EXAMINATIONSUPPGIFT A

Transkript

1 EXAMINATIONSUPPGIFT A Helene Brogeland Nyckelbegrepp - introduktion till MKV distans VT2013 (1MK162)

2 Innehåll 1. Grundläggande kommunikationsformer Interpersonell kommunikation Gruppkommunikation Masskommunikation Extrapersonell Begrepp, teorier och aspekter inom medie- och kommunikationsvetenskapen Informationsteorin Processkolan och kulturskolan Perspektiv på och tolkning av mediernas texter Semiotik Hermeneutik Retorik Retoriska figurer Narratologi Ett meddelandes funktioner Lazarsfelds tvåstegshypotes Medie- och kommunikationsvetenskap... 7 Källförteckning

3 1. Grundläggande kommunikationsformer Det finns fem olika typer av kommunikation. Förutom intrapersonell kommunikation ( inom människan ) så är det interpersonell kommunikation, gruppkommunikation, masskommunikation och extrapersonell kommunikation (Falkheimer, 2001). Enligt författaren kan man sammanfatta dessa på följande sätt: interpersonell kommunikation - mellan två människor gruppkommunikation - mellan flera människor masskommunikation - med tekniska medier extrapersonell kommunikation - mellan maskiner 1.1 Interpersonell kommunikation Med interpersonell kommunikation menas utbyte mellan minst två personer där man har en gemensam förståelse, social kontext etc. Den omfattar medierad kommunikation som telefon och e-post (Falkheimer, 2001, s 21). 1.2 Gruppkommunikation Gruppkommunikation uppstår mellan flera människor och det finns olika typer av den. Några exempel är familjen, föreningar och organisationer (företag, myndigheter etc.). För att kommunikationen skall uppstå måste aktuell grupp ha gemensamma intressen, koder och ofta gemensamma mål (Falkheimer, 2001, s 22). 1.3 Masskommunikation I samband med masskommunikation så kommer de traditionella massmedierna in (Falkheimer, 2001). Falkheimer (2001) definierar masskommunikation i följande punkter: budskapen i processen formuleras av professionella kommunikatörer. processen är indirekt, går via ett medium och är relativt snabb. budskapet riktar sig till och når en heterogen och stor publik, som använder sig av medier på olika sätt och vis. individerna i publiken konstruerar olika tolkningar av budskapet, som på någon nivå hänger samman med sändarens intentioner. Som en effekt av processen blir mottagaren påverkad på olika sätt i relation till sina känslor, sitt förnuft eller sitt beteende. (Falkheimer, 2001, s 23) 1.4 Extrapersonell Extrapersonell kommunikation sker mellan maskiner och är därför inte intressant i ett medie- och kommunikationsvetenskapligt perspektiv då detta område alltid sätter människan i centrum (Falkheimer, 2001). 3

4 2. Begrepp, teorier och aspekter inom medie- och kommunikationsvetenskapen Jag har utgått från kurslitteraturen, (Falkheimer, 2001) och (Gripsrud, 2011), och valt ut ett antal begrepp, teorier och aspekter som tas upp i de två böckerna. Valda delar: Informationsteorin Process- och kulturskolan Perspektiv på och tolkning av mediernas texter - semiotik - hermeneutik - retorik - retoriska figurer - narratologi Ett meddelandes funktioner Lazarsfelds tvåstegshypotes 2.1 Informationsteorin Det finns ett antal modeller som beskriver processen när information skapas, skickas och tas emot. Den mest kända informationsteori-modellen publicerades 1948 av forskaren och matematikern Claude Shannon. Året efter publicerades den i akademiska kretsar med kommentarer av Warren Weaver (Falkheimer, 2001, s 42). Teorins fokus är den tekniska överföringen av en signal genom en kanal till mottagaren. Modellen har genom åren mött kritik för att den är enkelriktad (från sändare till mottagare) men den kan ändå ses som en grundmodell som lyfter fram de viktigaste delarna i informationsprocessen (Falkheimer, 2001, s 43). Förenklat kan man säga att den aktuella informationsteorin består av följande komponenter: informationskälla, sändare, mottagare och destination i en enkelriktad process från informationskälla till destination. Mellan sändare och mottagare kan det förekomma brus, det vill säga någon typ av störning av signalöverföringen. Shannon & Weaver koncentrerade sig på brus som kunde uppstå på grund av tekniska problem (Falkheimer, 2001, s 43) men det finns givetvis andra typer av brus. I dagens informationsrika samhälle kan man säga att det är ett konstant brus genom att man översköljs av information i olika former och det till stor del blir upp till den enskilda människan att sålla och bearbeta alla intryck (Falkheimer, 2001, s 44). 2.2 Processkolan och kulturskolan Utifrån vilken del av kommunikationsprocessen som betonas finns det två ledande inriktningar nämligen processkolan och kulturskolan (Falkheimer, 2001, s 46). Enligt Falkheimer definieras processkolan som följer: Processkolan ser kommunikation som en styrd överföring av budskap till mottagare. I centrum för analysen står transporten från sändare till mottagare. En överföring där målet är att mottagaren tar till sig det budskap som sändaren utformar, annars kan kommunikationen anses vara misslyckad (Falkheimer, 2001, s 46). 4

5 Den andra inriktningen, kulturskolan, betonar mottagarsidan och förhållandena mellan mottagare, meddelande och sammanhang. Särskild vikt läggs på de olika tolkningar man kan lägga in i ett budskap (Falkheimer, 2001, s 47). 2.3 Perspektiv på och tolkning av mediernas texter I boken Mediekultur Mediesamhälle (Gripsrud, 2011) tar författaren upp ett antal perspektiv på hur man tolkar mediernas texter. Dessa är semiotik, hermeneutik och retorik. Författarens förenklade sammanfattning av de tre begreppen kan användas som en minnesregel: Semiotiken analyserar själva texten. Hermeneutiken analyserar förhållandet mellan texten och mottagaren. Retoriken analyserar förhållandet mellan avsändaren och texten. (Gripsrud, 2011, s 199) Semiotik Semiotiken är en typ av teckenlära. Termen skapades av en amerikan vid namn Charles Sanders Peirce och han menade att allt är tecken bara det har någon betydelse för någon. Han delade in tecknen i tre olika kategorier beroende på det logiska förhållandet mellan tecknet och dess betydelse. Symboler har en godtycklig och konventionell betydelse. Som exempel på detta tar han upp det verbala språket, företags logotyper etc. För att kunna tolka dessa förutsätts att man lärt sig en viss kod för att förstå dess betydelse. En andra kategori är ikoner (eller ikoniska tecken). Ett exempel är fotografier som är ikoner för det som fotografiet föreställer. Tredje kategorin är index (indexikaliska tecken). I det här fallet finns ett orsak-verkan-förhållande mellan tecknet och dess betydelse. (Gripsrup, 2011) Hermeneutik Hermeneutiken handlar om tolkning/förståelse och man inriktar sig på mottagarens perspektiv. Hur vi tolkar någonting har att göra med de tecken, genrer, medier etc. som vi är bekanta med. Detta bildar den förståelsehorisont som är utgångspunkten för vår tolkning. Ett annat begrepp är förväntningshorisont. Med detta menas mötet mellan läsarens förväntningar och texten. Ofta ses detta som en dialog där läsare och text turas om att ställa frågor till den andre. (Gripsrud, 2001) Retorik Den ursprungliga tanken med retorik var att man skulle få klart för sig hur man skapar ett tal som övertygar sin publik. Idag kan man säga att all användning av språket är retoriskt eftersom det skall leda till att andra förstår, inser och accepterar det som sändaren vill få fram (Gripsrud, 2011). När man skall förbereda och framföra ett tal skall man genomgå fem olika faser om man skall följa retorikens teorier. Dessa faser är inventio (insamling av material), dispositio (strukturering av det man fått fram i föregående fas), elocutio (utarbetandet av talet), memoria (lära sig talet utantill) och actio (framförandet). (Gripsrup, 2011). 5

6 Den retoriska teorin innehåller tre olika begrepp som talaren kan använda sig av för att övertyga/övertala sin publik. Dessa är ethos (det intryck som talaren ger på sin publik), logos (förnuftsbaserade övertalningsmedel) och pathos (anspelningar på känslor och affekter). (Gripsrud, 2011.) Retoriska figurer De retoriska figurerna är till för att beskriva innehållet i texter och meddelanden. Några grundläggande begrepp är metaforen, metonymin, liknelsen och symbolen (Falkheimer, 2001, s 143ff). Metaforen är en bild av något, en implicit jämförelse. Användningen av metaforer är mycket vanligt. En del är så inarbetade under lång tid att man brukar prata om att de är döda metaforer, man tänker inte längre på att de från början var metaforer (Gripsrud, 2011, s 222). Exempel på döda metaforer: Radions ljudvågor är inte våta. Vi beväpnar oss med tålamod i väntan på att vi ska blomstra upp, medan vi förskansar oss i hemmets lugna vrå. Många kastar sig över tidningen, trots att de säger att de spyr av det som står där (Gripsrud, 2011, s 222). Metonymin innebär att en del får representera en helhet. Den har vissa likheter med stereotypen, vilken innebär en förenklad bild av ett aktuellt fenomen (Falkheimer, 2001, s 144). Liknelsen används på samma sätt som metaforen men man lägger till ett somled, till exempel lätt som en fjäder (Falkheimer, 2001, s 144) Symbolen är ett överenskommet (socialt/kulturellt) tecken eller handling för ett visst fenomen, ändamål (Falkheimer, 2001, s 145) Narratologi Narratologin handlar om hur man bygger upp och strukturerar berättelser. Den så kallade aktansmodellen har utarbetats för att på ett schematiskt sätt kunna analysera en berättelse. Modellen består av tre axlar (kommunikationsaxeln, projektaxeln och konfliktaxeln) och sex roller så kallade aktanter (avsändare, objekt, mottagare, hjälpare, subjekt och moståndare). Aktanterna kan vara flera olika gestalter och en aktant kan ha flera olika roller. Se Gripruds bok (Gripsrud, 2011, s 255) för en schematisk uppställning av modellen. I en berättelse finns det ofta en berättare av något slag. Denna är oftast skild från författaren av berättelsen. Det finns olika typer av berättare. En typ är personaliserad vilket innebär att berättaren är en person (kanske namngiven) som berättar historien. En annan typ är avpersonaliserad. I det fallet är berättaren anonym och står utanför själva berättelsen. Berättaren kan ha olika berättarpositioner och detta avgör hur mycket berättaren känner till om de olika aspekterna i en berättelse. Man pratar även om pålitliga och opålitliga berättare. Till exempel kan det vara berättaren som utfört brottet i en deckare. (Gripsrud, 2011). 6

7 2.4 Ett meddelandes funktioner Språkfilosofen Roman Jakobson har definierat ett flertal olika funktioner som ett meddelande kan innehålla. Sammanfattningsvis kan dessa beskrivas som följer (Falkheimer, 2001, s 141ff): Informativ funktion: Centralt är objektiviteten och man utgår från att det som sändaren förmedlar är sant. Fatisk funktion: Den sociala funktionen i den mänskliga interaktionen. Ett exempel är hur man agerar när man möter människor, hälsar och presenterar sig om det är någon ny bekantskap. Den metalingvistiska funktionen: Man identifierar den kod som används och sätter in meddelandet i sitt rätta sammanhang som till exempel ett politiskt tal. Den estetiska funktionen: Här handlar det om meddelandets konstnärliga funktioner som stil och form. Emotiv funktion: På vilket sätt meddelandet påverkar mottagaren känslomässigt. Hur personen reagerar beror på en del olika faktorer som värderingar, referensramar etc. Övertygande funktion: Avsändarens mer eller mindre starka önskan om att övertyga meddelandets mottagare. 2.5 Lazarsfelds tvåstegshypotes Under och efter första och andra världskriget växte intresset för politisk kommunikation och propaganda. Paul Lazarsfeld var en amerikansk forskare som intresserade sig för propagandans teorier. Han är mest känd för de studier av politisk påverkan han genomförde tillsammans med några kollegor i samband med amerikanska val (Falkheimer, 2001, s 170). Det visade sig att effekterna av masskommunikationen i samband med val inte hade den direktverkan på mottagarna som man tidigare trott. Utifrån resultatet utarbetade Lazarsfeld sin tvågstegshypotes som gick ut på att ingen mottagargrupp kan ses som homogen och individerna i gruppen aldrig är socialt isolerade utan tillhör medvetna eller omedvetna nätverk och/eller grupper. Detta medför att mediernas budskap ofta filtreras genom det sociala sammanhang individen befinner sig i. Slutsatsen blir att den interpersonella kommunikationen har större påverkan än masskommunikationen. En kritik som framförts mot hypotesen är att Lazarsfeld aldrig tog hänsyn till de nya, direkta medierna som televisionen och att hans studier enbart gällde kortsiktiga, individuella effekter (Falkheimer, 2001, s 171). 3. Medie- och kommunikationsvetenskap Grunden till all mänsklig kommunikation går att finna i kommunikationsprocessen. Enligt Falkheimer (Falkheimer, 2001, s 35) så ingår källa, sändare, avsikt, kanal, meddelande, mottagare, feedback, sammanhang, medium, koder, konventioner, uttrycksformer och tolkningar eller effekter i processen. Ett sätt att beskriva processen återfinns i informationsteorin (se punkt 2.1) som ofta brukar kallas den matematiska kommunikationsteorin (Falkheimer, 2001, s 42). Som 7

8 tidigare nämnts i punkt 2.1 så består denna teori av informationskälla, sändare, mottagare och destination med en enkelriktad karaktär. Studier i medie- och kommunikationsvetenskap kan man dela upp i olika aspekter/infallsvinklar med utgångspunkt i de olika delarna i informationsteorin. Det finns två ledande inriktningar inom kommunikationsvetenskapen med hänsyn tagen till vilken del av kommunikationsprocessen som betonas, nämligen processkolan och kulturskolan (se punkt 2.2). Processkolan lägger betoningen på sändaren medan kulturskolan lägger största vikten på mottagaren och dess tolkning av budskapet (Falkheimer, 2001, s 47). Överallt i samhället möts vi av budskap, meddelanden och information. De kan ha olika meddelande-funktioner (se punkt 2.4) och vi lägger in tolkningar i de meddelanden vi mottar. I ett vetenskapligt perspektiv finns det ett antal discipliner för att tolka medias texter och budskap. De mest framträdande begreppen är semiotik (se punkt 2.3.1), hermeneutik (se punkt 2.3.2), retorik (se punkt 2.3.3) och narratologi (se punkt 2.3.4). Dessutom finns det några retoriska figurer (se punkt 2.3.4) som vi använder oss av dagligen i form av metaforer, liknelser etc. En betydande del av forskningen och diskussionen om olika typer av medier handlar om hur mycket medierna påverkar sin publik. Forskningen har genom åren genomgått tre faser (Gripsrud, 2011, s 71ff). Den första går under beteckningen Allsmäktiga medier och den sträckte sig fram till omkring Forskarna ansåg då att medierna kunde spruta in värderingar, attityder, tänkesätt och handlingssätt direkt i huvudet på den försvarslösa publiken (Gripsrud, 2011, s 72). Man brukar i det här fallet prata om injektionsteorier och/eller effektmodellen i denna fas. Den andra fasen som varade mellan 1940-talet till ungefär 1970 kan betecknas Vanmäktiga medier. Dominerande uppfattning var att medierna inte påverkade publiken något nämnvärt om de inte utgick från uppfattningar som publiken redan hade sedan tidigare. Detta gällde främst om medierna inte fick med sig individer som tagit på sig rollen som opinionsbildare i närmiljön. En tvåstegshypotes (se punkt 2.5) arbetades fram och den visade att mediernas budskap filtrerade genom dessa opinionsbildare. Den sista fasen går under namnet Mäktiga medier. Begreppet dagordningsfunktion uppfanns och med detta menas att medierna inte bestämmer hur publiken skall tänka utan istället på vad (Gripsrud, 2011, s 71ff). Källförteckning Gripsrud, Jostein (2011) Mediekultur Mediesamhälle. Göteborg: Daidalos. Falkheimer, J. (2001) Medier och kommunikation. Lund: Studentlitteratur. 8