Liten ordlista för regionarbetet

Transkript

1 Liten ordlista för regionarbetet Regioninstruktör Alueohjaaja Regionarbete Aluetyö Regiongrupp Alueryhmä Kårsektion Lippukuntajaosto Handslag Pesti Handledning Ohjaaminen Scoutprogram Partioohjelma Regionutskott (FS) Aluevaliokunta (SP) fungerar alltid som ett förstärkt utskott med medlemmar från alla distrikten

2 regionarbete Regioninstruktörens ABC

3 Regioninstruktörens ABC Arbetsgrupp: Essi Aarnio-Linnanvuori och Taina Schildt Ombrytning: Seela Sorvari/Kate Lönnberg Tryck: Suomen Printman Oy Utgivare: Suomen Partiolaiset Finlands Scouter ry Med stöd av OK-opintokeskus Översättning: Rannvi Wallen Bearbetning: FiSSc

4 TILL DIG REGIONINSTRUKTÖR! Gratulerar! Du har gjort ett viktigt handslag. Som regioninstruktör har du en mycket central roll som stödperson för ditt distrikts och din regions kårer. Du fungerar som distriktets förtroendeperson med nära kontakt till kårerna. Du är det viktigaste stödet för kårledarna för de kårer du handleder. Det är meningen att Regioninstruktörens abc skall hjälpa dig i ditt handslag. Den innehåller ett sammandrag av den viktigaste informationen en regioninstruktör behöver. I slutet av häftet finns en lista på källor och hjälpmedel som du kan ha nytta av. Det här häftet beskriver det system Finlands Scouter arbetat fram för regionarbete i hela Finland. I en skild bilaga (Regionarbetet i FiSSc åäö) finns en beskrivning av den tilllämpning Finlands Svenska Scouter gått in för, för att uppnå samma resultat. Lycka till med ditt ansvarsfulla uppdrag! 3

5 4

6 INNEHÅLL 1. Introduktion till regionarbetet Vad är målet med regionarbetet Regioninstruktören har en nyckelroll Arbetsfördelningen inom regionarbetet Varifrån får regioninstruktören stöd? Regioninstruktörens uppgifter Handledning och instruktörskap Vad är handledning? Kommunikation Handledare för individen eller gruppen Instruktörens roller Kårchefskortet ett verktyg för regioninstruktören Utvärdering av scoutprogrammet och dess utförande Vad är scouting? Utvärdering av programmet Kåren 4.1 Scouting sker i kåren Kårstatistik En fungerande kår Kåren som förening Kårens ledare och vuxna Information om kåren Konkret om handslaget De första stegen som regioninstruktör Regioninstruktörens år Material och information 38 Bilagor Regioninstruktörens utbildningstabell 40 Regioninstruktörens arbetsbeskrivning 42 5

7 1. INTRODUKTION TILL REGIONARBETET 1.1 Vad är målet med regionarbetet? Det viktigaste målet med regionarbetet är att hjälpa de lokala kårerna att förverkliga en god scoutverksamhet. Målet nås om kårerna kan genomföra scoutprogrammet för varje åldersgrupp. Varje kår behandlas individuellt i regionarbetet. Varje kår är en individuell förening med egna behov. Kårcheferna upplever ofta att de är väldigt ensamma med sin uppgift. Målet är att de skall få mera stöd. Med hjälp av regionarbetet är det också möjligt att få mera olika slags information om kårerna än man får från årsredovisningar eller från kårchefsbarometrar. Regionarbetet strävar till att kårerna får förutsättningar att fungera bättre och samtidigt producera en god scoutverksamhet. Varje scoutledare är säkert medveten om att scoutingen inte är tillräckligt bra i alla grupper, verksamma i vårt land. De flesta känner till flockar, patruller eller roverscoutgrupper inom kåren som bara lösts upp eller så har man bekanta som slutade med scoutingen av de mest varierande skäl. År 2005 utfördes en enkät om varför man slutar med scouting. Enligt enkäten var de vanligaste orsakerna att det var tråkigt eller att man inte gjorde någonting där. Verkligheten motsvarade inte förväntningarna. Ett resultat av regionarbetet är att kårens ledning får handledning för sitt handslag och stöd för genomförande av scoutprogrammet i kåren. Med regionarbetet bygger man upp ett fungerande informationsutbyte mellan kåren, distriktet och centralorganisationen. På så sätt får man en enhetlig bild av kårernas situation och deras behov. Målet är att man med hjälp av regionarbetet också skall kunna grunda nya kårer på områden där det inte finns aktiv scouting från tidigare. 1.2 Regioninstruktören har en nyckelroll Regioninstruktören är regionarbetets centrala verktyg. Regioninstruktören är kårchefens stödperson, som känner till vardagssituationen inom kårerna. Regioninstruktören fungerar som budbärare mellan distriktet och kåren. Regioninstruktörens förhållande till kårens ledning är öppet och konfidentiellt. Regioninstruktörens handslag är en mångsidig uppgift som kräver att man: är engagerad i regionarbetet är initiativrik och samarbetsvillig är pålitlig är trovärdig har sinne för proportioner är kapabel att läsa situationer och käns lig för stämningar Regioninstruktören är en vuxen scoutledare som kan hjälpa kårledaren utgående 6

8 från dennes behov. Den som blir regioninstruktör bör ha avlagt scoutledargrundkursen. Det är också viktigt att behärska innehållet i kårverksamhets- och kårchefsutbildningen. Ordföranden för distriktets regiongrupp sätter in regioninstruktören i hans uppgifter. Regioninstruktörskursen fungerar som grundutbildning för regioninstruktörens handslag. 1.3 Arbetsfördelningen inom regionarbetet Regioninstruktörerna fungerar parvis inom en region vars storlek är 8-12 kårer. Regionens storlek beror på många faktorer men det är inte rekommendabelt att låta regionen bli för stor. Om regionen blir för stor är det svårt för två personer att personligen stöda regionens kårchefer. Regionen behöver inte vara geografiskt enhetligt och alla kårerna inom regionen behöver inte ha nämnvärd kontakt med varandra. En regioninstruktör håller personligen kontakt med ungefär hälften av kårerna inom regionen Regioninstruktörerna fungerar parvis En region har vanligen två regioninstruktörer. Genom att fungera parvis kan regioninstruktörerna både stöda varandra och hoppa in som ersättare för den andra vid behov. Då regionen har två instruktörer är kårernas situation mera stabil. Regioninstruktörsparen kan själva komma överens om deras interna arbetsfördelning, d.v.s. vilken kår den ena i första hand handleder. Det idealiska vore att regioninstruktören inte behöver handleda sin egen kår. Åtminstone den ena av regioninstruktörsparet bör höra till regiongruppen. Regiongruppen samlar ihop uppgifter om olika regioner, följer med situationen inom kårerna, planerar distriktets regionarbete, samt informerar och utbildar regioninstruktörerna. Kårsektionen fungerar som hjälp för regiongruppen inom distriktet. Kårsektionens uppgift är att stöda nya eller pånyttstartade kårer eller kårer som av annan orsak står inför en utmanande situation. Regiongruppen Regiongruppen ansvarar för regionarbetet inom regionen. Ordförande för regiongruppen är en medlem av distriktsstyrelsen och är på så vis väl insatt i hela distriktets situation och resurser. Ordförande har en viktig roll som budbärare mellan kårerna och distriktsstyrelsen, olika grupper inom distriktet och även mellan distriktsstyrelsen och regioninstruktörerna och gruppens övriga medlemmar. Regiongruppens ordförande representerar gruppen utåt, fungerar som gruppens ledare och ansvarar för gruppens arbete. Regioninstruktörerna länkas till regiongruppen genom att åtminstone den ena 7

9 av ett regioninstruktörsarbetspar är medlem i regiongruppen. Regiongruppen bör ytterligare ha en medlem som också är medlem i centralorganisationens (FS:s) regionutskott. Detta är i allmänhet ett naturligt uppdrag för gruppens viceordförande. Även ordföranden för kårsektionen är medlem i regiongruppen. En namngiven anställd vid distriktskansliet stöder regiongruppens verksamhet. Den regioninstruktör som hör till regiongruppen bör hålla sitt arbetspar informerad om ärenden som behandlats av regiongruppen. Det är bra att dela ut regiongruppens mötesprotokoll och memorandum till alla regioninstruktörer. Regiongruppen möts regelbundet, gärna så att mötena passar ihop med distriktsstyrelsens mötesrytm. På så vis kan man försäkra sig om att de ärenden som är aktuella för kårerna också behandlas av distriktsstyrelsen. Regiongruppen behöver troligen inte träffas före varje distriktsstyrelsemöte men ibland kan man snabbt behöva informera distriktsstyrelsen om viktiga ärenden. Regiongruppens möten: behandlar läget i distriktets kårer. drar slutsatser på basen av uppgifter som kommit fram från olika delar av distriktet. behandlar ärenden som är aktuella för kårerna t.ex. utbildningsbehov. diskuterar gemensamma linjedragningar och handlingssätt. regioninstruktörerna utbyter erfarenheter och bra handlingssätt. får bl.a. information om distriktets och centralorganisationens aktuella projekt. år information om distriktets kårsektions verksamhet och planer. Det är viktigt att man på regiongruppens möten respekterar det konfidentiella förhållandet mellan regioninstruktören och kårerna så att man diskuterar ärenden utan att gå in på sådana detaljer att förtroendet bryts. Kårsektionen Kårsektionen stöder de kårer inom distriktet som behöver mera stöd än vanligt. Det gäller sådana situationer där en stor del av regioninstruktörens tid skulle gå åt till att stöda en trubbelkår, vilket skulle medföra att de övriga kårerna inom instruktörens ansvarsområde skulle bli lidande. Behovet av extra stöd kan bero på t.ex. en djup ledarkris, nystart av aktiviteterna eller ekonomiska svårigheter. En av kårsektionens viktigaste uppgifter är att grunda nya kårer och att återuppliva kårer som avstannat. Kårsektionen letar aktivt efter nya orter, stadsdelar o.s.v. där man kunde börja med scoutaktiviteter. Då man letar efter nya orter lönar det sig att jämföra andelen scouter med andelen unga i befolkningen på orten. Kårsektionen består av ordföranden och ett lämpligt antal personer med gedigen erfarenhet av kårverksamhet. Sektio- 8

10 nens medlemmar bildar arbetsgrupper som planerar trubbelkårernas stöd. Avsikten är att en ny kår får extra intensivt stöd under sina tre första verksamhetsår. Kårsektionen bedömer när en ny kår övergår till att vara helt på regioninstruktörens ansvar. Kårsektionen fungerar i nära samarbete med de anställda inom distriktet som handhar kårarbete. Distriktskansliet Distriktskansliet använder sina resurser för att stöda kårerna. Någon eller några av distriktkansliets anställda har som uppgift att stöda kårerna. Till distriktkansliets uppgift hör att stöda och hjälpa de personer som utför regionarbetets förtroendeuppdrag samt att för egen del hålla kontakt med kårerna. Distriktskansliet deltar även i grundandet och återupplivningen av kårer, samt i arbetet med att stöda kårer i behov av extra stöd. Regionarbetets organisation Centralorganisation STYRELSE DISTRIKTSSTYRELSE REGIONUTSKOTT REGIONGRUPP KÅRGRUPP KÅRSEKTION Distrikt REGIONINSTRUKTÖRS- PAR REGIONINSTRUKTÖRS- PAR Kårer KÅR KÅR KÅR KÅR KÅR KÅR KÅR KÅR KÅR KÅR KÅR KÅR KÅR KÅR KÅR KÅR KÅR KÅR KÅR KÅR 9

11 Distriktskansliet samlar in och sammanfattar all den information distriktet behöver, inklusive information som behövs för regionarbete. Informationen kan utnyttjas t.ex. då man grundar nya kårer eller som stöd då man planerar kårverksamheten. Centralorganisationens regionarbete Centralorganisationens regionutskott är ett beslutsfattande-, mötes- och diskussionsforum. Regionutskottets medlemmar fungerar ofta som ordförande eller vice ordförande för det egna distriktets regiongrupper. Den medlem i centralorganisationens styrelse som ansvarar för regionfrågorna fungerar som ordförande för regionutskottet. Utskottet kan även ha andra medlemmar, t.ex. ordförande för kårgruppen. Kårgruppen fungerar under regionutskottet. Till kårgruppens uppgifter hör att stöda och utveckla kårverksamheten på centralorganisationsnivå genom att framställa utbildningsmaterial och samla sådant material om kårernas situation som berör hela organisationen. Kårgruppen ansvarar för regioninstruktörernas utbildning och handleder projekt som hör till regionarbetet. På centralorganisationens kansli är det FS:s utbildningssekreterare som utför och stöder regionarbetet. Utbildningssekreterarens arbetsuppgifter består till en stor del av att stöda kårerna på olika sätt. Utbildningssekreteraren hjälper regionutskottet och kårgruppen samt samlar den information som behövs för regionarbetet. Utbildningssekreteraren fungerar som en samlande länk för det nationella regionarbetet. 1.4 Varifrån får regioninstruktören stöd? Regioninstruktörens viktigaste stödpersoner består av det egna instruktörsparet och regiongruppens ordförande samt övriga medlemmar. Regioninstruktörsparen kan komma överens om den interna arbetsfördelningen mer eller mindre självständigt. Det egna paret är det viktigaste stödet och den givna samtalsparten då det uppstår nya eller problematiska situationer. Vid behov kan paren vikariera för varandra. En erfaren regioninstruktör kan utbilda sin nya partner. Det bästa skulle vara att inte samtidigt byta båda regioninstruktörerna i en region. Regiongruppens ordförande rekryterar regioninstruktören för uppgiften och ansvarar för att instruktören får ett handslag och en tillräcklig introduktion i sitt uppdrag. Introduktionen sköts delvis genom en personlig handslagsdiskussion och delvis parvis och genom att regiongruppen gemensamt informeras. Hur mycket fakta och hur länge bakgrundsinformationen behövs beror på de rekryterade regioninstruktörernas erfarenheter av kårer, av distriktet samt hur väl de kän- 10

12 Regioninstruktörsmärke ner till sitt ansvarsområde. Gruppens ordförande informerar om och hänvisar regioninstruktören till den utbildning denna behöver. Regioninstruktörens utbildning består av handslagsdiskussionen, regioninstruktörens grundutbildning, samt av en individuellt planerad fortbildning. Centralorganisationen ansvarar för regioninstruktörens grundutbildning. Grundutbildningens innehåll består av olika ämnen som behandlas från regioninstruktörens synvinkel, ämnena inkluderar: handledning, kåren, scoutprogrammet, värderingar, samt arbetsfördelningen inom scoutverksamheten. Utbildningen sker vanligen som en veckoslutskurs men det går även att utföra den på annat vis t.ex. genom handledda självstudier. Region instruktören får ett regioninstruktörsmärke efter att grundutbildningen är slutförd. Regioninstruktörens fortbildning planeras enligt varje regioninstruktörs egna behov. Fortbildningen kan bestå av någonting stort, som t.ex. TG-kursen, eller någonting litet, som t.ex. regiongruppens egen utbildningskväll om säkerhetsfrågor. Det viktiga är att vara medveten om sina egna utbildningsbehov och sköta om att man fortbildar sig regelbundet. Utbildningar och evenemang som lämpar sig som fortbildning för regioninstruktören är t.ex: Scoutledarens fortsättningskurs (Treklöver-Gilwell utbildningen) Utbildningsinstruktörsutbildning NTC II -kurs Regiongruppernas egna utbildningsevenemang och träffar Evenemang som riktar sig till personer med förtroendeuppdrag i distriktet FS:s Päivät Utbildningar ordnade av De Ungas Akademi Utbildningar som ordnas av andra föreningar Par eller handslagsdiskussioner Det finns en diskussionssida på webben där regioninstruktörerna kan bilda nätverk och utbyta erfarenheter över distriktsgränserna. Regioninstruktören får också stöd från personalen på distriktskansliet. Man kan också be om information, råd och stöd från de andra grupperna i distriktet. Regioninstruktörerna kan delta i de gemensamma utbildningstillfällen som ordnas för personer med förtroendeuppdrag inom distriktet. Distriktets utbildningsgrupp kan hjälpa till med att planera och förverkliga regioninstruktörens fortbildning. Det lönar sig att be om hjälp från de andra grupperna inom distriktet då man behöver kunskap som berör deras verksamhetsområden 11

13 1.5 Regioninstruktörens uppgifter Till regioninstruktörens uppgifter hör att: hålla kontakten till kårledarna. Man bör ha personlig kontakt med varje kårchef minst två gånger om året. bedöma kårens mående. vara en informationskanal mellan kårerna och distriktet. hålla sig underrättad om distriktets och organisationens tjänster och projekt. tillsammans med sitt regioninstruktörspar arrangera regionträffar om aktuella ämnen. den ena av regioninstruktörsparet bör delta i regiongruppens möten och förmedla gruppens meddelanden till den andra. stöda samarbete mellan kårerna. Regioninstruktören håller i första hand kontakt med kårerna genom kårchefen. Regioninstruktören lyssnar på kårchefens bekymmer och stöder denna. Han informerar om aktuella ärenden inom distriktet och organisationen samt om olika informationskällor som kårchefen kan använda. Regioninstruktören kan föreslå för kårchefen nya verksamhetssätt, anvisa samarbetspartners eller samarbete mellan kårer. Vid behov kan han uppmuntra ledningen att delta i någon utbildning eller ta kontakt med någon annan grupp inom distriktet. Regioninstruktören och kårchefen kan tillsammans fundera på lösningar på kårens problem. Då kårchefen skall utvärdera kårens verksamhet och hur scoutprogrammet förverkligats får han stöd av regioninstruktören. Det hör inte till regioninstruktörens uppgifter att själv vara verksam eller ordna evenemang inom den kår han handleder. Regioninstruktören bör inte heller sköta saker i stället för kårchefen och inte heller rekrytera personer till uppdrag eller göra handslag inom kåren Personlig kontakt och stöd Regioninstruktörens viktigaste uppgift är att vara kårchefens stöd. En förutsättning för att kunna fungera som stödperson är att förhållandet mellan regioninstruktören och kårchefen baseras på förtroende. Det krävs tid och täta kontakter för att skapa förtroende. Målet är att kårchefen upplever att man alltid kan vända sig till regioninstruktören. I början av sitt handslag bekantar sig regioninstruktören med de kårer och kårchefer som han kommer att handleda. En separat plan görs upp med var och en av kårcheferna om hurudant stöd och hur tät kontakt som behövs. Då regioninstruktören slutar sitt handslag sätter han in sin efterföljare i uppgiften. Han ser också till att kårerna blir informerade om bytet. Alla kontakter mellan regioninstruktören och kårchefen behöver inte alltid 12

14 ske genom personliga träffar på tumanhand utan det går bra att ringas, skicka e-post, eller genom kontakt vid regionträffar eller andra scoutevenemang. Informationsutbytet mellan kårerna och distriktet En kår får information om aktuella händelser inom scoutvärlden från många olika håll. Samtidigt som det är viktigt att regioninstruktören inte är kårens enda informationskälla, bör han känna till de viktigaste evenemangen, projekten, teman och förändringar som berör kårerna inom regionen. Regioninstruktören kan kontrollera att kårcheferna känner till eller har observerat de viktigaste aktuella händelserna. Vid behov kan han informera kårerna om aktuella ärenden, antingen personligen eller genom att ordna Distrikt Kår Regioninstruktören hör kåren. 13

15 regionala möten. Det lönar sig att ordna ett regionalt möte om det är många kårchefer eller personer i ledningen som har behov av samma information eller kunskap. Regioninstruktören är också en forskare som samlar data om kårerna för distriktets räkning. Han hör på kårerna och förmedlar deras vardag till regiongruppen. Regiongruppens ordförande förmedlar information till distriktets övriga grupper och regionutskottets medlem för informationen vidare till centralorganisationen. Stöd för samarbetet mellan kårerna De flesta kårer upplever att det är nyttigt, roligt och utvecklande att samarbeta med andra kårer. Om det inom regionen finns kårer som inte alls samarbetar med andra kan man uppmuntra dem så de börjar fundera på hurudant samarbete de kunde dra nytta av: gemensamma läger, patrulledarkurser, eller t.ex. gemensam roverscoutverksamhet. Samarbete berikar och stimulerar kårens verksamhet. Genom samarbete kan man också lösa mindre problem. Små kårer som lider av ledarbrist kunde t.ex. ordna gemensamma evenemang som de inte skulle klara av att ordna ensamma. Regionmötena kan fungera som grogrund för samarbetet. Samarbetet mellan kårerna bör ske på kårernas villkor. Om kåren har långa traditioner av samarbete håller man fast vid traditionerna och vidareutvecklar dem, medan en kår som inte tidigare samarbetat mycket med andra behöver tid på sig att utveckla samarbetet. Man skall inte försöka sig på för stora projekt med en gång, samarbetet mellan kårerna får inte ske på bekostnad av kårens egen basverksamhet 14

16 2. HANDLEDNING OCH INSTRUKTÖRSKAP 2.1 Vad är handledning? En scoutledare är van att leda men hur är det med handledning? Vilka skillnader finns det mellan att leda och handleda? Skillnaden är inte helt självklar. En god ledare använder sig av handledarens principer då han leder. Den största skillnaden gäller ansvaret: en ledare har ansvar för genomförande och resultatet medan då man handleder ligger ansvaret hos den handledda. Den som handleds utför, handledaren bara handleder. Instruktören, den som handleder, har ett annorlunda ansvar att förtjäna den handleddas förtroende. Regioninstruktörerna strävar efter att skapa ett förhållande till kårchefen där det finns utrymme för förtroende och att höra den andra, samt utrymme för kårchefens egna målsättningar och lösningar. Regioninstruktörens viktigaste egenskap är hjälpsamhet och förmåga att hjälpa kårchefen att ta tillvara sina egenskaper så att han/hon blir en bättre kårchef. Handledningen är: personlig ett jämbördigt förhållande baserat på lyssnande att ge av sin tid till den handledda baserad på frågor inte tolkande eller kritiserande uppmuntrande, stimulerande, stödande. Under en handledning är kårchefen sakkunnig gällande den egna kåren. Som re- gioninstruktör kan du hjälpa honom att tänka i nya banor och att själv komma på olika lösningar. 2.2 Kommunikation Handledningen baserar sig på jämbördiga diskussioner vars målsättning är att gemensamt komma på lösningar. För att kunna utvecklas som instruktör bör du träna upp din förmåga till diskussion och växelverkan. För att diskussionen skall bli god krävs det av deltagarna: förmåga att fråga förmåga att lyssna ärlighet och öppenhet motiverade åsikter tålamod att invänta svar förmåga att ge tid och utrymme åt de andra talarna respekt för andras tankar förmåga att känna igen sina egna reaktioner kunskap att gestalta diskussionens fakta Från handledarens synvinkel blir diskussionssituationen annorlunda beroende på om det är frågan om en diskussion på tumanhand eller en gruppdiskussion. Trots det gäller många regler om verbal växelverkan oberoende av gruppens storlek. Vi rekommenderar boken Dialogen och konsten att tänka tillsammans. Man kan träna upp sin konversationsförmåga genom att iaktta sig själv och följa med samtalspartnerns reaktioner, 15

17 genom utvärdering av sig själv och med att be om konstruktiv kritik. Fäst uppmärksamhet vid frågor, lyssnande och respons. Vad är du bra på? Vad borde du öva upp dig på? Man är aldrig så bra att man inte kan bli bättre på att kommunicera. Förmåga att fråga En bra fråga har alltid varit ett instrument för en skicklig handledare. En väl ställd fråga aktiverar tanken, väcker intresse och klargör vad man förstått eller inte förstått. Å andra sidan kan en dåligt formulerad fråga få diskussionen att stanna av, t.ex. om den innehåller kritik eller någon stark känsloladdning, en förutfattad mening eller om frågan är själklar både för frågeställaren och svararen. En bra fråga bör vara genuin på så vis att frågeställaren inte vet svaret eller förväntar sig ett visst svar. Det kan stimulera diskussionen att ställa en enkel fråga om frågeställaren har ett äkta behov av att veta svaret. Det är viktigt att frågeställaren fäster uppmärksamhet vid svararens tankevärld hur ser den andra på saken? Det finns inga dumma frågor. Det är viktigt att hålla känslorna under kontroll då man ställer frågor. En fråga som börjar med orden Varför gör du alltid...? fungerar inte som inledning till ett förtroendefullt samtal. Man kan och bör kunna tala om sina egna känslor, men utan att kritisera andra. Frågor som börjar med Hur ser du på saken? kanske fungerar bättre. Förmåga att lyssna För att kunna lyssna behöver man förmåga att koncentrera sig på innehållet i det den andra säger. En god lyssnare är intresserad av den andras tankar, förstår den andras motiveringar och ger utrymme åt talaren. Lyssnandet är alltså en del av en aktiv växelverkan. Då du lyssnar strävar du till att se världen ur talarens synvinkel. Det är viktigt att skjuta sina egna tankar och känslor åt sidan då man lyssnar så man inte tolkar det man hör från sitt eget utgångsläge. Då man lyssnar är det viktigt att vara uppmärksam, för då man koncentrerar sig på att lyssna, signalerar man att man bryr sig om talaren. Om du sysslar med andra saker samtidigt ger du en negativ respons; talaren eller det den säger intresserar dig inte Feedback Då man ger feedback skall man komma ihåg att den skall vara konstruktiv så den andra kan dra nytta av den. Den bästa feedbacken är den man får omedelbart efter en prestation. Positiv feedback stimulerar och ger motivation så man orkar fortsätta. Det är ofta lättare att ta emot positiv feedback än negativ. Trots det kan negativ feedback behövas ibland. Det betyder inte att man får skälla ut någon utan negativ respons bygger på en saklig diskussion där man går igenom händelserna och funderar på 16

18 vad man kan göra bättre i fortsättningen. Konstruktiv kritik bygger långt på problemlösning. Både positiv och negativ feedback bör vara saklig. Koncentrera dig på den verksamhet som syns och beskriv dina egna känslor och upplevelser av det som hänt. Bedöm händelserna inte personen! I allmänhet lönar det sig att börja diskussionen med positiva saker, sedan diskuterar man vad som borde förbättras och till sist kan man ännu komma tillbaks till de positiva sakerna. Det är viktigt att komma ihåg att ge tid och utrymme till den som får feedback så personen själv kan bearbeta problemen. Feedback handlar också om växelverkan. 2.3 Handledare för individen eller gruppen Att handleda en kårchef skiljer sig från att ordna t.ex. ett regionmöte. Då man handleder en kårchef individuellt krävs det ett starkt personligt engagemang men situationen är mera lätthanterlig då det bara finns två medverkande. I en gruppsituation finns det lika många olika motiv, önskemål och behov som det finns personer i gruppen. Hur man handleder en grupp beror mycket på hur väl gruppmedlemmarna känner varandra. Om det har ordnats mycket gemensamma aktiviteter inom regionen kan kårcheferna känna varandra väldigt bra, men det kan också vara så att ingen egentligen känner varandra då man börjar regionarbetet. Vanligen är situationen någonstans mittemellan; i en region med tio kårer har några intensivt samarbete medan några andra kårer inte har deltagit i samarbetet. Din och ditt regioninstruktörspars uppgift är att sköta om att alla kårcheferna i regionen för stöd. Genom personliga möten kan detta förverkligas. Om man ordnar möten för flera kårer på en gång kan det vara svårt att få alla kårchefer på plats och med i diskussionen. Det är viktigt att ingen blir utesluten. Då man planerar ett regionmöte tar man i beaktande vad som är målsättningen för mötet. Om det är ett informationsmöte (t.ex. en medlem av distriktets ekonomigrupp berättar om förändringar i föreningsbeskattningen) är deltagarnas roll passiv. Men om det är meningen att diskutera och utbyta idéer om något ärende som är viktigt för kårcheferna räcker det inte med att förbereda sig på innehållet utan också på hur diskussionen leds. I en gruppdiskussion är det viktigt att var och ens insats respekteras. Olika personer har olika förutsättningar att delta i diskussionen. Om det verkar som om det alltid är samma personer som talar kan man sträva till att leda diskussionen genom att rikta frågor till olika personer eller genom att ändra arbetssätt. Genom par- eller smågruppsdiskussioner kan man stimulera försiktigare personer att uttala sig. Man kan också använda sig av olika s.k. brainstorming tekniker, exem- 17

19 pel finns i Scoutledarens Handbok, då man försöker få i gång en diskussion om olika idéer. Det kan vara svårt för gruppen att fungera om det finns kraftiga motsättningar inom gruppen eller om dess medlemmar inte kommer överens. Om problemen fortsätter länge är det bäst att diskutera saken öppet. Då man försöker komma på lösningar till problemen skall man komma ihåg att inte älta gammalt groll eller utse en syndabock utan istället koncentrera sig på alternativ som löser konflikten. 2.4 Instruktörens roller En instruktör behöver kunna olika sätt att handleda och ha förmåga att inta olika handledarroller. En ny kårchef behöver en annan slags handledning än en garvad kårchef. Det finns många sätt att dela in och beskriva en handledarens roller. Den här indelningen baserar sig på en beskrivning av Grow som bl.a. finns i boken Kasvava aikuinen (The growing adult) som nämns i materiallistan i slutet. Då man handleder en ny kårchef behöver man vanligen rollen av motiverare eller guide. Den här rollen behövs då den man handleder ännu inte kan så mycket men är entusiastisk och tror på sin egen förmåga att klara av sina uppgifter. Vid behov kan motiveraren ge klara direktiv men uppmuntrar den handledda att klara sig själv. Han motiverar, förklarar och preciserar, svarar på frågor, diskuterar och uppmuntrar kårchefen. Den handleddas egna målsättningar är viktiga så man inte tappar bort entusiasmen då kunskaperna ökar. Förhoppningsvis behövs den auktori- DEN SOM FÅR HANDLEDNING Självständig Har förbundit sig, behöver uppmuntran Intresserad, behöver anvisningar Problem Allt är väl Beroende Problem Auktoritär Motiverande Hjälpande Konsulter hand som delegera HANDLEDAREN 18

20 tära rollen inte så ofta. Det här är en roll som instruktören behöver då den handledda är beroende av sin handledare; om han inte alls känner till sin uppgift, inte är engagerad eller inte litar på sig själv. En kårchef kan tänkas behöva en auktoritär handledare p.g.a. någon kris. Det kan vara frågan om att man blivit kårchef mot sin vilja eller vid någon olycka som att det t.ex. skett ett dödsfall inom kåren. En auktoritär handledare ger klara instruktioner, övervakar att de följs och uppmuntrar den handledda tills uppgiften slutförts. Då den handledda har mera egna kunskaper är det naturligt att regioninstruktören övertar assistentens roll. En assistent kan vara nyttig om den handledda kan mycket men är lite osäker. Assistenten uppmuntrar, samarbetar, har idéer och gör sammandrag, fokuserar och preciserar, kommer med jämförelser och exempel. Den handleddas egna observationer är viktiga, handledarens roll är att hjälpa till att hålla målsättningarna i siktet. En erfaren kårchef som kan mycket och är engagerad kan behöva en konsult. Konsulten ställer kårchefen inför utmaningar han kritiserar, letar efter orsaker till meningsskiljaktigheter, sätter saker i ett större sammanhang, frågar efter argument, forskar och kommer med långsiktiga lösningar. Ansvaret för beslutsfattandet ligger dock hos den handledda. Det centrala för konsulten är det realistiska. Om man tar rollen av kritiserande konsult finns det en risk att den handledda inte är redo att ta emot kritik. För att kunna använda konsultrollen krävs det kunnande och självförtroende både av handledaren och den handledda, samt ett bra förhållande mellan dem. 2.5 Kårchefskortet ett verktyg för regioninstruktören Kårchefens kort är ett verktyg som kårchefen kan använda för att bedöma sitt eget kunnande. Samtidigt fungerar det som kårchefens utbildningskort. Kortet är uttryckligen menat att användas av regioninstruktören och kårchefen tillsammans. Kårchefen får kortet av regioninstruktören. Det är inte meningen att man delar ut kortet på en kurs eller ett evenemang utan det överräcks alltid vid ett personligt möte mellan kårchefen och regioninstruktören. På mötet går man igenom kortets punkter och diskuterar utgående från dem. Kortet består av fyra ämnesområden; leda människor, leda sakfrågor, kåren och scouting. Inom varje område finns det uppräknat många utvärderingspunkter, som t.ex. Jag kan fördela arbetet i kåren så att det fungerar, uppgifterna är definierade och alla känner till dem. Kårchefen utvärderar sina egna kunskaper om dessa områden på skalan i kortet. Man kan skilt lyfta fram speciellt viktiga utvecklingsområden. 19

21 I slutet av diskussionen gör man tillsammans en utvecklingsplan för kårchefen. I kortet finns det kolumner för uppföljningsdiskussioner så man kan ha ett nytt kortmöte följande år, se hur utvecklingen har gått och om någonting behöver vidareutvecklas. Då man ger kårchefskortet till ledaren bör man observera följande Reservera tillräcklig tid för diskussionen (c. 2 h). Det finns förvånande mycket material i det lilla kortet. En förtroendefull och uppmuntrande atmosfär är viktigt. Det skall inte kännas som ett test eller som spionage utan som en möjlighet att utveckla sig själv. Bekanta dig noga med kortet före din första kortdiskussion. Kontrollera att du själv kan använda kortet. För att göra det lättare att använda kortet finns det ett stödmaterial för regioninstruktörer där du hittar bakgrundsinformation om kortets innehåll och tips om hur man lägger upp en utvecklingsplan. Materialet får du antingen från ditt distriktskansli eller på regioninstruktörskursen. I Egentliga Finlands Scoutdistrikt (V- SP) har man för vana att regioninstruktörerna gör anteckningar på en speciell blankett som en del av kortdiskussionen. På det här sättet får distriktet information om, till exempel, kårledarnas utbildningsbehov. 20

22 3. UTVÄRDERING AV SCOUTPROGRAMMET OCH DESS GENOMFÖRANDE 3.1 Vad är scouting? Vad är det som gör att scoutingen är scouting? Det att man gör saker scoutigt och har ett trevligt gäng. Eller är det något annat? Scouting är mera än en hobbyklubb dit föräldrarna för sina barn en kväll i veckan. Scoutrörelsen är en fostrande rörelse med målinriktad verksamhet. Scoutrörelsen är partipolitiskt obunden och öppen för alla. Målet för verksamheten är att fostra ungdomar till att bli ansvarskännade och självständigt tänkande samhällsmedlemmar. Scoutidealen En scouts ideal är Att utveckla sig själv som människa Att känna aktning för andra Att hjälpa och tjäna andra Att inse sitt ansvar och sina plikter Att älska och skydda naturen Att vara trofast och pålitlig Att främja vänskap över gränserna Att söka sanningen i tillvaron. Man kan läsa mera om idealen i Finlands Scouters grundstadga. Scoutrörelsens vision år 2015 Scoutrörelsen är den största och starkaste ungdomsrörelsen i Finland. Den enskilda scouten växer utgående från sina individuella förutsättningar till en ansvarstagande samhällsmedborgare. Scoutverksamheten är betydelsefull och den förverkligas av barn och unga i en trygg miljö. De allmänna målen för fostran Scouting är en mångsiding fritidsverksamhet som syftar till att stöda individens utveckling med beaktande av skedena i den mänskliga utvecklingen och individuella egenskaper. En individ som fått ta del av scoutfostran fungerar aktivt och ansvarskännande i förhållande till sig själv, andra människor, samhället och miljön. Scouter tillägnar sig färdigheter, kunskaper, attityder och värderingar som hjälper en att leva ett rikt och fullvärdigt liv. Förhållandet till sig själv En scout utvecklar sig själv som människa. Han sköter om sig själv och sin hälsa (sunda levnadsvanor). En scout strävar efter att leva ett rikt och balanserat liv. Scoutingen ger byggstenar för att skapa en egen identitet, livsåskådning och ett förhållande till gud. En scout utvecklar förmågan att skilja mellan vad som är etiskt rätt eller fel, och förmågan och viljan att verka för vad som är rätt. En scout vågar kasta sig in i nya och annorlunda situationer och han använder sin kreativitet. En scout leker, använder sin fantasi och kommer på fungerande lösningar till olika problem. En scout är aktiv. En scout har förmåga att ge respons och an- 21

23 vända erhållen respons. En scout ser positivt och målinriktat på framtiden Förhållandet till andra En scout hjälper och tar hand om andra människor även om det inte direkt främjar hans eller hennes egna intressen. En scout förstår att man tillsammans kan skapa någonting större. En scout uppskattar olikheter och förstår att det finns många olika människor och världsåskådningar. En scout kan samsas med olika människor. Han kan uttrycka sina känslor och åsikter på olika sätt i olika situationer. En scout är rejäl och hederlig. Det är viktigt för en scout att fungera för rättvisa. Förhållandet till samhället En scout har förmågan att fungera i samhället, ta reda på vardagens saker och påverka dessa. En scout kan ta olika roller som ledare eller som den som blir ledd i olika organisationer och samfund. En scout förstår officiella och inofficiella beslutfattningsmodeller (förmåga att förstå organisationer). Scouting utvecklar färdigheter att leda och påverka så som initiativtagande, ansvarsfullhet, planmässighet, målmedvetenhet, och organisationsförmåga. En scout är intresserad av gemensamma ärenden. En scout lägger märke till orättvisor och ingriper för att lägga dem tillrätta. En scout vill engagera sig i sina referensgrupper och sitt samhälle. En scout känner till och odlar sin egen kultur, men är också intresserad av och uppskattar andra kulturer. En scout upplever att han är en del av mänskligheten och känner ett globalt ansvar. - Förmåga att fungera i grupp och organisationer - Förmåga och vilja att delta i gemensamma ärenden - Högaktande av egen och andras kultur - Förmåga att förstå sig själv som en del av ett lokalt, nationellt och internationellt samfund - Förståelse av betydelsen av att förbinda sig och ta ansvar Förhållandet till omgivningen En scout kan röra sig och fungera i olika verksamhetsmiljöer. En scout respekterar och känner naturen. En scout upplever sig vara en del av naturen och trivs där. En scout är intresserad av att hans eller hennes boende- och verksamhetsmiljö är välmående, snygg och trivsam. En scout försäkrar sig om att livsmiljön bevaras för även kommande generationer (d.v.s. principen för hållbar utveckling). Ett positivt, emotionellt och direkt naturförhållande Har förmåga att röra sig och fungera i den finska naturen (i skogen, på havet, i fjällen) Är medveten om behovet av att skydda naturen och de egna möjligheterna därtill Ansvarar för livsmiljön Respekterar naturen I samband med projektet för definierandet av målen för fostran har man sett över åldersgruppsindelningen och de nya programmen för åldersgrupperna. Det är 22

24 meningen att de nya programmen blir färdiga hösten Målsättningarna för varje åldersgrupp blir mera definierade, programmen blir mera fokuserade men de centrala elementen bibehålls. Scoutingen är fortfarande det viktiga. Inom organisationen strävar man efter att uppfylla de allmänna målen för fostran genom scoutverksamheten d.v.s. scoutprogrammet. Ordet, scoutprogrammet, kan hänvisa till enbart åldersgruppernas prestationer men egentligen inkluderar det allt det barnen och ungdomarna gör och varför de gör sakerna. Med scoutprogrammet avses både scoutmetoden och målen för scouting. Nu har scoutprogrammet i Finland tre åldergrupper där alla har sitt eget åldersgruppsprogram och material. Det finns vargunge-, patrullscout- och roverscoutprogram. Eftersom scoutverksamheten i första hand riktar sig till barn och ungdomar finns det inget program för vuxna utan deras roll i organisationen är att skapa förutsättningar för scoutverksamheten. Vargunge- och patrullscoutprogrammen finns som förteckningar på färdigheter och specialmärken. Vargungeledarens och patrulledarens handbok fungerar som stöd för verksamheten. Roverscoutprogrammet baserar sig på gruppens egna målinriktade verksamhet. Verksamheten är projektbetonad och baseras på hur olika sorters projekt förverkligas. Rovermappen fungerar som stöd för verksamheten. En del kårer har också egna program för åldersgrupperna, eller delar av program som t.ex. egna specialmärken eller utföranden. Dessa används inom kåren antingen parallellt med eller istället för det gemensamma programmet. De allmänna målen förverkligas i de olika åldergrupperna på olika sätt. De centrala ämnena fungerar som en uppåtgående spiral; de olika åldersgrupperna behandlar samma ämnen på ett sådant sätt som passar åldersgruppen. En roverscoutgrupp förverkligar sina internationella kontakter eller rör sig i naturen på ett mera storslaget sätt än en scoutpatrull eller vargungeflock. Trots att programmet ser väldigt konkret ut för en vargunge, patrullscout eller roverscout i form av en klassprovsbok eller genom verksamheten, bör ledarna förstå programmet i ett större perspektiv. Scoutverksamheten borde vara i enlighet med scoutprogrammet eftersom varje händelse inom kåren, allt från scoutlöftet Scoutmetoden Verksamhet i naturen Ledare, Kårkultur Personlig utveckling Learning by doing Grundsatserna, Idealen, Andan Programmet, Det man gör Upplevelser, Äventyr Vänner, Egen grupp Gemensamma beslut 23

25 till sommarlägret, har sin egen funktion. Allting kåren gör har en betydelse, det är inte bara en fråga om vad (lista på färdigheter) utan man bör också beakta hur (metoderna) och varför (målen). Scoutprogrammet förverkligas inte fast man agerar enligt handboken om metoderna inte är i enlighet med scoutidealet. Beskrivning av scoutmetoden Scoutmetoden är helheten av scoutingens fostringsmetoder, baserat på de internationella organisationernas scoutprogramuppfattning. De fem egenskaperna är: learning by doing, upplevelser och äventyr, gemensamma beslut, personlig utveckling och verksamhet i naturen. I beskrivningen av scoutmetoden framgår de viktigaste elementen för scouterna. Alla delelementen i metoden förverkligas i en lyckad scoutverksamhet. Då du ingår ditt handslag som regioninstruktör lönar det sig att stanna upp och reflektera över dina egna värderingar och ditt förhållande till scoutidealen. Vilka är dina motiv för att fungera som regioninstruktör? Vad är det som ännu drar dig till scoutrörelsen? Vilka scoutideal känns viktiga för dig? Eller finns det någonting inom scoutmålsättningarna som du inte är engagerad i? Att fungera som regioninstruktör är inte bara givande, det innebär också förpliktelser. Du är bunden till att representera allt det scouting i Finland innefattar. Ditt handslag innebär att du stöder scoutprogrammets förverkligande oberoende av vad du personligen tycker om alla programmets element. På grund av detta bör du begrunda dina egna värderingar i förhållande till scoutvärderingarna. 3.2 Utvärdering av programmet Som regioninstruktör är din viktigaste uppgift att stöda förverkligandet av scoutprogrammet i kårerna inom din region. Det är viktigt att du känner igen de situationer där programmet förverkligas och när det inte gör det. Låt oss börja med lite hjärngymnastik: Lite uppvärmning: Fundera på situationer där du tyckte att scoutprogrammet förverkligades extra bra. Vad gjorde situationen lyckad? Varför kommer du ihåg just de här situationerna? Sedan tänjer vi lite till: I vilka situationer har genomförande av scoutprogrammet blivit lidande? Kommer du att tänka på situationer där man handlat emot scoutprogrammet? Eller kommer du ihåg grupper i vars arbete något delområde av scoutprogrammet blivit styvmoderlig behandlat? Jag slår vad om att då du tänker på ett extra lyckat scoutevenemang, tänker du på en sådan händelse där flere av scoutprogrammets eller metodens delområden förverkligades eller så var det ett evenemang där man lyckades ta fram ett delområde som i allmänhet inte förverkligats så mycket i din egen scoutkår eller grupp. 24

26 Man kan inte bedöma hur scoutprogrammet utförs i kåren, eller i en grupp, på basen av en händelse. Med andra ord, alla element i scoutprogrammet behöver inte behandlas på en kväll eller på en utfärd. Utvärderingen måste baseras på alla slag av verksamhet och över en längre tidsrymd. Ett verksamhetsår ger redan en bättre bild av hur scoutprogrammet genomförs inom kåren. Genom att studera verksamheten från många år och t.ex. jämföra de avlagda klassmärkena och verksamhetssätten har man en stadig grund för utvärderingen. Testet i häftet för scoutprogrammet I slutet på scoutprogramhäftet finns ett test som man kan ha som hjälpmedel då man utvärderar hur scoutprogrammet genomförts. I testet utvärderas hur de olika delelementen av scoutprogrammet förverkligats på kårens utfärder, läger och andra evenemang, samt på gruppernas veckomöten. Det lönar sig inte att jämföra två olika kårers resultat eftersom det finns många sätt att svara på frågorna. Men då du handleder en kårchef kan du diskutera frågor på basen av testet. Du kan också uppmuntra kårchefen att göra testet inom ledningen och jämföra de olika resultaten. Uppgift: gör scoutprogramtestet i din egen kår eller en kår du känner bra. Hurdant blev resultatet? Kom det fram någonting oväntat I en kår gjorde alla ledarna testet och resultaten jämfördes med varandra. De äldre ledarna inom kåren hade alla svarat mer eller mindre lika men patrulledarna gav färre poäng för flera olika ämnen än kårens ledning. Jämförelsen ledde till många bra diskussioner bland ledarna Sammandrag av årsrapporten Då man utvärderar hur scoutprogrammet genomförs på lång sikt bör man använda sig av kårens sammandrag av årsrapporten. Sammandraget består av kårens svar på årsrapporten samt uppgifter från medlemsregistret. Du får sammandragen för kårerna inom din region från regionkansliet eller från Scouthuset. Redovisningssammandragen kommer till de kårer som fyllt i årsrapporten och de sänds ut med Kårposten i maj. Från sammandraget framkommer antalet medlemmar i kåren och utvecklingen av kårens struktur de senaste fem åren. Sammandraget inkluderar information om vilka klass- och specialmärken som avlagts, och om utfärder och läger som ordnats. Antalet märken som avlagts berättar inte allt om hur scoutprogrammet förverkligats men om det inte alls avlagts märken eller bara några få märken kan man fråga sig om kåren alls använder dig av åldersgruppsprogrammet. Vad gör 25

27 grupperna på sina möten om inga klasseller specialmärken avlagts under året? Det samma gäller utfärder, det finns inget rekommenderat antal utfärder men om svaret lyder inga utfärder låter det inte riktigt som scouting Eftersom årsredovisningssammandraget innehåller information från flera år kan man använda det då man studerar kårens närhistoria. Har antalet medlemmar hållits konstant eller har det sjunkit eller ökat? Har antalet medlemmar, färdigheter, utfärder eller läger plötsligt förändrats i en eller annan riktning? Kårens ledning kan säkert förklara bakgrunden till dylika ändringar. Utvärdering tillsammans med kårchefen En av dina viktigaste uppgifter som regioninstruktör är att stöda kårens ledning så att den kan utvärdera och utveckla scoutprogrammets förverkligande. Testet i scoutprogramhäftet är ett bra hjälpmedel. Ur kårens verksamhetsplan framkommer hur mångsidigt det gemensamma programmet varit. Du kan t.ex. också gå igenom årsrapportens sammandrag med din regions kårchefer varje år. Det är viktigt att utvärderingen sker tillsammans och så att den utvecklar kårverksamheten. Vanligen är det så att utvärderingen av hur scoutprogrammet genomförts och utvärderingen av den övriga kårverksamheten går hand i hand. Detta är kårernas verklighet, om patrullerna inte följer åldersgruppsprogrammet finns det troligen problem med stödet och motivationen av patrulledarna och tvärtom. Om grupperna inte fungerar slutar medlemmarna i scouterna och kårens medlemsantal minskar. Samtidigt uppstår det vanligen också brist på patrull- och scoutledare. Däremot får gruppledarna i en fungerande kår det stöd och den utbildning de behöver och grupperna förverkligar scoutprogrammet. Utvecklandet av kårens verksamhet är en stor process där det inte går att skilja åt kårens ledning från förverkligande av scoutprogrammet. I kapitel 4 behandlas en fungerande kår utförligare. 26

28 4. KÅREN 4.1 Scouting sker i kåren För att det skall finnas bra scouting behövs fungerande kårer. Till en kår hör vargungar, patrullscouter, roverscouter och ledare, både de yngre och de äldre. Alla bör erbjudas grundförutsättningar för bra scouting. Scoutprogrammet är kårens verktyg, verksamhetens innehåll. Kåren har ansvar för att programmen anpassas till de lokala förhållandena. I Finland finns det cirka 850 fungerande kårer och ledarna inom dessa kårer gör frivilligt ett viktigt forstringsarbete. De flesta kårerna har ett medlemsantal på personer också om storleken på en kår kan variera mellan 30 och 350 medlemmar. Scoutverksamheten försiggår huvudsakligen inom kåren. Scoutdistrikten och centralorganisationen finns till för att stöda kårverksamheten. Kårens uppgift är att försäkra sig om att de unga som fungerar inom smågrupperna har utrymme och förutsättningar till personlig utveckling. Genom åldersgruppsprogrammen och kårens gemen- Kårens verksamhetsomgivning VÄRLDSFÖRBUNDEN FINLANDS SCOUTER DISTRIKTET VERKSAMHETSOMGIVNINGEN KÅR Flock Flock Flock Patrull Patrull Patrull Roverscoutgrupp(er) EP (elitpatrullen) Flockledarråd äldre scouter LEDNINGEN /KÅRKVARTERET Sekreterare och ledningen Kårchefen Materialförvaltaren samt övriga stödpersoner Utomstående experter Omgivningen (företag, samfund...) Bakgrundsföreningar Föräldrar Föräldrarådet 27

29 samma verksamhet erbjuder kåren åt unga i olika ålder just de aktiviteter som passar dem. Kåren har ansvar för att övergångarna från vargunge till patrullscout och från patrullscout till roverscout går bra. Kårens ledare organiserar de olika gruppernas verksamhet och övervakar deras utveckling. Det finns också vuxna med olika stöduppgifter som skapar förutsättningar för verksamheten. Det är viktigt att de unga ledarna får utrymme och utmaningar men det är också viktigt att barnens föräldrar kommer med och hjälper och att de unga ledarna får stöd 4.2 Kårstatistik På basen av kårstatistiken från 2005 kan man bl.a. dra följande slutsatser: Det sker förändringar i kårernas storlek både på grund av demografiska ändringar i regionen och på grund av kårernas verksamhet. Varje kår som blivit märkbart mindre har något slags problem, genom att lösa problemet kunde man kanske stanna upp medlemsminskningen. Förändringar i medlemsantalet är en indikator på verksamhetens kvalitet. Enligt årsredovisningen fungerar 25 % av kårerna bra och 6 % dåligt, de övriga faller däremellan. 65 % av alla kårer erbjuder verksamhet för alla åldersgrupperna. Scoutprogrammet genomförs i varierande grad i kårerna. Vargungeverksamheten mår bra. 70 % av vargungarna avlägger årligen ett skedesmärke och de avlägger i medeltal ett specialmärke om året. Ungefär 70 % av flockarna fungerar bra. Programmet för patrullscouter fungerar nöjaktigt; 36 % avlägger årligen ett klassmärke och 84 % av patrullscouterna avlägger ett specialmärke. Ungefär 55 % av patrullerna mår bra. Roverscoutprogrammet mår dåligt; 28 % av roverscouterna deltar i evenemang och cirka 20 % av roverscoutgrupperna fungerar bra. Stödet till åldersgruppsledarna är viktigt. Enligt statistiken har bara hälften av kårerna EP-verksamhet. De olika kårerna ordnar drillen i varierande mängd; 2/3 av kårerna ordnar III-klassens drill medan I- klassens drill ordnas bara i 1/3 av kårerna. En av sju kårer ordnar roverdop. Kårerna ordnar tillräckligt med patrulledarutbildning. Patrulledarutbildningen ordnas ofta som ett samarbete mellan två eller flera kårer. 70 % av kårledarna har gått scoutledargrundkursen, mindre än 30 % har gått kårledarkursen och 10 % har genomgått scoutledarfortsättningsutbildningen. 4.3 En fungerande kår Varje kårchef skulle vilja leda en bra och fungerande kår. Men faktum är att kårens verksamhet är en vågrörelse, det går uppåt och neråt. Genom god planering kan man förutse en del av rörelserna. Det viktiga är genuin entusiasm. Då man undersökt så kallade fungerande kårer (år 2002 Kuusela), har deras verksamhet bäst kunnat beskrivas med orden stabilitet, varia- 28