Undersökning av fällda vikarsälar

Transkript

1 Undersökning av fällda vikarsälar Britt-Marie Bäcklin, Charlotta Moraeus och Ylva Lind Rapport nr 1:2011 Naturhistoriska Riksmuseet Enheten för miljögiftsforskning Box Stockholm

2 Bakgrund Fiskeriverkets Kustlaboratorium fick (Dnr ) tillstånd av Naturvårdsverket att bedriva forskningsjakt på 60 vikaresälar i Bottenviken för att undersöka sälarnas födoval och effekt på fisksamhället. I Fiskeriverkets studie ingår analys av innehållet i magsäck och tarm samt analys av fettsyrasammansättningen i späckprofiler. På Naturhistoriska riksmuseet har vikarsälarna obducerats och provtagits. Metoder Späckprofiler togs av jägare med biopsinål i samband med jakten. Sälarna har efter tagna späckprofiler frysts och skickats hela till Naturhistoriska riksmuseet för vidare undersökning, mätningar och provtagning. Mag-tarmkanal, utom bakre 25 cm av tunntarmen, blindtarmen och grovtarmen, samt eventuellt innehåll i de exkluderade tarmdelarna från de undersökta vikarsälarna har hämtats av Fiskeriverkets personal som sedan undersökt innehållet. Sälarna har efter mätning och vägning undersökts makroskopiskt efter patologiska förändringar och tidigare tecken på dräktighet eller ovulation. Provtagning för bakteriologisk undersökning har utförts vid misstanke om infektion. Dessa undersökningar utförs i förekommande fall av Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) i Uppsala. Underkäkar har kokats och tänder tagits ut för åldersbestämning (Dietz et al., 1991). För kvalitetssäkrad åldersbestämning har en oberoende avläsning gjorts vid minst två tillfällen per säl. För framtida analyser har vävnadsprover och ben tagits till miljöprovbanken. Späcktjocklek För att kontrollera hur väl det ventrala bröst måttet på späcktjocklek som rutinmässigt brukar anges i svenska och finska obduktionsstudier på säl korrelerar med andelen späck i % av kroppsvikten gjordes följande; späckets tjocklek mättes på två ställen på sälkroppen, dels ventralt vid bröstbenet och dels dorsalt vid 60 % av kroppens längd från nos t.o.m. svans. Det dorsala måttet användes för uträkning av andel späck i % av kroppsvikt (Ryg, et al., 1990). Späckets tjocklek är mätt mellan muskellager och hud till närmaste millimeter. Andel späck av kroppsvikten är uträknad enligt formeln för LMD-index: % späck= 4, L/M x d. L= kroppslängd i meter, M= kroppsvikt i kilogram och d= späcktjocklek dorsalt i meter (Ryg et al., 1990). Vikarsälar yngre än 1 år är exkluderade från sammanställning av späcktjocklek. Vid statistiska beräkningar har t-test och linjär regressions analys använts. Gränsvärdet för signifikans är p< 0,05. Grad av sjukliga förändringar i organen Graden av sjukliga förändringar i organen har bedömts i fyra steg från - utan synlig sjuklig förändring (0), lindrig (1), måttlig (2), till kraftig (3) förändring. Allvarlighetsgraden för eventuella tarmsår i bakre 25 cm av tunntarmen, blindtarmen samt grovtarmen bedömdes enligt följande (Bergman, 1999); grad 0 - inga sår eller endast små erosioner understigande 4 mm i diameter grad 1- lindrig, innebär ytliga sår med en maximal diameter av 10 mm grad 2- måttlig, såren överstiger 10 mm i diameter grad 3- kraftig, såren överstiger 10 mm i diameter och även vävnaden under själva tarmslemhinnan är påverkad. Då hakmask, Corynosoma sp. normalt är förekommande i den undersökta tarmregionen och då dessa parasiter ofta orsakar mindre erosioner i tarmslemhinnan har endast tarmsår av grad 2 och 3 räknats som avvikelser. 2

3 Tecken på tidigare dräktighet och ovulation Efter den första dräktigheten kvarstår en förtjockning av livmoderväggen (muskellagret) efter förlossningen som kan observeras makroskopiskt. Denna förtjockning ökar därefter något med antal graviditeter. När denna förtjockning ej observerats har sälen bedömts vara nulliparous. Vid observation av en gul kropp, som tecken på en ovulation, i något av ovarierna har sälen bedömts vara könsmogen. Resultat Till Naturhistoriska riksmuseet har 47 vikare skickats in som hela frysta djur. De flesta av de undersökta djuren är fällda i maj/juni (Fig.1). Könsfördelningen var 25 honor och 22 hanar. Samtliga är åldersbestämda (Fig. 2). Den äldsta hanen var 25 år och den äldsta honan var 13 år. Sju av nio honor i åldern 4-13 år honor visade tecken på tidigare dräktighet varav den yngsta var 4 år gammal. Två 4-åringar uppvisade inga tecken på tidigare dräktighet (nulliparous) men båda visade gulkropp i äggstockarna som tecken på ovulation (könsmognad). Könsfördelning per månad Antal vikare Hanar Honor 2 0 Januari Maj Juni Oktober November okänd Månad Figur 1. Antal fällda honor och hanar per månad Åldersfördelning Antal vikarsäl Hanar Honor år 4-10 år år > 20 år Åldersklass Figur 2. Antal fällda honor och hanar per åldersklass 3

4 De patologiska förändringar som sågs vid undersökningarna var framförallt tarmsår (i området; bakre delen av tunntarmen, blindtarmen och grovtarmen), lungförändringar, njursten, binjurebarksförtjockning samt blodåderförfettning (Tabell 1). Tabell 1. Antal vikare med observerad förändring samt dessa vikares ålder. Förändring/organ/grad Honor st Ålder Hanar st Ålder Tarmsår/ & 20 Binjurebarksförtjockning/ & 20 Njursten/1 2 2 & Lungförändringar/ Blodåderförfettning/ & 20 Könsorgan Hos 29 sälar observerades bandmask i tunn- och eller grov-tarmen, vilket indikerar konsumtion av spigg. Hos en vikare observerades en lindrig parasitär leverinfektion (leverflundra). Under maj-juni var medelspäcktjockleken för 1-4 år gamla vikare 19 mm (9-30mm) och under oktober januari 41 mm (37-47 mm). Hanar 7-20 år hade i maj-juni en medel späcktjocklek på 16 mm (14-18mm) medan honor 5-13 år fällda i maj hade en medelspäcktjocklek på 18 mm (14-23mm). Ingen hona äldre än 4 år fälldes efter maj månad. Två hanar 5 och 25 år gamla hade i oktober en späcktjocklek på 55 respektive 39 mm. Under maj-juni bestod 28 ± 8 % av kroppsvikten av späck hos 1-4 åringar medan under höst och vinter var 49 ± 4 % av kroppsvikten späck. Hos sälar äldre än 4 år bestod 19 ± 2 % (hanar) och 24 ± 5 % (honor) av kroppsvikten av späck under maj-juni. Individuella värden på späcktjocklek ventralt bröst i förhållande till späckets andel av kroppsvikten visas i figur 3. Det fanns ett signifikant linjärt samband mellan späcktjocklek ventralt bröst och andel (%) späck av kroppsvikt (r 2 = 0,9). Späcktjocklek i förhållande till procent späck av kroppsvikt 70 % späck av kroppsvikt (LMD) år maj-juni (N=20) 1-4 år okt-jan (N=3) Hanar 7-20 år maj-juni (N=4) Hanar 7-25 år okt-jan (N=2) Honor 5-13 år maj (N=6) Späcktjocklek bröst mm Figur 3. Individuella värden på späcktjocklek ventralt bröst i förhållande till % späck av kroppsvikten. Vikare 1-4 år inkluderar både hanar och honor. N= antal undersökta vikarsälar 4

5 Diskussion och jämförelser Med enstaka undantag inkommer omkring 5 funna döda eller bifångade vikarsälar per år till Naturhistoriska riksmuseet för undersökning och provtagning. Det var därför av stort värde att vikarsälarna från Fiskeriverkets projekt skickades till museet för undersökning. Det har bidragit till en bättre bild av hälsotillståndet hos vikarsälar i Bottenviken än vad som annars är möjligt. Av de 41 vikare mellan 1 och 20 år gamla som skickades in noterades tarmsår hos 17 %. Av de ca 100 gråsälar, funna döda, bifångade eller fällda under jakt, i åldern 1-20 år som årligen undersöks på Naturhistoriska riksmuseet, observeras tarmsår hos % av sälarna. Förutom att vikarsälarna visade en lägre förekomst av tarmsår observerades mycket få parasiter (hakmaskar) i detta område av tarmen. Hos gråsälar observeras oftast kraftig förekomst av hakmask, vilket eventuellt kan ha betydelse för tarmsårens uppkomst. Hos 29 vikarsälar noterades bandmask (Cestoda) i tunntarm/grovtarm, dessa förekommer även i enstaka gråsälar. Enligt Chubb et al., 1995 ses sällan bandmask i adult stadium i Östersjöns vikarsäl och förekomsten är troligen inte av någon större betydelse för sälen. Endast en vikarsäl visade en lindrig infektion med leverparasiter. Hos gråsäl har fr.o m. år 2008 leverparasiter observerats hos 20 % av de undersökta sälarna. Binjurebarksförtjockning, dvs när förhållandet mellan bark och märg är mer än 2:1, förekom hos en 12 årig och en 20 årig vikarsälshane, dock ej hos en 14 årig respektive 25 årig hane. Hos gråsäl ökar förekomsten från 4 års ålder och uppåt, och hos i stort sett alla gråsälar äldre än 15 år har binjurebarksförtjockning noterats. Det är fortfarande oklart vad detta beror på och det skulle kunna vara en normal åldersförändring. Njursten (storlek max 2,5 mm), noterades hos 3 vikarsälar och förekomst har även rapporterats i tidigare undersökningar av vikare men det har inte observerats hos gråsäl. Lungförändringar observerades hos 3 unga vikarsälshonor i form av, lokala ökningar av lungans konsistens. Hos ett av dessa unga djur konstaterades en stafylokock infektion i lungorna. Mikroskopi krävs för att ställa diagnos. Blodåderförfettning (arterioskleros) i länd/buk delen av kroppspulsådern sågs hos 3 vikare. Den var av lindrig grad hos den 12-åriga honan och 20-åriga hanen och av måttlig grad hos den 12-åriga hanen. Det är vanligt förekommande hos äldre (> 15 år)gråsälar. Inget fall av sammanväxning eller förträngning i livmoderhornen sågs bland de undersökta vikarsälshonorna. Däremot inkom en 26-årig bifångad vikarsälshona år 2008 med dubbelsidigt sammanväxta livmoderhorn. Denna förändring har inte setts hos gråsäl undersökta efter Den yngsta gråsälshonan som observerats med sammanväxning i livmodern var 7 år. Antalet könsmogna vikarsälshonor i den här studien är för litet för att kunna dra några slutsatser då endast 4 st var 7 år eller äldre. Hos en vikarsälshane (12 år) sågs ett förändrat storleksförhållande mellan testiklar och bitestiklar. På den ena sidan noterades en mycket liten testikel med bindvävsliknande strukturer och på andra sidan en förstorad bitestikel. Förändringen kan vara medfödd och ska eventuellt studeras närmare i mikroskop. Inga patologiska förändringar observerades hos den 25 åriga vikarsälshanen. Det var ingen signifikant skillnad i späcktjocklek under maj och juni mellan yngre och äldre sälar, däremot var andelen späck i % av kroppsvikten signifikant högre hos de yngre sälarna jämfört med de äldre hanarna. Även hos de äldre honorna var andelen späck något lägre jämfört med de yngre sälarna, dock ej signifikant lägre. Det fanns ett signifikant linjärt samband mellan späcktjocklek ventralt bröst och andel späck av kroppsvikten. Därför verkar späcktjockleken ventralt bröst vara en god indikator för näringstillståndet hos vikarsäl. Ett särskilt tack riktas till Fiskeriverket och jägare med vilkas hjälp och ansträngningar undersökningarna kunde genomföras samt till Naturvårdsverket för finansiering. 5

6 Referenser Bergman (1999). Health condition of the Baltic grey seal (Halichoerus grypus) during two decades. APMIS 107: Chubb JC, Valtonen ET, McGeorge J, Helle E Characterisation of the external features of Schistocephalus solidus (Müller, 1776) (Cestoda) from different geographical regions and an assessment of the status of the Baltic ringed seal Phoca hispida botnica (Gmelin) as a definitive host. Systematic Parasitology 32: Dietz, R., M.-P. Heide-Jørgensen, T. Härkönen, J. Teilmann and N. Valentin Age determination of European harbour seals. Sarsia 76: Ryg, M., C. Lydersen, N.H. Markussen, T.G. Smith, and N.A. Øritsland Estimating the blubber content of phocid seals. Can. J. Fish. Aquat. Sci. 47: