Folk- och bostadsräkningarna

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Folk- och bostadsräkningarna Folkräkningar utfördes under perioden vart tionde år och publicerades i Bidrag till Sveriges officiella statistik. A, Befolkningsstatistik (BiSOS A). Dessa är digitaliserade och finns på adressen: Därefter har resultaten från räkningarna ingått i serien Sveriges officiella statistik (SOS) till 1930 genomfördes räkningen vart tionde år och därefter vart femte år med undantag för Publikationerna har t o m 1960 benämnts Folkräkningen. De allmänna bostadsräkningarna utfördes , 1920, 1933, 1945 och År 1945 bar titeln Bostäder och hushåll till 1990 ägde Folk- och bostadsräkningen rum vart femte år. Folkräkningen den 31 december IV, Yrkesräkningen I: Folkmängden, inkomsten och förmögenheten efter grupper av yrken inom varje härad och stad. Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) urn:nbn:se:scb-fob-1920_4

3 SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR FOLKRÄKNINGEN DEN 31 DECEMBER 1920 AV KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN IV. YRKESRÄKNINGEN I: FOLKMÄNGDEN, INKOMSTEN OCH FÖRMÖGENHETEN EFTER GRUPPER AV YRKEN INOM VARJE HÄRAD OCH STAD. STOCKHOLM 1926 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

4

5 III Innehållsförteckning. Text. Sid. Inledning 1 I. Primärmaterialet m. m. för yrkesräkningen samt för inkomst- och förmögenhetsstatistiken 2 A) Den svenska folkräkningsmetodens företräden. Strävanden att förbättra yrkesuppgifterna 2 B) Utnyttjandet av mantalsskrivningarna för yrkesstatistiken 5 C) Utnyttjandet av 1921 års självdeklarationer och taxeringslängder för yrkesstatistiken samt deras bearbetning ur inkomst- o. förmögenhetssynpunkt 8 II. Yrkesgrupperingen m. m 10 A) Principerna för yrkesgrupperingen 10 B) Den använda yrkesförteckningen 13 C) Införandet i församlingsboksutdragen av yrkesnomenklatur samt av inkomst och förmögenhet 20 III. Yrkesräkningens huvudresultat 21 IV. Inkomst- och förmögenhetsstatistikens huvudresultat 42 A) Inkomsten 43 B) Förmögenheten 48 Tab. A. Folkmängdens fördelning efter huvudgrupper av yrken vid slutet av år 1920, dels enligt de direkta folkräkningsuppgifterna, dels efter verkställd utproportionering av femte och sjätte grupperna 22 Tab. B. Relativ fördelning, i %, av befolkningen efter grupper av yrken, länsvis, den 31 dec Tab. C. Uppgift för särskilda yrkesgrupper om de härad och städer, där den procentiska förekomsten av gruppen ifråga i varje fall är störst 28 Tab. D. Folkmängdens fördelning efter huvudgrupper av yrken inom hela riket, dess landsbygd och städer, dels enligt de direkta folkräkningsuppgifterna, dels efter utproportionering av femte och sjätte grupperna, folkräkningsåren Tab. E. Översikt av de särskilda länens relativa andelar av hela rikets folkmängd inom olika yrkesgrupper den 31 dec Tab. F. Fördelning av den enskilda inkomsten under år 1920 efter huvudgrupper av yrken, länsvis, i absoluta och relativa tal, ävensom översikt av de särskilda länens relativa andelar av hela riksinkomsten inom samma yrkessgrupper 38 Tab. G. Inkomsten under år 1920 per invånare och per yrkesutövare efter huvudgrupper av yrken, länsvis 40 Tab. H. Sammanställning rörande inkomsten och förmögenheten per invånare i de städer och härad, där nämnda medeltal hava sina högsta och lägsta värden 45 Tab. I. Fördelning av befolkningens enskilda förmögenhet den 31 dec efter huvudgrupper av yrken, länsvis, i absoluta och relativa tal, ävensom översikt av de särskilda länens relativa andelar av hela riksbefolkningens förmögenhet inom samma yrkesgrupper 46 Tab. K. Förmögenhet per invånare och per yrkesutövare efter huvudgrupper av yrken, länsvis, den 31 dec

6 IV Tabeller. Sid. Tab. 1. Folkmängden och förmögenheten vid slutet av år 1920 samt inkomsten under samma år, efter grupper av yrken, länsvis 54 Tab. 2. Folkmängden och förmögenheten vid slutet av år 1920 samt inkomsten under samma år, efter grupper av yrken å landsbygden, häradsvis 66 Tab. 3. Relativ fördelning av befolkningen efter grupper av yrken ävensom inkomsten och förmögenheten per invånare och per yrkesutövare å landsbygden, häradsvis, år Tab. 4. Folkmängden och förmögenheten vid slutet av år 1920 samt inkomsten under samma år, efter grupper av yrken, i städerna 126 Tab. 5. Relativ fördelning av befolkningen efter grupper av yrken ävensom inkomsten och förmögenheten per invånare och per yrkesutövare, i de särskilda städerna år Bil. 1. Kungl. Maj:ts förordning angående särskilda bestämmelser rörande mantalsskrivningen för år 1921 med anledning av folkräkningen den 31 december Bil. 2. Mantalsskrivningsformulär 158 Bil. 3. Instruktion för kommunalombuden vid mantalsskrivningen 160 Bil. 4. Den vid yrkesräkningen använda yrkesförteckningen. Anvisningar för personalen vid utsättandet av yrkesbeteckning 162 Bil. 5. P. M. för folkräkningspersonalen rörande bearbetningen av deklarationernas och taxeringslängdernas uppgifter om inkomst och förmögenhet 171 Table des matières. Texte. Pages Introduction 1 I. Matériaux primaires etc. pour le recensement des professions et pour la statistique des revenus et des capitaux. 2 A) Méthode du recensement en Suède. Efforts de rendre meilleure la statistique des professions 2 B) Utilisation des rôles d'impôts pour la statistique des professions 5 C) Utilisation des déclarations de revenu et de capital en 1921 pour la statistique des professions et pour la statistique des revenue et des capitaux 8 II. Classement des professions etc 10 A) Principes du classement 10 B) Nomenclature des professions 13 C) Inscriptions dans les extraits des registres de paroisse de la nomenclature des professions ainsi que des revenus et des capitaux 20 III. Résultats généraux du recensement 21 IV. Résultats généraux de la statistique des revenus et des capitaux 42 A) Revenus 43 B) Capitaux 48 Tab. A. Répartition, par grandes catégories professionelles, de la population à la fin de 1920 soit selon les chiffres directs du recensement soit après la distribution du 5 me et 6 me groupe 22 Tab. B. Répartition relative en % des professions, par département, au 31 déc Tab. C. Spécification des divers groupes des professions sur les cantons et les villes où la fréquence est la plus grande 28 Tab. D. Répartition, par grandes catégories professionnelles, de la population pour le pays entier, à la campagne et dans les villes soit selon les chiffres directs soit après la distribution du 5 me et 6 me groupe, aux recensements

7 Pages Tab. E. Répartition relative, par département, de la population des diverses professions au 31 déc Tab. F. Répartition, par grandes catégories professionnelles et par département, des revenus privés en 1920 en chiffres relatifs et absolus ainsi que répartition relative, par département, des revenus des diverses catégories professionnelles 38 Tab. G. Revenus en 1920 par habitant et personne active, par grandes catégories professionnelles et par département 40 Tab. H. Specification des revenus et des capitaux par habitant dans les villes et les cantons où ces moyennes sont au maximum ou au minimum 45 Tab. I. Répartition, par grandes catégories professionelles et par département, des capitaux privés en 1920 en chiffres relatifs et absolus ainsi que répartition relative, par département, des capitaux des mêmes professions 46 Tab. K. Capitaux par habitant et personne active, par grandes catégories professionnelles, au 31 déc Tableaux. Tab. 1. Population, capitaux et revenus, par catégories professionelles et par département. 54 Col. 1: Départements. Col. 2 6: Tous les professions; col. 2: population totale; col. 3 4: population active; col. 3: hommes; col. 4: femmes; col. 5: revenus; col. 6: capitaux, milliers de couronnes. Col. 7: Revenus, couronnes par habitant. Col. 8: Capitaux, couronnes par habitant. Col. 9 13: Agriculture. Col : Pêche. Col : Économie forestière. Col : Agriculture etc. Col : Exploitation minière, industries métallurgiques et de machines. Col : Industries des pierres et des terres. Col : Industries de bois. Col : Industries de papier et industrie graphique. Col : Industries de denrées alimentaires et d'excitants. Col : Industries textiles, etc. Col : Industries de cuirs, de poils et de gommes. Col : Industries chimiques. Col : Constructions, éclairage, etc. Col : Industries non spécifiées. Col : Industrie. Col : Commerce. Col : Communications en terre. Col : Navigation. Col : Commerce et communications. Col : Services publics et professions libérales. Col : Travaux domestiques. Col : Retraités, veuves, etc. Tab. 2. Population, capitaux et revenus, par catégories professionnelles et par canton Tab. 3. Répartition relative, par catégories professionnelles, de la population à la campagne, par canton en Tab. 4. Population, capitaux et revenus dans les villes, par catégories professionnelles Tab. 5. Répartition relative de la population, des revenus et des capitaux dans les différentes villes en App. I. Décret royal sur les statuts spéciaux relatifs aux rôles d'impôts en 1921 au point de vue du recensement au 31 déc App. II. Formules d'inscription pour les rôles d'impôts 158 App. III. Instruction aux commissionnaires à l'inscription pour les rôles d'impôts App. IV. Nomenclature employée pour les professions et instruction pour les spécifier App. V. P. M. pour le personnel concernant le dépouillement des déclarations et des données sur revenus et capitaux 171 V

8 VI Résumé. Le rapport sur le recensement de la population de la Suède en 1930 est divisé en plusieurs volumes. Le premier traite principalement la superficie et la population par divisions administratives ainsi que les renseignements sur les ménages. Le deuxième contient des renseignements sur les agglomérations de la population de nature de ville ou de densité considérable, sur les confessions, les faces étrangères, les habitants nés à l'étranger ou de nationalité étrangère et sur les infirmités. LP troisième volume, qui est en œuvre, contiendra une répartition détaillée de la population par sexe, par âge, par état civil et par lieux de naissance ainsi qu'une répartition des mariages quant à leur durée et à l'âge des époux. Le quatrième volume (le présent rapport) donne la répartition par professions non seulement de la population mais aussi de ses revenus et capitaux privés dans chaque canton et dans chaque ville. Dans un cinquième volume on trouvera des données détaillées, par département, sur le total de la population, de ses capitaux et de ses revenus dans chaque profession. On donnera en outre des tableaux sur les revenus et les capitaux pour chaque profession, répartis en groupes spéciaux, ainsi qu'une répartition des revenus et des capitaux par sexe, par âge et par état civil des personnes. Dès 1860 les matériaux pour les recensements en Suède et pour la statistique des professions se composent des registres de paroisse dont les extraits sont remis au Bureau central de statistique. Dans la plupart des égards le système suédois est supérieur à celui généralement employé à l'étran» ger. Ainsi les données snr l'âge, l'état civil, la nationalité et le lieu de naissance sont très exactes, les notes des registres se fondant sur des certificats officiels. En outre, à cause de ce système, les données Bur la population viennent des mêmes autorités que les données sur le mouvement de la population (naissances, mariages et décès), par quelle cause elles doivent être plus comparables que dans d'autres pays. Au contraire les matériaux pour les recensements en Snède n'ont guère été bien aptes à la statistique des professions. Pour rendre meilleurs les données des professions on a ordonné, en rapport avec ce recensement, une amplification des rôles d'impôts; de plus, on a rendu les déclarations personnelles pour ces rôles-ci obligatoires. Ces déclarations ayant été recueillies et examinées par des délégués communaux, elles furent remises au Bureau central de statistique. Là on a fait soumettre les registres a une comparaison très rigoureuse pour les corriger et les compléter concernant la profession. De même temps, ou a fait un dépouillement des déclarations de revenu et de capital au point de vue des conditions économiques et professionnelles des citoyens. Cette mesure a contribué fort à la perfection des données sur les professions. Dans le cas où une personne exerce deux ou plusieurs professions ces déclarations ont aussi servi de guide ponr décider quelle profession doit être considérée, dans chaque cas spécial, comme la principale. Au point de vue de la statistiqne des finances on a élaboré des tableaux sur deux sommes, le revenu sujet à l'impôt et le capital. Les données sur les revenus se rapportent à l'année Les chiffres des capitaux regardent la fin de l'année. En ce qui concerne le principe du groupement des professions ce recensement diffère des précédents. Auparavant le groupement des professions s'est basé sur les professions individuelles, tandis que maintenant le groupement se fonde sur la classification des industries. Quant à la position sociale on a réparti la population de l'industrie sur les quatre catégories suivantes: 1) patrons, 2) ingénieurs et autres employés techniques, 3) employés commerciaux et 4) ouvriers. Concernant le groupement des professions le plus grand changement doit du reste être que les domestiques, qui autrefois furent classifiés d'après les professions de leurs maîtres, maintenant sont réunis sous le 5 me groupe.

9 Pour les grandes catégories professionelles, le recensement a donné les résultats suivants : VII Ayant distribué, daprès les principes indiqués dans le rapport, les personnes des deux dernière catégories parmi les catégories mieux désnieb, ou trouvera la répartition suivante de la population totale: A chaque recensement, on constate le reculement de la population agricole aussi bien que la rapide croissance des groupes d'industrie, de commerce et de communications. Quant au groupe des services publics, il fant observer que ce groupe a renfermé aussi les militaires cantonnés dits > indelta»; ceux-ci, payés principalement par la tennre d'une petite ferme, étaient le plus souvent mariés et possédaient de nombreuses familles. A mesure que la défense nationale a été fondée exclusivement snr le service militaire obligatoire, le numéraire du groupe des «services publics> a été réduit, les conscrits étant classés, an recensement, suivant leurs professions individuelles ordinaires.

10

11 TILL KONUNGEN. Redogörelsen för 1920 års allmänna folkräkning är, såsom statistiska centralbyrån redan tidigare haft tillfälle framhålla, fördelad i flera häften eller avdelningar. Två av dessa hava förut utkommit av trycket. Den första

12 2 delen lämnar uppgifter om areal och folkmängd för rikets administrativa, judiciella, kommunala och ecklesiastika förvaltningsområden samt redogör för befolkningens fördelning efter kön och civilstånd inom varje härad och stad ävensom för folkmängdens fördelning efter hushåll. Andra delen innehåller en detaljerad redogörelse angående befolkningens fördelning efter trosbekännelse, främmande stam, nationalitet, utländsk födelseort, lyten m. m. samt inrymmer dessutom bl. a. en undersökning av folkmängdens storlek inom samtliga svenska befolkningsagglomerationer, d. v. s. även dylika av icke administrativ natur. Tredje delen, som är under utarbetande, avser att innehålla uppgifter dels om befolkningens fördelning efter ålder och efter inrikes födelseort, dels om de bestående äktenskapen efter varaktighet och makarnas kombinerade ålder. Den fjärde delen av folkräkningen eller första delen av yrkesräkningen, som härmed framlägges, redovisar efter större grupper av yrken samt särskilt för varje härad och stad icke blott befolkningens numerär, utan även dess enskilda förmögenhet vid slutet av år 1920 och dess inkomst under samma år. I ett femte och sista band, del II av yrkesräkningen, komma detaljerade uppgifter att lämnas länsvis beträffande befolkningens numerär, förmögenhet och inkomst inom varje särskild yrkesspecialitet; dessutom komma uppgifterna om inkomst och förmögenhet att för de olika yrkesspecialiteterna meddelas klassificerade i storleksgrupper, varvid inkomsttagarna och förmögenhetsägarna samtidigt fördelas efter kön, civilstånd och ålder. I. Primärmaterialet m. m. för yrkesräkningen samt för inkomst- och förmögenhetsstatistiken. A) Den svenska folkräkningsmetodens företräden. Strävanden att förbättra yrkesuppgifterna. Det sätt, varpå folkräkningarna utföras i Sverige, skiljer sig väsentligen från det i de flesta andra länder använda. Medan i de sistnämnda uppgifterna till folkräkningarna lämnas av personerna själva och insamlas av särskilda räknare, har materialet för de svenska folkräkningarna allt ifrån 1860 utgjorts av de till statistiska centralbyrån från pastorsämbetena inkommande församlingsboksutdragen; beträffande Stockholms stad, i vars territorialförsamlingar inga församlingsböcker föras, hava dock nämnda utdrag ersatts med från rotemännen lämnade uppgifter, vid de senaste räkningarna i form av utdrag ur mantalsboken. I de flesta avseenden har det svenska systemet stora företräden framför det i utlandet vanligen använda. Sålunda bliva uppgifterna om ålder, civilstånd, nationalitet och födelseort m. m. synnerligen tillförlitliga, alldenstund församlingsböckernas anteckningar om dessa förhållanden grunda sig på officiella attester och intyg. Vidare härflyta på grund av detta system de årliga uppgifterna i vårt land om befolkningens förändringar (födelser, vigslar och dödsfall) samt de vart tionde år till de allmänna folkräkningarna återkommande uppgifterna om den bestående folkmängden från samma myndighet och samma källa och böra alltså vara

13 mera jämförbara än i andra länder. De svenska folkräkningarna utmärka sig, därjämte för sin billighet. Nämnda företräden hos det svenska systemet, vilka väsentligen betingas av den sekelgamla fasta organisationen av vår kyrkobokföring, äro så viktiga; att centralbyrån icke ansett det böra ifrågasättas att vid 1920 års allmänna folkräkning övergå till någon annan metod än den hittills använda. Emellertid har den svenska metoden lidit av en väsentlig brist, vars avhjälpande mer och mer har synts oavvisligt. Såsom centralbyrån upprepade gånger framhållit i sina senare folkräkningsberättelser, kunna nämligen våra församlingsböcker utan omfattande kompletteringar numera ej anses fullt lämpliga som grund för en yrkesstatistik. I äldre tider, då pastor åtminstone på landsbygden och i de mindre städerna i allmänhet personligen kände varenda medlem i sia församling och dessutom övergång från ett yrke till ett annat var mindre vanlig, kunde han visserligen ganska tillförlitligt uppgiva församlingsmedlemmarnas fördelning på särskilda yrken. Efter hand som befolkningen blivit rörligare, övergången mellan olika yrken vanligare och näringslivet överhuvud mera differentierat, har detta blivit allt svårare, åtminstone i större och medelstora städer samt i bygder med storindustri eller stadda i snabbare utveckling. De förnämsta av ölägenheterna i berörda hänseenden hava varit, att en mängd personer kvarstått under benämningar å yrken, som de redan upphört att utöva, att många andra, som varit i sin arbetskraftigaste ålder och helt säkert i verkligheten utövat något näringsfång, saknat varje yrkesbeteckning, att samma ord kan i skilda delar av vårt vidsträckta land hava en väsentligt olika innebörd (t. ex. torpare, körkarl, bruksarbetare) samt att ett stort antal personer gått under tämligen obestämda beteckningar (arbetare, grovarbetare, fabriksarbetare, backstugusittare m. fl.), fastän tvivelsutan en hel d«l av dem rätteligen bort inordnas under andra, mera bestämda yrkeskategorier. För att utreda den viktiga frågan om avhjälpande av påtalade brister i yrkesstatistiken genom anskaffande av möjligast tillförlitliga yrkesuppgifter till den allmänna folkräkningen eller genom anställande av särskild yrkesräkning efter kontinentalt mönster tillkallade statistiska centralbyrån i januari 1920 efter nådigt bemyndigande fem sakkunniga: representanter för prästerskapet, landsstaten, häradsskrivarna, de tjänstemän, som hava mantalsskrivningen i städerna sig ålagd, samt för jordbruket; vid beredningen av hithörande ärenden inom centralbyrån hava även deltagit representanter för kommerskollegium, riksförsäkringsanstalten och socialstyrelsen 1 ). I samråd med dessa sakkunniga och representanter för ämbetsverk utarbetade statistiska centralbyrån ett förslag beträffande dels införskaffande av primärupp- 3 ') Dessa representanter ffir olika kårer och ämbetsverk voro kyrkoherden i Danderyd Anders Hagardt, landskamreraren i Stockholms län J. G. F. LSwgren, häradsskrivaren i Svartsjö fsgderi P. O. V. Rudberg, kronokauireraren i Örebro I. Sahlin, direktbren J. G. Leufyén, byråchefen i kommerskolleginm A. M. Jansson, byråchefen i riksförsäkringsanstalten D. O. Östrand och byråchefen i socialstyrelsen B. A. E. Nyström.

14 4 gifter till 1920 års allmänna folkräkning, dels bearbetande i samband med denna av 1921 års självdeklarationer och taxeringslängder, vilket förslag även vann Eders Kungl. Maj:ts ock riksdagens bifall. Det livliga och glädjande intresse för yrkesstatistikens förbättring, som förefinnes inom näringslivet och på det sociala området, har, såsom antytts, ifrågasatt, att man skulle avhjälpa berörda hittillsvarande brister i denna genom att efter kontinentalt mönster anordna en utförlig yrkesräkning. I den betydelse en dylik räkning där i allmänhet fattas, är den egentligen intet annat än en vanlig folkräkning med tyngdpunkten lagd på yrkesuppgifterna. Metoden är den vid folkräkningar i utlandet vanliga: skriftliga uppgifter från hushållsföreståndarna eller yrkesutövarna, ifyllda med hjälp av särskilda räknare, som, där de ej frivilligt ställt sig till förfogande, avlönas av staten eller kommunen. Stundom har yrkesräkningen emellertid utvidgats till att även innefatta s. k. företags- eller driftsräkning, då den kombineras med undersökningar om använda arbetsmetoder och yrkets drift, om företagens antal och storlek m. m., och blir i så fall givetvis av stort intresse. En sådan räkning av ena eller andra slaget ställer sig självklart mycket dyrbar, men giver, åtminstone den sist beskrivna, noggrannare besked öm de särskilda yrkesspecialiteterna och om växelverkan mellan olika näringsgrenar, än de svenska folkräkningarna hittills meddelat. Av praktiska skäl bör en dylik räkning förläggas till den varma årstiden, då näringslivet är mångsidigare och säsongarbetena kunna studeras i sin fulla utveckling. Enär den vanliga folkräkningen i Sverige av flera skäl måste avse den 31 december och ett förflyttande av denna till den för yrkesräkningen lämpligaste tidpunkten eller sommaren får anses uteslutet, skulle man enligt nämnda förslag få tvenne av varandra oberoende räkningar, en folk- och en yrkesräkning. Båda komme delvis att innehålla samma slags uppgifter, t. ex. om kön, civilstånd, ålder och födelseort. Införskaffandet, granskningen och bearbetningen av dessa uppgifter vid båda räkningarna skulle innebära ett stort dubbelarbete, som bleve mycket kostsamt och därför av finansiella skäl bör undvikas. I en del avseenden kan för övrigt en dylik yrkesräkning ej väntas lämna lika goda och säkra uppgifter, som de, vilka erhållas vid de allmänna svenska folkräkningarna. Dessa senare lämna sålunda uppgifter ej blott å antalet yrkesutövare, utan även goda sådana å det antal personer, som underhållas av de yrkesidkande huvudpersonernas arbete. Folkräkningsmaterialet kan dessutom framför allt lämna vida noggrannare uppgifter, än en särskild yrkesräkning skulle göra, om yrkesbefolkningens fördelning efter kön, civilstånd, ålder och födelseort. Vid de äldre svenska folkräkningarna har visserligen av sparsamhetsbänsyn denna möjlighet ej utnyttjats vidare, än att alltid åtskillnad gjorts mellan manliga och kvinnliga yrkesutövare, och att genom angivande av antalet >hustrur utan uppgivet eget yrke» vid sidan av antalet män inom varje yrke beretts utväg till åtminstone en ungefärlig uppskattning av antalet gifta män inom yrket. I 1900 års yrkesberättelse gjordes även en mindre uppdelning efter ålder, då man inom varje yrke angav antalet män över och

15 under 25 år. Först vid 1910 års folkräkning hava mera detaljerade kombinationer mellan yrke och andra uppgifter börjat göras. Av det förut sagda torde framgå, att en särskild yrkesräkning ingalunda helt ersätter en vanlig folkräknings yrkesbearbetning, fastän den naturligen i en. del avseenden skulle säga mera eller lyckligt komplettera densamma. Då emellertid en dylik yrkesräkning skulle i förhållande till sin nytta ställa sig mycket dyrbar, har man vid innevarande allmänna folkräkning släppt tanken på en sådan och i stället sökt och funnit andra utvägar att förbättra vår yrkesstatistik. Man har härvid i första hand tagit sikte på det tillfälle till inhämtande av upplysningar, som erbjudes genom mantalsskrivningarna. B) Utnyttjandet av mantalsskrivningarna för yrkesstatistiken. I syfte att förbättra mantalsskrivningens yrkesuppgifter och att kunna utnyttja dem för folkräkningens yrkesstatistik utarbetade och framlade statistiska centralbyrån i samråd med förutnämnda sakkunniga ett förslag till förordning angående särskilda bestämmelser rörande mantalsskrivningen för år 1921 med anledning av folkräkningen den 31 december I överensstämmelse med detta förslag avläts proposition till riksdagen (nr 306) och, sedan riksdagen bifallit propositionen, utfärdade Eders Kungl. Maj:t den 25 september 1920 en förordning, nr 630, i ämnet, här avtryckt såsom bilaga 1 å sid Formulär till mantalsskrivningsuppgift fastställdes även på förslag av centralbyrån genom nådig kungörelse av samma dag (nr 631) och finnes återgivet som bilaga 2, å sid I fråga om Stockholm och Göteborg var det, såsom antydes i sista paragrafen av nyss citerade förordning (nr 630), nödvändigt att träffa vissa smärre särskilda anordningar och bestämmelser, då redan det sätt, på vilket mantalsskrivningen i nämnda städer förrättas, gjorde att förordningens bestämmelser icke utan vidare i allt kunde där tillämpas. Härtill kommer, vad Stockholm beträffar, saknaden av församlingsböcker. Specialföreskrifterna och de något förändrade formulären till mantalsskrivningen för nämnda städer framgå närmare av nådiga kungörelserna nr 632, 633, 770 och 771. Genom ovannämnda förordning (nr 630) upphävdes den»allmoge och mindre skrivkunniga> på landsbygden medgivna rätt att lämna muntliga uppgifter till mantalsskrivningen samt infördes obligatoriska skriftliga uppgifter, vilket måste anses vara en betydelsefull åtgärd för förbättring av yrkesuppgifterna i mantalsförteckningarna. Erfarenheten från 1910 års folkräkning ådagalade visserligen, att de vid denna för första gången avgivna skriftliga yrkesuppgifterna i ej ringa utsträckning varit föga användbara, medan däremot pastorsämbetena, åtminstone i de smärre landsförsamlingarna, varit i stånd att på grund av egen personkännedom och muntliga upplysningar i utdragen ur församlingsboken lämna, så vitt statistiska centralbyrån kunnat finna, ganska tillförlitliga yrkesuppgifter. När statistiska centralbyrån det oaktat för innevarande räkning föreslog obligatoriskt skriftliga yrkesuppgifter, så berodde detta därpå, att det utan skriftliga uppgifter, av ena eller andra slaget, måste betraktas såsom otänkbart att erhålla tillräckligt specificerade 5

16 6 yrkesuppgifter, ävensom uppgifter om biyrken; och kravet på en mera ingående specifikation av yrkena torde icke böra avvisas, om praktisk möjlighet finnes för dess tillgodoseende. Förslaget om införande av obligatoriskt skriftliga uppgifter till mantalsskrivningen för år 1921 framlades emellertid endast under den viktiga förutsättningen, att åtgärder samtidigt vidtoges för vinnande av effektiv kontroll och granskning av de avlämnade uppgifterna, särskilt vad landsbygden beträffade. Den ur statistisk synpunkt mest tillfredsställande lösningen av detta spörsmål hade givetvis varit anställandet av avlönade räknare, som ginge från gård till gård för att biträda vid uppgifternas uppsättande och insamlade de ifyllda blanketterna, med andra ord en anordning liknande den vid folkräkningar i utlandet merendels tillämpade. Kostnaderna härför skulle emellertid blivit mycket avsevärda och statistiska centralbyrån har därför i stället ansett sig böra fortsätta på den år J910 inslagna vägen att taga de för mantalsskrivningen utsedda kommunalombuden i anspråk. Tack vare denna åtgärd lyckades man nämligen till 1910 års folkräkning erhålla ett material, som i yrkeshänseende var åtskilligt överlägset det, som legat till grund för tidigare folkräkningar, även om det fortfarande måste anses ganska bristfälligt. Genom utveckling, enligt ovannämnda förordning nr 630, av denna kommunalombudsinstitntion sörjdes nu för att allmänheten erhöll all erforderlig hjälp vid mantalsskrivningen. Kommunerna indelades sålunda i mindre folkräkningsdistrikt, ett för varje ombud. Inom sitt distrikt hade ombudet att, då så påkallades, biträda de uppgiftsskyldiga vid blanketternas ifyllande, mottaga de ifyllda uppgifterna av fastighetsägarna, vilka i första hand insamlade dem, granska samt, om så erfordrades, rätta och komplettera uppgifterna om personernas yrken samt därefter överlämna uppgifterna till pastor vid förskrivning, där ombuden borde var för sitt distrikt vara närvarande för meddelande av muntliga upplysningar och förklaringar. I syfte att reglera och underlätta kommunalombudens upplysningsverksamhet och granskningsarbete utfärdade statistiska centralbyrån dessutom för dem en särskild instruktion, återgiven såsom bil. 3, å sid För landsbygden och åtminstone de mindre städerna visade sig denna kommunalombudsinstitution vara av stort värde. Till sist måste givetvis uppgifterna för såväl stad som land undergå granskning av vederbörande pastor, innan han insände dem till statistiska centralbyrån. I cirkulär den 14 oktober 1920 till samtliga pastorsämbeten i riket, utom Stockholm,') angående den allmänna folkräkningen i riket, giver centralbyrån prästerskapet bl. a. följande regler att iakttaga vid ifyllande av blanketten för utdrag ur församlingsboken:»såsom yrke skall angivas det näringsfång, den tjänst eller dyl., varav personen har sitt uppehälle. Titlar, såsom ') Beträffande Stockholm föreskrev statistiska centralbyrån, efter samråd med överståthållarämbetet, i cirkulär till samtliga rotemän den 15 december 1930 bl. a. följande: >Utskrivningen av ntdrag nr mantalsboken kan efter vederbörande rotemans gottfinnande verkställas antingen direkt efter mantalsboken och kompletteras med lednink av mantalsnppgifterna, eller ock knnna mantalsnppgifterna, sedan de blivit vederbörligen kollationerade mot -mantalsboken samt rättade och kompletterade, läggas till grand för utskrivningen.»

17 vice häradshövding, fil. doktor, nämndeman, fröken, änkefru, få icke förekomma såsom yrkesbeteckning, utan bör yrkesuppgiften vara så tydligt avfattad, att av densamma framgår, från vilken sysselsättning personen hämtar sin utkomst. Härvid torde i flertalet fall vägledning kunna hämtas ur mantalsuppgifterna. Det är önskligt, att, när dessa uppgifter lämna möjlighet ocb anledning därtill, även själva församlingsbokens (ej blott utdragets) yrkesuppgifter bliva rättade eller kompletterade. Då i församlingsboken och motsvarande utdrag blott en kolumn är avsedd för yrke och ställning i yrket, måste givetvis mantalsuppgiftens upplysningar om huvudyrke och ställning i yrket här uttryckas mera kortfattat, om möjligt genom ett enda ord, t. ex. bageriidkare, bageriarbetare. Biyrke behöver icke utsättas i församlingsboksutdraget.» Sedan mantalsblanketternas uppgifter om yrke granskats, rättats och fullständigats av kommunalombuden och pastor, insändes de samtidigt med församlingsboksutdragen till statistiska centralbyråns folkräkningsavdelning. Här hava församlingsboksutdragen sedermera underkastats en mycket ingående och tidsödande jämförelse med nämnda mantalsuppgifter för att med ledning av dessa korrigeras eller kompletteras beträffande yrket. Det visade sig då att nämnda kontrollering för vissa församlingar var ganska behövlig, enär mantalsskrivningens yrkesuppgifter därstädes tämligen ofullständigt tillgodogjorts för församlingsboksutdragen och komplettering alltså måste verkställas i centralbyrån. A andra sidan var det ej ovanligt att i synnerhet från landsförsamlingar påträffa kyrkoboksutdrag, vars yrkeskolumner innehöllo bättre upplysningar än de åtföljande, av personerna själva lämnade yrkesuppgifterna. Sålunda innehöllo dessa sistnämnda rätt ofta de obestämda uttrycken»lantbrukare» och»jordbrukare», där församlingsboksutdragen bestämdare angåvo»hemmansägare»,»jordägare»,»brukare»,»torpare» eller»jordbruksarbetare». Naturligtvis hava i sådana fall kyrkoböckernas uppgifter blivit följda vid bearbetningen. Enligt föreskrifterna i 10 av förutnämnda förordning (nr 630) kunde beträffande viss kommun eller del av sådan, där tillämpandet av de i förordningen stadgade bestämmelser skulle medföra synnerliga svårigheter, vederbörande länsstyrelse efter statistiska centralbyråns hörande meddela särskilda undantagsbestämmelser. I följd härav blevo ett tiotal kommuner eller delar därav, huvudsakligen belägna i rikets två nordligaste län, befriade från skyldigheten att insända skriftliga mantalsuppgifter. I stället har pastor anmodats att på annat lämpligt sätt söka ombesörja, att församlingsboksutdragens yrkesuppgifter bliva fullständiga och noggranna, vilket han i allmänhet torde håva utfört på så sätt, att han vid sammanträden med de utsedda kommunalombuden genomgått och kompletterat församlingsboken. Det lider intet tvivel, att detta förfaringssätt även med fördel praktiserats i en del andra kommuner, där näringslivet varit mindre mångsidigt utvecklat, och att sålunda förbättringen i församlingsboksutdragens yrkesuppgifter stundom kanske mindre skulle vara att tillskriva mantalsskrivningens yrkesuppgifter i och för sig än fastmer den genom förordningen av den 25 sep- 7

18 8 tember 1920 på sina håll framkallade allmänna revisionen av församlingsböckerna. C) Utnyttjandet av 1921 års självdeklarationer och taxeringslängder för yrkesstatistiken samt deras bearbetning ur inkomst- och förmögenhetssynpunkt. I samband med innevarande folkräkning och delvis såsom ett led i det allmänna strävandet att förbättra dess yrkesuppgifter har man förverkligat det gamla önskemålet att samtidigt med folkräkningen utföra en' bearbetning av självdeklarationerna ur inkomst- och förmögenhetssynpunkt. Eders Kungl. Maj:ts förutnämnda proposition (nr 306) upptog nämligen statistiska centralbyråns förslag härom, vilken proposition av riksdagen även bifölls. Samtidigt med självdeklarationerna för år 1921 insändes till statistiska centralbyrån de av arbetsgivarna avgivna s. k. bevillningsuppgifterna, och ur båda dessa slag av uppgifter hämtades sedan för folkräkningen jämväl synnerligen värdefulla och detaljerade upplysningar om yrken beträffande en stor och ur yrkesstatistisk synpunkt betydelsefull del av befolkningen. Det har kanske mest härigenom blivit möjligt att råda bot för den egentliga brist, som vidlådit våra hittillsvarande folkräkningar, nämligen de otillfredsställande yrkesuppgifterna. Vid kombination av två eller flera yrken hava deklarationerna vidare lämnat god ledning för bedömande av den svåra frågan vilketdera yrket, som i varje särskilt fall bör räknas såsom en persons huvudyrke. Förevarande finansstatistik grundar sig, såsom ovan antytts, dels på 1921 års självdeklarationer och av arbetsgivare m. fl. avgivna s. k. bevillningsuppgifter, dels på samma års taxeringslängder. Av kostnadshänsyn har man ansett sig böra begränsa bearbetningen till tvenne poster, dels det till inkomstoch förmögenhetsskatt taxerade beloppet, sedan 1/60 av förmögenheten avdragits, d. v. s. det under rubriken»återstående inkomst» i självdeklarationen utförda beloppet, dels den behållna förmögenheten. Uppgifterna om inkomst avse alltså kalenderåret 1920 eller närmast motsvarande räkenskapsår; förmögenhetssiffrorna avse ifrågavarande kalender- eller räkenskapsårs slut. Den bearbetning av 1913 års självdeklarationer, som ägde rum under ledning av sedermera kommerserådet I. Flodström, behandlade även nyssnämnda poster och då var för sig i kombination med kön och civilstånd. Vid förevarande bearbetning har man, för att bl. a. belysa inkomst- och förmögenhetsstatistikens stora betydelse ur demografisk och social synpunkt, lagt vikt på att nämnda statistik redovisar inkomsten och förmögenheten icke blott efter personernas kön och civilstånd, utan även efter deras ålder och yrke. Inkomst- och förmögenhetsstatistiken kom på sådant sätt att mycket nära ansluta sig till folkräkningens yrkesstatistik och utgöra en ytterst värdefull komplettering till denna. På grund härav sker också publiceringen tillsammans med nämnda statistik, även om föreliggande första band av yrkesräkningen endast meddelar sammanlagda inkomsten och sammanlagda förmögenheten efter grupper av yrken, dock för så små områden som varje härad och stad. Utförlig differentiering av inkomsten och förmögenheten efter storleksordning inom varje

19 särskilt yrke, med skillnad mellan personernas kön, civilstånd och ålder, följer i nästa band. Ovannämnda bearbetning av år 1913 synes vara behäftad med tvenne oegentligheter, vilka centralbyrån sökt undvika vid bearbetningen av 1921 års deklarationer. Den ena, säkerligen dock föga betydande, är, att i fråga om förmögenhetsdelarna hänsyn ej kunnat tagas till prövningsnämndens ändringar, då uppgift om dessa ej finnes införd på deklarationerna. Den andra osäkerheten eller felaktigheten har framkallats därav, att för det stora antal taxerade, som icke deklarerat, hela det taxerade beloppet, så vitt centralbyrån kan finna, upptagits som verklig inkomst, ehuru förvisso i många fall förmögenhetsdelar däri ingå. Härigenom kom i statistiken förmögenheten att uppgivas något för lågt, inkomsten däremot för högt. Av vilken betydelse denna oegentlighet kan hava varit undandrager sig varje bedömande. Den förra av de vid bearbetningen av 1913 års deklarationer förekommande oegentligheterna har vid denna bearbetning undvikits genom särskilda ålägganden för överståthållarämbetet och länsstyrelserna i nådigt brev den 19 november Dessa myndigheter anbefalldes nämligen att, då i fråga om 1921 års taxeringar till inkomst- och förmögenhetsskatt prövningsnämnd gör ändring i förmögenhetsdel, som ingår i taxerat belopp, låta införa uppgift om ändringen på den skattskyldiges deklaration, där sådan avgivits. Beträffande åter den andra felaktigheten, så stadgas i gällande taxeringsförordning 32, att i fråga om skattskyldig, som icke avlämnat deklaration, skall i inkomstlängdens anteckningskolumn göras anteckning om den förmögenhetsdel, som må ingå i taxerat belopp. Följdes denna bestämmelse i verkligheten, hade saken varit hjälpt, men då en granskning av taxeringslängderna ådagalade, att den mångenstädes icke tillämpades, så ålades överståthållarämbetet och länsstyrelserna i nämnda brev att fästa taxeringsnämndernas uppmärksamhet på vikten av ifrågavarande stadgandes noggranna iakttagande. Även i ett annat avseende ålades överståthållarämbetet och länsstyrelserna att på lämpligt sätt erinra taxeringsnämnderna om innehållet i gällande författningar. På grund av de från och med år 1920 betydligt höjda skattefria avdragen inträffar det långt oftare än förr, att personer med taxerat belopp av 600 kr. och däröver bliva fria från inkomst- och förmögenhetsskatt, alldenstund avdragen överstiga taxerade beloppet. Otvivelaktigt torde gällande författningars mening vara, att dessa personer det oaktat skola taxeras och uppföras i längden. Det hade emellertid med skäl kunnat befaras, att, därest ej uttrycklig anvisning meddelades taxeringsnämnderna, dessa mångenstädes av bekvämlighetsskäl komme att utesluta dem, som icke påföras någon inkomst- och förmögenhetsskatt. I syfte att förebygga dylik underlåtenhet fästes nu taxeringsnämndernas uppmärksamhet på vikten av att särskilt vid 1921 års taxeringar till inkomst- och förmögenhetsskatt samtliga personer, för vilka ett taxerat belopp av minst 600 kronor uppkommer, uppföras i inkomstlängden, oavsett om beskattningsbart belopp förefinnes eller ej. På grund av dessa erinringar och särskilda befallningar hava 1921 års 9

20 10 självdeklarationer och taxeringslängder visat sig vara ett för statistisk bearbetning mycket mera lämpat och tillförlitligt material än tidigare. Dock kan man av inkomna bevillningsuppgifter konstatera, att taxeringsnämnderna å en del orter fortfarande i inkomstlängden icke upptaga andra personer än de, som påföras beskattningsbar inkomst. Man kan även stundom iakttaga, att taxeringsnämnder underlåtit i inkomstlängden utsätta icke deklaranters förmögenhetsdelar. Huru i varje fall förfarits för erhållande av kompletterande, tillförlitliga eller åtminstone sannolika uppgifter, beskrives närmare å sidorna Vad angår tiden för deklarationernas insändande till statistiska centralbyrån var det med hänsyn till arbetet å landskontoren önskvärt, att insändandet skedde först efter utgången av år För övrigt kunde en bearbetning av deklarationerna icke med fördel påbörjas, förrän jämväl taxeringslängderna bleve tillgängliga, vilket ej var fallet förrän i början av mars På grund härav anbefalldes kammarrätten, överståthållarämbetet och länsstyrelserna att före utgången av februari 1922 till statistiska centralbyrån för statistisk bearbetning insända i original eller, där så erfordras, avskrift en var myndighet samtliga hos densamma befintliga, till 1921 års taxering-till inkomst- och förmögenhetsskatt samt bevillning inkomna deklarationer, ävensom av arbetsgivarna m. fl. avgivna s. k. bevillningsuppgifter. Vid den behandling, som här kan ägnas yrkesräkningen, skola först lämnas några upplysningar om principerna för yrkesgrupperingen samt en beskrivning av den använda yrkesförteckningen och av förfaringssättet såväl vid klassificeringen av befolkningen efter yrken som vid upprättandet av statistiken över inkomst och förmögenhet. Därefter följer en kortfattad redogörelse över de viktigaste resultaten av räkningen. II. Yrkesgrupperingen m. m. A) Principerna för yrkesgrupperingen. Yrkesgrupperingen är måhända det vanskligaste problemet i hela befolkningsstatistiken och på samma gång kanske det viktigaste. Gång efter annan har man på statistiska möten och internationella kongresser sökt finna en rationell lösning av frågan om fördelning av befolkningen i yrkeshänseende och lika ofta har man, även om föreslagna lösningar varit teoretiskt tillfredsställande, av praktiska grunder måst resignera och ingå kompromisser. Erfarenheten från tidigare folkräkningar både i Sverige och i utlandet giver också vid handen, att, vare sig man väljer principen om fördelning efter näringsgren eller efter personlig yrkesutbildning, möter det stor svårighet att konsekvent fasthålla vid densamma. Båda klassificeringssynpunkterna hava givetvis sitt stora intresse och sitt berättigande näringsgrupperingen i första hand för närings- och finansstatistiken, den personliga yrkesutbildningen mera för demografien och socialstatistiken och det vill därför synas, som om en bearbetning såväl efter den ena som den andra vore önskvärd. Om även en dylik dubbel

21 bearbetning med våra nntida tekniska hjälpmedel Hollerithmaskiner och liknande väl låter sig genomföra, ställer den sig dock mycket dyr och är dessutom såsom nedan framhålles i viss mån delvis överflödig. Att samtidigt göra två särskilda grupperingar av hela befolkningen dels efter näringsgren, dels efter personlig yrkesutbildning innebär nämligen dubbelarbete även från den synpunkten, att många personer vid de båda räkningarna komma att klassificeras lika. De flesta yrken äro med andra ord att betrakta såsom fackyrken i den mening, att i dem verksamma personer knappast kunna grupperas på mera än ett sätt, vilket system man än väljer. Detta gäller särskilt dem, som äro sysselsatta i jordbruk, fiske och sjöfart, de flesta specialutbildade fabriksarbetare och de fria yrkenas representanter, men även många andra, överhuvudtaget torde valet av den ena eller andra principen för yrkesklassificering spela mindre roll vid avgränsningen mellan åtminstone de olika huvudgrupperna, än man på förhand skulle vara böjd att tro, enär en person, vars yrke faller i en annan huvudgrupp än arbetsgivarens, vanligen grupperas icke efter arbetsgivaren eller huvud företaget, utan efter den näringsgren, inom vilken han är verksam. En skogsarbetare, en trädgårdsmästare, en jordbruksarbetare eller en pråmskeppare mer eller mindre fast anställd hos exempelvis en sågverksägare föres alltså icke på arbetsgivarens huvudföretag, sågverksrörelse, utan på resp. skogsbruk, trädgård, jordbruk och sjöfart. En mängd yrken komma sålunda alltid att hänföras till en enda och bestämd yrkeskiass; och för alla dessa yrkens utövare kan det blott vara tal om större eller mindre specifikation i olika tabeller, ej om flera principiellt olika grupperingssätt. Motsättningen mellan gruppering efter näringsgren och efter yrkesutbildning existerar med andra ord egentligen endast för vad man plägar kalla»genomgående» yrken, d. v. s. sådana, som efter sin natur icke höra hemma i någon särskild näringsgren, utan vilkas utövare kunna uträtta någorlunda likartat hjälparbete inom helt olika näringar. Den olika behandlingen av dessa relativt få personer giver hela grupperingssystemet dess karaktär. Då en samtidig gruppering av hela befolkningen efter närings- och utbildningssynpunkt innebär ett stort dubbelarbete och sålunda ställer sig mycket dyrbar i förhållande till resultatets värde samt en gruppering enbart efter endera principen knappast är tillfyllest, har man i en del länder sökt gå en medelväg. Grundtanken har härvid i allmänhet varit den, att näringsgrenen skall utgöra den principiella indelningsgrunden. Vad särskilt angår huvudgruppen industri och hantverk, där svårigheterna för en nöjaktig fördelning alltid äro störst, har man sedan mer eller mindre strängt sökt skilja på dem, som inom varje näringsgren äga för näringen i fråga speciell fackutbildning, och dem med mera allmän och genomgående yrkesutbildning. Till denna senare kategori kunna räknas disponenter, ingenjörer, kontorspersonal, maskinister och eldare i land, kuskar och chaufförer, lagerarbetare, dagarbetare och vakter samt diverse fabrikshantverkare, bland vilka snickare och smeder torde vara de viktigaste. Nämnda yrken böra därvid tydligt specificeras 11

22 12 inom varje näringsgren, så att man kan få hela antalet ingenjörer, kontorister, maskinister m. m. genom enkel addering från de olika grenarna eller klasserna. En dylik lösning av problemet är nog den principiellt mest tilltalande, under förutsättning att folkräkningsmaterialet är av tillräckligt hög kvalitet att möjliggöra full konsekvens i klassificeringen. Hela systemet står och faller emellertid med att det antal genomgående yrken, som anses böra specificeras, ej är alltför stort. I fråga om principen för yrkesklassificeringen avviker den första svenska egentliga yrkesräkningen, som man med fog kan benämna den förevarande, från hittills utförda bearbetningar av vårt folkräkningsmaterial ur yrkesstatistisk synpunkt. Vid tidigare räkningar i vårt land har till huvudgrund för yrkesgrupperingen legat den personliga utbildningen för ett visst yrke. En person, utbildad och verksam exempelvis som snickare, har alltså hos oss hänförts till denna yrkesklass, oberoende av om han arbetat såsom möbelsnickare, byggnadssnickare, snickare i jordbruk, vid skeppsvarv eller mekanisk verkstad, i emballageavdelningen vid en större fabrik eller ett varulager och liknande. Särskilt med hänsyn till den i samband med innevarande folkräkning påbjudna bearbetningen av självdeklarationer och taxeringslängder efter inkomst och förmögenhet har det emellertid ansetts lämpligast att övergå till den i åtskilliga främmande länder 1 ) följda principen, att fördelningen i främsta rummet bör ske efter näringsgrenen. Man erhåller då svar på frågan om det ungefärliga antalet personer, som finna sitt uppehälle av en viss näringsgren, och får därigenom ett mått på ifrågavarande närings relativa betydelse i samhället. 2 ) Synpunkten av personlig yrkesutbildning och social ställning har tillgodosetts på det sätt, att befolkningen inom industrigruppens olika näringsgrenar i varje särskilt fall fördelats på följande fyra kategorier: 1) företagare (större eller mindre industriidkare och hantverkare, direktörer, disponenter), 2) ingenjörer och verkmästare, 3) kontorspersonal samt 4) förmän och arbetare. Att man härvid ej gått mera i detalj och uttagit flera genomgående yrken sammanhänger därmed, att man hos oss önskar angiva yrkesfördelningen även med ingående geografisk specifikation, enär de lokala förutsättningarna för en näring äro helt olika i skilda delar av vårt vidsträckta land. Talen skulle emellertid bliva något små för den praktiska bearbetningen, om man ej därvid samtidigt något inskränkte på andra kombinationer. 1) Hit torde kunna räknas Norge, Finland, Belgien, Ungern, Italien och Ryssland.. Emellertid förekomma också avvikelser mellan här sammanförda länder i fråga om klassificeringen. Sålunda har exempelvis Norge i ganska hög grad tillgodosett även yrkesutbildningssynpunkten, då den för flertalet av industrigruppens näringsgrenar specificerat ett tiotal genomgående yrken. Att rätt 'karakterisera grupperingsprinciperna i främmande länder möter för övrigt ofta svårigheter, då metoden icke alltid tydligt framgår av redogörelsen i text och tabeller och förhållandena dessutom äro så olika i skilda länder. 2) Personalen inom vissa näringsgrenar och industrier varierar, såsom förut berörts, till nnmerären med årstiden. En industris egentliga säsong kan sålunda falla på annan tid av året, än då en folkräkning äger rum, varför en dylik egentligen ej giver ett fullt korrekt uttryck för olika industrien relativa betydelse under en viss tidrymd, utan vid en viss tidpunkt. Ett gjort försök till upprättande av statistik över säsongarbeten och kombination av yrken, som antagligen kommer att publiceras i nästa band, kompletterar emellertid delvib folkräkningens uppgifter härvidlag.