EN VASSARE SAMORDNING FRÅN LÄSKIGT TILL LOVANDE. Sidorna 8-9. Sidan En tidning av och om Samordningsförbundet Samspelet. Nr.

Transkript

1 En tidning av och om Samordningsförbundet Samspelet. Nr EN VASSARE Sidorna 8-9 SAMORDNING FRÅN LÄSKIGT Sidan TILL LOVANDE Producerad av Mediagruppen Karlstad i samarbete med Samspelets deltagare

2 Samspelet lämnade i februari in en ansökan till Europeiska Socialfonden om medfinansiering till projektet Porten. Marie Andersson, EUstrateg, berättar för Medspelaren vad deras arbete går ut på. ETT INKLUDERANDE ARBETSLIV Porten riktar sig till personer mellan år som har behov av samordnat stöd från minst två av Samspelets parter; Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Landstinget och Karlstad, Kristinehamn, Grums och Hammarö kommuner. Projektets målgrupp har en funktionsnedsättning, arbetsförmåga och en vilja och motivation att komma ut i arbetslivet. Målet är att fler personer med funktionsnedsättning ska få en plats på arbetsmarknaden. Besked om medel beviljas eller ej beräknas till mitten av juni. Andelen arbetslösa i grupper med utsatt ställning på arbetsmarknaden stiger. Bland dem som har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga har endast cirka 55 % ett arbete trots att drygt hälften av dem utan arbete uppger att de med rätt stöd och anpassning skulle kunna utföra ett arbete. 2 MEDSPELAREN, Nr Värmland tillhör de regioner med högst andel funktionsnedsatta i riket och antalet personer i yrkesverksam ålder beräknas minska samtidigt som befolkningen i övrig ålder kommer öka. En inkluderande arbetsmarknad är en demokratisk rättighetsfråga men även en fråga som behöver belysas utifrån ett resurs- och tillväxtperspektiv. Att skapa förståelse för mångfald som möjlighet för tillväxt och att bättre ta tillvara på allas kompetens är en utmaning på lokal, regional, nationell och europeisk nivå är en utmaning. En grundförutsättning för att Värmland ska utvecklas och växa är att det finns möjlighet för så många som möjligt i länet att försörja sig. Det handlar om att på ett bättre sätt tillvarata den kompetens som finns, möta företagens behov av rätt kompetens, hantera utmaningen att befolkningen minskar och skapa ökad potential för innovationer. Idén till projektet bygger på ett väl förankrat och långsiktigt process- och utvecklingsarbete inom förbundet där många olika delar knyts samman inom ramen för det nya projektet. Bl.a. har en LFAworkshop med chefer, handläggare och näringslivsrepresentanter genomförts för problem- och behovsanalys. Partnerna arbetar aktivt med integrerad samverkan och en utredning gällande hinder som föreligger för en mer effektiv samverkan mellan de parter som ingår i förbundet har genomförts. Förstudieprojektet Arena har kartlagt utvecklingsbehov hos deltagare, arbetsgivare, förbundets parter och personal. Porten ska utveckla metoder och erbjuda insatser och aktiviteter i syfte att deltagarna ska finna, få och behålla ett arbete. Coacher från Arbetsförmedlingen arbetar med Supported Employment för långsiktigt och hållbart stöd till både deltagare och arbetsgivare. En arbetsgivarkoordinator arbetar med nätverksbyggande, kontakter och samarbete med arbetsgivare i syfte att deltagarna ska få tillgång till kvalitetssäkrade praktikplatser och anpassade arbetsplatser. För att alla ingående parter på bästa sätt ska kunna arbeta med ett inkluderande arbetsliv för alla kommer Porten även att erbjuda en rad olika kompetensutvecklingsinsatser. Text: Marie Andersson Foto: Cecilia Karlsson

3 TÄNKVÄRT LEK DIG TILL MER PENGAR DIKTEN I PLÅNBOKEN. Man ska ge sig själv en klapp på axeln när man har gjort något man känner sig stolt över, eller efter vad som helst som har varit en utmaning. Var glad att du är just den du är. Beröm och belöning är något vi människor har behov av. Vi är dock duktiga på att inte tänka oss för i valet av belöning vi ger oss själva. Det blir ofta sådant som kostar våra plånböcker lite för mycket pengar. Du kan ge dig belöningar som faktiskt inte kostar något. Att köpa sig kläder eller annat av intresse räcker kanske inte i det långa loppet. Istället för att betala en massa pengar som man kanske inte har, släng alla kuddar eller täcken du har på golvet och njut av din favoritfilm eller bok. Gå ut och gunga i lekparken. Skruva upp volymen och lyssna på favoritmusiken. Åldern spelar ingen roll, barnasinnet är en unik sida att ta fram. Njut av vardagliga saker såsom att ta en kaffekopp ute i solen eller att umgås med familj och vänner. Ta en promenad och skratta med dina kära. Det finns en massa gratis belöningar om man öppnar ögonen och stänger plånboken. Text: Natalie Bergkvist Vi finns se och hör oss Vi är också människor Bakom varje känsla om livet som varit, finns en tanke Det finns en framtid, jag kommer aldrig ge upp Text: Cathrin Johansson INNEHÅLL Medspelaren Nr Err inkluderande arbetsliv 3 Tänkvärt & dikter 4-5 Spridningskonferens i bank 6 Stegen mot arbetsmarknaden 7 Quizz och fredagsfys i Grums 8-9 En vassare samordning Många parter diskuterade bättre samspel Från läskigt till lovande 14 Med material ur livets väv 15 Det behövs inga Barbie-kopior 16 Tre bilder Chefredaktör Robert Halvarsson Handledning Lotta Tammi Grafisk form & layout Martin Bäckström-Ledin Skribenter, fotografer: Robert Halvarsson, Henrik Sjöberg, Stefan Ek, Maria Lundby Bohlin, Natalie Bergkvist, Anna Pettersson, Carhrin Johansson, Joanna Halvardsson Produktion & tryck Kooperativet Mediagruppen Karlstad för Samordningsförbundet Samspelet MEDSPELAREN, Nr

4 SPRIDNINGSKONFERENS I BANK Samspelet anordnade en konferens i gamla Wermlandsbanken. Den var till för att öppna upp ögonen på både arbetsgivare och personer med funktionsnedsättning. De som höll i konferensen var bland annat Förstudie Arena, Porten med flera intressanta talare. En mysig känsla sprider sig i kroppen, vilket kommer från byggnaden och människorna. Historien andas och känns in på bara kroppen. Folk går in och sätter sig i salen, vilket är formad som en hästsko. Vi sitter helt tysta då Meta Fredriksson Monfelt, förbundschef på Samspelet önskar oss välkomna. Päivi Johansson berättar om Förstudie Arena och hur dom arbetar med deltagarnas utveckling till ett fungerande arbetsliv. Hon pratar om att hon vill att arbetsgivare ska få en ändrad uppfattning om att anställa personer med funktionsnedsättning. Via powerpointbilder beskriver Päivi Samspelets mål. De vill: 4 MEDSPELAREN, Nr Starta processer för ett öppnare klimat gällande attityder till mångfald på arbetsmarknaden. Men för att komma dit, behövs relationer med arbetsgivare. Det arbetsgivare är mest oroliga för är tidsbrist, oro för missnöjda kunder och att det saknas ledningsdirektiv. Arbetsgivarna gillar lojala och plikttrogna medarbetare som är utvecklande för båda parter. Det som behövs är mer tid och kunskap om diagnoserna som finns, så att man kan anpassa arbetsplatserna och hitta uppgifter efter egenskaperna som personen har. Att ha en öppnare konversation mellan arbetsgivare och arbetssökande är mycket viktig. Att prata om sina svårigheter och tillgångar är viktigt för att det ska fungera så bra som möjligt på jobbet. PORTEN OCH HOTELLET Efter vi lyssnat en stund så blir det paus där det bjuds på kaffe, te och smörgås. Man hör dovt att folk pratar om hur intressant det har varit att lyssna hittills. Efter en kort stund så fylls hästskon upp igen med uppmärksamma människor. Arbetsgivaren Hanna Åkerstedt från First Hotel River C, berättade om hur de arbetar med personer med funktionsnedsättning. Hur hon arbetar med att skapa arbetsstationer för de personer som söker sig till deras verksamhet. På ett passionerat sätt framför hon

5 det hon brinner för. Att ha en god arbetsplats för sina medarbetare, oavsett bakgrund eller diagnos. Annelie Lindholm och Anna Eriksson jobbar som arbetsförmedlare i Projekt Porten. De berättar hur de jobbar för att deras deltagare ska komma ut i arbete. Deras process börjar med en kartläggning där deltagarnas bra egenskaper framhävs, och vad man skulle kunna tänka sig att jobba med. Målet är att prova sig fram på olika praktikplatser som ska kunna leda till anställning. Under kartläggningen så ska man vara väldigt öppen med hur man fungerar som person, så att de kan anpassa en möjlig arbetsplats efter ens förmågor. Det bästa är såklart om praktikplatsen är trivsam och att personen känner att den passar där. Porten jobbar med att personen ska få det så lätt med omgivningen som möjligt. Man har olika möten och stämmer av så att det fungerar. Idén bygger på att de har ett förtroende till sina deltagares förmåga till att klara av arbetslivet. Natalie, före detta deltagare på Porten, berättar om sin resa från kartläggning till jobb i Vålbergsskolans kök. Hon tycker att Porten jobbar för att alla ska ha samma möjligheter till arbete, som de utan en funktionsnedsättning. Hennes främsta råd till de som lyssnade, är att försöka komma upp i tid på morgonen och få in en rutin. ASPERGERPROFIL Joanna Halvardsson är en profil inom (H)järnkoll, driver en populär blogg, föreläser, fotograferar och är utbildad journalist. Idag talade hon om sitt liv med asperger. Hon berättade hur jobbig skolan var i hennes uppväxt, med mobbning och andra orättvisor. Hon pratar också kring hur hon önskat att skolan hade bemött elever med funktionsnedsättning. Tänk om hon hade fått de där verktygen som hon hade behövt för att fungera. Hon vill se att skolorna fixar detta så att alla kan få rätt hjälp från början. Förutsättningarna till ett bra liv bör vara likvärdiga. Joanna berättade även om hur hon utvecklats som person under åren som gått, och hittat strategier för en fungerande vardag. Hennes råd är att inte se sin diagnos som ett hinder utan en tillgång. Hon kombinerar nu sina intressen med att fotografera speedway. - Mitt största råd är att vara öppen med sin diagnos, för det blir så himla mycket lättare både för dig själv och andra. Andra kommer att förstå varför du beter dig annorlunda ibland, berättar Joanna för Medspelaren. Efter flera intressanta bidrag, började dagen dra sig mot sitt slut. Lokalen töms på såväl deltagare som arrangörer. En lärorik dag som förhoppningsvis kommer leda till verkstad. För vem vill inte att alla ska kunna bidra med sina underbara personligheter till omvärlden? Text och foto: Natalie Bergkvist MEDSPELAREN, Nr

6 Stegen i Kristinehamn är idag en verksamhet som är så populär att de nu har köbildning. Projektledare Jenny Nordansjö berättar för Medspelaren om deras verksamhet. STEGEN MOT ARBETSMARKNADEN Sedan hösten 2009 finns Stegen, som är en del av Samspelets verksamhet i Kristinehamn. Här får personer med psykisk och fysisk nedsättning en samordnad arbetsinriktad rehabilitering. Stegen kan erbjuda olika aktiviteter som hjälper deltagaren att gå i riktning mot ett jobb. I skrivande stund har Stegen drygt tjugo deltagare och det finns en kö med personer som väntar på att delta i Stegens verksamhet. För att vara aktuell för Stegens aktiviteter ska det finnas ett behov av samordnade insatser. Det menas att personen behöver hjälp med kontakten med olika myndigheter. Ett problem som kan hindra närmandet till arbetsmarknaden är om personen lider av en social problematik. 6 MEDSPELAREN, Nr Stegen gör sitt bästa för att avlasta deltagaren och gör det lättare att hantera livssituationen. Stegen är en samordnad arbetslivsinriktad rehabilitering. Det är inte enbart en sysselsättning eller till för social träning. Tanken är att man ska vidare mot arbete eller studier, förklarar Jenny Nordansjö. Det är viktigt är att personen som deltar i Stegen gör stegförflyttningar. Med detta menas att deltagaren kommer närmare arbetsmarknaden. Stegen i Kristinehamn arrangerar olika gruppaktiviteter. En av dessa har fokus på hälsa och drivs tillsammans med friskvården i Kristinehamn. Under våren är det bland annat promenader som står på schemat. Det finns också en grupp som lagar mat och bakar. I den gruppen försöker man också få in en hälsoaspekt och riktar in sig på nyttig kost. En tredje aktivitet koncentrerar sig på kreativa arbeten, exempelvis får deltagare prova på att tova i ull och framåt sommaren, gjuta i betong. Det är individen som sätts i centrum på Stegen. Det som är avgörande är att behoven och önskemålen lyfts fram, så att deltagaren ska kunna förändra sin situation till det bättre. Man får ett bättre resultat om personen får vara med och bestämma och hamnar i fokus, säger Jenny. Text: Henrik Sjöberg Foto: Stefan Ek

7 QUIZZ OCH FREDAGSFYS I GRUMS I Grums finns Utsikten, som är en del av Samspelets insatser. Medspelaren har intervjuat Ingrid Veileby som berättar om verksamheten. Utsikten riktar sig till personer mellan år som har behov av samordnad hjälp. Ingrid Veileby berättar att mycket handlar om att få deltagarna avsluta sina gymnasiestudier. Det är många unga som inte har fullföljt sin skolgång och Utsikten hjälper dem att fortsätta studera. Många personer är skoltrötta och vill hellre ha en praktik. Praktikplatserna har som syfte att deltagaren ska komma närmare arbetslivet. Men vi lägger ändå tyngdpunkten på studier. Finns det någon möjlighet att få personen motiverad att slutföra sin gymnasietid, så är det värt jättemycket, menar hon. För att komma till Utsikten kan individen bli remitterad från någon av samarbetsparterna, men får också ansöka själv. Parterna är Försäkringskassan, landstinget, kommunen och Arbetsförmedlingen. Sedan bokar man ett studiebesök där personen får träffa Utsiktens representant. När personen har varit kontakt med Utsikten går han eller hon tillbaka till sin part och meddelar att man vill börja. Nästa steg är ett inskrivningssamtal med alla parter närvarande och där görs även en individuell planering. Arbetet på Utsikten går ut på att coacha personer, få fram vad de vill och hur ska man ta sig vidare. Det avgörande är att sätta deltagarna i Det avgörande är att sätta deltagaren i centrum och stötta dem med samordnade insatser. centrum och stötta dem med samordnade insatser. Ingrid Veileby menar att Samspelets arbete är jätteviktigt. Det bygger på en samverkan mellan de olika parterna, så att personen blir hörd och förstådd. Eftersom Grums är en liten kommun kan det vara svårt att hitta praktikplatser. Utsikten samarbetar med Arbetscentrum i Grums kommuns, som tar emot personer som sedan kan få en praktik inom kommunen. Vi har ett asylboende i Grums, där praktikanterna kan få bära möbler, eller så är de med och kör ut mat till skolorna. Sedan samarbetar vi mycket med Arbetsförmedlingen, är man redo för det kan det hända att de har praktikplatser, förklarar Ingrid Veileby. Utsikten har ett antal aktiviteter att erbjuda deltagarna. Varje måndag har de en gemensam frukost, där man pratar om vad som kommer att hända under veckan. Deltagarna får fika och berätta om vad de har gjort på helgen. På onsdagarna arrangeras ett onsdagsquizz, en frågesport som är väldigt populär. Det anordnas även en fysisk aktivitet som kallas fredagsfys, vilket genomfördes under hösten och vintern. Utsikten planerar att starta upp den under våren igen. Det handlar om att göra just den där fysiska aktiviteten, så att man känner att man tar ut sig, säger Ingrid. Text och Foto: Henrik Sjöberg MEDSPELAREN, Nr

8 EN VASSARE SAMORDNING Under onsdagen den 6 maj bjöd samordningsförbunden i Värmland/Dalsland in till en utbildning i finansiell samordning. Ett 70-tal förväntansfulla personer anlände till Gamla Wermlandsbankens lokaler i Karlstad, för en förmiddag där man skulle bli ännu vassare på att samverka. Från vänster: Marie Anttonen-Ekelund, Ulrica Sandze n, Kristina Steijner, Ann-Marie Berg, Ola Andersson, Maria Setterberg, Meta Fredriksson-Monfelt. 8 MEDSPELAREN, Nr

9 Vid rodret stod Ola Andersson, Förbundschef för Samordningsförbundet DELTA på Hisingen i Göteborg. Han jobbar även 30% åt Nationella rådet, vilket består av ledning för Försäkringskassa, Arbetsförmedling, Sveriges kommuner och landsting (SKL) samt Socialstyrelsen. - Vi bjöd in Ola att hålla i denna dag, med tanke på hans uppdrag i Nationella rådet som är att vara ute och föreläsa utifrån Handbok för finansiell samordning. Platsen blev Karlstad just för att fler skulle få möjlighet att lyssna på honom, annars är dessa kurser i Stockholm, berättar Meta Fredrikssson- Monfelt, förbundschef på Samspelet. Hon är en av dem som stod bakom inbjudan. På utbildningen deltog styrelseledamöter från Värmlands och Dalslands sex olika samordningsförbund. Chefer i berednings- och styrgrupper tillsammans med handläggare. - För mig handlar den här förmiddagen om att utveckla oss, så att vi kan bemöta den enskilde individens behov. Varje människa är unik och vi vill ju hjälpa så många som möjligt, inleder Samspelets ordförande Margareta Ivarsson när hon hälsar alla välkomna. Ola håller med Margareta och återkommer flera gånger till samma mening: vi måste se varje individs behov. SAMVERKAN OCH KÄRLEK Samverkan är inte ett tillstånd som går att uppnå vid ett givet tillfälle utan en ständigt levande process som varje dag måste erövras, etableras och ständigt underhållas, står det på den stora vita skärmen som lyser upp lokalen. - Som med kärleken, i relationer gäller det också att ta ansvar för att hålla liv i kärleken, säger Ola. Han menar att det är samordningsförbundens ansvar att personerna inte ska känna att de skickas runt och hamnar mellan stolarna. Även att det finns en brist på helhetssynen på individens behov. MYNDIGHETERNAS SFI Ola menar också att det finns många hinder för samverkan; myndigheternas olika budgetar, ansvarsområden, regelsystem, språkbruk med mera. Det gör samverkan svårare än vad det behöver vara. Vissa begrepp, som exempelvis rehabilitering, är en belastning för Samordningsförbunden. - Utbildning kan mycket väl vara en insats för att komma ut på arbetsmarknaden, men det ser inte alla som rehabilitering. Jag tror fler hade förstått vad vi gör om vi inte använde begreppet rehabilitering, säger han och fortsätter: - Man skulle ha ett Myndighets SFI, så vi får lära oss att förstå de andra myndigheternas begrepp och hur just de arbetar. Ola fortsätter berätta hur Sverige är först i världen med att ha en lag för finansiell samordning, och menar att vi måste komma fram tillsammans med hur vi ska lösa arbetet. - Det är lätt att bara se samordningsförbundens möten som en plats där vi samtalar för att komma överens. Men det handlar om att komma överens om hur vi ska hantera välfärden, det är politik, avslutar han. Text och foto: Joanna Halvardsson MEDSPELAREN, Nr

10 MÅNGA PARTER DISKUTERADE BÄTTRE SAMSPEL Tidningen Samspelaren besökte i slutet på 2014 Samspelet, ett möte som syftade till att förbättra samarbetet mellan olika organisationer. Undertecknad och Maria Lundby Bohlin anlände vid Samspelets lokaler, Orangeriet, bredvid Stadsträdgården, samtliga närvarande under dagen blev bjudna på lunch och uppfriskning. Den allmänna stämningen i rummet var gemytlig och skojfrisk, man såg fram emot mötets punkter. Efter en trevlig lunch samlades vi och lyssnade på projektledaren Päivi Johansson, som välkomnade oss till Samspelet och berättade lite om dem och Projektet Arena. Då jag själv klassificeras med funktionshinder var detta möte högst intressant och gav många nya verktyg för mig att ta till mig. VAD ÄR SAMSPELET? Meta Fredriksson Monfelt är förbundschef för Samspelet. Hon förklarade vid mötet att Samspelet är en organisation där man hjälper personer med funktionshinder att komma ut i samhället, på ett sätt som fungerar för dem. Ett samordningsförbund som ägs utav kommun, landsting, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen tillsammans. Organisationen har en egen styrelse som bestämmer vilka verksamheter 10 MEDSPELAREN, Nr som ska finansieras, bl.a. Porten och Stegen. De jobbar med deltagarverksamheter och stödjer personer som behöver extra samordning. De är helt enkelt en arbetsinriktad rehabiliteringsverksamhet. MENINGSFULL ARENA Päivi och Meta startade Projekt Arena för att sprida information mellan personer med funktionshinder och arbetsgivare. Päivi och Meta hoppas att de genom arenadialoger gör det möjligt för arbetsgivare, deltagare och handledare att få träffas och diskutera, utbyta information och upplevelser - skapa nya kontakter, kanske få lite tips och stöd genom projektet. De hoppas kunna främja ett bättre samspelande mellan grupperna på detta sätt. MÅNGFALD Päivi Johansson är projektledare på förstudie Arena, hon uppfattas som mer partisk om hon gör reklam för Samspelet. Det blir annorlunda om en annan arbetsgivare skulle berätta det, på exempelvis Handelskammaren. Då vore det en jättegrej. Vid de tillfällen man pratar eller berättar om Samspelets olika verksamheter, försök plocka med er en arbetsgivare, menar Päivi. Det gör en väldig skillnad om en arbetsgivare berättar om oss, eller om du som samspelsledare berättar. ATT ANSTÄLLA Därför var det lyckosamt att en arbetsgivarrepresentant faktiskt fanns på plats. Anna Sundenhammar, hotelldirektör på Hotell Bilan, talade om sina erfarenheter som arbetsgivare för personer med funktionsnedsättning. En havande Anna intog muntert scenen och efter en snabb genomgång över hotellets historia och hur deras organisation fungerar, fortsatte hon att berätta om hur det varit att ha praktikanter och anställda med funktionsnedsättning. Det var en stor lättnad för Anna att nyanställa. Denna person avlastar henne betydligt. Hittar man rätt kan man vinna på att extraanställa, snarare än att göra allt själv, eller ringa in tillfällig personal, menar Anna. Personligen ser hon rak kommunikation som särskilt viktig. Det första jag brukar vara tydlig med när jag bokar ett möte med en spekulant för en praktikplats, det är att man lägger upp alla korten på bordet.

11 Med andra ord, arbetsgivare vill veta hur situationen är för den enskilde. Vad har den arbetssökande för önskemål? Hur kan arbetsplatsen hjälpa till att hitta rätt sysslor? Anna såg att den person de anställt inom ramen för detta projekt var: Fantastisk driven, han fick anställning som allt i allo. Han är väldigt uppfinningsrik och var som klippt och skuren för just den rollen. LYCKAD PRAKTIK Ute på arbetsplatser måste man effektivisera och spara pengar. Det gör att personer som sköter enklare arbetsuppgifter, minskar. Exempelvis måste sjuksköterskor/undersköterskor hinna med mycket annat än att ta hand om patienter. Värdet att kunna avsätta tid åt patienterna riskerar att underskattas, menar Päivi. Samspelets deltagare säger att den viktigaste faktorn för en lyckad placering är förståelse. Att arbetsgivaren förstår den problematik som kan finnas och respekterar den. Man förbises lätt då många funktionshinder inte syns eller yttrar sig tydligt för andra. De kan ändå vara ett hinder i vardagen. Det illustrerar vikten av att information når fram. Det gäller att inse att det finns ett behov av anpassning och att göra upp en plan som passar båda parter. Strukturen är viktig. Många behöver konkreta demonstrationer om vad som behöver göras, inte bara muntliga beskrivningar. Man behöver vara öppen om ens talanger och inte enbart hindren, fokusera på kompetenserna och inte begränsningar. Vad som fungerar. Det är där okunskapen sitter många gånger, säger de under mötet. Förberedelser, tydlighet och kommunikation är alla viktiga. Att genomföra regelbundna uppföljningar och ge stöd åt både deltagare och arbetsgivare. VINST FÖR ARBETSGIVARE Päivi gav mötesdeltagarna i uppgift att diskutera vilka fördelar de kan upptäcka med att anställa eller prova att anställa någon med nedsättning. Man upptäckte bland annat att det kunde ge distans till ens egna problem. Små bekymmer kan vara stora projekt för någon med funktionsnedsättning, men som de ändå tacklar dagligen. Arbetsgivare kan få inspiration av nya erfarenheter. Det ger distans och översikt kring ens egen tillvaro. De tror att många arbetsgivare inte är medvetna om den ekonomiska lindring man kan få om man anställer en person med nedsättning. Det är kanske även ett känsligt ämne att ta upp, men det kan vara positivt att informera om när man möter en arbetsgivare. Det blir ett plus i kanten. Många gånger är det just ekonomin som är orsaken varför man inte anställt tidigare, trots att det ofta kan finnas behov av mer personal. Text: Anna Pettersson Foto: Maria Lundby Bohlin Närvarande var bland annat: - Päivi Johansson, Projektledare förstudie Arena - Anna Sundenhammar Widoff, hotelldirektör Hotell Bilan - Meta Fredriksson-Monfelt, Förbundschef MEDSPELAREN, Nr

12 DELTAGAREN FRÅN LÄSKIGT TILL LOVANDE Anna Pettersson kom till Kooperativet Mediagruppen Karlstad genom Samspelet, som tipsade och introducerade henne till arbetsplatsen. De sa att det var ett bra sätt att arbetspröva på, vilket det var, berättar hon glatt. Samspelet hjälper till att samspela mellan olika instanser. De ordnar med möten där exempelvis Socialtjänsten, Arbetsförmedlingen och Landstinget kan sitta tillsammans och prata om vad som pågår i personens liv just nu, och hur man skall gå tillväga för att få det att börja fungera bra igen. Anna kom i kontakt med Samspelet genom Jobbcenter. Jobbcenter tipsade mig om att Samspelet fanns, och det fick mig att bli intresserad. Så jag sökte dit, och de accepterade. Anna var länge på Samspelet före det att hon fick sin plats på Mediagruppen Karlstad. Det var för att jag inte hade 12 MEDSPELAREN, Nr hittat rätt balans, berättar hon. Hon var inte riktigt redo än. Anna tycker definitivt att hon fått väldigt mycket hjälp från Samspelet. LJUS FRAMTID Anna berättar att hon hade samtal med både Socialtjänsten, psykiatrin och Jobbcenter, bland annat om vilka diagnoser hon har. Samspelet tog reda på vad Anna var intresserad av och vad hon hade för framtidsmål. Sedan jobbade hon och hennes handläggare på Samspelet med att försöka nå målen som de satt ut. Just nu är målet att försöka få en egen försörjning och att börja plugga. Den första önskan är att få klart slutbetygen, sedan vill hon söka in på universitetet och studera litteratur och kultur. Anna älskar att skriva och läsa, vilket hon får utlopp för när hon arbetar med tidningen Medspelaren. Medspelaren verkar intressant och kul. Den är bra och den är nyttig. Själv tycker jag bäst om när det är mer personliga artiklar och sånt, något de ska minska ner på. Men jag tror å andra sidan att det finns otroligt mycket nytta med den. Det är jättebra att informationen som finns i den når ut till alla. FRÄMJA DELTAGARNA Anna önskar att Medspelaren ska få upp ögonen för deltagarna, hur deras vardag ser ut och hur det fungerar på Samspelet.

13 Jag har lärt mig betydelsen av nya ord och hur det går till när man producerar tidningar. Vi är inte så jätteannorlunda än alla andra. Vi kanske har ett annat tillvägagångssätt. Vi är som andra och vill ha samma saker som alla vill ha. Sedan oktober, har Anna varit på Mediagruppen Karlstad. Jag trivs jättebra! Jag har planer på att lämna mitt CV här när jag slutar, skjuter hon in och ler brett. LÄRT MYCKET Det hon tycker bäst om att göra är att skriva krönikor och att fotografera. Hon uttrycker att det är pinsamt att intervjua människor, men att hon kan tänka sig att göra det också om det behövs. Anna berättar att hon lärt sig mycket om sig själv under tiden på Mediagruppen, om vad hon klarar av. Jag har lärt mig att jag tycker att det är kul att skriva krönikor, vilket jag inte visste innan. Jag har lärt mig hur man gör. Anna känner att hon har utvecklats mycket i sitt skrivande, med grammatik och hur texter utformas. Jag har lärt mig betydelsen av nya ord och hur det går till när man producerar tidningar. Jag har även lärt mig hur en riktig digitalkamera fungerar, med kamerainställningar och hur man tar snygga bilder. Jag har lärt mig en hel del känner jag! Anna ska vara på Mediagruppen fram till sommaren. Även om man har det kämpigt och att man känner sig som någon som inte passar in, oavsett ifall man är översocial eller om man inte tycker om att vara bland folk, så finns det en plats för dem också. PUSSLET PASSAR Samspelet kan bland annat hjälpa till med att hitta en bra plats för dig. Mediagruppen är också en sån plats. Det gäller att ta till sig styrkan och ta det steget ut, även om det är jätteläskigt och jättejobbigt i början. Man klarar det. Mer än man tror. Text: Maria Lundby Bohlin Foto: Lotta Tammi MEDSPELAREN, Nr

14 MED MATERIAL UR LIVETS VÄV En värme sprids i lokalen då du som betraktare ser skådespelarna i Den bästa versionen av mig. Genom stöd från bland annat Samordningsförbundet Samspelet ges människor en chans att utvecklas på nya sätt. Det är vid Tempelriddarens lokal i Karlstad där det händer, vid hörnet av Drottninggatan närmare bestämt. Där övar nu bland andra Reine, som bor på Ulleberg ett nyktert boende för före detta missbrukare. Han fick jag höra av sin kamrat Peter att det skulle sättas upp en teaterföreställning. För honom blev detta en livschans att göra något som är roligt i nyktert tillstånd. Att få vara med, agera och göra saker som han varit rädd för tidigare. Medspelaren besökte teatergruppen mitt under repetitionen av Den bästa versionen av mig. Vårt intryck är att de består av en härlig grupp som bjuder på sig själva. Utöver Samspelet är Värmlandsteatern också med i projektet och Kultur- och fritidsförvaltningen sponsrar med pengar. Deltagarna spelade upp tre rollspel som smakprov och man kunde se att de i teatergruppen har roligt 14 MEDSPELAREN, Nr tillsammans. Lilian Hamsch och Martin Sällström, båda dramapedagoger, stormtrivs. Det här är nyskrivet material ur deras egna liv, berättar Lilian. MENINGSFULL FRITID Lilian är även alkohol- och drogterapeut. Tillsammans vill de använda teater som ett redskap för att stärka deltagare och låta dem utvecklas. Men givetvis hoppas de också väcka intresse för teater och kultur. Målet är att ge personerna en skjuts i sina självförtroenden, och bidra till en meningsfull fritid. Hon har själv sökt upp de personer som i sitt arbete träffar människorna ur målgruppen. Skådespelarna har själv visat ett intresse och valt att få delta. När vi besökte dem håller föreställningen på att ta form, och deltagarna gör allting tillsammans. De målar, snickrar och bygger även scenografin. Allting som ingår i föreställningen är de med och skapar. När deltagarna säger att de redan längtar tillbaka vid dagens slut, då får jag min energi tillbaka, säger Martin, som känner delaktighet i gemenskapen. I maj hade de sin premiärföreställning på Värmlandsteatern - och givetvis även en fest för alla inblandade, som såklart var alkoholfri. Intervjuer: Cathrin Johansson Text: Maria Lundby Bohlin och Robert Halvarsson Bild: Stefan Ek Premiären ägde rum den 16 maj, och föreställningen visades under tio dagars tid. Syftet med projektet är att: - med teater som verktyg stärka och fördjupa intresse för teater och kultur - ge ökat självförtroende och väckanyfikenhet och kreativitet - förebygga återfall i missbruk - ge förberedelse för arbete och egen försörjning

15 DET BEHÖVS INGA BARBIE-KOPIOR Söker man förebilder, är nog Barbie inte något särskilt bra val. Man kan inte bli felfri, bara älska sig själv för den man är. Alla är fina på sitt vis. Vi har under lång tid blivit påverkade kring hur media visar att vi ska se ut. Vad som är idealet och vad som anses snyggt. Media visar upp det fina idealet, bland annat i form av bantningskurer och hur man håller sig smal och sexig. De skildrar trender om hur man kan bli populär. Vi är lättpåverkade, och tror gärna på det vi ser. Åh mamma, jag vill se ut som henne. Jag vill också vara smal! Hur många gånger har vi inte hört detta? Modet visar snygga och dyra kläder, som inte alla har råd med. Det är lätt att tro att man inte är lika bra som de som har pengar att köpa kläder för. Man känner sig aldrig tillräcklig. Vi gömmer oss under en mask av smink, löshår och fejknaglar. Färgar håret i en ny färg varje månad. Plastikoperationer som görs, bidrar till att vi ser ut som fejkade barbiedockor. Ingenting är naturligt längre. Kan man inte uppfylla dessa krav, upplever vissa att man inte är lika mycket värd i dagens samhälle. Vi går runt i en värld som är helt snurrig, kring vad som betraktas som snyggt och vad som inte är lika ok. Man ska vara så smal så att revbenen sticker ut. Modeller får svälta sig själva för att uppfylla de krav som ställs. Bara om de lever upp till dem, får de gå ut på catwalken. Tänk på de små tjejer som växer upp och ser media bedöma vad som är snyggt. Det bygger upp osäkerhet och problem redan i tidig ålder. Jag känner en 11-årig flicka som frågade mig: Jag borde väl inte äta en kaka till, för jag är redan för fet, va? Även om hon skulle vara knubbig, är det ju egentligen inget problem. Nu är hon inte det, men vem är det som har gett henne dessa tankar? Vi borde få fram lite mer av det alldagliga, det som är vackert. Tatueringar, piercingar, slappa kläder, knubbighet eller en speciell stil ska inte vara några problem. Tyck om dig själv, ingen ska döma dig för den du är. Alla är ju fina på sitt vis, kraven borde dra åt helvete! Vi borde sikta på att lära barnen att det är ok att våga vara sig själva. Det finns mycket mobbning som sker på grund av de ideal som finns. Man behöver inte vara gjord av plast för att vara vacker. Text: Natalie Bergkvist Foto: Stefan Ek MEDSPELAREN, Nr

16 TRE BILDER VÅR Vyer från vårens smygande ankomst till Karlstad, fotograferat av Samspelets deltagare. Foto: Natalie Bergkvist Foto: Robin Larsson Foto: Anna Pettersson 16 MEDSPELAREN, Nr