Vi vet vad du behöver

Transkript

1 Vi vet vad du behöver Om de som kallas ensamkommande, sociala relationer och mänskliga möten med utveckling Philip Lalander, professor i socialt arbete, Malmö högskola (snart universitet)

2 Studier om de misstänkliggjorda Nu om De som kallas ensamkommande

3 Trilogi om heroinanvändare Etnografiskt projekt om heroinanvändare mellan åren Blev trilogi. Träffade år 2000 människor i den hemliga lägenhetsvärlden, de ville berätta, ge sin version. Såg dem som lärare som visste mycket om sina liv. Berättelserna växte i mötet, i den socialpsykologiska processen som präglades av tillit och av att ens berättelser tillskrivs värde av någon annan. Man kan utvecklas. Forskarens vilja att förstå och lyssna är genuin. Det handlar om lyssnande snarare än hörande. Det senare är att registrera, det förra är att verkligen försöka förstå vad ord betyder då de kommer ut, att sätta samman med andra berättelser. I lyssnandet skapas mänskligt värde, människor förstår varandra. Vi och de har eroderat. Man känner sig bra. Med Scheffs ord skapas känslor av stolthet och förknippat med det en lust att utvecklas.

4 Forskning om de misstänkliggjorda Samhällets indelning i normala och avvikare. De skapas av vi. Vi definierar vad som är normalt (=hegemoni) Invandrare som de med konstiga kulturer, som de som kommer utifrån i ett samhälle där föreställningen om nationen är stark. Vi skapar berättelser om de, som bottnar i och blir till fördomar och stereotyper. Vi likställer invandrare med varandra, tror att alla är ungefär likadana. Vissa görs till mindre mänskliga och mindre sörjbara. Får verkliga konsekvenser av att inte känna sig välkomna, insläppta, känslor av vi s blickar, kan skapa olust. Vi tror sig veta vad som är det rätta sättet att leva, men också vad som är fel sätt att leva. När vi och de växer sig starka försvåras kommunikation.

5 Hugo upptäckte att han var utlänning (en de som aldrig kunde bli svensk ) Jag trodde jag var svensk först, därför att jag gick i skolan med bara svenskar, sådär. Å då då vart det ju sådär när dom sa att jag inte var svensk på nåt sätt Shit! Förstår du? Jag är utlänning, jag visste inte (avbryter sig). Jaha, om jag inte är svensk (avbryter sig). Alltså jag tror att allt började mycket när jag åkte till Chile 1990, då var jag i Chile och jag trivdes inte bra där då, då var jag åtta eller nio år, och där var jag ju utlänning med sådär. Och eftersom utlänning för mej klingar negativt på något sätt (Lalander, Respekt 2009: 115) Han visste inte innan han fick beskedet hur viktigt det var att dela in folk efter hud- /hårfärg och ursprung. Han lär sig på skolgården, och detta lärande sätter sig i honom och får honom att känna sig icke-svensk. Påminnelser om att man är utifrån skapas kontinuerligt i vardagslivet, i vardagliga ritualer och med hjälp av de ord/kategorier som används av människor.

6 Kategorier med stereotypa innebörder upprätthålls och förstärks bäst: När representanter för olika kategorier inte möter varandra, när den sociala och rumsliga segregationen är stark. När lyssnande inte sker mellan representanter för olika kategorier tillåts inte kategorierna att bli mer komplext mänskliga, den andra förblir den andra. Den andra förblir konstig.

7 Exemplet med Raul från boken Respekt Philip: Raul: Philip: Raul: Philip: Raul: Philip: Raul: Hur är en chilenare jämfört med en svensk? (skrattar åt frågan) Nu kommer vi till den svåra avdelningen av frågor (skrattar). Nää, men det är mycket som skiljer, det är (avbryter sig). Jag vet inte hur jag ska förklara. Det är mycket mer med att lita på tror jag. Lita? Alltså man kan inte säga att alla svenskar och alla chilenare är likadana, alltså helt olika, det är en sak som är klar, självklar. Jag har kompisar som är svenska, som jag kan lita på till max också. Men då ser jag dom inte som svenskar, det är det som är det roliga (skrattar). Det känns närmare med kompisar. Men du ser dem inte som svenskar då? Nää (skrattar till), det är nånting där som gör att det inte känns som det, det är, det är nåt (söker ord). Det måste nog vara så att man kommit varandra så nära så det känns som att man är ett och samma, förstår du?

8 Perspektiv på dem som kallas ensamkommande Som svårt traumatiserade offer, psykologiskt sköra, något annat än vanliga barn. Ligger nära homogenisering, att man ser de som kommer som ungefär likadana. Som aktörer med resurser och kraft, som reflekterar, tänker, försöker lösa situationer. Framförallt är de människor, beroende av sociala sammanhang och erkännanden i möten med andra. Stereotypa kategorier döljer både komplexitet och likhet.

9 Aktörskap och nätverk: Ensamkommande flyktingbarn i en hypersammansatt värld. 23 unga har följts över en tvåårsperiod (Jan 2015 till jan/feb 2017). En gång i månaden. I den meningen kan vi få ett mer processuellt perspektiv. Vi kan också utveckla tillitsfulla relationer (det kan ta tid). Betoning på aktörskap, hur de unga navigerar och reflekterar över sina liv i förändring. Det hypersammansatta, uppkomsten av gränser och öppning av gränser. Om deras vardagsliv, sociala kontakter (både konkreta fysiska och med sociala medier), boende, personal, Rekryterade genom kommun, frivilligorganisationer, gode män och vänner.

10 Något om metod: att fånga det processuella Fånga ett liv i förändring, vad som försvårar respektive möjliggör förverkligande av livsplaner. De påverkas inte bara av det lokala, utan även av vad som sker på andra platser på jorden. Påverkar känsloliv och motivation, påverkar vardagsliv.

11 Artikel Vi vet vad du behöver : Konstruktion och motstånd av ensamkommande på HVB, Socialvetenskaplig Tidskrift, TEMAN, ATT BLI KATEGORISERAD (som ett ofärdigt råmaterial, som ska processas från barn till vuxen och från opassande kultur (= invandrarkultur / utlänningskultur ) till passande=svenskhet, disciplinering och bestraffning på HVB. I detta finns ett maktutövande och där det finns makt finns det motstånd (jfr Foucault)

12 Att man betraktas som barn Skapar frustation i det vardagliga samspelet, att bli sedd som något lägre utvecklat än vad man själv anser sig vara (när man upplevt saker som många av de vuxna inte kommer i närheten av). Men egentligen ganska vanligt även i vanliga familjer (sökande till kompisar för att utföra vuxenritualer).

13 Olika föreställningar om barn-/vuxenhet i konflikt Personalen säger hela tiden: Du kan inte göra så eller så, du är under arton. Det är skitjobbigt. De [personalen] tänker: Om du är sjutton och ett halvt, då kan du inte tänka själv, men efter sex månader du blir helt mogen i huvud. Det är jättekonstig regel, tycker jag (Eyub, ensamkommande på HVB).

14 Olika föreställningar om när vuxenhet börjar Sami: I: Sami: För att i mitt land om jag ska vara där nu, då är jag inte ett barn för att de räknar mig inte som ett barn. Men här i Sverige det räknas som barn. De som är under arton är barn. Så är det. När slutar man att vara barn i ditt land? Ja, tolv, tretton, eller när man blir baliq (persiska: könsmogen ).

15 Att bli barnet som ska hjälpas. Adel: I: Adel: De (personalen) säger hela tiden Vi ska hjälpa dig att stå på egna fötter. Jag bara skrattar här inne (pekar mot sitt hjärta). Varför skrattar du åt det? Om jag kan komma till Europa på mina fötter (antyder att han har gått väldigt mycket under resan till Sverige), jag kan också stå här på mina fötter. Jag är inte handikappad, jag är frisk allhamdu lillah (arabiska, ungefär tack och lov ). Jag står på mina fötter. Ibland de tror att vi är barn eller handikappade (skrattar).

16 Att uppleva sig som viktimiserad (gjord till offer) av personalen. Förnekas aktörskap. Adel: I: Adel: I: Adel: De tycker att det är synd om mig, jag gillar inte att de tänker så. Men de tror att det är synd om alla som kommer från Somalia och Afghanistan och sånt. Varför tror du att de tycker att det är så synd om er? Jag vet inte, kanske för att vi kommer från krig och sånt. Jag vet inte (skrattar). Eller kanske de tror att vi är ett barn, att de hela tiden måste hjälpa oss. Men behöver ni inte hjälp då? Jo, jättemycket (skrattar högt)! Nej! Jag behöver inte hjälp. Om jag behöver jag säger till dem.

17 Att hänvisa till svenskhet : homogenisering och kulturalisering

18 Homogenisering; att göras lika (också kulturalisering) Ja, alltså, jag vet inte hur jag ska förklara, men jag tror att många personal tror att alla invandrare kommer från samma land och samma stad nästan. Jag och den andra killen från Syrien, vi kommer från samma land, men vi är inte samma människor. Ok, språk och religion är samma. Ok, vi kanske både tycker om samma mat, men vi är inte lika. Men personal ibland tror att vi är samma lika. (David)

19 Att primitiviseras som flykting ( de ) Tiago: I: Tiago: Jag hatar att de alltid säger: I Sverige man ska göra så! I Sverige man ska inte göra så! I Sverige man får inte säga så!. Du vet, de tror vi kommer från en sån (tvekar). Vad heter det? (paus, tänker efter) Vad heter det? Som ett stort hål i berg? Grotta? Ja, precis! De säger hela tiden I Sverige man ska göra så och inte så, jag tänker i mitt huvud: Yo, mannen, vad tror du vi kommer från? De tror att bara i Sverige det finns system eller h azarra [arabiska: civilisation]. De tror alla andra länder är som åsna. Jag blir skitarg på det.

20 Upplevelsen av ett enkelriktat lyssnande De kommer från Sverige och jag måste göra som de säger är bra. Jag kan också saker som är bra för deras liv (fnittrar), men de ska aldrig lyssna på mig, bara jag måste lyssna på dem. Varför? För att jag kommer från Soria (arabiskt uttal, Syrien) och de kommer från Sverige?! (Daniel)

21 Upplevelsen av att inte gilla att vara knuten till kategorin ensamkommande flyktingbarn Hur länge ska jag vara ensamkommande Ordet gör att jag känner mig konstig. Vill ofta dölja att ses som ensamkommande. Ordet har fått dålig laddning. Andy vill inte bjuda hem klasskamrater till HVB, han ville inte att de skulle se honom som ensamkommande, dvs att skämmas för kategoriseringen, att vilja dölja ett stigma. Man ses också kontinuerligt som någon som kommer utifrån (jfr det Hugo säger).

22 Dokumentation och övervakning på HVB Upplevs som bestraffning. Skapar tystnad (man vet inte vad som dokumenteras eller vilka som får ta del av dokumentationen). Misstänksamhet stärks genom asylprocessen. Kan också relateras till det om att ses som en produkt/ett objekt, något som övervakas av ett system. Att inte veta om de sociala relationer man omger sig med är äkta eller inte, som The Truman Show (exemplet Andy).

23 Dokumentation som bestraffning Intervjuare: Daniel: Intervjuare: Daniel: Vad händer om du inte heller lyssnar på dem (personal)? (skrattar lätt) Det blir problem! Hur då problem? De skriver dokumentation att Daniel lyssnar inte på personal. De fixar möte med god man och social (socialsekreterare). Ja, det blir problem.

24 Andy om att göra en stor grej Till exempel en sån liten grej. Om jag inte varit i skolan, så kommer dom att skriva ner och sen socialsekreteraren, dom kommer ringa, eller god man kommer ringa: Varför har du inte varit i skolan? Så jag bara: Nej, jag mådde inte så bra. Aha, du mår inte så bra. Så måste det bli så jätte-, jättestor grej liksom för dom. Okej om man mår inte så bra den här dagen, mådde inte så bra i den här dagen, så bara kom igen, vi alla är människor. Vissa dagar man mår ju bra vissa dagar man mår inte så bra. (Andy) Också att inte få ha något privat. Man kanske inte vill prata om varför, vilka tonåringar vill det?

25 Motstånd mot personalens makt Intervjuare: Sami: Men vad sa du då? När han sa: I Sverige höjer man inte rösten och att det är skillnad mellan tjafsa och diskutera? Nej, vad ska jag säga? Jag sa till dig förut, de vill inte diskutera, de vill att man bara säger: Ok!. Jag tycker att det är lite kul (fnittrar). Så nu säger jag hela tiden: Varför? Varför? till allting. Nu de andra killarna också har börjat säga Varför? (skrattar). Så nu kan de (personal) inte köra hur de vill. Snart de blir galna, och de kommer att sluta jobba här jag lovar (skrattar högt).

26 Philip Lalander & Dawan Raoof Vi vet vad du behöver Konstruktion och motstånd av ensamkommande på HVB Kan laddas ner, googla på Vi vet vad du behöver

27 Betydelsen av sociala möten där man ses som en människa med fullt mänskligt värde Jfr Butlers begrepp de osörjbara. Hänger nära samman med det om stereotyper, att reduceras i sin mänskliga komplexitet, med rasism. Being alone or becoming lonely? The complexity of portraying unaccompanied children as being alone in Sweden, i Journal of Youth Studies (med Marcus Herz, Malmö högskola) 7

28 Olika relationer av betydelse Några är samproducenter i skapande av individuella framtider. De bidrar också genom att vara navigationspartners. De bryr sig om personen, utan att homogenisera, kulturalisera, viktimisera. De ger trygghet, ontologisk trygghet (trygghet i varandet och i förhållande till framtiden). Dessa nyckelpersoner som bryr sig kan vara partners i fysiska ansikte-motansiktemöten, eller finnas på distans. Men de kan också vara på distans, men väl förankrade hos de unga, i deras kroppar, i form av minnen av social interaktion och de länkar som skapas på distans, genom exempelvis Skype. Andys pappa är ett exempel. Man försöker pussla ihop livet, skapa en slags kontinuitet i det som egentligen brutits.

29

30

31 Något om kunskapsallianser Människor som arbetar med frågor som gäller ensamkommande kan samlas och skapa kunskaper i skärningspunkten av varandras kunskaper. Kan vara Ensamkommandes förbund, Malmö stad, frivilligorganisationer, representanter från olika kommuner, olika verksamheter, men också Malmö högskola. Tanken är ömsesidiga lyssnandet där olika kunskaper ges värde och blir ärligt lyssnade på. Viktigt med gemensamma mål, då det kan skapa solidaritet, energi och engagemang, att man kommer någon vart. Viktigt att man släpper på sina positioner, att ge andra plats, att inte tänka nu måste jag säga något smart för att visa vem jag är. Att betrakta sig själv som ofärdig (en slags ödmjukhet, där stereotypa tolkningar inte görs) Det handlar om dialog, en svår konst. Om att bryta etablerade hierarkier. Det handlar också om dokumentation och att stämma av, skapar känsla av progression.