Bakgrund - Problem och möjligheter

Transkript

1 Bakgrund - Problem och möjligheter Problem Översvämningar och fastighetsskador Ett stort problem vid kraftiga regn är uppdämningar i ledningssystemet för dagvatten. Följden kan bli att källare svämmas över av mer eller mindre förorenat vatten. I många fall är det huvudmannen för avloppsnätet som blir ansvarig för de skador som uppstått. Med eventuellt vanligare förekommande skyfall kan detta bli ett växande ekonomiskt problem. Avledning av dagvatten De system som används för att samla upp spill- och dagvatten för bortledning i slutna ledningsnät är duplikat-, separat- och kombinerade system. Fram till 1950-talet byggde man främst kombinerade systemen som har en gemensam ledning för både spill-, drän- och dagvatten. Därefter har samhället försökt att frångå detta system. Det duplikata systemetet har två ledningar; en för spillvatten och en för dagvatten. I det separata systemet sker all dagvattenuppsamling via öppna diken eller hanteras lokalt medan spillvattnet avleds i en separat rörledning. Nuförtiden anläggs inga nya kombinerade system utan det som tillämpas är duplikata system och en övergång till lokalt omhändertagande av dagvatten. Det kombinerade systemets nackdel är att det ger upphov till bräddning av orenat spillvatten till recipienten vid häftiga regn, då reningsverket inte kan klara dessa stora flöden. En annan negativ konsekvens med periodvis mycket höga flöden och utspädning av avloppsvattnet är att driften vid avloppsreningsverket försämras. Det blir då svårt att få en optimal rening med de stora variationerna i flödet in till reningsverket. Dagvattnets föroreningar hamnar till stor del i slammet, vilket gör att detta inte kan användas vidare, exempelvis för spridning på jordbruksmark. Problemet med det duplikata systemet är att förorenat dagvatten kommer till en recipient där det kan skapa föroreningsproblem. Förutom att föroreningarna i sig kan slå ut växt- och djurliv i en recipient så finns det fler negativa effekter av att leda bort dagvattnet. Exempel på ytterligare effekter är erosion p.g.a. kraftiga flöden vid regn och uttorkning av vattendrag vid torr väderlek då det inte kommer något dagvatten. Vid duplikat och separat ledningssystem ska det inte vara anslutet något dagvatten till spillvattenledningen, men det händer ibland att så är fallet. Detta gör att varje sådan anslutning belastar spillvattennätet då det inte tagits med vid dimensioneringen av ledningen.

2 Grundvattensänkning Genom asfaltering och betongtäckning av landytor hindras den naturliga infiltrationen. Detta sänker grundvattennivåerna i vissa områden, vilket i sin tur leder till reduktion av tillgängligt grundvatten. Det har betydelse för tillgången på grundvatten som dricksvattenresurs och påverkar också tillförseln av grundvatten till ytvattensystemen. Det sistnämnda är av stor betydelse för upprätthållandet av basflöden i vattendrag, vilket har viktiga termiska effekter. Minskade flöden leder bl.a. till förhöjd temperatur under sommaren med negativ påverkan på många vattenlevande organismer som följd. Vidare innebär minskade flöden ökade koncentrationer av föroreningar samt lägre syrehalter. 1 Ytterligare resultat av en grundvattensänkning kan vara sättningsskador på byggnader. Anledningen är att då grundvattenytan sjunker så torrläggs mark som tidigare varit vattenmättad. Det kan exempelvis vara så att huset har en grundförstärkning av träpålar eller rustbädd som var skyddade under grundvattenytan mot röta. Men då dessa kommer ovanför grundvattenytan och det blir syre tillgängligt börjar de ruttna, vilket förstör husets grundläggning med sättningar som följd. En grundvattensänkning kan även göra att lerhaltig mark blir instabil när portrycket minskar. Förekomst av föroreningar i dagvatten och dess effekter Källor till föroreningar i dagvatten4, 3, 6 Undersökningar som genomförts av Stockholm Vatten visar att föroreningar oftast är kopplade till mängden suspenderat material i dagvattnet. Trafikdagvatten har generellt sett de högsta föroreningshalterna och dessa ökar med ökande trafikintensitet men är även beroende av andra faktorer som vägyta, typ av trafik (personbilar, tung trafik eller godstrafik) och terrängförhållanden. I trafikdagvatten förekommer bl.a. metaller, PAH, olja och näringsämnen. Vissa metaller som koppar och zink härrör till stor del från koppar- och plåtytor som t.ex. tak på byggnader. Zink kan även komma från gatlyktor och räcken. Byggnadsmaterial, färg, lim, fogmassor m.m. ger också ifrån sig miljöfarliga, organiska föroreningar som PCB, ftalater, klorparaffiner med mera. Andra källor är långväga atmosfärisk transport (exempelvis kvicksilver, bly, fluorerade kolväten och kväve) samt närings- och bekämpningsmedelsläckage från odlingsmark och trädgårdar. Årstiden spelar också in; under vinter och vår förekommer de högsta halterna av föroreningar i dagvatten. Orsaken till det är de ofta mycket höga halterna av suspenderat material. I samband med t.ex. snösmältning kan mycket höga föroreningshalter uppnås i trafikdagvatten. Föroreningsinnehåll i olika typer av dagvatten, presenteras i Stockholms stads dagvattenstrategi. Metaller 1 Utsläpp av dagvatten sker i allmänhet till recipienters grundområden 2

3 vilka är mycket viktiga för den biologiska produktionen. Metaller som följer med dagvattnet genomgår olika processer när de når ekosystemen. En del adsorberas till lerpartiklar, upptas av växter och djur medan andra förblir i löst form. Tungmetaller som ackumuleras i sedimenten anrikas i sin tur uppåt i näringskedjan med utgångspunkt i organismer som livnär sig på just sediment. Metallers toxicitet kan reducera antalet arter och få till följd att känsliga organismer ersätts med mer tåliga. Olika undersökningar har visat på höga koncentrationer i växtplankton, sediment och bioackumulation i bl.a. alger och kräftor. Toxiciteten är beroende av i vilken form metallerna förekommer. Ett exempel är koppar som är avsevärt mer toxiskt i jonform än i organiskt bunden form. Näringsämnen 1 Ökat innehåll av näringsämnen i vattendrag leder till eutrofiering med ökad växtproduktion följt av ökad produktion av djur men med färre arter. Ändrade konkurrensförhållanden mellan arter leder till förändrade ekosystem. Långtgående effekter av övergödning är bl.a. syrebrist, fiskdöd och igenväxning. Partiklar Med dagvatten följer också mycket partikulärt material, både organiskt och oorganiskt. Detta avsätts i recipienterna och medför bl.a. förändring av bottenmiljöer vilket påverkar växt- och djurlivet. Dels kan viktiga uppväxtmiljöer för fisk förstöras och syrehalterna sänkas p.g.a. ökad nedbrytning av organiskt material och dels följer giftiga ämnen med materialet. 1 En annan viktig effekt av partiklar är ökad grumlighet och ändrade ljusförhållanden i recipienten vilket kan leda till ökad dödlighet bland flera djurarter. 3 Organiska föroreningar 3, 6 Dagvatten kan också innehålla en rad olika organiska miljögifter som polyaromatiska kolväten (PAH), olja, PCB och bromerade flamskyddsmedel. Bland dessa finns flera som är bioackumulerande och giftiga/cancerframkallande för växter och djur. Undersökningar har visat att olja kan skada fiskägg och påverka snäckor och kräftdjur. Fria oljeföreningar som bensin kan i små mängder lösas i vatten och därmed ge ökad giftverkan på vattenlevande organismer. Olja i högre koncentrationer är akut giftigt för växtplankton. Olja i dagvatten härrör till stor del från transporter, d.v.s. vägar och läckage från fordon, men också från industrimark, bensinstationer, cisterner och utsläpp vid trafikolyckor. Vägsalt Vägsalt som följer med dagvatten kan ha toxisk verkan på växter och djur. Bl.a. kan höga saltkoncentrationer påverka reproduktionen hos alla levande arter. 1 Trafikverket ger bl.a. följande information om vägsalt för halkbekämpning: 18 Vägsalt innehåller minst 97 procent ren natriumklorid, NaCl. De resterande tre procenten är till största delen fukt och gips, CaSO4. I saltet finns också mindre än en hundradels procent av natriumferrocyanid (Na4Fe(CN)6 x 3H2O). Det finns även i vanligt bordssalt (E535) och är tillsatt för att saltet inte ska klumpa ihop. I ämnet är den annars giftiga cyanidjonen mycket stabilt bunden till järnet. Trafikverket har tillsammans med Sveriges geologiska undersökningar (SGU) startat ett samarbete med uppföljning av vattentäkters påverkan av vägar. På vissa utsatta platser byggs fysiska skydd för att skydda grundvatten, både från salt och andra föroreningar. Långtidseffekterna 3

4 av vägsaltets inverkan på vattentäkter är relativt dåligt kända och därför pågår forskning om detta. En del växter i vägens närmaste omgivning kan påverkas negativt. Framför allt de gröna växtdelarna är känsliga för salt. Barrträd, särskilt granar, är känsligare än lövträd, eftersom de inte fäller sina barr varje år. Saltet kan hämma trädens tillväxt. Skador på trädens rötter på grund av salt förekommer bara i mycket utsatta stadsmiljöer, där området runt träden är asfalterat eller stensatt. Där kan saltvattnet komma nästan direkt till rotsystemet utan att först spädas ut i marken. Salthalterna längs vägarna har på en del ställen åstadkommit en förskjutning i växternas konkurrens. Arter som tål salt bättre har gynnats på andras bekostnad. Kalciummagnesiumacetat (CMA) är det enda ersättningsmedel som har lika goda halkbekämpningsegenskaper och något bättre miljö- och korrosionsegenskaper än salt. Tyvärr är det gånger så dyrt som salt Inte heller sand är ett bra alternativ då det skulle kräva sandning och underhåll väldigt ofta på högt trafikerade vägar, vilket skulle innebära mycket transporter, högt tryck på skyddade naturresurser och höga kostnader. i händelse av olyckor. För en orientering om dessa frågor se Vägledning vid bränder och utsläppsberedskap 26. Allmänt om effekter 6 Resultat från olika biologiska undersökningar tyder på att dagvatten skapar instabilitet bland växt- och djurliv i vattendragen och att det även har en giftverkan vilket kan leda till att känsliga arter slås ut. Det är dock svårt att kvantifiera effekten av olika föroreningar då faktorer såsom ph, syrehalt och temperatur påverkar ämnenas giftighet. Ämnen som var och en för sig är ofarliga kan tillsammans ge giftverkan, så kallad synergieffekt. 1 Det första regnet efter en regnfri period, s.k. first flush spolar med sig det mesta av de föroreningar som ansamlats på vägar m.m. Effekten blir en tillfällig koncentrationshöjning av föroreningar i dagvattnet, vilket kan ha stor effekt på främst mindre vattendrag och våtmarker. I first flush -dagvatten kan halterna av olika ämnen komma upp i nivåer som är direkt giftiga för vissa organismer. Se även avsnitt Detaljplanskede om Vägverkets roll vid dagvattenhantering. Utsläpp vid bränder och olyckor En speciell källa till förorening av dagvatten är utsläpp i samband med bränder, inte minst via släckvatten, samt andra olyckor. På industrier och andra anläggningar där kemikalier och oljeprodukter hanteras ska det finnas möjlighet att snabbt täta dagvattenbrunnarna 4

5 Möjligheter Det finns olika syften med dagvattenbehandling. De vanligaste är rening av förorenat dagvatten respektive så kallad fördröjning dvs. minskning och utjämning av dagvattenflöden. Detta kan göras antingen högt upp i systemen genom att hindra förorening av dagvattnet och minska dagvattenvolymerna, eller genom större centrala anläggningar längre ner i systemet dit dagvattnet leds. Då dagvattnet angrips vid källan, s.k. Lokalt Omhändertagande av Dagvatten, krävs det relativt små anläggningar, medan vid de centrala anläggningarna långt ner i systemet krävs stora anläggningar för att kunna behandla hela avrinningsområdets dagvattenavrinning vid ett häftigt regn. Ytterligare fördelar med att angripa problemet vid källan är att det inte behövs så stora dimensioner på dagvattennätets ledningar, om de behövs överhuvudtaget p.g.a. de minskade flödena, vilket är bra även ur en ekonomisk synvinkel. Tekniker för att minska problemen För att minska problem med dagvattenhantering, såsom höga flöden och spridning av föroreningar, används ofta öppen dagvattenhantering. Det syftar till att bromsa upp det avrinnande dagvattnet och låta de naturliga processerna få en möjlighet att behandla dagvattnet. Mer specifikt innebär det här att rena dagvattnet från föroreningar, få tillgång till vatten i öppna vattendrag, minska behovet av slutna dagvattensystem samt skapa rikare närmiljöer och jämnare flöden. De processer i vattnets kretslopp man avser att gynna genom att bromsa upp flödet är exempelvis: Infiltration av vatten i marken Fastläggning och eventuell nedbrytning av föroreningar i de övre sediment- och marklagren Växters upptag av vatten, växtnäringsämnen och föroreningar En naturlig dämpning av flödestoppar Det här utförs praktiskt genom att skapa och bevara eventuella befintliga öppna vattenytor, bäckflöden, dammar, våtmarker, översilningsytor m.m. En öppen dagvattenhantering kan användas som en del av ett större dagvattensystem eller vid Lokalt Omhändertagande av Dagvatten (LOD). LOD är ett vanligt begrepp som introducerades på 70-talet. LOD har ibland misstolkas som att allt vatten ska tas omhand lokalt med infiltration och att man inte behöver något dagvattensystem inom området. Begreppet LOD i detta handläggarstöd avser att dagvattnet hanteras lokalt inom tomtmark, ett kvarter, eller inom en detaljplan, utan att dagvattnet leds bort via ett större ledningssystem. Utanför det här avgränsade områden leds dagvattnet vidare till recipient eller naturmark. Öppen utjämning sker oftast på allmän mark vilket underlättar planeringen och genomförandet. Kommunen har idag ansvaret för att se till att privat tomtmark kan hållas torr inom planlagt område. LOD på tomtmark räknas som en enskild VA-anläggning vilket gör ägaren ansvarig för funktionen m.m. Kommunen har endast ansvar för den allmänna anläggningen som är utanför tomtgräns (förbindelsepunkt). Detta gör att det finns ett motstånd mot att bryta mönstret med att koppla på fastigheten till det allmänna nätet, då det 5

6 är ett relativt billigt och beprövat sätt för fastighetsägaren. Det som eftersträvas med någon form av dagvattenhantering även på den enskilda tomtmarken är bland annat att öka uppehållstiden för dagvattnet innan det når ledningsnätet och recipienten. Då uppehållstiden ökar så ökar också sedimentationen av partikulärt material och hindras från vidare transport nedströms. Toxiska metaller och andra föroreningar adsorberas till partikulärt material och sedimenterar.. 11 Läs mer: En orientering om olika tekniker för hållbar dagvattenhantering återfinns i t.ex.: Svenskt Vatten P105, Hållbar dag- och dränvattenhantering, utgåva 1, 2011 Vid bortförande av snö är det att föredra om det finns speciellt utformade snödeponier. Dessa ska inte ta emot snö från för stora områden och bör vara placerade nära området som snön kommer ifrån med syfte att minimera transportbehovet. Ett förslag på utformning är att de läggs på mark med god infiltrationskapacitet, högt organiskt innehåll i markskiktet och en inte för grunt liggande grundvattenyta. Runt om deponin anläggs diken med en eventuell damm för uppsamling och rening av smältvattnet som inte infiltreras innan det leds till en recipient. Ytterligare reningssteg kan vara nödvändigt t.ex. en oljeavskiljare. Recipienten måste väljas så att den klarar de mycket varierande flöden och föroreningsbelastningar som kan uppstå. Det är viktigt att funktionen på anläggningen är god även om marken fortfarande är frusen. Snöhantering Vid planering av snöhanteringen finns det olika modeller attanvända sig av. En modell är att dela in staden i olika zoner, svarta, gråa och vita. De svarta zonerna är de där snön är smutsig hela vintern, de vita där det är ren snö hela vintern och de gråa är där snön i början är ren men blir med tiden förorenad. Denna indelning måste göras specifikt för varje stad med hänsyn till de lokala förutsättningar som råder. Sedan gör man upp strategier för hur snön från respektive område skall tas omhand, den mest förorenade snön körs kanske iväg till en central snödeponi där smältvattnet kan tas omhand kontrollerat. Medan den vita snön ligger kvar i området den föll, här är det viktigt att det finns ett fungerande system för att kunna leda bort smältvattnet. 12 Närbild från snödeponi. Är detta läge intill sjöstranden det rätta för starkt förorenad snö? Foto Lasse Lind 6

7 Fördelar och nackdelar med LOD Till fördelarna med avledning av dagvatten till omgivande marklager räknas: Sättningar undviks genom att grundvattennivån eller grundvattentrycket (eller porvattentrycket) bibehålls Vegetationen ges bättre förutsättningar Minskad föroreningsbelastning av ytvatten Avlastning av stora kortvariga flöden till recipienter och reningsverk Minskning av risken för källaröversvämningar Minskade kostnader för anläggande och underhåll av ledningsnät Till nackdelarna hör bl.a.: Förorenat dagvatten kan medföra risker för skador av grundvattentäkter Driftstörningar kan uppstå vid igensättning av magasin. Anläggningarna kräver därför regelbunden tillsyn och skötsel Förhöjd vattenhalt i markytan kan tidvis medföra ytuppmjukning Höjning av normal grundvattennivå eller grundvattentrycksnivå (eller porvattentryck) kan ge ökad skredrisk i speciella områden För att lokalt omhändertagande av dagvatten ska kunna ske måste de geohydrologiska förhållandena var sådana att marklagren kan föra bort vattnet. Även vid svåra förhållanden finns det dock så gott som alltid möjlighet att vidta några lokala åtgärder, som minskar behovet av avledning och centraliserad behandling. Val av anläggning Vilken typ av dagvattenanläggning som ska väljas måste avgöras från fall till fall. Det som avgör är vilka föroreningar som ska avlägsnas, marken och omgivningens förutsättningar, recipientens slag och status, tillgänglig mark och ekonomiska förutsättningar. Ofta är det lämpligt att börja med att se vad syftet med åtgärden ska vara. Är det flödestopparna som man vill minska så är det någon form av fördröjning/utjämning som söks och då krävs nödvändigtvis inte att anläggningen har en renande funktion. Nästa fråga är vilka förutsättningar som finns inom området med avseende på geologi, plats i bebyggelse m.m. som skall samverka. I det slutliga valet av anläggning vägs kostnad, drift och säkerhet med flera faktorer in. På detta sätt kan antalet möjliga anläggningar reduceras och ett lättare och bättre grundat val göras. Några faktorer som är viktiga att beakta vid val av dagvattenanläggning är grundvattennivå, närhet till berg, grundvattengradient och möjlighet för drift och skötsel. Läs mer Stockholms stads dagvattenstrategi (2005) Förutsättningar för lokalt omhändertagande 7

8 Geohydrologiska förutsättningar för lokalt omhändertagande För att lokalt omhändertagande av dagvatten ska kunna ske måste de geohydrologiska förhållandena var så gynnsamma att marklagren kan föra bort vattnet. En geohydrologisk undersökning eller bedömning behöver ske för att kunna avgöra om och hur ett lokalt omhändertagande av dagvatten kan ske. I en sådan undersökning eller bedömning bör ingå kartläggning av avrinnings-, jordarts- och grundvattenförhållanden. Olika jordarters magasineringsförmåga och vattengenomsläpplighet avgör hur stor vattenmängd som kan tas upp eller transporteras. Information om aktuella jordarter får man från geologiska kartor, grundundersökningar, uppgifter från Brunnsarkivet (SGU) liksom från okulär bedömning i slänter och vägskärningar eller av flygbilder, kompletterat med provgropar. Uppgifter om marknivåer och lutningar, jordarter samt vattennivån i sjöar, vattendrag och brunnar (Brunnsarkivet, SGU) kan ligga till grund för en översiktlig bedömning av grundvattenytans läge. Generellt kan sägas att grundvattenytan följer topografin i moränområden. I områden med isälvsavlagringar påverkar omgivande jordarter grundvattenytans läge där själva kärnan - isälvsavlagringen fungerar som en dräneringsåder. I lerområden är förhållandena mer komplicerade. Här finns i allmänhet tre typer av grundvattennivåer. I torrskorpans sprickor kan man iaktta en skenbar grundvattennivå som egentligen är sjunkvatten - ytvatten som mycket långsamt absorberas av leran. I de jordlager, bestående av morän, grus eller dylikt, som oftast finns under leran är grundvattnet relativt lättrörligt. En mätning med t ex observationsrör visar en grundvattennivå som är resultatet av det samlade trycket hos lerlagren ovanför. Det är inte ovanligt att grundvattennivån här ligger över markytan (artesiskt grundvatten). Detta relativt lättrörliga grundvatten kan lätt dräneras bort vilket ibland skett efter tunnelbyggen. Resultatet blir att leran långsamt avvattnas med sättningar som följd. I själva leran kan ingen egentlig grundvattennivå registreras. Det handlar istället om det aktuella trycket i lerans porssystem - porvattentryck. Grundvattennivån varierar under året. I Västra Götalandsregionen finns i princip två huvudmönster. I kustområdet har grundvattennivån ett maximiläge, i allmänhet i mars månad, och ett minimiläge, i allmänhet i augusti månad. Innanför kustområdet har grundvattennivån två högvattenlägen, i allmänhet ett högre värde i mars-april månad respektive ett lägre i oktober-november, och två lågvattenlägen, i allmänhet ett högre värde i februari månad respektive ett lägre i augusti. Data kan fås från Brunnsarkivet. Ytavrinningen från området behöver kartläggas liksom områdets areal. En studie görs av områdets topografi och vattendrag samt de dräneringssystem som finns från bebyggelse eller jord- och skogsbruk. Uppgifter om årsvariationen i vattenföringen har betydelse för bedömningen av vattenupptagningsförmågan i marken. Mycket av informationen kan hämtas från kartmaterial. Ytterligare en faktor har betydelse, nämligen in- och utströmningsområden. Inströmning sker på platåer och höjdpartier medan utströmning sker vid släntfot. Det är självfallet i inströmningsområden som man kan tillföra vatten genom infiltration. Dimensionerande förutsättningar Hur stor mängd vatten som tillförs en LOD-anläggning beror på avrinningsyta, nederbörd och snösmältning. Nederbördens intensitet, 8

9 varaktighet och återkomsttid ger dimensionerande värde. För dimensionering och lämpliga värden se Svenskt Vatten P Snösmältningen blir sällan dimensionerande, problem uppstår i stället med uppdämningseffekter och snösmältning före tjällossning. Infiltrationskapaciteten varierar starkt mellan olika jordarter där morän och sand har 2-3 gånger större kapacitet än silt respektive anlagda grönytor (matjord) och där lera har en nästan försumbar kapacitet. Perkolationskapaciteten är beroende av jordartens vattengenomsläpplighet (hydraulisk konduktivitet) där skillnaden mellan jordarterna är minst lika stor som beträffande infiltrationskapacitet. För bedömning av perkolationsmagasins kapacitet är jordartens effektiva porositet avgörande. De fraktioner som blir aktuella ligger i intervallet från sand till sprängsten. Täta omgivande jordar kan vid dimensionering av perkolationsmagasin ge orimligt stora volymer för att få tillräcklig säkerhet mot uppdämning. I intervallet grus till grovsand i omgivande jord klarar man sig i allmänhet utan tömningsledning. Mellansand till finsand kan erfordra tömningsledning. I silt eller lera och i vissa fall morän är perkolationskapaciteten så låg att en dimensionering leder till att allt vatten måste transporteras i ledning. I sådana fall bör perkolationslösningar undvikas. Det bör alltid finnas en möjlighet att brädda ur slutna magasin. Biologisk mångfald Anläggande av dammar och öppna diken för omhändertagande av dagvatten bidrar inte bara till en minskad miljöbelastning utan innebär också i de flesta fall ett tillskott till den biologiska mångfalden. Våtmarker, småvatten och mindre vattendrag utgör livsmiljö för en mängd växter och djur. En del organismer tillbringar större delen av sin livscykel i vattnet, andra utnyttjar våtmarkerna för födosök. Till den första gruppen hör många insekter som t.ex. ryggsimmare och dykarskalbaggar. Till den senare hör fåglar och fladdermöss. För groddjur och många insekter är vatten nödvändigt i samband med reproduktionen. För att öka den biologiska mångfalden i anlagda dagvattendammar bör variation i vattenståndet eftersträvas. Variationen skapar olika vattendjup och områden som delvis och med varierad varaktighet är översvämmade under året. Variationen ger upphov till ett bredare utbud av olika livsmiljöer där fler arters specifika miljökrav kan uppfyllas. Det är också viktigt att se till den närmaste omgivningen. Där bör inom 100 meter från dammen finnas skilda miljöer som stenrösen, rishögar, murken ved och gärna också fler våtmarker. Djur som trollsländor, grodor och vattensalamandrar lever på land under delar av sin livscykel och behöver då dessa miljöer likväl som vattnet. Ska befintliga våtmarker utnyttjas för omhändertagande av dagvatten är det viktig att tänka på om dagvattnet är kraftigt förorenat eller om det är stor risk för tillfälliga utsläpp. Om så är fallet bör dagvattnet inte ledas till känsliga våtmarker med höga naturvärden t.ex. i form av mer sällsynta arter. Varierat och förskönat stadslandskap Förutom att öka den biologiska mångfalden kan vatten i stadsmiljön bidra till att göra stadslandskapet mera tilltalande. Öppna vattenspeglar uppfattas av de flesta människor som något positivt. Även teknik som tar hand om dagvattnet där det uppkommer t.ex. tak eller väggar med planterad växtlighet eller öppna vägslänter med 9

10 gräs, ger staden en grönare och en mer inbjudande inramning. Vatten och grönområden kan också ha en gynnsam effekt på stadens lokalklimat så att variationer i temperatur och luftfuktighet dämpas. Likaså kan buller dämpas med hjälp av växtlighet. Därtill är gölar och småvatten en spännande undervisningslokal för skolor och dagis där barnen får möjlighet att studera groddjur och vattenödlor i sina rätta miljöer. Läs mer: Säkerhetsaspekter Text kommer. 10