Mot. 1981/ Motion 1981/82:2316

Transkript

1 Motion Mot. 1981/ /82:2316 Gösta Bohman m. fl. Ändrade regler för räntebidrag och bostadsbidrag m. m. samt införande av en hyreshusavgift (prop. 1981/82:124) l propositionen föreslås en extra upptrappning av den garanterade räntan för åren samt 1985 för hyreshus. bostadsrättshus samt egna hem. De föreslagna extra upptrappningarna beräknas innebära en budgetförstärkning med ca 850 milj. kr. år 1983/84. l 285 milj. kr. 1984/85 och l 770 milj. kr. år 1985/86. Det statliga bostadsfinansieringssystemet med en garanterad ränta som höjs lika mycket varje år infördes med utgångspunkt i en väsentligt lägre inflationstakt än den vi haft sedan systemet infördes. Den årliga upptrappningen blir i förhållande till den garanterade räntan allt mindre ju äldre huset är. Följden av systemet är att den garanterade räntan höjs för litet i gamla hus i förhållande till nya. En ökning av uppräkningstakten för småhus har redan beslutats av riksdagen. Ändringen kommer att vara fullt genomförd l motion 1981/82:2018 av Gösta Bohman m. fl. samt i motion 198L/82: 1549 av Rolf Dahlberg m. fl.. avlämnade under den allmänna motionstiden, föreslås åtgärder för att skapa paritet mellan bostadsårgångarna i räntehänseende. l motionerna föreslås att den garanterade räntan för flerfamiljshus höjs med 8% årligen, vilket innebär en räntesats på 3.0 år l år 2, 3.50 år 3 osv. Den av riksdagen beslutade ökade uppräkningstakten för småhusen samt den i motionen föreslagna höjningen av den garanterade räntan med 8 % årligen skapar enligt vår mening kostnadsneutralitet mellan olika upplåtelseformer. Den i propositionen föreslagna extra upptrappningen av den garanterade räntan kommer i oproportionerlig grad att drabba bostadsrättshus. Bostadsrättsfastigheter med paritetslån kommer enligt förslaget att drabbas av en dubbelt så hög extra upptrappning som hyresfastigheter med motsvarande ålder och låneform. Beträffande räntelånen blir enligt förslaget upptrappniflgen ca 20 %högre än för hyresfastigheter. De räntebesparingar förslaget förväntas innebära fördelar sig till klar nackdel för bostadsrätterna som trots att de bara svarar för 15 o/c av den svenska bostadsmarknaden står för 27 o/r av besparingen år 1985/86. Denna snedfördelning strider mot den allmänna uppfattningen att kostnadsneutralitet skall råda mellan olika upplåtelseformer. Vi motsätter oss förslaget att höja de garanterade räntorna mer för bostadsrättshus än för hyreshus. De förändringar i upptrappningen av den garanterade räntan som föreslås i motion 1981/82:2018 av Gösta Bohman m. fl. samt i motion 1981/82:1549 av Rolf Dahlberg m. fl. ger en rättvis belastning på de olika upplåtelseformerna l Riksdagen sam/. Nr

2 Mot. 1981/82: samtidigt som den nödvändiga besparingen för statskassan blir avsevärt större. Hyreshusavgift I propositionen föreslås att en hyreshusavgift införs för äldre fastigheter. Fastigheter med värdeår före 1958 skall årligen betala en extra avgift motsvarande 2 % av taxeringsvärdet. De fastigheter som berörs av förslaget utgörs av dem som anges med koderna 21, 22, 24 samt 28 i fastighetstaxeringslagens 2 kap. 2. Dessa är byggnader med huvudsakligen bostäder, byggnader som innehåller både bostäder och lokaler samt byggnader med huvudsakligen lokaler. Hit hör även saneringsfärdiga hyreshus samt obebyggd tomtmark för framtida användning som bostadsfastighet. Bakgrunden till förslaget om införande av hyreshusavgift är att höjningen av de garanterade räntorna i det nyare beståndet sägs leda till - via bruksvärdessystemet - att oacceptabla vinster uppstår i det äldre hyreshusbeståndet. Vi är starkt kritiska till denna hyreshusavgift som de facto är en skatt på boende. Vår kritik gäller såväl motiven bakom avgiftens införande som de effekter som med nödvändighet följer av den. Det rådande bruksvärdessystemet innebär att de allmännyttiga bostadsföretagen är "prisledande", dvs. att de hyresnivåer som etableras i det allmännyttiga beståndet blir de högsta på marknaden. Hyrorna i det privata beståndet får inte ligga över bruksvärdesnivån. Hyrorna i detta bestånd fastställs genom förhandlingar och inte genom automatik. Den i propositionen framförda hypotesen att de minskade räntebidragen skulle slå igenom i form av vinster för fastighetsägare som motsvarar bortfallet i räntebidrag är därför sakligt ogrundad. Enligt vår mening finns det av enbart denna anledning inga skäl för införande av en särskild avgift för äldre fastigheter. Förvaltningen av framför allt det äldre enskilt ägda fastighetsbeståndet av bostadshyreshus har under senare delen av 1970-talet gått med kraftiga underskott. Förklaringar till detta är bland annat en förhållandevis svag hyresutveckling, kraftiga ökningar av drifts- och underhållskostnaderna samt det höga ränteläget. Avgiften, som alltså förväntas inbringa 490 milj. kr. 1983/84. kommer att drabba det privatägda bostadsbeståndet mycket hårt. Ungefär tre fjärdedelar av de privatägda bostadshyreshusen är byggda före år 1950 och drygt hälften under och 1940-talen. Husen är således relativt gamla och därtill relativt små. Husen ägs i huvudsak av fysiska personer som själva också sköter förvaltningen. Ägaren, som oftast bara har en eller ett par fastigheter. har i regel ett mycket gott förhållande till sina hyresgäster. Dessa trivs i allmänhet också mycket bra med sina boendeförhållanden, vilket bland annat tar sig uttryck i en låg omflyttning. För dessa många små fastighetsägare och de boendemiljöer de representerar skulle en ytterligare

3 Mot. 1981/82: beskattning av fastigheterna utan motsvarande intäktsökningar kunna få mycket svåra konsekvenser. Avgiften riskerar att leda till en väsentligt ökad fastighetsomsättning, vilket inte är någon önskvärd utveckling från samhällets syn p u n k t. I den händelse fastighetsägarna kan kompensera den ökade ekonomiska bördan med ökade hyror, innebär det att hyresgästerna i dessa fastigheter får betala för att de inte bor i statligt belånade och därmed räntestödda flerfamiljshus. Detta kan inte accepteras. Skulle fastighetsägarna inte kompenseras ökar i stället underskottet, samtidigt som i en proposition aviseras om begränsningar i möjligheten att kvitta underskott i en förvärvskälla mot överskott i andra. Möjligheterna att behålla fastigheterna skulle väsentligt försämras. Det berörda fastighetsbeståndet består av 70 OOG taxeringsenheter motsvarande ca l bostadslägenheter, vilket utgör omkring hälften av lägenheterna i flerfamiljshusen. Den föreslagna avgiften kan också jämföras med det kommunala garantibeloppet. Detta utgör f. n. 1.5 o/o av taxeringvärdet. Ä ven om fastigheten går med förlust eller med lägre överskott än l,5 o/o, skall garantiskatten betalas. Vid en kommunal utdebitering på 30 kr. utgör den 30 kr. x 1,5 o/o x taxeringsvärdet, dvs. 0,45 o/o av taxeringsvärdet. Avgiften, som också skulle tas ut om fastigheten går med förlust eller med mycket litet överskott. föreslås för år 1983 tas ut med l o/o av fastighetens taxeringsvärde för att öka till 2 o/o för år Avgiften skulle således bli betydligt högre än den redan ofta betungande garantiskatten. Vi finner även skäl att rikta kritik mot avgiftens konstruktion. Avgiften syftar till att kompensera för bruksvärdessystemets effekter på prisbildningen för hyreslägenheterna. Det är därför märkligt att fastighetsenheter som inte utgörs av hyreshus skall drabbas av avgiften. Omkring 250 OOG bostadsrättslägenheter kommer att påföras hyreshusavgiften. trots att bostadsrätterna inte ingår i bruksvärdessystemet. Vidare skall även lokalhusen påföras avgiften, trots att dessa hus inte har med boende över huvud taget att göra. Vi finner det även märkligt att saneringsfärdiga fastigheter samt obebyggda tomter skall påföras en avgift vars syfte, enligt propositionen. är att utjämna boendekostnader i hyreshusbeståndet. Avgiften skall enligt förslaget påföras fastigheter med värdeår före Vi finner skäl att kritisera valet av värdeår som bas för uttaxeringen av avgiften, därför att begreppet värdeår dels saknas i en icke oväsentlig del av beståndet (enligt ett examensarbete på tekniska högskolan i Stockholm nr 126:1979 av Dag Klerfelt, Ann-Cathrin Waara samt Erik Carlegrim saknas värdeåret över huvud taget för 4 o/o av fastigheterna). dels är.. luddigt" definierat. I detta sammanhang är det därtill värt att påpeka att ''hyreshusavgiften" till sin konstruktion är sådan att den egentligen är en straffskatt på äldre fastigheter. För att en offentlig pålaga skall betecknas som avgift fordras att

4 Mot. 1981/82: avgiftsbetalaren erhåller någon motprestation från den allmännas sida, vilket inte är fallet med den i propositionen föreslagna avgiften. Räntebidragen infördes för att hålla nere kapitalkostnaderna för nyare fastigheter. När samhällsekonomiska skäl påkallar en begränsning av det statliga räntestödet får detta inte innebära nya regleringar. Hyreshusavgiften kommer att drabba de fastigheter som fått klara sig utan statligt räntestöd. Inte heller kan bruksvärdessystemet tillåtas motivera nya statliga regleringar på bostadsmarknaden. I händelse av att bruksvärdessystemet får de konsekvenser som anförs i propositionen är det hyressättningssystemet som skall ändras. Mot denna bakgrund avvisar vi införande av en skatt på äldre hyreshus. Produktionskostnadsanpassad belilning av egnahem I propositionen föreslås att produktionsanpassad belåning skall tillämpas i fråga om gruppbyggda småhus som upphandlas i konkurrens. Temporärt föreslås att sådan belåning även skall gälla gruppbyggda egnahem som upphandlas efter förhandling eller utförs som egenregibygge. I motion : 2018 av Gösta Bohman m. fl. framförs ett sådant krav, och vi hälsar med tillfredsställelse regeringens förslag. Det innebär förbättrade finansieringsmöjligheter för småhusen. Emellertid finner vi inga skäl för den temporära konstruktion regeringen föreslår. I stället bör de nya reglerna permanentas. Ändrade regler för literbetalning av llin vid överllitelse av småhus I propositionen föreslås en begränsning i rätten att få överta statliga lån vid försäljning av äldre småhus. Motivet sägs vara en önskan att av statsfinansiella skäl påskynda återbetalningen av utestående lån inom bostadsdepartementets ansvarsområde. Enligt moderata samlingspartiets principiella uppfattning skall samhället underlätta bostadskonsumenternas valfrihet. För att valfriheten skall ges reellt innehåll fordras att bostadsmarknaden fungerar. Sålunda måste bostadsproduktionen möta efterfrågan så att inte bostadsbrist uppstår och bostadspriserna av det skälet trissas upp. Reglerna om köp och försäljning måste ge goda förutsättningar för en smidigt fungerande bostadsmarknad, vilket innebär att de måste utformas så att hänsyn tas till behovet av en tillräcklig omsättning av bostäder. Detta innebär att subventioner och andra styrinstrument inte får minska benägenheten att byta bostad när exempelvis hushållens sammansättning eller ekonomi förändras. Regeringsförslagets inverkan på statens kostnader för räntebidrag är försumbar och torde endast uppgå till några miljoner kronor per år i ett anslag på 9 miljarder kronor. Den statsfinansiella konsekvensen begränsas

5 Mot. 1981/82: till att ökningstakten i den statliga lånestocken pä i dag över 50 miljarder kronor dämpas något. För bostadskonsumenterna innebär förslaget att köparen av ett begagnat småhus antingen måste erlägga en högre kontantinsats eller utöka belåningen. Bostadskonsumenternas möjligheter att öka kontantinsatsen torde vara mycket begränsade. Kontantinsatsen är redan i dag väsentligt mycket högre i ett begagnat småhus än i ett nytt. Utökad rebelåning förutsätter att kapitalmarknaden för begagnade fastigheter måste expandera. Räntan för dessa lån överstiger som regel bostadslåneräntan, vilket innebär ökade boendekostnader för köparen. För säljaren innebär förslaget ökade svårigheter att sälja fastigheten. Sammanfattningsvis konstateras att förslaget medför betydande nackdelar för både köpare och säljare av begagnade småhus och detta utan att några budgetmässiga fördelar uppstår för staten. Flertalet fastighetsförsäljningar beror på ändrade arbets- eller familjeförhållanden. Det är, som tidigare framhållits. ett samhällsintresse att rörligheten på bostadsmarknaden underlättas. Med hänsyn härtill och till de synnerligen begränsade fördelar förslaget innebär från samhällsekonomisk synpunkt avstyrker vi föreslagen ändring av reglerna för återbetalning av statliga lån i småhus. Hemställan Med hänvisning till vad ovan och i motionerna 1981/82:1549 och 2018 framförts hemställs l. att riksdagen avslår regeringens förslag om extra upptrappning av den garanterade räntan och godkänner vad i motionen anförts, 2. att riksdagen avslår regeringens förslag om införande av en hyreshusavgift, 3. att riksdagen med anledning av vad i propositionen anförts uttalar att produktionskostnadsanpassad belåning av småhus skall tillämpas enligt vad i motionen anförts, 4. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändrade regler för återbetalning av lån vid överlåtelse av småhus.

6 Mot. 1981/82: Stockholm den 24 mars 1982 GÖSTA BOHMAN (m) H. BERTIL LIDGARD (m) ERIK HOVHAMMAR (m) LARS F. TOBISSON (m) ANDERS BJÖRCK (m) PER PETERSSON (m) ILS CARLSHAMRE (m) INGRID SUNDBERG (m) INGEGERD TROEDSSON (m) ALLAN HERNELIUS (m) ALF WENNERFORS (m) L. ARNE ANDERSSON (m) i Ljung