Anna Eriksson, Johanna Kaasinen, Kiwi Kemeny Röda Korsets Folkhögskola 2014 Fair Trade. Fairtrade i praktiken på Volta Region Estates Limited (VREL)

Transkript

1 Fairtrade i praktiken på Volta Region Estates Limited (VREL) Anna Eriksson Johanna Kaasinen Kiwi Kemeny 1

2 SYFTE Syftet med denna rapport är att se hur Fairtrade fungerar i praktiken, hur det påverkar de anställdas liv och hur det gynnar det samhälle de lever i och företaget de arbetar för. Vi vill efter den här resan känna oss mer säkra i vår roll som -ambassadörer och kunna ge konkreta exempel på vad gör för individer, samhällen och företag och i det långa loppet ett lands utveckling. METOD Vi har utgått från kriterier för anställd arbetskraft samt från kriterier för färsk frukt (banan) samt våra frågeställningar när vi har intervjuat olika personer som arbetar på VREL. Vi har försökt få med åsikter från olika personer med olika ställning inom företaget för att få en så bred syn på Fairtrade som möjligt. Den person vi haft mest kontakt med och som hjälpt oss är Juliet Arku-Mensah, Fairtrade ansvarig. Andra vi har intervjuat är: Anthony Blaise Director of Agriculture, Ebenezer Narobi Farm Manager Site D, Prosper Tamakloe - Union Chairman, Agnes Teye sjuksyster site D, fem medlemmar av Fairtrade Premium Committee, Miss Mable Anställd samt fem andra anställda. Förutom de intervjuer vi gjort på plats har vi också tagit del av en del textmaterial, bland annat statistiken ur Fairtrade International s rapport The scope and benefits of Fairtrade som publicerades den 30 juni i år. Detta material redovisas inte som resultat utan tas upp och underbygger analysen vi för under rubriken Diskussion. Slutligen gjordes det även en konsument undersökning i en medelstor stad i Sverige, som kopplas samman med en av utmaningarna vi fick som svar av det anställda, som det står mer om under rubriken Diskussion. FRÅGESTÄLLNINGAR Ursprungligen hade vi tänkt undersöka anställningsvillkoren för säsongsanställda på plantaget och hur de upplevde Fairtrade. Då vi kom till Ghana fick vi dock först reda på av Ernest Azim, Liaison Officer, Ghana, att säsongsanställning inte är speciellt vanligt i Ghana och när vi sedan kom till VREL fick vi det bekräftat. Tillfällig anställning sker endast på VREL under speciella omständigheter och väldigt sällan. Då det är säsong året runt så har de fast arbetskraft. Vi ändrade därför våra frågeställningar till följande: Hur har Fairtrade gjort nytta för de anställda på VREL samt för företaget? Vilka utmaningar samt utvecklingsområden anser de anställda vara de största? 2

3 AVGRÄNSNINGAR VREL har fyra olika plantage i den östra regionen/voltaregionen i Ghana, kallade Site A, B, C och D. Vår studie är gjord på site D men vi har gjort korta besök på site B och C. BAKGRUND är en spännande blandning av folkrörelse och marknadsaktör, som bidrar till att göra fattigdomen till historia. är konkret och handlingsinriktad. Genom dina val kan du påverka direkt. I diskussionen kring Fair Trade återfinns de komplexa och ideologiska frågorna kring hållbar utveckling, företagens ansvar, globalisering och frihandel. ( Fairtrade (ihopskrivet) är en produktmärkning och en strategi som går ut på att genom rättvis handel göra livet bättre för odlare och anställda i fattiga producentländer. I utbyte mot premie och minimipris så kräver för anställd arbetskraft (förutom de generella kriterierna) bland annat att: Alla fast anställda arbetare har anställningsavtal som specificerar ansvarsområden, lön och arbetstid, minst 2 veckors semester, sjuk- och frånvaroersättning. Hot, bestraffningar och sexuella trakasserier får inte förekomma All övertid är frivillig och ska ersättas Fria hälsokontroller erbjuds de anställda De anställda får information om och utbildning kring hälsa och säkerhet, det ska finnas rent vatten, toaletter, god ventilation, nödutgångar, brand- och första hjälpen utrustning. En premie för sålda varor betalas ut till en premiekommité för investeringar i lokalsamhället Beslutet för hur premien används tas av premiekommitén under demokratiska former. Premien får inte investeras i produktionen då sådana investeringar ligger på företagets ansvar. VREL VREL startade 1988 av en ghanan/holländare med hjälp av FMO (Netherlands Development Finance Company) Till en början var de 25 anställda på 90 hektar bananplantage och de var de första i Ghana med att exportera banan. När Black Sigatoka, en svamp som attackerar bananlöven och infekterar dem, spred sig i landet blev dock företaget bankrutta och var tvungna att lägga ned. 3

4 1993 startades det upp på nytt med nya ägare och exporten började igen Vid ungefär samma tid presenterade EU ett program kallat ACP (African and Carribean Pacific countries) som gick ut på att vissa länder fick exportera i EU skattefritt med villkor att de hade varit ett exportland under en tidsangiven period före programmet startade. Detta var inget som VREL uppfyllde då Ghana inte hade någon export av banan under den tidsramen, Ghana hade exporterat banan tidigare men det var på 60 talet för långt bak i tiden för att få ta del i programmet. För att kunna konkurrera med de länder som då exporterade skattefritt till EU vände sig VREL till Max Havelaar och blev Fairtrade certifierade 1996, som den första bananexportören i världen. Vid den tidpunkten uppfyllde VREL redan många av de kriterier som ställdes som villkor för att få certifieringen, så omställningen blev inte så omfattande. Idag är VREL ett företag med 460 anställda, fyra olika plantager med en total area på 300 hektar. En arbetsvecka är från måndag till fredag med åtta timmars arbetsdag. Måndag - onsdag arbetar alla ute på plantagen, de börjar klockan 07 på morgonen och får olika uppgifter tilldelade av sin supervisor varje morgon. Arbetarna är uppdelade i olika team och varje team har ett ansvarsområde (till exempel bevattning eller ogräskontrollering). Vanligtvis är de flesta klara med sina arbetsuppgifter mellan och får då gå hem med full betalning. Torsdag och fredag är skördedag/packdag då bananerna görs redo för export. De arbetar alla till minst klockan 16 och övertid förekommer. Övertid för en veckodag är en och en halv gånger timlönen och för en helgdag/arbete på semester betalas timlönen gånger två. VRELs vision är att producera bananer med kvalitet och målet är att öka från 300 till 500 hektar plantage samt att öka antal anställda till RESULTAT De svar vi fått när vi pratat med ledning och Fairtrade Premium Committee är framförallt att Fairtrade är anledningen till att VREL överhuvudtaget har överlevt eftersom de inte fick ta del av de skattelättnader som kom med ACP programmet, men istället kunde bli garanterad minipriset när det blev Fairtrade certifierade. Mr. Ebenezer Narobi som är Farm Manager svarade kort och snabbt när vi frågade honom om vad som är skillnaden på Fairtrade certifierade företag och konventionella företag the difference is that Fairtrade works. Han har tidigare jobbat inom staten och inom ett privat konventionellt företag och sa att Fairtrade gjorde det regeringarna inte gjorde, nämligen såg till att de grundläggande rättigheterna, som alla anställda borde ha, efterlevs. Bara för att ett land skriver under ILOs konventioner så ger det ingen garanti för att villkoren följs då det inte kontrolleras. En annan faktor som Mr. Ebenezer nämnde 4

5 var att det sällan sker strejker i företag som är Fairtrade certifierade och att detta är något som självklart gynnar företagen. Vi fick liknande svar av Mr. Antony Blaise, Director of Agriculture, att utan Fairtrade och minimipriset som man får när man är Fairtrade certifierad så skulle företaget aldrig klarat sig. Han menade också på att Fairtrade certifieringen ger företaget en kvalitetsstämpel och kan användas som marknadsföring. Mr Ebenezer Narobi, Farm Manager Site D. Mr Anthony Blaise, Director of Agriculture Något som är gemensamt i svaren från både anställda och ledning är att Fairtrade har hjälpt att utveckla deras community med till exempel skolor och datacenter för att barn till människor i samhället ska få praktisk utbildning i data och inte bara läsa om det. Det här är i sin tur kopplat till en utmaning som inte bara gäller Fairtrade utan egentligen är en utmaning för utvecklingsländer i sig, nämligen att de unga idag inte är intresserade av att ta över efter sina föräldrar inom jordbruket utan mer är intresserade av att jobba inom andra områden så som IT. Eftersom VREL har varit Fairtrade certifierade under en ganska lång tid har de genom åren hunnit med ganska många olika projekt, nedan följer ett urval av dessa som har gynnat befolkningen och deras community och som har kommit upp som positiva saker med Fairtrade i svaren från de vi har intervjuat: Premien har gått till bygget av två skolor. Innan dessa fanns så skedde undervisningen till exempel under skydd av träden, vilket gjorde att när det var oväder så kunde barnen antingen inte gå till skolan eller så var de tvungna att avbryta utbildningen mitt i. Premien betalar inte för lärarna utan har endast stått för skolbyggnaderna. Premien har även använts till att betala skolgången för de anställdas barn upp till second grade. En del av premien har gått till stipendier för barn som man kallar Brilliant but in need vilket betyder att de gör väldigt bra ifrån sig i skolan men deras föräldrar 5

6 har inte råd att betala för vidareutbildning. För att få stipendiet måste barnet i fråga gå igenom ett slags test för att kontrollera att premien kan gå till detta. Alla anställda har sjukförsäkring genom företaget men genom premien har nu även de anställdas respektive och barn fått National Health Insurance. Då alla anställda inte bor i direkt anslutning till plantagerna så har de anställda köpt två bussar för premien som de använder till och från jobbet. Företaget hyr bussen av de anställda och inkomsten för det hamnar i premiefonden så att alla kan ta del av de pengarna och inte bara de som använder bussen. Bussen kan även användas till transport vid exempelvis bröllop eller begravning om den anställde som det gäller önskar det. Många anställda har också fått cyklar som de kan använda för att ta sig till jobbet, detta har även resulterat i att de kommer i tid och kommer överhuvudtaget eftersom de tidigare var tvungna att gå, ibland ganska långa sträckor. För att stärka de anställda bredvid jobbet, speciellt kvinnor, används premien till att utbilda inom andra områden, till exempel batikfärgning och bakning som de sedan kan sälja vidare för att få en extra inkomst. Många av männen som arbetar på VREL har lärt sig att köra bil, det erbjöds även till kvinnorna men inte många ville hoppa på det erbjudandet. En del av männen har dock även gått kurser i batikfärgning och bakning. 6

7 Premien har även gått till att lösa katastrofer som har drabbat anställda. Exempelvis för en kvinna, Faustina Donkor, vars hus brann ned och hon förlorade sitt och sin familjs hem. Premien gick då till att ordna nytt boende för dem. När det gäller frågan vilka utmaningar som finns med Fairtrade och vad som kan göras bättre så tog nästan alla vi pratade med upp att premien endast går till utveckling av deras samhällen och att de inte kan få ta del av pengarna direkt. Det märktes att detta tidigare och till viss del fortfarande sågs som ett problem även om det i juli 2014 förändras i kriterierna så att de anställda kan få 20 % av premien i kontanter om de så önskar. Många har dock svarat att detta inte är nog utan att för att känna sig motiverade så skulle 40 % vara bättre. Eftersom det är de som sliter så känner de att det borde vara de som får bestämma vad de själva vill göra med premien. En utmaning i samband med detta är att många människor söker sig till den östra regionen och voltaregionen för att arbeta. När de sedan gjort det i några år så flyttar de hem igen, till exempel till Accra om det är därifrån de kommer. Detta kan göra att dessa människor inte känner att de får ta del av det som premien går till i lika stor utsträckning som de som faktiskt har sina familjer i de byar som gynnas av premien. Samtidigt resonerade en supervisor, Paul, som vi pratade med som så att skulle en större del av premien kunna betalas ut kontant till arbetarna så skulle de projekt som den är tänkt att gå 7

8 till kunna stagnera och i längden inte heller kunna gå till nya projekt i lika stor utsträckning, vilket skulle kunna påverka samhällets utveckling till det sämre. Den tredje utmaningen som uppenbarades under besöket på VREL var marknaden. Som framkommit i intervjuerna på VREL anser såväl arbetare som ledning att människor i de länder som konsumerar fairtradebananer måste få större kunskap, konsumera mer och sprida ordet om betydelsen av fairtrade, detta för att VREL och andra fairtradeproducenter ska kunna öka sin försäljning av fairtrademärkta varor. Juliet tog också upp när vi satt i möte med FPC (Fairtrade Premium Committee) att de önskar att de som utför kontrollerna kunde vara lite mer flexibla. Exemplet som kom upp var att VREL förser alla arbetare med skyddskläder men det finns de anställda som inte tycker att dessa kläder är bekväma så att så fort ingen ser så tar de av sig dem trots att de vet att de är tvungna att använda dem. Detta kan göra att hela företaget blir lidande om kontrollanten ser att skyddskläder inte används på rätt sätt. Samtidigt tog Juliet också upp att de inte är tillåtna att straffa de anställda för detta utan att de egentligen inte kan göra något om en anställd vägrar. Diskussion om detta för vi längre fram i denna rapport. DISKUSSION Samtidigt som Fairtrade har gjort nytta i samhällen och de anställdas liv med premien så är det också just där mycket av frustrationen ligger hos de anställda, att de känner att de inte kan ta del av premien och bestämma själva för sin egen skull och familj vad de behöver. Det här är ju såklart helt förståeligt samtidigt som det ju också är viktigt att bygga upp samhällen och utveckla genom skola, vägar och sjukhus. Många tyckte att 20% av premien som bonus var för lite, men om man skulle höja den procenten skulle det kanske leda till att samhället inte skulle utvecklas på samma sätt och projekt skulle stagnera eller inte utvecklas lika fort, precis som en av de anställda också påpekade. Vi funderade mycket på det här med premien som en bonus i kontanter för de anställda och det är en svår fråga. En tanke som kom upp var om det skulle vara möjligt att till exempel höja procenten något eller kanske något år, om ett företag/kooperativ har gjort ett visst antal projekt som visar att de är på god väg eller om premien har blivit jättehög ett år så kanske de anställda skulle kunna få mer just det året. Samtidigt som vi ju förstår att detta blir problematiskt eftersom de anställa som kanske sagt upp sig samma år som bonusen infaller skulle gå miste om denna och samtidigt blir det inkonsekvent. Varje år gör Fairtrade International en sammanställning av data och statistik från alla fairtradeproducenterna. Den sammanställda rapporten använder de sedan i sitt arbete att informera och guida i fairtradesystemet 1. Enligt rapporten såldes under år Monitoring the scope and benefits of fairtrade, fifth edition 2013, Benefits_web.pdf. 8

9 procent av all bananskörd från fairtradecertifierade plantager med hyrd arbetskraft som Fairtrade. Siffran för banankooperativ (i rapporten small producer organizations) var 61 procent. Försäljningsvolymerna av fairtradebananer hade sedan senaste mätningen därmed ökat med 7 procent 2. Det finns en tydlig korrelation mellan utdelad premie och antalet sålda produkter. Om man tittar på premien och hur stor den är i genomsnitt per arbetare och per produkt kan man i rapporten se att under var premien för bananproduktion per arbetare strax över 800 euro. Detta är i särklass högst av alla fairtradeprodukter. Nästkommande produkt är socker med en genomsnittspremie på 235 euro per arbetare, en skillnad på nästan 600 euro vilket dessutom är ett gap som ökat sedan den senaste mätningen; premien för bananer har ökat med 15 procent sedan förra mätningen och detta indikerar att försäljningen av fairtradebananer har ökat. 3 Tittar man på statistik på regionsnivå kan man se att storleken på premien per arbetare (alla produktkategorier inkluderade) för Västafrika ligger på ungefär 50 euro. Ghana ligger på plats fem globalt sett vad gäller mottagen fairtradepremie omfattande ett belopp på 4,8 miljoner euro. 4 Genomgående i intervjuerna med arbetarna på VREL var att de ville ha en större del av premien i kontanter än vad som sker idag. Som vi tidigare nämnt har Fairtrade International bestämt göra det möjligt för arbetarna att få ut 20 procent av premien i kontanter genom bonus. Även om arbetarna fortfarande önskade få ut mer än denna procentsats kan sägas att beloppet de kan få ut i kontanter kan bli betydande om försäljningen totalt sett ökar i och med sammankopplingen mellan utdelad premie och såld kvantitet. Vad det gäller utmaningen med marknaden, så tror vi att vi ambassadörer måste sprida kunskapen om Fairtrade och varför det är så viktigt att man köper Fairtrade vidare hela tiden så att det sprider sig som en löpeld. Det var också ett genomgående budskap från fler av de anställda när vi träffade dem. En banan odlad enligt Fairtrade och ekologiska kriterier blir inte alltid stor, gul och fläckfri. Detta blir ett problem när fairtradebananen krockar med västvärldens föreställning om hur en banan ska se ut. Detta påpekar de vi intervjuat på VREL. Vi genomförde en högst ovetenskaplig undersökning i en medelstor stad i Sverige. 5 En snabb rundfrågning på stan där frågan löd vilken banan föredrar du?, två bananer hölls upp: en stor gul konventionellt odlad banan med en blå klisterlapp av ett välkänt varumärke och en mindre banan med ett par skönhetsfläckar och ett 2 A.a sid A.a, sid 54ff. 4 A.a sid Jönköping , tjugo stycken slumpvis utvalda förbipasserande tillfrågade varav hälften kvinnor och hälften män, ingen hänsyn tagen till ålder. 9

10 fairtradeklistermärke, svarar 6 av 10 att de föredrog den stora, konventionellt odlade bananen. Det vanligaste svaret om varför de valde den bananen var att den såg godast ut. Vi kan som del av vårt informationsarbete under denna kurs hjälpa till att sprida kunskapen om fairtradebananer och öka förståelsen för att giftfria bananer har större diversitet i sitt utseende. Vi svenskar äter cirka 17 kg bananer per år. Vi är därmed det land som äter mest bananer bland de länder som inte själva odlar dem. 6 Till följd av detta är det av stor betydelse för VREL och andra producenter av fairtradebananer av vad som händer på en svenska marknaden. I mars 2014 gick ägarna till Pressbyrån och 7eleven, Reitan Convenience Sweden, ut med ett pressmeddelande där de tillkännagav att de från och med vecka bara ska sälja fairtradecertifierade och ekologiska bananer. På pressbyrån och 7eleven säljs idag 900 ton bananer per år och i och med beslutet att bara sälja fairtrade/ekologiska bananer siktar de på en försäljningsökning med omkring 20 procent vilket skulle bli ytterligare 180 ton sålda fairtradebananer. 7 Detta initiativ blir mycket positivt för fairtradeproducenterna och förhoppningsvis kan Pressbyrån/7-elevens initiativ också leda till att fler inom detaljhandelsbranchen tar efter. Fairtrade Sverige har utlyst år 2014 till bananens år med målsättningen att varannan banan som säljs i Sverige ska vara fairtrademärkt vid årets utgång. Idag har fairtradebananer 9 procent av den totala bananmarknaden i Sverige jämfört med 6 procent året innan. 8 Om det är realistiskt att inom ett år öka andelen närmare 40 procentenheter när tidigare ökning skett med blygsamma 3 procentenheter är svårt att säga men med tanke på Pressbyrån och 7elevens försäljningsbeslut kan det kanske bli verklighet inom så snar framtid

11 Vi tycker att det är bra att kontrollanterna är hårda, även om det var en av utmaningarna som kom på tal. Vi förstår att det är svårt att tvinga anställda ha på sig säkerhetskläder om de inte är bekväma i det (som var exemplet som kom upp), samtidigt så känner vi att regler måste följas och som kontrollant kan man inte tänja på regler utan måste visa att det är viktigt att följa dem. Det här är ju dock något som måste tas upp inom företaget och lösas så at både anställda och ledning är nöjda. Känslan vi fick överlag var att anställda var nöjda och glada över Fairtrade och tyckte att det var bättre att jobba för ett företag som var Fairtrade certifierad än ett konventionellt företag, men vi fick även en känsla av att de förväntade sig ganska mycket mer bara för att de var Fairtrade certifierade. Därför är det viktigt från och det certifierade företagets ledning att vara tydliga med att pengarna från premien inte är en slags bonus utan att de faktiskt är till för samhället och i det långa loppet, landets, utveckling. Vi tror nog att idag är tydliga med detta eftersom VREL har varit certifierade så pass länge och FPC på VREL är ju medvetna om detta vilket de säkert också förmedlar till arbetarna. Det är ju också enkelt att å andra sidan förstå att arbetarna känner att de vill ha en större del av pengarna för att själva bestämma vad de ska göra med dem för att de ska fortsätta vara motiverade och känna att deras jobb spelar en viktig roll i både sina egna och andras liv. SLUTSATS Efter att ha intervjuat och pratat med anställda och ledning på VREL så kan vi dra slutsatsen att de flesta verkar vara positivt inställda till Fairtrade och att de är väldigt nöjda med de förmåner som de får ta del av genom premien. Vi har sett de projekt som premien har gått till och kan konstatera att detta har bidragit till att utveckla samhällen och gett människor i dem ett bättre liv och samhälle att leva i. Även om det ibland var lite svårt att prata med de anställda så fick vi känslan av att de kände sig nöjda och trygga på deras arbetsplats och att de anser att Fairtrade hjälper dem. Den största utmaningen vi har identifierat är att de anställda känner att de skulle vilja ha mer av kakan för att själva bestämma vad de ska använda premiepengarna till i sitt privata liv. Den utmaning som vi kan hjälpa till med är marknadsbiten. I och med att vi befinner oss i den del av världen som konsumerar Fairtrade bananer kan vi inom ramen för denna kurs utforma vårt informationsarbete så att fler förstår vikten av att välja rättvist producerade bananer och därmed på sikt gynnar också den enskilda arbetaren i form av större premie. KÄLLKRITIK Tyvärr så blev en av oss sjuk under resans gång så vi var två på plats vilket gjorde det lite svårt att utnyttja tiden på plats på VREL maximalt. Det var långa väntetider vilket gjorde att vi inte alltid fick allt gjort som vi planerat en viss dag. Det hade därför underlättat om vi varit fler som kunnat dela på sig och delat på uppgifterna. Så vi rekommenderar att man är minst 4st i grupperna i framtiden. Då många av de anställda på VREL inte är helt 11

12 flytande på det engelska språket så har det också varit svårt att prata med dem vissa gånger då de inte alltid har förstått vad det är vi har frågat om. Vi fick också känslan av att en del inte riktigt ville prata och vi tror att detta kan bero på att de inte helt visste att vi var där som studenter. 12