Återgång till idrott efter höftartroskopi för Femuroacetabulär Impingement Syndrom

Transkript

1 Återgång till idrott efter höftartroskopi för Femuroacetabulär Impingement Syndrom Nivå på utövande och psykologisk beredskap Hanna Momatz Olsson Fysioterapi, magister 2017 Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

2 Återgång till idrott efter höftartroskopi för Femuroacetabulär Impingement Syndrom Nivå på utövande och psykologisk beredskap Return to sport after hip arthroscopy for Femoroacetabular Impingement Syndrome Level of activity and psychological readiness Författare: Hanna Momatz Olsson Leg. Fysioterapeut Examensarbete magister i fysioterapi, 15 hp Luleå tekniska universitet Vårterminen 2017 Handledare: Frida Eek och Tobias Wörner

3 Sammanfattning Bakgrund: Femuroacetabulär Impingement syndrom (FAIS) är en vanligt förekommande orsak till höftsmärta och nedsatt höftfunktion hos idrottare. Flertalet studier visar goda resultat efter höftartroskopi för FAIS och enligt en review artikel återgår i genomsnitt 87 % av patienterna till idrott. För att lyckas återgå till idrott efter operation anses psykologisk beredskap vara en viktig faktor. I dagsläget saknas studier på återgång till idrott efter höftartroskopi för FAIS definierat utifrån vilken nivå på idrott patienten återgår till samt vilken psykologisk beredskap patienten rapporterar vid icke återgång eller återgång till idrott. Syfte: Syftet med studien var att beskriva patienters återgång till olika nivåer på idrott 3-36 månader efter höftartroskopi för FAIS. Studien syftar även till att beskriva hur den psykologiska beredskapen för återgång till idrott skiljer sig åt mellan patienter som inte återgått och de som återgår till idrott på olika nivåer. Metod: Studien är en kvantitativ observationsstudie med icke-experimentell design och utfördes genom en enkätundersökning. Resultat: I denna studie är det 90,5% som återgår till idrott sammanlagt varav den största andelen återgått till idrott/ motion men ej tillbaka till den huvudsakligen idrotten som var aktuell innan skadan. Det är 16,7% av patienterna som har återgått till samma eller högre prestationsnivå som innan skadan. 58,3% är inte nöjda med sin aktuella aktivitetsnivå och det kunde observeras att ju högre nivå på återgång till idrott desto större andel patienter var nöjda med sin aktuella aktivitetsnivå. Signifikant skillnad rapporteras avseende psykologisk beredskap för återgång till idrott mellan de olika nivåerna på återgång till idrott, ju högre nivå på återgång till idrott desto högre psykologisk beredskap för återgång till idrott kunde rapporteras. Slutsats: Hög andel patienter återgår till idrott, 3-36 månader efter höftartroskopi för FAIS, dock endast en liten andel återgår till samma eller högre prestationsnivå. Mindre än hälften av urvalet nöjda med sin aktuella aktivitetsnivå. Det framkommer att patienter som återgått till högre nivå på idrott rapporterade signifikant högre resultat på HIP-RSI, psykologisk beredskap för återgång till idrott. Sökord: Höft, FAIS, Femuro-Acetabulär-Impingement syndrom; höftartroskopi, återgång till idrott, sport, nivå på idrott, psykologisk beredskap för återgång till idrott

4 Abstract Background: Femoroacetabular Impingement Syndrome (FAIS) is a common reason for hip pain and reduced hip function among athletes. Several studies show positive results following hip arthroscopy for FAIS and according to a review study the average of athletes who return to sport is 87%. To be able to return to sport after surgery or injury psychological readiness is considered as an important factor. In the present situation there are missing studies about return to sport after hip arthroscopy for FAIS when it comes to what level the patients return to and what kind of psychosocial readiness the patients hold when returning or not returning to sport. Aim: The aim of this study was to describe patients return to different levels of sport after 3-36 months after hip arthroscopy for FAIS and describe how psychological readiness for return to sport differs in between patients who did return to different levels and did not return to sport. Method: The study is a quantitative observational study with a non-experimental design and was performed through a questionnaire/survey. Result: In this study 90.5% return to sport in total, of which the largest group returns to sport/ exercise but not to the main sport that was relevant before injury. 16.7% of the group returns to the same or a higher level of performance as before the injury. 58.3% are not satisfied with their current activity level and there is observed that the higher level of sport the patients return to the greater is the percentage of patients who are satisfied with their activity level. Significant differences are reported regarding the results for psychological readiness to return to sport between the different levels of return to sport, the higher level of sport the patients returned to the higher was the result of the psychological readiness to sport reported. Conclusion: High numbers are reported for return to sport after 3-36 month after hip arthroscopy for FAIS, though only a small percentage of them are returning to the same or a higher level of performance. More than half of the group is not satisfied with their level of activity. It appears that patients returning to a higher level of activity/sport reported significantly higher result at HIP-RSI, psychological readiness for return to activity/sport. Keywords: Hip, FAIS, Femoroacetabular Impingement syndrome; Hip Arthroscopy; Return to Sport, Level of sport, Psychological readiness

5 Innehållsförteckning Intro 1 Bakgrund 1 Höft- och ljumsksmärta hos idrottare 1 Femuroacetabulär impingement syndrom 2 Höftartroskopi 3 Återgång till idrott 3 Psykologisk beredskap för återgång till idrott 4 Syfte 6 Specifika frågeställningar 6 Metod 6 Design 6 Urval 6 Instrument 7 Procedur 8 Bearbetning av data 9 Etiska överväganden 9 Resultat 10 Beskrivning av urval 10 Nivå på återgång till idrott 11 Aktuell aktivitetsnivå 12 Psykologisk beredskap för återgång till idrott 13 Diskussion 16 Resultatdiskussion 16 Urvalet 16 Återgång till idrott 16 Aktuell aktivitetsnivå 17 Psykologiska beredskap 18 Metoddiskussion 18 Konklusion 20 Referenslista 21 Bilagor 23 Bakgrundsfrågor i enkät 23 Enkätfrågor: Återgång till idrott och aktuell aktivitetsnivå 23 ACL- RSI 24 HIP- RSI 25 Informationsbrev till deltagare 26 The Hip Sports Activity Scale (HSAS) 27

6 Intro I mitt arbete som fysioterapeut på en klinik med inriktning ortopedi och idrottsmedicin så träffar jag flertalet unga idrottsaktiva patienter med höft- och ljumsksmärta. Flera av dessa får diagnosen Femuroacetabulär impingement syndrom (FAIS) och genomgår höftartroskopi som åtgärd. Denna artroskopi genomförs i syfte att kunna främja återgång till idrott för denna patientgrupp. För att kunna genomföra min uppgift som fysioterapeut, att guida patienten åter till idrott genom rehabilitering, krävs kunskap om återgång till idrott samt vad som krävs för detta och vad som kan påverka i denna process. Bakgrund Höft- och ljumsksmärta hos idrottare Höft och ljumsksmärta är vanligt förekommande bland idrottare (1,2). Då höft och ljumskregionen är ett komplext område anatomiskt och biomekaniskt kan det göra diagnostisering av smärta och skada inom området svårt och utmanade (1,3,4). För att underlätta diagnostisering togs det fram terminologi och definitioner när det gäller ljumsksmärta hos idrottare vid Consensus statement i Doha agreement (2015) (3). Enligt denna överenskommelse förslås att ljumsksmärta delas in i tre huvudkategorier där adduktor-, iliopsoas-, inguinal- och pubis-relaterad ljumsksmärta ingår i kategori ett, höftrelaterad ljumsksmärta i kategori två och andra orsaker, till exempel refererad smärta från SI-led eller ländrygg, stressfraktur i collum femoris eller nervpåverkan av närliggande nerver, till ljumsksmärta hos idrottare ingår i kategori tre (3). Adduktor- och iliopsoasrelaterad ljumsksmärta är relaterade till palpationsömhet i respektive muskel/muskelgrupp samt smärta vid manuellt motståndstest. Inguinalrelaterad ljumsksmärta innebär smärta och ömhet i området där inguinalkanalen är lokaliserad och pubisrelaterad ljumsksmärta innebär palpationsömhet över symfysen och os pubis. Höftrelaterad ljumsksmärta, som är kategori två, innebär att besvären uppkommer från höftleden och bör testas med specifika test för att kunna ställa rätt diagnos (1,3). Höft- och ljumsksmärta och skador inom området förekommer ofta inom idrotter som involverar skärande rörelser,start-och stopmoment samt snabba riktningsändringar (1). Enligt en review artikel med de SA et al. så är femuroacetabulär impingement syndrom (FAIS), sports hernia (athletic pubalgia), adduktor relaterad patologi, inguinal relaterad patologi och 1

7 labrumspatologi de vanligaste diagnoserna bland idrottare med höft- och ljumsksmärta som åtgärdas med kirurgi (4). Femuroacetabulär impingement syndrom Femuroacetabulär impingement syndrom(fais) är en vanlig förekommande orsak till höftoch ljumsksmärta samt nedsatt höftfunktion hos unga idrottare (5 9). FAIS innebär en avvikande anatomisk position mellan acetabulum och collum femoris (10 12). Det finns tre varianter av FAIS: CAM, PINCER och kombinerad CAM och PINCER. CAM impingement innebär en förändrad tillväxt på collum femoris som ger upphov till att det blir trångt i höftleden och PINCER impingement innebär en förändrad tillväxt på acetabulum. En kombinerad CAM och PINCER är när båda förändringarna förekommer samtidigt i höftleden (10 12). CAM-impingement ses ofta hos unga manliga idrottare och en vanlig orsak är troligen hög fysisk aktivitet hos ungdomar under tillväxtspurten (6,10,12). Denna CAMförändring ses ofta inom de idrotter som innehåller repetitiv höftflexion, så som ishockey och fotboll (6,13). PINCER-impingement ses till lika delar hos medelålders män och kvinnor. Detta uppkommer från en överväxt på främre kanten på acetabulum (10). Bild 1. Normal= höftled utan förändring;; CAM= höftled med CAM förändring;; PINCER= höftled med PINCER förändring;; MIXED= höftled med kombinerad CAM och PINCER. Bild tagen från: Skadekompassen. [citerad 22 februari 2017] (14) FAIS diagnostiseras genom patientens anamnes där symtomen efterfrågas, kliniska fynd och radiologiska fynd genom röntgen. Symtomen som är typiska för FAIS är först och främst smärta där lokalisation kan variera i området omkring höft, ljumske och ländrygg. Vanligt förekommande vid FAIS är att smärtan är rörelse- och positionsrelaterad samt symtom som 2

8 klickande, låsningar, stelhet i höften och en känsla av att höften viker sig. Kliniska fynd som förekommer vid FAIS är inskränkt range of motion (ROM) i höftleden, positiva svar på tester så som FADIR (kombinerad rörelse i höftled: flexion, adduktion och inåtrotation) och FABER (kombinerad rörelse i höftled: flexion, abduktion och utåtrotation), nedsatt höftkontroll i enbensstående samt ömhet i muskulatur omkring höften. (15). Höftartroskopi Stämmer symtom, kliniska och radiologiska fynd in på FAIS är höftartroskopi en etablerad och vanligt förekommande behandling (4,6,16). Under de senaste 10 åren så har höftartroskopi ökat och utförs idag ofta på den unga och aktiva populationen, vilket har lett till att fler unga idrottare som opereras på grund av höftsmärta av FAIS kan återgå till idrott (17,18). Indikation för höftartroskopi kan delas upp i två kategorier. Den ena används som alternativ till öppen kirurgi för att åtgärda fria kroppar eller osteofyter i höftleden. I den andra kategorin finns de flesta idrottsskador som åtgärdas med höftartroskopi, nämligen skada på labrum acetabulum, broskskador och skada på ligamentum teres (11). FAIS har blivit en alltmer vanlig förklaring och orsak till skada på labrum acetabulum, som i sin tur är en av de vanligaste orsakerna till höftsmärta hos idrottare (19). Flertalet studier visar goda resultat efter höftartroskopi för FAIS (5,20,21). Resultaten visar att patienter upplever minskad smärta i höften och får ökad funktion efter höftartroskopi för FAIS (6). Återgång till idrott När en idrottare skadar sig är det ofta viktigt för idrottaren att veta om hen kommer kunna återgå till sin idrott. Beslut om när en idrottare kan återgå till idrott efter skada eller operation tas dagligen av fysioterapeuter (22). Vid Consensus statement i Bern 2016 sammanställdes aktuell forskning inom ämnet återgång till idrott. Målet var att presentera och etablera riktlinjer som fysioterapeuter kan använda för att hjälpa idrottare att återgå till idrott. Definitionen av termen återgång till idrott är väldigt bred och inte tillräckligt specifik, därav introducerades tre subkategorier för att lättare kunna urskilja och kategorisera samt rapportera vilken nivå av idrott som utövaren återgår till (22). Dessa tre kategorier är: 1. återgång till deltagande i idrott/motion (return to participation) 2. återgång till idrott/sport (return to sport) 3

9 3. återgång till idrott och prestation på samma eller högre nivå än innan skada (return to performance) (22) Enligt en review med Casartelli et al. som sammanställt aktuell forskning i ämnet återgång till idrott efter höftartroskopi för FAIS rapporteras ett medelvärde på att 87% av patienterna återgår till idrott, varav 82% återgår till samma nivå på idrott som innan skada. Detta har mätts efter i genomsnitt 2,3 år efter höftartroskopi. I denna review rapporteras även att flera studier inom ämnet inte rapporterar återgång till idrott samt är ospecifika gällande vilken nivå på idrott återgång sker till (23). Studier rapporterar olika siffror gällande återgång till idrott. Detta beror på att studierna inkluderar patienter på olika nivå inom idrott, t.ex. en studie där motionärers återgång till idrott jämfördes med elitidrottares så rapporterades att efter 12 månader efter höftartroskopi för FAIS hade 88 % av elitidrottarna återgått till samma nivå på idrott som innan skada och 73 % av motionärerna (21). Eller om en blandad av patienter, både elitidrottare och motionärer studeras men de ej jämfördes med varandra, rapporteras att 57% återgick till samma nivå på idrott som innan skada efter 2 år efter höftartroskopi för FAIS (7). Vilket även visar på nästa skillnad mellan studier, nämligen att återgång till idrott specificeras olika mycket, t.ex. till vilken nivå och exakt efter vilken tid återgång till idrott rapporteras. I en studie där endast elitidrottare i blandad åldersgrupp studerades så rapporteras att 79 % av patienterna kunde återgå till idrott efter i genomsnitt 9,4±4,7 månader efter höftartroskopi varav 92% av dessa kunde återgå till samma nivå som innan skada (20). I ytterligare en studie där elitidrottare som genomgick höftartroskopi för FAIS studerades, utfördes en uppföljning efter 12 månader efter höftartroskopi. Inklusionskriteriet för att klassas som elitidrottare enligt denna studie var att innan skada skulle idrottaren ha mellan 7-8 på Hip Sport Activity Scale (HSAS), som är en skala från 0-8 där 0 = ingen idrott/aktivitet utförs och 8 = utför idrott på elitnivå och sedan ges exempel på idrotter. Resultatet var att 93% av patienterna var nöjda med operationen och 73% kunde återgå till idrott på samma nivå, enligt HSAS, som innan skada (6). Psykologisk beredskap för återgång till idrott Psykologisk beredskap anses som en viktig faktor för att kunna återgå till idrott. Tidigare studier indikerar att känslor så som rädsla för att åter skada sig, självförtroende och motivation påverkar återgång till idrott (22,24). Vid Consensus statement i Bern (2016) 4

10 rekommenderas att studier framöver ska belysa förhållandet mellan psykologiska faktorer och återgång till idrott (22). I en kvalitativ studie där patienter som genomgått höftartroskopi för FAIS intervjuades om återgång till idrott framgår att självförtroende och stöd från personer i patientens närhet upplevdes påverka deras återgång till idrott positivt. Nästan alla patienter som återgick till idrott på samma nivå som innan skada beskrev att deras drivna personligheter upplevdes vara en nyckelfaktor för lyckad återgång till idrott. I flera fall upplevdes rädsla för att åter skada sig och avsaknad av självförtroende försämra chansen till återgång till idrott (7). Idrottspsykologer har kommit fram till att både inre och yttre faktorer påverkar idrottarens beslut om återgång till idrott på samma nivå som innan skada. En yttre faktor som tros ha stor betydelse för återgång till idrott är att patienten får stöd från personer runt omkring, så som vän, familjemedlem och fysioterapeut under rehabilitering efter höftartroskopi för FAIS (7). Inom ett mer utforskat ämne, psykologisk beredskap för återgång till idrott efter ACLrekonstruktion, visar flera studier att den psykologiska beredskapen har en viktig roll för idrottaren. I dessa studier används Anterior Cruciate Ligament Return to injury scale (ACL- RSI) som är en evidens skala som ger en god överblick över patientens psykologiska beredskap för återgång till idrott (24,25). I dagsläget saknas studier på psykologisk beredskap för återgång till idrott efter höftartroskopi för FAIS. Det bör även uppmärksammas exakt till vilken nivå på idrott som patienterna återgår till. Detta är av stor vikt för fysioterapeuter för att kunna ge patienter realistiska förväntningar och sätta upp specifika mål för återgång till idrott. Som fysioterapeut är det av stor betydelse att kunna guida patienter till att sätta rimliga mål som går att uppnå och veta vad det är som krävs för att patienten ska kunna uppnå sina mål. 5

11 Syfte Syftet med studien är att beskriva patienters återgång till olika nivåer på idrott samt att beskriva och jämföra den psykologiska beredskapen för återgång till idrott på olika nivåer efter 3-36 månader efter höftartroskopi för FAIS. Specifika frågeställningar 1. Hur stor andel patienter har inte återgått (nivå 0) respektive återgått till sin idrott på olika nivåer (nivå 1-3 enligt ovan) 3-36 månader efter höftartroskopi för FAIS? 2. Hur stor andel patienter är nöjda med sin aktuella aktivitetsnivå efter 3-36 månader efter höftartroskopi för FAIS på respektive nivå (0-3)? 3. Finns det skillnader avseende psykologisk beredskap för återgång till idrott mellan patienter som icke-återgått/återgått till idrott på nivå 0-3 efter 3-36 månader efter höftartroskopi FAIS? Metod Design Studien är en kvantitativ observationsstudie med en icke-experimentell design. Den utfördes genom en enkätundersökning. Icke-experimentell design var väl lämpad som design då den används för att få ökad kunskap om ett specifikt ämne/område som är mindre utforskat (26). Kvantitativ metodik valdes då detta möjliggör både objektiv beskrivning och jämförelse mellan grupper (27). Urval Urvalet till denna studie består av patienter som genomgått höftartroskopi efter FAIS på den aktuella kliniken i Stockholmsområdet som är specialiserad inom ortopedi. Således var detta ett konsekutivt urval bland populationen och ett total-urval av den valda tidsperioden (27). Inklusionskriterierna för denna studie var att patienterna var idrottsaktiva innan skada (HSAS nivå 1-8, se bilaga 5), ålder > 18 år samt att de hade genomgått höftartroskopi för FAIS på den aktuella kliniken i Stockholmsområdet som är specialiserad inom ortopedi mellan januari 2014 och december Exklusionskriterierna var icke-idrottsaktiva patienter innan skada (nivå 0 enligt HSAS). 6

12 Instrument Datan samlades in med hjälp av en webenkät. Enkäten i en denna studie innehöll frågor relaterade till återgång till idrott efter höftartroskopi för FAIS. Det ansågs väl lämpat att använda enkät som datainsamlingsmetod vid denna studie. Detta då enkätstudier används i syfte att besvara frågor av strukturerad karaktär inom idrottsforskningen för att få en inblick i en population, vilket stämmer väl överens med syftet på denna studie (27). Denna typ av datainsamling i form av en enkät möjliggör även att många patienter nås för att kunna ge svar från en större grupp än vid t.ex. en intervjustudie (28). Enkäten inleds med bakgrundsfrågor där kön, ålder, huvudsaklig idrott, vilken höft som är opererad (höger, vänster eller båda) samt om någon skada eller operation efter höftartroskopin förekommer som påverkar återgång till idrott efterfrågas (se bilaga 1). Därefter kommer frågan som beträffar vilken nivå på idrott patienten har återgått till (se bilaga 1). Detta är baserat på 2016 Return to sport, Consensus Statement i Bern, där nivåer på återgång till idrott togs fram (22). I denna enkät används benämningen nivå 1-3 för att urskilja och beskriva nivåerna. Sedan lades nivå 0 = ej återgång till idrott till för att få ett alternativ till de patienterna som inte har återgått till idrott. - Nivå 0 : Ej återgång till idrott - Nivå 1: Återgång till deltagande i idrott/motion (return to participation) - Nivå 2: Återgång till idrott/sport (return to sport) - Nivå 3: Återgång till idrott och prestation på samma eller högre nivå än innan skada (return to performance) Nästa fråga, som också återfinns bifogad i bilaga 1, samlar in information om patienten är nöjd med sin aktuella aktivitetsnivå eller inte. Även detta efterfrågas i 2016 Return to sport, Consensus Statement i Bern att framtida studier bör undersöka när det gäller återgång till idrott (22). Den delen av enkäten som fokuserar på den psykologiska beredskapen för återgång till idrott är den verifierade version av Anterior Cruciate Ligament - Return to Sport after Injury Scale (ACL-RSI Scale, se bilaga 2), som är ett evidens baserat instrument för mätning av psykologisk beredskap för återgång till idrott efter främre korsbandsskada (24). Den består av 12 stycken frågor som var och en för sig har en skala 0-10 där 0 är lägsta möjliga svar, t.ex. 7

13 inte alls säker och 10 är högsta möjliga svar t.ex. helt säker. I bilaga 3 återfinns den verifierade versionen som benämns HIP- Return to Sport after Injury Scale (HIP-RSI Scale). ACL-RSI Scale användes som grund och för att göra den aktuell för patienter som genomgått höftartroskopi ändrades alla frågor som innehöll ordet knä: ordet knä byttes ut till höft. I övrigt så behölls frågorna som de var. Alla frågor som inte innehöll ordet knä förblev densamma i den verifierade versionen. HIP-RSI Scale syftar till att samla in uppgifter kring patientens psykologiska beredskap för återgång till idrott efter höftartroskopi. Ifylld HIP-RSI ger 12 stycken siffror (en per ifylld fråga) mellan Dessa siffror summeras för att få ett resultat på ifylld enkät. Summan omvandlas till procent genom att ta x100 och sedan få fram ett medelvärde genom att dela med antalet besvarade frågor. Detta ger då ett resultat mellan i procent (%) där 0 är lägsta möjliga psykologiska beredskap för återgång till idrott och 100 är högsta möjliga. Procedur I februari 2017 togs en patientlista fram via den aktuella klinikens journalsystem där en sökning gjordes på diagnoskoder: Cam resection, Pincer resection, Labrum resection and/or repair, vilka är aktuella för höftartroskopi för FAIS. Detta för att hitta den aktuella patientgruppen som skulle undersökas. Sökningen gav ett resultat på 481 träffar mellan januari 2014 till december Dessa träffar sammanställdes i en lista och justerades utefter dubbletter av patienter som genomgått höftartroskopi och hade flera av de aktuella diagnoskoderna kopplade till sig för samma operation i journalsystemet. Detta resulterade i 262 träffar och 238 olika patienter, vilket innebär att 262 höfter har opererats och 48 stycken av dessa tillhör 24 patienter som genomgått höftartroskopi på båda höfterna under denna angivna tidsperioden. Bland dessa 238 patienter hade 233 stycken mejladress tillgänglig under personuppgifter i journalsystemet. Mejladresslista sammanställdes till dessa 233 patienter i ett specifikt Exceldokument. Enkäten testades av författaren samt handledarna flertalet gånger för att se att det fungerade och såg ut som det var tänkt. Den skickades ett mejl ut till alla patienter som innehöll informationsbrevet (se bilaga 4) samt en länk till enkäten som är beskriven under instrument och finns bifogad i bilagor 1-3. Svaren som kom in registrerades löpande via ett automatiskt system tillhörande utskicket av enkäten. Efter ytterligare en påminnelse om enkäten som skickades ut efter en vecka så exporterades data till Excel och SPSS den 8

14 för analys till denna magisteruppsats. Det var 84 stycken svar som hade kommit in efter 2 påminnelser. Datainsamling pågår fortfarande under maj 2017 och kommer senare sammanställas. Bearbetning av data Deskriptiv statistik användes för att sammanställa svar på bakgrundsfrågor och på så sätt kunna presentera aktuell grupp som svarat på enkäten. Även för att besvara frågeställning ett och två användes deskriptiv statistik. Statistikprogrammen SPSS och Windows Excel har använts vid dataanalys. Resultatet presenteras i löpande text, tabeller och figurer. För att kunna besvara frågeställning tre användes både deskriptiv och analyserande statistik. Gruppskillnader avseende psykologisk beredskap analyserades genom one-way ANOVA med parvisa post-hoc jämförelser. Detta användes för analysera avseende om det finns skillnader i resultat på HIP-RSI mellan fler än 2 grupper (nivå 0-3 för återgång till idrott) vid en och samma tidpunkt. Resultatet på HIP-RSI anses följa en approximativ normalfördelning och därav användes medelvärdet och ett parametriskt test är därav lämpligt (28). Enligt tidigare studier presenteras resultat på ACL-RSI med medelvärde, vilket styrker valet av medelvärde för HIP-RSI (25). Etiska överväganden Projektet är godkänt av regionala etikprövningsnämnden i Lund: Dnr 2016/1068. Patienterna fick information om studiens syfte och tillvägagångssätt via informationsbrev (se bilaga 4). Deltagandet i studien var frivilligt och inlämnad enkät tolkades som informerat samtycke från patienten. Datan som samlades in hanterades konfidentiellt och ingen obehörig har tillgång. Resultatet som sammanställdes kan ej härledas till individer utan presenteras och framställs endast på gruppnivå. Personliga uppgifter behandlas enligt personuppgiftslagen (1998:204) (29). Genom denna procedur tas hänsyn till vetenskapsrådets (2002) fyra allmänna huvudkrav: informations-, samtyckes-, konfidentialitets- och nyttjandekravet (30). 9

15 Resultat Beskrivning av urval Spridningen av ålder i urvalet sträcker sig mellan 19 och 60 år med ett medelvärde på 36 år och består av dubbelt så stor andel män som kvinnor(se tabell 1). Det är ca. hälften av alla som svarat på enkäten som har opererat sin högra höft och en som opererat båda höfterna samtidigt. På frågan om det är någon skada eller operation efter höftartroskopin som begränsar återgång till idrott i nuläget svarar 22,6% (n=19) ja (se tabell 1). Tabell 1. Svarsfrekvens avseende kön, ålder, vilken höft som har opererats och om det är något som begränsar utövande av idrottsaktivitet i form av annan skada eller operation. Kategori Antal Procent Medel Standardav (n) (%) (m) vikelse (SD) Kön Man 56 66,7 Kvinna 28 33,3 Ålder Vilken höft har opererats? Höger 45 53,5 Vänster Först hö sedan vä 4 4,8 Först vä sedan hö 8 9,5 Hö och vä samtidigt 1 1,2 Begränsning för utövande av Ja 19 22,6 idrottsaktivitet i form av annan skada eller operation? Nej 65 77,4 När det gäller huvudsaklig idrott innan höftartroskopi har de flesta svarat mer än en aktivitet. De tre största kategorierna bland aktiviteterna är styrketräning/gym (29,8%, n=25), konditionsidrott i form av löpning och/eller cykling (26,2%, n=22) och lagidrott: fotboll, ishockey, handboll och innebandy (21,4%, n=18) där det är fotboll och ishockey som nämns flest gånger. Övriga aktiviteter som nämns är gymnastik, skidåkning, kampsport och simning. 10

16 Nivå på återgång till idrott Det är 90,5% (n=76) som har återgått till idrott på nivå 1-3. Störst andel, 45,2% (n=38) har återgått till nivå 1(=idrottar/motionerar men inte i tidigare huvudsakliga idrotts/motionsaktivitet). 45,3% (n=38) har återgått till samma idrott som innan skada (nivå 2 = deltar i tidigare idrotts/motionsaktivitet men på en lägre nivå och nivå 3= deltar i tidigare idrotts/motionsaktivitet på samma eller högre prestationsnivå) och 16,7% (n=14) har återgått till samma nivå inom sin idrott som innan skada (nivå 3). Figur 1. Andel patienter som icke-återgått till idrott och återgått till olika nivåer på idrott 11

17 Aktuell aktivitetsnivå Totalt är det 41,7 % (n=35) nöjda med sin aktivitetsnivå och 58,3% (n=49) icke-nöjda. Störst andel som inte är nöjda med sin aktuella aktivitetsnivå återfinns bland de som inte har återgått till idrott, nivå 0, och de som har återgått till nivå 1. Högst andel nöjda patienter går att observera bland de som återgått till nivå 3. Vid återgång till nivå 2 är det lika stor andel patienter som är nöjda och icke-nöjda med sin aktuella aktivitetsnivå. Figur 2. Andel patienter som är nöjda och icke-nöjda med sin aktuella aktivitetsnivå på de olika nivåerna 0-3 för återgång till idrott 12

18 Psykologisk beredskap för återgång till idrott Medelvärdet (m) för allas resultat i HIP-RSI hamnar på 56,3% och standardavvikelsen är 29,2 (se figur 3). Spridningen är stor och resultat för enskilda patienter förekommer från 0% till 100%. Figur 3. Resultat HIP-RSI: antal patienter med olika resultat, medelvärde och standardavvikelse 13

19 I figur 4 visas resultat på HIP-RSI i de olika grupperna med nivå på återgång till idrott och icke-återgång till idrott. Med stigande nivå på återgång till idrott stiger även medelvärdet på resultat i HIP-RSI, vilket innebär att de som har återgått till nivå 3 har i genomsnitt högst skattad psykologisk beredskap enligt HIP-RSI resultat. Figur 4. Medelvärde för HIP-RSI resultat i nivå 0-3 för återgång till idrott med konfidensintervall angivet 14

20 Resultatet på analysen one-way ANOVA test visar att det finns en signifikant skillnad avseende resultat på HIP-RSI mellan de olika nivåerna på icke-återgång/återgång till idrott (nivå 0-3) med ett p-värde < Medelvärde på HIP-RSI för nivå 0 är 32.1% med standardavvikelse på 24.2, medelvärdet för återgång till nivå 1 är 49% med standardavvikelse 29.2, för nivå 2 är medelvärdet 58.8% med standardavvikelse 23.2 och för nivå 3 är medelvärdet 85.9% Genom post-hoc test: Tukey HSD som utfördes kan parvisa gruppjämförelser analyseras. Det visar signifikant skillnad avseende resultat på HIP-RSI mellan alla grupper förutom mellan nivå 0 och 1 och mellan nivå 1 och 2 (se tabell 3). Tabell 3. Parvisa gruppjämförelser avseende resultat på HIP-RSI, mellan de olika nivåerna 0-3* på återgång till idrott Parvisa gruppjämförelser** Medelvärdes- 95% konfidensintervall p-värde skillnad (nedre / övre) Nivå 0 och 1* / Nivå 1 och 2* / Nivå 2 och 0* / Nivå 3 och 0* / 83.4 <0.001 Nivå 3 och 1* / 57.8 <0.001 Nivå 3 och 2* / *Nivå 0= icke-återgång till idrott *Nivå 1= återgång till idrott/ motion, men ej till den tidigare huvudsakliga aktiviteten *Nivå 2= återgång till idrott/ motion till tidigare huvudsaklig aktivitet på lägre nivå än tidigare *Nivå 3= återgång till idrott/ motion till tidigare huvudsaklig aktivitet på samma eller högre nivå **Tukey HSD post hoc test 15

21 Diskussion Resultatdiskussion Urvalet Sammanställning av gruppen som svarat på enkäten visar att åldersspannet är brett, mellan 19 och 60 år, på patienter som genomgår höftartroskopi för FAIS. Studiens urval som består av fler män (66,7%) än kvinnor (33,3%) stämmer väl överens med litteraturen som beskriver att CAM impingement oftare ses hos manliga idrottare (6,10). Drygt 20% uppger att de är aktiva med lagidrott, där ibland de vanligaste fotboll och ishockey vilket också stämmer väl överens med litteratur som beskriver att FAIS är vanligt förekommande bland dessa idrotter (6,13). 22,6% uppger att skada eller operation efter höftartroskopi begränsar deras aktivitetsnivå i nuläget, vilket givetvis påverkar resultat i både återgång till idrott och troligtvis hur nöjda dessa patienter är med sin aktuella aktivitetsnivå. Det innebär att det troligtvis finns några patienter som inte återgått till sin idrott på grund av någon helt annan skada än höftartroskopin. Återgång till idrott Resultatet på denna studie stämmer väl överens med flera andra studier som studerat återgång till idrott efter höftartroskopi men det framkommer även andra fynd som är viktiga att uppmärksamma. Återgång till idrott på nivå 1-3 visar att sammanlagt 90,5 % har återgått till idrott och en Review studie som sammanfattar återgång till idrott efter höftartroskopi för FAIS så rapporterar medelvärdet 87% som återgår till idrott (23). Det som är viktigt att uppmärksamma och blir tydligt i denna studie är exakt vilket nivå på idrott patienterna återgår till. Det är nämligen endast 16,7% av patienterna som har återgått till samma eller högre prestationsnivå inom samma idrott som innan skada, vilket ofta är ett mål för många idrottare. Därav skulle endast siffran 90,5% som återgår till idrott redovisas skulle detta enligt författaren ej ge ett rättvist resultat. Detta är viktigt att ta hänsyn till detta resultat som fysioterapeut och vara noga med att förmedla till patienten i fråga. Många patienter som idrottar på hög nivå innan skada och operation har ofta som målsättning att återgå till samma eller en högre nivå än innan skada. Det vore intressant och aktuellt att studera gruppen som återgått till nivå 3 mer i detalj och därmed kunna få fram vad som gör att just dessa återgår till samma eller högre prestationsnivå som innan skada. Dock är det endast 14 patienter hittills 16

22 som har återgått till nivå 3, vilket är en liten grupp. Givetvis påverkas detta av det breda inklusionsspannet av patienter, då det för vissa som svarat på enkäten endast har gått 3 månader efter artroskopin och då heller ej beräknas vara åter till idrott på samma eller högre prestationsnivå. I en studie där elitidrottare har forskats på är det 73% som återgår till idrott på samma nivå som innan (6). Jämförelsevis med denna studie som undersöker en blandad grupp där endast 16,7% har återgått till samma nivå visar detta på stora skillnader. Dock är det viktigt att ta hänsyn till att olika grupper har studerats, i den tidigare studien är ett inklusionskriterie att patienterna ska vara aktiva enligt HSAS 7-8 och i denna studie inkluderas patienter aktiva enligt HSAS 1-8, vilket troligtvis är en anledning till den stora skillnaden i resultatet (6). Detta då en grupp med elitidrottare troligtvis har flera fördelar för återgång till samma eller högre nivå än innan skada som t.ex. fysiska förutsättningar, en tydlig målbild och förutsättningar för att få stöd vid rehabilitering. Aktuell aktivitetsnivå Det är 58% som inte är nöjda med sin aktuella aktivitetsnivå, vilket är viktigt att ta hänsyn till. Det visar tydligt att inte lika många som återgår till idrott på någon nivå är nöjda med sin aktuella aktivitetsnivå. Det kan observeras att ju högre nivå på idrott patienten återgått till, desto större andel är nöjda med sin aktuella aktivitetsnivå. Inom återgång till idrott på nivå 1 hittar vi största andelen av patienter, 33%, som inte är nöjda med sin återgång till idrott. Detta är förståeligt eftersom patienten var aktiv inom en viss motionsform/idrott innan skada och höftartroskopi och säkerligen är målet för de flesta att återgå till en än högre nivå än nivå 1, återgång till motion/idrott men ej till huvudsakliga idrotten. Av de drygt 20% som i enkäten uppger att skada eller operation efter höftartroskopi begränsar deras aktivitetsnivå i nuläget, är det säkerligen en del av dessa som då inte är nöjda med sin aktuella aktivitetsnivå. Detta resultat visar tydligt anledningen till varför denna fråga är viktig att ta hänsyn till och efterfråga i framtida studier när det gäller återgång till idrott som Consensus Statement i Bern 2016 uppger (22). Om endast resultat om återgång till idrott presenteras kan detta ge ett falskt positivt svar då återgång till idrott låter positivt och som att gruppen är nöjd. Men lägger man till både nivå på återgång till idrott samt efterfrågor om de är nöjda med aktuell 17

23 aktivitetsnivå ger detta ett mer rättvist resultat. Detta är viktigt för fysioterapeuter som ska guida patienter åter till sin idrott efter höftartroskopi för FAIS. Psykologisk beredskap Resultatet på HIP-RSI har stor spridning, från 0% till 100%. En anledning till andelen som har väldigt lågt % värde som resultat kan vara att de som har såpass låg psykologisk beredskap inför återgång till då det är möjligt att det endast har gått 3 månader sedan höftartroskopi för de som opererades i december Denna orsak kan även vara en anledning till att spridningen på HIP-RSI resultatet inom nivå 0 gruppen är förhållandevis till de andra grupperna stor. Det som framkommer tydligt i figuren där HIP-RSI resultatet är uppdelat mellan de olika nivåerna 0-4 för återgång till idrott är att ju högre nivå på idrott som patienterna återgått till desto högre psykologisk beredskap återfinns på den nivån. Analysen som gjorts förstärker detta och det kan påvisas signifikant skillnad avseende resultat på HIP-RSI mellan de olika nivåer på återgång till idrott. Intressant för vidare forskning vore att få fördjupad kunskap och inblick vilka som är de viktigaste faktorer som påverkar icke-återgång eller återgång till idrott. Sammanfattningsvis bidrar resultatet på denna studie till ökad kunskap och förståelse inom ämnet nivå på återgång till idrott samt att den psykologiska beredskapen för återgång till idrott påverkar om vilken nivå på idrott patienten återgår till. Det blir tydligt hur viktigt det är att specificera vilken nivå på idrott patienten återgår till, då detta skiljer sig åt. Denna studie bidrar med ett användbart verktyg för fysioterapeuter som träffar denna patientgrupp i klinik. Studien bidrar även med ett instrument som mäter psykologisk beredskap för den unika patientgruppen som har genomgått höftartroskopi, vilket kan underlätta för fysioterapeuten att få ett svar på hur den psykologiska beredskapen ter sig för respektive patient som ska återgå till idrott. Metoddiskussion Spannet av stickprovet i hänseende till tid efter höftartroskopi för FAIS då de får svara på enkäten väldigt brett, nämligen 3-36 månader. Det vore helt klart intressant att dela upp patienterna i mindre grupper efter antal månader efter höftartroskopi. Men med endast 84 svar anses detta vara en för liten grupp. Det breda inklusionskriteriet tidsmässigt är även en styrka 18

24 för denna studie, då många patienter kan inkluderas och därmed tillfrågas. Inklusionskriteriet för aktivitetsnivå innan skada ( i denna studie HSAS 1-8) är också brett och gör att många inkluderas och ger en bra överblick att de som opereras för FAIS är aktiva på många olika nivåer. Detta i sin tur stärker att resultatet kan vara generaliserbart för FAIS populationen som helhet och exkluderar ingen aktivitetsnivå. En svaghet för sammanställning i denna uppsats är att svarsfrekvensen på 36% är låg. Dock är detta endast en sammanställning och analys på de svar som kommit in efter andra utskicket av enkäten. Detta kan även ses som en styrka då denna studie visar ett färdigställt svar efter just två utskick av enkäten, vilket ger en överblick på de patienter som väljer att svara på enkäten tidigt i skedet. Resultatet i denna studie ger även med stor sannolikhet en antydan i vilken riktning resultat på det sammanlagda resultat som kommer färdigställas. Då detta urval som diskuteras under resultatdiskussionen verkar motsvara/efterlikna den FAIS populationen som beskrivs i artiklar så stärker detta att slutsats av resultatet kan appliceras på FAIS populationen. Detta stärker studiens generaliserbarhet. Pågående insamling av data i form av enkätsvar gör det svårt att diskutera bortfallet för enkäten totalt. Bortfallet för varje fråga bland den insamlade datan är väldigt lågt förutom vid delen med HIP-RSI där bortfallet för varje fråga inom HIP-RSI ligger på 4-18%. En anledning till detta kan vara pilen som ska flyttas inom området mellan 0-10 har ett utgångsläge vid 0 och om patienten tänker att 0 är det svar de vill lämna och inte rör pilen alls, så registreras inget svar. De patienter som inte väljer att svara på enkäten alls kan givetvis både vara väldigt nöjda och därmed känna att det inte behöver fylla i någon enkät eller tvärtom att de är väldigt besvikna och missnöjda efter operationen och därav väljer att inte svara. Detta kan innebära att svaret vi får både kan vara falskt positivt eller falskt negativt. Förhoppningsvis blir bortfallet så passa litet att de resultat som studien kommer fram till kan appliceras på populationen. Även tid på dygnet och veckan då enkäten skickades ut kan givetvis påverka vilka som tar sig tid och har möjlighet att svara. Därav har enkäten skickats ut olika veckodagar och olika tidpunkter på dygnet. En risk med enkät via internet och mejl är även att mejlet hamnar i skräpposten hos mottagarna, vilket också är möjligt att detta är en orsak till bortfall. 19

25 Fördelen med enkätutskick via internet och mejl är att många kan nås vid samma tillfälle och det gör det väldigt enkelt och smidigt för patienterna att kunna svar på enkäten via datorn och med ett klick så är den inskickad. Ytterligare en styrka/fördel med denna studie är valet av att dela upp återgång till idrott i de olika nivåerna 1-3 enligt Consensus Statement i Bern 2016 samt att efterfråga om patienten är nöjd med sin aktuella aktivitetsnivå (22). Konklusion En hög andel patienter har återgått till idrott, 3-36 månader efter höftartroskopi för FAIS, men endast en liten del har återgått till samma eller högre nivå på idrott än innan skada. Störst andel har återgått till idrott på nivå 1: deltar i idrott / motion men utför ej tidigare huvudsaklig idrott. I samma grupp (nivå 1) anger en stor andel av patienterna att det inte är nöjda med sin aktuella aktivitetsnivå. Sammanlagt är det över hälften av gruppen som inte är nöjd med sin aktuella aktivitetsnivå. Det framkommer att patienter som återgått till högre nivå på idrott rapporterade signifikant högre resultat på HIP-RSI, psykologisk beredskap för återgång till idrott, än patienter på som återgått till lägre nivå på idrott eller inte återgått till idrott. Denna sammanställning av resultat på nivå på idrott, nöjdhet med aktuell aktivitetsnivå och psykologisk beredskap för återgång till idrott bidrar till ett kliniskt användbart verktyg för fysioterapeuter som ska guida patienter åter till idrott efter höftartroskopi för FAIS. Framtida studier bör ha fokus på att specificera nivå på återgång till idrott sam hur den psykologiska beredskapen påverkar återgång till idrott för denna patientgrupp för att stärka resultatet i denna studie. 20

26 Referenslista 1. Prather H, Cheng A. Diagnosis and Treatment of Hip Girdle Pain in the Athlete. PM&R. mars 2016;8(3):S Elattar O, Choi H-R, Dills VD, Busconi B. Groin Injuries (Athletic Pubalgia) and Return to Play. Sports Health Multidiscip Approach. 2016;8(4): Weir A, Brukner P, Delahunt E, Ekstrand J, Griffin D, Khan KM, m.fl. Doha agreement meeting on terminology and definitions in groin pain in athletes. Br J Sports Med. juni 2015;49(12): de SA D, Hölmich P, Phillips M, Heaven S, Simunovic N, Philippon MJ, m.fl. Athletic groin pain: a systematic review of surgical diagnoses, investigations and treatment. Br J Sports Med. oktober 2016;50(19): Levy DM, Kuhns BD, Frank RM, Grzybowski JS, Campbell KA, Brown S, m.fl. High Rate of Return to Running for Athletes After Hip Arthroscopy for the Treatment of Femoroacetabular Impingement and Capsular Plication. Am J Sports Med. januari 2017;45(1): Sansone M, Ahldén M, Jonasson P, Thomeé C, Swärd L, Baranto A, m.fl. Good Results After Hip Arthroscopy for Femoroacetabular Impingement in Top-Level Athletes. Orthop J Sports Med. 11 februari 2015;3(2): Tjong VK, Cogan CJ, Riederman BD, Terry MA. A Qualitative Assessment of Return to Sport After Hip Arthroscopy for Femoroacetabular Impingement. Orthop J Sports Med. 17 november 2016;4(11). 8. Freke MD, Kemp J, Svege I, Risberg MA, Semciw A, Crossley KM. Physical impairments in symptomatic femoroacetabular impingement: a systematic review of the evidence. Br J Sports Med. 14 juni 2016;bjsports Weber AE, Kuhns BD, Cvetanovich GL, Grzybowski JS, Salata MJ, Nho SJ. Amateur and Recreational Athletes Return to Sport at a High Rate Following Hip Arthroscopy for Femoroacetabular Impingement. Arthrosc J Arthrosc Relat Surg. december 2016; 10. Byrd JWT. Femoroacetabular Impingement in Athletes: Current Concepts. Am J Sports Med. mars 2014;42(3): Byrd JT. Hip Arthroscopy in The Athlete. North Am J Sports Phys Ther NAJSPT. november 2007;2(4): Byrd JWT, Jones KS, Gwathmey FW. Femoroacetabular Impingement in Adolescent Athletes: Outcomes of Arthroscopic Management. Am J Sports Med. augusti 2016;44(8): Lee S, Kuhn A, Draovitch P, Bedi A. Return to Play Following Hip Arthroscopy. Clin Sports Med. oktober 2016;35(4): Impingement (inklämningssyndrom) i höft (FAI) - orsak, symtom [Internet]. Skadekompassen. [citerad 22 februari 2017]. Tillgänglig vid: Griffin DR, Dickenson EJ, O Donnell J, Agricola R, Awan T, Beck M, m.fl. The Warwick Agreement on femoroacetabular impingement syndrome (FAI syndrome): an international consensus statement. Br J Sports Med. oktober 2016;50(19): Tran P, Pritchard M, O Donnell J. Outcome of arthroscopic treatment for cam type femoroacetabular impingement in adolescents: Arthroscopy of FAI in adolescents. ANZ J Surg. maj 2013;83(5): Smith DV, Bernhardt DT. Hip injuries in young athletes. Curr Sports Med Rep. 2010;9(5):

27 18. Tijssen M, van Cingel R, de Visser E, Nijhuis-van der Sanden M. A clinical observational study on patient-reported outcomes, hip functional performance and return to sports activities in hip arthroscopy patients. Phys Ther Sport. juli 2016;20: Polesello GC, Keiske Ono N, Bellan DG, Honda EK, Guimarães RP, Junior WR, m.fl. HIP ARTHROSCOPY IN ATHLETES. Rev Bras Ortop. januari 2009;44(1): Nho SJ, Magennis EM, Singh CK, Kelly BT. Outcomes After the Arthroscopic Treatment of Femoroacetabular Impingement in a Mixed Group of High-Level Athletes. Am J Sports Med. 01 juli 2011;39(1_suppl):14S 19S. 21. Malviya A, Paliobeis CP, Villar RN. Do Professional Athletes Perform Better Than Recreational Athletes After Arthroscopy for Femoroacetabular Impingement? Clin Orthop Relat Res. augusti 2013;471(8): Ardern CL, Glasgow P, Schneiders A, Witvrouw E, Clarsen B, Cools A, m.fl Consensus statement on return to sport from the First World Congress in Sports Physical Therapy, Bern. Br J Sports Med. 2016;bjsports Casartelli NC, Leunig M, Maffiuletti NA, Bizzini M. Return to sport after hip surgery for femoroacetabular impingement: a systematic review. Br J Sports Med. juni 2015;49(12): Ardern CL, Österberg A, Tagesson S, Gauffin H, Webster KE, Kvist J. The impact of psychological readiness to return to sport and recreational activities after anterior cruciate ligament reconstruction. Br J Sports Med. december 2014;48(22): Ardern CL, Taylor NF, Feller JA, Whitehead TS, Webster KE. Psychological Responses Matter in Returning to Preinjury Level of Sport After Anterior Cruciate Ligament Reconstruction Surgery. Am J Sports Med. 01 juli 2013;41(7): Russell E. Carter, Jay Lubinsky, Elizabeth Domholdt. Rehabilitation research, Principles and Applications. 4:e uppl. Vol Nathalie Hassmén, Peter Hasmén. Idrottsvetenskapliga forskningsmetoder. Vol SiSu Idrottsböcker; 28. Denise F. Polit ; Cheryl Tatano Beck. Nursing Research: genrating and assesing evidence for nursing practice. Ninth edition. Vol Library of Congress Catologing-in-Publications Data; 29. Personuppgiftslag (1998:204) [Internet]. 1998:204 apr 29, Tillgänglig vid: Humsam.p _forskningsetiska_principer_2002.pdf [Internet]. [citerad 27 februari 2017]. Tillgänglig vid: pdf 22

28 Bilaga 1 Bilagor Bakgrundsfrågor i enkät Kön: Ålder: Vilken höft har du opererat? -Höger -Vänster -Först höger sedan vänster -Först vänster sedan höger Har du genomgått någon operation eller haft någon skada efter din höftoperation som påverkat ditt idrottsutövande/aktivitetsnivå? Vilken var din huvudsakliga idrottsaktivitet/sport innan operationen? Enkätfrågor: Återgång till idrott och aktuell aktivitetsnivå Vilket av följande alternativ stämmer i dagsläget bäst in för dig i förhållande till din tidigare huvudsakliga idrottsaktivitet: 0. Jag deltar inte i någon idrottsaktivitet/motionerar 1. Jag deltar i idrott men utför inte min tidigare huvudsakliga idrottsaktivitet 2. Jag deltar i min tidigare huvudsakliga idrottsaktivitet men på en lägre prestationsnivå än tidigare 3. Jag deltar i min tidigare huvudsakliga idrottsaktivitet på en motsvarande eller högre prestationsnivå än tidigare Är du nöjd med din nuvarande aktivitetsnivå? 1. Jag är nöjd 2. Jag är inte nöjd 23

29 Bilaga 2 ACL- RSI ACL-RSI (Anterior Cruciate Ligament Return to Sport after Injury) Scale Återgång till idrott efter främre korsbandsskada Instruktioner: Vänligen svara på följande frågor med tanke på den huvudsakliga idrottsaktivitet du utövade innan skadan. Besvara varje fråga genom att markera med ett kryss i den ruta som beskriver, hur du upplever situationen just nu i relation till de två ytterligheterna. Är du säker på att du kan utöva din idrottsaktivitet på samma nivå som tidigare? Helt säker säker Tror du det är sannolikt att du skadar ditt knä igen genom att delta i din idrottsaktivitet? Extremt sannolikt sannolikt Extremt orolig Är du orolig för att utöva din idrottsaktivitet? orolig Är du säker på att ditt knä inte kommer att ge vika vid utövandet av din idrottsaktivitet? Helt säker säker Är du säker på att du kan utöva din idrottsaktivitet utan att bekymra dig för ditt knä? Helt säker säker Upplever du att det är frustrerande att behöva ta hänsyn till ditt knä med avseende på din idrottsaktivitet? Extremt frustrerande frustrerande Extremt rädd Är du rädd för att skada ditt knä igen vid utövandet av din idrottsaktivitet? rädd säker Är du säker på att ditt knä klarar att bibehålla kontroll under belastning? Helt säker Är du rädd att du, av en olyckshändelse, skadar ditt knä vid utövandet av din idrottsaktivitet? Extremt rädd rädd Har tankar på att vara tvungen att genomgå operation och rehabilitering igen, hindrat dig från att utöva din idrottsaktivitet? Alltid Aldrig säker Är du säker på din förmåga att kunna prestera bra i din idrottsaktivitet? Helt säker avspänd Känner du dig avspänd inför att utöva din idrottsaktivitet? Helt avspänd 24

30 Bilaga 3 HIP- RSI HIP-RSI (HIP - Return to Sport after Injury) Scale Återgång till idrott efter höftartroskopi Instruktioner: Vänligen svara på följande frågor med tanke på den huvudsakliga idrottsaktivitet du utövade innan skadan. Besvara varje fråga genom att markera med ett kryss i den ruta som beskriver, hur du upplever situationen just nu i relation till de två ytterligheterna. Är du säker på att du kan utöva din idrottsaktivitet på samma nivå som tidigare? Helt säker säker Tror du det är sannolikt att du skadar din höft igen genom att delta i din idrottsaktivitet? Extremt sannolikt sannolikt Extremt orolig Är du orolig för att utöva din idrottsaktivitet? orolig Är du säker på att din höft inte kommer att ge vika vid utövandet av din idrottsaktivitet? Helt säker säker Är du säker på att du kan utöva din idrottsaktivitet utan att bekymra dig för din höft? Helt säker säker Upplever du att det är frustrerande att behöva ta hänsyn till din höft med avseende på din idrottsaktivitet? Extremt frustrerande frustrerande Extremt rädd Är du rädd för att skada din höft igen vid utövandet av din idrottsaktivitet? rädd säker Är du säker på att din höft klarar att bibehålla kontroll under belastning? Helt säker Är du rädd att du, av en olyckshändelse, skadar din höft vid utövandet av din idrottsaktivitet? Extremt rädd rädd Har tankar på att vara tvungen att genomgå operation och rehabilitering igen, hindrat dig från att utöva din idrottsaktivitet? Alltid Aldrig säker Är du säker på din förmåga att kunna prestera bra i din idrottsaktivitet? Helt säker avspänd Känner du dig avspänd inför att utöva din idrottsaktivitet? Helt avspänd 25

31 Bilaga 4 Informationsbrev till deltagare Information till försöksperson Vi kontaktar dig då du genomgått en höftartroskopi hos Capio Artro Clinic. Dina kontaktuppgifter har hämtats från vårt journalsystem. Vi vill härmed bjuda in dig att delta i en enkätstudie med syfte att belysa din återgång till olika nivåer av fysiskt aktivitet eller idrott efter operation. I dagsläget finns en del kunskapsluckor i forskningen kring återgång till fysiskt aktivitet/idrott efter höftartroskopi. Därav syftar denna studie till att just beskriva patienters återgång till olika nivåer av fysisk aktivitet/idrott efter höftartroskopi. Förhoppningsvis kan resultaten av studien bidra till att förbättra kunskap kring resultat av operationen och hjälpa till att skapa realistiska förväntningar hos patienter som genomgår höftartroskopier i framtiden. För dig som väljer att delta i studien innebär detta att du svarar på en web-enkät som du finner längre ned i en länk. Frågorna gäller din nuvarande nivå av idrottsutövning, din nuvarande höftfunktion och upplevelse inför att utöva, eller kunna återgå till, fysisk aktivitet/ idrott. Enkäten tar cirka 10 minuter att fylla i. Ditt deltagande i undersökningen är frivilligt och du har rätt att avstå från att delta när som helst utan att uppge någon orsak. Dina svar kommer att behandlas på ett sådant sätt att ingen obehörig person kommer att ha tillgång till dem. Dina personliga uppgifter kommer att behandlas enligt personuppgiftslagen (1998:204). Resultaten från studien kommer att sammanställas och presenteras endast på gruppnivå. Det innebär att ingen kommer att kunna identifiera just dina svar när all data är sammanställd. Resultaten från studien avses att publiceras i en magister/masteruppsats samt i en expertgranskad tidskrift och göras tillgängliga för allmänheten. Som deltagare i studien kommer du på begäran att få ta del av resultatet (Kontakta Tobias Wörner på: Tobias.worner@med.lu.se) Enkäten finner du i länken nedan: Länk: Stockholm, xx/xx/2017 Hanna Momatz Olsson, , olohan-5@student.ltu.se Leg. Fysioterapeut på Capio Artro Clinic, Sophiahemmet Student på Luleå tekniska universitetet : Masterporgram i Fysioterapi Handledare: Huvudhandledare och forskningsansvarig: Frida Eek, frida.eek@med.lu.se Leg. sjukgymnast., Docent. Institutionen för Hälsovetenskaper, Lunds Universitet Biträdande handledare på arbetsplats och studieansvarig: Tobias Wörner, tobias.worner@capio.se PhD student, MSc sports science (sports medicine), Leg. Fysioterapeut 26