MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNING

Transkript

1 MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNING Bilaga 3 till ansökan om nätkoncession för linje för ny 150 kv kraftledning från den tillståndsgivna vindkraftsanläggningen Brattmyrliden till befintlig stamnätsstation (150/400) vid Moliden i Örnsköldsviks kommun, Västernorrlands län. Vattenfall Eldistribution AB Juli (59)

2

3 Innehållsförteckning 1.1 Bakgrund och syfte Gällande lagstiftning Metodik Samråd Val av alternativ Nollalternativ Val av förordad ledningssträckning Avfärdad ledningssträckning Beskrivning av förordad ledningssträckning Motivering till val av huvudalternativ Teknisk utformning Byggnation, driftsättning och underhåll Byggnation av ledningen Skogligt underhåll för en trädsäker ledning Berörda intressen, konsekvensbedömning och skadeförebyggande åtgärder Översikt motstående intressen Omgivande landskap och landskapsbild Riksintressen Naturmiljö, flora och fauna Kulturmiljö Friluftsliv och turism Rennäring Skogsbruk och jordbruk Geologi och grundvatten Infrastruktur Bebyggelse/Boendemiljö (59)

4 5 Planförhållanden Länsstyrelsens beslut om betydande miljöpåverkan Bilagor Bilaga 1 - Samrådsredogörelse Bilaga 2 - Inkomna yttranden Bilaga 3 - Länsstyrelsens beslut om betydande miljöpåverkan Bilaga 4 - Översiktskarta ledningsträckning, skala 1: Bilaga 5 - Översiktskarta med berörda intressen, skala 1: Bilaga 6 - Naturvärdesinventering 4(59)

5 Sammanfattning Inledning och bakgrund Vattenfall Eldistribution AB (nedan benämnt Vattenfall) avser att bygga en ny kraftledning från den tillståndsgivna vindkraftsanläggningen Brattmyrliden till befintlig stamnätsstation i Moliden. Ledningen planeras totalt bli ca 41,5 km lång, varav 37,5 km planeras förläggas parallellt med befintlig 400 kv-ledning. Ledningen berör Örnsköldsviks kommun i Västernorrlands län. Syftet med den nya kraftledningen är att ansluta den tillståndsgivna vindkraftanläggningen vid Brattmyrliden till elnätet. Anslutningen planeras ske vid den befintliga stamnätsstationen vid Moliden. Nollalternativ Om byggnationen av den nya ledningen inte kan komma till stånd, det s.k. nollalternativet, kommer den tillståndsgivna vindkraftanläggnignen vid Brattmyrliden inte att kunna anslutas till elnätet. Det innebär att vindkraftanläggningen inte heller kommer att uppföras, vilket i sin tur innebär att den mängd förnybar el-energi som skulle produceras vid Brattmyrliden uteblir. Samhällets mål att byta ut icke förnybar energi och att öka elproduktionen från förnybara energikällor försvåras därmed. Noll-alternativet innebär också att ingrepp i skogslandskapet mellan Moliden och Brattmyrliden helt uteblir. Förordad ledningssträckning och utförande Förordad ledningssträckning börjar vid den planerade vindkraftanläggningen Brattmyrliden. Kraftledningens första del består av en ny kraftledningsgata som är knappt 4 km lång. Från Brattmyrliden sträcker sig kraftledningen åt sydost genom skogsmark och längs en skogsbilväg fram till befintlig 400 kv stamnätsledning mellan Stornorrfors och Moliden. Här korsas 400 kv-ledningen. Sträckningen går sedan söderut parallellt med befintlig ledning till den planerade stamnätsstationen vid Moliden. Den nya ledningen kommer i huvudsak att gå längs med 400 kv-ledningen på dess östra sida, undantaget en kort sträcka vid Bodsjön, där ledningen på grund av ett fritidshus kommer att gå på västra sidan. Den andra delen, vilken är ca 37,5 km lång, kommer således att utgöras av en breddning av befintlig kraftledningsgata. Om man utgår från att den nya ledningen i genomsnitt är 36 m bred och att det vid parallellgången krävs i genomsnitt en breddning av 17 m breddning av ledningsgatan ger detta en totalt ianspråktagen yta om knappt 80 ha. Kraftledningen kommer att byggas med ca m höga träportalstolpar. Den kommer att utföras trädsäker, vilket innebär att inga träd får bli så höga att de riskerar att växa in i ledningen eller falla på den vid storm. Utöver den avverkning som sker i samband med byggnationen inom kraftledningsgatan måste enstaka kantträd med jämna mellanrum avverkas i sidoområdena. Berörda intressen och konsekvensbedömning Ledningen löper genom starkt kuperad terräng med älvar, åar och sjöar mellan branta bergkullar. Landskapet domineras av barrskogar, varav de flesta hårt brukade. Inget område utpekat som särskilt värdefullt för landskapsbilden berörs av den planerade ledningen. Eftersom ledningen i huvudsak byggs i sluten skogsmark blir påverkan på 5(59)

6 landskapsbilden liten. Ledningen exponeras dock mot omgivningen vid jordbruksmarken i Gottne, Västergissjö och Flärke samt på hällmark, vid sjöar och myar. Kraftledningen berör Moälvens Natura 2000-område och riksintresse för naturvården. Själva Moälven ligger ca 400 m från ledningen men flera av dess biflöden, som också ingår i Natura 2000, passeras. De Natura 2000-klassade vattendragen och de värden som är knutna till dem bedöms dock inte påverkas av den nya ledningen då Vattenfall avser att vidta en rad skadeförebyggande åtgärder för att minska påverkan på Natura 2000-området. Utöver Moälven finns det inom sträckningen för den nya kraftledningen inga områden som är skyddade enligt lag. Däremot finns det ett antal områden med tidigare kända naturvärden, t ex nyckelbiotoper, länsstyrelsens naturvårdsobjekt och Skogsstyrelsens naturvärden, samt områden som pekades ut under naturinventeringen som genomfördes under våren Ingreppet av den planerade ledningen i dessa områden handlar oftast om att en mycket begränsad del måste avverkas. Några få av områdena löper dock en längre sträcka längs med ledningen, varvid avverkningen blir mer omfattande. Vattenfall kommer att sträva efter att göra ledningsgatan så smal som möjligt och transporter och arbeten på känslig mark kommer i möjligaste mån att utföras då marken är tjälad. Bedömningen är att påverkan på naturmiljön av den nya kraftledningen vid Brattmyrliden blir liten. Ledningen går huvudsakligen genom barrproduktionsskog vilken inte hyser någon större mångfald av fågelarter. Den rödlistade smålommen finns dock i en tjärn som ledningen passerar. Om ledningen över tjärnen förses med fågelavvisare och inget anläggningsarbete sker i närheten av tjärnen under lommarnas häckningssäsong kan påverkan på smålom minskas väsentligt. Ledningen berör inget riksintresse för kulturmiljö eller andra områden som är speciellt viktiga för kulturmiljön. Ledningen passerar dock intill en fast fornlämning, en fäbodlämning, som är belägen vid Gammbodtjärnarna. Fäbodlämningen bedöms dock inte påverkas av den nya kraftledningen då inga stolpar kommer att placeras i lämningen och avverkning sker manuellt vintertid. Då området är dåligt känt vad gäller fornlämningar kommer Vattenfall inför detaljprojekteringen att utföra en arkeologisk utredning av den nya ledningssträckan för att kunna planera ledningen med minsta möjliga påverkan på kulturmiljön. Inga utpekade intressen för turism eller friluftsliv berörs av den nya kraftledningen. Området nyttjas dock för jakt, fiske, bärplockning, skoterkörning och liknande friluftsaktivititeter på ett sätt som är vanligt för Norrlands skogsland. Ledningen kommer inte att påverka möjligheterna att utföra dessa aktivititeter. Bedömningen är att påverkan på friluftslivet och turismen av den nya kraftledningen vid Brattmyrliden blir liten till obetydlig. Området där den nya kraftledningen planeras utgör vintebetesmarker för Vilhelmina norra sameby. Ca 8 km av ledningssträckningen utgör en gräns mot riksintresseområdet Långviksmon. Det finns gott om bra bete i området kring ledningen, men området är svårutnyttjat på grund av att stambanan måste korsas både vid flytt till vinterbetesmarkerna och tillbaka till åretruntmarkerna. Detta gör att samebyn har nyttjat området relativt lite de senaste åren, men markerna kring den nya ledningen kan bli viktigare i framtiden på grund av ett allt större intrång i samebyns vinterbetesmark. En ny ledning kan leda till minskad betesro och ökad spridningsbenägenhet hos renarna. Vattenfall kommer att hålla samebyn informerad under byggtiden. Bedömningen är att påverkan på rennäringen av den nya kraftledningen vid Brattmyrliden blir liten. 6(59)

7 Utöver rennäringen är skogsbruk och till viss del jordbruk de enskilt största markanvändningsområdena i ledningens omgivning. För skogsbruket innebär ledningen ett intrång genom att produktiv skogsmark i kraftledningsgatan undantas från brukande. Totalt handlar det om maximalt 75 ha skog. Jordbruksmark finns främst vid Flärke, Västergissjö och Östansjö. Knappt 3,5 ha jordbruksmark kommer att påverkas av kraftledningen. Kraftledningsstolpar i odlingsmark utgör fysiska hinder för ett effektivt brukande av marken. Markägarna kommer att ersättas för intrång i skogs- och jordbruksfastigheter. Bedömningen är att påverkan på skogs- och jordbruk av den nya kraftledningen vid Brattmyrliden blir liten. De schaktarbeten som görs vid stolpplatserna för att förankra stolparna är relativt små och bedöms inte medföra negativ påverkan på markgeologin eller på de hydrologiska förhållandena i marken. Inga massor kommer att tillföras utifrån. Eventuella överblivna massor fördelas jämt kring stolpen och marken jämnas till efter att stolpen har rests. Påverkan på grundvatten och geologi bedöms som obetydlig. På östra sidan om den nya ledningen kommer närmaste bostadshus att vara ca 30 m från den nya ledningens mitt. På västra sidan om den nya ledningen kommer närmaste bostadshus att vara ca 26 m från den befintliga 400 kv-ledningens mitt. De magnetfält som alstras som en konsekvens av den nya kraftledningen är mycket svaga och konsekvenserna för boendemiljön bedöms som små till obetydliga. Planförhållanden Ledningen berör Örnsköldsviks kommuns översiktsplan som antogs av kommunfullmäktige Beslutet är dock överklagat. Den nya ledningssträckningen står inte i strid med översiktsplanen, men berör ett fåtal natur- och kulturobjekt som utpekats i planen. Ledningen passerar genom Prästliden, som i Örnsköldsviks fördjupade översiktsplan om vindkraft pekats ut som ett av de 12 bästa områdena för vindkraft i kommunen. Den nya kraftledningen kommer att underlätta anslutning av en eventuell framtida vindkraftanläggning vid Prästliden till elnätet. Samråd Samråd enligt 6 kap 4 miljöbalken gällande tillstånd att uppföra en ny kraftledning mellan Brattmyrliden och Moliden i Örnsköldsviks kommun genomfördes under våren I mitten av mars 2014 skickades skriftlig information om projektet med föreslagen ledningssträckning till berörda fastighetsägare, myndigheter och sektorsintressen. De berörda inbjöds att inkomma med synpunkter på projektet. Information om projektet kungjordes även genom annons i Örnsköldsviks allehanda lördagen den 29 mars samt lördagen den 5 april. Den 8 april 2014 hölls ett samrådsmöte med Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Örnsköldsviks kommun. Senare samma dag hölls ett öppet samrådsmöte i Moliden IK:s klubbstuga i Moliden. Vid mötet informerades om bakgrunden till projektet, ledningssträckning och utförande, berörd lagstiftning, samrådsprocessen och MKB samt markägarnas rätt till ersättning för tillfällig och bestående skada. Under mötet fick markägarna möjlighet att ställa frågor. Vilhelmina norra sameby inbjöds till samrådsmöte men valde att tacka nej och istället inkomma med skriftliga synpunkter på projektet. 7(59)

8 Inledning 1.1 Bakgrund och syfte Vattenfall Eldistribution AB (nedan benämnt Vattenfall) avser att bygga en ny kraftledning från den tillståndsgivna vindkraftsanläggningen Brattmyrliden till befintlig stamnätsstation i Moliden. Ledningen planeras totalt bli ca 41,5 km lång, varav 37,5 km planeras förläggas parallellt med befintlig 400 kv-ledning (se figur 1.1). Ledningen berör Örnsköldsviks kommun i Västernorrlands län. Syftet med den nya kraftledningen är att ansluta den tillståndsgivna vindkraftanläggningen vid Brattmyrliden till elnätet. Anslutningen planeras ske vid den befintliga stamnätsstationen vid Moliden. Vattenfall avser att ansöka om nätkoncession (tillstånd) för linje (se karta i bilaga 4 samt i figur 2.1). Figur 1.1. Befintlig 400 kv-ledning mellan Stornorrfors och Moliden. 1.2 Gällande lagstiftning Den lagstiftning som koncessionsansökan berör är främst: Ellagen (1997:857) - Bestämmelser om nätkoncession såsom när nätkoncession får meddelas, under vilka villkor samt giltighetstid. Elförordningen (1994:1250) - Reglerar hur en koncessionsansökan ska se ut samt hur prövningen av koncessionsärenden ska gå till. 8(59)

9 Starkströmsförordningen (2009:22) - Innehåller regler för utförande och skötsel av starkströmsanläggningar samt vilken myndighet som utövar tillsyn över dessa anläggningar. Kulturminneslagen (1998:950) 2 kap. Bestämmelser om fornlämningar Miljöbalken (1998:808) 1.3 Metodik 2 kap. Allmänna hänsynsregler 3 kap. Grundläggande bestämmelser för hushållning med mark och vattenområden. 4 kap. Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden. 6 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag. 7 kap. Tillstånd att bedriva verksamhet/vidta åtgärder inom särskilt skyddsoch bevarandeområde (ex strandskydd). Den planerade kraftledningens sträckning med omnejd har inventerats genom studier av Lantmäteriets fastighetskarta, senast tillgängliga ortofoto, Länsstyrelsens GIS-data, Artportalen, Skogsstyrelsens digitala material (Skogens pärlor), Sametingets GIS-data samt Riksantikvarieämbetets digitala register (FMIS). Fältbesök på strategiskt viktiga platser inför projektering samt naturinventering har genomförts längs den planerade ledningssträckningen Samråd Samrådet och de synpunkter som inkommit redovisas utförligt i samrådsredogörelsen, se bilaga 1 och 2. Skriftligt samråd med berörda myndigheter och organisationer genomfördes under mars och april Inför samrådet togs ett samrådsunderlag i form av ett utkast till MKB fram. Här beskrevs ledningens miljöpåverkan på ett översiktligt sätt. Samrådsunderlaget skickades ut till alla samrådsparter som kontaktades via e-post. De samrådsparter som kontaktades via vanligt brev fick en kortare beskrivning av projektet och hade möjlighet att beställa hela MKB-utkastet från Enetjärn Natur. Samtliga berörda fastighetsägare, myndigheter och organisationer inbjöds i mitten på mars via brev eller e- post att komma in med synpunkter på projektet. Projektet kungjordes genom annons i Örnsköldsviks allehanda lördagen den 29 mars samt lördagen den 5 april. Ett öppet samrådsmöte hölls i Moliden IK:s klubbstuga i Moliden den 8 april. Samrådsmöte med länsstyrelsen i Västernorrlands län och Örnsköldsviks kommun hölls i Örnsköldsvik den 8 april. Vilhelmina norra sameby inbjöds till samrådsmöte men valde att tacka nej och istället inkomma med skriftliga synpunkter på projektet. Sista dag för att inkomma med synpunkter sattes till den 25 april. Därefter sammanställdes samrådsredogörelsen och skickades in till länsstyrelsen för att denna skulle kunna ta beslut om verksamheten kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Länsstyrelsen meddelade i sitt beslut den 9 juni 2014 att verksamheten medför betydande miljöpåverkan (se bilaga 3). I beslutet lämnade länsstyrelsen även ett skriftligt yttrande angående verksamheten. Detta yttrande, samt ytterligare ett yttrande som inkommit efter det att samrådstiden hade gått ut, har inarbetats och bemötts i samrådsredogörelsen. 9(59)

10 2 Val av alternativ Miljöbalken ställer krav på att alternativa sträckningar och utföranden ska utredas om sådana är möjliga (6 kap. 7 MB). Vid val av alternativ ska hänsyn tas till både allmänna och enskilda intressen. Exempel på intressen som ska vägas in är ledningens inverkan på landskapsbild, naturmiljö, kulturmiljö, rekreation och friluftsliv, naturresurser, bebyggelse och planförhållanden samt infrastruktur. Därutöver måste leveranssäkerheten vägas in. 2.1 Nollalternativ Om byggnationen av den nya ledningen inte kan komma till stånd, det s.k. nollalternativet, kommer den tillståndsgivna vindkraftanläggnignen vid Brattmyrliden inte att kunna anslutas till elnätet. Det innebär att vindkraftanläggningen inte heller kommer att uppföras, vilket i sin tur innebär att den mängd förnybar el-energi som skulle produceras vid Brattmyrliden uteblir. Samhällets mål att byta ut icke förnybar energi och att öka elproduktionen från förnybara energikällor försvåras därmed liksom möjligheten att, i enlighet med det nationella miljömålet, öka andelen vindkraft till 30 TWh till år Även om de fysiska ingreppen till följd av den nya kraftledningen är begränsade innebär ändå noll-alternativet att ingrepp i skogslandskapet mellan Moliden och Brattmyrliden helt uteblir. Inte heller kommer landskapsbilden att förändras. Störning från byggtiden kommer också att utebli. Noll-alternativet bedöms, med alla aspekter sammanvägda, som sämre än huvudalternativet. 2.2 Val av förordad ledningssträckning Avfärdad ledningssträckning Inledningsvis gjordes en översiktlig studie av möjligheterna att anlägga kraftledningen från Brattmyrliden till Moliden i ett västligt alternativ (se figur 2.1). Detta alternativ skulle innebära en ny kraftledning om totalt ca 50,5 km. Alternativet första del utgjordes av en helt ny kraftledningsgata, knappt 11 km lång. Denna del sträckte sig västerut över tre höjdpartier fram till befintlig 400 kv stamnätsledning mellan Vännäs och Mellansel. Här vinklade sträckningen om och följde den befintliga stamnätsledningen i sydvästlig riktning. Sträckningen fortsatte sedan parallellt längs stamnätsledningen i ca 34 km, fram till Mellansel. Vid Mellansel fortsatte ledningssträckningen österut längs med befintlig 150 kvledning i 5,5 km innan den vek av norrut där den skulle ansluta till Molidens stamnätsstation. Således utgjordes 39,5 km av detta alternativ av en breddning av befintlig kraftledningsgata. Om man utgår från att nya ledningsgatan i genomsnitt är 36 m bred och att det vid parallellgång krävs i genomsnitt en 17 m breddning av befintlig ledningsgata gav detta alternativ en total ianspråktagen yta om ca 100 ha Beskrivning av förordad ledningssträckning Förordad ledningssträckning är totalt ca 41,5 km lång och börjar vid planerad stamnätsstation vid vindkraftanläggningen Brattmyrliden, se figur 2.1. Kraftledningens första del består av en ny kraftledningsgata som är knappt 4 km lång. 10(59)

11

12 Från Brattmyrliden sträcker sig kraftledningen åt sydost genom skogsmark nedför Håmyrbergets östra sluttning, där den så småningom når fram till en skogsbilväg. Ledningen fortsätter sedan åt sydost längs skogsbilvägen och fram till befintlig 400 kv stamnätsledning mellan Stornorrfors och Moliden. Här korsas 400 kv-ledningen. Sträckningen går sedan söderut parallellt med befintlig ledning till stamnätsstationen vid Moliden. Den nya ledningen kommer i huvudsak att gå längs med 400 kv-ledningen på dess östra sida, undantaget en kort sträcka vid Bodsjön, där ledningen på grund av ett fritidshus kommer att gå på västra sidan. Exakt var den nya ledningen ska korsa den befintliga kommer att avgöras i detaljprojekteringen i ett senare skede. Den andra delen, vilken är ca 37,5 km lång, kommer således att utgöras av en breddning av befintlig kraftledningsgata. Om man utgår från att den nya ledningen i genomsnitt är 36 m bred och att det vid parallellgången krävs i genomsnitt en 17 m breddning av ledningsgatan ger detta en totalt ianspråktagen yta om knappt 80 ha Motivering till val av huvudalternativ Båda alternativen bedöms genomförbara utifrån deras förhållande till bebyggelse, då inga boendemiljöer riskerar att påverkas av elektromagnetiska fält. Alternativen bedöms även i liten utsträckning beröra skyddsvärda miljöer. Huvudalternativet passerar dock inte Moälvens dalgång som är av riksintresse för naturvården samt Natura 2000-område, medan avfärdat alternativ kräver två passager av Moälven. Den största alternativskiljande aspekten är markanspråket och fragmenteringen av landskapet. Huvudalternativet är väsentligt kortare, tar mindre mark i anspråk och medför mycket liten fragmentering av landskapet. Vattenfall har gått längs med den befintliga ledningen och har, av flera olika anledningar, kommit fram till att det bästa alternativet är att förlägga den nya kraftledningen på 400 kvledningens östra sida, bland annat därför att det finns fler närliggande bostäder på västra sidan samt att ingången till Moliden kraftstation måste ske på ledningens östra sida. Kraftledningen planeras att anläggas som en luftledning. Anledningen till att den inte markförläggs är att markkabel är avsevärt dyrare att anlägga, mycket svårare att underhålla, samt att det finns risk för skador under entreprenadarbeten eller vid skogsbruk. 12(59)

13

14 3 Byggnation, driftsättning och underhåll 3.1 Byggnation av ledningen Innan byggnationen av en ny kraftledning påbörjas genomförs en detaljprojektering där ledningssträckningen stakas ut och markens plan och profil dokumenteras. Arbetet sker till fots och/eller med hjälp av lättare terränggående fordon. En värdering av den skog som behöver avverkas till förmån för den nya/breddade kraftledningsgatan görs och träd aktuella för avverkning stämplas. När fältarbetena är klara och erforderliga markavtal är påskrivna avverkas skogen för att åstadkomma den nya skogsgatan. Vanliga skogsavverkningsfordon såsom skördare och skotare används vid avverkningen. Nästa moment, in-transport av material (bl.a. stolpar och reglar), till kraftledningsgatan kommer att ske med helikopter varvid behovet av nya tillfartsvägar minimeras. Byggnationsarbeten inom blöta markområden kommer i den mån det är möjligt att ske när marken är tjälad, dels av tekniska skäl men även för att minska körskador. Stolpresning sker genom att en bandgående grävmaskin med en specialskopa gräver ett ca 2 m djupt hål vari stolpen reses. Där markerna är blöta placeras stolparna i första hand inom de lokalt torraste områdena. De schaktmassor som uppkommer i och med stolpresningen på fast mark bedöms som marginella och kräver inget specifikt omhändertagande. Samtliga massor används för återfyllnad av schaktet när stolpen har rests. När stolpresningen är klar monteras reglar på samtliga stolpar varefter faslinorna dras ut med bandvagn och spolverk placerade i ledningens ändar. Detta moment sker släpfritt varvid varken linor eller mark skadas. I samtliga moment kommer transport av personal i första hand att ske via befintliga tillfartsvägar samt i kraftledningsgatan. Dessa transporter sker med lättare terränggående fordon eller bandvagn. 3.2 Skogligt underhåll för en trädsäker ledning För att bibehålla en ledningsgata trädsäker måste denna kontinuerligt underhållas. Med underhåll menas att den hävdade skogsgatan röjs helt och hållet, samtidigt som kantträd avverkas (se figur 3.1). Underhållsåtgärderna görs regelbundet ungefär vart åttonde till vart tionde år. Röjningen görs motormanuellt med röjsåg. Enstaka lågväxande buskar sparas så länge de inte överstiger ca 3 m. Även bärande buskar sparas där det är möjligt. Växtlighet får aldrig sparas kring stolpar eller stag så att dessa är svåra att arbeta kring. I ledningsgatan ska även en patrullstig med samma bredd som en traktor (ca 3 m) hållas fri från all växtlighet, vilket även gäller lågväxande arter. Detta för att enkelt kunna felsöka och åtgärda eventuella fel, samt underhålla själva ledningskonstruktionen. Detta gäller inte de närmaste 10 metrarna vid vattendrag, där lågväxande vegetation sparas som en hänsynsåtgärd. Utöver röjningen av ledningsgatan måste även kantträd avverkas, så kallade farliga träd. Farliga träd står utanför den röjda skogsgatan och har vuxit sig så höga att de vid storm kan falla på ledningen, stolpar och stag. Dessa träd mäts in och markeras med färg, det vill säga stämplas. Sedan avverkas de vanligtvis med en skördare som förflyttar sig i den röjda 14(59)

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30 4.2 Omgivande landskap och landskapsbild Landskapet inom ca en mils radie från den planerade kraftledningen är morändominerat och skogsklätt med bördiga och ibland uppodlade marker längs med vattendragen. Det är karaktäristiskt för mellersta Norrlandskusten. Det är rikt på sjöar och här finns gott om bergknallar, ofta små men i landskapet väl markerade. Dalgångarna och de större sjöarna ligger på ca m ö.h., medan bergstopparna når ca 250 m ö.h. Hela huvudalternativet löper genom starkt kuperad terräng med älvar, åar och sjöar mellan branta bergkullar. I samband med passage av Moälven, Gideälven och andra större vattendrag passeras jordbruksmark, men generellt är andelen odlad och bebyggd mark mycket liten. I dalgångarna återfinns områdets sedimentmarker. Jordlagret är generellt tunt med stor andel kalt berg på bergkullarnas toppar, särskilt på sträckan mellan Gideälven och Flärke. I övrigt är höjderna är skogsklädda. Landskapet domineras av barrskogar och de flesta är hårt brukade. I sänkor finns morän och torv. Våtmarkerna är generellt små och smala, på grund av den branta topografin. Figur 4.6 Den nya ledningen kommer att anläggas i ett starkt kuperat landskap. Uppodlade dalgångar, barrskogsklädda sluttningar och kala bergstoppar är karaktäristiskt för området. På grund av den skogsklädda miljön är landskapet till stor del slutet. Öppna marker med utblickar mot omgivningarna är knutna till de markerade höjderna med hällmarker söder om Bodsjöarna, Stordalsberget norr om Gideälven och höjdpartierna väster om Flärke och Hundsjön. Speciellt från Stavalidhällan sydväst om Västergissjö har man magnifik utsikt över omgivningarna. Även från odlingsmarkerna vid Östansjö, Västergissjö och Flärke samt 30(59)

31 sjöarna Ytter-Bodsjön, Bodsjön, Eliastjärnen och några andra mindre sjöar har man bra utblickar mot omgivningarna. Brukandet av skogen har också lett till många öppningar i landskapet i form av kalhyggen. Berörda intressen Inget område utpekat som särskilt värdefullt för landskapsbilden berörs av den planerade ledningen. Påverkan under byggskedet Den påverkan på landskapsbilden som är förknippad med byggtiden är eventuella visuella störningar i form av uppställda maskiner och upplag med byggmateriel. Konsekvensbedömning och skadeförebyggande åtgärder En kraftlednings påverkan på landskapsbilden består i den silhuettverkan som ledningen utgör. Omfattningen av påverkan avgörs av stolparnas utförande, höjd och antal samt det omgivande landskapets karaktär. Eftersom ledningen i huvudsak byggs längs med en befintlig kraftledning, vilken är högre, bredare och troligen uppfattas som mer dominant visuellt blir påverkan på landskapsbilden begränsad. Då ledningen till allra största del planeras i skogsmark kommer de platser varifrån man ser ledningen väl på avstånd vara relativt få. Ledningens påverkan på landskapsbilden bedöms vara som störst vid Västergissjö, där landskapet längs med den nya ledningen är helt öppet i ca 1 km. Västergissjö är också den plats längs med sträckningen där det bor flest människor. Följande skadeförebyggande åtgärder är relevanta för påverkan på landskapsbilden: Vid odlingsmarken i Västergissjö norr om Gideälven kommer antalet portalstolpar att minimeras Ledningen uppförs i träportalstolpar som smälter väl in i det omgivande skogslandskapet. Under byggskedet kommer upplag av material huvudsakligen att begränsas till kraftledningsgatan. Bedömningen är att, med vidtagna skadeförebyggande åtgärder, blir påverkan på landskapsbilden av den nya kraftledningen vid Brattmyrliden liten. 4.3 Riksintressen Inom utredningsområdet för kraftledningen finns fyra olika riksintressen: Riksintresse enligt 4 kap. 6, det vill säga att vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål inte får utföras Riksintresse för rennäringen Riksintresse för naturvården Riksintresse enligt miljöbalken 4 kap. 8, dvs. Natura 2000-områden Påverkan och konsekvensbedömning för dessa riksintressen redogörs för i respektive intresseavsnitt (naturmiljö, kulturmiljö etc.) nedan. 31(59)

32 4.4 Naturmiljö, flora och fauna Naturmiljöerna inom det område som är aktuellt för den nya kraftledningen har beskrivits i samband med en särskild naturinventering som genomförts under försommaren Naturinventeringen har sammanställts i en fristående rapport som är bilagd miljökonsekvensbeskrivningen (bilaga 6). Kunskapen om området har inhämtats genom fältbesök samt från Skogsstyrelsen, Länsstyrelsen i Västernorrland, ArtDatabanken och Artportalen. Sammanfattning av inventeringen Det område som varit föremål för naturvärdesinventeringen utgörs av ett 70 m brett område som sträcker sig från anslutningspunkten vid Brattmyrlidens vindkraftanläggning ned till befintlig 400 kv-ledning, och ett 50 m brett område som sträcker sig från denna punkt ned till Molidens stamnätsstation på östra sidan om den befintliga 400 kv-kraftledningsgatan. Hela området har besökts i fält under en vecka i maj Syftet med naturinventeringen var att inom inventeringsområdet redovisa alla objekt med högre naturvärde. Dessa objekt bedömdes till klass 1 (mycket högt naturvärde) och klass 2 (högt naturvärde). Övriga objekt bedöms till klass 3 (ordinärt naturvärde), och redovisas inte på karta. Inventeringen kommer, i samband med detaljprojektering, att kompletteras med ett fältbesök för att säkerställa att hänsyn till eventuella naturvärden tas vid Bodsjön där kraftledningen kommer att behöva förläggas på den befintliga ledningens västra sida. Området är kraftigt påverkat av skogsbruk och det förekommer idag endast ett fåtal objekt i området med högre naturvärde. Dessa objekt utgörs huvudsakligen av äldre granskog, tallhällmark och våtmarker. De höjder som finns inom inventeringsområdet utgörs ofta av hällmarker, slipade av inlandsisen. Hällmarken är bevuxen med tall, idag huvudsakligen med yngre tall utan högre naturvärde. Figur 4.7 Skogslandskapet präglas av produktionsskogar av tall och gran och de skogliga naturvärdena är få. 32(59)

33

34

35

36 byggnation samt vid underhåll av skogsgata och ledning kan lokalt medföra erosionsskador, grumling samt skador på bottenflora och fauna om passager inte sker med försiktighet. Generellt passeras aldrig vattendrag med fordon, såvida de inte är mycket små och frusna. Fuktiga markområden, till exempel sumpskogar och myrar, är särskilt känsliga för körskador. Detta gäller i synnerhet i sluttande terräng, då uppkomna fordonsspår kan leda till att hydrologin förändras så att marken avvattnas. Denna påverkan bedöms dock som liten då körning minskas genom att allt byggnadsmaterial i möjligaste mån kommer att flygas ut med helikopter och åtgärder i fuktiga områden i första hand utförs när marken är tjälad. Vad gäller byggnation av ledningen över de Natura 2000-klassade biflödena till Moälven bedöms dessa inte påverkas då körning inte kommer att ske i vattendragen eller i dess strandkanter. Konsekvensbedömning och skadeförebyggande åtgärder Den nya ledningens allmänna påverkan på naturmiljön i skogsmark består främst i att en ny kraftledningsgata tas upp utmed ledningen vilket leder till att naturtypen förändras lokalt till följd av ökad ljusinstrålning och ändrade fuktighetsförhållanden. Kraftledningsgatan vidmakthålls genom regelbunden röjning av vegetation. Dessutom avverkas kantträd utanför den egentliga gatan som är så högväxande att de riskerar att falla på och skada ledningen. Vissa tidigare etablerade arter försvinner och nya arter tillkommer. I en i övrigt sluten skogsmark kan kraftledningsgatan verka som reträttmöjlighet för ljuskrävande arter som har sin naturliga hemvist i ängs- och hagmarker eller skogsgläntor- och bryn. Även störningståliga, hävdgynnade arter som tidigare var vanliga i odlingslandskapet kan finna en lämplig livsmiljö i kraftledningsgatan till följd av den återkommande röjningen. Skogslevande arter får dock ett minskat levnadsutrymme. Två nyckelbiotoper; rasbranten vid Eliastjärn (ID 34) samt en tallhällmark (ID 39), kommer att påverkas av den nya ledningen. Hällmarken bedömdes dock hysa låga värden vid naturinventeringen. Fyra av länsstyrelsens naturvårdsobjekt (Flisbäcken ID 15, Västerlandsjöån ID 29, Öster Eliastjärn ID 33 och Härktjärnbäcken ID 41) kommer att påverkas. Öster Eliastjärn är till stor del avverkat och bedömdes hysa låga värden vid naturinventeringen. Naturvårdsobjektet Västergrundsjöåsen (ID 42) bedöms inte påverkas, då endast dess ena spets når in den nya kraftledningsgatan. Objektet har bedömts till låga naturvärden. I övrigt är det ett 15-tal sumpskogar, tallhällmarker och gamla granskogar med höga naturvärden som måste passeras av den nya ledningen. Det handlar dock oftast om ett mycket begränsat område som måste avverkas, men vid ett fåtal platser är objekten större och en längre sträcka behöver avverkas. Skogsbruk i ett vattendrags närområde kan ge ökad belastning av näringsämnen och tungmetaller, orsaka grumling och igenslamning samt medföra förändrade hydrologiska förhållanden. Ökad ljusinstrålning till följd av avverkning i och intill vattendrag kan medföra en ökad vattentemperatur och algtillväxt i vattnet. Där ledningen passerar över och intill vattendrag bör därför buskar och annan lågväxande strandnära vegetation behållas i skogsgatan så långt det är möjligt för att bevara den fuktiga miljön, dock utan att äventyra säkerheten för ledningen. Stolpplacering ska även undvikas i direkt anslutning till berörda vattendrag. Med vidtagandet av dessa skadeförebyggande åtgärder bedöms inte kraftledningen stå i konflikt med strandskyddets syften. Vattenfall gör därför bedömningen att dispensansökan enligt 7 kap. 18 miljöbalken ej är nödvändig. 36(59)

37 De arter och naturtyper som är knutna till Natura 2000-området Moälven är utter, stensimpa, flodpärlmussla, harr och öring, biflöden med rastplatser för fåglar, naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ samt vattendrag med flytbladsvegetation eller vattenlevande mossor. Själva älven ligger inte inom 100 m från ledningen men flera av dess biflöden, som också ingår i Natura 2000, gör det. De Natura 2000-klassade vattendragen och de värden som är knutna till dem bedöms dock inte påverkas av den nya ledningen då inga stolpar placeras intill vattendragen, lågväxande vegetation sparas vid dess stränder och kraftledningsgatan görs så smal som möjligt. De vattenlevande organismerna kommer inte att påverkas. Inga viktiga rastplatser för fåglar har identifierats i anslutning till den nya ledningen. Ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 bedöms därmed ej vara nödvändig. Den sammantagna bedömningen är att den planerade kraftledningen inte kan komma att påverka miljön i Moälvens Natura 2000-område på ett betydande sätt. De värden som utgör grunden för Moälvens riksintresse för naturvården är att det är en älv som påverkats lite av vattenkraftutbyggnad och har stor variation med meandring, nipor och korvsjöar samt förekomst av arterna utter, flodpärlmussla, harr och öring. Dessa värden bedöms inte skadas av den planerade ledningen, som således är förenlig med riksintresset. När ledningar korsar öppna ytor som fält, myrar, tjärnar och vattendrag finns det en risk för att fåglar som rör sig i luftrummet kolliderar med ledingarna. Riskerna är särskilt stora vid tillfällen då sikten är begränsad, till exempel vid dimma eller skymmning. Ledningens passage går huvudsakligen genom skog där risken för kollisioner är begränsad. Den aktuella ledningskonstruktionen med faslinorna placerade horisontellt innebär även det en mindre risk för kollisioner än vid ledningstyper med linor i flera nivåer. En viss risk för kollisioner föreligger dock alltid. Det är därför ändå rimligt att som en försiktighetsåtgärd synliggöra ledningen för fåglarna med hjälp av s.k. fågelavvisare där ledningen passerar öppna områden, framför allt vid tjärnar och odlingsmark. Fågelavvisare bedöms framför allt viktigt vid passagen över Stor-Prästlidtjärnen där häckande smålom finns. När smålommen lyfter från tjärnen tar den höjd genom att cirkluera ett par varv runt tjärnen till dess att den har byggt upp den kraft som behövs för att lyfta över trädtopparna. När smålommen cirklurerar så tar den kontinuerligt mer höjd vilket innebär att den kommer att befinna sig på flera olika höjdnivåer. Då faslinorna för den befitnliga 400 kv ledningen och den planerade 150 kv ledningen kommer att befinna sig på olika höjd innebär det en ökad risk för kollisson i och med att ett större horisontalt luftutrymme upptas. Fåglar kan även orsaka överslag när de sätter sig på ledningen. Det är dock framför allt reltaterat till kraftledningar med låga spänningsnivåer och som därmed har kortare fasavstånd dvs. kortare avstånd mellan luftlinorna. Avståndet mellan faslinorna för den planerade 150 kv ledningen kommer att vara 5 m. Havsörnen är den fågel i Sverige som har störts vingspann med ca 2,5 m. Den planerade ledningen har alltså större överslagsavstånd än vingspannet på Sveriges största fågel och riskerna för att fåglar ska orsaka överslag i detta nät och därmed förolyckas bedöms därför som minimala. I övrigt ska inga anläggningsarbeten utföras inom 500 m från Stor-Prästlidtjärnen för att undvika störning under smålommens häckningstid dvs. 1 maj 31 augusti. Den sammantagna bedömningen är att kraftledningen - med vidtagna skadeförebyggande åtgärder - utgör en liten påverkan på fåglar. 37(59)

38 Vad gäller övriga förekommande arter som som är rödlistade eller tas upp i Artskyddsförordningen bedöms inga förekomster i utredningsområdet som särskilt skyddsvärda. Garnlav och stor aspticka förekommer frekvent inom Norrlands inland, även om populationerna på nationell nivå är minskande. Åkergroda, vanlig groda och padda samt mindre vattensalamander är knutna till vattenmiljöer, men dessa miljöer kommer inte att påverkas av ledningen. Övriga kräldjur som finns eller kan antas finnas är inte direkt knutna till de miljöer som påverkas av ledningen. De vattenlevande djur som finns eller kan antas finnas, bl a. utter, flodpärlmussla och bredkantad dykare, kommer att kunna fortsätta leva i oförändrade livsmiljöer i de vattendrag som finns utmed ledningen. Vad gäller de stora rovdjuren, björn och lodjur, kan dessa lokalt störas under byggtiden men bedöms inte påverkas på längre sikt, då de rör sig över mycket stora områden och kraftledningen endast tar en liten andel mark i anspråk. De fladdermöss som skulle kunna finnas i området bedöms inte förekomma i större tätheter då födosöks-, yngel- och övervintringssplatser i stort saknas i anslutning till ledningen. Fladdermöss bedöms därför inte påverkas nämnvärt av den nya kraftledningen. Vad gäller kärlväxterna (lumrar, tre arter av orkidéer och blåsippa) som finns eller kan antas finnas utgör inte sträckningen där den nya ledningen planeras ett särskilt viktigt område för dessa arters fortlevnad. Samtliga arter är också allmänt förekommande i såväl produktionsskog som naturskog. Bedömningen är att ledningen kan uppföras utan att några av de ovan nämnda arternas fortlevnad påverkas i stort. Följande generella skadeförebyggande åtgärder är relevanta för påverkan på naturmiljön: Körning på känslig mark, t ex blöt mark, sker när marken är tjälad. Ingen körning sker i vattendrag, undantaget mycket små och helt frusna vattendrag. Under drift behålls buskar och annan lågväxande strandnära vegetation i kraftledningsgatan så långt det är möjlig, dock utan att äventyra säkerheten för ledningen. Inga stolpar placeras i våtmarker. Inga stolpar placeras i eller i direkt anslutning till vattendrag. Stolpplacering undviks så långt det är möjligt i områden med höga naturvärden. En minst 10 m bred skyddszon med lågväxande vegetation sparas i anslutning till vattendrag, sjöar och våtmarker. Alla värdefulla naturmiljöer pekas ut på karta som tillhandahålls entreprenören. Befintliga vägar används i så stor utsträckning som möjligt. Bedömningen är att, med vidtagna skadeförebyggande åtgärder, blir påverkan på naturmiljön av den nya kraftledningen vid Brattmyrliden liten. 4.5 Kulturmiljö Landskapet karaktäriseras av en komplex topografi med djupt inskurna, uppodlade älvdalar och däremellan skogsklädda höjder med morän och kalspolade hällar. De äldsta lämningarna från området härrör från 6000 f.kr och har hittats på höjder över 80 m.ö.h, som på den tiden var kust. Så gamla lämningar är dock ovanliga och från och med ca 1000 f.kr. finns betydligt fler spår från människor, främst i form av boplatser längs med sjöar 38(59)

39 och vattendrag, dvs. forntida havsvikar. Dessa människor var i huvudsak jägare, fiskare och samlare, och det tidiga åkerbruket började först 1000 år senare i de sandiga älvdalarna. Det är även längs med älvdalarna som transporterna löpt och det är där människorna så småningom blev bofasta och började odla marken. Här bildades byar och byggdes kyrkor och den trä- och timmerhusbebyggelse som finns i älvdalarna är också en del av detta. Moälven har till exempel varit en viktig kommunikationsled sedan förhistorisk tid. Längs älven, dess sjöar och tillhörande biflöden ligger rika jordbruksbygder med åkrar och ängar sluttande ned mot älven, med gårdar i rad ovanför vägen. Längs älven finns rikliga lämningar från sten- och järnålder. Landskapet kring den planerade kraftledningen är främst präglat av människans använding av skogen för olika syften. Skogsindustrin är Sveriges viktigaste basindustri och Västernorrland är en av de platser i landet där den har sina rötter. Omkring 80 procent av Västernorrlands läns yta utgörs idag av skogsmark, och skogsindustrin är fortfarande en mycket viktig näring i regionen. Skogens bidrag till människornas uppehälle har skiftat genom tiderna. Före industrialismens genombrott gav den bete till kreaturen, virke till byggnader och bränsleved. Genom skogens ökade värde för sågverksindustrin blev den senare också en ekonomisk tillgång för ägarna. Fornlämningsbilden karaktäriseras av fångstgropssystem, lämningar efter fäbodar, torp och annan bebyggelse. Det moderna trakhyggesbruket har satt sin tydliga prägel på landskapet där det övervägande intrycket är markberedda hyggen, unga till medelålders skogar och gott om skogsbilvägar. Fram till slutet av 1800-talet fanns både skogssamisk renskötsel och fjällsamiskt vinterbete i Örnsköldsviks kommun. Nu bedrivs vinterbete genom Vilhelmina norra och Vilhelmina södra samebyar. Den skogssamiska renskötseln upphörde i och med att institutionen av lappskatteland upphörde. De fysiska lämningarna efter rennäringen är få. Berörda intressen Inom 100 m från den planerade kraftledningen finns det enligt fornminnesregistret två fasta fornlämningar och en övrig kulturhistorisk lämning (se tabell och karta 4.1 till 4.3). Inga andra i dagsläget kända kulturmiljöobjekt finns i närheten av ledningen. Den kulturhistoriska lämningen (en fyndplats för flintavslag) och den ena fornlämningen (en pottaskeugn) ligger på den befintliga 400 kv-ledningens västra sida och berörs inte av den nya ledningen. Den andra fornlämningen, en fädbodlämning vid Gammbodtjärnarna, ligger ca 10 m från den befintliga ledningen på dess östra sida. Påverkan under byggskedet Den enda kända fornlämning som riskerar att påverkas vid anläggande av den nya kraftledningen är fäboden vid Gammbodtjärnarna. Dock kommer man att kunna undvika att påverka denna genom rätt stolpplacering. Området är öppet till halvöppet och få träd kommer att behöva avverkas. Om avverkning krävs kommer detta att ske manuellt och objektet kommer att markeras tydligt i fält. Med den fornlämningsbild som är känd idag berörs inte några fornlämningar av anläggningsarbetet och därför bedöms heller ingen påverkan uppstå under byggskedet. Den arkeologiska utredning som Vattenfall kommer att utföra innan detaljprojektering (se nedan) kommer att visa vilka ytterligare eventuella skadeförebyggande åtgärder som behöver vidtas för att minimera påverkan på kulturmiljön. 39(59)

40

41 marker inom ett område som ska tåla en avskjutning av minst 10 vuxna älgar per år. Holmen Skog är en av de största markägarna i området och har registrerat majoriteten av älgskötselområdena längs med sträckningen i Anundsjö-Mo, Björna Nedre samt Gideå älgskötselområde. Drygt hälften av den nya kraftledningens längd utgörs av Gideå älgskötselområde. Övrig mark är licensmark eller oregistrerad mark. Andra jaktlag i området är Hörnetts jaktlag, Hattsjö älgjaktlag och Byvikens viltvårdsområde. Det finns ett antal sjöar i utredningsområdet och i vissa av dem förekommer fritidsfiske. I Eliastjärnen, som ingår i Landsjöbygdens Fiskevårdsområde, har öring och regnbåge inplanterats och här har spångar, stigar och grillplatser anlagts utmed strandkanten. Bodsjön ingår i Gottne Fiskevårdsområde och i sjön fiskas gädda och abborre. I Bodsjöns östra del har ägaren till fritidshuset anlagt en egen brygga (se figur 4.12). Fisk finns troligen även i Långtjärnen även om den inte är ett viktigt fiskevatten. I Stor-Präslidtjärnen finns smålom, vilket indikerar att sjön är fisklös. Skogarna längs med den planerade ledningen är inte särskilt välbesökta av turister. Hellre besöks till exempelvis Höga kusten, som är ett Unesco världsarv, med alla sina välkända utflyktsmål. Andra välbesökta områden i närheten är t ex Skallberget vid Gideå och de mer stadsnära naturområdena norr om Örnsköldsvik. Berörda intressen Området där ledningen planeras att uppföras berör inga utpekade intressen för turism eller friluftsliv. Närmaste riksintresse för friluftsliv är Lögdeälven, som ligger över 5 km norr om den nya kraftledningen. Det närmaste området av värde för friluftslivet som är utpekat i Örnsköldsviks kommuns översiktsplan är Moälven som rinner i ravinen precis väster om Molidens tranformatorstation samt Flärke motionsområde med elljusspår som är beläget ca 500 m söder om ledningen. Det finns inga allmänna skidspår eller fritidsanläggningar i direkt anslutning till ledningen. Påverkan under byggskedet Under byggtiden kan störningar i form av buller från maskiner förekomma, som är likvärdigt med buller från en vanlig skogsavverkning. Störningarna är övergående och tidsbegränsade och då ledningen byggs i ett område med mycket få närboende bedöms dessa störningar som små till obetydliga. För enstaka områden, t ex vid Eliastjärn, kan störningen bli något större om anläggning sker i anslutning till sportfiske. Den mark som ianspråktas vid byggnation av ledningen är mycket begränsad arealmässigt och bedöms inte påverka friluftslivet, jakten eller turismen i området. 41(59)

42 Figur Vid Bodsjöns östra kant har stugägaren anlagt en brygga. Mitt emellan stugan och sjön löper den befintliga 400 kv-ledningen. Konsekvensbedömning och skadeförebyggande åtgärder Området där den nya kraftledningen planeras utmärker sig inte som särskilt viktigt för natureller friluftsupplevelser. Både älg- och småviltsjakt bedrivs emellertid i området. Markerna nyttjas till viss del för bärplockning, sportfiske, skoteråkning med mera. Ledningen kan komma att påverka naturupplevelserna i närheten av den nya kraftledningen, bl.a. genom en förändrad utsikt från sjöar, odlingsmarker, myrar och andra öppna områden. Denna påverkan bedöms dock som mycket begränsad, då den nya ledningen kommer att gå parallellt med den befintliga 400 kv-ledningen vid i stort sett alla dessa platser. Den färdiga ledningen kommer inte att innebära några begränsningar för friluftslivet i området. Följande generella skadeförebyggande åtgärder är relevanta för påverkan på friluftsliv och turism: I samband med ledningsbygget kommer Vattenfall att ha kontakt med berörda markägare för att minska påverkan på jakt och övrigt friluftsliv. Bedömningen är att, med vidtagna skadeförebyggande åtgärder, blir påverkan på friluftslivet och turismen av den nya kraftledningen vid Brattmyrliden liten till obetydlig. 4.7 Rennäring I stort sett hela området längs den planerade ledningen utgör vinter- och vårvinterbetesmarker för Vilhelmina norra sameby. En mycket liten del, med gränsen strax öster om Molidens tranformatorstation, utgörs av Vilhelmina södras vinter- och vårvinterbetesmarker (se karta i figur 4.13). 42(59)

43 Vilhelmina norra sameby Vilhelmina norra sameby har sina åretruntmarker, dvs. mark där renskötsel får bedrivas året om, ovan odlingsgränsen inom Vilhelmina kommun. Vinterbetesmarkerna, där renskötsel får bedrivas 1 oktober - 30 april, finns i kommunerna Åsele, Bjurholm, Nordmaling och Örnsköldsvik. Samebyns areal är km 2 och gränsar i nordost mot Vapstens sameby och i sydväst mot Vilhelmina södra sameby. Inom Vilhelmina norra sameby finns två betesgrupper; Marsfjällsgruppen och Vardofjällsgruppen. Den grupp som nyttjar området kring den planerade ledningen är Marsfjällsgruppen. Samebyns högsta tillåtna renantal är 8400 renar exklusive årskalvar. Vårflytten sker huvudsakligen till fots inom Vilhelmina norra sameby. Vårlandet nyttjas under flyttningen västerut då bete och vila sker under vägen. Under flyttningen nyttjas övernattnings- och samlingsställen där renen naturligt stannar till och kan hitta bete. Flyttningen planeras så att renarna ska befinna sig väster om odlingsgränsen, som går ca 20 mil nordväst om den planerade kraftledningen, vid månadsskiftet april maj. Under försommaren betar renarna i fjällens nedre delar. Under sommaren betar renarna på kalfjället och i slutet av juni och början av juli samlas de ihop för kalvmärkning. När kalvmärkningen avslutats börjar renarna sprida ut sig i mindre grupper över större områden. Då krävs stora arbetsinsatser från samebyn för att hålla renarna borta från otillåtet område, både öster om odlingsgränsen och på norska sidan av nationsgränsen. I början av september kan grupperna påbörja de första samlingarna inför höstslakten. Slaktrenarna flyttas sedan till Froskon i Vilhelmina södra sameby där samebyarna har ett gemensamt EUgodkänt slakteri. När snön kommer börjar skiljningarna och flyttningen till vinterbeteslandet. Renarna börjar vandra österut någon gång i slutet av oktober eller i november. Flyttning kan ske på traditionellt vis till fots men vanligen sker det med lastbil. Vinterbetesmarkerna är flaskhalsar för överlevnaden till kommande sommar. Små ingrepp i samebyns vinterbetesområde kan få betydande konsekvenser för samebyns fortsatta verksamhet. Eftersom vinterlandets betesområden oftast inte är sammanhängande utan sönderstyckade av diverse ingrepp (främst skogsbruk och vägar) måste vintergrupperna röra sig inom ett relativt stort betesområde. Drygt 10 km nordväst om den planerade kraftledningen återfinns stambanan. Stambanan utgör en stark skiljelinje i samebyns vinterbetesmarker vilket har påverkat hur området öster om stambanan har använts för vinterbete. Historiskt har samebyn använt områdena öster om stambanan för bete, under de senaste 20 åren har de dock endast nyttjats sporadiskt. En orsak till detta är att stambanan skapar en barriär i landskapet. Detta i kombination med att det finns mer bebyggelse öster om stambanan har gjort att betesområdena i öster inte använts lika frekvent. På grund av att intrångsbilden inom samebyn ökat kraftigt de senaste åren ser man nu ett ökat motiv till användning av markerna öster om järnvägen framöver. Det är markerna närmast öster om stambanan, mellan de planerade vindkraftsanläggningarna Bursjöliden och Brattmyrliden som är de som tidigare använts mest av samebyn och som dessutom till viss del är utpekade som riksintresse för rennäringen. 43(59)