Information, förväntningar och upplevelser av postoperativ smärta och smärtlindring Jämförelse mellan ortoped och kirurgpatienter

Transkript

1 Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Information, förväntningar och upplevelser av postoperativ smärta och smärtlindring Jämförelse mellan ortoped och kirurgpatienter Elisabeth Persson Mars 2005 Uppsats, poäng, C-D-nivå Vårdvetenskap Handledare: Marja-Leena Kristofferzon Examinator: Marianne Carlsson 1

2 Information, förväntningar och upplevelser av postoperativ smärta och smärtlindring Jämförelse mellan ortoped och kirurgpatienter Elisabeth Persson Mars 2005 Uppsats, poäng, C-D-nivå Vårdvetenskap Handledare: Marja-Leena Kristofferzon Examinator: Marianne Carlsson 2

3 Abstract The aim of this study was to describe how orthopaedic and general surgical patients were informed and which expectation and experience they have had of the postoperative pain and pain management. The aim of the study was also to examine if there were differences between diagnosis groups in information, expected and experienced pain and pain management and if there was a correlation between expected and experienced pain. A consecutive sample of 30 orthopaedic patients and 30 surgical patients whom were having a planned operation were selected. The final sample after declinations and exclusions consisted of 17 orthopaedic patients and 14 surgical patients. The methods used to collect data were a questionnaire that was sent to the patients with the notice to the operation and a telephone interview using a questionnaire within two weeks after the patients were discharged. The result showed that more than half of the patients received oral information before the operation from the staff of the hospital where they were undergoing their operation. Fifty percent expected moderate pain. All orthopaedic patients experienced postoperative pain ( mild to unbearable ) with pain-management. Two surgical patients did not have postoperative pain. The remainder of the surgical patients experienced postoperative pain ( mild to unbearable ). There were no statistically significant differences between diagnosis groups regarding received information, expected and experienced pain and pain management. There was no statistically significant correlation between experienced pain with pain-management the first twenty-four hours after operation and the expected worst pain. Keywords: Postoperative pain, pain-management, information, patient expectation, satisfaction. 3

4 Sammanfattning Syftet med undersökningen var att beskriva hur ortoped respektive kirurgpatienter informerades och vilka förväntningar, upplevelser av postoperativ smärta och smärtlindring de hade. Syftet var vidare att undersöka om det fanns skillnader mellan respektive diagnosgrupp när det gällde information samt patienternas förväntade och upplevda smärta och smärtlindringen och om det fanns ett samband mellan förväntad och upplevd smärta. Ett konsekutivt urval av trettio ortopedpatienter och trettio kirurgpatienter som skulle genomgå planerad operation gjordes. Antal patienter som återstod efter externt bortfall (tackat nej eller exkluderad) var 17 ortopedpatienter och 14 kirurgpatienter. Metoder som användes vid datainsamlingen var en enkät som skickades med kallelsen till operaration samt en telefonintervju utifrån ett frågeformulär inom två veckor efter utskrivningen. Resultatet från den här under sökningen visade att mer än hälften av patienterna fått muntligt information före operationen av personal från det opererande sjukhuset. Hälften av patienterna förväntade sig måttlig smärta med smärtlindring. Alla ortopedpatienter upplevde postoperativa smärta ( mild till outhärdlig smärta ) med smärtlindring. Två kirurgpatienter upplevde ingen postoperativ smärta. Övriga kirurgpatienter upplevde postoperativa smärta ( mild till outhärdlig smärta ). Inga statistiskt signifikanta skillnader fanns mellan diagnosgrupperna när det gällde erhållen information, den förväntade och upplevda smärtan och smärtlindringen. Det framkom inget statistiskt signifikant samband mellan hur smärta med smärtlindring upplevdes det första dygnet efter operationen jämfört med den förväntade värsta smärtan. Nyckelord: Postoperativ smärta, smärtlindring, information patient förväntan, upplevelse, tillfredställelse. 4

5 Innehållsförteckning Abstract Sammanfattning Introduktion 1 Postoperativ smärtlindring 1 Patienters förväntan och upplevelse av smärtlindring 3 Bedömning och dokumentation av smärta 5 Information före operation om postoperativ smärtlindring 7 Problemområde 9 Syfte 9 Frågeställningar 10 Metod 10 Design 10 Urval 10 Bortfallsanalys 11 Undersökningsgrupp 13 Postoperativ smärtlindring vid det aktuella sjukhuset 14 Datainsamlingsmetoder 14 Tillvägagångssätt 15 Dataanalys 16 Forskningsetiskt övervägande 16 Resultat 16 Erhållen information 17 Förväntad postoperativ smärta och smärtlindring 18 Upplevd smärta efter operation 21 Skillnader mellan ortoped och kirurgpatienter angående information, förväntad och upplevd smärta och smärtlindring 23 Samband mellan smärta och upplevd smärta och smärtlindring 25 Diskussion 25 Huvudresultat 25 Resultatdiskussion 26 Metoddiskussion 28 Allmän diskussion 29 Fortsatta studier 30 Slutkommentar 30 Referenser 31 Bilaga 1-6 5

6 Introduktion De flesta patienter som genomgått ett operativt ingrepp upplever någon form av smärta. Definition av smärtupplevelse enligt International Association for the Study of Pain (Merskey & Bogduk 1994) En obehaglig sensorisk och känslomässig upplevelse förenad med vävnadsskada eller hotande vävnadsskada eller beskriven i termer av sådan skada (s.210). Om inte denna smärta behandlas adekvat, kan det leda till negativa effekter för patienten fysiologiskt och psykologiskt. Lungfunktionen försämras vilket medför risk för sekretstagnation och atelektaser med lunginflammation som följd. Smärtan framkallar ett hormonellt stressvar, vilket ökar risken för kardiovaskulära komplikationer som exempelvis stroke och hjärtinfarkt. En smärtpåverkad patient har svårare att röra sig och detta ökar risken för tromboemboliska komplikationer. Tarmrörelserna blir försämrad, vilket kan ge förstoppning och onödigt lidande för patienten. Oro och ångest för smärta kan medföra att smärtan ökar och kan ge ett ökat behov av smärtlindring (Rawal, 1999). Enligt Martin (1996) kan den pre- och postoperativa ångesten lindras t.ex. genom att patienten erhåller information före sin planerade operationen och att sjuksköterskor använder sig av bedömningsinstrument för ångest samt även för smärta. Den studie hon utförde hade två undersökningsgrupper. En grupp fick före operationen träffa en operationssjuksköterska som informerade patienterna om deras förestående operation. Den andra gruppen fick inte träffa operationssjuksköterskan. Det framkom en signifikant skillnad hur den postoperativa ångesten upplevdes. I besöksgruppen upplevdes den postoperativa ångesten mindre. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan förväntad och faktisk upplevd smärta hos de båda grupperna. Postoperativ smärtlindring American Society of Anesthesiologists Task Force on Acute pain management (2004) har utvecklat praktiska riktlinjer för postoperativ smärtlindring. Det är systematiskt utvecklade rekommendationer för hur smärtbehandling vid akut smärta perioperativt ska bedrivas. Syftet med rekommendationerna är att säkerställa och effektivisera smärtlindring i samband med operationer, minska risken av kritiska resultat, bibehålla patienternas funktioner, såväl fysiska som psykiska och öka patienternas livskvalitet under den perioperativa tiden. 6

7 Enligt American Society of Anesthesiologists Task Force on Acute Pain Management är definition av akut smärta (2004) Akut smärta som uppkommer inom perioperativ vård hos patienter med en sjukdom som medför att de måste genomgå ett kirurgiskt ingrepp (med olika drän, sonder och/eller komplikationer). Den uppkomna akuta smärtan kan vara en kombination orsakad av sjukdomen eller ingreppet (s.1573). Højsted och Hellum (1999) undersökte vilka attityder och kunskaper läkare och sjuksköterskor har om postoperativ smärtlindring. Det framkom att tidig mobilisering och näringsintag för patienterna, fortfarande inte fick tillräcklig uppmärksamhet. Läkarna och sjuksköterskorna accepterade att patienterna hade måttlig till svår smärta. De oroade sig över att patienterna skulle bli drogberoende om de fick opioider. I socialstyrelsens faktabas (1998) beskrivs hur den postoperativa smärtlindringen har förbättrats. Utvecklingen av den postoperativa smärtlindringen går mot att lokalanestetika alltmer används som en av de smärtlindrande behandlingsmetoderna utöver tabletter och injektioner. Det verksamma läkemedlet i lokalanestetikan har även en duration (varaktighet) på två dygn. Rawal, Hylander, Nydahl, Olofsson och Gupta (1997), Rawal m.fl. (1998) och Rawal m.fl. (2002) använde som smärtlindring lokalanestesi via en tunn epiduralkateter från en särskild konstruerad gummiballong avsedd för läkemedel. Den tunna epiduralkatetern lades ned i såret av operatören i samband med att patienten opererades. Tekniken kallas för sårinfiltration. Patienten kunde själv ge sig läkemedlet när han/hon behövde det. Flertalet patienter i de olika studierna var nöjda med smärtlindringen. Goldstein, Van Den Kerkhof och Blaine (2004) kom fram i sin studie av 50 sjukhus i Kanada att 45 av dessa hade infört riktlinjer för smärtbehandling av akut smärta (postoperativ smärta ingår i det). Lite mer än hälften av sjukhusen hade smärtteam, där personal från olika yrkeskategorier ingick och moderna analgesiteknikerna användes epiduralt. En fjärdedel av sjukhusen använde den allra senaste som är patientstyrd epidural analgesi (PCA). Limb, Rudkin, Luck, Hunt och Hewett (2000) kom i sin studie fram till att olika analgesitekniska metoder tillsammans med preoperativ patientutbildning medförde framgångsrik smärtlindring för patienter som genomgick operation av hemorroider. 7

8 Patienters förväntan och upplevelse av smärtlindring Smärta har bl.a. varit en av de saker patienter fruktat mest i samband med operation (Knight, 2002). Enligt en studie av Mamie, Bernstein, Morabia, Kloppenstein, Sloutskis & Forster (2004) finns det orsaker som förutsägbart kan medföra svår smärta. Kroniska sömnsvårigheter hos patienter kan orsaka en ökad risk för svår smärta hos patienter i vila. Vidare framkom det i studien att vid olika bukoperationer är smärta förutsägbar vid hostning och mobilisering. Ytterligare en orsak kan vara om patienter har någon släkting eller närstående som haft smärtor kan det innebära en ökad förekomst av smärta hos de patienter som genomgår ett kirurgiskt ingrepp. Patienternas förväntan på postoperativ smärta kan vara både överskattad och underskattad, utifrån tidigare upplevelser och attityder till hur väl smärtlindringen fungerade vid tidigare operationstillfällen (Walmsley, Brockopp & Brockopp, 1992). I en studie av Warfield och Kahn (1995) i USA, ingick 500 vuxna. Hos 77% av de totala antalet patienter som undersökningen omfattade, var förväntan den att det var oundvikligt att uppleva smärtor efter operation. Utav dessa hade 27% genomgått ett kirurgiskt ingrepp inom de senaste fem åren. Femtiofem procent av patienterna hade varit inneliggande vid operationen och 31% var dagkirurgipatienter. De övriga patienternas kirurgiska ingrepp hade gjorts vid läkarmottagningar. Femtiosju procent av patienterna som genomgått kirurgiskt ingrepp inom fem år svarade, att det som de i första hand tänkte på före operation var om de skulle uppleva smärtor efter operation. Åttio procent av dessa patienter hade medelsvår/svår eller outhärdlig smärta efter operation. Sjuttioen procent av patienterna fick smärtlindring under två veckor efter operation. Kuhn, Cooke, Collins, Jones och Mucklow (1990) kom fram till att hos den grupp av patienter som de undersökte var den förväntade smärtfriheten låg före operation och för sjuttio procent var smärtan efter operation så svår som de förväntat sig. I studien genomförd av Carr (1990) framkom det att patienterna före operation underskattade den postoperativa smärtan. Många patienter hade smärtor trots föreskrivna opioider. Patienterna genomgick kirurgiskt ingrepp i galla, njure och tjocktarm. 8

9 Walding (1991) kom i sin litteraturstudie fram till att känslan av maktlöshet hos patienterna ökar intensiteten av den upplevda smärtan. Jamison, m.fl. (1997) fann i sin studie som bestod av 119 informanter att trettiotvå patienter upplevde mer smärta än förväntat. Trots att en del hade upplevt mer smärta än förväntat under vårdtiden, var de flesta nöjda med vården. De var även nöjda med hur de hade behandlats av vårdpersonalen. Ett signifikant samband framkom för de patienter mellan låg postoperativ smärta och deras uppfattning av hur uppmärksam personalen var på hur mycket smärta patienterna hade. Dessa patienter var nöjda med vården. Signifikant samband framkom också mellan de patienter som skattade mer postoperativ smärta än förväntat och deras uppfattning av hur personalen uppmärksam personalen var på dessa patienters smärta. Dessa patienter var även mindre tillfredställda med vården. Inga korrelationer framkom mellan ålder, kön, diagnos, tidigare operationer, operationsmetod, postoperativ smärta, tillfredsställelse och/eller tillhandahållen hjälpsamhet från personalen. Pellino och Ward (1998) undersökte 137 patienter som genomgick ortopedisk kirurgi. Dessa patienter hade svår smärta timmar efter ortopedisk kirurgi. Smärtan uppfattades som mer hanterbar om den inte var svår. Vid svår smärta kunde effektiva åtgärder för att avhjälpa smärtan, ge ökad uppfattning av kontroll, som i sin tur ökade tillfredställelse med smärtlindringen. Den smärtintensitet patienterna upplevde, var även kopplad till hur de kunde kontrollera sin smärta. De flesta av patienterna, 103 utav 137 deltagare i studien, valde att sköta sin smärtlindring själv. När patienterna trodde att de kunde sköta sin smärtlindring själv så var de mer nöjda med vården. De övriga patienterna fick olika smärtlindring som ordinerades av deras behandlande läkare t.ex. intramuskulära injektioner, oral, eller epidural analgesi (EDA). I en studie av Boström, Ramberg, Davies och Fridlund (1997) framkom att ju svårare smärta patienterna skattade, desto mer missnöjda var de med hur sjuksköterskan behandlade deras smärta. Det fanns inget sådant missnöje gentemot den smärtlindrande behandling läkaren gav. Sammantaget visar de olika studierna på att smärta är något alla patienter oroar sig för. Det finns visa saker som kan förutsäga att smärta kan förekomma mer t.ex. om patienterna har tidigare smärtupplevelser och erfarenheter av operationer, närståendes erfarenheter av smärta, 9

10 lider av kroniska sömnsvårigheter samt vid olika kirurgiska metoder. Smärtan kan vara både under och överskattad hos patienterna. De patienter som själva fick sköta sin smärtlindring var mer tillfredställda med vården. Bedömning och dokumentation av smärta Den postoperativa smärtbehandlingen ska innefatta regelbunden smärtskattning, utvärdering och dokumentation för att effekterna av den givna behandlingen ska göras synlig. Smärtbehandlingen kan på det här sättet anpassas individuellt utifrån de resultat som framkommit (Rawal 1999; Arner, 1992). Enligt Mac Lellan (2003) kan den postoperativa smärtlindringen förbättras genom att innefatta grundläggande principer som regelbunden smärtbedömning. Att observera smärta genom beteende och/eller fysiologiska signaler är ett opålitligt sätt och ska endast användas om patienten inte kan kommunicera. Istället rekommenderas någon form av smärtskattningsinstrument, som t.ex. Visuell Analog Skala (VAS) (Macintyre & Ready, 1996) eller Pain O Meter (Gaston-Johansson, 1996). VAS är passande att använda vid akut smärta. Vanligtvis är den 10 cm lång med en flyttbar markör. Skalan kan användas vertikalt eller horisontellt. Avståndet från den lägsta nivån till markeringen ger ett värde på smärtintensiteten. Det finns även beskrivande ord som ingen, mild, måttlig, svår, outhärdlig och värsta tänkbara smärta grupperade under skalan (Baillie, 1993). Enligt Wewers och Lowe (1990) har VAS både styrka och svagheter. Styrkan är att det är ett lämpligt och lättanvänt instrument som kan användas i många olika vårdsituationer. Dock kan det behövas noggranna instruktioner för att den ska uppfattas rätt. Äldre personer kan behöva längre förklaringar. VAS kan vara lättare att förstå om den presenteras verbalt som med orden; ingen, mild, måttlig, svår, outhärdlig och värsta tänkbara smärta. I flera studier har Rawal m.fl. (1997; 1998; 2002) använt patientstyrd epidural analgesi (patient-controlled analgesia PCA) som smärtlindringsteknik, där patienterna själva fick dokumentera smärtintensitet på en verbal skala efter varje given dos, tidpunkt för dosgivning, totala antalet givna doser samt om de tagit någon smärtlindrande tablett utöver. De fick även dokumentera om de hade några problem med tekniken och om de var nöjda eller missnöjda med smärtlindringen. Svarsfrekvensen var 100% i de två sistnämnda studierna. I den första studien var svarsfrekvensen 94,1%. De flesta av deltagarna i studierna var nöjda med 10

11 smärtlindringen och kunde tänka sig samma metod igen om de skulle genomgå ett kirurgiskt ingrepp. I en experimentell pilotstudie där både patienter och personal ingick, visade att användandet av smärtskattningsinstrument samt bedömningsformulär vid postoperativ smärta hos patienter, effektiviserade den tid sjuksköterskorna använde och deras smärtlindrande åtgärder (Scott, 1994). Rawal m.fl. (1997) fann att kvaliteten på smärtlindringen under de första 48 timmarna efter operationen var undermåligt dokumenterat, enligt en enkätundersökning utförd på 1035 patienter för att bedöma vilken smärtintensitet patienterna hade när de lämnat sjukhuset. I en studie av Sjöström, Dahlgren och Haljemäe (2000) framkom att den bedömningen av postoperativ smärta som patienterna gjorde avvek från personalens utvärdering. Avvikelsen innebar en systematisk undervärdering av patientens smärta. Avvikelsen ökade när patienten skattade högre smärtintensitet. Även i studien av Zalon (1993) framkom att patienternas smärtintensitet underskattades av sjuksköterskorna. Däremot överskattades mild smärta. Solomon (2001) kom i sin litteraturstudie fram till att vid bedömning av smärta hos en del patienter är VAS inte rätta mätinstrument. Att endast bedöma smärtintensiteten är inte tillräckligt utan det bör vara ett mätinstrument som omfattar flera dimensioner exempelvis även hur smärtan upplevs. Melzack (1987) konstruerade en kortare version av McGill Pain Questionnaire (SF-MPQ), som användes vid en studie inom postoperativ vård, förlossningsavdelning och när behandling gavs utav sjukgymnaster och vid tandläkarmottagningar. SF-MPQ består av femton beskrivande ord hur smärtan upplevdes. Av de femton orden är elva affektiva och fyra sensitiva ord (molande, häftig, stickande, skärande, krampaktig, gnagande, brännande, värkande, tryckande, ömmande, sönderslitande, tröttande- utmattande, skrämmande och straffande- grym). Patienterna bedömde smärtan med de beskrivande orden ingen, mild, medel och/eller svår smärta. Ingen av patienterna hade svårigheter att förstå orden. SF-MPQ tog två till fem minuter att administrera. Vid undersökningen framkom det att SF-MPQ överensstämde med standard MPQ. De studier som presenterats visar att bedömning och dokumentation av smärta ska göras regelbundet. De patienter som själva vill och kan ska ges möjlighet genom undervisning och 11

12 praktisk övning, att utföra detta själva. Den postoperativa smärtbehandlingen kan anpassas individuellt utifrån resultaten som framkommit vid regelbunden smärtskattning, utvärdering och dokumentation av effekterna av den givna behandlingen. Detta kan effektivisera tiden för sjuksköterskorna och förbättra vårdkvaliteten perioperativt. Skillnader framkommer mellan patienternas och sjuksköterskornas skattning av smärta. Information före operation om postoperativ smärtlindring Fortner (1998) anser att en noggrann psykologisk förberedelse och utbildning av patienten före operation, är viktiga för patientens upplevelse av det kirurgiska ingreppet. Hon beskriver hur mötet med varje patient bör gå till väga. Patienten är en unik individ och den individuella planeringen för patienten ska göras utifrån det samtal sjuksköterskan har med varje patient. Vid en temadag för Dansk Selskab for Sygeplejeforsknings talade Lorensen (2004) om att många patienter idag söker information på Internet. Vårdpersonal får dock aldrig ta för givet att en patient är informerad om det kirurgiska ingreppet och eftervården. Många av de äldre patienterna kan fortfarande ha respekt för auktoriteter som läkare och sjuksköterskor. Av de äldre kan det även finnas de som inte vill besvära den redan stressade vårdpersonalen, med att förlänga ett möte genom att ställa frågor. Enligt en fenomenologisk studie av Edwards (2003) är inte alla patienter i behov av att veta allting om sin vård och sina behandlingar. En del är dock mer intresserad än andra. Onödig ångest kan uppstå om det är någon patient som inte får information. Estey, Kemp, Allison och Lamb (1993) kom i sin studie fram till att de flesta patienterna hade förmåga att förstå den preoperativa undervisningen som gavs i en informationsbroschyr. Det fanns heller ingen signifikant skillnad mellan äldre och yngre. Enligt studien av Carr (1990) fick patienterna lite information om det postoperativa förloppet. Sjuksköterskan hade ingen nyckelroll när det gällde informationen. I studien av Boström, Ramberg, Davies och Fridlund (1997) fick 33 av 100 patienter som ingick i studien, information om vikten av smärtlindring. Tjugo patienter hade fått det av sjuksköterskan, elva patienter hade fått det av både sjuksköterskan och doktorn. En patient kom inte ihåg vem som informerade och en patient hade diskuterat det med sin doktor. 12

13 Walker (2002) kom fram till i sin litteraturstudie att information bör ges muntligt och skriftligt. Patienten ska även uppmuntras till att själv ställa frågor. I studien som Scott genomförde (1994) fick alla patienter muntlig och skriftlig information före operationen. Chumbley, Ward, Hall och Salmon (2004) undersökte 225 patienter som delades in i tre grupper. Den första gruppen (kontrollgruppen) fick rutinmässig information av en narkosläkare eller avdelningspersonal inför operation. Den andra gruppen fick (utav en av författarna) en informationsbroschyr. Vid överlämnandet av broschyren gavs det ingen möjlighet till att ställa frågor. Broschyren hade utarbetats utifrån en tidigare kvalitativ studie. Den tredje gruppen intervjuades före operation. Vid det tillfället fick de under tjugo minuter samma information som den andra gruppen. Det fick även möjlighet att ställa frågor vid intervjutillfället. Båda grupperna fick informationen kvällen före operationen. Patienterna i gruppen som fick en informationsbroschyr rapporterade att de kände sig bättre informerad än kontrollgruppen. Intervjugruppen kände sig inte bättre informerad än den grupp som fick informationsbroschyren. Tørstad (2004) fann att de patienter som hade planerade operationer var ofta mer nöjda med informationen än de patienter som opererades akut. Patienterna som hade genomgått elektiv kirurgi fick skriftlig och muntlig information. Några av patienterna i den här undersökningen uppgav dock att de inte blivit informerade om på vilket sätt det postoperativa smärta kunde uppstå. Alla patienterna som ingick i studier av Rawal m.f.l (1997; 1998; 2002) fick information muntligt och även skriftligt före operation. Den muntliga instruktionen gavs före ingreppet av en narkosläkare och återupprepades av en sjuksköterska när patienten skrevs ut från sjukhuset. Krupat, Fancey, och Cleary (2000) fann i sin studie där undersökningsgruppen var 3602 kirurgpatienter att informationen före operationen var en viktig förutsättning för att patienterna skulle känna sig nöjda med vården. Studierna under denna rubrik visar att patienterna idag kan själva söka sig information via Internet, men alla gör inte det. Planeringen av vården ska göras utifrån det samtal sjuksköterskan har med varje patient. Den här planeringen ska även innefatta vilket informationsbehov varje patient har. Information till patienter som ska genomgå elektiv (planerad) kirurgi ska ges både muntligt och skriftligt före operationen. 13

14 Problemområde Smärtombud har utsetts för att säkerställa att patienter får adekvat smärtbehandling. Deras roll och funktion är att verka för att patienterna som ska genomgå planerad operation erhåller en individuell, målinriktad och kvalitativt god omvårdnad och postoperativ smärtbehandling med minsta möjliga biverkningar. Smärtombudens ska verka för att nya riktlinjer utarbetas och att vårdpersonalen får utbildning om postoperativa smärtbehandlingen. Smärtombuden har även en viktig roll i att kontinuerligt utvärdera fastställda rutiner för smärtbehandling. Det är av betydelse för utveckling och förbättring av vårdkvaliteten att få kunskap om vilket sätt patienterna får information om postoperativ smärta och smärtlindring och förväntningar och upplevelser de har av smärta och smärtlindring i samband med det kirurgiska ingreppet. Patientinformationen kan anpassas utifrån patienternas önskemål. Patientens delaktighet och önskemål om hur vården ska utformas är en av de hörnstenar svensk hälso- och sjukvård bygger på. Vårdpersonalens arbete ska utgå ifrån vetenskap och beprövad erfarenhet (SOSFS 1996:24). Syfte Syftet var att beskriva om erhållen information, förväntningar och upplevelser patienterna har av postoperativ smärta och smärtlindring. Syftet var även att undersöka skillnader angående information, förväntningar och upplevelser av smärta och smärtlindring mellan patienter med allmän kirurgisk diagnos jämfört med ortopedisk diagnos. Ett ytterligare syfte var att studera samband mellan förväntningar före och upplevelser efter operation. Frågeställningar 1. Får patienterna information om smärtlindring före operation och hur tillfredställd är de med den? 2. Vilka förväntningar har patienterna av postoperativ smärta och smärtlindring före operation? 3. Hur upplever patienterna smärtan och smärtlindringen första dygnet efter operationen samt de följande två veckorna efter utskrivningen? 4. Förekommer det skillnader angående information, förväntningar och upplevelser av smärta och smärtlindring mellan patienter med allmän kirurgisk diagnos jämfört med ortopedisk diagnos? 5. Framkommer några samband mellan förväntningar före operation och upplevelser av smärta och smärtlindring efter operation och utskrivning? 14

15 Metod Design Studien genomfördes med deskriptiv design. I den ingick frågeställningar av retrospektiv prospektiv, komperativ och korrelativ karaktär (Polit & Hungler, 1999). Urval Ett konsekutivt urval av 60 patienter gjordes under oktober och november Antalet bedömdes kunna vara tillräckligt för att uppnå statistisk styrka (power) vid de statistiska testerna som utfördes. Patienterna skulle genomgå elektiv kirurgi vid ett sjukhus i en mellansvensk stad. Trettio patienter av dessa genomgick ortopedisk kirurgi och trettio patienter genomgick allmän kirurgi. Exklusionskriterierna var att patienterna inte skulle ha diagnosen demens eller lida av något fysiskt eller psykiskt funktionshinder som kunde medföra svårigheter att delta i studien. De som inte kunde läsa, skriva och förstå svenska exkluderas också. Deltagarna skulle inte vara yngre än 18 år. Bortfallsanalys Från en av ortopedpatienterna som besvarat enkät I inkom svaret försenat, det hade redan gått en månad efter patienten blivit utskriven efter operation. Två av ortopedpatienterna som besvarat enkät I blev struken från väntelistan innan de opererades. Åldern hos de återstående nio ortopedpatienter som inte besvarade enkät I, varierade mellan år (M=67,5 år, Md=68 år, SD= 8,25). Det var fyra män och fem kvinnor i den här gruppen (figur 1). 15

16 Ortoped patienter n=20 Urval ortoped n=30 Inte besvarat n=10 Struken väntelistan n=2 Försenat svar n=1 Struken väntelistan n=1 Deltagare i studien n=17 Totala antalet n=26 Inte undersökta n=9 Bortfallet 35% Figur 1. Presentation av exkluderade och inkluderade ortopedpatienter, den slutliga undersökningsgruppen samt studiens bortfall. 16

17 Utav kirurgpatienterna som besvarade enkät I var det en patient som blev struken från väntelistan. Vid telefonintervju med en patient visade sig denne vara felinkluderad. Vid tidpunkten för telefonintervjun gick det inte att få telefonkontakt med två patienter Av de återstående nio kirurgpatienter varierade åldern mellan år, hos dem som inte besvarade enkät I (M= 47 år, Md= 38,5 år, SD= 17,51). I den här gruppen var det tre män och sex kvinnor (figur 2). Urval kirurg n=30 Kirurg Inte patienter besvarat n=18 n=12 Struken Felinkluderad Ingen tfn Struken väntelistan n=1 kontakt från n=1 n=2 väntelistan n=3 Deltagare i studien n=14 Totala antalet n=23 Inte undersökta patienter n=9 Bortfallet 39% Figur 2. Presentation av exkluderade och inkluderade kirurgpatienter, den slutliga undersökningsgruppen för samt studiens bortfall. Vid Fischers exakta test för 2x2 korstabell var det ingen signifikant skillnad i bortfallet mellan grupperna (p= >0,05) (htt://graphpad.com/quickcalcs/contingency1.cfm). 17

18 Undersökningsgrupp Av 30 ortopedpatienter var det 17 patienter som ingick i studien. Av 30 kirurgpatienter var de 14 patienter som ingick i studien. I undersökningsgruppen fanns inte signifikant fler kvinnor än män (x 2 =0,19, df=1, p=0,617). De flesta ortopedpatienterna hade folkskola, grundskola, eller liknande utbildningsnivå. I den gruppen var även två patienter högutbildade (universitet, högskola eller liknande). För kirurgpatienterna var utbildningsnivån mer jämnt fördelad, men det fanns ingen i den här gruppen som var högutbildad. Angående utbildningsnivån var det en kirurgpatient som inte besvarade frågan. Vid x 2 delades utbildningsnivåerna in i låg (folkskola, grundskola eller liknande, realskola, folkhögskola 2-årigt gymnasium eller liknande) och högutbildad (3-eller 4-årigt gymnasium eller liknande, universitet eller högskola eller liknande). Variabeln utbildningsnivå rekodades därför att det visade sig vid den statistiska bearbetningen (x 2 ) att sex utav åtta celler hade ett värde mindre än fem. Det framkom ingen signifikant skillnad mellan grupperna angående utbildningsnivåerna (x 2 =1,663, df=1, p=0,197). Demografiska data för ortoped respektive kirurgpatienter redovisas i tabell 1. Tabell 1. Kön och utbildningsnivå för ortoped respektive kirurgpatienter. Variabler Kön Ortoped* n=17 Kirurg** n=14 Total n=31 Man Kvinna Utbildningsnivå Folkskola/grundskola Realskola/folkhögskola/2- årigt gymnasium eller 4-årigtgymnasium Universitet/högskola 2-2 *Knä, höft och fot operationer. **Bröst, galla, anal, prostata, hemorroider ochnedläggning av stomi. Medelåldern hos ortopedpatienterna (M=66 år, SD=9,21, 56 år - 87 år) var signifikant högre jämfört med kirurgpatienterna (M=50 år, SD=14,65, 26 år-70 år, t=3,789, df=29, p=0,001). 18

19 Medelvärde för smärtan patienterna hade före operation ortoped respektive kirurgpatienter (M=2,47, SD=0,62, M=2,00, SD=1,66). Det fanns ingen signifikant skillnad när det gällde den skattade smärtan patienterna hade före operation (t=1,08, df=29, p=0,289). Postoperativ smärtlindring vid det aktuella sjukhuset Personalen vid det aktuella sjukhus där undersökningen utfördes har fått generella direktiv för postoperativ smärtlindring till patienter äldre än sexton år (bilaga 1). Det finns även generella direktiv för utdelning av smärtlindring och andra läkemedel (bilaga2). Generella direktiv finns även för de patienter som får epidural analgesi (EDA) (bilaga 3). Det är endast patienter som genomgår knäplastik som får detta och det ordineras av anestesiologen. Patienter med t.ex. ryggbesvär får det inte. Patienterna som genomgått plastikoperation av knä behandlas även med Aircast Cryo/Cuff (knä kompressions förband) efter operation vid det aktuella sjukhuset där undersökningen genomfördes. Metoden innebär att en manschett sätts över det opererade knäet. Manschetten fylls och töms med isvatten som sköts automatiskt av en pump. Endast isvattnet behöver bytas ut av personalen när det har smält. Metoden innebär att kylan ska minska svullnaden och därigenom även ha en smärtlindrande effekt (Kullenberg 2004). Datainsamlingsmetoder Enkät Ι Vid datainsamlingen före den planerade operationen, användes enkät Ι (bilaga 4). Enkäten bestod av sammanlagt tjugo frågor. Sex frågor handlade om information angående smärtlindring. Frågorna hade fasta svarsalternativ, varav en hade en 6-gradig skala. Alla frågorna besvarades med att deltagarna fick kryssa för det svarsalternativ som passade bäst för varje fråga. Patienterna hade även möjlighet att ge egna kommentarer till en del av frågorna. Nio frågor handlade om förväntad smärta och smärtlindring. Åtta av dessa frågor hade en 4, 5 eller 6-gradig skala som svarsalternativ. En fråga hade tre svarsalternativ. Alla frågorna besvarades med att deltagarna fick kryssa för det svarsalternativ som passade bäst för varje fråga. Patienterna hade även möjlighet att ge egna kommentarer till en del av frågorna. Resterande fem frågor var bakgrundsdata. Dessa frågor innefattade; smärta före operation, födelseår, kön, vilken utbildning patienten hade och vilken sorts operation patienten skulle 19

20 genomgå. Frågan om smärtor före operation hade en 6-gradig skala. Patienterna hade även möjlighet att ge egna kommentarer till denna fråga. Fråga 10 enkät I redovisas inte, därför att alla patienter blev utskrivna inom två veckor efter operationen. Fråga 11 enkät I tog upp detta. Vårdtiden var mellan en till sju dagar. Enkäten var utarbetad av författaren specifikt för den här studien. Enkät ΙΙ Enkät ΙΙ (bilaga 5) har använts av Jamison m.fl. (1997) vid ett tidigare tillfälle. Tillstånd inhämtades från huvudförfattaren att få använda den. Enkäten översattes och reviderades till att överensstämma med enkät Ι. Den första frågan i enkät II om patienten haft smärta under de senaste två veckorna efter utskrivningen, ersatte originalformulärets fråga som tog upp hur smärtan var vid tillfället för telefonintervjun som gjordes inom två veckor efter att patienten blivit utskriven från sjukhuset. Denna revidering gjordes eftersom andra frågan i enkät ΙΙ tog upp smärtan inom de senaste 24 timmar. Enkäten bestod av elva frågor; sex frågor om smärta, fyra om smärtbehandling och den sista frågan var en öppen fråga där patienten fick tillägga om det var något som han/hon ville ha sagt om vården. Tio av frågorna hade en 4, 5 eller 6-gradig skala som svarsalternativ. Patienterna hade även möjlighet att ge egna kommentarer till frågorna. Tidpunkten för intervjutillfället noterades för att veta att det var inom två veckor efter utskrivningen. Tidsåtgången för intervjun noterades för att få kunskap om hur lång tid det behövdes för att utföra intervjun. Tillvägagångssätt Muntligt och skriftligt tillstånd inhämtades från verksamhetschef. Väntelistsamordnaren tog ut de aktuella patienterna utifrån de kriterier som gällde. Patienternas namn fördes upp på en lista med kodade nummer för varje patient. Enkät Ι, missivbrev (bilaga 4,6) och frankerat svarskuvert skickades till patienterna med kallelsen till operation och skulle besvaras innan operation och skickas åter av patienterna. Utskicket till patienterna skedde ungefär två till fyra veckor före operation. Väntelistsamordnare ombesörjde utskicket. 20

21 Enkät ΙΙ (bilaga 5) användes av författaren som ett frågeformulär vid en telefonintervju inom två veckor efter att patienterna blivit utskriven från sjukhuset. Författaren kontaktade själv den avdelning där patienten vårdats och fick då datumet för när patienterna skrivits ut. Patienterna som kontaktades var de som hade besvarat enkät I. Endast vid detta tillfälle kom författaren i kontakt med deltagarna i studien. Tidsåtgången för intervjun var mellan 5-10 minuter (M=1,45, SD=0,51). Dataanalys Statistisk bearbetning av resultaten utfördes med Statistical Package for the Social Sciences (SPSS Aronsson1999) samt via Internet (Fishers exakta test bortfallsanalysen). Deskriptiv statistik användes för beskrivning av variablerna. χ 2 test användes för nominaldata och t-test för ordinaldata vid testning av skillnader mellan grupper. Sambandet testades med Pearson correlation. Forskningsetiska övervägande Tillstånd inhämtades från Forskningsetiska gruppen, Högskolan i Gävle och godkändes i september Av patienterna som deltog i studien inhämtades informerat och frivilligt samtycke. De fick avbryta deltagandet i studien när som helst utan någon motivering. Vården påverkades inte av om de deltog i studien eller inte. All data som insamlades behandlades konfidentiellt. Resultat Resultatet från undersökningen presenteras utifrån rubrikerna; erhållen information, förväntad postoperativ smärta och smärtlindring, upplevd smärta och smärtlindring efter operation, skillnader mellan ortoped och kirurgpatienter angående information, förväntad och upplevd smärta och smärtlindring, samband mellan förväntad, upplevd smärta och smärtlindring med hjälp av tabeller och löpande text. Erhållen information Av 31 enkätsvaren som inkom från patienter som ingick i studien hade sjutton svarat att de fått information före operation från det aktuella sjukhuset. Det var ingen som besvarade att informationen inte var tillfredställande (fråga 4 enkät I). 21

22 Tolv patienter fick muntlig information och fyra skriftligt. En fick både muntlig och skriftlig information. Två patienter av dem som inte fått information från det aktuella sjukhuset, hade fått det av anhörig/vän och två patienter hade fått av annan läkare/sjukvårdspersonal (fråga 5 enkät I). I tabell 2 redovisas erhållen information, informationssätt för båda diagnosgrupperna (fråga 1 och 2 enkät I). Tabell 2. Erhållen information och informationssätt. Variabler Ortoped n =16 Kirurg n=14 Fått information Ja 11 6 Nej 5 8 Informationssätt Muntligt 9 3 Skriftligt 2 2 Muntligt och skriftligt - 1 Uppfattningen av informationen skattades på en femgradig skala (1= mindre bra till 5= bra, fråga 3 enkät I). Medelvärde var för ortoped (M=4,55, SD=0,82) respektive kirurgpatienterna (M=4,17, SD=0,98). Utifrån en fyragradig skala besvarades frågan om det uppfattades vara bra att få information före operation ( dåligt till bra, fråga 9 enkät II). Av sjutton patienter som hade fått information ansåg fjorton att det var bra (tio ortopedpatienter och fyra kirurgpatienter), en ortopedpatient ganska bra, en kirurgpatient acceptabel, en kirurgpatient dåligt. 22

23 De tretton patienter som inte fått information, besvarade alla frågan om på vilket sätt de önskade att få informationen. Önskemålen presenteras i tabell 3. Tabell 3. Önskat informationssätt för de patienter som inte fått (fråga 6 enkät I). Ortoped Kirurg Variabler n n Information Muntlig 1 2 Skriftlig - 3 Muntlig och skriftlig 4 3 Total 5 8 Förväntad postoperativ smärta och smärtlindring Av 30 patienter förväntade sig över hälften av patienterna att de skulle få smärta och behöva smärtlindring efter operation (tabell 4). Tabell 4. Behov av smärtlindring (n=30, fråga 8 enkät I). Ortoped Kirurg Variabler n n Smärtlindring Ja 13 9 Nej 1 1 Vet ej 2 4 Total Den förväntade smärtan för ortoped och kirurgpatienter redovisas i tabell 5. Skalan för smärta var (0= ingen smärta till 5= värsta tänkbara ). 23

24 Tabell 5. Förväntad skattad smärta 24 h efter operationen upp till två veckor efter operationen och utskrivningen. Variabler Ortoped n=16 Kirurg n=14 Enkät I Ont första dygnet efter operation Utan smärtlindring - Mild smärta Måttlig smärta Svår smärta Outhärdlig smärta - 1 Fråga 7 - Förväntade sig inget 1 2 Med smärtlindring Fråga 9 - Ingen smärta Mild smärta Måttlig smärta 9 6 Svår smärta Förväntade sig inget - 2 Ont två veckor utskrivningen Fråga 11 - Ingen smärta Mild smärta Måttlig smärta Svår smärta Förväntar sig inget - 2 Det skattade medelvärdet hos patienterna var 2,87 (SD=1,17) för förväntad smärta utan smärtlindring första dygnet, 1,80 (SD=1,35) för förväntad smärtan med smärtlindring första dygnet samt 2,07 (SD=1,36) för förväntad smärta två veckor efter operation. Ingen av patienterna förväntade sig att vara utan smärtlindrande behandling. Medelvärdet för smärtan när de skulle säga till om smärtlindring var 2,87 (SD=0,72). Hur länge de kunde tänka sig vänta på den smärtlindring som de hade sagt till om besvarades utifrån femgradig skala ( man ska inte behöva vänta alls till jag väntar tills någon av personalen har tid ), där 24

25 medelvärdet var 1,97 (SD=1,38). Vad patienterna förväntade sig av smärtlindringen de fick besvarades utifrån en femgradig skala ( jag är nöjd först om jag är smärtfri till jag tycker inte jag ska behöva någon smärtlindring, där medelvärdet var 1,62 (SD=0,62). Tillgång till egen smärtlindring besvarades utifrån en fyragradig skala ( ja, definitivt till nej, inte alls, där medelvärdet var 1,63, (SD=0,89), tabell 6 sid. 21). Tabell 6. Smärtlindrande behandling. Variabler Säga till om smärtlindring Ortoped n=17 Kirurg n=14 Enkät I Fråga 12 - Måttlig smärta Svår smärta Outhärdlig smärta Värsta tänkbara - 1 Hur snabbt smärtlindring Fråga 13 - Inte behöva vänta alls Inte vänta >15 minuter Inte vänta >15-30 minuter Väntar till personalen har tid 2 2 Nöjd med smärtlindring - Nöjd när jag är smärtfri Nöjd om smärtan minskar med hälften Nöjd om smärtan minskar med en liten del 1 1 Egen smärtlindring Fråga 14 Fråga 15 - Ja, definitivt Ja, förmodligen Nej, förmodligen inte Vet inte

26 Upplevd smärta efter operation Tabell 7 redovisar patienternas upplevelse av postoperativsmärta och smärta efter utskrivning. Tabell 7. Upplevd smärta med smärtlindring. Ortoped Variabler n=17 Upplevd smärta efter operation och utskrivning Kirurg n=14 Enkät II Värsta smärtan Fråga 3 - Ingen smärta Mild smärta Måttlig smärta Svår smärta Outhärdlig smärta Värsta tänkbara smärta 7 4 Två veckor efter utskrivningen Fråga 1 - Ingen smärta Mild smärta Måttlig smärta Svår smärta Outhärdlig smärta Värsta tänkbara smärta 1 - Hur upplevdes smärtan 24 h efter operation Fråga 7 - Betydligt lindrigare än förväntat Något lindrigare än förväntat Något värre än förväntat Betydligt värre än förväntat Förväntade sig inget - 1 Tidpunkt värsta smärta Fråga 4 - Första dagarna Första veckorna Vet ej 2-26

27 Medelvärdet för värsta upplevda smärtan efter operation för hela undersökningsgruppen var 3,23 (SD=1,71). Den värsta smärtan upplevdes det första dygnet efter operation. Medelvärdet för tidpunkten när den värsta postoperativa smärtan upplevdes var för flertalet av patienterna 1,21 (SD=0,56). Två kirurgpatienter hade ingen smärta. Vid telefonintervjun två veckor efter utskrivningen framkom det att patienternas medelvärde för smärta hade varit 1,97, (SD= 1,22). Hur smärtan upplevdes tjugofyra timmar efter operationen besvarades även utifrån fyragradig skala ( betydligt lindrigare än förväntad till betydligt värre än förväntat ) medelvärdet var 2,03, (SD=1,11). Den upplevda smärtan hade de senaste tjugofyra timmarna hos nio av samtliga deltagarna i undersökningen varit ingen smärta, nio mild smärta, sju måttlig smärta, fem svår smärta och en outhärdlig smärta. Kirurgpatienten som hade outhärdlig smärta, hade fått en infektion i operationssåret som uppkommit vid hemkomsten. Medelvärdet för den upplevda smärtan de senaste tjugofyra timmarna vid telefonintervjun två veckor efter operation var för ortopedpatienter 1,53 (SD=1,10) och kirurgpatienter 1,14, (SD=1,29, se fråga 2). Utifrån en fyragradig skala ( jag är mycket missnöjd till jag är mycket nöjd ) fick patienterna svara på frågan om patienterna var nöjda med den smärtlindrande behandling de fått medelvärdet var 3,65, (SD=0,66). Om personalen var uppmärksam besvarades utifrån en fyragradig skala ( inte alls till absolut medelvärdet var 3,74, (SD=0,68). Alla ortopedpatienter ansåg att personalen var uppmärksam på om de hade smärta (tabell 8). 27

28 Tabell 8. Deltagarnas uppfattning om smärtlindring och personalen. Variabler Ortoped n=17 Kirurg n=14 Enkät II Nöjd med smärtlindringen Fråga 6 - Mycket nöjd Ganska nöjd Ganska missnöjd 2 1 Uppmärksam personal Fråga 8 - Absolut Delvis Begränsad utsträckning - - Inte alls - 1 Väntetid smärtlindring Fråga 9 - Mindre än 5 minuter minuter Fick kontinuerligt smärtlindring Begärde aldrig smärtlindring 4 4 Skillnader mellan ortoped och kirurgpatienter angående information, förväntad och upplevd smärta och smärtlindring Resultatet från undersökningen visade inte någon statistisk signifikant skillnad mellan diagnosgrupperna för erhållen information (χ 2 = 2,04, df= 1, p=0,153, tabell 2 sid. 17). Det fanns inte heller någon signifikant skillnad för hur tillfredställd patienterna var med informationen (χ 2 = 0,88, df= 2, p=0,645, tabell 9). Det framkom ingen signifikant skillnad när det gällde om patienterna trodde sig behöva smärtlindring (χ 2 = 1,27, df=2, p=0,531, tabell 9). 28

29 Tabell 9. Visar diagnosgruppernas medelvärde (M), standardavvikelse (SD), t-värde (t), frihetsgrad (df) och signifikansnivå (p). Variabler Diagnos M SD t df p Uppfattningen av information - Före operation Ortoped 4,55 0,82 0, ,409 Kirurg 4,17 0,98 - Efter operation Ortoped 2,69 1,89 1, ,60 Kirurg 1,36 1,82 Förväntad smärta - Utan smärt- Ortoped 2,63 0,89-1, ,231 lindring Kirurg 3,14 1,41 - Med smärt- Ortoped 1,63 0,72-0, ,457 lindring första dygnet Kirurg 2,00 1,84 - Två veckor Ortoped 1,18 0,73-1, ,149 efter utskrivningen Kirurg 1,93 1,94 - Två veckor Ortoped 1,18 0,73-1, ,149 efter utskrivningen Kirurg 1,93 1,94 - Säga till om smärtlindring Upplevd smärta efter operation och utskrivning - Värsta smärtan Ortoped 2,94 0,66 0, ,56 Kirurg 2,79 0,80 Ortoped 3,47 1,59 0, ,39 Kirurg 2,93 1,86 - Två veckor efter Ortoped 2,18 1,19 1, ,303 utskrivningen Kirurg 1,71 1,27-24 h Ortoped 1,82 0,728-1, ,255 efter operation Kirurg 2,29 1,44 - Tidpunkt värsta smärtan Smärtlindring - Säga till om smärtlindring - Hur snabbt smärtlindring - Nöjd med smärtlindringen - Egen smärtlindring Ortoped 1,35 0,70 1, ,095 Kirurg 1,00 0,00 Ortoped 1,53 1,07 0, ,369 Kirurg 1,14 1,29 Ortoped 1,88 1,36-0, ,708 Kirurg 2,0 1,44 Ortoped 3,65 0,70 0, ,99 Kirurg 3,64 0,63 Ortoped 1,59 0,62-0, ,757 Kirurg 1,69 1,18 29

30 Samband mellan förväntad och upplevd smärta och smärtlindring I de undersökta diagnosgrupperna framkom inga signifikanta samband mellan hur smärta med smärtlindring upplevdes det första dygnet efter operationen och den förväntade värsta smärtan som inföll det första dygnet (enkät I fråga 9, enkät II fråga 3), förväntad och upplevd smärta två veckor efter utskrivningen (enkät I fråga 11, enkät II fråga 1) samt när patienterna förväntade sig vara nöjd med smärtlindringen och hur de upplevde den (enkät I fråga 14, enkät II fråga 6). Diskussion Huvudresultat Resultatet från den här undersökningen med syftet att beskriva om och hur ortoped respektive kirurgpatienter informerades, vilka förväntningar och upplevelser de hade av postoperativsmärta och smärtlindring. Resultaten visade att mer än hälften av patienterna fått muntligt information före operationen av personal från det opererande sjukhuset. Endast fyra patienter hade fått skriftlig information och en fick skriftlig och muntlig. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan diagnosgrupperna när det gällde erhållen information och hur tillfredställd de var med informationen. Av de patienter som besvarade frågan om förväntad smärta det första dygnet med smärtlindring var det hälften som förväntade sig måttlig smärta. Det fanns inget signifikant samband mellan förväntad och upplevd smärta med smärtlindring första dygnet eller när patienten var nöjd med smärtlindring och hur patienterna upplevde smärtlindringen. De flesta av patienterna upplevde postoperativ smärta ( mild smärta till outhärdlig smärta ). Övervägande delen av patienterna upplevde smärtan något lindrigare än förväntat. Det fanns en del av patienterna som upplevde den betydligt värre än förväntat. Utav totala antalet patienter som undersöktes var övervägande mycket nöjd eller ganska nöjd med smärtlindringen. Tre patienter var ganska missnöjda. De flesta patienterna uppfattade personalen som absolut uppmärksamma på hur mycket patienterna upplevde den postoperativa smärtan. 30

31 Utav de patienter som begärde smärtlindring fick de flesta inom fem minuter. En patient svarade att smärtlindring gavs kontinuerlig och åtta svarade att de aldrig begärde smärtlindring. Resultatdiskussion Informationen uppfattades av mer än hälften av patienterna som bra. Ingen av dem som hade besvarat enkäten ansåg att informationen var dålig eller mindre bra. Vid telefonintervjun efter utskrivningen framkom det dock av en deltagare att informationen uppfattades vara dålig pga. att den var otillräcklig. Informationssättet var övervägande muntligt. Ingen av deltagarna hade fått information på något annat sätt (t.ex. video). Av patienterna som inte fått information av det aktuella sjukhuset, hade två fått av anhörig/vän och två av annan läkare/sjukvårdspersonal. Mer än hälften av dessa patienter hade önskemål om att informationen skulle ges både muntlig och skriftlig. Att fem ortopedpatienter inte fått information är något oväntat eftersom de får komma till förberedelsemottagning två till fyra veckor före operation. Även utomlänspatienterna bereds den möjligheten. Vid förberedelse mottagningen får patienterna träffa opererande läkare, narkosläkare och sjuksköterska från vårdavdelningen. Provtagning och information om operation, smärta och smärtlindring ges. Vid tidpunkten för den här undersökningen hade inte urologmottagningen startat upp sin förberedelsemottagning, vilket kan vara en orsak att flera kirurgpatienter besvarat att de inte fått information. Resultatet överensstämmer med det Tørstad (2004) kom fram till i sin studie att de patienter vars operationer var planerade, var mer nöjda med informationen. Hon menar att skriftlig information som utgår ifrån muntlig information gör att förståelsen ökar mer. Övervägande delen av patienterna förväntade sig smärta utan smärtlindring efter operation. Mer än hälften av patienterna förväntade sig behöva smärtlindring, två patienter svarade att de inte behövde och sex visste inte. Även mer än hälften förväntade sig smärta med smärtlindring. I studien av Warfield och Kahn förväntade 77% av patienterna som tillfrågades, att det var oundvikligt att uppleva postoperativ smärta (1995). 31