domkretsen En modernare rättegång är en nödvändig reform De ska forma Domstolsakademin Beatrice Ask

Transkript

1 nr Vittnesstödet utrett Coachade chefer Fler lärare behövs Föredragande lyfts fram domkretsen EN TIDSKRIFT FRÅN SVERIGES DOMSTOLAR En modernare rättegång är en nödvändig reform Beatrice Ask De ska forma Domstolsakademin

2 Innehåll nr GD har Ordet 6 Fler lärare efterfrågas Det finns många kompetenta lärare inom Sveriges Domstolar. Men de kan bli fler. 6 Chefer kan få en coach 8 Ett snabbspår för enklare brott utreds 10 Inför Chefsdagarna 11 Sveriges Domstolars Akademi för utbildning Rektor Robert Nordh ser fram emot att forma utbildningen tillsammans med de ämnesansvariga Vittnesstöd en viktig funktion En modernare rättegång Domkretsen har summerat vad som hänt i projektet och träffat Beatrice Ask för en kommentar. 22 Nöjda medarbetare ger bra bemötande år på domstol Möt domstolssekreterarna Birgit Katsoulaki och Yvonne Elgärde på Södertörns tingsrätt. 26 Domarnämnden presenterar sig 28 Workshop om tvistemålshantering 28 Föredragande i centrum Länsrätten i Skåne delar med sig av Föredragandeåret À JOUR

3 domkretsen POSTADRESS Domstolsverket Jönköping TELEFON Fax e-post GD har Ordet Barbro Thorblad redaktör Marcus Nilsson Samarbete betyder kvalitet också på arbetsplatsen Produktionsledare Elin Wester layout Ulrika Bladelius ansvarig utgivare Petra Thor Jonzon omslagsfoto Carl Johan Erikson tryck Davidsons Tryckeri AB UPPLAGA ex PERIODICITET Fyra gånger per år Tryckt på miljövänligt papper. Domkretsen är en gratistidning som ges ut av Domstolsverket till Sveriges Domstolars medarbetare och nämndemän samt andra intresserade av domstolsfrågor. Förändringsarbete, balansavarbetning och kompetenshöjning begrepp som under flera år använts flitigt beträffande verksamheten inom Sveriges Domstolar. Allt ingår egentligen i kvalitetsarbetet på domstolarna, ett arbete som är inriktat på att bättre tillgodose de krav som allmänheten självklart har rätt att ställa på domstolarna. Men det är viktigt att komma ihåg att kvalitetsarbetet också ska ha positiv inverkan för arbetsmiljön inom Sveriges Domstolar. Stora balanser, långa handläggningstider och känslan att inte kunna påverka den egna arbetssituationen ökar stressen för den enskilde medarbetaren. Eftersom vi inte kan påverka antalet inkommande mål och bara i begränsad omfattning kan möta tilltagande målinflöde med nyanställningar måste vi se till att alla möjligheter till effektiviseringar tas till vara. Diskussioner på de enskilda domstolarna är givetvis en utgångspunkt för allt förändringsarbete. Men det är också nödvändigt att vi får nytta av varandras positiva erfarenheter. Vi ska inte behöva uppfinna hjulet mer än en gång inom Sveriges Domstolar. Här kan vi alla säkert bli bättre på att hjälpa varandra. Det är inte alltid lätt att komma ihåg eller få tillfälle att dela med sig av sina lärdomar och att verkligen lyssna på och ta efter andras goda exempel. Till viss del handlar det kanske om att förändra attityder till samarbete över myndighetsgränser och traditionella barriärer, men först och främst behöver vi fler och bättre system och forum för utbyten av detta slag. Regelbundna möten på regional eller nationell nivå mellan domstolssekreterare kan vara ett sätt att dela med sig av förbättringsarbete. Det är också viktigt att vi på Domstolsverket är lyhörda för önskemål från domstolarna om till exempel förbättringar i Vera och andra centrala åtgärder som kan förenkla arbetet. Ett stärkt samarbete mellan domstolarna och mellan domstolarna och Domstolsverket är positivt för oss alla! u Barbro Thorblad, generaldirektör, Domstolsverket

4 Kunskapen inom Sveriges Domstolar är som ett smörgåsbord utan like Sveriges Domstolar är en utpräglad kunskapsorganisation. Allt vi gör bygger på kunskap och kompetens. Därför är det viktigt att vi har duktiga lärare, säger Martin Dambergs tf enhetschef på enheten för kompetensutveckling på Domstolsverket. Text helena bäckhed foto Anna-Lena Lundqvist och per carlsson Sveriges Domstolar är mitt i en omfattande generationsväxling där pensionsavgångar ersätts med nyanställningar, som kräver utbildning. Det gör att fler lärare behövs. I dagsläget är det cirka anställda inom Sveriges Domstolar, 185 personer av dessa är lärare. Delar man antalet utbildningsdagar på antalet lärare är resultatet av ekvationen solklar: arbetsbördan för de aktiva lärarna är stor. Och ju mindre domstol, desto större påverkan på balansen i de dagliga rutinerna. Det stora problemet som återkommer på domstolarna är bristen på ersättare för de domare som är lärare. Domstolen får en ekonomisk ersättning, men det finns ingen som kan ta tomrummet i rättssalen. På sikt vill vi ha bortåt 300 lärare får vi fler lärare kan vi minska belastningen på dem som är aktiva. Idag har vi fyra lärarteam på en viss kurs eller utbildning. På sikt vill vi dimensionera för sex team, som turas om att ta uppdragen. Det är en stor skillnad om en person är borta två tre dagar på en termin istället för sex sju, säger Martin Dambergs. Delar med sig av sin erfarenhet Kjell Nilsson, rådman vid Göteborgs tingsrätt, har varit lärare i åtta år. Det började i mindre skala på den lokala tingsrätten, innan han och några kollegor gick vidare och engagerade sig i Domstolsverkets utbildningar. Så länge jag har gnistan kvar vill jag fortsätta mitt uppdrag som lärare. Som lärare för notarier träffar jag många unga jurister i början av sin karriär och det är verkligen stimulerande, säger Kjell Nilsson. Trots att Göteborgs tingsrätt är stor blir läraruppdraget kännbart, eftersom enheten han jobbar på endast har fyra rådmän. Vid kurstillfällena får kollegorna dela på hans arbetsuppgifter också. Mina arbetskamrater är lojala och toleranta, men inte nöjda med situationen. Ska man bedriva utbildning i så pass stor skala som det rör sig om, bör manfallet täckas. Det känns aldrig bra att belasta sina kollegor.»man lär sig mycket på att vara lärare.«kjell Nilsson, rådman vid Göteborgs tingsrätt Kjell Nilsson menar att de allra flesta ser undervisning som en del av arbetet, men tycker att det är viktigt att arbeta med dimensionering av utbildningarna. I vissa perioder är det svårt att komma ifrån sitt vanliga uppdrag. Även om jag vet ett år i förväg att jag ska hålla i eller gå på en kurs, vet jag ju inte hur arbetsbelastningen ser ut på min avdelning just då. Det är omöjligt att veta, men ju tidigare man planerar desto lättare är det att balansera mitt bortfall. Men fördelarna överväger ändå och eftersom utbildning är en grundsten inom Sveriges Domstolar känner Kjell Nilsson att han bidrar till helheten. Det är ett trevligt avbrott från de dagliga rutinerna. Jag får ny input. Inför varje kurstillfälle får man ta sig en funderare på upplägget på vad som behövs bytas ut och vad som kan återanvändas. Man lär sig mycket på att vara lärare, säger Kjell Nilsson. Måste höja blicken Hovrättspresident Gunnel Wennberg, chef vid Hovrätten för Västra Sverige, ser positivt på att släppa i väg domare för utbildningsuppdrag. Jag tycker att man ska vara så generös som möjligt från domstolens sida med att ge domare möjlighet att vara lärare på Domstolsverkets kurser. Speciellt när man har duktigt folk som passar för uppgiften. Det är viktigt för hela domstolsorganisationen att domare bidrar till utvecklingen med sina kunskaper. Vad får ni tillbaka? Det är ju inte bara domare som är lärare, men just domare sitter länge på samma plats och det gör det viktigt att de kan få ett uppdrag, få inblick och kontakter och stimulans från annat håll. Jag märker tydligt att lärarna utvecklas inom sina områden och 4 DOMKRETSEN nr 3/2008

5 Gunnel Wennberg, hovrättspresident vid Hovrätten för Västra Sverige Martin Dambergs tf enhetschef på enheten för kompetensutveckling på Domstolsverket Kjell Nilsson, rådman vid Göteborgs tingsrätt ibland blir specialister här i hovrätten. Det är helt klart en fördel alla utvecklas på så sätt. Dessutom tycker jag faktiskt att det är ett gemensamt ansvar att bidra med lärare.»man kan inte vara egoist i dessa sammanhang det vinner ingen på.«gunnel Wennberg, hovrättspresident vid Hovrätten för Västra Sverige Även för Hovrätten för Västra Sverige är bristen på ersättare ett problem. Hovrättsråden är en bristvara och det finns en risk att arbetet blir lidande och de hemmavarande kollegorna får dra ett alltför tungt lass när lärarna är borta. En önskedröm för Gunnel Wennberg är att det skulle finnas ett litet överskott av domare som kan täcka upp vid bortfall. Men hon tror att det är en utopi att få fram tillräckligt med ersättningsdomare och att det måste lösas på annat sätt. Trots svårigheterna måste man försöka höja blicken från den egna verksamheten och inte bara värna om sina egna mål och ärenden. Framförhållning är a och o För att lärarnas arbete ska gå så smidigt som möjligt är det viktigt att förankra tanken om utbildning på alla plan och i alla delar i verksamheten. Det rör sig inte om så många gånger per termin, men det är kännbart eftersom de trots allt är iväg flera dagar i sträck. Men vi försöker att bjuda på så mycket vi kan. Framförhållning är a och o, det gäller att få verksamheten att rulla ändå. Man kan inte vara egoist i dessa sammanhang det vinner ingen på. Inte minst de berörda cheferna måste ha förståelse för att deras medarbetare är borta som lärare i viss utsträckning. Jag tror att många säger ja men menar nej och det går inte. Man får absolut inte bestraffa den lärare som varit borta. Det är därför det är så viktigt att alla är medvetna om betydelsen av att vi gemensamt bidrar med utbildning och kunskap. En del av vardagen Martin Dambergs poängterar åter hur viktigt det är att tänka på utbildning och kompetensutveckling som en del av det vardagliga arbetet. Något som alltid måste finnas på alla arbetsplatser för att organisationen ska ha rätt kompetens. Ju fler domstolar som avdelar lärare desto mindre blir bördan för alla inblandade. Att förmedla sin kunskap och erfarenhet till nya kollegor ingår i uppdraget som medarbetare. Får vi ingen ny kunskap finns risken att vi inte klarar vårt uppdrag i slutändan, säger Martin Dambergs. De lärare han träffar tycker alla att de får något tillbaka och känner sig stärkta i sitt yrke. För att underlätta för de befintliga lärarna handlar det om att rekrytera fler lärare från fler domstolar, så att lärarna har rimlig arbetsbelastning och läraruppdrag. Det, tillsammans med att utveckla former som kompletterar den nuvarande utbildningen, till exempel E-utbildning är en av många utmaningar på enheten för kompetensutveckling, menar han.»får vi ingen ny kunskap finns risken att vi inte klarar vårt uppdrag i slutändan.«martin Dambergs tf enhetschef på enheten för kompetensutveckling på Domstolsverket Den viktigaste delen av utbildningarna är lärarna. Inom Sveriges domstolar är lärarna riktiga eldsjälar. Den kunskap och erfarenhet som finns på en domstol är helt unik det är ett smörgåsbord av kompetens och erfarenhet utan dess like, säger Martin Dambergs. u Mer information om lärarrollen finns under fliken Kompetens på intranätet Doris. DOMKRETSEN nr 3/2008

6 Coachade chefer får hjälp med att hitta verktyg En coach kan vara ett bra stöd för en ny chef som ställs inför ovana situationer. När det fungerar som bäst får chefen en större trygghet och kan lägga energi på att vara en bra chef. Det har flera chefer inom Sveriges Domstolar erfarit de senaste åren. TEXT Annette Wallqvist Foto carl johan erikson Att få ett chefsjobb är en spännande utmaning för många. Samtidigt innebär jobbet en ny roll som många kan uppleva som ganska ensam. Ibland måste impopulära beslut fattas, svåra prioriteringar göras och konflikter redas upp. Det är mycket nytt att sätta sig in i samtidigt som det gäller att skapa en bra plattform gentemot medarbetare och andra chefer. Då kan en person som fungerar som stöd och bollplank vara till stor hjälp. Men också för en van chef kan det vara värdefullt med coachning. En coach kan vara bra för chefer på alla nivåer. Tillsammans med coachen blir det möjligt att gå mer på djupet än vad man kan göra på vanliga chefskurser, säger Elizabeth Thoor som arbetar på Domstolsverkets enhet för kompetensutveckling. Utgår från chefens behov Coachen är en professionell utomstående person, ofta med någon form av beteendevetarutbildning. Coachen har betalt för att fungera som chefens resurs, till skillnad från en mentor som ofta är en rutinerad chef som ger råd och stöd utifrån egna erfarenheter. Intensiteten och innehållet i mötena utformas efter den coachades behov och verklighet. Principen för coachmötet är att det ska utgå helt och hållet från den coachades behov där han eller hon befinner sig just nu, utan att värdera det som sägs, berättar Elizabeth Thoor. Tanken är att coachen ska lyssna och genom att ställa kraftfulla frågor hjälpa chefen att lättare förstå sin egen situation och få starkare självkännedom. Coachningen kan vara ett sätt att ta fram det bästa hos varje chef, att upptäcka den personliga potentialen. En coach hur går det till? Behovet av en coach ska först godkännas av den närmaste chefen. Den som vill bli coachad måste också skriftligt beskriva sin ledarroll och vad han eller hon vill ha ut av coachningen och om det finns särskilda önskemål på coachen när det gäller exempelvis verksamhetsort, ålder, kön och tidigare erfarenheter. Domstolsverket fattar sedan beslut och förmedlar kontakt med en coach. Fem olika företag är upphandlade för att tillgodose chefernas behov av coachning. Det finns möjlighet att efter ett första möte byta coach om personkemin inte fungerar. Vanligtvis träffas coachen och den coachade en eller några gånger i månaden under ett halvår. I vissa fall finns det möjlighet till förlängning. Coachen har tystnadsplikt. u Den som är intresserad av coachning och mentorskap kan läsa mer på Sveriges Domstolars intranät, Doris. Gunilla Svahn Lindström, beredningschef på kammarrätten i Stockholm Smidigare samarbete med hjälp av rollspel 6 DOMKRETSEN nr 3/2008

7 Ser lättare sina styrkor och svagheter Utan tidigare ledarerfarenhet utsågs Gunilla Svahn Lindström för ett par år sedan till ett nyinrättat jobb som beredningschef på kammarrätten i Stockholm. I våras utsågs hon av regeringen till kammarrättslagman på samma ställe. Ibland undrar jag om jag hade klarat jobbet utan min coach, säger hon. När Gunilla Svahn Lindström utsågs till beredningschef fick hon, förutom ett övergripande ansvar för verksamheten och en plats i ledningsgruppen, också ansvar för ett 60-tal medarbetare varav fyra var enhetschefer. Jag hade att sjösätta en ny organisation och få den att fungera effektivt. I den nya organisationen ingick också många jurister som tidigare inte hade jobbat i domstol. Rätt tidigt insåg jag att det kunde vara bra med ett stöd i form av en samtalspartner, berättar Gunilla Svahn Lindström. Med hjälp av en coach hoppades hon hitta verktyg för att bättre hantera olika situationer, att lättare förstå både sig själv och andra. Jag ville lära mig att bli en bra chef helt enkelt, säger hon. Gunilla Svahn Lindström träffade sin coach ungefär varannan vecka i knappt ett år. Däremellan kunde hon ringa och mejla så mycket hon ville. Samtalen med coachen blir ofta mycket personliga och exakt vad som sagts mellan henne och coachen vill Gunilla Svahn Lindström inte gå in på. För att fungera som chef är det bra att känna sig själv. Att bara köra på och inte lyssna är inte så lyckat. Därför har vi pratat en del om hur kommunikationen med medarbetarna kan bli bättre, säger hon. Gunilla Svahn Lindström har hela tiden varit väl förberedd och fokuserad inför mötena med sin coach, engagemanget är avgörande för resultatet, menar hon. Det har varit en stor förmån att få tid att tänka igenom saker ordentligt, annars är det lätt hänt att det läggs åt sidan. Nu vet jag bättre vilka styrkor och svagheter jag har och hur jag ska hantera dem. Och jag kan lättare förbereda mig för situationer som riskerar bli besvärliga.»att bara köra på och inte lyssna är inte så lyckat.«gunilla Svahn Lindström, beredningschef på kammarrätten i Stockholm Nu när hon fått ett nytt chefsjobb har hon valt att återuppta kontakten med coachen för att fortsätta utveckla sig i sin roll som chef. Den här gången vill jag konkretisera mer. Nu handlar det mer om hur jag praktiskt ska hantera olika typer av medarbetarsamtal, möten och liknande och mindre om personlig utveckling. u När rådmannen Catarina Barketorp fick jobbet som enhetschef på Södertörns tingsrätt var hon direkt på det klara med att hon också ville ha en coach. Jag visste att möjligheten fanns och tänkte att det kunde vara bra för mig i min nya roll, säger hon. Catarina Barketorp ville hellre ha en coach än en mentor eftersom coachen är ett professionellt stöd som får betalt för att hjälpa henne. Med en mentor skulle jag känna större krav på mig själv att ge något tillbaka eftersom mentorn lägger ner ett ideellt arbete. Hon tycker också att det är en stor fördel att coachen står helt utanför Sveriges Domstolar, eftersom det gör det lättare att prata fritt och öppet. Från början hade Catarina Barketorp en bild av att samtalen med coachen skulle vara terapiliknande, istället har det kommit att bli en hel del rollspel och konkret träning på olika situationer. Till stor del handlar det om att få samarbetet med medarbetare och chefskolleger att löpa smidigare. Ibland kan rollspelen vara tuffa, men jag får alltid konstruktiva synpunkter på hur jag hanterat situationen. Uppdraget brukar sedan bli att i verkligheten genomföra det vi tränat på, säger Catarina Barketorp.»Jag har lärt mig att ingenting är farligt.«catarina Barketorp, enhetschef på Södertörns tingsrätt Till hösten ska hon hålla sina första lönesamtal, inför det har hon möjlighet att få handfasta tips och råd om hur hon på bästa sätt kan lägga upp det. Tidigare har hon fått lära sig hur hon kan ge feedback som är utvecklande och inte överslätande. Hittills har Catarina Barketorp träffat sin coach ett tiotal gånger och hon tycker att hon blivit både tryggare och fått mod att genomföra saker. Jag har lärt mig att ingenting är farligt. u Catarina Barketorp, enhetschef på Södertörns tingsrätt DOMKRETSEN nr 3/2008

8 aktuellt Peter Hertting, överåklagare och Martin Borgeke, hovrättslagman. Ett snabbspår för enklare brott Är Snabbspåret en möjlig väg för att effektivisera handläggning av mängdbrott? Den frågan har nu utretts gemensamt av fem berörda myndigheter. Det var förbluffade få ärenden som hamnade i snabbspåret, berättar Martin Borgeke, hovrättslagman i Hovrätten över Skåne och Blekinge. TEXT Ulrika Hotopp Foto Lars Lydig I många år har polis- och rättsväsendet upplevt att så kallade mängd- eller vardagsbrott, såsom stöld, misshandel, skadegörelse och mindre allvarliga trafikbrott, hanteras för långsamt. Ibland tar det så pass lång tid att brottet hinner preskriberas. Det är ett misslyckande och ett rättspolitiskt problem. Det konstaterar Martin Borgeke som representerar Sveriges Domstolar i den grupp som fått i uppdrag av regeringen att utreda pilotprojekten med snabbspårsförfarandet hos tingsrätter, åklagare, polisen och kriminalvården i Stockholm, Uppsala och Helsingborg. En av hans kolleger i gruppen är överåklagare Peter Hertting som mött upp på hovrätten i Malmö. Framför sig har han ett tjockt häfte som är version elva av den rapport om snabbspåret som ska presenteras för regeringen den 15 oktober. Därför förblev också resultaten i detalj hemliga under Domkretsens intervju. Men några kommentarer från sitt dryga års arbete kunde representanterna för utredningsgruppen ändå släppa. Mer effektiv hantering De är eniga om att högar av ärenden, så enkla brotten än må vara, inte är till gagn för någon. Ju större högarna blir, ju mer tid och pengar slukar de i slutänden. Bevisläget försämras, målsägande får vänta onödigt länge och de tilltalades oro ökar, konstaterar Martin Borgeke och tilllägger: Utgångspunkten är att all statlig verksamhet ska vara effektiv. Det ska inte behöva ta ett halvår eller år att få ett lättutrett brott lagfört. Var flaskhalsarna sitter och hur de ska åtgärdas är däremot inte lika uppenbart. Snabbspårs-testens målsättning var att hitta nya arbetsmetoder som skyndar på processen från början, det vill säga om möjligt redan vid brottsplatsen. Då kan handläggningstider kortas och resurser frigöras till annat. 8 DOMKRETSEN nr 3/2008

9 aktuellt Anmälan Polisens utredningstid Åklagarens handläggningstid Domstolens handläggningstid Förenklad delgivning Delgivning anses ha skett snabbspåret Det ska inte ta mer än fem veckor, eller 35 dagar, från polisanmälan till dess att delgivningen är klar. Dag 1 Dag 1-14 Dag Dag Dag Dag 35 De långa handläggningstiderna är främst ett polisiärt problem och det är där lösningen finns, påpekar Borgeke och Hertting unisont. Detta i sin tur beror på att polisen måste prioritera. För både domstolar och åklagarsidan är det enklare. Och ingen av dess representanter ser några större problem på de egna arbetsplatserna med långa handläggningstider. Vi behöver inte prioritera på samma sätt, utan måste handlägga alla ärenden som kommer in.»brist på information och genomarbetade rutiner är en anledning till att alldeles för få brott kom in i snabbspåret.«peter Hertting, överåklagare. Med tanke på att polisresurserna är begränsade har de förståelse för att tunga brott ofta prioriteras, men det är också ett faktum att vardagsbrotten ofta berör den enskilde medborgaren starkt. Det kan också finnas ett samband mellan små kriminella handlingar som aldrig leder till straff och en fortsatt tyngre kriminell bana. Det är bra om polisen kan fundera över sina arbetsmetoder, men vi bör vara ödmjuka inför svårigheterna. Inblick i andras arbete I arbetet med att utreda snabbspårsprojektet har Sveriges Domstolar, åklagarmyndigheten, polisväsendet, kriminalvården och rättmedicinalverket haft många tillfällen att få inblick i varandras arbetssituation. Hela processen började med ett erfarenhetsseminarium. När halva projekttiden gått följde ytterligare en större träff. Däremellan har styrgruppen träffats en gång i månaden. Det har varit ett roligt arbete. Vi har varit en bra grupp och rapporten är färdig i god tid, konstaterar Peter Hertting. Myndighetsöverskridande samtal om administrativa samarbeten anses vara en positiv bieffekt i utredningen. Och utredarna konstaterar att många knutar i ärendehanteringen kan lösa genom bättre kommunikation, tydliga rutiner och smidiga strukturer för administration av ärenden. Och det går inte alltid så lätt att lagstifta om det. I utvärderingen av snabbspåret har förutom seminarierna ytterligare två underlag legat till grund för resultaten. Det ena är en statistisk genomgång av enskilda ärenden som har potential att behandlas i snabbspåret, i jämförelse med hur många som faktiskt gjorde det. Det andra är djupintervjuer av personer som berörs av snabbspåret i fält. Även i detta arbete skedde korsbefruktning genom att styrgruppens medlemmar fick intervjua personer från en annan än den egna kåren. Sammanlagt intervjuades 59 personer, varav 38 poliser och 3 advokater.»utgångspunkten är att all statlig verksamhet ska vara effektiv. Det ska inte behöva ta ett halvår eller år att få ett lättutrett brott lagfört.«martin Borgeke, hovrättslagman, Hovrätten över Skåne och Blekinge Intervjuerna väger tyngst i rapporten. De gav mycket. Vi fick en relativt samstämmig bild, berättar Martin Borgeke som intervjuade åklagare och åklagarsekreterare. Sedan projekttiden för snabbspårstesten rann ut i våras har arbetsmetoderna ändå levt vidare här och där. Ett betyg så gott som något. Men utredarna anser att projekt- Detta är snabbspåret En försöksverksamhet med målsättning att brott som förekommer ofta och som drabbar enskilda ska handläggas och lagföras snabbare. Det gäller enbart brott där polisen leder förundersökningen. Om polisen bedömer att ärendet kan gå in i snabbspåret blir det s-märkt. Det utgör en signal om att det ska hanteras skyndsamt av alla instanser. Det innebär en utökad möjlighet för domstolen att använda förenklad delgivning av stämningsansökan och andra handlingar från domstolen. Startades som ett tvåårigt projekt i Stockholms City med alla rättsväsendets myndigheter involverade. Stockholmsprojektet utreddes av Brottsförebyggande rådet Slutsatserna pekade på positiva upplevelser av en snabbare process, fler fällande domar och färre överklaganden. Men också att för få ärenden s märktes och att de nya arbetssätten har svårt att överleva mot slutet av projekttiden. Projektet utökades i början av 2007 till Uppsala och Helsingborgs tingsrätter och avslutades i juni I samband med den nya projekttiden gav justitiedepartementet i uppdrag åt åklagarmyndigheten, rikspolisstyrelsen, domstolsverket, kriminalvården och rättsmedicinalverket att effektivisera och utvärdera försöksverksamheten med att minska de totala genomströmningstiderna. Syftet är också att undersöka om, och hur i så fall, snabbspåret kan permanentas. Utredningen presenterar sin rapport den 15 oktober i år. DOMKRETSEN nr 3/2008

10 aktuellt tiden generellt var allt för kort för att det skulle var möjligt att avgöra om snabbspåret skulle vara hållbart i längden. Det tar tid att ta till sig nya arbetsmetoder, säger Peter Hertting som i intervjuer med poliser fick fram att brist på information och genomarbetade rutiner är en anledning till att alldeles för få brott kom in i snabbspåret. Statistiken visade att endast tio procent av alla mängdbrott som skulle kunna bli s-märkta blev det. För att systemet ska vara hållbart krävs en betydligt högre procentsats. Att tio till femton procent faller bort skulle vara rimligt, men med för få ärenden kan inte ett snabbspårssystem upprätthållas. Då går luften ur det, säger Martin Borgeke. Peter Hertting har erfarenhet av olika effektiviseringsprojekt, ofta drivna av eldsjälar på lokal och regional nivå. Projekten har ofta fallit för att för få fall blir föremål för nya metoder och bättre rutiner. Snabbspåret riskerar att ses på samma sätt när för många ärenden ändå behandlas på det gamla sättet. Det är lite som att gå mot röd gubbe. Gör tillräckligt många det så känns det inte längre särskilt angeläget att följa bestämmelserna, sammanfattar Martin Borgeke. u Peter Hertting och Martin Borgeke. Chefsdagar med fokus på förtroendefrågor Snart är det dags för årets upplaga av de så kallade Chefsdagarna en årligen återkommande konferens för Sveriges nära 100 domstolschefer. Årets tema är förtroendet för Sveriges Domstolar, och inspiration till detta kommer från såväl regleringsbrev och handlingsplanen för e-förvaltning som från den pågående statliga utredningen om förtroendefrågor. TEXT marcus nilsson Under två dagar den 8 9 oktober samlas domstolscheferna i Stockholm för att samtala, diskutera och utbyta värdefulla synpunkter kring aktuella ämnen. Att Chefsdagarna är en viktig mötesplats för alla lagmän märks på antalet anmälningar. Till dags dato (den 12 september) har samtliga utom två tackat ja, säger Petra Thor Jonzon, Domstolsverkets informationschef och den som håller ihop arrangemanget. För andra året i rad besöks konferensen av justitieminister Beatrice Ask. Justitieministern är givetvis en tung talare, men det är Domstolsverkets generaldirektör som inleder dagarna, i enlighet med traditionen. Det blir första gången för Barbro Thorblad, som kommer att redogöra för såväl pågående som kommande aktiviteter med bäring på domstolarnas verksamhet. Paneldiskussion Första dagen avslutas med en paneldebatt kring förtroendefrågorna. Sigurd Heuman, lagman i Hovrätten över Skåne och Blekinge, kommer att inleda debatten med att plocka fram det mest engagerande ur den pågående förtroendeutredningen, där han sitter som ordförande. Själva debatten leds sedan av tv-journalisten och dokumentärfilmaren Folke Rydén. För att säkra utblicken i debatten har, förutom ett antal verksamma på domstol, även några externa deltagare bjudits in. Jag vill inte avslöja vilka på förhand, men där finns bland annat välkända företrädare för andra myndigheter och massmedia, säger Petra Thor Jonzon. Andra ämnen Under dag två presenteras det pågående myndighetsövergripande arbetet kring elektronisk kommunikation mellan myndigheter. Rita Aspegren, chef för utvecklingsavdelningen på Domstolsverket, berättar om vad syftet med arbetet är, vad det ska leda till och inte minst hur det kommer att påverka domstolarna. Under andra dagen berättar också rektor Roberth Nordh om Domstolsakademin (tidigare omtalad under arbetsnamnet Domarskolan ) som ska vara inrättad efter årsskiftet. Dagarna avslutas med ett ständigt aktuellt ämne, nämligen domstolarnas balansräkning mellan inkomna och avgjorda mål. I år är det extra aktuellt eftersom det närmar sig uppföljning av den målsättning som landets domstolschefer enades om under en extrainsatt chefsdag den 8 november förra året: Överbalanserna ska minska med mål fram till och med den 31 december Ann Härelind, chef för ekonomiavdelningen på Domstolsverket, ger en beskrivning av året som gått inklusive färska siffror från september. Några domstolschefer presenterar även sina erfarenheter av effektiviseringsarbete. u 10 DOMKRETSEN nr 3/2008

11 Roberth Nordh, rektor för Domstolsakademin aktuellt Nu tar Domstolsakademin form Domarskolan har bytt namn till Sveriges Domstolars Akademi för utbildning, eller i korthet: Domstolsakademin. Ordet skola ledde gärna tankarna till en lägre form av utbildning än det är fråga om. Det är ju faktiskt utnämnda ordinarie domare som ska fortbildas vid Domstolsakademin, säger rektor Roberth Nordh. TEXT MARCUS NILSSON FOTO LARS LYDIG Namnbytet är dock bara en liten del av allt som händer. Arbetet med att ta fram ett utbildningsprogram har dragit igång på allvar efter sommarens utnämning av sju ämnesansvariga, utöver Domstolsverkets kompetensutvecklare som har ämnesansvar för domarens strategiska, personliga och kommunikativa kompetens. De ämnesansvariga kommer att ha en mycket central roll i Domstolsakademin, genom att planera undervisningen i respektive ämne. Jag ser med tillförsikt och entusiasm fram mot att forma Domstolsakademin tillsammans med dessa personer. De sju från domstolsvärlden har alla gedigen erfarenhet av dömande och har skaffat sig särskild specialistkompetens inom sina respektive ämnen genom att bland annat delta i lagstiftnings- och forskningsarbete och olika undervisningssammanhang, säger Roberth Nordh. Ett viktigt steg på vägen mot att efter årsskiftet öppna portarna för de första utbildningsdeltagarna togs i Torekov i början av september, där de ämnesansvariga under ett tredagars-internat diskuterade innehållet i utbildningen, inte minst med utgångspunkt från pedagogiska frågeställningar. Vi har genomlyst ett antal frågor, som i sin tur stimulerat till nya tankar och idéer. Vi är alla ense om att försöka skapa en intellektuell utbildningsmiljö grundad på problemställningar som domaren möter i sin yrkesvardag. Det kommer att ställas stora krav på deltagarnas egen medverkan i form av bland annat gruppuppgifter och inhämtande av förkunskaper, säger Roberth Nordh. En preliminär plan för vårens undervisning togs fram under internatet. Under hösten fortsätter arbetet med att lägga fast utbildningsplanerna och rekrytering av lärare. Ute på domstolarna går arbetet igång med att fastställa individuella utbildningsplaner för nyutnämnda domare, i samråd mellan domaren, domstolschefen och Domstolsakademin. u Ämnesansvariga presenterar sig Strategiska och beteendevetenskapliga ämnesområden: Elizabeth Thoor, Pernilla Björklund och Martin Sievers, Domstolsverkets enhet för kompetensutveckling Vilka ämnen ingår i de strategiska och beteendevetenskapliga ämnesområdena? Utredningen av förutsättningarna för Domstolsakademin, som vår enhet medverkade i, visade att det behövs ämnen som domarens och domstolarnas roll, personlig utveckling och medarbetarskap, mångfalds- och bemötandefrågor samt mediekunskap. Enheten för kompetensutveckling har hitintills haft huvudansvaret för all domarutbildning, och har en tvärvetenskaplig bredd med djup kompetens inom nämnda områden. Pernilla Björklund, Domstolsverket Elizabeth Thoor, Domstolsverket DOMKRETSEN nr 3/