Nordiska nätverket för forskning om äldres boende. Minnesanteckningar från mötet den 6 7 mars 2008 i Norrköping

Transkript

1 Minnesanteckningar från mötet den 6 7 mars 2008 i Norrköping

2 Innehåll Minnesanteckningar...3 Torsdag 6 mars...3 Alla vill inte bo hemma till sista dagen...3 En presentationsrunda...6 Seniorboendet i Norrköpings kommunala bostadsbolag...7 Diskussion i grupper...9 Fredag 7 mars...9 Arkitektens design av särskilt boende...9 Om nätverket och framtiden...11 Nätverksformering...11 Antologi...12 Spridda synpunkter...13 Nästa möte...13 Medverkande: [14] Norrköping

3 Minnesanteckningar Det första mötet med intresserade att starta ett nätverk för forskning om äldres boende inbjöds till och arrangerades av vid Campus Norrköping, Linköpings universitet den 6-7 mars Konferensen syfte var att lyfta upp och diskutera intresset och behovet av ett nätverk som har fokus på forskning om äldres boende. :s inbjudan var brett riktad till de av Nordens forskare som arbetar inom detta område. Torsdag 6 mars Alla vill inte bo hemma till sista dagen Förs ut i programmet var Catharina Nord som med en inledande hälsning berättade om (tidigare Tema Äldre och åldrande), dess start och nuvarande inriktning mot forskning om vård, välfärd och omsorg. Den del av som tagit initiativ till nätverksträffen forskar kring hem, boende och äldres tekniklandskap. En forskning som utgår från den äldres perspektiv och behandlar frågor som är centrala för samhällets politik för äldre. Nord hoppades att detta skulle vara en start för och ett sätt att hålla samman den forskning som bedrivs om äldres boende. Den statliga Äldreboendedelagtionens ( ordförande Barbro Westerholm tog sedan vid och berättade om deras arbete och det senaste delbetänkandet (Bo för att leva SOU 2007:103). Det är ett arbete som utgår från att komma tillrätta med myten att alla vill bo hemma till sista dagen. Delegationen följer den demografiska, tekniska och ekonomiska utvecklingen och lyfter fram behovet av att studier om att äldres flyttbenägenhet behöver göras med jämna mellanrum. Forskarna i nätverket behövs eftersom det finns stora vita fläckar inom detta område, mycket bygger på sunt förnuft och inte på rejäl kunskapen, enligt Westerholm. Även om delegationen kommer med praktiska råd som att hissbidragen behöver införas igen, eftersom det är en av de enklast och effektivaste åtgärderna för att kunna utöka möjligheterna för äldre att kunna välja boende, så ville Westerholm ändå lyfta fram den nomenklatur för benämning av äldres boende som delegationen använder sig av. 1 1 Punktformuleringarna är hämtade från Bo för att leva, SOU 2007:103 3 [14] Norrköping

4 Seniorbostäder Samlingsbegrepp för alla former av ordinärt boende som utmärks av god tillgänglighet, tillgång till gemensamhetslokaler och krav på att de boende måste ha uppnått en viss ålder för att få flytta in Trygghetsboende Bostäder av detta slag ska vara utformade på sådant sätt att de undanröjer hinder och bör ha den högre nivå av tillgänglighet som finns beskriven i svensk standard för bostadsutformning1. Idag finns inget krav på att en sådan höjd nivå ska finnas i vissa bostäder utan det är den s.k. normalnivån enligt nämnda standard, som gäller för alla bostäder såväl i det ordinarie bostadsbeståndet som i särskilt boende. Inslag av gemensamhet är tydligt i trygghetsbostäder, vilket kommer till uttryck genom krav på gemensamhetslokal och möjlighet till gemensamma måltider. En trygghetsbostad utmärks alltså av tillgänglighet och tillgång till gemensamhetslokaler samt att det är den enskilde som avgör när hon eller han bör söka en trygghetsbostad. Någon behovsbedömning på motsvarande sätt som till nuvarande särskilt boende ska inte göras Vård- och omsorgsboende Istället för särskilt boende, som bättre speglar den inriktning som verksamheten vid särskilt boende numera har. Trygghetsboenden formuleras i två förslagsvarianter där diskussionen handlar om de för kommunerna ska vara en skyldighet eller en möjlighet. Det som Westerholm och delegationen i sitt arbete sett som hinder för nya initiativ på kommunal nivå för att utveckla äldres boende är bland annat politiska prioriteringar av verksamhet. Den kommunala benägenheten med otydliga uppdrag tilltjänstemän och övrig brist på kommunikation inom och utom kommunen gör det svårt att komma vidare och svårt för externa intressenter vad som är möjligt på den här nivån. Exempelvis är inte de äldres boende högt på dagordningen vid arbetet med detaljplanering och tomtanvisning. För att kunna stimulera skapande av bra boende lyfte Westerholm statliga och kommula åtgärder. Bland de statlig finns framförallt att höja bostadstillägg, ett särskilt sådant för pensionärer, och att återinföra bidrag till hissinstallation. I kommunen skulle en ökad samordning av förvaltningar och tydligare, transparant, markanvisningspolicy underlätta äldreboendets utveckling. En annan viktig del är att göra inventeringar och ge stöd till gemensamhetslokaler. 4 [14] Norrköping

5 Påföljande frågor och diskussion: Nordiska nätverket för forskning om äldres boende Mycket av frågorna rörde sig kring trygghet och trygghetsboende. Vad är skillnaden på att det är en möjlighet eller skyldighet för kommunerna? Bland annat motiverar frivilligheten att kommunerna kan förhålla sig friare till de behov som finns lokalt och hur man vill utforma trygghetsboendet med tanke på inslag av mer eller mindre vård- och omsorgsinsatser. Det är också en huvudtanke att själva boendet ska vara ordinärt boende som inte är biståndsbedömt. Tanken, kriteriet för att få flytta in är att det ska styras av den enskildes känsla av otrygghet, och för att detta i slutet ändå inte ska bli en plånboksfråga kan det vara rimligt att grunden för bostadstillägget höjs från 5000 till ex 8000 SEK. Vidare menade Westerholm, i svar på frågan om hur det ska gå att kombinera att det är en rättighet att kunna flytta till ett trygghetsboende men inte obligatoriskt för kommuner att bygga, att det måste komma till en förändring i investringsbidrag till dessa boenden. Det räcker inte till att hänvisa till framtida kostnadsinhämtningar som Mårten Lagergren har visat kommer av att skapa tryggare boende för äldre. Kan man säga något om den nordiska situationen? Det har egentligen inte Äldreboendedelegationen hunnit med men vittnesbörd från deltagarna i konferensen visar bland annat att det finns en parallell utveckling i Norge med den stora skillnaden att det inte alls är samma uppmärksamhet och fokus på äldres trygghet. Det har överhuvud inte kommit upp i debatten. Fokus ligger däremot på tätare boendeformer, och det liknar det som ändå blir resultatet av den svenska debatten om trygghet. I Danmark är det en utbyggnad av plejehjemme som är aktuell. I Finland finns det nya mellanboendeformer samtidigt som det finna ett utpräglat kvarboende. En annan skillnad kan också vara att i Sverige bestämmer man sig för en princip, som exempelvis kvarboendet, och så kör man det fullt ut, till skillnad från de andra nordiska länderan där det finns ett blandat utbud kvar medan det alltså i Sverige blir tydligare att vilken typ av insatser och boende som gäller går i vågor. Tar äldreberedningen upp forskningsbehoven? Ja, sade Westerholm, det är en massa kunskap som behövs och inte minst beteendevetenskaplig. Forskningen har också hittills handlat mycket om personalens situation och äldreboende. Vad som behövs är att mer fokusera på den äldre eftersom båda ska ha det bra. I Sverige utgår lagstiftningen från ramlagar och mål. Det innebär att det finns töjmån för tolkning. Vad som händer är att tjänstemän vid länsstyrelser och i kommuner skärper lagen genom att ta bort den töjmån som finns från början, kan bli en diskussion om centimetrar som på så vis missar målet med lagstiftningen. 5 [14] Norrköping

6 En presentationsrunda Denna kortfattade presentation bygger på de uppgifter som deltagarna lämnade under första dagens presentationstillfälle och är ingalunda uttömmande när det gäller akademisk tillhörighet och titlar, forskningsintressen etc. Marianne Abramsson, kulturgeograf,, Linköpings universitet, har sysslat med boendeforskning och boendepreferenser i Umeå, Gävle och Norrköping. Arbetar nu bland annat med ett antal projekt, kopplade till lokala bostadsförändringsprojekt, som på olika sätt är knutet till frågan om hur boendet fungerar socialt för den boende, för den äldre? Monika Jernelius, arkitekt vid SAR/MSA, GKAK med kommunala uppdrag i framförallt Nyköping och Norrköping och har varit med om att bygga många gruppbostäder och äldreboenden. Eva Sandstedt, sociolog, IBF, Uppsala universitet. Forskar för tillfället med frågor som har med enboende att göra: Famlijen som boendenorm och se på problem och möjligheter i jämförelse av kollektivboende/seniorboende och att bo hemma med enboende. Mirjaliisa Lukkarinen Kvist, etnolog,, Linköpings universitet. Arbetar i ett projekt om staden och de äldres boende. Utgår från stadsdelen Ljura i Norrköping som byggdes för ca 50 år sedan och studerar boendekarriärer och tankar om framtida boende. Anni Vilkko, socialgerontolog, universiteten i Tammerfors och Helsingfors. Studerar gärna hemmet och dess betydelse. Det politiska kravet på kvarboende gör det intressant att titta på vad som händer när äldre är tvugna att titta framåt, även om man inte vill, vad händer med hemmets mening och ur gör man ett nytt hem. Håller just nu på med projektet Locating home Jan-Erik Hagberg,, Linköpings universitet. Forskning som rör sig mellan hem, vardagsteknik och äldres tekniklandskap, speciellt spänningen mellan egen teknikanvändning och externt tekniklandskap. Studerar människors teknikbiografier eftersom hemmet då får betydelse. Bland annat gör ny teknik att hemmat förstärks som plats eftersom det går att göra mer från hemmet. Jonas E Andersson, Kungliga Tekniska Högskolan, Stockholm, Studerar arkitektonisk kvalité i äldreboende. Hur arkitekttävlingar används för att utveckla kvalité, hur dessa kunskapsprocesser rullar på och knådar förslaget till ett färdigt resultat. Johanna Jonsson, Dalarnas forskningsråd. Kartlägger äldreboenden i Dalarna och gör en uppföljning från Johanna tittar på hur idéerna ser ut för framtiden och går igenom alla boendeformer, ser även på 6 [14] Norrköping

7 anhörigstödet i en bygd som Älvdalen. Nordiska nätverket för forskning om äldres boende Cecilia Henning, socialt arbete, Högskolan i Jönköping. Studerar lokala sociala nätverk som grannätverk. Intresserad av hur man bygger ett samhälle för äldre med fokus på möjligheterna för äldres delaktighet, och arbetar med begrepps- och teoriutveckling i området. Håkan Karp, socialt arbete, Mälardalens högskola. Äldre och det lokala välfärdssamhället, framförallt hur det lokala området används, exempelvis 5-kommunersstudien och en jämförelse med och i samarbete med Japanska forskare. Siri Ytrehus, Fafo, Forskning om boende, äldre och omsorgsforskning. I uppstartsfasen av ett forskningsprogram om hemlösa och äldre hemlösa/bostadslösa. Avslutar en artikel om faktisk flyttning av äldre i Norge. Jan Paulsson, arkitekt. Senast en kunskapsöversikt om boende och närmiljö för äldre. Försöker hålla ordning på hur kunskap utvecklas och hur man tar hand om erfarenheter. Karin Høyland, arkitekt, SINTEF, Trondheim. Har senast studerat och publicerat om gemensamhetslokaler i mellanformer, nyare former, för äldres boende som har varit i bruk en tid Lars Gulbrandsen, NOVA, Oslo. Sysslat med boende i generationsperpektiv där ensamboendet, dvs boendet utan familj, har ökat. Studerar den äldre generationens användning av resurser, hur mycket och till vad används de. Har även tittat på flyttning av äldre. Eva Lundgren, socialantropolog, Stockholm. Forskar kring hemlikhet, vad det är och hur det görs. Hur idéer om hemlikhet iscensätts estetiskt. Åsa Larsson, arbetsterapeut,, Linköpings universitet. Studerar teknikanvändningen bland de äldre äldre (85+). Visar att de egentligen har en teknikvänlig inställning, men högre upp i åren skalas teknikanvändningen av. Catharina Nord, arkitekt,, Linköpings universitet. Studerar för tillfället speciellt mellanboendeformen korttidsboende där växelvården eller egentligen växelboendet är särskilt framträdande. Intresserad av vilken relation som är möjlig i en specifik fysisk miljö. Seniorboendet i Norrköpings kommunala bostadsbolag Lars Löfgren från Hyresbostäder i Norrköping berättade om deras arbete med seniorboende. Den lokala allmännyttan utgår från visionen om Att tillsammans med våra hyresgäster göra livet enklare och Norrköping bättre. Efter en beskrivning av hur bostadsläget i Norrköping är, med fler tre 7 [14] Norrköping

8 rumslägenheter än vad som efterfrågas, och om det framtida behovet av mindre lägenheter nådde presentationen fram till seniorboendet. 55+ konceptet: Seniorboendet är ett knepigt begrepp. 55 år är den undre gränsen och blir därmed den minst gemensamma nämnaren för seniorboendet, efter det är det en totalspridning av intressen och värderingar. Hur bygger man hus för en sådan grupp? Omöjligt. De som bor får själva fylla boendet med innehåll. Konceptet 55+ utgår från tre T. De hus, eller trappuppgångar, som Hyresbostäder väljer ut ska därför präglas av Tillgänglighet komma åt sitt boende infrastruktur till området och huset planlösning Tillsammans boendeverksamhet delaktighet aktivitet Trygghet fysiskt Exempel: Utsikten säkerhetslösningar och tjänster boendemiljön med likasinnande Modernt seniorboende renoverat till nyskick, ett premiumboende med 59 lägenheter med storlekar mellan 2:or och 5:or. 10% av totalytan utgörs av gemensamma utrymmen med bastu, relax, kök och övernattningsrum vars kostnader läggs på hyran ( SEK/m²). Exempel: Kullerstad Enklare men modernt seniorboende, viss renovering och anpassning av ett befintligt hus, ökar tillgängligheten. 12 lägenheter med gemensamma utrymmen. Väljes av 70 år och uppåt. Exempel: Krokek Modernt äldre-seniorboende med 14 lägenheter och gemensamma utrymmen kopplade till äldreboendet. Väljes av 75 år och uppåt. Detta är bara början för Hyresbostäders uppdrag kring seniorboende [14] Norrköping

9 Det kommer antagligen att bli fler hela hus (Utsikten) som görs i ordning. Trapphus kommer att plockas ut runt om i staden där nuvarande hyresgäster kommer att bo kvar men där nya hyresgäster kommer att vara ur kategorin med den gemensamma nämnaren 55+. Det handlar alltså om ombyggnation och först på sikt nyproduktion. Gruppen ensamstående kvinnor? Tar Hyresbostäder det sociala ansvaret? För denna grupp är inte Utsikten lösningen, istället växer detta fram organiskt i exempelvis Ljura där kvinnor håller lediga lägenheter åt varandra. Vad gör Utsikten attraktivt? Läget i staden och att man vet viken sort som flyttar in. Diskussion i grupper Marianne Abramsson och Catharina Nord berättade om de de frågor som detta första nätverkmötets gruppdiskussion borde cirkulera kring: Hur intressant är det med ett nätverk och hur kan vi utnyttja varandras kompetenser? Följande diskussionspunkter utgick diskussionen i grupperna från under torsdagen och fredagen. Forskning ämnen trender kunskapsluckor Forskningsutbyte på nordisk nivå former för samarbete finansiering Doktorander samarbete och forskarskolor Nätverksverksamhet Antologi (Gruppdiskussionen fortsatte under fredagen och referatet av resultatet redovisas där.) Fredag 7 mars Arkitektens design av särskilt boende Genom en strid ström av frågor lotsade arkitekten Monika Jernelius fram 9 [14] Norrköping

10 deltagarna över ämnet om arkitektens arbete med design av särskilda äldreboenden. Utgångspunkten var hennes arbete med ett par projekt i Norrköpings kommun. Ramarna/reglerna sätts där av Vård- och omsorgsnämndens riktlinjer och lagen om särskilt boende. Vid planeringsmöten finns det professionella grupper med men så gott som aldrig representanter från pensionärsföreningarna. Den enda gången KPR (Kommunala PensionärsRådet) är inbjudna är vid bredare övergripande diskussioner. En viktig sak som arkitekten i sitt arbete bör stärka är värdet av livet och värde i livet. I senare delen av livet försvinner kraften från sinnena och detta, menar Jernelius, är arkitektens uppdrag att stödja/motverka. Riktlinjerna driver på kostnaderna och rymmer något orimliga krav på innehållet i boendet. De gemensamma utrymmena har sina svårigheter (blanka golv, dåligt ljus etc), men de riktiga problemen finns i samband med kök och badrum. Det vanliga är att det ska finnas ett eget rum (max 25 m²) med alla faciliteter. Kostnaden för det är ca 1 miljon SEK per lägenhet + drift (vård av person etc). Badrummen gör mängder med pengar. Det anses inte värdigt (i Norrköping) med taklyft på toaletten. I Japan är badet viktigare än allt annat. Det används så mycket teknik som möjligt så att alla ska kunna bada. Köket har sin egen historia. När principer och riktlinjer för dagens kök utvecklades för särskilda boenden var inte tanken att det skulle vara som det är idag: En plats där man bor som riktigt sjuk de sista ett till två åren av sitt liv. Men att minnet köket finns har en poäng. I intervjuer framkommer att kylskåpet och vattenkokare, något eget och funktionellt på rätt nivå, är uppskattat och användbart. Det skapar också ett visst oberoende. Risken är å andra sidan att det blir isolerat med eget kök. Därför är det viktigt med systematiska efterprövningar av hur det brukas. Att göra brukandet till ett gott värde, istället för att göra riktlinjerna till det högsta värdet. Norrköpings kommun vill ha liv i bottenvåningen. Det planeras och läggs mycket verksamhet där. Jernelius pekade på att de är jättenoga med att det finns träffpunkter, och inte bara för de som bor där. Problemet är med dessa är att om det ska komma in entreprenörer så är finansieringen ett problem. Och då speciellt att finansiera allmänutrymmena eftersom det inte finns någon ekonomi i dem. Andra delar av arkitektens arbete med design av särskilt äldreboende 10 [14] Norrköping

11 handlade enligt Jernelius om Att matsalar får alltid stora balkonger Nordiska nätverket för forskning om äldres boende Att gemensamma lokaler alltid ligger mitten av boendet Entréerna är alltid den mest populära platsen att vara på Att TV:n aldrig finns i matrummet. Att köket efter strängare livsmedelslagar har blivit svårare att designa så att det kan involvera de boende. Miljön kring maten - livets nyckel - är viktig för att det ska vara möjligt att hjälpa till och angenämt att äta. Att arbeta med färger, kontraster och det taktila för att hjälpa syn och andra sinnen i vardagen. Denna typ finns också i Norge. Jernelius avslutade med att uttrycka sin irritation över de rigida bestämmelserna. Att ingen säger nej. Det borde finnas andra än arkitekterna som säger nej. Vi får ta chansen med seniorboende och trygghetsboende. Se till att myndigheterna håller fingrarna borta. Om nätverket och framtiden De samlade gruppdiskussionerna rörde sig över många områden, och mycket av den prövande kringgående rörelsen samlades under fredagsförmiddagen i ett ställningstagande om hur nätverket skulle kunna arbeta vidare. Nätverksformering En gemensam ståndpunkt var att nätverket behövdes och efter diskussioner enades de samlade deltagarna kring namnet Nordiska nätverket för forskning om äldres boende. Det nordiska jämförande perspektivet på bostadspolitisk forskning saknas i allmänhet och om äldres boende i synnerhet och borde drivas av nätverket. Övriga forskningsområden som listades som intressanta var bland annat Fysisk miljö och arkitektur Vardagsteknik i hemmet Boendepreferenser Äldres flyttmönster 11 [14] Norrköping

12 Boendets roll för att skapa välfärd Boendeformer engagemang och lokal förankring Formerna för samarbetet borde i första hand utformas så att planeringsmöten och nätverksträffar sker i anslutning till andra konferenser och symposier. Därmed måste också poängterasatt nätverket inte har ett konferensperspektiv, men utnyttjar tillfället. Lämpliga befintliga träffar att börja med är ENHR:s 2 konferenser och det återkommande Nordiskt bostadsoch urbanforskningsmöte. Finansieringen av nätverksaktiviteter kan ske via forskningsråden. Från svensk horisont är FAS, Nordforsk (Nordiska ministerrådet) och FORMAS lämpliga att försöka med. Antologi Antologin är ett konkret projekt för att driva nätverket vidare och motivera dess fortsättning och deltagande. Målgruppen skulle kunna vara forskare, men också som studentlitteratur för arkitekter, professionsutbildningar och socialt arbete. Ett problem är finansiering av exempelvis tryckning. Och väl vid tryckning bör nätverkets publikationer ha en layout och form som håller ihop utgivningen. Det finns numera bra struktur för elektronisk publicering som därför skulle kunna vara ett alternativ. En variant skulle kunna vara en skriftserie eftersom det är lättare att nå skilda målgrupper. Det skulle också vara möjligt att i mindre skrifter popularisera forskningsresultat och använda i presentation vid möte med kommuner, landsting och liknande. Kunskap finns ofta, men den når inte fram. Antologiämnen Mellanboende. (En antologi som är möjlig att koppla till Äldreboendedelegationenens utredning.) Seriös forskning och debattinlägg. Att inte glömma livskvalitet och sinnen bland riktlinjer och lagar. Helhetssynen. Mellanboendets innehåll. Viktiga aspekter utifrån forskning (Evidensbaserad erfarenhet). 2 European Network for Housing Research 12 [14] Norrköping

13 Nordiska nätverket för forskning om äldres boende Livskvalité trillar mellan regelverken. Diskussion om konkreta projekt med en genomgång av forskningsmetoder. Planering för ett samhälle med fler äldre. Ett äldrevänligt samhälle. Nordisk äldrebostadspolitik. Historik och jämförelse. Titel: Äldreboende i Norden: Boendeformer och vardagsliv för äldre i Nordisk politik. En variant av den förra: Att rikta sig internationellt med den nordiska modellen. Utanför Norden ser de inte nyanserna utan likheterna. Det behövs en antologiredaktör. Spridda synpunkter Vi måste jobba så att vi får en output som motiverar arbetet på hemmaplan när det gäller vad vi som forskare har för tid och pengar. Det är riskabelt att sprida nätverket på för många huvudområden för forskning Mailinglista för nätverket är en enkel väg att sprida tips på sådant som annars är svårt att få reda på. Området äldres boende är ett föränderligt politikområde och det finns hela tiden nya varianter att känna till. Det är viktigt att nätverket också utnyttjat de forum som redan finns: tidskrifter, konferenser, virtuella mötesplatser. Nästa möte Nästa gång nätverket har ett eget möte föreslås vara i oktober. På frågan om mötet ska vara kort eller lite var det vanligaste önskemålet att en natt är bra, men att het vore bra att utnyttja två hela dagar. Catharina Nord och Marianne Abramsson håller i det tills vidare eftersom att någon spontant efter en tid skulle ta på sig uppdraget verkar riskabelt för nätverkets fortlevnad.. Resten av deltagarna funderar var och en på var mötet ska vara och möjligheten att arrangera det. Annat som måste bestämmas är vem som kan vara redaktör för antologin och idéer till en skriftserie. /Anders Härnbro 13 [14] Norrköping

14 Medverkande: Barbro Westerholm, ordförande i Äldreboendedelegationen Lars Löfgren, Marknadschef på Hyresbostäder, Norrköping Monika Jernelius, arkitekt SAR/MSA, GKAK Deltagare: Marianne Abrahamsson Jonas E Andersson Jan-Erik Hagberg Eva Lundgren Eva Sandstedt Anni Vilkko Mirjaliisa Lukkarinen Kvist David Edvardsson Håkan Karp Lars Guldbrandsen Monika Jernelius Jan Paulsson Siri Ytrehus Catharina Nord Åsa Larsson Johanna Jansson Per-Olof Svensson Karin Høyland Cecilia Henning 14 [14] Norrköping