a. följande domar: - Kammarrätten i Göteborg, mål nr , en tillståndshavare arrenderade ut sin restaurang under ett år och tillståndshavaren fick tillståndet återkallat. - Kammarrätten i Jönköping, mål nr , kommunen återkallade i april 2008 serveringstillståndet p.g.a. att det inte längre utnyttjades. Restaurangen hade varit stängd sedan september Tillståndshavaren överklagade till länsrätten som avslog överklagandet. Länsrätten konstaterade att bolaget inte bedrivit någon verksamhet under en relativt lång tidsperiod och att anledningen till detta saknade betydelse för bedömningen av tillståndsfrågan. Tillståndshavaren överklagade till kammarrätten som avslog överklagandet. Kammarrätten anförde bl.a. att en förutsättning för att serveringstillstånd ska meddelas är att det finns en avsikt att bedriva serveringsverksamhet. Kammarrätten fann även att tillståndshavaren hade varit oförhindrad att bedriva sådan verksamhet men hade valt att hålla restaurangen stängd. - Länsrätten i Stockholm, mål nr , Kommunen återkallade serveringstillståndet bl.a. på grund av att tillståndshavaren inte utnyttjat sitt serveringstillstånd sedan juli (6)

5 Fråga: Kan en tillståndshavare med säsongsrättighet arrendera ut del av den perioden han/hon själv har serveringstillstånd för? Exempelvis om tillståndshavaren har en säsongsrättighet under maj till september men vill arrendera ut några av dessa månader till någon som söker tillfälligt serveringstillstånd för den perioden. Svar: Det finns exempel där domstolen ansett att det är möjligt att under en kortare tid arrendera ut sin restaurang, bl. a. Länsrätten i Stockholm mål nr , där restaurangen hyrdes ut under en veckas tid och hyrestagaren fick ett tillfälligt serveringstillstånd under den veckan. Det här avsåg som sagt endast en vecka. Om det kan avse en längre period är en bedömning som kommunen får göra utifrån arrendetid och i övrigt alkohollagens bestämmelser. Det får t.ex. inte vara något återkommande arrangemang eftersom det då kan ifrågasättas dels behovet/nyttjandet av tillståndet för den stadigvarande tillståndshavaren dels huruvida det är tillfälligt för den som återkommande arrenderar. Fråga: Går det att ha sin säsongsrättighet vilande under en säsong och i så fall är det möjligt att arrendera ut stället under hela den säsongen? Svar: Om det finns anledning att anta att tillståndshavaren med det stadigvarande serveringstillståndet kommer att fortsätta bedriva verksamhet, dvs. det är tillfälligt vilande, så kan det vara möjligt att han/hon får ha sitt tillstånd vilande under en säsong. Kommunen måste bedöma om det är rimligt att ha ett tillstånd vilande en hel säsong och om det blir aktuellt med att meddela ett tillfälligt tillstånd under tiden, i så fall hur lång tid det tillfälliga tillståndet kan löpa (jfr Handbok alkohollagen s. 63 under II Tillfälliga tillstånd). Kunskapsprov Fråga: En person driver, sedan många år tillbaka, restaurang A med serveringstillstånd till allmänheten i kommunen. Han håller nu på att etablera en ny restaurang B som ska drivas av ett annat bolag. Han har inte gjort kunskapsprovet i alkohollagen. Kan han undantas från bestämmelsen om kunskapsprov enligt undantaget i FHIS 2010:7, 10 punkt 3? Svar: Möjligheten att göra undantag enligt 10 i föreskrifterna om kunskapsprov gäller om samma tillståndshavare förekommer i en ny ansökan. Utgångsläget i frågan är att det handlar om en ny tillståndshavare i form av ett nytt bolag. Då gäller inte möjligheten att göra undantag. Mat och kök En intressant dom från Kammarrätten i Stockholm, mål nr , beslutsdatum , angående mat- och kökskrav. Folkhälsoinstitutet har fått in en synpunkt om att beslutet kan öppna för att kommunerna kommer att ge tillstånd till i princip alla som serverar någon form av mat. Vi ser dock inte att domen har den innebörden, se nedan. Förvaltningsrätten: Utredningen i målet ger tillräckligt information för slutsatsen att det kommer att finnas ett varierat utbud av maträtter och att en betydande del av menyns råvaror kommer att förädlas i 5 (6)

6 källarlokalen. Det faktum att sous-vide-teknik kommer att användas vid tillagning av vissa rätter såsom pizza utgör inte något hinder. Vid en sammanvägd bedömning av utbud, kvalitet och allmän standard finner förvaltningsrätten att de krav som följer av 8 kap. 15 första stycket AL är uppfyllda. Några andra hinder för serveringstillstånd har inte framkommit. Överklagandet ska således bifallas och bolaget beviljas det sökta tillståndet." Domstolen gör här en bedömning att det kommer att finnas ett varierat utbud av maträtter och en betydande del av menyns råvaror kommer att förädlas på serveringsstället. Ny matlagningsteknik ska inte vara ett hinder för en restaurang att få ett serveringstillstånd och i prop. 2009/10:125, s. 105 nämns som exempel sous-vide. Domstolens motivering är en bedömning av de skäl som anförts av båda parter i målet. Domen ligger i linje med den bedömning Folkhälsoinstitutet har gjort avseende mat och kökskrav utifrån alkohollagen och dess förarbeten. Det är viktigt att konstatera att kammarrätten instämmer i förvaltningsrättens bedömning av tillämpningen av 8 kap. 15 AL. Vi anser inte att domen ger utrymme för kommunerna att ge tillstånd till i princip alla som serverar någon form av mat. En ny dom från Förvaltningsrätten Växjö, , mål nr , är intressant att nämna i sammanhanget när det gäller förvaltningsrätten syn på matutbud. Rätten anser att matutbudet inte varit tillräckligt, men nöjer sig med en varning då utbudet har förbättrats. 6 (6)