1983/84:1815. Arne Andersson i Ljung m. fl. Viss översyn av jordförvärvslagen. Motion

Transkript

1 4 Motion 1983/84:1815 Arne Andersson i Ljung m. fl. Viss översyn av jordförvärvslagen I denna motion utvecklas något närmare de synpunkter som framförts i moderata samlingspartiets partimotion angående "enskilda människors frihet och integritet" beträffande förhållanden i jordförvärvslagen. I denna motion framförs, att jordförvärvslagen har kommit att användas på ett sätt som inskränker såväl näringsfrihet som egendomsrät t. A v det skälet bör jordförvärvslagen ändras så att såväl säljares som köpares ställning stärks. Redan 1979 vid tillkomsten av nu gällande lag redovisade moderata samlingspartiet i en reservation avvikande mening på några väsentliga punkter. Vi motsatte oss den begränsning av släktförvärv som då beslutades. Vi avvisade vidare förslaget om en prisprövningsparagraf som infördes i denna lag, liksom förslaget att en ny köpare skulle ha boendeplikt på fastigheten. Vår då intagna ståndpunkt kvarstår oförändrad. Den vidgade prövningen av släktförvärven har medfört att ett ökat antal ägarbyten av fastigheter kommit under lantbruksnämndernas prövning. Huruvida detta har medfört en sådan väsentlig förändring av ägo- och ägarstrukturen som avsågs kan ifrågasättas. Det ingrepp som denna paragraf medför har enligt vår mening i väsentlig grad gett utrymme för mera myndighetsutövning och varit till mindre nytta för det avsedda syftet. Detta ger stöd för vår uppfattning att en återgång till de bestämmelser som gällde före 1979 beträffande släktskapsförvärv skall återinföras. Vad gäller lagens fjärde paragraf beträffande prisprövning har dess tillämpning inneburit att ett icke obetydligt antal förvärv har avstyrks på grund av för hög köpeskilling. Detta har naturligtvis medfört en förmånsställning för köparen och motsvarande negativa verkningar för den säljande parten. Enligt vår mening kall det förhållandet att oskälig köpeskilling erlagts i någon mån dessutom kunna regleras genom den paragraf som säger att köp skall avstyrkas om det är fråga om uppenbar kapitalplacering. Detta är ett bra skäl för att avstyrka köp. Det är däremot med vårt synsätt ett alltför långt gående ingripande att mera generellt med prisprövningsparagrafen reglera köp och försäljning av jordbruksfastigheter. Tillämpningen av denna paragraf är ju de facto att omyndigförklara de två parter som förhandlat och gjort upp om priset på en fastighet. I normalfallet får man förutsätta att dessa två parter är mest kompetenta att bedöma rätt prisnivå. Den nuvarande utformningen av prisprövningsparagrafen är under alla omständigheter klart otillfredsställande för säljarparten. I det vanliga

2 Mot.l983/84: familjelantbruket har arbetet på fastigheten under brukarens verksamma tid ackumulerat en tillgång som vid försäljningen är en del av köpeskillingen. Det framstår för oss som en betydande oförrätt att denna inte skulle få tas ut då fastigheten överlåtes. Det bör observeras att något liknande tillvägagångssätt inom andra branscher aldrig diskuterats. Det innebär att när säljaren går ut på villamarknaden för att skaffa sig bostad möts han inte av någon motsvarande prisdämpning. Enligt vår mening bör prisprövningsparagrafen avskaffas. Vi invände också, som redan nämnts, mot att förvärvslagens bestämmelse om tillstånd vid förvärv kräver att köparen skall såväl bebo som bruka fastigheten. Vi har tidigare framfört att kriteriet att köparen skulle bruka fastigheten var fullt tillräckligt. Brukaodet garanterar att fastighetens standard hålls på god nivå, och det framstår ju som det mest angelägna. Vi har också den uppfattningen att det ofta övergångsvis kan vara så, att fastigheten utan nackdel kan brukas från en annan bostadsort för ägaren. På längre sikt skall det visa sig att det av praktiska skäl, utom i yttersta undantagsfall, blir så att ägaren bosätter sig på fastigheten. Man kan inte underlåta att förvånas över att man just på jordbrukspolitikens område har något så unikt som en bostadspli k t. l vilken annan bransch eller näring skulle detta över huvud taget kunna tänkas? De punkter vi här berört utgör exempel på onödig lagstiftning och myndighetsutövning, utöver det att det för såväl säljare som köpare skapar en icke acceptabel osäkerhetssituation vid handel med fastigheter. Med stöd av det anförda hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av 2, 4och 10 i jordförvärvslagen i enlighet med vad i motionen anförts. Stockholm den 24 januari 1984 L. ARNE ANDERSSON (m) i Ljung HANS WACHTMEISTER (m) BO ARVIDSON (m) BERTIL DANIELSSON (m) INGVAR ERIKSSON (m) JENS ERIKSSON (m) GÖTHE KNUTSON (m) SVEN ERIC LORENTZON (m) SVEN MUNKE (m) MONA SAINT CYR (m) ARNE SVENSSON (m) IV AR VIRGIN (m) JAN-ERIC VIRGIN (m)

3

4

5 ...,.. Stockholm