PM DAGVATTEN, DETALJPLAN FÖR MUNGA

Transkript

1 DAGVATTEN, DETALJPLAN FÖR MUNGA

2 1 BAKGRUND OCH SYFTE Munga är ett av Västmanlands största fritidsområden. Det aktuella planområdet är lokaliserat vid Mungasjön, 20 kilometer norr om Västerås och 3 kilometer väster om väg 56. Området var till en början ett fritidshusområde som växte fram under och talen och de detaljplaner som finns tillåter därmed en begränsad byggnadsyta. En ny detaljplan planeras som syftar till att utöka den tillåtna byggnadsytan för de befintliga fastigheterna för att göra det möjligt att göra om fastigheterna och skapa fler permanentbostäder i området i samband med att området ansluts till kommunalt vatten och avlopp. Figur 1 visar plankartan över området. Figur 1. Karta över planområdet. Stadsbyggnadsförvaltningen Västerås stad Detta omfattar ingen fullständig dagvattenutredning för planområdet med anledning av att merparten av området redan är bebyggt. Frågor som hanteras i detta är: - Vad innebär det för flödena om grusvägen i området asfalteras? - Hur stor andel av fastigheterna kan hårdgöras för att ändå möjliggöra lokalt omhändertagande av dagvattnet eller fördröjning på fastighetsmark? Tyréns AB Mäster Ahls gata Västerås Tel: Säte: Stockholm Org.nr: O:\gav\275219\R\HV\Text\ Dagvatten.docx 2(7)

3 1.1 GÄLLANDE DETALJPLANER Gällande planer för området är Byggnadsplan för Del av Åbylund 2: (Dp 464) samt Byggnadsplan för Sjöbo 2: (Dp 465). Dessa planer syftar till att bevara områdets karaktär som fritidshusområde. I dagsläget är maximal största byggnadsarea satt till 85 kvm respektive 90 kvm per fastighet, varav huvudbyggnad 60 kvm och uthus/gårdsbyggnad 25 kvm för Sjöbo och för Åbylund 70 kvm för huvudbyggnad samt 30 kvm för uthus/gårdsbyggnad. 1.2 FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR DAGVATTENHANTERING De dagvattenlösningar som används i planområdet i dagsläget är stenkistor och öppna diken. Storleken på dessa kan behöva justeras till följd av uppdaterade bestämmelser i den nya detaljplanen. Dagvattnet ska omhändertas lokalt i så stor utsträckning som möjligt på respektive fastighet och stuprör ska förses med utkastare som leder takvattnet till en eventuell fördröjningsanläggning. I de centrala delarna av området finns ett grönområde som inte är bebyggt och inte planeras bebyggas på grund av att det i perioder är vattensjukt. Naturmark i området kommer att behöva användas för att fördröja dagvatten som inte kan tas omhand på fastighetsmark. Det är fördelaktigt att leda bort dagvattnet från vägarna samt det dagvatten som inte kan tas om hand på fastighetsmark via vägdiken. Där avståndet mellan väg och fastighetsgräns är för litet för att detta ska vara möjligt kan det behöva anläggas dagvattenledningar på vissa sträckor för att förhindra att dagvattnet rinner in på intilliggande fastighet. 2 JORDARTSFÖRHÅLLANDEN Jordartsförhållanden har undersökts översiktligt med SGU:s jordartskarta, se figur 2. Den visar att det finns flera fastigheter som planeras anläggas ovanpå mark där det förekommer berg i dagen eller lera. För dessa fastigheter kan det inte förväntas någon betydande infiltration och dagvattnet måste därför ledas vidare ytligt till recipienten eller till någon gemensamhetsanläggning nedströms. För fastigheterna som ligger på lera kan det dock anläggas fördröjningsanläggningar för dagvattnet, liksom för fastigheterna ovanpå morän. 3(7)

4 Berg Glacial lera Sandig morän Torv ovanpå postglacial lera Kärrtorv Storblockig yta, morän Figur 2. Jordarter i planområdet. Sveriges Geologiska Undersökning, SGU. 2.1 INFILTRATIONSFÖRMÅGA Olika jordarter har olika hög genomsläpplighet, infiltrationsförmåga. Detta mäts i termen hydraulisk konduktivitet. I tabell 1 redovisas hydraulisk konduktivitet för de olika jordarterna i planområdet. Observera att detta är mycket generella värden, hur stor den verkliga infiltrationen blir beror på flera faktorer såsom till exempel lokal uppbyggnad av jordarten och grundvattenytans nivå. Genomsläppligheten minskar generellt med ökat djup. Tabell 1. Schablonvärden för infiltrationskapacitet för olika typer av jordarter. Markanvändning Hydraulisk konduktivitet (m/s) Lera < 10-9 Sandig morän Torv Störst möjligheter för infiltration bör ske i de områden där marken består av torv. Dock ligger ingen av fastigheterna ovanpå torvmark enligt jordartskartan och området där torven finns är relativt blött och det är inte säkert att det är en bra idé att anlägga en infiltrationslösning där. Däremot skulle ytan kunna användas till en gemensamhetsanläggning i form av en tät damm eller liknande för fördröjning. Morän är svårbedömt i och med att det består av olika stora fraktioner men i och med att det är sandig morän kommer det ändå att ske viss infiltration. Dock kommer inte enbart infiltration i befintlig mark vara tillräckligt för att ta hand om stora, intensiva regn. Då kommer det att behöva anläggas någon typ av ytterligare dagvattenlösning, exempelvis en 4(7)

5 stenkista. Då är det viktigt att det finns bräddmöjligheter och avrinningsvägar som dagvattnet kan ta för att inte rinna in och skada byggnaderna på tomten eller rinna över till en närliggande fastighet och orsaka problem. Exempelvis kan vägdiken anläggas men restriktioner sättas så att det inte får släppas ut mer dagvatten än ett visst flöde från respektive fastighet vid dimensionerande nederbörd. För de områden där markmaterialet består av berg måste dagvattnet hanteras på annat sätt än med infiltration och fördröjning på fastighetsmark. 3 FLÖDESBERÄKNINGAR Det har antagits att planområdet består av tät bostadsbebyggelse enligt Svenskt Vattens riktlinjer. Det innebär att dagvattenlösningarna ska dimensioneras utifrån att trycklinjen ska ligga i marknivå vid ett 20-årsregn men också att det inte får uppstå skador på bebyggelsen vid ett 100-årsregn. 3.1 DAGVATTEN FRÅN VÄGYTA Området består av ca 12 ha vägyta som i dagsläget består av grus. Avrinningskoefficienten för grusvägar är ca 0,4. Om vägen asfalteras kommer avrinningen att öka och avrinningskoefficienten ökar till 0,8. Totalt innebär det att dagvattenflödena från vägytorna kommer att dubbleras i de områden där vägen asfalteras. Observera att detta inte innebär att de totala dagvattenflödena kommer att fördubblas, det gäller enbart den del som kommer från vägarna. I tabell 1 redovisas beräknade flöden för grusväg respektive asfaltsväg. Flödena har beräknats med rationella metoden i kombination med Dahlströms ekvation med klimatfaktor 1,25 enligt Svenskt Vattens publikation P110. Tabell 2. Dagvattenflöden för grusväg respektive asfalterad vägyta. Arean avser den totala vägytan i området. Markanvändning Klimatfaktor Area (ha) Varaktighet (min) Snitt φ 20-års regn 100-års regn Grusväg 12, ,4 1,25 1,76 3,00 Asfaltsväg 12, ,8 1,25 3,52 6,00 Överallt där vägen asfalteras kan dagvattenflödena från den förväntas fördubblas. Vägdikena kan då behöva bli större på en del ställen. Om det är lämpligt att asfaltera vägen eller inte sett till dagvattensituationen beror på hur stor yta som finns tillgänglig för vägdiken samt övriga förutsättningar nedströms, risken för att dagvatten rinner in till lågt liggande fastigheter o.s.v. Generellt ligger vägarna i området lägre än fastigheterna så det innebär att vägarna kan fungera som kanaler som leder dagvattnet vidare till ett fördröjningsmagasin eller liknande om dikena blir översvämmade vid ett större skyfall (>20-årsregn). Det finns dock exempelvis ett par fastigheter längs Täljstensvägen som ligger lågt och om vägen asfalteras eller flödena ökas av någon annan anledning kan åtgärder behöva vidtas för att skydda dessa. 3.2 DAGVATTEN FRÅN TOMTMARK I tabell 3 redovisas beräkningar för hur stora flöden som uppkommer från en typisk fastighet vid regn med olika återkomsttid, antaget olika stor andel hårdgjord yta. Observera att beräkningarna är mycket generella och har gjorts utifrån ett antagande att en typisk fastighet i området har en area på m 2 (uppskattat medelvärde), då det inte ryms inom ramarna för detta uppdrag att undersöka varje fastighet för sig. Flödena har beräknats med rationella metoden i kombination med Dahlströms ekvation med klimatfaktor 1,25 enligt Svenskt Vattens publikation P110. 5(7)

6 Tabell 3. Dagvattenflöden för olika andel hårdgjord yta för en "typisk" fastighet med total yta m 2. Andel hårdgjord yta Grönyta, φ = 0,1 Hårdgjort φ = 0,85* 20- årsflöde 100- årsflöde 0 % % % % *Den hårdgjorda ytan har antagits inkludera både byggnader och övrig hårdgjord yta och avrinningskoefficienten har avrundats till 0, FÖRDRÖJNING Stenkistor föreslås anläggas för fördröjning av dagvattnet från fastighetsmark. Vid större nederbördstillfällen har infiltrationen på både leran och moränen antagits vara försumbar och därför gäller volymberäkningarna både för fastigheter på lera och morän. För tomter som ligger på berg måste allt dagvatten antas ledas till vägdikena (eller dagvattenledningar) och vidare till en gemensam fördröjningsanläggning. Det har inte undersökts hur stor fördröjningsvolym som totalt behövs i området eller hur stora vägdiken som behöver anläggas för att detta ska vara möjligt då det ligger utanför ramarna för denna utredning, men det kan bli nödvändigt att utreda i ett senare skede vid projektering. Det har beräknats hur stora stenkistor som skulle behövas för att enbart använda stenkistor på respektive fastighet för att fördröja dagvattnet. Då infiltrationen, som tidigare nämnts, antas vara försumbar vid stora nederbördstillfällen kommer stenkistorna att behöva förses med ett strypt utlopp. Hur mycket dagvatten som kan accepteras släppas ut från respektive fastighet beror på flera faktorer. Detta inkluderar exempelvis hur stor yta som finns tillgänglig för anläggning av vägdiken och hur stora flöden som kan accepteras till recipienten. Enligt tabell 3 är utflödet från en typisk fastighet som enbart består av grönyta 8 l/s och därför har detta flöde valts som ett alternativ på maximalt tillåtet utflöde. Tabell 4. Volym som krävs för att anlägga en stenkista på fastighetsmark som fördröjer dagvattenflödena till 8 l/s vid ett 20-årsregn. Fastigheten har antagits ha en yta på m 2. Hårdgjord yta (%) Grönyta Hårdgjort Max. tillåtet utflöde för resp. fast. (l/s) Fördröjningsvolym per tomt (m 3 ) *Antaget att stenkistan har en hålrumsvolym på ca 1/3. Volym stenkista* (m 3 ) Att exempelvis anlägga 20 % hårdgjord yta och släppa ut 8 l/s skulle enligt tabell 4 innebära att en fördröjningsvolym på 7 m 3 skulle behövas och stenkistan skulle behöva vara totalt ca 21 m 3. Det är inte rimligt att kräva att fastighetsägarna ska anlägga en sådan stor stenkista på den egna fastigheten. Den mest lämpliga lösningen är därför troligtvis att anlägga en gemensam fördröjningsanläggning i naturytan i de centrala delarna av området och i någon av de övriga naturytorna. En stor andel av fastigheterna bör kunna leda sitt dagvatten till den centrala naturytan då vägarna österifrån i stor utsträckning lutar ditåt. Det finns också många naturytor i planområdet som kan användas för fördröjning av dagvattnet från fastigheterna runt om dem. Fastigheterna ligger högre än vägen på de flesta ställen och det finns plats för att anlägga vägdiken på många sträckor eller bredda befintliga vägdiken så överlag uppskattas översvämningar vid skyfall inte vara ett stort 6(7)

7 problem. Som tidigare nämnts finns det ett par fastigheter längs Täljstensvägen som ligger lite lågt så där kan det behöva vidtas extra säkerhetsåtgärder, t.ex. anläggning av djupa diken eller kantsten på vägen för att förhindra att dagvatten rinner in till fastigheten. Stenkistor som anläggs på fastighetsmark kan förväntas vara 2-3 m 3, vilket skulle fördröja ett 20-årsflöde från 25 till 23 l/s. För en fastighet är reduceringen inte så stor men om en sådan stenkista anläggs på alla tomter där möjlighet finns blir det totala flödet till fördröjningsmagasinet ändå relativt mycket reducerat. 4 SLUTSATS Att asfaltera vägen skulle innebära att dagvattenflödena från den fördubblas. Om det är lämpligt eller inte att göra så beror på omgivande faktorer, exempelvis hur stora vägdikena är i olika delar av planområdet (eller hur stor plats det finns för att utöka dem) och hur marken lutar. Om vägarna asfalteras är det viktigt att hänsyn tas till att lutningen anpassas så att dagvattnet rinner till någon av grönytorna där det kan anläggas fördröjningsmagasin. Dagvattnet som uppkommer på fastighetsmark vid ett 20-årsregn kommer inte att kunna tas om hand enbart med hjälp av stenkistor inne på fastigheterna. Detta då storleken på stenkistorna skulle bli mycket stora för att fördröja dagvattnet tillräckligt. Genomsläppligheten i marken bedöms inte heller vara tillräckligt hög för att dagvattnet ska infiltrera vid stora nederbördstillfällen. Dagvattnet måste ledas bort och tas om hand i någon form av gemensamhetsanläggning. Den stora grönytan i de centrala delarna av området kan med fördel användas för en dagvattenanläggning då marken i närheten till stor del lutar ditåt. Dagvatten som uppkommer längre bort kan ledas dit med vägdiken eller ledningar, beroende på hur stora ytor som finns tillgängliga för att anlägga vägdiken i olika delar av området. Även mindre naturytor finns på många ställen i planområdet och de kan användas för att fördröja dagvattnet som uppkommer från fastigheterna i närheten av dem. Hur stor andel av fastighetsytan som kan hårdgöras beror på omgivande faktorer, exempelvis hur stor yta som finns tillgänglig för vägdiken, fastighetens placering och lutning (risk för att dagvatten rinner in på intilliggande fastighet) och hur tätt fastigheterna ligger. En mer utförlig utredning av hur dagvattnet ska ledas och begränsningar i kapacitet nedströms (t.ex. storlek på vägdiken) behövs för att kunna dra några slutsatser om mer exakt hur mycket dagvattnet behöver fördröjas. I ett senare skede kan det behövas en större utredning, alternativt detaljprojektering, för att avgöra erforderlig storlek och utformning på de gemensamma fördröjningsmagasinen. 7(7)