Kunskapscentrum barnhälsovård. Barnhälsovården i Skåne årsrapport 2017

Transkript

1 Kunskapscentrum barnhälsovård Barnhälsovården i Skåne årsrapport 2017

2 Kunskapscentrum barnhälsovård Skane.se/kunskapscentrumBHV

3 Innehåll Sammanfattning... 4 Förord... 6 Barnhälsovårdens grundläggande arbetssätt... 7 Underlag till årsrapporten... 8 Barns hälsa Amning Rökfri miljö Övervikt och fetma hos 4-åringar Hälsovård Hembesök Depressionsscreening med EPDS Föräldrastöd i grupp Vaccinationer och vaccinationstäckning Språkscreening Barn som inte har tagit del av 4-årsbesöket Barn i migration och papperslöshet Barn som far illa Barnrättskonventionen och folkhälsomålen Varifrån kommer hälsoindikatorerna? Referenser... 40

4 Barnhälsovården i Skåne årsrapport 2017 Sammanfattning Amning Region Skåne uppvisar sjunkande amningsfrekvenser över tid och nådde under 2017 inte målen för amning enligt ackreditering för BVC. Det råder stora regionala skillnader både mellan kommuner och BVC-enheter. Barn, födda 2016, som fick enbart bröstmjölk vid sex månaders ålder varierar mellan en och 39 procent mellan de olika kommunerna. Resultatet är inte förenligt med jämlik vård. Rökfri miljö Av barnen i Skåne födda 2016, som fått sina föräldrars rökvanor registrerade, lever knappt 16 procent i hushåll där någon röker. Att barnets pappa röker är mer än dubbelt så vanligt som att mamman gör det. Båda föräldrarnas rökning har samband med CNI, och vad gäller pappor är sambandet starkt. Andelen rökande föräldrar till barn födda 2016 var något lägre än vad föräldrarna till barnen födda Övervikt och fetma Andelen barn med förhöjt BMI vid 4-årsbesöket ligger på ungefär samma nivå som de senaste fem åren. 10,4 procent av barnen födda 2013 hade förhöjt BMI vid sitt 4-årsbesök. Stora skillnader ses fortsatt inom Skåne. Gällande övervikt varierar förekomsten mellan 4,6 och 15,2 procent mellan kommunerna i Skåne och för barn med fetma mellan 0 och 5,5 procent. Som tidigare ses ingen samvariation mellan andelen barn med övervikt eller fetma och CNI. Hembesök Hembesök genomförs i hög omfattning i Skåne, men frekvensen av hembesöken är betydligt lägre hos familjer som är listade på barnhälsovårdsenheter med högt CNI. Utvecklingen vad gäller hembesök visar på en oroande ökad ojämlikhet i barnhälsovården. Screening av nyblivna mammor för depressiva symtom Deltagandet i screening för postpartumdepression är fortsatt generellt högt i Skåne. 87,3 procent av mammorna till barn födda 2016 deltog i screening (93,6 % erbjöds screening). Gapet i deltagande minskar mellan den socioekonomiskt mest gynnade tiondelen av barnfamiljerna och den socioekonomiskt minst gynnade tiondelen skiljde 11,2 procentenheter jämfört med 16,4 procentenheter år Föräldrastöd i grupp Deltagande i föräldragrupp är lågt, 39,8 procent, och visar på en fortsatt sjunkande tendens med stora variationer inom Skåne. Andelen barn vars föräldrar erbjuds föräldragrupp har legat konstant runt 90 procent de senaste åren. Forskning visar på fördelar med ett gruppbaserat föräldrastöd och det låga deltagandet av pappor, liksom av föräldrar till barn som är listade på BVC med högt CNI, är oroande. 4

5 Barnhälsovåreden i Skåne årsrapport 2017 Vaccinationer och vaccinationstäckning I Skåne är andelen barn som vaccinerats i barnhälsovården hög och täckningsgraden har legat stabilt genom åren. För att bibehålla en hög vaccinationstäckning av alla barn i Skåne krävs det kontinuerliga fortbildningsinsatser till personalen, vaksamhet på samhällstrender avseende inställning till vaccinationer, noggrann övervakning i vaccinationsoch biverkningsregister samt en säker vaccinupphandlingsprocess. Språkscreening vid 2,5 och 4 års ålder Tillgång till språk är en viktig byggsten för individens utveckling. I syftet att upptäcka eventuella språkstörningar erbjuds språkscreening via BVC vid 2,5 år och fyra års ålder. I denna rapport presenteras för första gången i vilken utsträckning BVC använder sig av den nationellt rekommenderade screeningmetoden vid 2,5-årsåldern. Det finns påtagliga skillnader mellan kommuner samt mellan BVC när det gäller hur många barn som screenas. Barn som inte har tagit del av fyraårsbesöket Av barnen födda år 2013 gick cirka fem procent miste om fyraårsbesöket på BVC och därmed också om möjligheten att via barnhälsovården få insatser vid behov. Dessa kan gälla uppföljningar angående övervikt, syn- eller hörselnedsättning eller sen språkutveckling. Vid BVC i områden där många av barnfamiljerna har knappa socioekonomiska resurser, var det nästan en sjättedel (16 %) av barnen som gick miste om besöket. Barn i migration och papperslöshet Av alla inskrivna barn 0 5 år vid barnhälsovården i Skåne under 2017 fanns 845 barn med reservnummer och 31 papperslösa barn. Det är en minskning från föregående år. BVC med högre CNI hade fler barn med reservnummer samt barn i papperslöshet. Det råder en fortsatt ojämn fördelning mellan kommuner och det är osäkert om barnhälsovården når alla dessa barn. Insatser behöver därmed initieras för att uppnå hög tillgång till barnhälsovård till denna utsatta grupp av barn. Anmälan till socialtjänsten Under 2017 gjorde BVC-enheterna i Skåne orosanmälningar för 482 barn till socialtjänsten. Det motsvarar 0,49 procent av barnen som är inskrivna inom barnhälsovården. För de yngsta barnen, födda 2016 och 2017, gjordes anmälan för 0,67 procent. Från de 29 Familjecentralerna gjordes anmälan för 0,62 procent av barnen. Den vanligaste orsaken till anmälan var omsorgssvikt. Barnhälsovårdens samverkan med socialtjänsten Samverkan runt barn mellan BVC och socialtjänsten rapporterades ha skett för 701 barn varav 664 barn var inskrivna vid BVC. Det motsvarar 0,67 procent av alla barn listade på BVC. Vårdgivaren ska samverka med berörda vårdaktörer, myndigheter, organisationer och övriga i barnets vård engagerade personer, när barnets behov inte kan tillgodoses enbart av vårdgivaren. 5

6 Förord Kunskapscentrum barnhälsovård startade 2010, efter ett politiskt beslut i Hälso- och sjukvårdsnämnden, med uppdraget att stödja och utveckla verksamheten i barnhälsovården i Region Skåne. Enheten har även tre regionala tilläggsuppdrag rörande utsatta barn, inklusive Barn som anhöriga, Barn som far illa och hälsoundersökningar enligt BBIC, vilket innebär stöd till hela hälso- och sjukvården i dessa frågor. Kunskapscentrum barnhälsovård består av ett tvärprofessionellt team med sjuksköterskor (barnsjuksköterskor och distriktssköterskor), läkare, psykologer, socionom och administratör/kommunikatör. En stor del av enhetens insatser utgörs av fortbildning för medarbetarna på barnavårdscentralerna i Skåne. Enheten ansvarar även för framtagande och presentation av statistiskt underlag gällande barns hälsa och tillgång till barnhälsovård. Med målet att främja jämlik vård och i förlängningen jämlik hälsa hoppas vi på Kunskapscentrum barnhälsovård kunna bidra med överskådlig statistik som en utgångspunkt för fortsatta analyser för att utveckla barnhälsovårdens universella insatser, men också med tanke på behov av riktade insatser. Utöver uppföljning av tillgänglig årlig statistik om barns hälsa och tillgång till barnhälsovård presenterar vi i år tillsammans med Kunskapscentrum kvinnohälsa en fördjupning i form av en separat rapport om föräldrastöd i grupp. Bakom föreliggande rapport står hela teamet på Kunskapscentrum barnhälsovård. Malmö Marie Köhler Enhetschef, barnhälsoöverläkare Kunskapscentrum barnhälsovård Region Skåne 6

7 Barnhälsovårdens grundläggande arbetssätt Foto: Anne Dillner/Scandinav bildbyrå Barnhälsovården ska bedriva ett hälsofrämjande och preventivt arbete. Det hälsofrämjande arbetet syftar till att förbättra hälsotillståndet för såväl grupper som enskilda individer. Det handlar om att främja och stödja hälsa både på gruppnivå och individuellt. Det grundläggande i hälsofrämjande arbete är att stärka föräldrarnas förmåga att ta mer kontroll över det som påverkar deras och barnens hälsa. Dessa två komponenter att ge stöd till förbättrad hälsa och ökad kontroll över hälsan är kärnan i det hälsofrämjande arbetets mål och metoder. Detta framgår också klart i WHO:s definition av hälsofrämjande arbete. Det preventiva arbetet syftar till att förebygga sjukdom eller skador och brukar delas in i universell, selektiv eller indikerad insats. De universella insatserna syftar till att förhindra utveckling av sjukdom eller hälsoproblem och vänder sig till samtliga barn och föräldrar. Genom hälsoundersökning och screening kan tidig upptäckt göras av begynnande hälsoproblem, sjukdom eller funktionsnedsättning och optimal insats/behandling, selekterade insatser, initieras. Med indikerade insatser skapas förutsättning för ett så normalt liv som möjligt vid etablerad ohälsa eller funktionshinder genom att ge stöd och hjälp. Barnhälsovårdens organisation i Skåne Region Skåne har ett medborgarstyrt kundval, Hälsoval Skåne. För barnhälsovården innebär det att alla vårdnadshavare till barn från 0-5 år och barn fyllda 6 år som ännu inte lämnats över till elevhälsan, ska välja BVC. Hälsoval Skåne, som är uppdragsgivare gentemot verksamheterna, formulerar i ackrediteringen de krav som ställs på BVC. Verksamhetschefen för en BVC ansvarar för att ackrediteringsvillkoren uppfylls. Vid slutet av år 2017 var 147 BVC ackrediterade. När BVC bedrivs samlokaliserat, och i en fördjupad samverkan med öppen förskola, socialtjänst och mödrahälsovård, benämns verksamheten familjecentral (Socialstyrelsen, 2008). I december 2017 fanns det 30 BVC vid familjecentraler i Skåne, med sammanlagt inskrivna barn. Psykologer för mödra- och barnhälsovård är en tillgänglig resurs både för mödra- och barnhälsovården. Kunskapscentrum barnhälsovård har en regionalt övergripande och producentneutral funktion för stöd och kvalitetsutveckling av barnhälsovården i Region Skåne och tillhör organisatoriskt Kompetenscentrum för primärvård i Skånevård Sund. 7

8 Underlag till årsrapporten Årsrapporten för 2017 bygger på data inrapporterad från 147 barnavårdscentraler (BVC) i Region Skåne och gäller de barn som den 31 december 2017 var listade på BVC. Kunskapscentrum barnhälsovård administrerar insamlingen och sammanställer samt analyserar uppgifterna. Barnen kan vara födda olika år och arbetsuppgifterna kan vara utförda olika kalenderår. Som exempel gäller första hembesöket barn födda år 2017 och arbetsuppgiften är utförd under samma år. Amningsuppgifter, liksom uppgifter om rökning i hemmet, kan inte sammanställas förrän barnet blivit över ett år, därför gäller dessa datauppgifter barn födda år 2016 och journaluppgifter dokumenterade under åren Uppgifterna om amning, rökning och vaccinationer ingår i nationella insamlingar. Insamlingen av övriga uppgifter är regionalt beslutad. Material och metod På varje BVC finns en utsedd person som lämnar in uppgifter via ett digitalt formulär. Vissa typer av inmatningsfel uppmärksammas automatiskt i första ledet och även på Kunskapscentrum barnhälsovård görs kontroller vid avvikande värden genom uppföljning per telefon/e-post. Merparten av uppgifterna insamlas från BVC vid årsskiftet på detta sätt, men även andra datakällor, insamlingstidpunkter och metoder kan förekomma. Analys Vid analysen har ett av syftena varit att mäta ojämlikhet i både hälsa och hälsovård. Geografisk fördelning studeras för att identifiera skillnader mellan kommuner. En viktig invändning är att hälsovalet innebär att BVC-enhetens lokala förankring i sitt upptagningsområde inte är lika tydlig som förr. Hälsoindikatorer Varje indikator presenteras med en bakgrund samt vilka insatser som ägt rum. Resultaten redovisas för Skåne som helhet samt mestadels på kommunnivå. Resultaten kommenteras i diskussionen. Alla referenser listas i slutet av rapporten sorterade utifrån indikator. Läs mer om framtagandet av indikatorerna och barnhälsovårdens vägledande principer på sidan 38. Care Need Index (CNI) Som socioekonomiskt mått används i första hand CNI. Det är forskningsmässigt utprovat som ett relevant mått för ökad risk för ohälsa. För barnfamiljer gäller följande fem variabler: Förälder född utanför Europa Arbetslös förälder Ensamstående förälder Nyinflyttad familj Förälder med låg utbildning CNI beräknas för varje barn på genomsnittet av föräldrarnas socioekonomiska status utifrån dessa variabler. En viss del av barnhälsovårdsersättningen viktas efter CNI vid BVC. För varje BVC beräknas månatligen ett CNI som är genomsnittet av de listade barnens CNI, relaterat till genomsnittet i Skåne (som alltid får indexvärde 1,0). CNI över 1,0 innebär lägre socioekonomiska resurser än genomsnittet i Skåne, CNI under 1,0 innebär högre socioekonomiska resurser än genomsnittet i Skåne. I dec 2017 varierade CNI för BVC i Skåne mellan 0,35 och 2,58. Medianvärdet var 0,82. Orsaken till skillnaden mot medelvärdet (CNI 1,0) är en ojämn fördelning av de aktuella socioekonomiska variablerna. Genom att CNI är knutet till de listade vid varje BVC möjliggörs jämförelser mellan verksamhetsmåtten vid BVC och CNI med stor precision. 8

9 Barns hälsa Amning Rökfri miljö Övervikt och fetma 9

10 Text: Margareta Berglund Amning Region Skåne uppvisar sjunkande amningsfrekvenser över tid och nådde under 2017 inte målen för amning enligt ackreditering för BVC. Andelen barn i Skåne födda 2016 som enligt WHO:s rekommendation enbart ammas vid sex månader var 15,4 procent. Det råder stora regionala skillnader både mellan kommuner och BVC-enheter. Barn, födda 2016, som fick enbart bröstmjölk vid sex månaders ålder varierar mellan en och 39 procent mellan de olika kommunerna. Resultatet är inte förenligt med jämlik vård. Resultat Som diagram 1 visar når Skåne som helhet inte upp till målen för amning enligt ackreditering för BVC, det vill säga att minst 90 procent av barn födda 2016 enbart ammas vid två månaders ålder (60,7 % uppnåddes), att minst 80 procent vid fyra månaders ålder (50,9 procent uppnåddes), och att minst 50 procent vid sex månaders ålder (15,4 % uppnåddes). Vid sex månader är det 39,6 procent som inte ammas alls, vilken innebär en förbättring från föregående årsstatistik då det var 41,2 procent som inte ammades alls. Stor variation i amningsfrekvens i Skåne De lokala skillnaderna i amningsfrekvens i Skåne mellan kommuner varierar stort, något som hållit i sig över tid (Diagram 2). För barn födda 2016 varierar frekvensen för helamning vid fyra månaders ålder mellan 33 procent och 66 procent, och vid sex månaders ålder mellan en procent och 39 procent. Mellan Skånes kommuner varierar frekvensen för delvis amning vid 12 månaders ålder mellan 11 procent och 32 procent. Skillnaderna i amningsfrekvens i Skåne mellan BVC varierar också stort. Enbart amning vid fyra månaders ålder varierar mellan 18,6 procent och 79,4 procent och enbart amning vid sex månaders ålder mellan 0 procent och 66 procent. Delvis amning vid 12 månaders ålder varierar mellan Diagram 1. Andel barn i Skåne (%) födda 2016, som enbart, delvis eller inte ammades vid olika åldrar. Diagram 3. Amning i relation till CNI/BVC (Region Skåne 2017). 10 Diagram 2. Andel barn (%) födda 2016, per kommun i Skåne, som enbart ammas vid två månaders, fyra månaders och sex månaders ålder.

11 4 procent och 48 procent. Av totalt 147 BVC uppnår ingen enhet målet för amning vid två eller fyra månaders ålder och endast tre enheter uppnår målet för sex månaders ålder. Amning och CNI Det framkommer tydliga samband mellan barnfamiljernas socioekonomiska resurser och amningsfrekvensen i Skåne utifrån CNI (Diagram 3). Barn som är listade vid BVC med lägre CNI, blir i högre omfattning enbart ammade de första sex månaderna. Barn i familjer listade vid BVC med högre CNI blir oftare delammade under de första sex månaderna. Från sex till tolv månaders ålder är delvis amning vanligare vid BVC med hög CNI än vid BVC med låg CNI. Diskussion Allt färre barn ammas idag i Sverige. Anledningar till nedgången kan vara flera. En orsak kan vara att alltfler barn tidigt tillmatas med bröstmjölksersättning. Data från Socialstyrelsen visar att tillmatning på BB sannolikt ofta sker utan medicinsk indikation. Skåne uppvisar bland de högsta siffrorna på tillmatning på BB jämfört med andra landsting. En annan orsak kan vara att vägledningen på BVC baseras på tidigare rekommendationer från Livsmedelsverket, som innebar att aktivt börja med smakportioner då barnet var fyra månader. Som Diagram 1 visar, sker det en minskning mellan mätpunkterna fyra och sex månader när det gäller andelen enbart ammade barn. Det är bekymmersamt att amningsfrekvensen i hög utsträckning skiljer sig åt mellan de skånska kommunerna och BVC-enheterna vilket avspeglar sig i årets resultat i förhållande till CNI. Därmed finns risk för ojämlik hälsa. Att skydda, främja och stödja amning är en viktig folkhälsofråga och av central betydelse i arbetet för jämlik hälsa. Samtidigt ska föräldrars val ska självklart respekteras så att mamman/föräldrarna får det stöd och den information som krävs oavsett val. Det är viktigt att personal inom hälso-och sjukvården har goda kunskaper om amningens hälsofördelar och tillräcklig kompetens för att kunna erbjuda lättillgängligt stöd och hjälp till blivande och nyblivna föräldrar, både i samband med samtal på barnmorskemottagningar, vid amningsintroduktion på förlossning/bb och efter hemgång inom barnhälsovården. Kortare vårdtider kan innebära en utmaning att främja och stödja amning i hela vårdkedjan. Därför behövs det fortbildning för samsyn om amning som riktar sig till all personal i hela vårdkedjan. Kunskapsinsatser inom barnhälsovården 2017 Fortbildning, bestående av en två-dagars kurs om att skydda, främja och stödja amning (75 BHV-sjuksköterskor). Workshop om amning i introduktionsutbildningen för nyanställda i barnhälsovården (102 nyanställda BHV-sjuksköterskor och läkare) Bakgrund: Amning Amningens betydelse för folkhälsan är numera väldokumenterad och innefattar hälsofördelar för både barnet och mamman. Förutom att bröstmjölken innehåller all den näring ett barn behöver under sina första sex månader tillgodoses även behovet av värme, närhet och trygghet i och med den nära kroppskontakten som amningen innebär. Samtidigt stimuleras samspel och anknytning mellan mamma och barn. Bröstmjölken har flera positiva hälsoeffekter och innehåller bland annat immunologiska komponenter och skyddar barnet framför allt mot infektioner i luftvägarna, mag- och tarminfektioner, öroninflammation och plötslig spädbarnsdöd samt även mot övervikt, typ 2-diabetes och högt blodtryck i vuxen ålder. För kvinnan innebär det en minskad risk för blödning efter förlossning samt snabbare återhämtning. På längre sikt innefattar det en lägre risk att insjukna i bröst- och äggstockscancer, ledgångsreumatism, typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom. WHO rekommenderar enbart amning under barnets första sex levnadsmånader, följt av fortsatt amning i två år eller längre kompletterad med tillägg av fast föda. 11

12 Text: Ylva Thor Rökfri miljö Av barnen i Skåne födda 2016, som fått sina föräldrars rökvanor registrerade, lever knappt 16 procent i hushåll där någon röker. Att barnets pappa röker är mer än dubbelt så vanligt som att mamman gör det. Båda föräldrarnas rökning har samband med CNI, och vad gäller pappor är sambandet starkt. Andelen rökande föräldrar till barn födda 2016 var något lägre än vad föräldrarna till barnen födda Resultat Av fyraveckorsbarnen var det 96,3 procent vars föräldrars rökvanor registrerades och 95,7 procent när barnet var 8 månader gammalt. Andel barn 0-4 veckor som hade en mamma som rökte var 5,2 procent (att jämföra med 5,9 % året före) och 13,9 procent hade en rökande pappa (jämfört med 14,2 % året innan). Genomsnittet i Skåne för andel barn 0-4 veckor där någon av föräldrarna rökte var 15,7 procent vilket är en liten minskning i jämförelse med barn födda 2015 då 16,2 procent av barnen hade föräldrar som rökte när barnet var 0-4 veckor. För 8 månadersbarnen var det 5,8 procent av mammorna respektive 12,9 procent av papporna som rökte, och andelen barn som levde i hem där någon i hemmet rökte var 15 procent, vilket är en procentenhet lägre än för barnen födda året innan (Tabell 1). Förutom mellan stadsdelar och områden finns stora variationer mellan kommunerna i Skåne när det gäller andel barn som växer upp i hem där någon röker (Diagram 4). Även skillnader mellan socioekonomiska grupper framträder tydligt. Andelen barn, 0-4 veckor, som var förtecknade vid BVC-enheterna i den fjärdedel med lägst CNI och som hade någon i hemmet som rökte var 8 procent. Vid den fjärdedel BVC-enheter med högst CNI var motsvarande andel 29 procent. Sambandet mellan pappors rökning och CNI är mycket starkt och visar att ju högre CNI en BVC-enhet har, desto fler rökande pappor. Sambandet mellan mammors rökning och CNI är påtagligt, men inte fullt lika starkt. Barnets ålder 0-4 veckor (barn f 2016) 0-4 veckor (barn f 2015) 8 månader (barn f 2016) Mamma 5,2 % 5,9 % 5,8 % 6,7 % 8 månader (barn f 2015) Pappa 13,9 % 14,2 % 12,9 % 13,6 % Någon i hemmet 15,7 % 16,2 % 15,0 % 16 % Tabell 1. Andel rökande mammor och pappor samt någon i barnets hem då barnen i Skåne, födda 2015 och 2016, var 0-4 veckor och 8 månader gamla. 12 Diagram 4. Andel barn 0-4 veckor (%) födda 2016 som växer upp i hem där föräldrar röker. Kommunvis respektive genomsnitt för Skåne (orange stapel).

13 Den skånska barnhälsovården ska registrera föräldrarnas rökvanor för minst 98 procent av barnen när barnet är 0-4 veckor och åtta månader gammalt. För barnen födda 2016 registrerades rökvanor för 96 procent av föräldrarna. Diskussion Andel barn, för vars föräldrars rökvanor har registrerats, har de senaste åren legat på en konstant nivå i Skåne kring 96 procent. I de fall sjuksköterskan registrerat vet ej handlar det ofta om att familjen är nyförtecknad på enheten och att tidigare vårdgivare ej dokumenterat föräldrarnas rökvanor, att familjen har flyttat iväg eller hög arbetsbelastning/resursbrist på BVC. Data för barn födda 2016 visar en något lägre nivå rökande föräldrar i båda åldersgrupperna jämfört med föregående år, men att barns föräldrar röker är fortfarande vanligt och ojämlikt fördelat i befolkningen. En större andel spädbarn i Skåne växer upp i hem där någon röker jämfört med i resten av Sverige. Barnhälsovården utför därför ett viktigt folkhälsoarbete med att kartlägga föräldrars rökvanor, att informera om rökens skadliga verkan på barnet och att aktivt hjälpa de föräldrar som vill sluta röka att få stöd. Att pappor i lägre grad deltar vid barnens hälsobesök på BVC är en utmaning när de ska få tillgång till det hälsofrämjande arbetet inom barnhälsovården, inte minst när det handlar om tobaksfri miljö och samtal kring rökvanor. Kunskapsinsatser inom barnhälsovården 2017 En kartläggning av den skånska mödra- och barnhälsovårdens arbetssätt och metoder för att samtala kring blivande och nyblivna föräldrars rökvanor genomfördes under Kartläggningen kommer att ligga till grund för framtida fortbildningsinsatser. Johnér/Scandinav bildbyrå Bakgrund: Rökfri miljö Andelen småbarnsföräldrar i Sverige som röker minskar varje år. Framförallt ses minskningen på andelen rökande mammor som under de senaste femton åren har halverats. Den nationella statistiken från Socialstyrelsen visar att av föräldrar till de barn i Sverige som föddes 2015 rökte knappt fyra procent av mammorna och cirka tio procent av papporna under barnets första månad. Socialstyrelsen råder blivande och nyblivna föräldrar att inte använda nikotin på grund av risk för sämre fostertillväxt, dödföddhet och plötslig spädbarnsdöd där risken ökar ju fler cigaretter mamman röker. Barnets hälsa påverkas negativt på många sätt av passiv rökning; dels om barnet själv vistas i en rökig miljö, men även indirekt via nikotin i bröstmjölken om barnet ammas av en rökande mamma eller en icke-rökande mamma som vistats i rökig miljö. Det finns dessutom ett starkt samband mellan rökande föräldrar och barn som drabbas av öron- och nedre luftvägsinfektioner. De sjukdomsförebyggande råden har breddats från att endast ha haft ambitionen att skydda barnet från tobaksrök till att även förmå föräldrarna att vara goda förebilder. Barn vars föräldrar röker börjar oftare själva röka när de växer upp än andra barn. De nationella riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder från Socialstyrelsen ger tobakspreventiva insatser inom mödra- och barnhälsovården högsta prioritet. 13

14 Text: Mariette Derwig Övervikt och fetma hos 4-åringar Andelen barn med förhöjt BMI vid 4-årsbesöket ligger på ungefär samma nivå som de senaste fem åren. 10,4 procent av barnen födda 2013 hade förhöjt BMI vid sitt 4-årsbesök. Stora skillnader ses fortsatt inom Skåne. Gällande övervikt varierar förekomsten mellan 4,6 och 15,2 procent mellan kommunerna i Skåne och för barn med fetma mellan 0 och 5,5 procent. Som tidigare ses ingen samvariation mellan andelen barn med övervikt eller fetma och CNI. Resultat Bland 94 procent av alla barn födda 2013 där längd och vikt mättes vid ett fyraårsbesök på BVC hade 10,4 procent (1 614 barn) förhöjt BMI, fördelat på 8,3 procent övervikt och 2,1 procent fetma. Bland flickorna hade 9,4 procent övervikt och 2,3 procent fetma - sammanlagt 11,7 procent med förhöjt BMI. Bland pojkarna hade 7,2 procent övervikt och 1,9 procent fetma - sammanlagt 9,1 procent med förhöjt BMI. Resultatet från tidigare årskull, barn födda 2012, med förhöjt BMI vid 4-årsbesöket, var 11,2 procent (1 725 barn), fördelat på 9,0 procent övervikt och 2,2 procent fetma. Barn födda 2011 hade förhöjt BMI vid 4-årsbesöket på 10,8 procent (1 627 barn), fördelat på 8,6 procent övervikt och 2,1 procent fetma (Diagram 5). Spridning på kommunnivå för barn födda 2013 med förhöjt BMI vid 4-årsbesöket varierar mellan Diagram 5: Andel barn (%) med förhöjt BMI, födda i Skåne. Body Mass Index (BMI) är ett sätt att skatta om ett barn är överviktigt genom att mäta förhållandet mellan vikt och längd. BMI = vikt i kg/längd i m² Övervikt hos barn/ungdom: iso-bmi > 25 Fetma hos barn/ungdom: iso-bmi > 30 Begreppet iso-bmi tar hänsyn till barnets ålder och kön och gränserna baseras på en internationell standard som ligger till grund för kurvorna nedan (Cole, 2000). Diagram 6: Andel barn (%) med förhöjt BMI, födda 2013, per kommun i Skåne. 14

15 5,9 och 18,6 procent (Diagram 6). En analys av uppgifterna om övervikt/fetma från barnhälsovården i Skåne 2017 jämfört med barnfamiljernas socioekonomiska resurser uttryckt i CNI visar ingen samvariation mellan andelen barn med övervikt och CNI eller fetma och CNI. Diskussion Förekomsten av övervikt och fetma hos fyraåringar födda 2013 har minskat jämfört med barn födda Huruvida den observerade minskningen speglar en faktisk trend är osäkert, men i en jämförelse med sex års data kan man konkludera att trenden är stillastående. Den stabila trenden är dock en positiv företeelse eftersom trenden bland förskolebarn i till exempel USA fortfarande är ökande BMI (Skinner 2018). Som tidigare finns stora skillnader i förekomsten mellan de olika kommunerna dock utan tydlig koppling med CNI. För att minska den ojämlikhet i förekomst av övervikt och fetma som finns i Skåne är det viktigt att tidiga förebyggande insatser prioriteras i områden med hög andel barn med övervikt och fetma. Tidiga insatser är bland annat att spädbarn med ökad risk för att utveckla övervikt och fetma identifieras tidigt och att föräldrar erbjuds extra insatser. En annan insats är att upptäcka förändringar i barnets BMI-kurva så tidigt som möjligt. Hur föräldrar uppfattar sitt barns viktstatus är av stor betydelse för att kunna främja en hälsosam viktutveckling. Barnets BMI-kurva kan användas som ett lika självklart instrument som tillväxtkurvan (Börnhorst 2017). Många föräldrar ser inte tillväxtökning med blotta ögat, och därför kan BMI-kurvan användas som objektivt verktyg i dialogen med föräldrarna vid samtliga besök från och med 1 års ålder. Kunskapsinsatser inom barnhälsovården 2017 Föreläsning om övervikt hos förskolebarn vid en fortbildningsdag om 3-årsteambesök på BVC (573 BHV-sjuksköterskor och läkare inom BHV). Workshop om tillväxt där kunskap om användning av BMI-kurvan ingår (102 nyanställda BHVsjuksköterskor och läkare). Bakgrund: Övervikt och fetma Övervikt och fetma är en växande epidemi i världen och alltmer vanligt förekommande hos barn i förskole- och skolåldern (WHO, 2016). Många faktorer påverkar barnets hälsa och utveckling, bland annat familjens levnadsvanor och socioekonomiska förutsättningar. Nära hälften av alla vuxna män och en tredje del av alla kvinnor har övervikt eller fetma (Folkhälsomyndigheten, 2018). En etablerad fetma hos barn är svårbehandlad och övervikt redan i förskoleåldern är en riskfaktor för övervikt senare i livet. De barn som har föräldrar med övervikt har en ökad risk att själva utveckla övervikt. Fetma är en komplex sjukdom som kräver livslång behandling. Hälso- och sjukvården har därför ett ansvar när det gäller att identifiera övervikt och fetma och att erbjuda stöd och behandling. Barnhälsovården är en viktig folkhälsoarena och en del av arbetet i mötet med familjerna innebär att främja barnets tillväxt samt att förebygga övervikt och fetma. Att arbeta med tidiga insatser till både barn och familj är därför särskilt viktigt. Insatser riktade mot barn inkluderar även närstående, det vill säga ett starkt familjeperspektiv behöver finnas i stöd och behandling. Skyddsfaktorer som minskar risken för övervikt och fetma är föräldrars förståelse och lyhördhet för barnets signaler och behov. I Sverige saknas offentlig statistik på övervikt och fetma hos små barn. När 14 landsting/ regioner i Sverige sammanställde sina siffror på fyraåringar födda 2011 visade det sig att 12,2 procent hade övervikt och fetma. Motsvarande siffra för Skåne var då 10,8 procent. 15

16

17 Hälsovård Hembesök Depressionsscreening med EPDS Föräldrastöd i grupp Vaccinationer Språk Barn som inte tagit del av 4-årsbesöket Barn i migration och papperslöshet Barn som far illa 17

18 Text: Ida Ivarsson Hembesök Hembesök genomförs i hög omfattning i Skåne, men frekvensen av hembesöken är betydligt lägre hos familjer som är listade på barnhälsovårdsenheter med högt CNI. Utvecklingen vad gäller hembesök visar på en oroande ökad ojämlikhet i barnhälsovården. Resultat Under 2017 har 93,7 procent av föräldrarna till barn födda 2017 blivit erbjudna ett första hembesök och 87,8 procent har erhållit detta besök. 74,0 procent av föräldrarna till barn födda 2016 har blivit erbjudna ett andra hembesök och 63,7 procent har fått besöket. Omfattningen av genomförda hembesök på enheterna varierade mellan 21 och 100 procent för det första hembesöket (varav 117 av 147 enheter ligger över 85 procent) och mellan 1 och 100 procent för det andra hembesöket (varav 41 av 147 enheter ligger över 85 procent). För det första hembesöket framkommer ett påtagligt samband med CNI på så sätt att familjer i områden med högt CNI får hembesök i betydligt lägre utsträckning. Skillnaden mellan den fjärdedel av BVC med högst CNI och den fjärdedel av BVC med lägst CNI är 14 procentenheter, vilket är en ökning på 5,2 procentenheter jämfört med För andra hembesöket föreligger ett svagt samband med CNI. De BVC som genomför många tidiga hembesök genomför i allmänhet även många hembesök vid 8 månader. Diskussion Hög omfattning men stor spridning Andelen familjer som fått erbjudande om samt fått hembesök när barnet är nyfött är fortsatt generellt hög i Skåne. I vilken omfattning hembesöket genomförs skiljer sig dock mycket mellan olika BVC i länet. Hembesöket när barnet är 8 månader gammalt är nytt i barnhälsoprogrammet sedan 2016 och erbjuds eller ges inte i samma utsträckning som det första hembesöket. Det är troligt att den lägre omfattningen är en effekt av att implementeringen av besöket ännu inte är fullt genomförd. Diagram 7. Jämförelse av andel genomförda första hembesök och andra hembesök, mellan den fjärdedel av barnavårdscentralerna som har lägst CNI (till vänster) och den fjärdedel som har högst CNI (till höger). Diagram 8. Andel barn (%) födda 2017 som har fått första hembesök och andel barn födda 2016 som har fått hembesök vid åtta månader, per skånsk kommun. Genomsnitten i Skåne markerat av grön och gul stapel. 18

19 Hembesök ska erbjudas till alla familjer när barnet är nyfött samt 8 månader gammalt. Hembesöken är viktiga för att främja en god relation mellan familj och barnhälsovård samt för att identifiera skydds- och riskfaktorer i barnets miljö. Ökad ojämlikhet i hälsovården Familjer som bor i områden med högt CNI får i betydligt lägre utsträckning hembesök jämfört med familjer som bor i områden med lågt CNI. Detta samband har för första hembesöket ökat varje år sedan 2014, vilket visar på en stadig utveckling mot en mer ojämlikt fördelad hälsovård. Utvecklingen är särskilt oroande i ljuset av studier som visar på vikten av hembesök för möjligheten att identifiera skydds- och riskfaktorer i familjen, samt för att initiera extra insatser för de familjer som är i behov. Tidiga hembesöks betydelse för amning Det tidiga hembesöket har visat sig vara särskilt värdefullt för möjligheten att ge stöd och vägledning i amning. Årets resultat visar att amningsfrekvensen vid fyra månaders ålder sjunker och att det även här finns ett samband med CNI på så sätt att det är vanligare med tidig tillmatning i områden som har högt CNI. Mot bakgrund av detta kan hembesök lyftas upp som viktigt för att motverka denna trend. Möjlighet att inkludera hela familjen Studier visar att hembesök är tillfällen där BHV-sjuksköterskan i högre utsträckning än vid mottagningsbesök träffar och har möjlighet att inkludera båda föräldrar. Av den anledningen kan hembesöken ses som särskilt värdefulla för möjligheten att etablera kontakt med hela familjen, vilket kan utgöra en del i arbetet för ett jämlikt föräldrastöd samt för att främja ett jämställt föräldraskap. Kunskapsinsatser inom barnhälsovården 2017 Workshop om hembesök i introduktionsutbildning till 102 nyanställda BHV-sjuksköterskor och läkare. Bakgrund: Hembesök Att besöka barnet och dess föräldrar i sin hemmiljö är ett viktigt arbetssätt för att kunna främja barnets hälsa och utveckling, samt identifiera skydds- och riskfaktorer för barnet och familjen. Syftet med hembesöken är att främja en god relation mellan BHV-sjuksköterskan och familjen samt att erbjuda familjeanpassat stöd samt vägledning och information i olika hälsofrågor. Flertalet studier har visat att föräldrar är övervägande positiva till hembesök. Rådgivningen i hemmet upplevs som mer anpassad till familjens behov och besöken upplevs som lugnare än mottagningsbesök. Studier visar att hembesök främjar en jämbördig relation mellan familjen och BHV-sjuksköterskan samt ger BHV-sjuksköterskan ökad förståelse för familjens livssituation. Hembesök har också visat sig vara särskilt värdefulla för möjligheten att främja barnsäkerhet och ge vägledning kring amning. Ett första hembesök ska erbjudas till alla föräldrar när barnet är nyfött, samt ett andra när barnet är 8 månader. Fler hembesök kan erbjudas om familjen har behov av mer stöd. För familjer som är i behov av ytterligare insatser kan hembesök göras i samverkan med representanter för andra verksamheter som till exempel BHV-läkare, socialtjänst eller MBHV-psykolog. Det andra hembesöket är nytt i barnhälsovårdsprogrammet och infördes 2016 i Skåne. Data för det besöket samlades in för första gången 2017 och omfattar barn som är födda

20 Text: Malin Skog Screening av nyblivna mammor för depressiva symtom enligt EPDS-metoden Erbjudandet och deltagandet i screening för postpartumdepression är generellt sett fortsatt högt i Skåne. Vid BVC med högt CNI erbjuds och genomförs dock screening i mindre omfattning än vid enheter med lågt CNI. Ojämlikheten har minskat något sedan föregående år. Andelen mammor som får uppföljning efter screening är densamma oavsett om BVC har lågt eller högt CNI, trots att förekomsten av postpartumdepression bland mammor med annat födelseland än Sverige är dubbelt så hög. Resultat Erbjudande om screening för postpartumdepression, barn födda 2016, gjordes till 93,6 procent av barnens mammor och 87,3 procent av barnens mammor deltog i screening. Detta innebär en liten minskning jämfört med föregående år då erbjudande om screening gjordes till 94,6 procent av mammorna och 87,5 procent av mammorna deltog. Vid barnhälsovårdsenheter med högt CNI erbjuds och genomförs screening för postpartumdepression i mindre omfattning (Diagram 9). Andelen screeningsamtal rörande postpartumdepression som genomfördes med hjälp av tolk (telefontolk eller kontakttolk) år 2017 var 5,0 procent. Detta är en ökning jämfört med föregående år då 4,4 procent av alla screeningar genomfördes med hjälp av tolk. Efter screening för postpartumdepression var det 10,4 procent av de deltagande mammorna som fick någon form av uppföljning. Detta är en ökning jämfört med föregående år då 9,4 procent av mammorna fick uppföljning. Framförallt är det stödsamtal hos sjuksköterska som ökat (Diagram 10). Diagram 9. Andel barn (%) födda år 2016 vars mammor har erbjudits EPDS, genomfört EPDS, fått en åtgärd efter EPDS samt har fått tolkstöd vid EPDS. BVC (n=146) är ordnade efter stigande CNI och uppdelade i tio jämnstora grupper utifrån antalet listade barn. Region Skåne Diagram 10. Andel mammor (%) som efter EPDS-samtal fick en uppföljning i form av enbart stödsamtal hos BHV-sjuksköterska, enbart remiss eller både stödsamtal och remiss, år Region Skåne

21 Diskussion I Skåne har screening för postpartumdepression pågått sedan slutet av 1990-talet. De flesta nyblivna mammor deltar i depressionsscreening, men erbjudande och deltagande sker inte helt likvärdigt. Det finns en systematisk samvariation med socioekonomiska resurser hos barnfamiljerna: vid BVC med högt CNI erbjuds och deltar mammor i mindre omfattning i depressionsscreening än vid BVC med lågt CNI. Familjer som invandrat till Sverige de senaste åren återfinnes till största delen vid BHVenheter med högt CNI. Gapet i deltagande mellan den socioekonomiskt mest gynnade tiondelen av barnfamiljerna (tiondelen som är listade vid BVC med lägst CNI) och den socioekonomiskt minst gynnade tiondelen (tiondelen som är listade vid BVC med högst CNI) är 11,2 procentenheter jämfört med 16,4 procentenheter år Uppföljning efter screening för postpartumdepression (stödsamtal och/eller remiss) har ökat jämfört med år Framförallt är det stödsamtal hos sjuksköterska som ökat. Av de mammor som deltar i screening är andelen mammor som får uppföljning ungefär densamma oavsett CNI på BVC. Vid 28 BVC fick mindre än fem procent av mammorna uppföljning och vid 30 BHV-enheter var det mer än 15 procent av mammorna som fick uppföljning. Andelen mammor som får en uppföljning efter screening visar inget samband med antalet barn per heltid sjukskötersketjänst på BVC eller med om sjuksköterskorna delar sin tjänst med vårdcentralen eller enbart arbetar i BHV. Behovet av åtgärder efter screening borde vara större vid BHV-enheter med högt CNI än vid BHV- enheter med lågt CNI eftersom nyinvandrade mammor med små kunskaper i svenska löper nästan dubbelt så hög risk att drabbas av postpartumdepression jämfört med mammor födda i Sverige. Sammantaget tyder detta på att barnhälsovården i Skåne inte når invandrarmammor i tillräcklig omfattning när det gäller att upptäcka tecken på postpartumdepression och att erbjuda uppföljning. BHV-sjuksköterskor beskriver att det är svårt att genomföra screening för postpartumdepression av invandrarmödrar som inte talar svenska och på ett sätt som både är individanpassat och följer EPDS-metoden. BHV-sjuksköterskorna menar att förutsättningarna för att genomföra screeningen bland annat påverkas av mammans utbildningsnivå och kulturella bakgrund, tillgång till översatt validerat EPDS-formulär på mammans modersmål samt kvalitet på tolkning. Användandet av tolk i samband med screening har ökat jämfört med föregående år. Kunskapsinsatser inom barnhälsovården 2017 Utbildning mammasamtal med screening enligt EPDS-metoden (33 nyanställda BHV-sjuksköterskor, tre mödrabarnhälsovårdspsykologer och en läkare). Samtliga sjuksköterskor erbjuds regelbundet stöd i konsultationsgrupp ledd av mödrabarnhälsovårdspsykolog. Bakgrund: EPDS Effektiva interventioner för att förebygga, tidigt upptäcka och behandla depression hos mamman postpartum (tiden efter förlossningen) ses som en av de viktigaste folkhälsostrategierna för att förebygga långsiktiga negativa utvecklingsutfall bland barn. Postpartum depression kan påverka barnets kognitiva, emotionella och sociala utveckling negativt. Ungefär procent av de nyblivna mammorna i Sverige visar tecken på depression postpartum. Riskfaktorer för att drabbas är bland annat depression tidigare i livet, komplikationer under graviditet och/eller förlossning, avsaknad av socialt nätverk och konflikter i parrelationen. En grupp som löper särskilt hög risk är mammor med invandrarbakgrund där prevalensen beräknas till cirka 20 procent. Sedan 2010 rekommenderas generell screening av alla mammor 6-8 veckor efter förlossningen vid besök i barnhälsovården. Det innebär att mamman besvarar ett självskattningsformulär, EPDS (Edinburgh Postnatal Depression Scale), inom ramen för ett samtal med BHV-sjuksköterskan. BHV-sjuksköterskan gör en bedömning av mammans psykiska mående och erbjuder vid behov uppföljning. 21

22 Text: Åsa Lefèvre Föräldrastöd i grupp Deltagande i föräldragrupp är lågt, 39,8 procent, och visar på en fortsatt sjunkande tendens med stora variationer inom Skåne. Andelen barn vars föräldrar erbjuds föräldragrupp har legat konstant runt 90 procent de senaste åren. Forskning visar på fördelar med ett gruppbaserat föräldrastöd och det låga deltagandet av pappor, liksom av föräldrar till barn som är listade på BVC med högt CNI, är oroande. Resultat Andelen föräldrar som erbjudits att delta i föräldragrupp är förhållandevis oförändrat under de senast sju åren (Diagram 11). Under 2017 erbjöd samtliga BVC i Skåne föräldragrupp. Av samtliga föräldrar erbjöds 88,6 procent att delta i föräldrastöd i grupp. Däremot sjunker andelen föräldrar som väljer att delta. I Skåne deltog föräldrar till 39,8 procent av barnen födda 2016 (både förstfödda och icke-förstfödda) i föräldragrupp vid minst tre tillfällen. Spridningen i deltagande mellan kommunerna är stor och varierar mellan 24 och 65 procent (Diagram 13). Det senaste årets minskade deltagande i föräldragrupp ses framförallt i områden med högt CNI, det vill säga områden där barnfamiljerna generellt har lägre socioekonomiska resurser (Diagram 12). Liksom föregående år har pappors deltagande särskilt efterfrågats. I Skåne deltog pappor till 2,8 procent av barnen i föräldragrupp, vilket är något sämre jämfört med år Diagram 11. Andel barn (%) år i Skåne, vars förälder/ föräldrar har erbjudits att delta i föräldragrupp och har deltagit i föräldragrupp vid minst tre tillfällen. Diagram 12. Andel barn (%) födda år 2016 i Skåne, vars förälder/föräldrar har deltagit i föräldragrupp minst tre gånger. Blå staplar visar deltagande av föräldrar oavsett deras kön, och orange staplar visar pappors deltagande. Deltagandet redovisas per tiondel av de inskrivna barnen, från BVC med lägst CNI (tiondel 1) till BVC med högst CNI (tiondel 10). 22 Diagram 13. Andel barn (%) födda år 2016, per kommun, vars förälder/föräldrar har deltagit i föräldragrupp. Röd stapel visar genomsnittet för Skåne.

23 Barnhälsovårdens uppdrag är att erbjuda alla föräldrar insatser som syftar till att stödja och aktivera föräldrar i deras föräldraskap. Diskussion Gruppbaserat stöd Ett flertal studier visar på fördelar med ett gruppbaserat föräldrastöd. Trots det ses ett sjunkande deltagande i föräldragrupper bland nyblivna föräldrar och både forskning och statistik visar att mer socioekonomiskt utsatta grupper inte får del av stödet. Föräldrastöd i grupp har sedan slutet av 1970-talet varit en del av barnhälsovårdens verksamhet och fungerat som ett komplement till det individuella stödet. Gruppverksamhet som hälsofrämjande metod har i forskning visat sig ha flera fördelar eftersom individer i samma situation träffas och kan stötta varandra. Tips och råd från andra i samma situation är ibland lättare att ta till sig och att träffa föräldrar i samma situation kan ge en normalisering av föräldraskapets utmaningar genom att man identifierar sig med andra föräldrar och ser att andra har det likadant. Studier visar att många föräldrar känner sig isolerade idag och att föräldragrupper leder till att man breddar sitt sociala nätverk. Genom att träffa andra får föräldrarna möjlighet till utökat socialt stöd med tillgång till stöd utanför hälsooch sjukvården. Hur föräldragrupper fungerar påverkas av gruppledarskapet och dynamiken i gruppen och BHV-sjuksköterskor efterlyser mer kunskap om detta. En nyligen genomförd studie där ett antal BHV-sjuksköterskor genomgick en kurs i gruppledarskap visade att utbildningen tydliggjorde deras roll och ansvar som gruppledare och försåg dem med kunskap om hur dynamiken kan påverkas i en grupp. Detta ökade deras självförtroende till att våga prova nya sätt att leda föräldragrupper. Ett stöd för alla Sedan 2011 ligger deltagandet lågt och de preliminära siffrorna för 2017 visar att deltagandet har sjunkit ytterligare. Deltagandet varierar kraftigt beroende på var man bor i Skåne och att det senaste årets minskade deltagande i föräldragrupp ses framförallt i områden med högt CNI. Pappors deltagande är fortsatt anmärkningsvärt lågt, endast 2,8 procent av papporna deltar minst tre gånger i föräldragrupp. Det finns ett omfattande kunskapsunderlag som visar på den positiva effekten av pappors aktiva deltagande i barnets uppväxt. Barnhälsovårdens uppdrag är att erbjuda alla föräldrar insatser som syftar till att stödja och aktivera föräldrar i deras föräldraskap för att på så sätt skapa gynnsamma betingelser för en allsidig utveckling för barnets bästa. Det låga deltagandet av pappor liksom av föräldrar till barn som är listade på BVC med högt CNI är därför oroande. Vidare forskning för att undersöka anledningar till varför vissa föräldrar väljer att inte delta samt deras önskemål och behov för att få dem att aktivt ta del i föräldragrupper är därför angelägen. 23

24 Bakgrund: Föräldrastöd i grupp Föräldrastöd i grupp har sedan slutet av 1970-talet varit en naturlig del av barnhälsovårdens verksamhet och möjliggör för föräldrar att inhämta stöd i föräldraskapet genom att skapa nätverk, ta del av information samt utbyta kunskaper och erfarenheter. Det övergripande målet med föräldrastöd i grupp är att bidra till en bra start i föräldraskapet och skapa ett forum där frågor som rör barn och föräldraskap kan diskuteras. Föräldrastöd i grupp erbjuds i dag i varierade former, både universellt (generellt) och selektivt (riktat) som till exempel riktar sig till unga-, adoptiv- eller icke svensktalande föräldrar. Under gruppträffarna diskuteras frågor som är angelägna för föräldrar till exempel hur barn och föräldrar samspelar med varandra, barnets utveckling, risker i barnets miljö, barnets inflytande och delaktighet liksom frågor som rör hur parrelationen kan påverkas när familjen utökas med ett eller flera barn. Ett flertal forskningsstudier visar på fördelar med ett gruppbaserat föräldrastöd, som till exempel utökat socialt nätverk med tillgång till stöd utanför hälsooch sjukvården och att en identifiering med andra i likande livssituation kan ge normalisering av vanliga utmaningar i föräldraskapet, samt att föräldrar värdesätter och efterfrågar gruppbaserat föräldrastöd. Läs vidare i den fördjupande rapporten Föräldrastöd i grupp inom mödraoch barnhälsovården i Skåne 2017 som Kunskapscentrum barnhälsovård har tagit fram i samarbete med Kunskapscentrum kvinnohälsa. 24

25 Text: Kathy Falkenstein-Hagander Vaccinationer och vaccinationstäckning I Skåne är andelen barn som vaccinerats i barnhälsovården hög och täckningsgraden har legat stabilt genom åren. För att bibehålla en hög vaccinationstäckning av alla barn i Skåne krävs det kontinuerliga fortbildningsinsatser till personalen, vaksamhet på samhällstrender avseende inställning till vaccinationer, noggrann övervakning i vaccinations- och biverkningsregister samt en säker vaccinupphandlingsprocess. Resultat Vaccinationstäckningen är fortsatt hög gällande barn födda Ingen tydlig korrelation mellan vaccinationsstatus och Care Need Index (CNI) framkommer. Andel barn för vilka uppgifter saknas ligger under en procent. På kommunnivå varierar andelen barn vaccinerade med tre doser mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, hemofilus influenzae typ B (DTPpolioHiB) och pneumokocker mellan 92,8 och 100 procent. Andelen barn vaccinerade mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR) varierar i kommunerna mellan 91,5 och 100 procent. Andelen barn vaccinerade mot hepatit B har ökat från 59,1 procent för barn födda 2014 till 97,4 procent för barn födda året efter. Av barn med ökad risk för att smittas av tuberkulos har i genomsnitt 92,4 procent vaccinerats, med en spridning på kommunnivå mellan 71,4 och 100 procent. Diagram 14. Andel barn (%) vaccinerade med tre doser mot difteri, stelkramp, kikhosta (DTP) samt polio, hemophilus influenzae typ B (HiB), hepatit B och pneumokocker samt vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund, barn födda mellan år 2009 och 2015 i Skåne. Diagram 15. Andel barn (%) utav barn med ökad risk för tuberkulos som är vaccinerade med BCG. Gäller barn i Skåne som är födda mellan år 2009 och

26 Diskussion Framgångsrik folkhälsoinsats Vaccinationstäckningen i barnhälsovården i Region Skåne ligger sedan många år på en stabil och hög nivå gällande vacciner som erbjuds inom ramen för barnvaccinationsprogrammen. Skånes BHV-personal har en hög kompetens gällande vacciner i det allmänna samt det särskilda barnvaccinationsprogrammet. Mässling MPR-vaccinet är ett levande vaccin och inte alla individer har möjlighet att blir vaccinerade, bland annat immunsupprimerade personer. En del vårdnadshavare väljer att vaccinera sina barn före vaccinationstidpunkten i programmet (18 månader), oftast på grund av resa utanför Sverige. Enligt ett registerutdrag ur Svevac är totalt doser MPR givna till barn mellan noll och sex år under Sammanlagt 21 procent av doserna är givna före 18 månaders ålder. Knappt 5,5 procent (883 barn) har vaccinerats före 12 månaders ålder och knappt 15,5 procent (2489 barn) mellan 12 och17 månaders ålder. BVC-enheter ska erbjuda en kostnadsfri extrados MPR-vaccin till barn i åldersgruppen 6-12 månader inför förestående utlandsresa. Hepatit B Till följd av ett politiskt beslut i Region Skåne erbjuds sedan maj 2015 inte enbart barn i riskgrupp, utan alla barn ett sexvalent vaccin, där skydd mot hepatit B ingår. Täckningsgraden för hepatit B-vaccination har ökat kraftigt för barn födda 2015 och ligger nu på samma nivå som för övriga vacciner. Tuberkulos BCG-vaccinet har tidigare drabbats av restnoteringar som medförde att vissa barn inte vaccinerades, men vaccinförsörjningen har varit stabil under BCG-vaccination utförs enbart på enheter där det finns en BCG-vaccinatör. Riktade fördjupningskurser startades 2016 för att öka täckningsgraden, vilket kan ha påverkat årets statistik positivt. Utmaningar Det krävs kontinuerlig fortbildning för medarbetare inom barnhälsovården för att kompetent kunna möta nyinflyttade barn med ofullständigt vaccinationsstatus. För att förebygga problem till exempel gällande tillgång på vaccin krävs noggranna upphandlingsavtal. Kunskapsinsatser inom barnhälsovården 2017 Kunskapscetntrum barnhälsovård har svarat på cirka 600 vaccinationsfrågor via och via telefon. Tre barnhälsovårdsforum med fokus på att samtala med oroliga och tveksamma föräldrar angående vaccinationer (100 BHV-sjuksköterskor och läkare) Heldagsfortbildning vaccin och vaccinationer (50 nyanställda i barnhälsovården) Fördjupningsfortbildning för BHV-sjuksköterskor som BCG-vaccinerar barn med ökad risk för tuberkulos (78 BHV-sjuksköterskor) 26

27 Bakgrund: Vaccinationer och vaccinationstäckning Alla barn har rätt till vaccinationer som skyddar mot allvarliga sjukdomar. Om tillräckligt många vaccinerats skyddas även ovaccinerade individer i en befolkning genom så kallad flockimmunitet. Enligt Ackreditering BVC i Region Skåne ska vaccinationer enligt vaccinationslagen och Socialstyrelsens föreskrifter om vaccination av barn erbjudas (Ackreditering och Avtal för Barnavårdscentral i Hälsoval Skåne gällande år 2017). BVC ansvarar för att barn vaccineras enligt barnvaccinationsprogrammet upp till start av obligatorisk skolgång. Minst 99 procent av barnen bör ha erhållit vaccination mot difteri, tetanus, kikhosta, polio, hemofilus influensa typ B, hepatit B och pneumokocker under första levnadsåret, och minst 98 procent bör ha erhållit vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund under andra levnadsåret. I Skåne kompletteras det nationella barnvaccinationsprogrammet sedan 1 maj 2015 med vaccin mot hepatit B i kombination med vaccination mot difteri, tetanus, kikhosta, polio, hemofilus influensa typ B. Alla barn med hepatit B-positiva mammor ska erhålla en extra dos hepatit B-vaccin samt kontrolleras för smitta och immunitet enligt regionala riktlinjer. Johnér/Scandinav bildbyrå 27

28 Text: Micaela Nilsson Språkscreening vid 2,5 och 4 års ålder Tillgång till språk är en viktig byggsten för individens utveckling. I syftet att upptäcka eventuella språkstörningar erbjuds språkscreening via BVC vid 2,5 år och fyra års ålder. I denna rapport presenteras för första gången i vilken utsträckning BVC använder sig av den nationellt rekommenderade screeningmetoden vid 2,5-årsåldern. Det finns påtagliga skillnader mellan kommuner samt mellan BVC när det gäller hur många barn som screenas. Resultat I samband med barnets 2,5 års hälsobesök använde 90,5 procent av BVC-enheter det validerade språkscreeningsinstrumentet. Motsvarande siffra för Språkfyran vid fyraårsbesöket var 91,8 procent. Drygt en procent av BVC-enheterna använde ingen av metoderna (Diagram 16). Av fyraåringar blev 91 procent erbjudna språkscreening under Spridningen i deltagande på enhetsnivå sträckte sig från 27 till 100 procent och på kommunnivå från 46 till 98 procent. I genomsnitt screenades 88,4 procent av barnen födda 2013 (Diagram 17). Vid den fjärdedel av BVC som har högst CNI var det 78 procent av barnen som genomförde språkscreeningen, vid den fjärdedel av BVC som har lägst CNI var det 95 procent. Som anledningar för icke-deltagandet angavs till exempel att ingen kom med barnet till fyraårsbesöket, eller att barnet redan hade kontakt med logoped. Motsvarande 8,5 procent av de barn som genomfört språkscreening vid fyraårsbesöket erhöll en remiss till logoped. Vid olika BVC varierade andelen barn som remitterades mellan noll och 34 procent. På kommunnivå varierade andelen mellan 4 och 34 procent. Diskussion Att kunna benämna saker och så småningom genom ord kunna förmedla ett budskap är grundläggande för barnets utveckling. Människor är relationella varelser och lär i samspel med andra. Språket ger möjlighet att utvecklas som individer och att kunna uttrycka åsikter och behov. Därför är det viktigt att insatser som kan främja och stödja barns möjligheter till ett språk är jämlika och tillgängliga för alla. Diagram 16. Antal barnavårdscentraler (n=147) som använder rekommenderade språkscreeningsinstrument vid 2,5 och fyraårsbesöket (Region Skåne, 2017). 28 Diagram 17. Andel barn (%) födda 2013 som har genomfört språkscreening inom tre månader från fyraårsdagen, per kommun. Genomsnittet i Region Skåne markeras med orange stapel. (2017)

29 Språkscreening som indikator på ojämlik barnhälsovård Statistik för 2017 gällande genomförd språkscreening vid fyra år visar på att barn som lever i socioekonomisk utsatthet i lägre grad nåddes av samtliga delar som ingår i hälsobesöket vid fyra års ålder, språkscreening inkluderad. När screeningen genomfördes använts de rekommenderade screeningsinstrumenten vid 2,5 år och fyra års ålder i stor utsträckning. Dock använde inte alla enheter alltid båda metoderna. Även inom samma enhet kunde olika screeningmetoder användas av olika personal. Det uppgavs att screening inte genomförts på grund av kunskapsbrister hos personal kring hur språkscreeningsinstrumenten ska användas, samt att man inte nåtts av de fortbildningsinsatser som genomförts i Region Skåne gällande de två olika språkscreeningmetoderna. Signaler som kommer från verksamheterna tyder på att personalen upplevt en osäkerhet kring hur metoderna bör anpassas under vissa förutsättningar, till exempel angavs att besök som genomförts med hjälp av tolk hindrade språkscreeningen. Kunskapen om metoderna följer med den enskilda medarbetaren vid byte av arbetsplats och personalomsättning skulle kunna ses som en anledning till att inte alla barn genomför språkscreening enligt rekommenderade metoder. Möjliga insatser för att säkerställa jämlik tillgång till språkscreening Flera enheter uppgav att de under 2017 börjat använda screeningmetoderna. För att bibehålla samt öka kompetensen kring barnets språkutveckling och de rekommenderade screeningmetoderna bör upprepade fortbildningar erbjudas. I fortbildningarna bör även screening med hjälp av tolk ingå. För barn som redan har en etablerad logopedkontakt vid tidpunkten för screeningen bör rutiner förbättras i samverkan med Region Skånes logopedmottagningar. Kunskapsinsatser inom barnhälsovården 2017 Fortbildning inför implementerinen av teambesök vid tre års ålder, inklusive fortbildning gällande barns språkutveckling och språkscreeningmetod vid 2,5 år-3år (600 BHVsjuksköterskor och BHV-läkare). Region Skåne har varit först ut nationellt med att implementera det validerade språkscreeningsinstrumentet Språkfyran i barnhälsovårdsprogrammet. Bakgrund: Språkscreening I barnhälsovårdens uppdrag ingår att främja en god kommunikativ och språklig utveckling hos barnet samt att upptäcka eventuella svårigheter. I genomsnitt har ca sex procent av alla barn någon svårighet i sin språkutveckling, och två procent bedöms ha en grav språkstörning (Rikshandboken 2015). Barn som visar sig ha en grav språkstörning kan förutom logopedkontakt även behöva andra insatser, så som kontakt med MBHV-psykolog och ökad samverkan med förskola. I Region Skåne screenas barnet för sin språkliga utveckling vid 2,5 år och fyra årsålder. Båda screeningsinstrument är validerade för respektive ålder och för flerspråkighet. Språkscreeningsmaterialet vid 2,5 år består av ett frågeformulär till föräldrarna, ett arbetsformulär för BHV-sjuksköterskans observationer samt olika föremål. Syftet är att få en uppfattning om barnets förmåga att kommunicera, att notera om barnet kan förstå ord och meningar, säga ord samt tala i tvåordsmeningar. I metoden ingår även, vid ett visst utfall, en uppföljning vid tre årsålder. Vid fyra årsålder används instrumentet Språkfyran (Lavesson et al 2018). Barnet uppmuntras att peka, sortera, repetera och berätta utifrån givna situationer i ett bildmaterial. Syftet med språkscreeningen är att uppfatta barnets språkliga förmågor på djupare nivåer, såsom språkförståelse och ordkunskap. 29

30 Text: Lars Olsson Barn som inte har tagit del av fyraårsbesöket Av barnen födda år 2013 gick cirka fem procent miste om fyraårsbesöket på BVC och därmed också om möjligheten att via barnhälsovården få insatser vid behov. Dessa kan gälla uppföljningar angående övervikt, syn- eller hörselnedsättning eller sen språkutveckling. Vid BVC i områden där många av barnfamiljerna har knappa socioekonomiska resurser, var det nästan en sjättedel (16 %) av barnen som gick miste om besöket. Resultat I Skåne var det 918 barn födda år 2013 som inte tog del av fyraårsbesöket, motsvarande 5,5 procent av barnen. Andelen har ökat sedan år 2014 då det var 4,3 procent av barnen som inte tog del av fyraårsbesöket (Diagram 18). Andelen barn som inte tagit del av besöket samvarierar med barnfamiljernas socioekonomiska resurser. Vid BVC där barnfamiljerna har störst socioekonomiska resurser (den tiondel av BVC som har lägst CNI) var det 1,5 procent av barnen som inte kom till fyraårsbesöket. Vid BVC där barnfamiljerna har lägst socioekonomiska resurser (den tiondel av BVC som har högst CNI) var motsvarande andel 16,3 procent av barnen. Skillnaden mellan områden med högst respektive lägst CNI är således 14,8 procentenheter och har ökat sedan år 2014, då den var 9 procentenheter (Diagram 18). Diskussion Frågan om barn som inte har kommit till fyraårsbesöket har ställts om barn födda år 2013, som fyller fyra år under verksamhetsåret Eftersom uppgifterna lämnas in i början av februari 2018 så kan det saknas barn som är födda sent på året till exempel kan ett barn fött december 2013 komma på ett fyraårsbesök inom tidsramen till och med mars Uppgiften om att 5,5 procent av fyraåringarna går miste om fyraårsbesöket är därmed för hög. Samtidigt innebär den sannolikt inte en stor överskattning: Verksamhetsåren 2014 och 2015 ställdes frågan om samma årskull, nämligen barnen födda år År 2014 var det 4,3 procent av denna årskull som hade gått miste om fyraårsbesöket och år 2015 var det 3,9 procent av årskullen som hade gått miste om fyraårsbesöket. Det innebär att av de barn som inte kom på besöket under året då de fyllde fyra år (2014) var det mer än 90 procent som inte kom på något besök alls. Diagram 18. Andel barn (%) som inte deltog vid fyraårsbesöket inom tidsramarna år 2014, 2016 och Genomsnittet i Skåne och genomsnittet för BVC vars barnfamiljer har störst respektive minst socioekonomiska resurser mätt i CNI. År 2015 saknas eftersom uppgifterna efterfrågades på ett annat sätt och inte är jämförbara med de andra åren. 30

31 Deltagandet vid fyraårsbesöket är ett exempel på att barnfamiljer inte tar del av barnhälsovårdsprogrammet på ett jämlikt sätt. Svårt att nå ut med kallelse Vanliga orsaker till att familjer inte kommit till fyraårsbesöket är enligt kommentarer från medarbetare på BVC att familjerna bor utomlands, inte går att nå med kallelser eller har blivit kallade men uteblivit. Ibland saknas journaluppgifter om besöket. En del barn kommer till fyraårsbesöket efter tidsgränsen beroende på att familjer har flyttat till Sverige när barnet varit mer än 4 år och 3 månader. Tretton BVC har kommenterat att barn kommer på fyraårsbesöket, men att de har kallats utanför tidsramarna på grund av personalbrist. Fler går miste om fyraårsbesök Att vissa barn har gått miste om hela fyraårsbesöket framstår som huvudorsaken till varför många barn inte har genomfört språkscreening eller fått BMI beräknad vid fyraårsbesöket. Deltagandet vid fyraårsbesöket är ett exempel på att barnfamiljer inte tar del av barnhälsovårdsprogrammet på ett jämlikt sätt. När det gäller fyraårsbesöket har denna sociala ojämlikhet ökat påtagligt sedan år Kunskapsinsatser inom barnhälsovården 2017 Introduktionsutbildning för 102 BHV-sjuksköterskor och läkare Foto: Astrakan/Scandinav bildbyrå Bakgrund: Barn som inte har tagit del av fyraårsbesöket Sedan verksamhetsåret 2014 efterfrågas uppgifter om barn som inte har tagit del av ett fyraårsbesök inom tidsintervallet tre månader före och efter födelsedagen. En del av dessa barn kommer på besöket utanför tidsramen, men många kommer aldrig till besöket. Två indikatorer (se avsnitten Övervikt och fetma samt Språkscreening) i denna årsrapport härrör från fyraårsbesöket. 31

32 Text: Andreas Vilhelmsson Barn i migration och papperslöshet Av alla inskrivna barn 0 5 år vid barnhälsovården i Skåne under 2017 fanns 845 barn med reservnummer och 31 papperslösa barn. Det är en minskning från föregående år. BVC med högre CNI hade fler barn med reservnummer samt barn i papperslöshet. Det råder en fortsatt ojämn fördelning mellan kommuner och det är osäkert om barnhälsovården når alla dessa barn. Insatser behöver därmed initieras för att uppnå hög tillgång till barnhälsovård till denna utsatta grupp av barn. Resultat Vid årsskiftet 2017/2018 fanns 845 barn i åldrarna 0 5 år inskrivna med reservnummer i barnhälsovården Skåne. Barnen motsvarar 0,85 procent av alla inskrivna barn. Det är en minskning från barn föregående år och en andel på 1,3 procent av alla inskrivna barn det året. Barn registrerade med reservnummer fanns vid 111 BVC. Av dessa hade 67 BVC ett till fem barn, 18 BVC hade sex till tio barn och tretton hade barn. Resterande tretton BVC hade 21 till 45 barn. 50 procent av barnen med reservnummer fanns på sexton BVC. Totalt fanns 31 papperslösa barn 0 5 år inskrivna i barnhälsovården, motsvarande 0,03 procent av alla barn. Det är en minskning från 56 barn föregående går och en andel på 0,06 procent. Barn i papperslöshet räknades vid femton BVC. Tretton av dessa BVC hade ett till tre barn, medan resterande två hade fyra respektive fem barn vardera. För båda grupperna som beskrivs här har det skett en minskning över tid (Diagram 19). Det finns en hög korrelation till CNI där BVC med högre CNI även hade fler barn med reservnummer (korrelation = 0,55) samt barn i papperslöshet (korrelation = 0,35), se diagram 20. De papperslösa barnen är dock få, vilket gör det svårt att fastställa samband. Diagram 19. Barn med reservnummer och barn i papperslöshet vid BVC i Skåne Reservnummer I Region Skåne registreras individer som saknar personnummer med så kallat reservnummer. För barn innebär det att de tillhör någon av följande grupper: Nyfödda som ännu inte erhållit eget personnummer. Annat medborgarskap Asylsökande som ännu inte blivit folkbokförda. Diagram 20. Antal barn 0 5 år som hade reservnummer eller befann sig i papperslöshet 31 december 2017, redovisade per tiondel av alla inskrivna barn (totalt 147 BVC med barn). sorterade efter CNI, från BVC med lägst CNI (tiondel 1) till BVC med högst CNI (tiondel 10). (Region Skåne 2017) 32

33 Barn är en särskilt utsatt grupp i en migrationsprocess och det är därför viktigt att deras rättigheter tillgodoses. Diskussion För barn som ej är folkbokförda i Sverige, men vistas här med giltiga tillstånd, är kommunikationen mellan Migrationsverket och Sveriges landsting en viktig faktor för att kunna erbjuda hälso- och sjukvård på lika villkor. De administrativa systemen har dock inte fungerat optimalt, vilket riskerar att försvåra erbjudandet om hälso- och sjukvård till dessa barn. Det finns en snedfördelning av barnen med reservnummer där majoriteten fanns på sexton BVC. Troligen handlar det om att i de större kommunerna ligger berörda BVC i områden med anhörigboenden och i mindre kommuner på landsbygden är det närheten till Migrationsverkets flyktingboenden som avgör. Vilken typ av boende familjen befinner sig i kan bidra till huruvida familjen får vetskap om rätten till tillgång till barnhälsovården. Information till familjerna bör komma i ett tidigt skede via familjens kontakt med Migrationsverket. Det finns idag inget bra system för barnhälsovården att fånga upp dessa barn. barnhälsovården faktiskt når barn i migration och papperslöshet. En kvalitetssäkring av de administrativa system som finns, en ökad dialog med Migrationsverket samt satsningar på kunskap hos medarbetarna bör vara flera kompletterande sätt att uppnå en ökad tillgänglighet. Det behövs ökade möjligheter för barnhälsovården att komma i kontakt med och erbjuda asylsökande, ej folkbokförda och barn i papperslöshet den hälsovård de har rätt till. Barn är en särskilt utsatt grupp i en migrationsprocess och det är därför viktigt att deras rättigheter tillgodoses. Kunskapsinsatser inom barnhälsovården 2017 Inslag i introduktionsfortbildning till 102 nyanställda BHV-sjuksköterskor och läkare Precis som tidigare år är det i nuläget svårt att veta, baserat på de uppgifter som finns, om Bakgrund: Barn i migration och papperslöshet Hälso- och sjukvården möter migranter som befinner sig i Sverige av olika anledningar. Bestämmelser om landstingens skyldigheter att erbjuda vård till asylsökande och papperslösa finns i Lag (2008:344) och Lag (2013:407). Med papperslösa personer menas individer som saknar tillstånd att vistas i landet. Enligt ungefärliga beräkningar uppehåller sig mellan papperslösa personer i Sverige och av dessa är uppskattningsvis barn. Papperslösa barn har genom lagstiftning rätt att erbjudas vård på samma sätt som bosatta och asylsökande barn, det vill säga subventionerad fullständig hälso- och sjukvård, inklusive regelbunden tandvård. Det är vanligt att barn får flera reservnummer då olika vårdgivare ej överfört information sinsemellan. Enligt Region Skånes Ackrediteringsvillkor för BVC ska alla barn 0 5 år erbjudas barnhälsovård. Detta åtagande gäller även för barn icke folkbokförda i och utanför Skåne; folkbokförda i andra landsting, i andra länder samt för barn med skyddade personuppgifter, asylsökande och papperslösa. 33

34 Text: Kerstin Bergmark och Åsa Gustavsson Barn som far illa Anmälan till socialtjänsten Under 2017 gjorde BVC-enheterna i Skåne orosanmälningar för 482 barn till socialtjänsten. Det motsvarar 0,49 procent av barnen som är inskrivna inom barnhälsovården. För de yngsta barnen, födda 2016 och 2017, gjordes anmälan för 0,67 procent. Från de 29 Familjecentralerna gjordes anmälan för 0,62 procent av barnen. Den vanligaste orsaken till anmälan var omsorgssvikt. Resultat Från BVC-enheterna i Skåne gjordes under 2017 totalt 522 anmälningar till socialtjänsten, gällande 505 barn, varav 23 barn inte var inskrivna i BHV vid årsskiftet (de var äldre, hade bytt BVC-enhet eller åldersuppgift saknades). Kvarvarade 482 barn motsvarar 0,49 procent av antalet inskrivna barn i BHV. För 18 barn gjordes mer än en anmälan. För de yngsta barnen, födda 2016 och 2017, gjordes anmälan i något högre grad, motsvarande 0,67 procent (220 barn) av inskrivna barn. Av de 505 barnen för vilka kön angetts var 239 flickor och 266 pojkar. Antalet BVC som inte gjort någon anmälan under året minskade från 48 till 41 BVC. Anmälningsfrekvensen vid de BVC-enheter som ingår i familjecentral var i genomsnitt 0,62 procent. Antalet BVC-enheter som gjort anmälan för mer än 1 procent av de inskrivna barnen ökar stadigt var det två BVC medan det 2017 är 22 BVC som uppmärksammar mer än 1 procent av barnen. Utvecklingen sedan 2011 ses i diagram 21. Den vanligast förekommande anledningen till anmälan av ett barn rörde omsorgssvikt (38 procent, se tabell 2), följt av Annat samt Våld inom familjen. Annat som orsak inkluderar uteblivna besök/svårt få kontakt med familjen, jämte brister i boendemiljö och ekonomi, vårdnadstvist eller konflikter mellan föräldrar. Majoriteten av anmälningarna, 424, gjordes av en enskild sjuksköterska på BVC, därnäst i samarbete med socionom (29) eller läkare (26). Diagram 21. Antal barn och andel barn (i procent) 0-5 år, år , för vilka BVC gjort anmälan till socialtjänsten enligt SoL14 kap 1. Observera att uppgifterna år enbart gäller barn som var inskrivna inom barnhälsovården i Region Skåne. Orsak till anmälan Andel orsaker 2016 (%) Omsorgssvikt 42 % 38 % Annat 20 % 29 % Våld i familjen 19 % 12 % Missbruk 8 % 9 % Psykisk sjukdom/utvecklingsstörning hos förälder 6 % 7 % Barnmisshandel 2 % 4 % Sexuella övergrepp 2 % 1 % Totalt 99 % 100 % Andel orsaker 2017 (%) Tabell 2. Antal orsaker och andel orsaker (%) till anmälan inom barnhälsovården i Region Skåne 2016 resp (flera orsaker kan anges vid samma anmälan). 34

35 Alla barn som misstänks fara illa ska identifieras och anmälas till socialtjänsten enligt SoL kap Diskussion Barn som far illa är beroende av att vuxna människor uppmärksammar deras situation. Mycket tyder på att många barn inte upptäcks av hälso- och sjukvården, inom förskolan eller av samhället i övrigt. Detta gäller särskilt de mindre barnen. Barnhälsovårdens personal har stort engagemang för dessa frågor och andelen barn som uppmärksammats till socialtjänsten har successivt stigit i Skåne. År 2011 var andelen anmälda barn 0,24 procent och ,49 procent. För varje år är det fler BVC-enheter i regionen som gör anmälningar och på fler BVC-enheter ökar dessutom andelen barn som anmäls. I barnhälsovårdens nya nationella program, finns ett ökat fokus på att utforska och ge stöd i föräldrablivandet och föräldra-barn-samspelet som på sikt kan leda till tidigare insatser. Under de två första levnadsåren då barn och familjer kommer på täta hälsobesök är också andelen anmälningar fler 0,67 procent. Att göra en anmälan om att ett barn far illa är, trots skyldigheten, i det enskilda ärendet inte alltid så lätt. I gråskalorna finns olika förhållanden med såväl personliga som organisatoriska trösklar inför beslutet att göra en anmälan (Lundén 2010). Det har även visat sig att det kan vara svårt att tydligt behålla barnperspektivet när barn lever i utsatta situationer (Köhler 2016) då fokus ofta istället hamnat på de vuxnas situation. Region Skåne har satsat på att stärka hälsooch sjukvårdens arbete med att upptäcka barn som far illa. Trots förbättringar kan man undra varför resultaten inte är bättre? Är vi uppe i den andel barn vi kan uppmärksamma på BVC eller har vi inte alltid modet, rätt kunskap eller de rätta glasögonen på oss? Kunskapsinsatser inom barnhälsovården 2017 Föreläsning inom ramen för introduktionsutbildningen (102 BHV-sjuksköterskor och läkare) Föreläsningar på vårdcentraler i Skåne (73 läkare och sjuksköterskor) Grundkurs Barn som far illa för kontaktpersoner (28 läkare och sjuksköterskor) Nätverksträffar (61 sjuksköterskor) Bakgrund: Anmälan till socialtjänsten Begreppet barn som far illa innefattar alla former av övergrepp, försummelse och utnyttjande som leder till faktisk eller potentiell skada för barnets hälsa och utveckling (WHO Child maltreatment). Även barn som utsätts för bevittnat våld i nära relation inkluderas i begreppet (SOSFS 2014:14). Olika former av barnmisshandel överlappar ofta varandra, det vill säga samma barn utsätts för flera typer av misshandel och med flera typer av barnmisshandel ökar hälsoriskerna för barnet, såsom minskad livskvalitet, psykosomatiska symtom, depression med flera (Jernbro 2015). I en sammanställning av svensk forskning från 2005 bedöms att vart tionde barn är i riskzon där deras fortsatta utveckling är i fara. Hos mellan två och fem procent av alla barn i Sverige kan man finna riktigt allvarliga problem (Lundberg 2005). Det saknas nationell statistik om antalet anmälningar. För att följa arbetet att uppmärksamma utsatta barn har antalet anmälningar till socialtjänsten årligen sedan 2007 rapporterats in till Kunskapscentrum BHV av barnhälsovården i Skåne. 35

36 Text: Kerstin Bergmark och Åsa Gustavsson Barn som far illa Barnhälsovårdens samverkan med socialtjänsten Samverkan runt barn mellan BVC och socialtjänsten rapporterades ha skett för 701 barn varav 664 barn var inskrivna vid BVC. Det motsvarar 0,67 procent av alla barn listade på BVC. Vårdgivaren ska samverka med berörda vårdaktörer, myndigheter, organisationer och övriga i barnets vård engagerade personer, när barnets behov inte kan tillgodoses enbart av vårdgivaren. Resultat År 2017 rapporterades om samverkan med socialtjänsten för totalt 701 barn i Skåne. Av dessa var till 5 år, motsvarande 0,67 procent av barn inskrivna på BVC. Sedan 2011 har resultatet legat stabilt med årsvisa variationer (Diagram 22). Stora skillnader ses mellan BVC-enheterna i regionen. Totalt 80 BVC-enheter har samverkat angående 701 barn i olika åldrar. Tio BVC-enheter samverkar om över 3 procent av sina inskrivna barn 0 till 5 år (mellan 3,17 och 7,59 %). Av dessa är åtta samlokaliserade vid familjecentraler och två är traditionella BVC-enheter. Från 67 BVC-enheter rapporteras ingen samverkan alls under BVC-enheter vid familjecentraler dominerar när det gäller samverkan, och rapporterar samverkan för 497 barn (varav 477 inskrivna) medan traditionella BVC-enheter för totalt 204 (varav 187 inskrivna) barn. Vid de 29 familjecentralerna skedde i genomsnitt samverkan för 1,79 procent av barnen 0 till 5 år, med en spridning på mellan 7,59 procent ner till 0 rapporterad samverkan. Vid traditionella BVC-enheter (117 enheter) skedde i genomsnitt samverkan för 0,26 procent av barnen (Diagram 23). Diskussion Samverkan med kommunens socialtjänst kan ske på olika sätt, till exempel genom grupper av föräldrar med särskilda behov, eller genom infor- Diagram 22. Antal barn och andel barn (%) 0-5 år, år , för vilka BVC samverkat med socialtjänsten. Observera att uppgifterna enbart gäller barn som var inskrivna vid den BVC som rapporterade om samverkan. (Region Skåne 2017) Diagram 23. Andel barn (%) för vilka samverkan skett med socialtjänsten år Endast de BVC (80 st) som har redovisat samverkan finns med. Blåa staplar = BVC ej vid familjecentral (55 av totalt 117 BVC). Gula staplar = BVC vid familjecentral (25 av totalt 30 BVC). (Region Skåne 2017) 36