Inledning Scoutfostran. InLednIng. Ledarmappen Scoutingens mål. Scoutingens grundsatser. målen för fostran. Scoutmetoden.

Transkript

1 1 Inledning 1 Välkommen att förverkliga scoutprogrammet! Som akela, kapten, lots eller åldersgruppsansvarig som genomför scoutprogrammet är du i en nyckelposition! Det nuvarande scoutprogrammet utvecklades åren Under den processen utvärderades scoutingen grundligt. I vissa fall uppfanns hjulet på nytt, vissa delar konstaterades fortfarande fungera medan andra omvärderades. Enligt den nuvarande åldersgruppsindelningen hör alla scouter under 22 år till en åldersgrupp, oberoende av scoutuppdrag. Scoutingens målgrupp är större än tidigare och åldersgrupperna ler. Barnens och ungdomarnas ledarskaps- och ansvarsuppdrag är inbakade i programmet. De äldre ledarnas roll som handledare och som stöd för scouterna poängteras i programmet. Målen för fostran berättar vad scoutprogrammet syftar till. Också scoutmetoden förnyades i samband med att programmet reviderades och nu inns bland annat symboliken som en separat del av metoden. Scoutingens grundsatser Scoutrörelsens yttersta målsättning är världsfred. Scoutingen strävar efter att uppnå målet genom att fostra barn och unga att bygga upp ett fredligt samhälle. Hemmet och föräldrarna är viktigast som fostrare av barn och unga. Också skolan har en viktig roll i sammanhanget, liksom även barnets övriga intressen, media, internet och eventuellt församlingen. Men även scouting är alltså en fostrande rörelse och scoutingens roll som fostrare är viktig i barns och ungas liv. Scoutingens målsättningar konkretiseras i målen för fostran. Målen lyfter fram hur vi i vårt samhälle och i denna tid fostrar aktiva samhällsmedborgare. För varje åldersgrupp är dessutom deinierat vad de allmänna målen innebär för just den åldersgruppen. Målen med sina åldersgruppsvisa anpassningar inns beskrivna i en tabell i kapitel 1.2. Dessa mål användes som grund då programmet och aktiviteterna sammanställdes. Scoutmetoden Scoutmetoden svarar på frågan hur man inom scoutrörelsen uppnår slutmålet. Metoden beskriver scoutighet, det vill säga scoutingens unika sätt att göra och verka på ett allmänt plan. Också med andra metoder kunde scoutingens mål uppnås, men då skulle det inte nödvändigtvis vara frågan om scouting. Scoutmetoden i praktiken syns i scoutprogrammet. Scoutprogrammet i sin tur är anpassat för att i de förhållanden som råder i Finland i början av 2000-talet vara en för varje åldersgrupp inspirerande, rolig, utmanande och fostrande verksamhet Scoutfostran I samband med det nya programmet och förnyelsen av grundstadgan infördes en ny term, scoutfostran. Scoutfostran omfattar allt som barn och unga (scoutingens målgrupp) gör inom scoutingen, hur de gör det och varför de gör det. I en internationell jämförelse motsvarar scoutfostran programbegreppet RAP (Renewed Approach to Programme), det vill säga WOSM:s (World Organisation of the Scout Movement) programutvecklingsprocess. Scoutfostran består av två delar: Scoutingens mål, vilka konkretiseras av målen för fostran. Scoutmetoden som konkretiseras i scoutprogrammet. Nedan går vi igenom var och en av dessa delar samt scoutingens värdegrund. Scoutingens mål Scouting är fostrande verksamhet, vars målsättning är att stöda barns och ungas utveckling med hänsyn till deras individuella särdrag. Målsättningen är att varje scout utvecklas till en till personlighet och levnadsvanor balanserad, ansvarstagande, aktiv och självständigt tänkande medborgare i det lokala, nationella och internationella samhället. Målsättningen är ungefär densamma över hela världen och den är och kommer att förbli oförändrad. målen för fostran Målen för fostran konkretiserar scoutingens mål. De är tids- och kulturbundna. Det som för 30 år sedan ansågs utgöra en god medborgare enligt målsättningen avviker från dagens deinition. På samma sätt är deinitionen på en god medborgare en annan i andra kulturer än i Finland. Målen för fostran är indelade i fyra delområden: 1. Förhållandet till sig själv 2. Förhållandet till andra 3. Förhållandet till samhället 4. Förhållandet till omgivningen Scoutmetoden Scoutmetoden svarar på frågan hur vi inom scoutingen når vårt mål. Den beskriver alltså de metoder genom vilka vi uppnår målen för fostran. Den är ett arbetsredskap för planering och utvärdering av verksamheten. Den inländska scoutmetoden grundar sig på WAGGGS:s och WOSM:s scoutmetoder. Scoutmetoden är en helhet där BY doing LearnIng SVÅrIgHeTSgrad VerKSamHeT I naturen att LeVa enligt SCOUTIngenS VÄrderIngar gärningar SYmBOLIK alla delar är lika viktiga. Alla delar bör ingå i scoutverksamheten. Detta måste inte förverkligas i varje enskilt ögonblick utan i verksamheten som helhet. Scoutmetoden är det sätt som scoutingen verkar på. Man kunde kanske nå scoutingens mål också med andra metoder men det skulle inte vara scouting. Scoutmetoden består av åtta delar: STIgande VerKSamHeT med patrull- SYSTemeT goda VUXeT STÖd InLednIng Ledarmappen 2011

2 Anvisningarna berör gruppmedlemmarnas antal och huruvida gruppen kan vara en blandgrupp eller om kåren borde ha skilda grupper för pojkar och lickor. Scoutprogrammet ger också anvisningar för vem som kan fungera som ledare för de olika grupperna. 2 Learning by doing: Aktiviteterna i scoutprogrammet är planerade så att de uppmuntrar scouterna till att lära sig genom att göra. Hörnstenarna i verksamheten och inlärningen är att scouterna får göra och uppleva själva och tillsammans bestämma om vad de ska göra. Vuxet stöd: Scoutprogrammet deinierar hurudant det vuxna stödet bör vara i de olika åldersgrupperna. Den vuxna ska vara lämpligt mycket närvarande inom scoutingen, i vargungarna starkt närvarande som åldersgruppens ledare, i roverscouterna som bakgrundspåverkare och stöd. Goda gärningar: Scoutprogrammet innehåller olika aktiviteter som går ut på att hjälpa och tjäna andra och som fostrar till osjälviskhet. Goda gärningar visar konkret hur scouterna kan påverka genom sina egna gärningar. Verksamhet i naturen: Scoutprogrammets aktiviteter och anvisningarna för dem uppmuntrar till verksamhet i naturen. Aktiviteterna lär scouterna att verka på naturens villkor och att skydda naturen. Naturen är en viktig verksamhets- och inlärningsmiljö inom scoutingen! Scoutprogrammet Scoutprogrammet konkretiserar verksamheten enligt scoutmetoden. Grunden för scoutprogrammet är målen för fostran, vilka konkretiserar scoutingens mål. Scoutprogrammet omfattar bland annat åldersgruppsindelningen och aktiviteterna. Man skulle i princip kunna arrangera scoutverksamhet enbart på basis av scoutingens mål, scoutmetoden och värdegrunden. Verksamheten i kåren underlättas ändå genom programmet som konkretiserar såväl scoutingens mål som scoutmetoden. Alla behöver inte var för sig grunna över hurudan den goda medborgare är som är scoutingens målsättning eftersom svaret hittas i målen för fostran. Scoutprogrammet å sin sida hjälper kårerna med att bygga upp den praktiska verksamheten: Vilka åldersgrupper fungerar tillsammans? Vad gör man inom scoutingen? Hur konkretiserar scoutprogrammet scoutmetoden? Att leva enligt scoutingens värderingar: Scoutprogrammet anger hur scouten kan uppfylla värderingarna, dvs. genom scoutlöftet. I varje åldersgrupp avläggs scoutlöftet varmed scouten förbinder sig till den värdegrund som beskrivs separat för varje åldersgrupp på ett för åldersgruppen lämpligt sätt. Enbart löftesgivningen uppfyller ändå inte denna del av scoutmetoden. Scouten måste förberedas så att han förstår vad han lovar, så att han kan binda sig till sitt löfte. Avsikten är också att återkomma till löftet senare så att scouten kan granska sitt eget förhållande till löftet på nytt. Symbolik: Scoutprogrammet erbjuder kårerna bland annat benämningar, märken och berättelser som de kan använda. Verksamhet av stigande svårighetsgrad: Scoutprogrammet innehåller lämpligt utmanande aktiviteter för varje åldersgrupp. Samma saker övas med allt högre krav och målsättningar. Människans naturliga utvecklingsskeden ligger som grund för åldersgruppsindelningen och därför färdas scouterna i de olika åldersgrupperna på olika sätt. Patrullsystemet: Scoutprogrammet deinierar i hurudana grupper kårens barn och ungdomar indelas. Anvisningar ges för både åldersgruppsindelningen och gruppernas sammansättning. Scoutingens värdegrund Värdegrunden beskrivs för barnen och ungdomarna i scoutlöftet och i de åldersgruppsspeciika idealen. Värdegrunden är ändå en större helhet än bara dessa ord och meningar. Värdegrunden är inte det samma som målsättningen eller målen för fostran. Målen för fostran beskriver hurudant barnet eller den unga kan bli när han deltagit i scoutverksamheten. Värdegrunden beskriver vilka värderingar scoutverksamheten grundar sig på. Scoutverksamheten styrs av den värdegrund scouternas världsförbund deinierat. Utgångspunkten för denna värdegrund är en människosyn enligt vilken en människa har plikter gentemot gud, sig själv, andra människor, samhället och omgivningen. Scoutingens värdegrund deinieras i Finlands Scouters grundstadga och i världsförbundens material. Värdegrunden enligt grundstadgan Förhållandet till gud innebär en positiv inställning till tron, sökandet efter andlighet och att leva i enlighet med sin egen andliga övertygelse och sitt samfund. Förhållandet till sig själv innebär ett ansvar för att utveckla sig själv, en vilja att acceptera sig själv med sina styrkor och svagheter samt en förmåga att handla etiskt rätt. Förhållandet till andra innebär att hjälpa andra och ta hand om dem samt att visa respekt för dem. Förhållandet till samhället innebär att främja fred, samarbete och förståelse mellan människor på såväl lokal, nationell som internationell nivå. Det innebär också samhällelig aktivitet och trohet gentemot det egna landet. Förhållandet till omgivningen innebär att ta ansvar för livsmiljön, att se till att denna bevaras för kommande generationer samt att respektera naturen. 1.2 målen för fostran Målen för fostran åskådliggör scoutingens målsättning och är starkt tids- och kulturbundna. Scoutingens mål för fostran skrevs ned första gången på medlemsmötet 2006 för att beskriva dagens scouter. Trots att målen skrivits ned först nyligen så är deras budskap inte nytt. De uttrycker i ord det som alltid styrt vår verksamhet. Målen ger ett skriftligt uttryck för scoutingens mångsidiga verksamhet, den röda tråd som löper genom åldersgrupperna. I målen för fostran står nu antecknat vad som i vår kultur och vår tid anses vara en god medborgare och hur ett balanserat liv baserat på scoutingens värdegrund ser ut. Målen för fostran är uppgjorda som stöd för den äldre ledaren. För patrulledaren räcker det att han känner till åldersgruppens program. Då det nuvarande scoutprogrammet utarbetades beaktades

3 målen vid utvecklingen av scoutmetoden, programmets uppbyggnad och aktiviteterna. Därmed inner man dem också i den konkreta verksamheten och genom programmet kan målen uppfyllas. Kårens äldre ledare måste ändå känna till målen, såväl de allmänna som de åldersgruppsspeciika så att de kan förstå åldersgruppsverksamheten i sin helhet. Detta är viktigt i synnerhet för den åldersgruppsansvariga. Målen för fostran omfattar fyra olika synvinklar, dvs. förhållandet till sig själv, till andra, till samhället och till omgivningen. Målen har formulerats så att de är vägledande i alla åldersgrupper. Det förhållande till gud som ingår i scoutingens värdegrund nämns inte separat bland målen för fostran utan begreppet upptas på ett eller annat sätt i alla fyra synvinklar. De allmänna målen för fostran De allmänna målen för fostran beskriver målen på ett allmänt plan. De beskriver på samma gång för utomstående och för scouterna själva scoutingens syfte som medfostrare. Scoutingen är en mångsidig fritidsverksamhet som avser att stöda individens utveckling med hänsyn till den mänskliga utvecklingens olika skeden och individuella särdrag. En individ som fått ta del av scoutfostran fungerar aktivt och på ett ansvarskännande sätt i förhållande till sig själv, andra människor, samhället och miljön. Scouter tillägnar sig färdigheter, kunskaper, attityder och värderingar som hjälper dem att leva ett rikt och fullvärdigt liv. relation till sig själv En scout utvecklar sig själv som människa. Han har omsorg om sig själv och sin hälsa (sunda levnadsvanor). En scout har som mål att leva ett rikt och balanserat liv. Scoutingen ger byggstenar för att skapa en egen identitet, livsåskådning och ett förhållande till sin gud. En scout utvecklar förmågan att skilja mellan vad som är etiskt rätt eller orätt och förmågan och viljan att verka för vad som är rätt. En scout vågar kasta sig in i nya och annorlunda situationer och använder sin kreativitet. En scout leker, använder sin fantasi och kommer på fungerande lösningar till olika problem. En scout är aktiv. En scout har förmåga att ge respons och utnyttja erhållen respons. En scout ser positivt och målinriktat på framtiden. Scouting utvecklar färdigheter att leda och påverka såsom initiativtagande, ansvarsfullhet, planmässighet, målmedvetenhet, och organisationsförmåga. En scout är intresserad av gemensamma ärenden. En scout lägger märke till orättvisor och ingriper för att lägga dem till rätta. En scout vill engagera sig i sina referensgrupper och sitt samhälle. En scout känner till och odlar sin egen kultur, men är också intresserad av och uppskattar andra kulturer. En scout upplever sig vara en del av mänskligheten och känner ett globalt ansvar. Förmåga att fungera i grupp och organisationer Har förmåga och vilja att delta i gemensamma ärenden Högaktar egen och andras kultur Har förmåga att förstå sig själv som en del av ett lokalt, nationellt och internationellt samfund Har förståelse för betydelsen av att förbinda sig och ta ansvar relation till omgivningen En scout kan röra sig och fungera i olika förhållanden. En scout respekterar och känner naturen. En scout upplever sig vara en del av naturen och trivs där. En scout är intresserad av att hans boende- och närmiljö är välmående, snygg och trivsam. En scout försäkrar sig om att livsmiljön bevaras även för kommande generationer (dvs. principen för hållbar utveckling). Har ett positivt, emotionellt och direkt naturförhållande Har förmåga att röra sig och fungera i den inska naturen (i skogen, på havet, i jällen) Är medveten om behovet av att skydda naturen och de egna möjligheterna därtill Ansvarar för livsmiljön Respekterar naturen 3 InLednIng Har kontroll över sitt liv Främjar sunda levnadsvanor Kreativitet och uppinningsrikedom Aktivt grepp Har en uppfattning om vad som är rätt och fel Bildar sig en egen livsåskådning Ett förhållande till gud relation till andra En scout hjälper och tar hand om andra människor även om det inte direkt främjar hans egna intressen. En scout förstår att man tillsammans kan skapa någonting större. En scout uppskattar olikheter och förstår att det inns många olika människor och världsåskådningar. En scout kan samsas med olika människor. Han kan uttrycka sina känslor och åsikter på olika sätt i olika situationer. En scout är rejäl och hederlig. Det är viktigt för en scout att arbeta för rättvisa. Uppskattar medmänsklighet Uppskattar olikheter Har inlevelseförmåga Gemensamt ansvar Är rejäl och rakryggad, rättrådig (rättskafens, hederlig) Uttrycker sina känslor och åsikter på ett för situationen lämpligt sätt relation till samhället En scout har förmågan att fungera i samhället, att ta reda på vardagens realiteter och påverka dessa. En scout kan ta olika roller som ledare eller som den som blir ledd i olika organisationer och samfund. En scout förstår oiciella och inoiciella modeller för beslutsprocessen (förmåga att förstå organisationer). ett sammandrag av de åldersgruppsspeciika målen för fostran De åldersgruppsspeciika målen för fostran visar hur de allmänna målen för fostran ser ut i respektive åldersgrupp. De beskriver alltså den målsättningsnivå man försöker uppnå vid åldersgruppens slut. De åldersgruppsspeciika målen för fostran visar var stigen går, alltså hur man avancerar för att utan avbrott nå de mål för fostran som är typiska för varje åldersgrupp. De beskriver utmaningarna i den ifrågavarande åldersgruppens utveckling och vad scoutingen kan erbjuda för svar på dem. Målen för fostran har beaktats då scoutprogrammet utvecklats och åldersgruppsprogrammen erbjuder för åldersgruppen lämplig konkret scoutverksamhet. En del av målen för fostran uppnås naturligtvis inom själva aktiviteterna. Andra kommer bättre fram i helhetslösningar som exempelvis hur åldersgrupperna leds eller med mera allmänna metoder, som att fungera i grupp eller genom verksamhet i olika miljöer. I följande tabells vänsterspalt har vi lyft fram några nyckelord ur de allmänna målen för fostran. I de övriga spalterna behandlar vi frågan närmare för varje åldersgrupp. Ledarmappen 2011

4 Förhållandet till sig själv VargUngar ÄVenTYrSSCOUTer SpeJarSCOUTer explorerscouter roverscouter 4 Kontroll över sitt liv - hälsa, säkerhet, tid, förpliktelser Kan med hjälp av vuxet stöd ta ansvar för sina mat- och sömnvanor, sin utrustning, sin hygien etc. Vill röra på sig och vara ute. Kan och vågar berätta vad han tycker. Kan lyssna på och följa instruktioner. Känner till en del trygga handlingssätt och känner igen en farosituation. Håller sitt löfte. Klarar sig tillsammans med sin grupp i olika situationer. Kan själv ta ansvar för sina sömn- och matvanor, sin hygien och sin kondition. Kan behärska sina känslor och kan handla oberoende av dem. Beter sig i en bekant situation så som han lärt sig. Kan säga nej till rusmedel. Kan göra överenskommelser och hålla sig till dem. Klarar sig i olika sammanhang tillsammans med sina vänner eller ensam med stöd av en äldre scout. Förstår betydelsen av näring, sömn, motion och utevistelse för det egna välmåendet, och kan handla enligt detta. Håller sig till överenskommelser också om åsikten förändras. Kan fungera normalt också i en storm av känslor. Känner igen sådant som hotar den egna säkerheten. Förstår rusmedels inverkan på beteendet och kan säga nej till rusmedel också under grupptryck. Kan på eget initiativ handla också i oväntade och otrevliga situationer. Klarar sig också ensam i nya situationer. Kan upprätthålla sitt psykiska och fysiska välmående. Kan göra lera överenskommelser som hör ihop med varandra och kan hålla sig till dem. Kan handla med omdöme också i en känsloladdad situation och kan också i efterhand behandla situationen. Tar hand om sin fysiska, psykiska och sexuella säkerhet. Uppskattar en alkoholfri fritidssysselsättning. Klarar sig självständigt i livet. Väljer en livsstil som främjar hälsan. Fungerar i och med sin livsstil som ett gott exempel för andra. Klarar av att säga nej och vet vad han orkar med. Kan som vuxen person anamma ett ansvarsfullt bruk av rusmedel. Kan förutse hur en situation eller ett evenemang kommer att gå och kan förbereda sig för farosituationer. Förstår att det i sista hand är han själv som ansvarar för sig själv och sin omgivning. Självkännedom och utveckling njuter av att vara licka eller pojke. Vet vad han tycker om och vad han kan. Vill lära sig nytt, vågar prova på nya saker. Självkänslan förstärks. Har möjlighet till vardaglig verksamhet tillsammans med både lickor och pojkar utan att känna press. Vill utvecklas också på de områden där han är svag. Vågar försöka på nytt. Upplever känslan av att lyckas. Bevarar tron på sig själv. anpassar sig till sin egen tillväxt och inre förändringar. Får utvecklas i egen takt. Vågar leva sig in i och delta i upplevelser. Förstärker sin jagbild, till exempel beträffande egen förmåga, natur, sexualitet eller bakgrund. Ser utvärdering som en del av verksamheten. Vågar släppa loss, men kan också behärska sig. Känner sin egen attityd. Hittar sin egen sexuella identitet och förstår att ge utrymme åt personer i andra utvecklingsstadier. Ökar sina kunskaper, färdigheter och sin vilja att göra saker. Kan ställa upp realistiska mål för sig själv. Vågar bjuda på sig själv. Bildande av egen livsåskådning Övar att stilla sig. Vill göra rätt. märker att olika saker är olika viktiga. Kan stilla sig. Bekantar sig med det som är viktigt i scoutingen genom scoutlöftet och -idealen. Kan skilja mellan skämt och allvar och vet vad som är okej att säga eller göra. Kan stilla sig kring sina egna tankar och kring frågor större än livet. Vågar göra det som han själv känner att är rätt även om vännerna gör annorlunda. Känner scoutingens värderingar genom scoutlöftet och idealen. Funderar över sin egen livsåskådning och sitt förhållande till gud och kan också diskutera dessa. Jämför sina egna värderingar med scoutingens. Bildar en egen uppfattning om vad som är rätt eller fel. den egna världsbilden syns i den konkreta verksamheten. Hittar en egen metod och vilja att utöva sin tro. Känner scoutingens värdegrund. märker att det här med vad som är rätt eller fel kan vara relativt. Uppfattningen om vad som är rätt och fel syns i den egna verksamheten.

5 Förhållandet till andra VargUngar ÄVenTYrSSCOUTer SpeJarSCOUTer explorerscouter roverscouter Uppskattar medmänsklighet Vet hurudana människor och hurudana levnadsförhållanden det inns på annat håll. Förstår att också andra människor är viktiga. Förstår att människors bakgrund och egenskaper påverkar deras sätt att handla och leva. Ser skillnaden mellan den egna och andras livsåskådningar och accepterar den. Värdesätter människor och mänsklighet också om han inte alltid godkänner andras handlingar, åsikter eller värderingar. 5 rejäl och rakryggad, rättfärdig Vill vara en god vän. Behandlar andra jämlikt. Kan skapa olika typer av vänskapsförhållanden. Ser sin egen andel i en konlikt situation. Ingriper då någon retas. Känner igen gott och dåligt kamratskap. Behandlar sina medmänniskor likvärdigt och rättvist. Kan skapa olika typer av relationer. Tar aktivt tag i fördomar och försöker bli av med dem. Upprätthåller sitt eget nätverk av mänskliga relationer i rättfärdig och omtänksam anda men beaktar också sina egna behov. rakryggad livsstil i alla sammanhang börjande med den närmaste kretsen. Förhållandet till samhället Förmåga att fungera i grupp VargUngar ÄVenTYrSSCOUTer SpeJarSCOUTer explorerscouter roverscouter Kan fungera i en lite grupp under ledning av en vuxen. Kan sköta små, tillfälliga uppdrag. Kan berätta för en vuxen ifall något är på tok. Kan fungera som medlem i en liten grupp och också stundvis som ledare med handledning av någon mera erfaren. Kan sköta små långvariga uppdrag. Kan fungera i små grupper. Kan ta ställning i frågor som berör honom själv och kan motivera sin åsikt. Fördjupar sin förståelse för och erfarenhet av smågrupper. prövar också på att leda små grupper. Förstår att beslut i samhället är överenskommelser mellan människor och att alla har möjlighet och rättighet att påverka dem. Kan planera och förverkliga ett ansvarsuppdrag av för honom lämplig omfattning. märker sitt eget sätt att fungera i och leda grupper och utvecklar det. Vill och kan vara med och påverka i samhället. Vågar binda sig till lämpliga projekt eller uppdrag. InLednIng Förmåga att se sig själv som en del av något, att kunna binda sig Vill ses som en i gruppen. Vill följa gemensamma regler, överenskommelser eller traditioner. Känner samhörighet. Vill arbeta för det gemensamma bästa. Ser sig själv som en del av mänskligheten. Känner igen grupper och gemenskaper som han själv tillhör samt sin egen plats i grupperna. Förbinder sig till de egna gemenskapernas värderingar. Vill vara delaktig i uppbyggnaden av samhället. Förhållandet till omgivningen VargUngar ÄVenTYrSSCOUTer SpeJarSCOUTer explorerscouter roverscouter ett positivt, emotionellt och direkt förhållande till naturen ansvar för livsmiljön Får positiva upplevelser. Kan röra sig och handla tryggt i naturen. Kan städa upp efter sig själv. Behärskar utfärdsfärdig heter. Känner sig hemma i näromgivningens natur. Tar hand om gemensam utrustning och gemensamma utrymmen. deltar i talkon för närmiljön. Kan och vill röra sig i naturen under alla årstider och i olika förhållanden. Förstår hur den egna verksamheten påverkar naturen och vill verka för denna. Förstår naturens storhet. Klarar sig i naturen också i mer extrema förhållanden. Känner sina gränser ur säkerhets synvinkel. Förstår naturoch miljöskydd. Kan anpassa sin egen verksamhet enligt omgivningen. Förstår värdet i naturupplevelser. Förstår den egna verksamhetens och de egna valens inverkan på miljön också i global och långvarig bemärkelse. Ledarmappen 2011

6 6 1.3 Scoutmetoden Scoutverksamhetens uppgift är att stöda barn och unga att växa och utvecklas utgående från deras personliga förutsättningar. Scoutmetoden är ett medel för att uppnå scoutingens mål för fostran. Scoutmetoden svarar på frågan hur man inom scoutrörelsen uppnår slutmålet. Scoutmetoden är ett verktyg för ledaren när han planerar och utvärderar verksamheten. Den inländska scoutmetoden grundar sig på WAGGGS:s (World Association of Girl Guides and Girl Scouts) och WOSM:s (World Association of the Scout Movement) scoutmetoder. Scoutmetoden är en helhet bestående av de fostringsmetoder som används inom scoutingen. En del av dessa metoder, till exempel verksamhet i naturen, formulerades redan av Lord Baden-Powell (B-P). Andra, exempelvis learning by doing har sammanfattats och fått sin nuvarande form senare. Scoutmetoden som helhet har ändå redan blivit en tradition inom scoutingen. Den har ungefär samma form i alla scoutorganisationer. Det är viktigt att alla delar av scoutmetoden används regelbundet i verksamheten för barn och unga eftersom scoutmetoden inte fungerar om något av delområdena inte genomförs. Scoutmetodens delområden kan inte rangordnas eftersom det är frågan om en helhet som påverkas oberoende av vilken del som saknas. Vi kan till exempel jämföra med en bil: Bilen har bland annat en styranordning, kraftöverföring, bromsar, kaross och inredning. Bilen behöver allt detta för att fungera. Också om man inte använder bromsen hela tiden så behövs den ibland. Det går alltså inte att säga vilken av dessa faktorer som är viktigast för bilens funktion. De bildar en helhet som fungerar tillsammans. Scoutmetoden är svaret på frågan hur scoutingens mål kan nås. Den beskriver det som barn och unga gör inom scoutingen och som hjälper dem att växa och utvecklas enligt målen för fostran. Scoutmetoden omfattar också det som gör scoutingen till en attraktiv hobby. Vissa kommer exempelvis med i scouterna för att få uppleva verksamhet i naturen. Scoutmetoden innehåller också element som bidrar till att medlemmarna stannar kvar. Ett fungerande patrullsystem håller gruppens medlemmar kvar i verksamheten. Alla scoutmetodens fostringsmetoder ingår i de äldre versionerna av FS:s scoutmetod, även om en del av metoderna är väl gömda. Vid bearbetningen av dagens scoutmetodshelhet tillämpas också världsorganisationernas beskrivningar av scoutmetoden (främst WAGGG:s Educational Programme och WOSM:s RAP, Scouting: an Educational System ja he Essential Characteristics of Scouting). Att leva enligt scoutingens värderingar Scoutlöftet, scoutidealen och valspråket beskriver scoutingens värderingar. Genom att följa dem binder sig scouten till scoutingens värderingar. Vad innebär detta? Till scoutmetoden hör att scouten binder sig till scoutingens värderingar. Detta sker rent konkret då scoutlöftet avges. Scoutlöftet förnyas då scouten lyttas upp till en ny åldersgrupp. Löftet är lika för alla åldersgrupper, men idealen man förbinder sig till i löftet blir ler för varje åldersgrupp. Åldersgruppernas ideal är valda så att barn och unga som påbörjar åldersgruppens program ska kunna förstå idealen och förbinda sig till dem. Idealen och löftet ger barn och unga en uppfattning om scoutingens värderingar på en lämplig nivå för dem. Också löftesgivningstillfället ska anpassas till åldersgruppens behov. Till denna del av scoutmetoden hör förutom själva löftesgivningen också att scouten förbereder sig inför löftesgivningen och att det avgivna löftet och betydelsen av det också tas upp senare. Hur detta sker i praktiken beror på vilken åldersgrupp det är frågan om. den vuxnas roll Den vuxna måste själv förbinda sig till scoutingens värderingar. Han visar genom eget exempel hur man binder sig till scoutingens värderingar och hur man uppfyller löftet. Den vuxna måste ha färdighet att förklara innehållet i löftet för barn och unga på en nivå som dessa förstår. Han måste också kunna erbjuda dem verktyg för att fundera över löftet och idealen före löftesgivningen och efteråt. Ett bra sätt att gå igenom innehållet i löftet och idealen är genom berättelser och symboler. De äldre åldersgrupperna kan uppmuntras att jämföra sina egna värderingar med scoutingens värdegrund och tillsammans kan man fundera över vilka andra värderingar än scoutingens de vill ha i sitt liv och varför. En upplevelserik löftesgivning för varje åldersgrupp kräver noggrann planering. Symbolik Scoutsymboliken omfattar arbetsmetoder, innehåll och föremål som har en gemensam känd betydelse. Barn och unga sammanförs med hjälp av gemensamma symboler till den egna gruppen, till kåren och till den världsomfattande scoutrörelsen. Vad innebär detta? Symboliken omfattar märken, färger, ornament, ordsymboler och allt det som gör att scouting ser scoutigt ut. Symboliken är en viktig del av scoutingen. Den skapar en känsla av en stor gemenskap, den världsomfattande scoutrörelsen, som vi känner att vi är en del av. En del av de symboler vi använder, till exempel scouthälsningen, vissa scoutsånger och scoutdräkten används i hela världen. Dessa gemensamma symboler visar att alla scouter är jämlika. Till exempel har alla scouter någon form av scoutdräkt. En del av symbolerna, som väiskin i Finland, är nationella och en del, som patrulllaggan och kårens traditionella julfestprogram, är lokala. Scoutprogrammet innehåller mycket symbolik i form av benämningar, märken och färger. Utöver detta behövs också den lokala symboliken. Kåren, dess patruller och lockar har sina egna symbolikhelheter. Med hjälp av symboliken kan man lättare förklara scoutingens värderingar och scoutfostran för barn och unga. Genom symboliken stöder scoutprogrammet barns och ungas fantasi och kreativa utveckling samt skapar äventyr inom scoutingen. Fanor, vimplar, märken, hälsningar och annan symbolik ökar barns och ungas känsla av samhörighet. De märken som barnen och ungdomarna får berättar för dem själva och för omgivningen vilka mål de uppnått. den vuxnas roll Den vuxna ansvarar för att symboliken används på rätt sätt och betonar samtidigt det viktiga i symboliken. Den vuxna stöder lockarna och patrullerna att utveckla en egen symbolik. Akelan gör vargungen bekant med scoutingens allmänna och lockens egen symbolik samt hjälper denne att förstå att han är en del av en större helhet. Kaptenens roll är att genom berättelser och lekar göra äventyrsscouten bekant med scoutsymboliken och inviga äventyrsscouten i kårens traditioner i den takt de dyker upp i programmet. Sådana traditioner kan till exempel vara lägerbål, löftesgivning, laggceremonier och parader. I denna åldersgrupp är ledarens exempel speciellt viktigt. Spejarlotsen uppmuntrar patrullen att hitta på egna gemensamma saker som patrullkläder, egna traditioner och olika andra egna grejer. Den vuxna godtar också behovet att avvika från normen och godkänner symboler de unga själva vill ha men som går utanför normen. Det är viktigt att den vuxna förstår att skapandet av gemensamma symboler inom gruppen är viktiga för sammanhållningen och gruppandan. Verksamhet med stigande svårighetsgrad Var och en får lämpligt utmanande uppgifter. Ett för åldersgruppen lämpligt program hjälper scouten att växa. Vad innebär detta? Verksamhet med stigande svårighetsgrad betyder lämpligt utmanande uppgifter för varje scout. Inom scoutingen beaktar vi varje individ, vi är intresserade av honom och han får

7 verka enligt egna förutsättningar och intressen. Till denna del av scoutmetoden hör också att scouten växer med målsättningar och uppgifter och genom att han förbinder sig och blir allt självständigare. Progressiviteten är inbyggd i programmet i form av åldergruppsindelningen, aktiviteterna för de olika åldersgrupperna och de olika åldersgruppsprogrammens uppbyggnad. En väsentlig del av progressiviteten utgörs ändå av att programmet tillämpas för att passa gruppen och individen vid varje tillfälle och i varje utvecklingsskede. Verksamhet av stigande svårighetsgrad betyder inte nödvändigtvis att allting blir svårare hela tiden. Det handlar också om en djupare förståelse av saker och ting. den vuxnas roll I alla åldersgrupper förverkligas progressiviteten bäst då den vuxna kan stöda barnen och ungdomarna i att välja sådana aktiviteter i scoutprogrammet som passar just deras utvecklingsnivå. Den vuxna behövs för att kunna visa på progressiviteten så att den unga ser hur han lärt sig nytt eller fördjupat tidigare kunskaper. Det är skäl för den vuxna att hålla i minnet att progressivitet för den unga kan vara en ny eller svårare nivå av något gammalt som känns bra och motiverande för den unga att uppnå. Progressivitet är också att förstå en fråga på ett nytt eller bättre sätt. Patrullsystemet I scoutverksamheten fungerar man i grupper av jämlika, man fattar beslut tillsammans och delar på ansvaret. I dessa små grupper växer barn och unga till att fungera som medlemmar i gruppen. Vad innebär detta? Patrullen är en liten grupp som leds enligt patrullsystemet. Patrulledaren är en jämbördig scout ur gruppen eller en scout från nästa åldersgrupp och patrullen leds genom patrulledaren. Patrullen planerar sin verksamhet och fattar gemensamt beslut om exempelvis sina aktiviteter. Vargungelocken fungerar inte helt som en patrull. Flocken är en större grupp och det jämlika ledarskapet saknas. Upplevelsen av att höra till en grupp är en viktig del av barnets och den ungas utveckling. Gruppen är ett viktigt identiieringsobjekt för barnet och den unga och en plats där de kan inna sig själva. Inom scoutingen ger den egna lilla gruppen stöd och inspiration. Inom gruppen bidrar alla med någonting till helheten och i gruppen övar man både ledarskapsfärdigheter och att fatta gemensamma beslut. Genom att fungera i grupp övar barn och unga att ta hänsyn till varandra och att ge utrymme åt andra och också själv ta plats. De färdigheter som behövs för att skapa en vikänsla utvecklas kontinuerligt samtidigt som gruppandan stöder och hjälper. Gemensamma beslut och att se den egna gruppen i ett större sammanhang som kåren, övar upp scoutens demokratiska färdigheter såsom konsten att påverka och representera. Patrulledaren är en ung ledare som leder patrullen enligt de förutsättningar den egna åldersgruppen ger. Patrulledaren bär ändå aldrig ensam ansvaret för patrullen, eftersom en vuxen kapten eller lots stöder patrulledaren och patrullmedlemmarna. Observera att patrullsystemet inte hör till endast en åldersgrupp. Patrulledarens uppgifter varierar ändå storligen mellan de olika åldersgrupperna. den vuxnas roll Den viktigaste uppgiften är att se till att scoutprogrammets åldersgruppsindelning realiseras. Om det i kåren inns endast en scout som hör till en åldersgrupp inns denna åldersgrupp i kåren. Eftersom det för barnets eller den ungas utveckling är viktigt att patrullsystemet genomförs borde det därför också innas en grupp. Om det i kåren till exempel inns endast en roverscout, kan roverpatrullen bildas tillsammans med grannkåren. Den nästviktigaste uppgiften är att se till att scoutprogrammets rekommendationer för åldersgruppernas gruppstorlek följs och likaså om möjligt rekommendationerna om separata lick- och pojkgrupper för spejarscouter och explorerscouter. Till vargungelocken hör 8 12 vargungar och äventyrsscoutlaget består av äventyrsscouter som under mötena delas upp på 2 3 patruller. En spejarscoutpatrull kan bestå av 4 8 lickor eller 8 12 pojkar, explorerscoutpatrullen av 4 12 explorerscouter och roverscoutpatrullen av 3 5 roverscouter. Den tredje uppgiften är att stöda patrulledarna. Kaptenen är närvarande på äventyrslagets möten, berättar när man delar upp sig i patruller och ger patrulledarna uppgifter som de ska utföra tillsammans med sina patruller. Patrulledarskapet är en roterande uppgift så att var och en i tur och ordning fungerar som patrulledare i 2 6 månader. En explorerscout är patrulledare för spejarscoutpatrullen och även explorerscoutpatrullens patrulledare är explorerscout. Roverscoutpatrullens patrulledare är roverscout. Den största förändringen i jämförelse med det tidigare programmet är äventyrslagets verksamhet. Hela laget har möte på en gång och jobbar under en del av mötet tillsammans, men en del av tiden också uppdelat i mindre patruller. Till kaptenens uppgifter hör att instruera patrulledarna så att dessa leder patrullens verksamhet då laget är uppdelat i patruller. Kaptenen är alltid närvarande och kan stöda patrulledarna. Kaptenen hjälper patrullen framåt då den kör fast och ger råd ifall patrullen inte kommer igång med patrulledarens hjälp. Patrullsystemet används på varje möte och kaptenen ger utrymme för barnen att tillsammans fatta gemensamma beslut. Learning by doing Att lära sig genom att göra är naturligt för barn och unga. Inom scoutverksamheten lär man sig genom att uppleva och göra. Vad innebär detta? Barn och unga lär sig på ett naturligt sätt genom att göra. Scouten utvecklas då han lär sig genom att själv göra saker. Scouten får själv prova på olika saker och fundera över konsekvensen av sitt handlande i stället för att bara stå bredvid och titta på då någon annan gör. Då man får göra själv blir inlärningen mångsidig, och dessutom är det roligare. I princip är allt vi gör inom scoutingen någon form av inlärning. Vi lär oss samarbeta genom att jobba tillsammans och ledarskap övar vi genom olika ledaruppgifter. Till learning by doing hör också att lära sig genom sina misstag. Den vuxnas uppgift är att se till att detta inte händer för ofta, så att den unga scouten inte slås ned av misstagen. Det är också viktigt att misstagen kan vändas till positiva erfarenheter för scouten. Aktiviteterna i scoutprogrammet uppmuntrar scouterna att lära sig genom att göra. För alla aktiviteter ingår beslut om vilken aktivitet som ska utföras, om förhandsplaneringen och utvärderingen efteråt. Till utvärderingen hör inte bara att tänka över hur det gick utan också att fördjupa sig i vad man lärt sig. Genom att begrunda sina erfarenheter når scouten en djupare förståelse för det han lärt sig. Learning by doing tillämpas enligt åldersgruppen och var och en utför aktiviteter som är lämpligt utmanande för den egna åldersgruppen. Scouten behöver vuxet stöd, verksamhetsmodeller och -verktyg beroende på aktiviteten. den vuxnas roll Att göra tillsammans betyder inte att den vuxna utför uppgifterna för den ungas räkning. Den vuxnas uppgift är att övervaka så att inga oåterkalleliga olyckor inträfar. Den vuxna inns bredvid och handleder obemärkt scouten i rätt riktning. Kaptenen stöder exempelvis äventyrsscouterna då dessa själva utför olika uppgifter på så sätt att kaptenen inte gör någonting utan i stället uppmuntrar äventyrsscouterna att försöka själva. Kaptenen ingriper bara för att hjälpa till i riktigt kniviga situationer. Kaptenens viktigaste uppgift är att planera ramarna för möten och utfärder på förhand. Han måste i synnerhet dela upp både det som ska läras ut och alla praktiska uppgifter i så små och klara delar att patrulledaren klarar av att handleda sin patrull och patrullen klarar av att jobba så självständigt som möjligt. Den vuxna kaptenen är alltid med och är beredd att hjälpa till och ansvarar i varje stund för att verksamheten är trygg. Vuxet stöd Inom scoutverksamheten sysslar barn, unga och vuxna tillsammans. Barn och unga växer, 7 InLednIng Ledarmappen 2011

8 8 deltar och har möjlighet att påverka sin omvärld eftersom de har vuxna som stöder dem. Vad innebär detta? Inom scoutingen räknas en person som fyllt 22 år som vuxen och kallas äldre ledare. Den vuxna utgör medfostrare för barnet eller den unga i scoutverksamheten. Denna uppgift kan han genomföra på lera olika sätt. Han kan lära ut vissa färdigheter, han kan vara närvarande på ett lämpligt sätt, han kan visa exempel, han kan vara någon att identiiera sig med och han kan skapa de förutsättningar som behövs för att den unga ska kunna utföra sina uppgifter. Rollen som fostrare kräver inte alltid vare sig mycket tid eller en stor insats. Det väsentliga är att man förstår scoutingens målsättning att fostra individer. I åldersgruppstänkandet ses det växande barnet eller den växande unga i första hand som en person i en viss ålder och ett visst utvecklingsskede och inte till exempel som innehavare av ett visst scoutuppdrag. En väsentlig del av fostrandet är att möta den unga scouten och vara tillgänglig för honom. Inom scoutingen har den vuxna en annan roll än föräldrarna hemma eller läraren i skolan. Som vuxen måste du lära dig att vara närvarande och tillgänglig utan att ta ifrån den unga scouten möjligheten att lära sig ledarskap eller självständigt arbete. Med hjälp av vuxet stöd ska var och en ha möjlighet till utmaningar och spännande, men kontrollerad, risktagning. Detta ska dock ske så att en tillräcklig trygghetskänsla bevaras och den vuxna förbinder sig att slutföra alla situationer. Till den vuxnas stödande roll hör att se helheter och det inbördes förhållandet mellan olika företeelser. Detta kan man inte kräva av den unga scouten. Scoutledarskap är inte det samma som att vara vuxen. Scoutledarfullmakten kan man få tidigast som 18-åring, då man fullgjort scoutledargrundkursen. En roverscout kan alltså få scoutledarfullmakt och fungera i uppgifter som kräver en scoutledares kunskapsnivå. Å andra sidan är inte en vuxen heller nödvändigtvis scoutledare. Scoutledarskap i sig är alltså inget uppdrag, men det ger en färdighet att ta emot en viss typ av uppdrag. Det inns inget scoutprogram för vuxna, men de vuxna som verkar inom scoutingen förväntas omfatta scoutingens värderingar som en del av sin verksamhet. Den vuxna får inte fungera på barns och ungas bekostnad inom scoutingen utan ska verka för målgruppen, men också vuxna får ha roligt inom scoutingen. I scoututbildning riktad till vuxna används ibland scoutmetoden, så att den vuxna själv ska kunna använda den i verksamheten med barn och unga, men scoutmetoden motsvarar inte de utvecklingsbehov en vuxen har. Den vuxnas roll inom scoutingen är att vara lagom mycket närvarande. Varje barn och ungdom har rätt till en vuxen som lyssnar och bryr sig om honom och vad han sysslar med. Den unga ska veta att han alltid kan få hjälp av en vuxen. Den vuxna prackar sig ändå inte på och den unga har frihet att prova själv. Scouting görs inte för den vuxnas skull. Den vuxnas behov och intressen kommer i andra hand. Det viktiga är barns och ungas behov och intressen. Den vuxnas roll inom scoutingen är att stöda barn och unga så att de kan växa. I bästa fall ser den vuxna sin uppgift som meningsfull, lär sig något nytt och vill utvecklas både som fostrare och som ledare för att bättre kunna stöda barns och ungas utveckling. I synnerhet i de yngre åldersgrupperna behövs den vuxna på varje möte för att skapa trygghet och se till att scoutmetoden fullföljs. I de äldre åldersgrupperna fungerar den vuxna mer som storasyster, storebror eller en äldre vän. Så här deinierar scoutprogrammet den vuxnas roll: Vargungar: Flocken leds av en akela (en för uppgiften utbildad äldre ledare eller roverscout) med stöd av en annan akela eller en äldre ledare, roverscout eller explorerscout som lär sig uppgiften. Äventyrsscouter: Äventyrslaget leds av en kapten (en för uppgiften utbildad äldre ledare eller roverscout) med stöd av en annan kapten eller en äldre ledare, roverscout eller explorerscout som lär sig uppgiften. Spejarscouter: Patrullen har en för uppgiften utbildad äldre ledare, en lots, som ansvarar för patrullens verksamhet också om han inte regelbundet deltar i veckoverksamheten. Explorerscouter: Patrullen har en för uppgiften utbildad äldre ledare, en lots, som ansvarar för patrullens verksamhet också om han inte regelbundet deltar i veckoverksamheten. Roverscouter: Patrullen har en för uppgiften utbildad äldre ledare, en lots, som ansvarar för patrullens verksamhet också om han inte regelbundet deltar i veckoverksamheten. den vuxnas roll Den vuxnas uppgift är att se vad som är relevant och när det är dags att handla. Den vuxna fungerar på olika sätt i de olika åldersgrupperna. Vargungar: Den vuxna kan fungera som akela eller vice akela, eller som vargungeansvarig med uppgift att stöda akelan. Äventyrsscouter: Den vuxna kan fungera som kapten, vice kapten eller äventyrsscoutansvarig. Den vuxna planerar lagets verksamhet och handleder patrulledarna. Spejarscouter: Den vuxna, lotsen, är stöd och domare, vägvisare och ledare. Han är bara ibland med i veckoverksamheten men han är alltid redo att lyssna och ge råd. Den vuxna ordnar evenemang för hela åldersgruppen, till exempel utfärder, hajker, förläggningar och läger. Explorerscouter: Den vuxna, lotsen, är lämpligt mycket närvarande. Han är en möjliggörare och han är pålitlig, bekant, initiativrik och han förbinder sig till sin uppgift. Han deltar inte i veckoverksamheten. Roverscouter: Den vuxna, lotsen, är aktiv men ger utrymme. Han är en vän och en handledare i krävande projekt och situationer och han handleder varje enskild roverscout då denna uppgör sin utvecklingsplan, kartan. Han deltar inte i veckoverksamheten. Goda Gärningar Inom scoutverksamheten lär sig barn och unga att ta ansvar för sig själv och för andra. Verksamhet som syftar till andras välmående gynnar gemenskap och grupptillhörighet i samhället. Vad innebär detta? Scoutrörelsens mål är att fostra aktiva medborgare, som osjälviskt vill verka för en bättre framtid. Vägen till att bli en aktiv världsmedborgare börjar med små gärningar. Goda gärningar är ett sätt att tala om och komma ihåg sådana små gärningar. Inom scoutingen ger goda gärningar scouten en god vana att hjälpa andra. Genom goda gärningar kan man också konkret visa för barn och unga att de kan påverka sin omgivning i en bättre riktning. Goda gärningar leder i de äldre åldersgrupperna till omfattande och betydelsefulla serviceprojekt. En del av scoutprogrammets aktiviteter är goda gärningar, dvs. oegennyttig verksamhet och hjälp i samhället samt i den närmaste kretsen den vuxnas roll Den vuxna föregår med gott exempel och leder på detta sätt in också andra i vanan att göra goda gärningar. Den vuxna hjälper barn och unga att se var goda gärningar behövs och hur lätt det är att göra dem. Genom sitt osjälviska beteende är den vuxna ett exempel för barn och unga. Till den vuxnas uppgifter hör att se till att scouterna också väljer serviceaktiviteter ur scoutprogrammet. I vargungarna uppmuntrar akelan vargungarna till att ta eget initiativ och skapar tillfällen då de kan göra goda gärningar. Den vuxna hjälper barnet att se följderna av sina handlingar. Kaptenen uppmuntrar äventyrsscouterna att handla osjälviskt. Responsen för ett gott gjort arbete är av största vikt. Äventyrsscoutprogrammet omfattar dels aktiviteter inom ramen för goda gärningar, dels mindre ansvarsuppgifter som patrulledare, som i hög grad omfattar ett osjälviskt handlande. Den vuxna ska gärna notera spejarscouternas, explorerscouternas och roverscouternas goda gärningar. För den unga scouten är det viktigt att hans osjälviskhet noteras. Den vuxna bör ändå tänka över hur han ska ge respons för de goda gärningarna så det inte blir pinsamt för den unga scouten.

9 Verksamhet i naturen Inom scoutverksamheten verkar barn och unga i naturen, som är en upplevelserik miljö för verksamhet och inlärning. Vad innebär detta? För scoutingen är naturen en miljö där man kan lära sig mycket. I naturen är scouten på naturens villkor. Viljan att vistas i naturen och att skydda dess mångfald uppkommer genom positiva naturupplevelser. Scouten förstår också naturens mångfald och uppskattar och respekterar denna. Dessutom är naturen en miljö där barn och unga lätt kan se förhållandet mellan orsak och verkan: Om du lämnar skjortan utanför tältet över natten så är den våt följande morgon. Barns och ungas självförtroende ökar då de lär sig att röra sig i och klara sig i naturen. Naturen erbjuder också möjlighet till stilla stunder och andäktiga upplevelser av världsalltets storhet. den vuxnas roll Verksamhet i naturen för ut scouten ur kårlokalen. Naturen är den miljö där scoutfärdigheterna behövs på riktigt. Den vuxna upplever naturen på samma sätt som barn och unga. Den vuxna måste aktivt föra ut ungdomarna i naturen. Scoutprogrammet innehåller tillräckligt med aktiviteter som utförs ute i naturen och också rekommendationer för hur ofta scouterna borde fara på utfärd eller delta i scoutfärdighetstävlingar. Den vuxnas uppgift är att se till att detta förverkligas. Akelan ger vargungarna möjlighet till en mångsidig verksamhet ute i naturen. Den vuxna ser till att locken också har program utomhus, på utfärder, under tävlingar, i staden och på läger. Kaptenen sörjer för att äventyrsscouterna har möjlighet till utfärder i enlighet med programmet och han ansvarar för äventyrsscouternas säkerhet på utfärder, läger och seglatser. Han sporrar äventyrsscouterna att delta i utfärderna och han väcker lagmedlemmarnas intresse för naturen och uteliv samt för vildmarks- och sjöfärdigheter. Kaptenen visar hur man rör sig i naturen, hur man klär sig och föregår med gott exempel också i fråga om ekologiska val. Spejarscoutlotsen försäkrar sig om att naturen som miljö blir bekant för spejarscouterna och att naturupplevelserna erbjuder dem lämpliga utmaningar. För explorerscouter och roverscouter kan den vuxna vara den sakkunniga som hjälper till vid krävande vandringar eller är skeppare under mera krävande seglatser. 1.4 Scoutprogrammet Kårens främsta uppgift är att genomföra scoutprogrammet, alltså att ordna verksamhet för scouterna i de olika åldergrupperna. Detta kan kåren också gärna göra i samarbete med andra kårer eller regionalt eller även landsomfattande i samarbete med Finlands Svenska Scouter (FiSSc). Kårerna och deras verksamhetsbetingelser är olika men medlemmarnas, dvs. barnens och ungdomarnas utvecklingsskeden och utmaningar är likadana. Målen för fostran uppnås genom den verksamhet som ordnas i kåren. Scoutprogrammet åskådliggör scoutmetoden och ger kårerna en modell för hur man fullföljer scoutmetoden. Den del som består av verksamhet med stigande svårighetsgrad genomförs inom ramen för programmets aktiviteter genom att aktiviteterna för varje åldersgrupp är skräddarsydda för just denna åldersgrupp. Vissa aktiviteter är obligatoriska. Dessa aktiviteter upptar många och viktiga delar av målen för fostran inom varje speciik åldersgrupp. Trots det är det ändå inte meningen att kåren ska erbjuda endast de aktiviteter för varje åldersgrupp som programmet upptar. Till exempel kan kårens julfest, årsfest eller hinkingdayevenemang som bäst erbjuda något för varje åldersgrupp. Utöver de i programmet upptagna aktiviteterna för varje åldersgrupp erbjuder scoutingen också en hel del annan verksamhet som främjar målen för fostran. Det är därför viktigt att kåren har utbildade ledare som ser helheten i åldersgruppsverksamheten och som tillsammans med kårens hela ledarråd kan bedöma den gemensamma verksamhetens fostrande verkan. Utbildade ledare behövs också för att garantera att alla åldersgrupper beaktas lika mycket inom kåren. Kårens viktigaste uppgift är att fullfölja scoutprogrammet i alla åldersgrupper tillsammans och var för sig, eftersom detta bidrar till att nå scoutingens mål för fostran. Lite tillspetsat kan man tänka sig att allt som sker i kåren är åldersgruppsverksamhet eller åtminstone ett stöd för denna. Alla åldersgrupper är lika värdefulla. Därför borde inte genomförandet av någon åldergrupps program få förhindra eller avsevärt försvåra programmet för en annan åldersgrupp. Kårens gemensamma verksamhet borde byggas upp så att samtliga åldersgrupper i kåren erbjuds var sitt program. En äldre åldersgrupp kan ansvara för att en yngre åldersgrupps aktiviteter genomförs under en utfärd eller ett läger så att båda åldersgruppernas program genomförs parallellt, men också den äldre åldersgruppen ska erbjudas en möjlighet till annat än ledarskapsaktiviteter under exempelvis ett läger. För att koordinera åldersgruppernas verksamhet behövs en fungerande organisation inom kåren och en tillräcklig kännedom om scoutprogrammet över åldersgruppsgränserna. 9 InLednIng Löfte och ideal Scoutlöftet Löftet avges i varje åldersgrupp och ordalydelsen är lika för alla. Jag vill älska min Gud, mitt land och mänskligheten, vara andra till hjälp och följa scoutidealen i mitt liv. Scoutlöftets betydelse Scoutlöftet, scoutidealen och valspråket beskriver scoutingens värderingar. Löftet och idealen berättar om värdegrunden på ett sätt som unga förstår. Till scoutmetoden hör att scouten binder sig till scoutingens värderingar. Det här kan barnen och ungdomarna rent konkret göra genom att avge scoutlöftet. Att vara scout är ett personligt val i alla åldersgrupper, för vargungarna likaväl som för roverscouterna. Scouten avger Ledarmappen 2011

10 10 scoutlöftet som ett tecken på att han av egen vilja strävar efter att binda sig till scoutingens värderingar. Löftet avges i varje åldersgrupp och ordalydelsen är lika för alla. Betydelsen av löftet är ändå olika beroende på åldersgrupp. Idealen som scouten i löftet förbinder sig till ökar i antal för varje åldersgrupp. Avgivningen av löftet och löftets betydelse gås alltid igenom före löftesgivningstillfället på ett sätt som lämpar sig för åldersgruppen, till exempel genom berättelser eller genom diskussioner. Det är viktigt att den som avger löftet förstår vad han lovar. Det är också bra att med jämna mellanrum ta upp löftet på nytt. Fundera till exempel på hur löftet inverkar på kårens verksamhet. Löftets betydelse och den vuxnas uppgifter i de olika åldersgrupperna Vargunge Vargungen förstår vad löftesgivningen innebär. Då han avger scoutlöftet binder han sig till att vara scout. Den vuxna visar genom eget exempel hur man binder sig till scoutingens värderingar och hur man uppfyller scoutlöftet. Den vuxna ska ha förmåga att förklara löftets innehåll så att vargungen förstår det. Äventyrsscout Grunderna för äventyrsscoutens löfte är att han känner de andra medlemmarna i laget samt hans tillit till kamraterna och ledarna. För äventyrsscouten betyder löftesgivningen uttryckligen att binda sig till sitt eget lag. Så småningom börjar äventyrsscouten förstå idealen och betydelsen av löftet. Äventyrsscouten bekantar sig med sina ideal och funderar på dem under kaptenens ledning. Med hjälp av aktiviteterna och berättelser kan kaptenen berätta för äventyrsscouten om scoutingens värderingar. Det är också ledarens uppgift att berätta om löftets betydelse för äventyrsscouten. Spejarscout Spejarscouten märker att det inns olika alternativ och tolkningar gällande scoutingens värderingar. Han lär sig lyssna på och respektera andras åsikter. Den vuxna uppmuntrar spejarscouten att ifrågasätta och hjälper honom att se alternativen. Explorerscout Scoutingens värdegrund åskådliggörs genom patrullens verksamhet. Då explorerscouten djupare begrundar sina egna värderingar kan han binda sig till scoutingens värderingar. Den vuxnas uppgift är att lotsa den idealistiska explorerscouten så att denna kan inna sina egna värderingar. Roverscout Roverscouten omfattar scoutingens värderingar som en del av sitt liv. Roverscouten upplever att det är en hedersuppgift att föra scoutingens värderingar vidare. I roverscoutåldern leder livssituationen ofta till att scouten grubblar över värderingar samt till att den egna uppfattningen och de egna värderingarna kan ändras mycket. Scoutingen och roverscoutlotsen kan stöda roverscouten då han etablerar olika värderingar som en del av sitt liv. Vad lovar man i scoutlöftet? Jag vill älska min Gud I löftet lovar scouten att älska sin Gud. Till scoutingens människosyn hör som en väsentlig del en tro på en högre makt, något större än människan, som man kan förlita sig på. Ordet gud beskriver på ett lättbegripligt sätt en dylik högre makt. Betydelsen kan dock vara olika för olika löftesgivare. Löftesgivaren lovar att älska den gud han själv tror på inte någon annans gudar. I löftet betonas den personliga tro löftesgivaren har. Alla scouter tror inte på samma gud; troligen inns alla världens religioner representerade inom scoutingen. Därför skrivs gud med stor begynnelsebokstav och föregås av det possessiva pronomenet min. I världen och i Finland inns många olika religioner och olika religioner använder olika benämningar på guden. Religionen kan till exempel ha lera gudar. En löftesgivare som hör till en religion där den högre makten kallas något annat än gud ersätter ordet Gud i löftet med namnet på sin gud. Den vuxnas uppgift är att före löftesgivningen ta reda på löftesgivarnas religiösa övertygelser och respektera dessa. Ni kan till exempel tillsammans med löftesgivaren ta reda på vad som skulle vara ett lämpligt ersättande namn för gud. Det är viktigt att respektera barns och ungas trosföreställningar. Till människans uppväxt och även till scoutfostran, hör att man söker ett förhållande till gud. Scoutingens uppgift är att ge scouten verktyg för att kunna fundera över sitt gudsförhållande. Bland aktiviteterna för de olika åldersgrupperna inns aktiviteter som tangerar livsåskådning och gudsförhållanden. Verksamhet i naturen och naturupplevelser är scoutingens sätt att fundera över förhållandet till gud. B-P betonar att naturen är guds ansikte och att människan inner gud i naturen. Ett annat traditionellt sätt att ta upp andlighet inom scoutingen är stilla stunder. Båda sätten kan användas också i förberedelserna för löftesgivningen. Utöver dessa sätt är det bästa verktyget speciellt för unga en öppen och konstruktiv diskussion. I gott samarbete föds diskussionerna av sig själv. Jag lovar att älska mitt land och mänskligheten I det ursprungliga scoutlöftet lovade scouterna To do my duty to God and the King. Den här plikten gentemot kungen uttryckte den fosterlandskänsla som har funnits och fortfarande inns med i alla scoutlöften i hela världen. Löftet att älska sitt land och mänskligheten innebär att scouten respekterar och tjänar sitt fosterland att han ofrar sig för sitt fosterland. Därtill omfattar löftet också synen på scouten som en del av en större helhet, dvs. det samhälle scouten lever i, det inska samhället i sin helhet och till slut hela världen. Scoutens förhållande till djur, växter och hela naturen kommer fram i scoutidealet att älska och skydda naturen som ingår i alla åldersgruppers ideal. Jag lovar att vara andra till hjälp I löftet kommer scoutens strävan efter att hjälpa och tjäna andra fram. Att hjälpa och tjäna inns också med i scoutmetoden. Goda gärningar är en del av detta och dessa konkretiserar betydelsen av ens eget handlande för scouten. Att tjäna andra har alltid varit en del av scoutingen. Goda gärningar fostrar till osjälviskhet, en egenskap som på B-P:s tid sågs som viktig för alla medborgare. Goda gärningar leder scouten till att hjälpa andra varje dag. Det kan vara frågan om små gärningar men deras inverkan kan vara överraskande stor. Scoutlöftet binder barn och ungdomar till att handla osjälviskt. Goda gärningar upptas i scoutprogrammets aktiviteter men det är framförallt en fråga om att tillägna sig ett bredare perspektiv. Därför lovar scouten att hjälpa andra det vill säga att aktivt arbeta för en bättre morgondag.

11 Jag lovar att följa scoutidealen i mitt liv I scoutlöftet lovar scouten att uppfylla åldersgruppens ideal. Idealen motsvarar ett mål för scouten att sträva mot. Idealen varken befaller eller förpliktigar som en lag skulle göra, utan de erbjuder ideal att utvecklas mot. För varje åldersgrupp har idealen valts ut så att barnen och de unga i åldersgruppen ska kunna förstå idealen och binda sig till dem. Scoutidealen är progressiva de ökar i antal med åldersgrupperna. Scoutidealen Scoutidealen och scoutlöftet ger barnen och ungdomarna en bild av scoutingens värderingar. Scoutidealen är ett konkret och praktiskt sätt för ungdomarna att förstå de värderingar som scoutrörelsen föreslår som grund för varje scouts egna värderingar. Scoutidealen förnyades år Att avge scoutlöftet och därmed binda sig till scoutingens värderingar är en del av scoutmetoden, vilken i sin tur är ett medel för att nå scoutingens målsättning. Löftet och idealen är alltså ett sätt att nå scoutingens mål men de är inte i sig scoutingens mål eller mål för scoutfostran. Det är viktigt att löftet och idealen inns med på scoutstigen för varje scout men idealen i sig är inte scouting. Till det behövs naturligtvis alla delar av scoutmetoden. En scouts ideal är att: respektera andra älska och skydda naturen vara ärlig och pålitlig främja vänskap över gränser känna sitt ansvar och göra sitt bästa utveckla sig själv som människa söka sanningen i tillvaron Idealen åldersgruppsvis: En vargunges ideal är att respektera andra älska och skydda naturen En äventyrsscouts ideal är att respektera andra älska och skydda naturen vara ärlig och pålitlig En spejarscouts ideal är att respektera andra älska och skydda naturen vara ärlig och pålitlig främja vänskap över gränser En explorerscouts ideal är att respektera andra älska och skydda naturen vara ärlig och pålitlig främja vänskap över gränser känna sitt ansvar och göra sitt bästa En roverscouts ideal är att respektera andra älska och skydda naturen vara ärlig och pålitlig främja vänskap över gränser känna sitt ansvar och göra sitt bästa utveckla sig själv som människa söka sanningen i tillvaron Valspråket Valspråket i alla åldersgrupper är: Var redo. Valspråket som används av scouter runt om i världen visar på scoutens vilja att hjälpa och tjäna. På den gamla och traditionsenliga uppmaningen: Var redo svarar scouten Alltid redo. Valspråket berättar mer än något annat om scoutens inställning. Han är alltid redo att tjäna och uppfylla sina plikter. Valspråket inns i Kims leende i spejarscoutsigillet och på scoutbältets spänne Symbolik Symboliken syns i all verksamhet Symboliken är en del av scoutmetoden. Symboliken omfattar bland annat märken, färger, mönster, ritualer och gemensamma ordalydelser, alltså allt det som gör att scouting ser ut och känns som scouting. En av symbolikens viktigaste uppgifter är att föra fram vissa förhållanden enkelt och direkt. Symboliken bidrar också till att ge barnen och de unga en samhörighetskänsla med deras egen grupp och kår samt med den världsomfattande scoutrörelsen. En symbol måste alltid betyda någonting i sig själv. Till exempel ett vitt tyg med ett blått kors blir Finlands lagga. Denna har större betydelse än bara en bit tyg. Symbolikens många ansikten Det är sällan man tänker på symbolikens betydelse i scoutprogrammet. Sanningen är ändå att symboliken lever väldigt starkt till exempel i varje märke. Symboliken ökar scoutingens dragningskraft och skapar upplevelser genom fascinerande och hemlighetsfulla berättelser och ritualer. Genom symboliken växer också ytliga frågor obemärkt till djupare tankar lämpliga för åldersgruppen. Symboliken är en port till djupare, svindlande världar där man kan behandla många olika ämnen. Varje äldre ledare i åldersgruppen har en betydelsefull roll i förverkligandet av symboliken. De äldre ledarna övervakar att all symbolik i åldersgruppen binds tillräckligt till en bredare utveckling samtidigt som den betonar det väsentliga. Dessutom tar de hand om nya medlemmar. Äldre ledares uppgift är att se till att varje ny medlem känner sig välkommen och att han blir invigd i scouttraditionerna och -sederna. Kårens och gruppernas symboler Symbolerna förenar grupper av olika storlek och sammansättning. De symboler som används inom scoutingen kan lätt delas upp i två kategorier. En del av symbolerna är världsomfattande, som till exempel scouthälsningen och användningen av scoutskjortan. Redan scoutingens grundare Robert Baden-Powell förstod symbolikens betydelse. Han klädde alla scoutpojkar i likadana scoutdräkter så att alla skulle vara jämställda gällande klädsel. Väiskin är en insk scoutsymbol. Också scouter i andra länder känner väl till den inska huvudbonaden. Kårerna och kårernas lockar, lag och patruller har ofta många egna symboler. Varje kårmedlem bär kårens egen halsduk, under paraderna skallar kårropen och locken kan börja sina möten med sitt eget lockrop. Den här typen av symboler ökar känslan av samhörighet och gruppandan bland barn och unga. Den bekanta symboliken skapar också en känsla av trygghet eftersom barnet eller den unga snabbt känner igen sig i en situation med hjälp av symboliken. den egna gruppens symbolik Skapandet av en egen symbolik inom gruppen ger ofta barn och unga en lärorik upplevelse. Då en ny lock funderar på ett locknamn är det en viktig stund för många vargungar. Också äventyrsscouten vill vara med och påverka färgen på lagets vimpel och den unga explorerscouten vill garanterat trycka en likadan t-tröja åt sig som resten av patrullens medlemmar. Det är viktigt att alla barn och unga får vara med och påverka och föra fram sina egna idéer. Samtidigt lär sig scouten att lyssna på andra och värdesätta de andras åsikter. Gemensamma beslut påverkar också gruppandan positivt. I synnerhet när det gäller yngre scouter är det viktigt att komma ihåg att också skapa en berättelse kring symboliken. Gruppen ska tillsammans fundera vad lockens namn Rävarna betyder, varifrån kommer namnet, vad berättar det om oss, vilka associationer väcker det hos lockens medlemmar och hos andra scouter. För barnen är alla märken och symboler en mycket viktig del av scoutingen. På mötet är det viktigt att vargungen får sätta sitt eget märke på närvarotavlan och akelans bomärke i vargungens bok visas stolt upp där hemma. De märken scouten får visar både för honom själv och för alla andra vilka mål han uppnått. 11 InLednIng Ledarmappen 2011

12 VargUngar ÄVenTYrSSCOUTer SpeJarSCOUTer explorerscouter roverscouter den röda tråden att vandra, att söka och att inna i olika landskap och terränger, situationer och stämningar 12 Scoutstigen Löftesmärke Åldersgruppsmärke (på höger ärm) gör utfärder i den omgivande världen inte alltför långt från lyan. drar redan modigt ut på äventyr lite längre bort, likt upptäckare. Spanar aktivt och företagsamt i mer utmanande förhållanden. I samband med att scoutlöftet avges första gången får scouten världsförbundenas märken. rör sig med intresse i olika miljöer, smakande på vyer och terräng. Tar sig målmedvetet och med öppet sinne fram mot önskat mål. väderstreckens märken fästs runt märket etappernas märken fästs runt märket Sigill (på vänster brösticka) Specialmärken och övriga märken spårmärken på höger ärm specialmärken och interkardinalstreckens märken på höger ärm liljor, björntanden etc. liljor, björntanden etc. Övriga kännetecken en sölja som scouten gjort själv violett visselpipssnodd skogsgrön visselpipssnodd chokladbrun visselpipssnodd dräkt mörkblå trikåskjorta eller collegetröja scoutskjorta eller scoutklänning, scoutbälte scoutskjorta eller scoutklänning, scoutbälte scoutskjorta eller scoutklänning, scoutbälte scoutskjorta eller scoutklänning, scoutbälte grupp lock lag som är uppdelat i patruller patrull patrull patrull Ledare akela (äldre ledare, rover- eller explorerscout) kapten (äldre ledare eller roverscout) och patrulledare (äventyrsscout) patrulledare (explorerscout), lots (äldre ledare) patrulledare (explorerscout), lots (äldre ledare) patrulledare (roverscout), lots (äldre ledare) Ledarens märke patrulledaren har visselpipa och snodd. patrulledaren har visselpipa och snodd etapp spår väderstreck och interkardinalstreck etapp år år etappens avslutning Scoutprogrammets avslutning Scouthälsning spårmärket fås då spåret är gjort med två ingrar (vargöron) expedition fyr lotsträff kontroll avslutningsceremoni med tre ingrar med tre ingrar med tre ingrar med tre ingrar Färg solgul glödande orange violett skogsgrön chokladbrun Färgen beskriver glad, pigg, oskyldig ivrig, aktiv, utåtriktad säker, tuff, saklig naturnära, lexibel, innovativ, självtillräcklig stark, trygg, naturnära, vuxen djur varg (unge) räv järv lo björn Internationlla symboler distriktets/fisscs symboler Kårens symboler den egna gruppens symboler scouthälsning, treklövern, liljan, syskonring, valspråket Var redo mm. färger, ortsmärken, rop, distrikts-/förbundsmärke, fana, gemensamma traditioner och evenemang, utmärkelsetecken mm. färger, fana, kårmärke, kårhalsduk, rop, traditioner mm. fana, rop, traditioner, märken mm.

13 Åldersgruppernas symboler Åldersgruppsmärkena förenar barnen och ungdomarna med en grupp jämnåriga och skapar vianda. Märkena visar barnen och ungdomarna, samt också omgivningen, när de nått sina mål. Åldersgruppssigillen berättar om slutförda helheter och om upplyttningen till en ny åldersgrupp. Det som hör till den gamla åldersgruppen är avklarat och det är dags för ny kunskap. Vargungarna får sina spårmärken som en konkret bekräftelse på de färdigheter de lärt sig. Det är viktigt att märkena delas ut så snart som möjligt då vargungarna avlagt dem. Också äventyrsscouterna får ett konkret märke, ett specialmärke, för de färdigheter de lärt sig ganska snart efter att de gjort aktiviteterna. Det här lockar barnen att fortsätta lära sig nya färdigheter och anta nya utmaningar. I äventyrsscoutpatrullen får den som fungerar som patrulledare bära en visselpipssnodd som cirkulerar inom patrullen. Ni kan gärna skapa en klar ritual för hur äventyrsscouten ger över visselpipssnodden, och patrulledarskapet, till den följande som står i tur. I spejarscoutpatrullen ser man genast vem som är patrulledare då han bär en visselpipssnodd i sin egen åldersgrupps, explorerscouternas, gröna färg. I explorer- och roverscoutpatrullerna har patrulledaren en visselpipssnodd i samma färg som de övriga scouterna i åldersgruppen. På detta sätt betonas gemenskapen i gruppen och att alla bär ansvar fastän det inns en namngiven patrulledare. När det gäller användningen av roverscout- och scoutledarsymboler är huvudregeln att roverscouterna använder roverscoutsymbolerna. Om en roverscout har avlagt scoutledargrundkursen kan han använda scoutledarsymboler i sådana uppgifter som kräver kunskaper på scoutledarnivå. Men till exempel i sina egna roverscoutprojekt använder roverscouten alltid roverscoutsymboler. att skapa en symbolik När ni skapar en symbolik ska ni börja med att fundera vem som utvecklar symboliken. Är det till exempel lägerchefen ensam som hittar på namnet på sommarens läger? Eftersom scoutrörelsen är en fostrande organisation inns det skäl att ta med barnen och de unga i idékläckningen och beslutsprocessen. Lägersymboliken borde bilda en helhet och en ram. Om kåren till exempel väljer Kalevala som symbolisk ram för lägret så kan lägret heta Väiski (typisk huvudbonad i Kalevala), lägerpatrullerna namnges enligt hjältarna i Kalevala, lägerbålsprogrammen kan byggas upp kring berättelserna i Kalevala, varje lägerdeltagare gör en egen väiski och laggleken kallas Striden om Sampo Symbolikens betydelse Ni kan också bygga upp symboliken genom att börja med innehållet och sedan gå vidare till märkena. Då funderar ni först på vilken betydelse symboliken borde ha och därefter fattar ni beslut om symbolen. Vill ni betona internationalitet eller en avslappnad stämning i er symbolik? Vilka symboler har en sådan betydelse? Alla symboler kan ha många betydelser. Bara en del av dessa är uppenbara; resten lönar det sig att leta efter. Då ni väljer och skapar symboliken kan ni göra en lista över symbolernas betydelse på ett papper. Skriv symbolen eller ramen, t.ex. Kalevala, mitt på pappret och gör en tankekarta för att skriva upp alla betydelser. Från betydelserna kan ni sedan gå vidare till hur de uppfattas. Alternativt kan ni använda en så kallad isbergsmetod. Fundera till exempel på en väiski. Rita ett isberg, med mindre än en femtedel synlig ovanför vattenytan. Synliga och uppenbara frågor som berör väiskin skriver ni på den del av isberget som syns ovanför ytan. På den del som blir under ytan skriver ni de betydelser som inte syns, men som väiskin symboliserar. Dylika är till exempel inställning och värderingar. På barns och ungas villkor En bra symbolisk ramberättelse intresserar barn och unga. Man måste beakta barns och ungas behov i olika åldrar, liksom också deras förmåga att delta i skapandet av en symbolik. En bra symbolisk ramberättelse tar fram frågor som inte är helt självklara, till exempel värderingar. Hurudan var Väinämöinen? Skulle han kunna vara en förebild för oss? Vad kan vi plocka ur livet i Kalevala som skulle kunna vara vårt rättesnöre också idag? En bra symbolisk ramberättelse skapar också samhörighet och trygghet. För en invandrare kan det vara svårt att identiiera sig med Kalevalatemat och den forninska historien. Men ni ska inte heller vara för försiktiga. Ni kan göra invandrarna bekanta med våra rötter så länge ni kommer ihåg att högakta andras och egna värderingar. Ge också utrymme för fantasin. Inom symboliken är det viktigt att var och en i sina tankar får utveckla symbolens betydelse: hurudan Väinämöinen var, och hur skulle han ha handlat i en situation som denna? Scoutverksamheten ska vara både rolig och spännande. Med hjälp av symboliken kan man få till stånd en verksamhet som är vardera. Kom ihåg beintliga symboler När kåren väljer en symbolisk ramberättelse för sitt läger lönar det sig att börja med att tänka över vilka symboler som redan inns. Alla kårer har klara symboler såsom namn och benämningar. Därtill har scoutingen en egen symbolik. Det lönar sig också att använda sig av beintliga berättelser. Alla scouter känner till åtminstone legenden om S:t Göran. Kåren kanske har en traditionell lägerbålsberättelse som alla hört. Kan man plocka något ur den berättelsen? Scoutingen har en målsättning som framgår av målen för fostran. Också då ni skapar en symbolik måste ni komma ihåg målen för fostran och värdegrunden. Symbolikens betydelser får inte stå i konlikt med dessa. Åldersgruppernas symbolik Vargungarna För vargungarna är symboliken något av det viktigaste inom scoutingen. Vargungarna får vara en del av en ny och spännande verksamhet som innehåller många yttre symboler som sammanbinder locken. Med hjälp av symboliken förstår vargungen att han hör till locken och kåren. För vargungen är världen bakom symbolerna mycket hemlighetsfull. Den vuxnas uppgift är att introducera vargungen i scoutingens symbolik, exempelvis scouthälsningen, kårens märken och syskonringen. Den vuxna hjälper också vargungen att se att han är en del av en större helhet, kåren. Eftersom vargungen med anledning av sin låga ålder behöver trygghet och stabilitet är det viktigt att symboler och traditioner inte förändras. Det är därför till exempel viktigt att mötets uppbyggnad är ungefär likadan varje gång. Äventyrsscouter För äventyrsscouterna öppnar sig symboliken i hög grad genom konkreta upplevelser. Detta sker till exempel då äventyrsscouterna får hitta på ett namn och rop för patrullen/laget. Laget kan också skapa en egen symbol, som till exempel en vimpel eller maskot. Äventyrsscouten lär känna de vanligaste scoutsederna, dräkterna och märkena samt scoutberättelserna. Han bekantar sig också med andra än scoutingens symboler, såsom användningen av Finlands lagga och dennas betydelse. För äventyrsscouten är symboliken först och främst det egna lagets grej, men den öppnar dörrarna till en bredare förståelse för scoutrörelsen. Den vuxna hjälper äventyrsscouten att sätta sig in i scoutsymboliken genom berättelser och lekar. Det är speciellt meningsfullt att gå igenom scoutberättelserna i den här åldersgruppen eftersom äventyrsscouterna ännu är tillräckligt unga för att lyssna på berättelser men samtidigt tillräckligt gamla för att förstå dem också på ett djupare plan. Kaptenen inviger äventyrsscouterna i kårens olika traditioner allt efter som de dyker upp på scoutstigen. Sådana traditioner kan till exempel vara lägerbål, löftesgivning, lagghissning och -halning, parader och olika scouthögtider. Ledarens exempel har en stor betydelse i äventyrsscouternas fostran. Spejarscouter För spejarscouten är symbolikens uppgift att stärka den ungas identitet, självständighet och känsla av att höra till patrullen. För spejarscouten representerar symboliken i hög grad det som gör scouting till scouting. Symboliken skiljer scoutingen från annan liknande verksamhet och möjliggör en förlyttning från ett sammanhang till ett annat, såsom från skola till scouting. I praktiken vet spejarscouten vad de vanligaste scoutmärkena betyder. Han förstår också symbolikens styrka och att frågor kan behandlas på lera olika nivåer. Med andra ord förstår spejarscouten att leken tillsammans med patrullen i början av mötet är rolig, och att den samtidigt stärker patrullens samhörighet och är en tradition. Den vuxna är starkt närvarande i spejarscoutens vardag. Han uppmuntrar patrullen att skapa egna symboler som till exempel egna patrullutstyrslar och patrullseder. Den vuxna ska ändå komma ihåg att hålla sig tillräckligt långt i bakgrunden och uppmuntra patrullen att 13 InLednIng Ledarmappen 2011

14 14 fatta egna beslut istället för att själv bestämma hur saker och ting ska vara. Den vuxna bör godkänna att patrullen avviker från normerna och ibland har lite annorlunda idéer. Explorerscouter För explorerscouten är symboliken främst ett sätt att skapa samhörighet och ett sätt att göra den egna patrullen personlig och unik. Explorerscouten förstår redan symbolernas betydelse förhållandevis bra. Han lär sig förstå varför ett läger har ett namn och varför det antingen alltid är detsamma eller varför det byts varje gång. För explorerscouten klarnar också symbolernas värde och betydelse inom scoutverksamheten och framförallt i fostrandet. Genom symboliken kopplas också explorerscouten in som en del av den internationella scoutrörelsen. Den vuxnas uppgift är att hjälpa explorerscouten att förstå symbolerna samt se en djupare och större mening i symbolerna. Med andra ord ska den vuxna erbjuda explorerscouten en sådan värld som vargungen av naturen har. En värld som innehåller många berättelser och situationer att kasta sig in i. Den vuxna ska alltså lära explorerscouten symbolikens betydelse och klargöra de ramar som hela scoutsymboliken är uppbyggd kring. Roverscouter En roverscout förstår symboliken bra och kan utnyttja den mångsidigt och meningsfullt inom scoutverksamheten. Roverscouten lär sig att skapa en symbolisk ram för exempelvis ett läger eller en vandring och han vet hur han bäst sammanbinder symboliken med ett tema. Roverscouten övar denna färdighet genom att till exempel hitta på ett namn för lägret, skriva ett lägerbrev, planera en logo eller hitta på kvällsprogram. Målet är att roverscouten kan använda symboliken som ett redskap för att ge ett scoutevenemang en egen image och för att bygga upp en berättelse. Den vuxna stöder roverscouten i denna utmanande situation och framförallt med att förstå symboliken. Han handleder och följer med hur helhetsbilden skapas och ger goda råd så att roverscouten kan nå det bästa slutresultatet grupperna, scouterna och ledarna allmänt om åldersgrupperna Eftersom scoutingens mål är att medverka till att fostra barn och ungdomar till aktiva samhällsmedborgare, har man sett det nödvändigt att i dagens Finland utvidga scoutingens målgrupp till att omfatta också unga vuxna. Få 18-åringar upplever sig ännu vara fullständigt vuxna. Man blir inte vuxen på en dag, en vecka eller ens ett år. Scoutingen vill stöda den process då en person börjar bli vuxen, en process som ofta kommer igång först vid lagens deinierade myndighetsålder. Därför har programmet utsträckts till att omfatta alla till och med 22 år fylda, den ålder som bland annat ungdomspsykiatrin ser som psykiskt vuxen. Scoutingen har fem åldersgrupper. Indelningen är gjord så att scouterna i varje åldersgrupp är i ungefär samma utvecklingsskede då man beaktar deras fysiska, psykiska och sociala utveckling. På detta sätt kommer deras utvecklingsbehov och utmaningar att vara så pass lika att ledarna genom att använda samma metoder kan svara på allas behov i gruppen. Detta är dock en utmaning eftersom utvecklingstakten växlar snabbt, i synnerhet på tröskeln till ungdomen då de individuella variationerna i utvecklingen är stora. Pojkar och lickor utvecklas dessutom i olika takt. Av denna orsak har programmet på vissa ställen en inbyggd lexibilitet så att kåren ska kunna anpassa programmet enligt sina behov. Åldersgrupperna är en helhet. Tillsammans bildar de en scoutstig som fortsätter obruten från en åldersgrupp till en annan. Man kan komma in på scoutstigen i vilken ålder som helst och vandra Scoutfärden I olika åldersgrupper färdas man på olika sätt. den vuxna är en färdledare som ska se färden i sin helhet. när jag är vargunge följer jag ledarvargens, akelans, spår ett steg i taget. Omgiven av locken, med ledaren inom syn- och hörhåll, vågar jag söka mig lite längre från mammas trygghet. när jag växer blir mina jämnåriga kamrater allt intressantare. när jag blir äventyrsscout beger jag mig tillsammans med laget ut på äventyr och upptäcktsresor i alla väderstreck. Ibland delar vi upp laget i mindre patruller och strövar nyiket omkring och lär oss att ta oss fram i näromgivningen och klara oss i vår egen livsmiljö. magnetfältet som uppkommer av kaptenens närvaro gör att kompassnålen alltid pekar rätt. men vad händer? Just när jag fått kontroll över kompassen och lärt mig hitta fram över land och hav så blåser det plötsligt upp till storm. Kompassen fungerar men jag har inte längre full kontroll över mitt jagskepp. nu gäller det att kaptenen har tålamod och är systematisk. Jag måste koncentrera mig på min egen båt. Spejarscouternas färd leds av fyrar och på steniga vatten måste också lotsen vara nära och uppmärksam. när resan går vidare mojnar också den byigaste vinden så småningom. plötsligt verkar mitt skepp större och kanske något annorlunda men det är nog jag ändå. runt omkring vidgar sig nya vyer. nu fyller vi båten med en likasinnad besättning, delar upp turerna vid rodret, samlar ihop rätt utrustning för färden och ger oss av. explorerscouterna utforskar en etapp i taget, stannar upp en stund tillsammans med lotsen, ser tillbaka och tittar framåt. Ibland tar explorerscouterna också med yngre scouter på färden. Hela världen ligger öppen, så länge fossilen håller sig borta från vår båt. Å andra sidan är det alltid skönt att lotsstationens radar känner till var vi rör oss och ibland ber om en exakt position så att lotsen i svåra situationer kan köra ut med lotskuttern och kliva ombord. en vacker dag är jag sekond och har klarat scoutingens grundutbildning. Under lotsens handledning tar färden form på kartan. på kartan kan jag ta mig fram på lera olika sätt. Jag kan resa i sällskap med andra roverscouter, byta sällskap eller ta med någon på släp, hela kåren om jag vill. men ännu har jag rätt till lotsens tjänster när jag väljer rutt, närmar mig främmande hamnar eller styr ut på nya vatten. en vacker dag lämnar jag också den sista klippan i yttre skärgården bakom mig och styr ut på det öppna havet i mitt liv, som befäl på mitt eget skepp.

15 den tillsammans med andra jämnåriga som beinner sig i samma utvecklingsskede. Man kan förstås också avvika från stigen i vilket skede som helst och vi kan då lita på att allt möjligt från scoutstigen fastnat i skobottnen och följer med till andra kommande färdvägar. Vargunge (7 9 år) Äventyrsscout (10 12 år) Spejarscout (12 15 år) Explorerscout (15 17 år) Roverscout (18 22 år) att observera i åldersgrupperna Åldersgruppsindelningen baserar sig på barns och ungas naturliga utvecklingsskeden. Var och en hör till en åldersgrupp utgående från ålder och mognad, oberoende av vad han gör inom scoutingen. Varje scout fungerar i en grupp men samtidigt är den personliga utvecklingen en viktig del av verksamheten. Ledarskap är inte en åldersgrupp utan en färdighet som alla kan lära sig. Ledarskap är något som inns med i alla åldersgrupper som en del av det övriga programmet. Redan vargungarna har små ledarskapsövningar. Alla ledarskapsövningar ska ändå göras så att de tjänar scoutens egen utveckling, erbjuder upplevelsen av att lyckas och är intressanta och roliga. Varje barn och ung i ledaruppgifter har ett starkt vuxet stöd bakom sig. Vid planeringen av kårens verksamhet är det viktigt att minnas att alla åldersgrupper är lika viktiga. Kårens gemensamma program ska till exempel stöda alla åldersgrupper. Eftersom alla kårer ändå är olika så är det att rekommendera att kåren tillämpar de givna anvisningarna enligt sina behov. Endast kårens egna vuxna vet hur kåren fungerar bäst. Verksamheten kan också genomföras i samarbete med andra kårer eller med Finlands Svenska Scouter (FiSSc) på regional eller landsomfattande nivå. Åldersgrupperna i korthet De ivriga vargungarna är alltid redo (7 9 år) Vargungen är en ivrig och rask ny scout men är ännu i en mycket känslig ålder. I vargungarnas program gör man det mesta tillsammans och övar olika färdigheter i berättelsernas värld. Vargungarnas grupp kallas lock. Flocken har möten en gång i veckan och består av 8 12 vargungar. Flickor och pojkar kan vara i samma lock. Den lilla vargungen behöver ännu en trygg vuxen i sin närhet, varför en till två vuxna eller roverscouter och eventuellt en explorerscout är ledare för locken. Ledaren kallas akela. Vargungarna kan också själva ha små ledaruppdrag, som till exempel att leda en lek under ett lockmöte. Vargungeprogrammet består av 35 olika spår som är indelade i undergrupper enligt målen för fostran. Som första spår avläggs välkommenspåret. Därefter väljer akelan och vargungarna tillsammans vilka spår locken ska avlägga. Som avslutning på åldersgruppen får man vargungesigillet, en vargungetass. Äventyrsscouterna behöver aktiviteter och utfärder (10 12 år) Äventyrsscouten är redan en betydligt mer erfaren scout än en vargunge och behöver annorlunda, mer utmanande, aktiviteter på möten och utfärder. Äventyrsscouten har redan erfarenhet av att fungera i grupp och även verksamhet i mindre grupper inns på åldersgruppens program. Äventyrsscouterna har möten i stora grupper, lag, på personer varje vecka. Laget är indelat i 2 3 små patruller. Ett lag kan bestå av både pojkar och lickor. En till två äldre ledare eller roverscouter samt eventuellt en explorerscout är ledare för laget. Ledaren kallas kapten. Dessutom får varje äventyrsscout i tur och ordning vara patrulledare ett par månader och ansvara för sin egen lilla patrull. Spejarscouterna har också några ledarskapsövningar med äventyrsscouterna. Äventyrsscouttiden omfattar 2 3 år beroende på kåren och laget. Programmet inleds med ett välkommenskede och fortsätter med fyra egentliga programhelheter, väderstreck. Varje väderstreck räcker ungefär ett halvt år att avlägga och innehåller ungefär 20 aktiviteter, två utfärder, en scoutfärdighetstävling och minst ett specialmärke. Som avslutning på åldersgruppen får man äventyrsscoutsigillet, en kompassros. Om äventyrsscouttiden i kåren är tre år, avlägger äventyrsscouterna under det tredje året interkardinalstreck. Interkardinalstrecken omfattar olika aktiviteter som fördjupar tidigare kunskaper och lär scouterna nya färdigheter. Under det tredje året kan äventyrsscouterna utöver interkardinalstrecken avlägga olika specialmärken som intresserar. Spejarscouternas tonårstid för med sig nya utmaningar (12 15 år) Spejarscouterna är liksom äventyrsscouterna intresserade av aktiviteter, även om deras experimentlust är större än tidigare. Scouterna är i tonåren under största delen av sin spejarscouttid, vilket starkt påverkar deras behov och iver. Spejarscouterna klarar redan bra av att fungera självständigt både i grupp och var för sig. Spejarscouterna fungerar i skilda lick- och pojkpatruller på 4 12 personer. Patrullen samlas en gång i veckan. Dessutom ordnas med 1 2 månaders tidsintervaller gemensamt program för hela åldersgruppen i form av möten eller utfärder. En explorerscout är patrulledare för spejarscouterna. Därtill har spejarscouterna själva tillfälliga ansvarsuppdrag i olika situationer. Lotsen, som bör vara en utbildad äldre ledare, har en extra viktig uppgift i spejarscoutgruppen. Lotsen planerar verksamheten tillsammans med patrulledaren och stöder honom. Spejarscoutprogrammet omfattar 2 3 år beroende på äventyrsscouttidens längd. Spejarscouternas program består av fyra etapper på ett halvt år, alla omfattande både obligatoriska och valfria aktiviteter. Varje etapp avslutas med ett evenemang, fyren, där de färdigheter spejarscouterna lärt sig under etappen testas. Som avslutning på åldersgruppen får scouten spejarscoutsigillet, Kims leende. Om spejarscoutprogrammet i kåren är treårigt har spejarscouterna tilläggsprogram efter de två första årens grundprogram. 15 InLednIng Ledarmappen 2011

16 16 Tilläggsprogrammet består av fyra etapper som vidgar och repeterar grundprogrammet och ger spejarscouten tid att ta till sig spejarscouttidens kunskaper och färdigheter. I tilläggsprogrammet övar spejarscouterna sig speciellt i att ta ansvar och att leda genom olika projekt. Äventyrs- och spejarscoutprogrammen omfattar sammanlagt fem år. Kåren väljer själv vilketdera programmet som kåren genomför på tre år. Upplyttningen från äventyrsscout till spejarscout kan också ske vid årsskiftet och då är vartdera programmet lika långt, dvs. 2,5 år. Äventyrsscoutprogrammet räcker ändå högst tre år. Högstadieålderns ungdomar hör redan till spejarscouterna. Mera information om upplyttningen hittas i äventyrsscouternas och spejarscouternas åldersgruppsspeciika kapitel. I kårer där scouterna av en eller annan anledning upplyttas till explorerscouter först som 16-åringar räcker både äventyrs- och spejarscoutprogrammet tre år. Explorerscouterna behöver aktivitet och likasinnade personer omkring sig (15 17 år). Explorerscouten är en aktiv och energisk scout som också kan lära ut färdigheter åt andra. Explorerscouten förstår betydelsen av scoutingens värderingar, också om han lätt ifrågasätter mångt och mycket. För explorerscouten är gruppbildningen med likasinnade extra viktig. Explorerscoutpatrullen har 4 12 medlemmar, uppdelade i lickoch pojkpatruller. Med 1 2 månaders intervaller ordnas gemensamt program för alla explorerscoutpatruller. Patrulledare är enligt jämlikhetsprincipen en av explorerscouterna. Trots att explorerscouten redan är rätt självständig behöver han ändå en vuxen som uppmuntrar och stöder honom. Lotsens uppgift är att hjälpa till med planeringen av verksamheten och att ansvara för hela åldersgruppens gemensamma evenemang. På explorerscoutens ansvar ligger också att leda en spejarscoutpatrull. Explorerscoutprogrammet omfattar tre år. Programmet består av aktiviteter av olika längd, varav en del är obligatoriska och en del valfria. Helheten kan se väldigt olika ut beroende på hurudana aktiviteter explorerscoutpatrullen väljer. Som avslutning på åldersgruppen får man explorerscoutsigillet, liljan och lejonet. Roverscouterna färdas mot stora utmaningar (18 22 år) Roverscouten står redan på tröskeln till vuxenlivet och han har anammat de kunskaper och färdigheter han lärt sig inom scoutingen. Roverscouten är ansvarsfull och kan också planera verksamhet självständigt. Han tar gärna emot nya utmaningar. Roverscouterna bildar patruller med 3 5 personer. Patrullen kan vara blandad. Inom patrullen fungerar man enligt principen för jämlikt ledarskap och en av roverscouterna är alltså patrulledare. Den vuxna roverscoutlotsens uppgift är att handleda roverscouterna i att uppgöra och genomföra en personlig utvecklingsplan för var och en. Roverscouterna träfas 1 2 gånger i månaden för att avlägga sina egna aktiviteter. Därtill kan en roverscout vara ledare för en egen vargungelock eller ett eget äventyrsscoutlag. Roverscoutprogrammet är uppdelat i 33 ämnesområden. Under de fyra roverscoutåren ska minst en aktivitet ur varje delområde avläggas. Varje roverscout gör en personlig plan, en karta, där han väljer de aktiviteter som passar honom bäst. Kartan gås igenom och uppdateras minst en gång per år tillsammans med lotsen. Till programmet hör också ett Finlandsprojekt i början av roverscouttiden och ett utlandsprojekt under det sista roverscoutåret. Som avslutning på åldersgruppen får scouten roverscoutsigillet med treklövern och liljan på Ledarna och de vuxnas roll Att leda åldersgruppsverksamhet I frågan om hur man leder åldersgruppsverksamheten kan man se ledarskapet ur åtminstone två synvinklar. För det första utgör ledarskapsfärdigheten för scoutprogrammet och barnen och de unga inom respektive åldersgrupp endast en del av själva scoutprogrammet, på samma sätt som vildmarksfärdigheter eller kunskaper i första hjälpen. Ledarskap är, liksom de andra färdigheterna, någonting man kan lära sig och någonting som berör alla i någon mån. Ledarskapet ingår i ansvaret för gemensamma ärenden. Ledarskap är en service i situationer då någonting måste göras. Ledarskap är förmåga till social interaktion. På grund härav ingår ledarskapsuppdrag i samtliga åldersgruppers program. Liksom andra delar av scoutprogrammet kan man betona detta på olika sätt. Om man vill kan man särskilt fördjupa sig i ledarskapsuppdragen, framförallt i de äldre åldersgrupperna. Ledarskapet får ändå på inga villkor utgöra programmets enda eller huvudsakliga innehåll. Ledarskapsuppdragen ska vara av lämplig omfattning och scouterna ska få tillräckligt med handledning och stöd för att kunna känna att de lyckas i sina uppgifter. För det andra kan man se på ledarskapet ur kårens synvinkel. Kåren behöver ledare som genomför och möjliggör verksamheten. Kåren behöver en tillräcklig mängd ledare och dessa ska ha lämplig utbildning för sina uppgifter och vara motiverade att sköta dem. För att komma fram till hur åldersgruppsverksamheten borde ledas har man försökt passa ihop de här olika synvinklarna. Hurudana ledarskapsuppdrag kan åldersgruppernas barn och unga åta sig? När ligger ansvaret hos den vuxna? Åldersgruppernas ledare Vargunge (7 9 år) Flocken leds av en akela som är en till uppgiften utbildad äldre ledare eller roverscout. Till sin hjälp kan akelan ha en annan akela eller en äldre ledare, roverscout eller explorerscout som lär sig uppgiften. Akelorna ansvarar för lockens verksamhet. De planerar och leder veckomöten och deltar i ordnandet av utfärder och förläggningar. Om akelan är roverscout bör han ha ett vuxet stöd, till exempel den egna roverscoutlotsen eller en åldersgruppsansvarig det vill säga kårens vargungeansvariga. Äventyrsscout (10-12 år) Laget leds av en kapten som är en till uppgiften utbildad äldre ledare eller roverscout. Till sin hjälp kan kaptenen ha en annan kapten eller en äldre ledare, roverscout eller explorerscout som lär sig uppgiften. Kaptenerna ansvarar för lagets verksamhet. De planerar och leder veckomötena och deltar i ordnandet av utfärder, hajker och förläggningar. Om kaptenen är roverscout bör han ha ett vuxet stöd, till exempel den egna roverscoutlotsen eller en åldersgruppsansvarig det vill säga kårens äventyrsscoutansvariga. Också äventyrsscouterna själva har ledaruppdrag. Äventyrsscouterna lär sig patrullsystemet vid situationer då laget delar upp sig i mindre patruller. Varje äventyrsscout fungerar i tur och ordning som patrulledare för sin patrull. Uppgiften byter med 1 2 månaders intervaller. Patrulledarens uppgifter är ledarskapsövningar av lämplig omfattning, anpassade för tillfället. Patrulledaren kan till exempel efter att ha fått instruktioner av kaptenen lära ut något åt sin patrull eller leda en lek. Ansvaret för verksamheten ligger ändå alltid hos kaptenen. Spejarscout (12 15 år) Spejarscouterna har två typer av ledare, en patrulledare som byts med jämna mellanrum och en lots som förbundit sig till uppgiften för en längre tid. Lotsen är en äldre ledare som ansvarar för hela åldersgruppens verksamhet. I en kår med lera spejarscoutpatruller inns också lera spejarscoutlotsar som tillsammans ansvarar för åldersgruppens verksamhet. En av lotsarna, eller en annan äldre ledare, är då åldersgruppsansvarig för spejarscouterna och koordinerar spejarscoutverksamheten. Spejarscouternas patrulledare är en eller två explorerscouter. Patrulledarens uppgift är att inom ramen för sitt eget explorerscoutprogram ansvara för spejarscoutpatrullens löpande verksamhet. Patrulledaruppgiften byts då och då, men den äldre ledaren, lotsen som utgör stöd och ansvarar för patrullens verksamhet stannar kvar på sin post längre. Lotsen stöder särskilt i början och då patrulledaren byts samt vid planeringen av verksamheten. Lotsen är ändå inte närvarande på varje möte. Om kåren inte har några explorerscouter kan en äldre ledare vara ersättande ledare för patrullen. Explorerscout (15 17 år) Också explorerscouterna har två typer av ledare, dvs. en patrulledare som byts då och då och en äldre ledare, en lots, som förbundit sig till uppgiften för en längre tid och ansvarar för hela åldersgruppens verksamhet. Ifall det i kåren inns lera explorerscoutpatruller så inns det också lera lotsar som tillsammans ansvarar för åldersgruppens

17 gemensamma verksamhet. En av lotsarna, eller en annan äldre ledare, fungerar då som åldersgruppsansvarig för explorerscouterna och koordinerar verksamheten. En av explorerscouterna fungerar som patrulledare för den egna patrullen. Patrulledaren byts med jämna mellanrum. Patrulledaren ansvarar för patrullens löpande verksamhet som en del av sitt eget program. Patrulledaren får stöd i sitt uppdrag av explorerscoutlotsen som är en för uppgiften utbildad äldre ledare. Roverscout (18 22 år) Roverscouternas patrulledare är en jämbördig ledare från den egna åldersgruppen. Patrulledarens uppgift är att planera och leda roverscouternas verksamhet. Uppgiften som patrulledare kan vara projektbunden eller långvarig. Patrulledaren kan sköta uppgiften tillsammans med en jämnårig. Åldersgruppens äldre ledare, roverscoutlotsen, handleder var och en av roverscouterna både då de gör upp sin personliga utvecklingsplan, kartan, och då planen verkställs. De myndiga roverscouterna är i praktiken ansvariga för den egna patrullens verksamhet. Uppgiftsbeskrivning för de olika ledartyperna Åldersgruppsledare Akelan, kaptenen och lotsen är åldersgruppsledare och ansvarar för grupperna i respektive åldersgrupp. De är äldre ledare, över 22 år, eller roverscouter. De har avlagt åldersgruppsledarutbildningen för sin egen åldersgrupp och de deltar i programmet på det sätt som deinieras i åldersgruppens program. De ansvarar för att gruppens program är en för åldersgruppen lämplig fostrande scoutverksamhet. Åldersgruppsledaren känner medlemmarna och patrulledarna i sin grupp. Åldersgruppsledarnas uppgifter är ändå väldigt olika. Akelan och kaptenen ansvarar för sina gruppers löpande verksamhet och är själva gruppledare. Lotsens uppgift igen är att stöda patrulledarna så att dessa kan ordna den löpande verksamheten. Patrulledare Patrulledarens uppgifter är olika i de olika åldersgrupperna. Ju yngre patrulledaren är, desto mera deltar patrulledaren som situationsbunden ledare och övar ledarskap. Under äventyrsscouttiden är patrulledarens uppgifter små och tillfälliga och fungerar enligt principen för jämbördigt ledarskap, dvs. en medlem i äventyrsscoutpatrullen är patrulledare och får små ledaruppdrag medan kaptenen är den ansvariga åldersgruppsledaren. Spejarscoutpatrullen leds av patrulledare som är explorerscouter. Explorerscouterna är också jämbördiga patrulledare i sina egna explorerpatruller, liksom också roverscouterna är patrulledare i sina roverpatruller. Patrulledaren är inte ensam ansvarig för patrullens verksamhet. Ansvaret ligger i huvudsak, eller åtminstone delvis, hos åldersgruppsledaren, lotsen. Spejar-, explorer- och roverscoutlots Lotsen är en till uppgiften utbildad äldre ledare som ansvarar för spejar-, explorer-, eller roverscoutverksamheten i kåren och stöder patrulledaren i dennes uppgift. Han fungerar som åldersgruppsledare medan patrulledaren är patrulledare. Lotsen hjälper till med planeringen av verksamheten, ser till att patrulledarna kan sina saker, är närvarande då det behövs och genomför mer krävande aktiviteter och program. Lotsen ordnar också program för hela åldersgruppen. Lotsen deltar vid behov i den löpande verksamheten. Han ska känna till hur grupperna mår och vara tillgänglig då det behövs, men måste inte alltid vara närvarande. Lotsens uppgifter varierar mellan åldersgrupperna och självklart också mellan de olika patrullerna. Spejarscoutlotsen måste vid behov kunna vara närvarande och hjälpa till mycket. Roverscoutpatrullen behöver inte nödvändigtvis så mycket stöd men också den ska få hjälp av den vuxna lotsen då det behövs. Roverscoutlotsens huvudsakliga uppgift är att handleda roverscouten vid uppgörandet av den personliga utvecklingsplanen, kartan, och vid genomförandet av densamma. Lotsarna bör ofta samarbeta. När en explorerscout är patrulledare för en spejarscoutpatrull får han hjälp både av spejarscoutlotsen och av sin egen explorerscoutlots. Spejarscoutlotsen känner patrullen och är oftare närvarande på möten och kan då ge konkreta tips till den explorerscout som är patrulledare. Explorerscoutlotsen å sin sida känner explorerscoutens starka och svaga sidor och kan ge honom den gruppledarutbildning han behöver. Åldersgruppsansvarig Den åldersgruppsansvariga är en äldre ledare som ansvarar för åldersgruppens verksamhet i sin helhet. Han är en scoutledare över 22 år som avlagt utbildningen för åldersgruppsansvariga, som förstår sig på verksamheten i alla åldersgrupper och som kan stöda ledarna i deras uppdrag. Den åldersgruppsansvariga kan vara någon av akelorna, kaptenerna eller lotsarna eller någon annan äldre ledare. Den åldersgruppsansvarige för vargungarna kallas antingen vargungeansvarig eller ansvarig för vargungeverksamheten. De åldersgruppsansvariga i de övriga åldersgrupperna benämns på motsvarande sätt. Om kåren bara har en grupp i en åldersgrupp är det ofta akelan, kaptenen eller lotsen som samtidigt är åldersgruppsansvarig. Vid behov kan också samma ledare vara ansvarig för mer än en åldersgrupp. Då är det ändå frågan om två separata ledaruppdrag som innehas av samma ledare. En förteckning över vilka uppgifter som uppdraget som åldersgruppsansvarig omfattar inner du i Handbok för scoutledare på sida 130. Åldersgruppsledarnas utbildning Åldersgruppsledaren är utbildad för sin uppgift. För att utbilda sig till åldersgruppsledare ska man avlägga en utbildningshelhet som stöder ens uppdrag. En utbildningshelhet består av olika moduler. Utbildningshelheten för åldersgruppsledare omfattar modulerna åldersgruppens program, barn och unga 1, handledning av barn och unga, trygg verksamhet, att leda och handleda en åldersgrupp samt utfärdskunskaper. Till avläggandet av utbildningshelheten hör att man utvärderar sina kunskaper, avlägger utbildningsmodulerna och deltar i utbildningshelhetens avslutande diskussion. En utbildningshelhet kan avläggas så att man deltar i en kurs, i lerformsutbildning, i handledda självstudier samt övriga utbildningsevenemang. Det är lätt att byta till att vara ledare för en annan åldersgrupp. Om ledaren tidigare avlagt delar av utbildningshelheten behöver han endast komplettera sina kunskaper med den nya åldersgruppens program (vargunge-, äventyrsscout-, spejarscout-, explorerscout- eller roverscoutprogrammet). Det nya utbildningssystemet togs i bruk år Den gamla utbildningen går inte förlorad, eftersom de tidigare avlagda kurserna omvandlas för att passa in i det nya systemet. Sitt eget kunnande kan en ledare påvisa med avlagda kurser, övningsuppgifter eller påvisande av tidigare kunskaper, varvid han kan få modulen godkänd. Beroende på modulen ska den godkännas av utbildaren, handledaren eller kårens egen utbildningsansvariga. Om du redan tidigare avlagt olika kurser och gått till exempel vargungeledarutbildning så är det snarast dina kunskaper gällande det nya programmet du bör uppdatera. Mera information om vilka gamla utbildningar som motsvarar vilka nya får du av FiSSc:s utbildningsinstruktörer eller din kårs utbildningsansvariga samt i den bifogade motsvarighetstabellen. Åldersgruppsledaren avlägger de utbildningshelheter han behöver: utbildningshelheten för akela eller kapten utbildningshelheten för vice akela eller -kapten utbildningshelheten för rover-, explorer- eller spejarscoutlots Utbildningen för åldersgruppsansvarig En äldre ledare som avlagt scoutledargrundkursen kan utbilda sig till åldersgruppsansvarig. Hans uppgift är att i kåren ansvara för en åldersgrupps verksamhet och dess ledare. Utbildningen ger stöd för uppdraget genom att erbjuda grundkunskaper i att leda och handleda vuxna och grupper av vuxna. Till utbildningen hör bland annat modulerna handslaget och handledning av vuxna, scoutledarskap, lägerliv samt utbildning i kåren. Mer om utbildningssystemet hittar du i Handbok för scoutledare på sida och i häftet Utbildningssystemet, samt på Den vuxnas roll Inom scoutingen betyder vuxen en person som fyllt 22 år och alltså inte längre hör till scoutverksamhetens primära målgrupp eller till någon åldersgrupp. Vuxnas uppgift inom scoutingen är att möjliggöra verksamhet för barn och unga. I första hand är den vuxna en fostrare som förbinder sig till scoutingens värderingar och föregår med gott exempel. 17 InLednIng Ledarmappen 2011

18 18 Han är en förebild och någon att identiiera sig med. Den vuxna är närvarande vid behov. Han är en trygg ledare för vargungarna och mer som en storstorebror för de äldre åldersgrupperna. Den vuxna skapar förhållanden i vilka den unga tryggt kan öva sig att bli ledare. Den vuxna ger också plats för unga. Han fungerar på åldersgruppernas villkor och för målgruppen i det att han stöder barns och ungas utveckling. Den vuxna lär sig nytt av sina uppgifter och utvecklas som fostrare och ledare. Naturligtvis får den vuxna också ha roligt inom scoutingen. Rollen som fostrare kräver inte alltid vare sig mycket tid eller insats. Det väsentliga är att man förstår scoutingens målsättning att fostra individer. Under arbetet med att upprätthålla kåren och att värva ledare för olika uppdrag måste man ständigt beakta åldersgruppernas behov. En roverscout kan fungera i ett ansvarsfullt uppdrag som till exempel kapten, men han måste ändå alltid i första hand ses som en representant för sin åldersgrupp, dvs. en ung scout i en viss ålder, och inte som innehavare av ett visst ledaruppdrag. Ledaruppdraget är bara en del av hans scoutprogram och hans utveckling. På den vuxnas axlar vilar ansvaret för att trygga en sådan fostrande verksamhet. För att genomföra scoutprogrammet i kåren krävs många olika ledaruppdrag, av vilka en del entydigt är riktade till vuxna. I varje kår borde det innas några eller åtminstone en vuxen scoututbildad ledare som har en helhetsbild av de olika åldersgrupperna och scoutingens fostrande roll. den vuxnas förhållande till åldersgrupperna Inom scoutingen har unga traditionellt tidigt fått påverkningsmöjligheter och ansvar för sin egen och de yngres verksamhet. Detta har gett många unga givande upplevelser och erfarenheter som de sedan haft nytta av också senare i livet. Det är inte meningen att vuxna ska frånta scoutingen denna styrka. Vuxna ska stöda och ge allt ler möjligheten att förverkliga detta. Ledaruppdrag och ansvar är en del av scoutprogrammet ända från och med vargungetiden. Inom scoutingen lär sig barn och unga att fungera i små grupper och i de större sammanhang som bildas av lera smågrupper. I början av explorerscoutprogrammet går alla igenom en grundutbildning i gruppledarskap. Dessa kunskaper tillämpas sedan i den egna åldersgruppens och spejarscouternas program. I explorerscoutprogrammet bekantar sig scouten också med sina egna möjligheter att påverka bland annat i kåren. Roverscouterna har möjlighet till väldigt olika slags ledaruppdrag av olika omfattning enligt eget val och programmet erbjuder dem också handledning så de kan utveckla sig själv på området. Det inns ändå uppgifter där åldern är en förutsättning för att uppgiften ska lyckas. Att vandra livets stig mot att bli vuxen ger möjlighet till ett annorlunda tidsperspektiv, förmåga att gestalta företeelser i ett helhetsperspektiv och se kontinuiteten. Detta tillför i många fall ett nödvändigt sinne för proportioner till enskilda här- och nusituationer. I jämförelse med ungdomens entusiasm, inlevelseförmåga och rörlighet kan den stabilisering ett vuxet liv för med sig kännas tråkig. Å andra sidan kan denna stabilitet ge goda förutsättningar att ta till sig och stöda andras känslor. Ledaruppgifter för vuxna Den vuxna har en mer central roll inom programmet än tidigare. Ansvaret för all verksamhet ligger hos vuxna, det vill säga äldre ledare och möjligheterna att verka inom scoutingen är många. I praktiken kan den vuxna ha väldigt olika slags ledaruppgifter inom kåren. Också en roverscout kan om han så vill delta i en del av de ledaruppdrag som inns för äldre ledare. Äldre ledare kan vara ledare i åldersgruppsverksamheten då han skafat sig den utbildning som uppdraget kräver, alltså akela, kapten eller lots. Alla uppgifter kräver inte att ledaren regelbundet deltar i veckoverksamheten. Till exempel roverscoutlotsen kan delvis sköta sina uppgifter på distans. åldersgruppsansvarig: till exempel vargunge-, äventyrsscout- eller spejarscoutansvarig åldersgruppsledarens hjälpledare, till exempel den andra akelan. Denna uppgift passar också någon som nyligen kommit med i scoutverksamheten, till exempel en förälder. Den vuxna kan också: vara expert av annat slag, exempelvis en som utbildar inom någon viss typ av färdigheter sköta administrativa uppgifter som till exempel kårchef, sekreterare eller ekonom ansvara för eller hjälpa till med matlagning, transport, information, byggnadsarbete eller materialvård känna till och föra vidare kårens historia och traditioner Hur ska den vuxna förhålla sig inom scoutingen så att han inte tar ifrån ungdomarna möjligheten att vara verksamma och lära sig? Vuxnas roll inom scoutingen är inte den samma som föräldrarnas roll hemma eller lärarnas roll i skolan. Vuxna ska veta sin plats och sin uppgift. Ofta fungerar de inom en organisation som leds av någon ibland till och med betydligt yngre. Runtomkring sig i olika uppgifter har de unga i olika ålder som lär sig att leda och ta ansvar. Vuxna måste respektera de ungas arbete. När situationen så kräver måste de ändå direkt och säkert kunna ingripa, men på ett taktfullt och inkänsligt sätt. I en jämförelse kunde vuxnas uppgift påminna om en körundervisningssituation. Den vuxna är med som passagerare i bilen, men följer uppmärksamt med traiken, ger tips och använder vid behov pedalerna. Ett bekant exempel ur scoutvärlden är lägerköket. Köket blandar sig inte i lägerprogrammet eller dess innehåll, såvida det inte berör maten. Köket har sin egen viktiga uppgift. Ändå söker man sig kanske i olika skeden av lägret till köket för att dryfta det som varit, planera det som ska komma, lufta sinnesstämningar, få utlopp för sin ilska, sucka över vädret för att man vet att det i ändan av sleven alltid inns någon som lyssnar. Vuxnas uppgift rör sig inom mycket vida ramar från att så gott som överge till att ixa allt färdigt. när ska den vuxna ingripa? Till vuxenuppgifterna inom åldersgruppsverksamheten hör ansvaret för att verksamheten är mångsidig och att den följer scoutprogrammet. Akelan, kaptenen och lotsen och i all synnerhet den åldersgruppsansvariga känner barnen och de unga i sin åldersgrupp, åldersgruppens program samt i viss mån målen för fostran och scoutmetoden i hela åldersgruppsverksamheten. Den vuxna bör förstå möjligheterna med och ramarna för tillämpningar i kårens verklighet. Den vuxnas uppgift är också att vid behov ingripa när det gäller säkerheten. Ett visst mått av kontrollerad risktagning hör till scoutingen och i dessa fall hjälper det då man lär sig att se situationen ur scoutledarens, inte förälderns synvinkel. Men hur följer man med situationerna så att man vid behov kan trycka på bromsen? Den vuxna behövs många gånger också för att gå igenom situationer så att misslyckanden kan vändas till lärorika erfarenheter. Trygghet innebär i detta sammanhang i stor utsträckning bland annat fysisk, psykisk och sexuell trygghet. Otrygghet skapas av exempelvis mobbningssituationer, utfrysning av någon i gruppen, anstötligt beteende, kränkning av någon annans integritet, överdimensionerade uppgifter eller krav. Att sådant dyker upp ibland kan i sig vara skadligt för individens och gruppens utveckling men när man kommer åt att sakligt gå igenom händelserna kan man få till stånd starka inlärningsupplevelser. Den vuxna bör inom scoutverksamheten anpassa sig när något är obekvämt för honom så att det går ihop med scoutingen. Det får gå på tok. Sällan går allt på bästa möjliga sätt. Oordning, halvfärdighet och sådant som stampar på stället är något man måste stå ut med mer än i andra sammanhang. Ibland blir bisaker plötsligt oväntat centrala. Själva aktiviteten kan ibland vara viktigare än att man uppnår ett resultat. Detta ska den vuxna inte blanda sig i ifall inte scoutingens huvuduppgift eller deltagarnas säkerhet hotas. Många gånger kan ändå en inkänslig förundran eller en oskyldig fråga föra saken fram. Vuxnas sätt att ingripa måste också anpassas till scoutingen. Då och då poängteras vikten av att ledarna håller sig på tillräckligt avstånd och påverkar via patrulledaren och inte direkt. I lotsuppdraget kan ledaren bra gå in för ett aktivare stöd. Det är bra om den äldre ledaren är fysiskt närvarande och på riktigt känner scouterna i åldersgruppen och deras möjligen rätt unga ledare. I de ungas värld händer saker i snabb takt vilket gör att det kan vara svårt att känna till allt utan att vara någorlunda aktivt närvarande och ta kontakt också på eget initiativ och inte bara när man blir ombedd. Vuxna får ändå inte skämma ut unga ledare eller köra över dem. Att uppmuntra vid rätt tidpunkt och att utmana unga till nya eller annorlunda aktiviteter hör till de efektivaste verktygen vuxna har. Ofta räcker det med att vuxna högt kan säga det som alla ser att har hänt eller håller på att hända men som ingen talar om. Att på detta sätt naturligt och respektfullt sluta att gå som katten kring het gröt är en värdefull modell för personer i alla åldrar.

19 den vuxnas roll i de olika åldersgrupperna För individens utveckling är en kontinuerlig växelverkan med den omgivande verkligheten väsentlig. I denna växelverkan har de människor som barnet är helt beroende av en särställning. I detta nära förhållande utvecklas barnets psyke under de första åren. På motsvarande sätt måste människan i ungdomen frigöra sig från dessa nära hemförhållanden för att kunna bli självständig inför sitt eget vuxna liv. Scoutingen stöder denna utveckling i barn- och ungdomen genom att erbjuda en jämnårig kamratgrupp och stöd av en utomstående vuxen. Därtill erbjuder scoutingen barnen och de unga andra lite äldre ungdomar som förebilder samt möjlighet att fungera i grupper med scouter i olika åldrar. Den vuxenroll scoutingen erbjuder varierar med de olika åldersgrupperna. Vi tror lätt att vuxna behövs mera ju yngre scouter det handlar om och att behovet av den vuxnas stöd avtar när scouterna blir äldre. Den vuxnas roll och uppgift ändrar naturligtvis men betydelsen avtar under inga omständigheter. Vargungen behöver den vuxna på ett synnerligen konkret sätt, kanske för att knyta skosnören, torka våta kläder eller för att säga till om lämplig klädsel och läggdags. Därför måste vargungarna hela tiden ha ett tillräckligt vuxet stöd. För ett litet skolbarn är det inte alltid självklart att allmänt givna instruktioner gäller också honom. Vargungens tankesätt är ännu rätt självcentrerat så han kan ha svårt att vänta på sin tur eller låta andra prata färdigt eller göra på sitt sätt. Äventyrsscouten behärskar i allmänhet redan de färdigheter som behövs för att kunna fungera i grupp. Det är med andra ord en lämplig tid för dem att på riktigt lära sig att fungera i små grupper med jämnåriga. Kaptenens uppgift är att ge rätt sorts uppgifter och klara instruktioner så att äventyrsscoutpatrullen tidvis får öva att fungera som en självständig patrull. Oväntade situationer som inbördes gräl, någon som fånar sig, blir arg eller inte vågar kan ännu kräva ingripande av en skarpögd och snabb vuxen. I spejarscoutåldern dyker det upp andra utmaningar. Mitt bland inre tumult och svallande och omväxlande känslor behövs en vuxen som kan upprätthålla kontinuitet, framtidstro och en tolerans för ett växlande humör. De jämnåriga kamraterna utmanar allt mer föräldrarna som viktiga åsiktspåverkare. Frigörelsen lyckas dock inte om det inte inns något att frigöra sig från. För denna åldersgrupp erbjuder programmet en ledare som är en bara något år äldre explorerscout. Explorerscouten som är patrulledare måste kunna hitta på ett inspirerande program och vara en förebild som det är lätt att identiiera sig med. Explorerscouten var själv nyligen spejarscout medan en vuxen kan ha svårt att nå denna ålder med den intensitet som krävs. Ändå är det viktigt att det är en andligen och vid behov också fysiskt närvarande vuxen som bär ansvaret för spejarscouternas verksamhet, alltså en vuxen som är starkt bunden till sin uppgift och som känner såväl spejarscouterna som deras explorerscoutpatrulledare personligen. Den vuxna kan i konstruktiv scoutanda lotsa sina patruller mellan fyrarna i dessa blåsiga och lätt föränderliga omständigheter. Det är i dessa åldersgrupper scoutfostrans svindlande utmaning ligger tack vare dem är vi en äkta ungdomsorganisation. Slå inte ned explorerscoutens driftighet, energi och idealism och kom ihåg att explorerscouten vill vara betydelsefull och intressant för dem som är äldre än han. Uppmuntran i rätt tid och respons som ges i god anda bär långt. Roverscouten är redan myndig och på så sätt i vissa avseenden vuxen själv. Senast nu ändras den äldre ledarens roll från ledare till handledare. Roverscouten fattar själv de slutgiltiga besluten. Den vuxnas uppgift är att tolka kartan, ge uttryck för sina egna iakttagelser om terrängen på olika ställen och dela upplevelser, planer, drömmar och föreställningar programevenemang utanför kåren En viktig del av scoutprogrammet är att utvidga den bekanta närmiljön och att lära känna nya människor. De inska distrikten och Finlands Svenska Scouter (FiSSc) samt Finlands Scouter (FS) arrangerar olika evenemang som möjliggör detta. Syftet med evenemangen är, förutom att ge de unga en möjlighet att utvidga sina kontaktnät, att också erbjuda små kårers medlemmar tillräckligt många evenemang. I detta kapitel presenteras de program som de inska distrikten, FiSSc eller FS ansvarar för. Du kan läsa mer om de olika åldersgruppernas egna evenemang i respektive delar av Ledarmappen. I många fall är evenemangen avsedda för alla kårer. Vissa evenemang, såsom till exempel de fyrar som arrangeras på regional nivå, är främst till för de kårer som inte har resurser att ordna egna motsvarande evenemang. Vargungetävlingar Vargungetävlingarna ordnas som lekfulla spårningar där vargungarna är indelade i kullar. En vuxen följeslagare går med varje kull, men den vuxna deltar inte i utförandet av uppgifterna. Uppgifterna bedöms och kullarna rangordnas enligt erhållna poäng. Varje vargunge borde ha möjlighet att delta i en tävling per år. Tävlingarna ger vargungarna möjlighet att testa de kunskaper och färdigheter de lärt sig under året, samtidigt som de får lära sig att röra sig i naturen. Tävlingar för äventyrsscouter Äventyrsscouternas tävlingar räcker en dag. Under dagen rör sig äventyrsscouterna längs en ganska lätt bana med kontroller. Äventyrsscoutpatrullen får ha med sig en äldre ledare, som dock inte deltar i utförandet av uppgifterna. Målet är att äventyrsscouterna lär sig att fungera i grupp och ser ett värde i gemensamma aktiviteter. Rekommendationen är att 1 2 tävlingar ordnas per år och de ordnas ofta på regional nivå. Spejardagar Syftet med spejardagarna är att ge spejarscoutpatrullen en möjlighet till utmanande aktiviteter på kårnivå. Under evenemanget kan man utföra aktiviteter ur en eller lera etapper. Spejardagarna kan vara ett endagsevenemang eller ordnas över ett veckoslut, de kan ordnas i stadsmiljö eller ute i naturen, enligt situation och tema. Avsikten med evenemanget är att spejarscouterna ska lära sig nytt och bekanta sig med andra likasinnade unga. Fyr på regional nivå Spejarscouternas program delas in i etapper omfattande ett halvt år. Varje etapp kulminerar i fyren. I huvudsak ordnar kårerna fyrarna själva, men de inska distrikten och FiSSc ordnar också fyrar som stöd för kårerna. Fyrarna på distriktsnivå räcker 3 7 dygn och arrangeras främst för spejarscouter från sådana kårer som inte själva kan ordna fyrar på grund av bristande resurser. Fyren kan arrangeras i samband med ett läger eller som en vandring och det är viktigt att kårerna i tid 19 InLednIng Ledarmappen 2011

20 20 får veta temat för fyren. Det huvudsakliga ändamålet för en fyr är att spejarscouterna får öva de färdigheter de lärt sig under etappen. Scoutfärdighetstävlingar Utöver något lättare tävlingar för vargungar och äventyrsscouter arrangeras scoutfärdighetstävlingar för spejarscouter, explorerscouter och roverscouter. Beroende på serie är tävlingarna dagstävlingar eller tävlingar med övernattning. Viktigt är dock att tävlingarna baserar sig på scoutprogrammet och att de är anpassade för de olika åldersgrupperna. Man bör fästa speciell uppmärksamhet vid jämlikhet och att reglerna iakttas. Årligen arrangeras 1 2 tävlingar inom de olika serierna, inom FiSSc vanligen på regionnivå. Fm i scoutfärdighet De inska distrikten och FiSSc arrangerar i tur och ordning FM i scoutfärdighet. Mot varandra tävlar de bästa tävlingspatrullerna från de olika distrikten och FiSSc. Grundprinciperna är samma som för scoutfärdighetstävlingar på distriktsnivå, även om uppgifterna och banan ofta är aningen mer krävande. FM-tävlingarna har sitt eget regelverk. explorerscoutevenemang på distriktsnivå FiSSc ordnar evenemang för explorerscouter minst en gång per år. Evenemanget är en viktig del av explorerscoutprogrammet, då det i denna ålder är speciellt viktigt att vidga sin bekantskapskrets. Genomförandet är ganska fritt. Evenemanget kan räcka en dag eller ett veckoslut och kan till exempel ordnas som en stadsmanöver eller ett jippo där man gör en samhällsinsats. Målet är att explorerscouterna får stöd och nya idéer för patrullens verksamhet och att de bekantar sig med andra scouter i samma ålder. riksomfattande explorerscoutevenemang Vart tredje år ordnas ett riksomfattande (nationellt) explorerscoutevenemang i stadsmiljö över ett veckoslut. Programmet kan bestå av en mässa, en festival för scoutband eller av extremgrenar. Explorerscouterna förbereder sig genom att göra förhandsuppgifter som till exempel kan vara att planera en aktivitetspunkt. Avsikten är att explorerscouterna får häftiga upplevelser och känner samhörighet med veckoslutets övriga deltagare. roverscoutevenemang på distriktsnivå En gång per år arrangeras ett veckoslutsevenemang för FiSSc:s roverscouter. Takten är lugn och programmet främjar en känsla av samhörighet. riksomfattande roverscoutevenemang Det riksomfattande roverscoutevenemanget ordnas över ett veckoslut och följer ett givet tema. Under veckoslutet deltar roverscouterna i roverscoutprogrammets avslutningsceremoni. Olika aktuella och kommande projekt och program presenteras under evenemanget som arrangeras en gång per år i stadsmiljö. Det viktigaste är att roverscouterna under evenemanget får nya idéer för roverscoutverksamheten i kåren och i sitt distrikt/fissc. Roverscouterna bereds också möjlighet att delta i diskussioner kring samhälleliga frågor och att fatta beslut i ärenden som är angelägna för roverscouter. Övriga evenemang Utöver de ovanstående evenemangen som bör erbjudas scouterna, kan frivilliga evenemang arrangeras. Dessa evenemang ingår också i scoutprogrammet och stöder barnens och de ungas utveckling. Nedan presenteras de frivilliga programevenemangen i korthet. Stadsmanöver En stadsmanöver är en tävling som har karaktären av patrullrådighetstävling. Man orienterar sig mellan kontroller på en orienteringsbana. Deltagarna lär sig både att fungera som gruppmedlemmar och att leda gruppen. Stadsmanövern kan ha ett eget tema, t.ex. detektiv. Evenemanget ger scouterna möjlighet att träfa andra scouter över kår- och regiongränser. Orienteringstävlingar Många av de inska distrikten samt centralorganisationen arrangerar orienteringstävlingar varje år. FiSSc har ordnat dylika tävlingar rätt oregelbundet. Orienteringstävlingarna arrangeras för att sporra scouterna att upprätthålla sina orienteringskunskaper och att skafa sig större erfarenhet av orientering. Tävlingarna har serier för alla från unga till veteraner och också stafett arrangeras. Orienteringstävlingarna erbjuder möjlighet att träfa bekanta, att testa inlärda färdigheter samt att uppleva samhörighet och känslan av att lyckas. Scouternas kyrkohelg Scouternas kyrkohelg kan ordnas på det lokala planet på kår- eller regionnivå men huvudevenemanget för alla scouter i Finland arrangeras av ett distrikt/fissc enligt ett roterande schema. Kyrkohelgen arrangeras alltid under scoutveckan den söndag som är närmast S:t Göransdagen. Avsikten med kyrkohelgen är att erbjuda scouterna andligt och religiöst program och att främja samhörighetskänslan scouterna emellan. Satahanka Sjöscouternas storläger Satahanka arrangeras vart sjätte år. Lägret ger möjlighet att delta i sådant program som man inte kan arrangera på ett vanligt kårläger. På Satahanka testas tidigare färdigheter och inlärs nya sådana samtidigt som scouterna erbjuds nya upplevelser. Lägret räcker ca en vecka. Finnjamboree centralorganisationens storläger En innjamboree är ett över en vecka långt läger som arrangeras vart sjätte år. Målet är att lägerdeltagarna ska få uppleva sådana aktiviteter som ett storläger ger möjligheter till. De äldre åldersgrupperna erbjuds intressanta arrangörsuppdrag. Därtill deinierar man skilda målsättningar för varje innjamboree. JOTa, JOTI och JOTT Jamboree on the internet (JOTI), Jamboree on the air (JOTA) och Jamboree on the trail (JOTT) är evenemang som ger scouterna en möjlighet att bekanta sig med andra scouter runt om i världen. Under JOTI tar scouterna kontakt med andra scouter över internet via IRC och chatt. Under JOTA använder man amatörradiofrekvenser för att kontakta scouter i andra länder. JOTT är inte ett evenemang där man tar direktkontakt med andra scouter utomlands, utan idén är att scouter runt om i världen ordnar en vandring under samma dag, med målsättningen att scouterna ska få en känsla av att de är en del av en stor, världsomfattande scoutrörelse Upplyttningsskeden Viktigt att beakta upplyttningsskedena Upplyttningen från en åldersgrupp till följande är en viktig stund för barn och unga, varför man måste fästa särskild uppmärksamhet vid den. Det är mycket som samtidigt förändras i den unga scoutens hobby då upplyttningen blir aktuell. De åldersgruppsspeciika målen för fostran, programmets karaktär och struktur, gruppens uppbyggnad och ledarskapet är allt sådant som förändras. Inom varje åldersgrupp har man särskilda traditioner i samband med upplyttningen till följande åldersgrupp. Man kan ha ett upplyttningsevenemang, man har aktiviteter som har att göra med upplyttningen, man bekantar sig med de nya ledarna på förhand och har kanske något dop. I Ledarmappen inner du mera information om de olika upplyttningarna. 1.5 anpassa och genomför programmet evenemang i kåren Scouting är inte lika med en aktivitetslista scoutverksamheten är mycket mer än så. Alla aktiviteter är inte heller uppräknade i aktivitetslistorna. Flagghissning, lägerbål och städning av kårlokalen är exempel på aktiviteter som ingår som en viktig del av varje åldersgrupps program och hajker, utfärder eller till exempel teaterbesök kan man

21 naturligtvis gärna arrangera oftare än vad programmet föreslår. Den egna gruppens och hela kårens gemensamma program bildar tillsammans med åldersgruppens aktiviteter en helhet av verksamhet med stigande svårighetsgrad, vilket också är en del av scoutmetoden. Inom scoutprogrammet får scouterna ny kunskap och lär sig olika färdigheter. Verksamheten sker i grupp och man vistas mycket i naturen. Andra viktiga delar av scoutingen är löftesgivning, symbolik, vuxet stöd och patrullsystemet. På veckomöten lär sig scouterna nya färdigheter, medan läger och utfärder också är viktiga delar av scoutverksamheten eftersom scouterna på dem kan testa sina färdigheter och övervinna sig själva. Verksamhet i naturen ingår i scoutmetoden och därför är det viktigt att scouting också sker ute. På hajker, läger och seglatser uppfylls alldeles naturligt många av scoutmetodens delar. På hajker och läger fungerar man i grupp i naturen och övar samarbete, händighet, naturkännedom och överlevnadsfärdigheter. All scoutverksamhet följer Finlands Scouter rf:s säkerhetsföreskrifter och sker i enlighet med allemansrätten. Läger och utfärder arrangeras på naturens villkor så att slitaget på miljön är så litet som möjligt. Naturen är inte enbart en miljö genom erfarenheter och upplevelser där växer scouten till att uppskatta naturen som grunden för vår existens och som ett ställe där han trivs. Ett av målen med scoutverksamheten är att fostra scouterna till att uppskatta och respektera naturen och dess mångfald. Utfärder och hajker Hajker och utfärder utgör en väsentlig del av scoutingen. De ger upplevelser för scouter i alla åldrar. Utfärden måste inte alltid bära långt bort eller planeras under en lång tid en kort promenad till bärskogen eller en somrig utfärd till stranden ger omväxling till mötesrutinerna. Målen för fostran beskriver vildmarksfärdigheter som är anpassade för de olika åldersgrupperna. Åldersgruppernas egna och kårens gemensamma utfärder och hajker spelar en viktig roll i scoutprogrammet. Under utfärden lär sig scouten dessutom mycket annat än vildmarksfärdigheter. Kåren ansvarar för att alla åldersgrupper har tillräcklig utfärdsverksamhet. Utfärderna i kåren kan vara gemensamma för hela kåren, gemensamma för en åldersgrupp eller arrangeras av en enskild grupp, till exempel en patrull eller ett lag. En utfärd kan vara en kort dagsutfärd i närmiljön eller en längre utfärd med övernattning, till exempel en förläggning eller en hajk. Om man övernattar inomhus talar man om förläggning medan hajk innebär övernattning i tält eller vindskydd. Utfärden kan företas till exempel med buss eller till fots och övernattningen kan till exempel ske i kårens utfärdsstuga eller i vindskydd. Antalet andra möjligheter är närmast obegränsat, vilket gör planering och genomförande utmanande men också roligt. Det är alltid viktigt att planera verksamheten så att den kontinuerligt blir svårare. Vargungarna kanske börjar med picknick i skogen medan explorerscoutpatrullen erövrar Åland på cykel. Gruppens färdigheter och tidigare erfarenheter ska beaktas vid planeringen, så att inte en för tung hajk det första scoutåret samtidigt blir den sista utfärden för scouten. Kom ihåg att informera föräldrarna tillräckligt noggrant om utelivets betydelse. Det är bra att de får veta vad verksamhet i naturen innebär i scoutverksamheten och vilken utbildning ledarna har. Då kan man undvika att föräldrarna i onödan oroar sig för barnens säkerhet och samtidigt kan barnen få hjälp med att packa ryggsäcken på rätt sätt och med rätt utrustning. Uppmana föräldrarna att packa tillsammans med barnen, inte åt barnen. Då föräldrarna på förhand får veta vad scouterna gör och hur de övernattar på hajker och förläggningar minimerar ni risken för missförstånd. Som akela lär man sig allt möjligt om utfärdernas betydelse. En gång kom en vargunge på utfärd med kabinväska och drog den efter sig på ojämna stigar. På en annan utfärd hade någon med sig en sågtandad iskkniv att tälja med. Numera uppmanar vi redan i utfärdens informationsbrev scouterna att packa i ryggsäck och berättar att det nog är tryggt att ta med en vass täljkniv i och med att ledarna förvarar knivarna då de inte används. Läger Lägren skiljer sig från hajker, förläggningar och andra utfärder i och med att de är längre: Ett läger ska vara minst tre nätter långt. Det är också aningen mer krävande att arrangera läger, men det är samtidigt mycket givande. Lägren ger deinitivt scoutverksamheten sin sälta! Eftersom lägret räcker lera dagar hinner man omsätta många färdigheter i praktiken och utveckla gruppandan. Då hela kåren har läger tillsammans har de yngre möjlighet att se vad de äldre sysslar med och kårandan stärks. Det lönar sig för kåren att försöka erbjuda scouterna minst ett läger per år, eftersom man då har möjlighet att både träna färdigheter och ha roligt tillsammans. Under lägren repeteras och konkretiseras det scouterna lärt sig under veckomötena, samtidigt som de lär sig mycket nytt. Scouterna blir säkrare på sina färdigheter, de får göra saker tillsammans och får många upplevelser som blir oförglömliga minnen. Lägren är också en miljö där barnen och de unga i de olika åldersgrupperna genomgår personlig utveckling. Man får nya ansvarsuppgifter eller kan ta de första stegen på ledarstigen som patrulledare för en lägerpatrull. Det är all anledning att fästa särskilt stor vikt vid patrullsystemet på läger. Det är viktigt att inleda planeringen i tid oberoende av om det handlar om kårens sommarläger, regionens vinterläger eller ett vandringsläger i Lappland. Programmet på läger, hajker och förläggningar planeras enligt scoutprogrammet och anpassas så att det är lämpligt för alla åldersgrupper. Det inns oändligt många teman och metoder, men kom ihåg att göra äventyret tryggt. För att garantera en trygg verksamhet är det viktigt att ledarnas kunskap och färdigheter är uppdaterade. Redan i planeringsskedet är det viktigt att fundera på hur man kunde förverkliga åldersgruppsprogrammet på lägret. Hur bygger man upp ett balanserat lägerprogram så att ingen åldersgrupp prioriteras på bekostnad av någon annan och så att alla har rätt till eget program? Du hittar mer information om utfärdsplanering i kapitel Se även Handbok för scoutledare, sidorna Säkerhetsföreskrifterna hittar du på Du kan också beställa dem på scoutkansliet. Du kan läsa mer om uteliv på som är ett samarbetsprojekt mellan Forststyrelsen, Finlands Scouter och Suomen Latu. Finlands Scouter har producerat Friluftslivets ABC som du hittar på sidorna. I kårmappen kan du läsa mer om kårläger i kapitel 1.6. Kårmappen hittar du också på Seglatser Sjöscouting sker på många olika sorters och storlekars farkoster. Farkosttyperna varierar mellan allt från kanoter, jollar och öppna båtar till stora segelbåtar och motorskolningsskepp. På samma sätt varierar vattendragen som sjöverksamheten utförs på från små sjöar och innerskärgården till hela Östersjön och områden ännu längre bort. Av dessa orsaker kan kårernas seglatser vara av väldigt olika slag och svårighetsgrad. Just på grund av att sjöscoutingen är så mångsidig så passar den i någon form för så gott som alla kårer. Också om kåren inte har en egen båt så kan kåren alltid ta kontakt med en sjöscoutkår i närheten och fråga om kårens barn och unga kan få komma med och pröva på segling. Det sägs att man lär sig segling allra bäst i en jolle. Så är det också: i en liten båt känner man av omgivningen bättre och man märker genast hur ens egna rörelser påverkar båten. Det lönar sig att börja jolleseglingen på en bekant plats i bra väder. Då man behärskar manövrarna kan man börja öva i hårdare väder eller segla längre sträckor. Under en jolleseglats eller kanotutfärd kan man såklart övernatta och äta under färden och då behöver man också med sig normal utfärdsutrustning. Under längre seglatser får man redan smaka på riktigt båtliv och dygnsrytmen följer vaktturerna. Då inns också möjlighet till nattseglats. Under längre seglatser kan man byta besättning med jämna mellanrum så att ler får vara med om upplevelserna och så att man hinner segla längre sträckor. Bland roverscouternas aktiviteter inns bland annat aktiviteten utlandsseglats under vilken man kan segla till ett annat land vid Östersjön och hälsa på scouterna där. På en båt inns det alltid saker att göra. De unga lär sig båtliv och sjömanskap och lär sig att fungera som medlem i en besättning och i en grupp. Ändå kan det vara bra att planera program för seglatsen eller hitta på ett tema. Seglatsen kan till exempel gå i kungarnas kölvatten till stället där en drottning slängde sin krona i havet eftersom havet var så mycket vackrare än hennes friare. Eller så kan man söka de inaste kulturlandskapen och ta reda på vad hamling betyder. Eller 21 InLednIng Ledarmappen 2011

22 22 så kan seglatsens tema byggas upp kring hur livet var ombord på Kolumbus skepp. Seglatsen ska gärna på ett eller annat sätt knytas till scoutprogrammet och målen för fostran. Precis som på utfärder och läger så sker också scoutverksamheten till sjöss med stigande svårighetsgrad. Man kan börja med kvällsseglatser och jollesegling; sedan övergå till veckoslutsseglatser och till slut bege sig iväg på långseglatser. Hur krävande uppgifterna ombord är beror såklart mycket på båttyp och de vatten man seglar på. Det är en helt annan sak att vara skeppare på en tvåpersoners jolle än att vara befälhavare på en stor långfärdsbåt då man rör sig på Östersjön. På en båt bor man tätt och är mer eller mindre tvungen att lära sig fungera som ett team och samarbeta. Det lönar sig att så ofta som möjligt fatta beslut gemensamt och att arbeta för en gruppanda i besättningen. På en båt är det sällan möjligt att i ett kritiskt läge frysa situationen och fråga någon utomstående vad man ska göra. Därför är det viktigt att det inns en kunnig skeppare ombord som ansvarar för båten och besättningen. Skepparen har det sista ordet, men bör kunna avgöra hur han ska använda sig av det. Säkerhetsbestämmelser och direktiv för scoutverksamhet till sjöss inns på Mer om båtliv inns till exempel på Sjöfartsverkets Traditionella evenemang Scoutåret rymmer också många andra scoutevenemang än läger, hajker och förläggningar. Planera in dem i gruppens egen verksamhet så bärs kårkulturen vidare. hinking Day hinking Day är B-P:s och hans frus Lady Olaves gemensamma födelsedag. Kåren kan ira dagen på olika sätt. I många kårer ordnas en fest eller liknande med internationell fostran som tema. Idén är att väcka intresse för scoutverksamheten och levnadsförhållandena i andra länder. Det är också vanligt att man hjälper scouter runtom i världen, speciellt i fattiga länder, genom att delta i någon insamling eller kampanj och samla in pengar för en donation till den internationella hinking Day-fonden (hinking Day Fund). S:t Göransdagen S:t Göransdagen är scouternas viktigaste festdag och den iras till minne av vårt skyddshelgon. Baden-Powell valde Den helige Georg, alltså S:t Göran, till scouternas förebild. S:t Göran var en modig och trofast riddare som stred mot en drake. Legenden om S:t Göran är en av de mest centrala scoutberättelserna och den kan fungera som underlag för kårens egen fest. Ofta avger man scoutlöftet och delar ut förtjänsttecken på S:t Göransdagsfesten. Ända sedan scoutingens begynnelse har dagen irats enligt B-P:s instruktioner. Scoutveckan i april Scouterna irar scoutveckan den vecka som S:t Göransdagen infaller i. Veckan avslutas med Scouternas kyrkohelg, som är ett gemensamt nationellt evenemang. Vanligen bär scouter scoutkläder (scoutriggen eller t.ex. kårens egen college) eller scouthalsduk hela scoutveckan. Det är ett sätt att visa sin ideologi i skolan eller på arbetsplatsen. Det är bra om de vuxna berättar hur scoutdräkten ska användas och själva stolta fungerar som exempel. Då kanske också de yngsta vargungarna vågar visa sig inför sina klasskamrater i scoutdräkt och spejarscouterna tar mod till sig att bära scouthalsduken också i skolan. Under scoutveckan arrangeras också olika jippon där scouterna tjänar andra och man satsar på att göra scoutingen synlig. Scouternas fredsdag i september Världsscoutorganisationerna har utsett den tredje tisdagen i september till scouternas internationella fredsdag. Fredsfostran har allt sedan scoutverksamhetens början varit en central del av scoutingen. Redan under BP:s tid strävade scoutrörelsen efter ett världsomfattande broderskap. Idén om en fredsdag på hösten kom till vårt land från Sverige och det centrala temat är att acceptera olikheter. Fredsdagens budskap omfattar bland annat att bekämpa fördomar samt att befrämja jämlikhet och rättvisa. Fred innebär inte enbart avsaknad av krig. Det borde råda fred mellan såväl nationer som enskilda människor. Med fred avser man också arbetsfrid och frid för själen. Det är en garanti för att vi får leva i sämja med oss själva och med andra. Självständighetsdagen Det inns många sätt att ira självständighetsdagen. Kårens traditioner kan därmed variera och man kan ordna fackeltåg, delta i uppvaktningen vid hjältegravarna, ordna en självständighetsfest eller delta i en gudstjänst. Självständighetsdagens gudstjänst kan till exempel arrangeras som ett samarbete där scouterna hjälper till med kollektuppbärning och textläsning. En naturlig del av en festlig ceremoni är att scouterna bär in fanan i kyrkan och fungerar som fanvakt. Då löftesgivningen sker i samband med gudstjänsten blir den en värdig högtidlighet som man länge minns. Löftesgivning Enligt scoutprogrammet borde man sträva efter att avge löftet vid inledningen av eller i början av en ny åldersgrupp. Ifall upplyttningen sker vid julen är S:t Göransdagen ett naturligt val för löftesgivningen. Vid upplyttning på hösten kan kåren exempelvis arrangera en gudstjänst i samarbete med församlingen eller hålla löftesgivningen på en gemensam utfärdsdag. Det är meningen att löftesgivningen ska vara karakteristisk för respektive åldersgrupp så den bästa lösningen är inte alltid att alla åldersgrupper avger löftet samtidigt i kyrkan anpassa programmet Olika kårer Även om kårerna och deras verksamhetsförutsättningar är olika så genomgår alla kårers medlemmar en likadan utveckling, vilket medför likartade utmaningar. Kårens primära syfte är att fullfölja scoutprogrammet, alltså att arrangera verksamhet för åldersgrupperna. Principerna för det fostrande arbetet och de utvecklingspsykologiska lösningarna baserar sig på åldersgruppsindelningen. Scoutprogrammet i sin tur bygger på målen för fostran. Scoutprogrammet är uppbyggt så, att man kan genomföra det sådant det är. I praktiken har kårerna varierande resurser för att genomföra ett scoutprogram som motsvarar rekommendationerna. Därför rekommenderas att kåren anpassar programmet enligt sina resurser. Kåren anpassar åldersgruppsindelningen inom de givna ramarna till rådande förhållanden och den aktuella situationen. Anpassningsbehoven kan bero på könsindelningen i pojk- eller lickkårer, ortens skolstruktur och utbildningsmöjligheter, vilka ledarresurser man har till förfogande under kvällstid och på veckoslut samt samarbete med och stöd av närliggande kårer. Scoutprogrammet anpassas alltså enligt de barn och unga som inns på orten samt enligt de verksamhetsförhållanden kåren har. I en del fall kanske det inte inns barn och unga i alla åldersgrupper. Kom ändå ihåg grundprincipen att om det inns ens en kårmedlem i en viss åldersgrupp, så inns den åldersgruppen i kåren! Ifall kåren har en åldersgrupp med bara en eller några få medlemmar så är det all anledning att starta en grupp tillsammans med en eller lera grannkårer. Till exempel roverscouterna kan mycket väl fungera i patruller som består av scouter från olika kårer. Åldersgruppsindelningen kan också anpassas enligt behov. Ifall det inte inns någon explorerscout som vill eller kan vara patrulledare för en spejarscoutpatrull så kan man också som patrulledare välja en spejarscout som är lämplig för uppgiften. Även om det är tillåtet att anpassa så måste man alltid tänka på hur målen (för fostran) för varje enskild åldersgrupp uppnås. Var och en ska få utvecklas i sin egen takt och kåren borde arrangera åldersgruppsenligt program för alla. En del av de scoutuppdrag som är avsedda för äldre ledare (dvs. över 22 år) är sådana att de likaväl passar en roverscout. T.ex. akela- och kaptensuppdragen är sådana scoutuppdrag. Ibland betyder det att uppdragets karaktär blir annorlunda, men det är ofta en bättre lösning än att slå ihop två åldersgrupper. Då spejar- eller explorerscoutlotsen är i roverscoutåldern blir stödet sannolikt mera likt det av en storebror eller storasyster. Då en äldre ledare är lots kan han vara ett mer fostrande stöd. Det är nödvändigt att vissa uppdrag sköts av en ledare som är över 22 år, även om inte enbart åldern är en tillräcklig förutsättning för att kunna fungera väl i ett scoutuppdrag. En scout i roverscoutåldern kan till exempel inte fungera som roverscoutlots. Det kan även vara mycket utmanande för en roverscout att vara åldersgruppsansvarig då denna ska ansvara för att hela åldersgruppens program fungerar i kåren.

23 annorlunda program Aktiviteternas utformning ger ofta utrymme för att anpassa dem enligt barnens och de ungas förutsättningar och enligt de lokala förhållandena. Man kan naturligtvis med fördel utnyttja alla de möjligheter som den egna orten erbjuder eller de specialkunskaper som medlemmarna eller deras föräldrar har. Alla aktiviteter har en målsättning eller en beskrivning av vad man vill uppnå genom dem. Det inns ändå många olika sätt att uppfylla målsättningarna. Det är inte nödvändigt att följa de anvisningar som givits om du har en bättre metod genom vilken äventyrsscouterna uppnår de färdigheter och kunskaper som är målet för en viss aktivitet. Scoutprogrammet konkretiserar scoutmetoden. Scoutmetoden ger olika sätt att uppnå scoutingens målsättningar för fostran. Detta innebär i praktiken att en scoutledare enkelt kan tillämpa programmet och aktiviteterna inom scoutiga ramar om han behärskar scoutmetoden och känner till målen för fostran. Riktigt vad som helst kan inte vara scouting men scoutingens målsättningar uppnås inte heller nödvändigtvis genom att man ordagrant följer scoutprogrammet. Studera alltså grunderna för scoutingen noggrant innan du börjar anpassa programmet. annorlunda barn och unga Varje barn och ung person är en individ, vilket beaktas inom scoutingen. Man lär sig att uppskatta olikheter och att fungera i grupp. Var och en får en möjlighet att delta enligt sin förmåga. Alla har styrkor som man försöker hitta, men alla har också svagheter som man måste bearbeta. Det är viktigt att ge positiv respons. På så sätt inner man de starka sidorna hos individen och kan förstärka dem och därmed barnets eller den ungas positiva självbild. Man får, och ska, anpassa programmet enligt den egna gruppen och enligt gruppmedlemmarnas behov. Den egna gruppen är viktig. Ledaren måste hålla i minnet att gruppen är mer än summan av dess medlemmar. Som ledare är det din uppgift att se varje individ i gruppen och att hitta allas starka sidor. Tillsammans är ni starkare än vad var och en för sig är. Några kan behöva särskilt stöd för att klara sig i scoutverksamheten. Som ledare är du en av barnets eller den ungas vuxna fostrare. Därför är det bra för dig att känna till något om gruppmedlemmarnas bakgrund för att kunna ta hänsyn till den då du planerar verksamheten, som ju ska motsvara allas behov. Du får en del information av föräldrarna men genom att observera hur gruppmedlemmarna fungerar och i hurudana situationer de behöver hjälp kan du också reagera genom att förändra er verksamhet. I en del grupper kan det vara nödvändigt att minimera antalet skrivuppgifter eller att hålla barnen pratsamma hela mötet. För en grupp kan det vara viktigt att utfärdsmålen är lättillgängliga ifall någon medlem är rörelsehindrad. Du hittar mer information på biblioteket eller på internet och du kan lära dig mer genom att delta i olika utbildningar. Verksamheten ska vara sådan att alla har möjlighet att delta. Beakta gruppmedlemmarnas språkkunskaper, övertygelse, kulturella bakgrund, allergier och personliga förmågor och begränsningar. Inom scoutingen samlas väldigt olika människor; bra ledare, experter på knopar, scouter från främmande kulturer, handikappade scouter med lera. Alla är de ändå scouter. Det viktigaste är att du som ledare har viljan att bekanta dig med alla barn och unga och att du har förmågan att stöda var och en som en medlem i gruppen. Målsättningen är att alla barn och unga ska få sådant stöd att de kan uppleva att de lyckas. Det kan innebära att du som vuxen måste arbeta för att nå målet: söka information, arrangera olika saker på förhand eller skafa stöd och hjälp för att sköta de praktiska arrangemangen. Du måste vara medveten om detta och identiiera dina egna resurser. Försök alltid tillsammans i kåren medvetet hitta fungerande lösningar. Vänta inte på att det besvärliga barnet slutar scoutingen, för en sådan situation är tråkig för alla inblandade. Ta istället itu med situationen i tid och försök korrigera den. Sköt utmaningen på ett sådant sätt att alla är medvetna om vilka åtgärder som vidtagits och varför. Ibland räcker dock inte resurserna eller kunskapen till för arbetet med utmanande barn eller unga. Den vuxna måste också kunna identiiera och acceptera det och sköta om saken tillsammans med barnet eller den unga och dess målsmän. Troligen kommer alla barn och unga i gruppen att någon gång behöva hjälp, stöd, handledning och undervisning. En del behöver mer stöd eller uppmärksamhet än andra. Det inns barn som har koncentrationssvårigheter eller som har svårt att jobba i en grupp. Om barnet har en diagnos och barnets behov av stöd är konstaterat så kan det hjälpa ledaren i hans uppgift att känna till diagnosen. Bästa sättet att få mer information om medlemmarna i din grupp är att ta upp saken till diskussion med föräldrarna. Föräldrarna eller målsmännen vill för det mesta barnets bästa, men deras metoder kan variera stort. Bli därför inte förbryllad om de av rädsla för stämpling av barnet inte vill tala om hans svårigheter eller sjukdomar. Minns att föräldrarna har rätt att inte berätta om barnet. Det inns ändå saker som du som ledare med tanke på säkerheten måste känna till då ni till exempel ska på utfärd. Dessa saker är till exempel allergier, medicinering, simkunnighet samt vissa sjukdomar som till exempel epilepsi, diabetes och astma. De övriga gruppmedlemmarna behöver inte denna information, så du ska inte dela med dig av den till dem. Orsakerna kan vara många till att föräldrar inte vill berätta om barnet eller den unga och om hur det är bäst att fungera gentemot honom. Det kan till och med hända att de inte vet. Barn beter sig olika hemma, i skolan, i hobbyer och med sina kompisar. Föräldrarna har kommit överens om att deras barn kommer på läger och de berättar att han inte kan sova utan belysning eller tillsammans med andra barn, att han behöver en vuxens sällskap men ändå kan ha svårt att somna. På lägret sover barnet tillsammans med de andra barnen och utan belysning och inga problem uppstår. Talade föräldrarna osanning? Inte alls. De försöker göra barnets liv lättare också i hobbyerna, men samtidigt som omgivningen förändrades så förändrades också barnets beteende. Tvivlar du på föräldrarnas förmåga att fostra sitt barn? Minns att barn kan bete sig väldigt olika i olika omgivningar. Föräldrarna är säkert glada då de får höra att allt gått bra under lägret. De har kanske många upplevelser av situationer då det inte gått så bra. Speciellt för föräldrar som har utmanande barn är det int att få positiv respons om hur deras barn betett sig och klarat sig. Det kan stärka deras föräldraskap och deras tro på att deras barn kommer att klara sig i livet. Följande faktorer underlättar anpassningen av barnen: Rutiner och regelbundenhet, till exempel samma inledningsceremoni på lockkvällen, en viss mötesplats och -tid. Regler och överenskommelser. Var och en vet hur man beter sig på scoutmötet och vad som förväntas av dem. Förberedelser och framförhållning. Det hjälper om man delar ut verksamhetsplanen till hemmen. Då kan målsmännen berätta för barnet vad som kommer att hända på mötet. Kom också ihåg att meddela om förändringar. Vuxet stöd. Berätta vad som kommer att hända och vad som förväntas av barnen i nya situationer. Spännande situationer kan också bli lättare om ledaren inns till hands. Mer information hittar du på svenska på NeuroNätet: och (klicka på På svenska ) och på inska bl.a. på (om ADHD), (om asperger och autism) Handikappscouting Handikappscouting, på inska sisupartio, är scouting anpassad för personer med sinnes-, rörelse-, eller utvecklingshandikapp. Verksamhetens logo är en groda som symboliserar sisu, att inte ge upp. Gruppmedlemmarna kan vara väldigt olika så den bärande idén är att genomföra programmet så att allas individuella förutsättningar beaktas. Därför kräver handikappscouting att ledaren är uppmärksam och det kan vara bra att vara lera ledare eller att ha en personlig stödperson för någon av scouterna. Kåren kan också ha en separat patrull för handikappscouter. Det är viktigt att anpassa verksamheten enligt varje gruppmedlems förmåga. Scoutprogrammet fungerar som riktlinje för verksamheten och programmet anpassas enligt behov. Principer, metoder och verksamhetsformer är i övrigt de samma som i all annan scoutverksamhet. Scoutprogrammet anpassas enligt gruppmedlemmarnas inlärnings- och rörelseförmåga. Ni kan till 23 InLednIng Ledarmappen 2011

24 specialintressen rädslor förmåga att fungera i grupp och sociala färdigheter 24 ålder och utvecklingsnivå Sätt dig för en stund in i handikappscoutens situation och fundera på hur man kan planera verksamheten så att den motsvarar allas specialbehov, är trygg och scoutig. Handikappscouting är inte att göra istället för någon, utan att göra tillsammans och att lära sig genom att göra! Läs mer om handikappscouting i Handbok för scoutledare på sidorna På Finlands scouters webbplats inns den inskspråkiga guiden Sisupartio. På följande sida hittar du information på svenska: Handikappförbunden har också mer information på sina webbplatser. Se till exempel: Invalidförbundet: De utvecklingsstördas stödförbund: Förbundet De Utvecklingsstördas Väl: exempel göra aktiviteter ur en annan åldersgrupps program eller vid behov förenkla eller förändra aktiviteterna så de passar patrullen. Det lönar sig att lära sig i små portioner och pröva på olika metoder. En handikappscout kan mycket väl delta i en scoutgrupps verksamhet om man bara anpassar verksamheten och omgivningen. Det viktigaste är att ingen lämnas utanför. Planera alltså programmet så att alla kan delta. Hitta på alternativ om någonting är för svårt! För ledaren är det skäl att med föräldrarna diskutera sådant som måste beaktas. Be om råd av mer erfarna ledare i kåren och av föräldrarna eller målsmännen. Det inns också information i litteratur och på internet. Då du tar reda på saker är det sedan lättare att planera verksamhet som är lagom utmanande och som ger var och en upplevelse av att lyckas. Minns också att det viktigaste inte är att ledaren är boklärd, utan att han har förmågan att se varje människa som en värdefull individ och kan fungera på ett naturligt sätt med alla. Handikapplocken eller -patrullen Det är ibland omöjligt att ta med en handikappscout i en grupp med lika gamla barn och unga. En helt separat handikapplock eller -patrull kan ge alla scouter en möjlighet att både fungera i en egen grupp och delta i kårens gemensamma verksamhet tillsammans med de andra scouterna. Handikappatrullens medlemmar kan vara i olika åldrar och även vuxna kan delta. Handikappscoutledaren kan vara en vuxen eller minst 15-årig scout. Vanligen behöver man lera ledare än en. Dessutom kan stödpersoner delta i utfärder och läger. Också andra än scouter kan fungera som stödpersoner. Även om en handikappscout har en stödperson, bör scouten tryggt kunna delta i program och evenemang under ledning av de andra kårledarna. Handikapplocken eller -patrullen kan som sagt följa antingen sin åldersgrupps scoutprogram eller utföra en annan åldersgrupps aktiviteter. Handikappscoutens scoutstig kan vara annorlunda än en jämnårigs. Varje scout har dock också behov av sällskap av jämnåriga vid sidan av ett program som är anpassat för en själv. Även om handikappscouterna skulle fungera i en egen grupp i kåren är det viktigt att ge scouterna möjlighet att delta i den egna åldersgruppens program. Det berikar säkert kårens vardag om ni integrerar handikappscouter i all möjlig verksamhet i kåren. Ha som mål att alla scouter i kåren är genuint jämlika! Beakta med handikappscouter: händighet rörelseförmåga läs- och skrivkunskap koncentrationsförmåga förmåga att förstå skriftliga och muntliga instruktioner gestaltningsförmåga hörsel, syn och balans minne Kehitysvammaliitto (på inska) Kuuloliitto (på inska) Svenska hörselföbundet Synskadades centralförbund Förbundet Finlands Svenska Synskadade rf. Suomen CP-liitto (på inska) Föreningen Finlands Dövblinda rf Invandrare i scoutingen Scoutrörelsen är internationell, det inns scouter överallt i världen. I Finland skulle scoutingen kunna vara en genuint mångkulturell hobby eftersom scoutverksamheten är öppen för alla och partipolitisk obunden. Barn, unga och vuxna kan komma med, oberoende av kön, religion eller kulturell bakgrund. Scoutingen är en bra hobby för var och en. Invandrare är ett allmänt begrepp med vilket man avser en person som har utländsk härkomst och som av en eller annan orsak lyttat från ett land till ett annat. Orsakerna till invandring varierar. Några lyttar på grund av arbete eller studier medan andra lockas till ett nytt land på grund av parförhållande eller i hopp om ett bättre liv. En del måste också ly sitt hemland på grund av krig eller förföljelse. Invandrarna har småningom ökat i antal. År 2007 bodde drygt utlänningar stadigvarande i Finland. Scoutingen kan fungera som ett stort stöd för integreringen av ett barn eller en ungdom i det nya hemlandet. För barn i skolåldern spelar förstås skolsystemet den viktigaste rollen, men också de erfarenheter och möjligheter till kommunikation med andra barn och unga som fritidsaktiviteter kan erbjuda är av stor betydelse. Det viktigaste är inte varifrån man kommer utan att det inns ett intresse för scoutverksamhet. Ofta möts invandraren dock av en annan kultur, en språkmur eller fördomar som kan vara ömsesidiga. Ofta handlar det bara om praktiska arrangemang. Diskutera exempelvis hur ni skall beakta de matvanor och den klädsel som scoutens kultur eller religion förutsätter. Föräldrarna är inte nödvändigtvis bekanta med scoutingen, så förmedla information och ge dem en korrekt bild av verksamheten. På hittar du bland annat scoutbroschyrer på många olika språk. Nuförtiden talar man ofta också om andra generationens invandrare, det vill säga personer med invandrarbakgrund som är födda i Finland och vars föräldrar är invandrare. Andra generationens invandrare är vanligen inska medborgare och behärskar inska eller svenska som sitt andra språk. I dessa fall uppstår kanske inte någon språkmur och kulturskillnaderna kan också vara mindre, som en följd av att integreringsprocessen pågått en längre tid. Varje scout respekteras sådan han eller hon är. Det är därmed viktigt att garantera att också barn och unga med invandrarbakgrund får känna att deras etniska identitet är en positiv sak. Inom scoutverksamheten kan vi stöda detta exempelvis genom att bekanta oss med scoutens kultur. Klargör och lyft fram kulturella och religiösa

25 Beakta följande då du väljer lekar eller tävlingar: använd dig av olika lekar och tävlingar, Ingen blir motiverad av att leka samma lekar i all evighet. Skaffa rätt utrustning och se till att den är i användbart skick. Börja med att förklara lekens eller tävlingens regler. Berätta dem klart och tydligt. Visa vid behov hur man gör eller ta en övningsomgång. Berätta även när och hur leken tar slut. Förvissa dig om att alla förstått reglerna och hur det går till. 25 dela vid behov in dem som ska leka i grupper. använd olika sätt, till exempel indelning i tre, utstyrseln (alla som har halsduk i det ena laget), födelsemånad, förnamnets begynnelsebokstav, lottning o.s.v. Se upp så ingen blir utanför. Om någon inte kan vara med, ge honom en annan uppgift, till exempel bokförare, poängräknare, eller domare. Följ med leken och se till att den är trygg. Se upp för vassa hörn, fönster eller hala golv. skillnader i den mån scoutprogrammet det kräver, men var försiktig med att överbetona skillnaderna. Bemöt var och en som jämlik och beakta de andra kulturernas seder. Sträva efter att göra er av med fördomar och ta in scoutingens internationella karaktär i den dagliga verksamheten. Mångkulturalitet innebär nya utmaningar i vårt sätt att se på världen. Sådant som vi sett som självklart kan utmanas i mötet med någon från en annan kultur. Att komma från en annan kultur behöver inte betyda att man kommer från ett annat land. Till exempel sinneshandikappade har också sin kultur: de döva har sitt språk och sitt sätt att gestalta världen. Upprätthåll en öppen anda och ge alla en möjlighet att delta! Läs mer om invandrare i verksamheten Handbok för scoutledare på sidorna på Finlands Scouters webbplats Aikuiset/Aluetyo/Maahanmuuttajatoiminta.iw3 (på inska). Webbmaterialet Kalla mig inte lykting jag har ett namn! på inska hittar du på Svenska scoutrådets bok Vi och Dom en metodbok om mångfald i scouterna(kan laddas ner i pdf-format från Svenska Scoutrådets webbplats FN: s lyktinghjälp (UNHCR) har producerat ett spel där man sätter sig in i en lyktings situation och ställs inför svåra val i förbryllande situationer. Spelet Mot alla odds är riktat till ungdomar i klasserna 7 9 i grundskolan och innehåller både en illustrativ informationsdel och en del som är riktad till läraren (eller alltså ledaren, t.ex. lotsen och PL då spejarscouter spelar spelet) vars uppgift är att väcka tankar om hur de mänskliga rättigheterna efterlevs på olika håll i världen. Du hittar spelet på Spelet inns på många språk Lekar Lek Att leka och tävla är en väsentlig del av scoutingen och scouter i alla åldrar leker. Leken är ett verktyg som kan användas i många olika syften. Då leken används rätt främjar den gruppandan och visar vilken betydelse regler har. Med hjälp av lekar kan man lära känna gruppens medlemmar bättre, göra gruppandan bättre för att kunna fungera som en grupp, lära sig regler och ta tag i eller påverka den rådande stämningen i gruppen. Leken bör vara sådan att alla kan delta i den. Istället för individuella tävlingar bör man välja lekar och tävlingar som lyfter fram samarbetets kraft och undvika att någon gör bort sig. I en bra lek behöver man inte göra bort sig eller vara rädd, den är rolig, säker, mångsidig och lämpligt Övervaka att leken leks rättvist och att reglerna följs. Var opartisk. avsluta leken då den ännu är rolig men så att slutresultatet inte blir oklart. Berätta resultatet och lär deltagarna att både vinna och förlora. på internet inns otaliga sidor med lektips och instruktioner. Skriv in ordet lekar i en sökmotor så är det bara att välja. på Tips nät på hittar du också många lekar. spännande. Då man väljer lek bör man tänka på lekens syfte, alltså vad vill man uppnå genom leken? Ska den vara rogivande, pedagogisk, repeterande eller återkommande? Grundidén till många lekar går ofta att anpassa till lera olika syften, och genom att ändra en lek kan man få den att passa för ens eget syfte på ett enkelt och roligt sätt. Det inns en mängd olika lekar och tävlingar: minneslekar, samarbetslekar, ordförklaringslekar, domino, bingo, pussel, kunskapstävlingar, snabbhetstävlingar, korsord, tärningsspel, stafett, kyrkråtta, nata, med mera. För att hitta lämpliga lekar kan man använda lekböcker, men det inns även mycket på internet. Pröva med olika sökord så som rörelselekar, innelekar eller sällskapslekar. Samarbetslekar Samarbetslekar främjar och utvecklar växelverkan i gruppen, lär scouterna stöda varandra samt lär dem hur man tillsammans arbetar för det gemensamma. Att lära känna medlemmarna i en ny grupp kan förenklas genom att man via lek berättar någonting om sig själv. Den blyga kan också delta om det inte alltid handlar om att prata. Till exempel ordning i ledet är en bra lek ifall medlemmarna i gruppen inte är så pratglada. Man måste ändå vara noggrann så att ingen under leken blir utsatt på ett otrevligt sätt. Då man leker med en ny grupp är det bra att börja med en fartfylld lek där ingen ensam blir utpekad och ingen behöver våga säga något speciellt. Strumpnata En samarbetslek där idén är att deltagarna ska stjäla de andras strumpor. Vinnaren är den som lyckas samla lest strumpor. Den vars båda strumpor har blivit tagna åker ur leken. Lekplanen bör vara sådan att man inte skadar sig då man kryper och krälar. Leken tar slut då alla deltagare är utan strumpor. Magsjuka En traditionell tafattlek där fasttagaren smittar det vill säga han slår de andra med en dyna. Om dynan träfar, ska deltagaren ta fast i smittan, alltså dynan och då blir han fasttagare. Leken avslutas då lekledaren tycker att deltagarna har sprungit tillräckligt. Ordning i ledet Deltagarna är grupperade i grupper om 4 6 personer. Grupperna ska så fort som möjligt ställa sig på ett led enligt de anvisningar som InLednIng Ledarmappen 2011

26 Lekar och sånglekar 26 lekledaren ger. Leken kan göras svårare genom att gruppen ska stå på en bänk och de ska klara av att ordna sig rätt utan att stiga ner från bänken. Ju svårare det är att balansera, desto mera fysisk kontakt måste deltagarna ha. Man kan göra leken ännu svårare genom att bestämma att deltagarna inte får prata med varandra eller att de har förbundna ögon. Gruppens medlemmar kan till exempel ställa sig på led i längdordning, enligt skonummer, i alfabetisk ordning enligt förnamnets sista bokstav eller enligt mammas hemort i väst-östlig eller syd-nordlig riktning. Jag gillar Alla ställer sig i en ring med ryggarna in mot mitten. Var och en nämner turvis något som de gillar och vänder sig in mot ringen. Alla andra som tycker om samma sak vänder sig också om. De som ser på varandra gillar samma sak. Sedan vänder de sig tillbaka och nästa i tur får berätta vad han gillar. Den tunga pinnen/staven/trollstaven Deltagarna ställer sig på båda sidor om pinnen och sträcker fram pekingret. Lekledaren lägger pinnen över pekingrarna. Målet är att få ner pinnen till marken utan att någon tappar greppet om den. Det här kräver att alla är med och att alla är koncentrerade. Den Gordiska knuten Deltagarna står i en ring med händerna framsträckta, alla sluter ögonen och går mot mitten. Alla tar i någon annans hand, fortfarande med ögonen slutna. Då alla har en hand i sina händer är det dags att öppna ögonen och se på knuten man har gjort. Målet är att öppna knuten utan att någon släpper sitt grepp. Knut på repet För denna lek behövs ett rep som är 1 m/deltagare + 2 m långt. Mitten av repet är märkt med en bit tejp. Deltagarna tar i repet med ca en meters mellanrum så att de som står närmast mitten håller i repet cirka en meter ifrån mitten. Målet är att gruppen gör en knut så nära mitten som möjligt utan att släppa greppet om repet. Den förtrollade mattan Lägg ut en matta, en plastduk eller något liknande på golvet. Storleken varieras efter antal deltagare. Alla deltagare ställer sig på mattan. Lekledaren börjar berätta en historia: Gruppen är på resa och har hittat en förtrollad matta, den de står på. Den förtrollade mattan stiger upp i luften och alla kan se sig om på de omkringliggande vyerna. Då mattan stigit en bra bit upp stannar den och kan inte fortsätta förrän den blivit vänd åt andra hållet Deltagarna ska nu vända mattan utan att själva stiga av den. Spindelnätet Förberedelser: Lekledaren gör ett spindelnät mellan två träd. Spindelnätet ska ha minst lika många öglor som antalet deltagare. Den högsta öglan kan vara i höjd med deltagarnas huvuden. Målet är att deltagarna ska ta sig igenom nätet utan att röra vid det. En ögla får användas bara en gång. Om någon rör i nätet börjar hela gruppen om från början. De deltagare som hjälper de andra får inte gå över till andra sidan innan de själva har tagit sig igenom nätet. Vykortet För leken behöver man ett vykort per fyra deltagare. Korten delas i fyra delar och alla deltagare tar en del av ett kort. Under lekens gång får deltagarna inte tala med varandra. Målet är att deltagarna hittar de tre andra som har delar från samma kort och att de tillsammans pusslar ihop kortet. Gruppen är klar då den fått ihop sitt vykort. Rita på ryggen Deltagarna ställer sig på ett led och sätter sig sedan ner på golvet. Lekledaren visar en enkel bild för den som sitter längst bak, han ritar sedan bilden på den som sitter framför. Den som fått bilden ritad på sin rygg fortsätter att rita samma bild på den följande och så fortsätter det genom hela ledet. Den som sitter längst fram ritar bilden på ett papper. Då bilden är ritad jämför man den med den ursprungliga. Den som sitter längst bak kan även själv hitta på en bild eller så kan man skriva istället för att rita. Kedjeramsa En av deltagarna börjar genom att säga att han är någon som söker efter något, till exempel jag är en balettdansare och söker mina dansskor. Följande fortsätter: jag är en danssko som söker en fot, den tredje fortsätter: jag är en fot och söker min fotboll och så vidare. Om någon inte hittar på något kan de andra hjälpa till. Arbete och redskap Deltagarna sitter i en ring. Var och en viskar ett arbete till den som sitter till vänster och ett arbetsredskap till den som sitter till höger. Efter det berättar alla om vad för arbete de borde utföra och med vilka redskap. Under lekens gång kan man få höra de mest varierande meningarna.

27 Sitta i ring Deltagarna ställer sig efter varandra i en ring. Ringen bör vara så tät att deltagarnas skor eller fötter tar i varandra. Då ringen är så rund som möjligt sätter sig alla ner i den bakomvarandes famn. Om någon håller på att falla reser alla sig upp på nytt. Man försöker ända tills alla sitter ned i den bakomvarandes famn. Då man lyckats med detta kan man öka svårighetsgraden genom att försöka gå framåt i ringen, så att alla samtidigt lyfter inre foten och sedan samtidigt yttre foten. Blinken Deltagarna bildar en inre och en yttre ring så att hälften av deltagarna sätter sig på stolar i den inre ringen och andra hälften ställer sig bakom stolarna i den yttre ringen. Mitt i ringen står en deltagare som försöker få en plats i ringen genom att blinka till någon som sitter på en stol. Den som står bakom försöker att inte mista sitt par genom att sätta handen på parets axel. Lyckas en i den inre ringen smita så får han ta plats mitt i ringen och den som varit mitt i ringen tar den lediga platsen. Evolution Deltagarna går omkring och föreställer amöbor genom att göra simrörelser med armarna. Då en amöba träfar en annan tävlar de om att komma till nästa utvecklingsstadium genom sten, sax och påse -leken. Den som vinner kommer till nästa stadium och förloraren fortsätter vara amöba. Så fortsätter leken tills alla blivit människor eller tills det bara inns en kvar på varje stadium. Man kan göra leken svårare genom att förloraren går bakåt ett stadium. Stadium: Amöba= man gör simrörelser med händerna och säger amöba Kackerlacka= man viftar med två ingrar vid ansiktet och säger zirp zirp Hare= man viftar med armarna ovanför huvudet och säger lop lop Apa= man slår sig för bröstet och säger uga uga Människa= man har klarat leken Hahaha Alla deltagare lägger sig ner på marken med huvudet på en annan deltagares mage. Då alla har lagt sig börjar man. Den första säger ha den andra säger haha den tredje säger hahaha o.s.v. Om någon börjar skratta hysteriskt börjar man om från början. Formula Deltagarna sitter i en ring. En låter som en Formulabil och svänger huvudet mot den som sitter bredvid. Den som sitter bredvid fortsätter på samma sätt och ljudet och rörelsen fortsätter ända tills någon bromsar (gör ett bromsljud) och byter håll. Om den bredvidsittande inte märker att man bytt håll utan fortsätter så faller han ut ur leken. Trasig telefon Deltagarna sitter i en ring. Någon i ringen skickar iväg ett meddelande, viskar en mening, till den som sitter bredvid. Meddelandet går som en viskning genom gruppen. Då meddelandet gått ett varv säger den som sist fått meddelandet det högt och då kan man jämföra med den som startade meddelande om det gått fram rätt eller förändrats på vägen. Korven En av deltagarna ställer frågor till de andra. Frågeställaren går omkring och frågar plötsligt någon till exempel vad heter du?. Personen måste svar korv utan att skratta. Frågeställaren fortsätter sina frågor hur kom du hit? och utan att skratta ska personen svara med korv. Den som frågar fortsätter hurdan musik tycker du om? och personen svarar utan att skratta korvmusik. Om den tillfrågade svarar fel eller börjar skratta blir han i sin tur frågeställare. Hamburgare En av deltagarna ställer sig i mitten av en ring med stolar. De andra sitter på stolarna. Den som är i mitten säger t.ex. alla med vita strumpor lyttar fyra steg till höger, då lyttar alla med vita strumpor de angivna stegen åt det angivna hållet och sätter sig på den stolen. Om det redan sitter någon där så sätter man sig i dennes famn. Efter att man lekt en stund bildas höga högar. Förutom strumpfärg kan man använda sig av syskonmängd, hur länge man varit scout, första bokstaven i förnamnet, husdjur och så vidare. Het potatis Deltagarna sitter i en ring. En het potatis (ärtpåse eller boll) går mellan händerna på deltagarna tills potatissökaren, som står utanför ringen med ansiktet vänt bortåt, skriker: Het potatis!!. Den som då håller potatisen i sina händer blir då också sökare. Sökarna väljer tillsammans ett tal som de räknar till, sedan ropar de båda het potatis!. Leken fortsätter tills den sista har anslutit sig till sökarna. Knuten En av deltagarna ställer sig en bit ifrån de andra. De andra tar varandra i händerna och gör en ring och gör sedan en ordentlig knut på ringen utan att släppa varandras händer. Då knuten är gjord ropar man på den som gått åt sidan. Han ger muntliga beskrivningar om hur knuten ska lösas. Meningen är att de som är med i knuten genom att följa instruktionerna ska lösa upp knuten utan att släppa varandras händer. Orsak och verkan Deltagarna sitter i en ring. Den första deltagaren hittar på en enkel mening så som jag är hungrig. Nästa deltagare berättar varför, till exempel för att kylskåpet är tomt. Den tredje fortsätter med följande förklaring för vi har just kommit hem från en semesterresa. Den följande hittar på en ny början och de två därpå följande fortsätter så att kedjan av orsak och verkan får tre steg. Sherifen Deltagarna står i en ring, en frivillig står i mitten. Han snurrar runt och siktar på någon i ringen, som genast böjer sig ner. När den nedböjda är nere försöker de två som stått bredvid att skjuta varandra genom att peka med ingret och säga pang. Den som först säger pang vinner och den andra faller ut ur leken. Om inte den som ska böja sig hinner ner, skjuts han och faller ut ur leken. Leken fortsätter tills det bara inns två deltagare kvar i ringen Dessa två ställer sig med ryggarna mot varandra, den som har varit i mitten börjar rabbla upp pojknamn. För varje pojknamn tar de två som är kvar i leken ett steg framåt, hör de ett licknamn ska de vända sig om och skjuta den andra. Den som först ropar pang vinner. Ropar de samtidigt fortsätter kampen. Tåget Deltagarna bildar två sittande köer. Alla tar den bakomvarandes ben på var sin sida om sig och håller dem i händerna och bildar på det viset ett tåg. Köerna görs så täta som möjligt, då lekledaren säger till försöker tågen hasa sig framåt på sina rumpor, över en given linje. Första tåget över linjen har vunnit. Tändsticksasken Deltagarna sitter i en ring och delas in i sinsemellan lika stora grupper. Bredvid den som sitter längs till vänster i varje grupp inns en tändsticksask med ett dussin tändstickor. När lekledaren säger till tar den som sitter främst i gruppen en tändsticka ur asken och ger den vidare till höger, denne ger tändstickan vidare högerut o.s.v. Den sista i laget sätter ner tändstickan i nästa lags tändsticksask som inns till höger om honom. Den som sitter närmast lagets tändstickor fortsätter att ta en tändsticka ur lagets tändsticksask så fort den förra har lämnats vidare. En deltagare kan bara hålla i en tändsticka åt gången. Efter en tid ser man vilket lag som lyckats få tändstickorna i sin ask att minska. Apelsinstafett Deltagarna delas in i två lag. Lagmedlemmarna sitter på golvet bredvid varandra med benen raka. En apelsin läggs på den förstas vrister. Denne lyfter upp sina vrister och lyfter dem över den nästas och fäller ner apelsinen, den som fått apelsinen för den vidare på samma sätt. Man får inte röra apelsinen med händerna. Det snabbaste laget vinner. Skicklighet och kimspel Kimspel är en lek som allmänt används för att repetera olika saker. Dess syfte är att utveckla minnet och observationsförmågan. Namnet kimspel kommer från en av Rudyard Kiplings berättelser. Det inns otaliga versioner av kimspel och det går lätt att hitta på en variant som passar de syften man vill uppfylla. 27 InLednIng Ledarmappen 2011

28 28 Kimspel Lekledaren sätter upp ett antal föremål på ett bord. Deltagarna försöker under en minut memorera föremålen så bra de kan. Efter en minut tas föremålen bort eller täcks in och deltagarna försöker komma ihåg dem. Bäst kommer man ihåg föremålen om man försöker gruppera dem på något sätt till exempel enligt färg, material (trä, metall, plast), placering (från vänster till höger, uppifrån och ner) eller användningsområde. Kimspel kan även göras åt motsatt håll, dvs. istället för att ta bort alla föremål tar man bort ett och deltagarna ska säga vilket. Kimspel kan lätt göras enligt ett visst tema, till exempel första hjälpen, växter eller karttecken. Olika former av Kimspel Känsel-Kim: deltagarna känner på föremål utan att se dem. Doft-Kim: deltagarna doftar på olika dofter med ögonen förbundna. (Sätt dofterna i ilmburkar eller i koppar täckta med folie.) Smak-Kim: Deltagarna känner på olika smaker: sött, bittert, syrligt, salt och umami. Hörsel-Kim: deltagarna lyssnar till exempel på fågelsång. Gemensam nämnare -Kim: Deltagarna ska hitta gemensamma nämnare mellan olika föremål, så som ätliga bär, mörtiskar, redskap Vad hör inte hit -Kim: Tvärtom jämfört med den förra versionen. namnlekar Namn och rörelse Deltagarna står i en ring. Alla hittar på en rörelse och visar den i mitten av ringen samtidigt som man säger sitt namn. Efter det upprepar de andra rörelsen och namnet. Äpplet går runt Ett äpple går runt i ringen. Den första säger Jag har ett äpple som jag ger till Erik den andra fortsätter Jag heter Erik, jag har ett äpple som jag ick av Merja och jag ger det till Jenny. Så fortsätter man hela varvet runt, om någon inte kommer ihåg namnen börjar man om från början. Eldslågan berättar Alla i gruppen tänder i tur och ordning en tändsticka. Så länge tändstickan brinner berättar deltagaren sitt namn och något annat om sig själv eller hur han känner sig. Jag tänder ett ljus Gruppen sitter i en ring på golvet. Var och en i gruppen tänder ett ljus då det blir deras tur och ställer det mitt i ringen och säger samtidigt sitt förnamn. Då man återvänder till ringen kan man berätta något om sig själv, hur man mår och så vidare. Ljusen kan brinna under hela den tid som gruppen är samlad. Stolleken Deltagarna sitter på stolar i en ring. En deltagare står i mitten och försöker få en sittplats. Den som står i mitten säger en sak eller en egenskap och alla som har saken eller egenskapen måste byta plats. Som exempel kan den i mitten säga de som har en lillasyster, de som idrottar, de som reser ofta. Då deltagarna byter plats försöker den som är mitten hinna till en ledig stol. Den som blir utan stol får nu hitta på en sak eller egenskap för att hitta en sittplats åt sig. Mitt namn är, jag bor, jag äter helst. En av deltagarna talar till två andra som sitter bredvid varandra och säger jag heter A, Jag bor i A och jag äter helst A. Båda två ska tillsammans fundera och så snabbt som möjligt svara i kör jag heter Anita, jag bor i Alaska och jag äter ananas. Sedan ska de välja ut de två nästa som ska svar och väljer en bokstav för dem t.ex. K. Då kan svaren bli Katarina, Kristinestad och kiwi. Istället för ett geograiskt namn kan man även säga en korallö eller kaninbur. Jag och ett adjektiv som beskriver mig Lekledaren ber deltagarna säga sitt förnamn och ett adjektiv som börjar på samma bokstav som beskriver deltagaren. Följande deltagare upprepar vad den förra sagt och säger sedan sitt namn och ett nytt adjektiv. Turen går vidare till nästa som upprepar de personer som presenterat sig och lägger till sig själv. De övriga deltagarna kan hjälpa ifall någon glömmer bort namn eller adjektiv. Kartan Deltagarna ställer sig på en inbillad karta över kommunen, hemlandet eller världen på det ställe de kommer ifrån eller på ett ställe dit de skulle vilja resa. Då alla placerat sig berättar deltagarna varför de valt att placerar sig där de stårfotsvettsstrumpan Deltagarna står i en ring. I mitten av ringen inns en yllesocka. En av deltagarna börjar med att ta sockan och dänga till någon i huvudet med den och sedan återbörda sockan till mitten så snabbt som möjligt. Den som har blivit dängd försöker snabbt ta sockan och dänga tillbaka på den som dängt innan denne hinner tillbaka till sin plats. Om han inte hinner så får han välja vem han dänger till som nästa. Att spinna ett nät Deltagarna sitter parvis på golvet med ett rep per par och håller i varsin ända av repet. Lekledaren börjar spinna nätet genom att säga Mathias lyttar sig mellan Lena och Patrik. Den som blir omnämnd sätter sig enligt uppmaningen, paret sitter kvar. Leken fortsätter tills alla har bytt plats minst en gång. När repen är lämpligt korsade och nätet är färdigt börjar arbetet. Lekledaren säger ett namn och den vars namn nämns börjar nysta sig tillbaka till sitt par precis så som repet går: under över och runt. Man får inte släppa sin repända. Så småningom reder nätet ut sig. Namnbingo Gör i förväg en bingobricka med olika påståenden, t.ex. har spelat handboll, är scout, tycker om gröt. Gör tillräckligt många påståenden. Leken leks så att deltagarna går runt och frågar varandra om de spelat handboll, tycker om gröt etc. Ifall den deltagare man frågat svarar ja på en fråga får man skriva in dens namn i den rutan. Ett namn får innas bara en gång per bricka. När man har hela brickan fylld med namn ropar man Bingo! Liggande bekantskaper Deltagarna ligger på rygg i en ring, med benen mot ringens mitt. En av deltagarna sätter sig upp genom att göra en magmuskelövning. Den som satt sig upp säger hej jag heter Simon och lägger sig ner igen. Resten av deltagarna gör sedan en magmuskelövning och säger hej Simon och lägger sig ner igen. Man går sedan igenom alla deltagare på samma sätt. Samma lek kan även göras med ryggmuskler. Lekar att leka då man har för mycket spring i benen Fisknätet Deltagarna delas in i två grupper. Den ena gruppen, isknätet, bildar en ring genom att gruppmedlemmarna håller varandra i händerna medan de andra, iskarna, ställer sig inne i ringen. Fiskarna ska försöka ta sig ut ur nätet, medan nätet försöker hindra dem. Då iskarna tagit sig ut ur nätet ändrar man uppgifter så att iskarna blir nät och nätet iskar. Vildmarken brinner Varje deltagare ritar ett bo åt sig på marken och ställer sig i det. Lekledaren (som är utan bo) viskar ett djurnamn till alla deltagare. När alla blivit tilldelade ett djur ställer de sig på ett led efter lekledaren och börjar låta och bete sig som sitt djur. Lekledaren börjar röra på sig och ledet följer efter. Plötsligt ropar ledaren Vildmarken brinner! och då ska alla så fort som möjligt springa till ett bo. Den som blir utan bo är ledare i nästa omgång. Blombukett Deltagarna ställer sig i en tät ring, i armkrok. Lekledaren viskar en blomma i alla deltagares öron och berättar att han kommer att ropa upp olika blommor och då ens egen blomma ropas upp så ska man släppa fötterna från marken, dvs. hoppa jämfota. Idén med leken är att lekledaren har viskat samma blomma till alla, till exempel viol. Lekeldaren ropar till exempel ros, nejlika, liljekonvalj, viol och då hoppar alla, vilket resulterar i att alla faller ihop i en hög. Ballongleken Alla deltagare binder fast en ballong i ena vristen. Då lekledaren säger till ska deltagarna försöka trampa sönder de andras ballonger. Då en deltagares ballong går sönder faller han ut ur leken. Leken tar slut då bara en deltagare ännu har en hel ballong.

29 Ormen ömsar skinn Deltagarna står i ett led som en orm. De har benen brett isär och bildar på så sätt en tunnel. Ledet, alltså ormen, behöver inte vara rakt. Då lekledaren ropar ömsa skinn börjad den sista i ledet krypa igenom tunneln så att han kommer först i ledet. Då den som krupit ställt sig upp ropar han ömsa skinn och då får den följande börja krypa. Så fortsätter man tills alla krupit igenom och ormen har ömsat skinn. Denna lek kan göras till en tävling om man har lera ormar som tävlar mot varandra. Fladdermusen och nattjärilarna Välj bland deltagarna en laddermus och tre nattjärilar. Fladdermusens ögon binds för. De övriga deltagarna ställer sig i en ring hand i hand och utgör en gräns för laddermusen och nattjärilarna som är inne i ringen. Fladdermusen ropar laddermus! och nattjärilarna svarar genast pip!. Fladdermusen ska nu med hjälp av ljudet försöka fånga nattjärilarna. Den nattjäril som åker fast blir laddermus och en nattjäril till väljs band deltagarna. Ringen måste vara tyst så att laddermusen hör ropen tillräckligt tydligt. Jägare, bi och sparv En av deltagarna är jägare, en bi och en sparv. De övriga deltagarna ställer sig i en ring. Då leken börjar ska jägaren försöka fånga sparven utan att bli fasttagen av biet. Sparven ska försöka jaga biet utan att bli fasttagen av jägaren och biet försöker ta fast jägaren utan att bli fasttagen av sparven. De tre får springa ut och in i ringen som de vill. Då två av dem blivit fast byter man ut de tre som jagar och jagas. Klabben Deltagarna ställer sig i en ring i armkrok. I mitten av ringen placerar man till exempel ett vedträ. Alla deltagare försöker få de övriga att röra i vedträet utan att själva röra det och utan att släppa greppet. Den som rör i ringen eller bollen faller ut ur leken. Klädstafett Deltagarna delas in i lag på cirka tre personer per lag. Den första i laget springer fram till en stol och klär på sig de kläder som inns där t.ex. ett par byxor, en blus, en hatt och ett par handskar. När kläderna är på springer han tillbaka till laget och klär av sig kläderna, den nästa klär på sig kläderna och springer runt stolen. Den sista i laget klär på sig kläderna och springer till stolen där han klär av sig och sätter sig på kläderna. Det lag som är snabbast vinner. Eldsvåda översvämning storm Lekledaren ropar turvis Eldsvåda!, storm!, översvämning! och då ska deltagarna göra följande saker. Översvämning= hoppa upp Eldsvåda= ligga på marken Storm= stormen tar dig om du inte tar tag i någon vän eller en klunga med vänner. Lekledaren kan även foga samman två saker till exempel eldsvådestorm! då ligger man på marken fastklistrad i de andra. Sjörövare Deltagarna delas upp i två lag. Lagen ställer sig på var sitt led så att lagmedlemmarna håller varandra i händerna och står så långt ifrån varandra som de kan. I båda lagen inns en som ropar. Det ena laget börjar genom att ropa Sjörövare, sjörövare, skicka genast hit (en person från det andra laget)!. Om man har ropat på Anni så ska hon försöka springa igenom det laget som ropat utan att åka fast. Lyckas hon får hon ta någon från det laget med sig över till sitt lag, misslyckas hon blir hon kvar på motståndarnas lag och blir en av dem. Sedan är det andra lagets tur att göra på samma sätt. Det lag vinner som har lest deltagare i sitt lag då man slutar. Krokodilloppet Krokodilloppet är en springtävling som inte kräver ett så stort utrymme. Deltagarna delas in i två lag som ställer sig i en kö. Deltagarna lägger händerna på axlarna eller runt midjan på den person som står framför. Då startskottet går springer krokodilerna iväg genom att alla hoppar jämfota. Om krokodilen går av måste den lappas ihop genom att den främre delen backar till den bakre delen. Det lag som först kommer över den bestämda mållinjen vinner. Noshörningen Bland deltagarna väljs 6 eller 8 jägare ut. De andra är noshörningar som rör sig fritt på ett bestämt område. Jägarna rör sig parvis och håller varandra i bägge händerna och jagar noshörningarna med den ögla som armarna bildar. Då en noshörning åker fast går den ner på huk. De noshörningar som fortfarande är fria kan rädda dem som åkt fast genom att svänga sitt ena ben över dem. Kräftfotboll Fotbollsspelarna rör sig på planen med händer och fötter i marken med ryggen nedåt. Bollen ska vara mjuk och lätt och planen lämpligt liten. För övrigt spelas spelet som vanlig fotboll. Ultimate Det här spelet spelas på en fotbollsplan. Deltagarna delas upp i två lag. Lagen rör sig framåt genom att kasta en frisbee till varandra. Den som har frisbeen får inte röra på sig mer än med stödfot (den ena foten ska alltså hela tiden vara på stället). Mål får man genom att en av lagets spelare med båda fötterna på målområdet får fast frisbeen. Ingen annan än domaren får närma sig den som har frisbeen. Man får inte ta frisbeen från någons händer. Man får ta frisbeen bara då den är i luften eller på marken. Om det blir oklart till vilket lag frisbeen hör kastar domaren upp frisbeen högt i luften mot den större planhalvan. Reglerna för sidolinjerna och hörnen är samma som i fotboll. Siferboll Deltagarna sitter i en ring. I mitten sitter en av deltagarna med en boll i händerna. Alla deltagare har fått en sifra. Den som är i mitten kastar bollen rakt upp och ropar en sifra. Den som har sifran ska fånga bollen innan den når marken. Om han lyckas får han kasta upp bollen till nästa, annars fortsätter den som kastade. Utehärjarlekar Siferboll ute Deltagarna delas in i fem personers lag. Lagen står i led bakom en linje. Den första är 1 den följande 2 o.s.v. Lekledaren står i mitten av planen med en boll i händerna och ropar ut sifror. Om lekledaren ropar en sifra springer den sifran fram och tar bollen, de andra får ta bollen medan han springer till laget med den. Om lekledaren ropar två sifror springer två ur varje lag fram, den ena med den andra på ryggen och tar bollen. Om lekledaren ropar tre sifror springer tre fram, två bärande på den tredje i konungastol. Fyra sifror betyder att laget ska springa i syskonring och fem att hela laget bär en av lagets medlemmar. Vem är rädd för vargen? Deltagare ställer upp sig vid ena sidan av en plan. Lekledaren, som står mitt på planen, ropar Vem är rädd för vargen? och lekdeltagarna svarar Inte jag och försöker ta sig över planen utan att bli fasttagna av vargen. De som blir fasttagna blir också vargar, medan de som lyckats ta sig över får försöka ta sig tillbaka utan att bli fasttagna av vargarna. Leken fortsätter tills alla blivit fast. Variationer: Fisknätet: Då lekledaren tar fast någon springer de vidare hand i hand. Kedjan av fasttagare blir längre och längre allt efter som deltagare tas fast. Endast de två yttersta länkarna kan ta fast någon, men de övriga länkarna kan hjälpa till att omringa fria deltagare. Bläckisken: Endast lekledaren får springa omkring. De andra stannar på det stället där de blivit fasttagna och får inte röra sig mer än ett steg från platsen. British Bulldog: Den som står i mitten fångar de övriga genom att lyfta upp dem i luften. De som blir fasttagna hjälper till att fånga och lyfta upp fria deltagare. Byracka Deltagarna bildar två ringar innanför varandra. En av deltagarna ställer sig i mitten och föreställer en byracka. Deltagarna i den inre ringen är hundmammor som försöker skydda deltagarna i den yttre ringen, valparna, från byrackan. Valpen håller hela tiden sin mamma om midjan. Om byrackan lyckas ta fast valpen blir mamman byracka, valpen blir mamma och byrackan blir valp. Om deltagarna är många kan man ha lera byrackor i mitten. 29 InLednIng Ledarmappen 2011

30 30 Pipar och pöpar Deltagarna delas upp i två lag, pipar och pöpar. I båda lagen väljs en tröskare. På ett avgränsat område har tjugo stycken klädnypor eller andra små föremål gömts. Lagens uppgift är att försöka samla åt sig så många av föremålen som möjligt. Alla i laget söker efter föremål men bara tröskaren får samla dem. Om någon annan hittar ett föremål så ropar den lagets lockrop och försöker genom det locka till sig tröskaren eller någon annan ur laget. Piparnas lockrop är pip och pöparnas pöp. Inga andra ljud får föras under lekens gång. Om det kring ett föremål inns lera pipare än pöpare får piparnas tröskare plocka upp föremålet. Piparna kan alltså plocka på sig föremål alltid då det inns lera pipar kring det än pöpar. Det lag vinner som har lest föremål. zirpzirp röyhröyh - tiitaa Bland deltagarna väljs ett par till tiitaan, de andra delas upp jämnt till pipar och röyhar. Tiitaana jagar röyharna som i sin tur jagar piparna. Om en röyh får tag i en pip blir den en röyh. Om en tiitaa får fast en röyh blir den en pip. De tre kategorierna känns igen på att zirparna laxar med armarna som små fåglar och ropar zirp, zirp, röyharna använder armarna som en mun med kraftiga käkar och ropar röyh, röyh medan tiitaan snurrar armarna över huvudet som en propeller och ropar tiitaa. Leken avslutas då alla har sprungit tillräckligt. Teambuilding Gruppen sitter i en ring och räknar högt från ett och uppåt. Deltagarna säger inte en sifra i någon förhand bestämd ordning utan en som man känner för. Någon börjar med att säga ett och någon fortsätter med att säga två. Idén är att komma upp till tjugo, eller något annat på förhand bestämt tal. Om två personer på samma gång säger samma tal börjar man från början. Om alla blundar blir utmaningen större. Leken utvecklar förmågan att lyssna på andra. Att klä på sig scouthalsduk Deltagarna sitter i en ring. En av dem har en scouthalsduk på sig. Den person som sitter bredvid deltagaren med halsduk ska med munnen ta scouthalsduken och försöka få den kring sin egen hals. Inga händer får användas. Leken tar slut då halsduken gått ett varv runt i ringen och alla har tagit halsduken och fått den kring sin egen hals. Jannes ringlek Gruppen bildar två ringar, en inner- och en ytterring. Var och en i innerringen har ett par i ytterringen. Då musiken spelar rör sig ringarna runt i motsatt riktning. Då musiken stannar upp ska paren så snabbt som möjligt hitta varandra och sätta sig ner. De par som sätter sig sist faller ut ur leken. Buu En ur gruppen går åt sidan. De andra väljer under tiden någon i gruppen som är Buu. Då den som varit borta kommer tillbaka är det hans uppgift att lista ut vem som är Buu, genom att i tur och ordning vidröra de andras huvuden. När han som varit ute rör i Buus huvud, ropar alla på en gång Buu!. I den här leken kan man bli skrämd, men det är det som är idén. Den blinde skulptören I leken inns en blind skulptör, en modell och lera. Modellen ställs i någon inurlig position. Skulptören ska med ögonen förbundna känna på modellen, sedan ska han försöka efterlikna modellen så bra som möjligt. Skulptören får känna på modellen så ofta han behöver. Till slut jämför man modellen och den nya skulpturen. Om man inte har lera att göra skulpturen av kan man rita. En av deltagarna kan också vara modell. Sånglekar Sånglekar kan användas vid många olika tillfällen, speciellt då man har ont om utrymme, t.ex. vid ett lägerbål, i en buss eller i en stuga. För att se till att alla förstått leken innan man börjar kan det vara bra att först sjunga igenom den och visa alla rörelser. Det inns ofta lera varianter av samma sånglek och det kan därför vara bra att i förväg sjunga igenom sångerna, så att alla känner till vilka ord och vilken melodi som används. Sångtävling Deltagarna delas in i grupper. Lekledaren visar upp en bokstav, t.ex. H. Poäng får det lag som först hittar på en sång som börjar på denna bokstav. Det kan vara bra att innan man börjar gemensamt besluta om det är sångens namn, sången eller refrängen som ska börja på bokstaven. Man tävlar tills ett visst antal poäng uppnåtts eller tills bokstäverna tagit slut. Man kan istället för bokstäver även använda ord, exempelvis färger, städer eller namn. Om man använder ord och inte bokstäver så gäller det att hitta på en sång som innehåller ordet och inte börjar på det. Sångleken Deltagarna delas in i grupper. Lekledaren ger en bokstav eller ett ord. Grupperna sjunger turvis sånger som börjar på rätt bokstav eller innehåller ordet. Man får inte sjunga samma sång som en annan grupp har sjungit. Den grupp vinner som hittar på lest sånger. Bra ord kan vara till exempel vargunge, lägereld, scout, sommar, jul och fågel. Så ska det låta Lekledaren har valt en fras med 4 6 ord ur en sång. På förhand är 1 2 ord fastställda som röda bomord. Deltagarna delas in i två lag som turvis väljer vilket ord de vill veta. Om ordet inte är rött ska laget hitta på en sång som innehåller ordet och sjunga den. Om det är ett rött bomord eller om laget inte hittar på en sång går turen över till det andra laget. Poäng får det lag som hittar på vilken sång frasen är tagen ur, och sjunger den under sin tur. Alternativt kan man rita bilder, laget ska då hitta på sången med hjälp av bilderna. Gissar laget fel går turen över till det andra laget. Laurentzia Laurenzia, kära Laurentzia min, När får jag träfa dig nästa gång? På måndag. Deltagarna står i en ring, hand i hand. Då man sjunger antingen Laurentzia eller en veckodag, så går man ner på huk. Då man sjunger versen andra gången sjunger man både måndag och tisdag, sedan måndag, tisdag och onsdag o.s.v. tills man kommit igenom veckan. Denna lek är en bra uppvärmning och kan användas som en del av morgongymnastiken. Det kan vara bra att värma upp lite först så man inte får allt för ont i benen. Litet hus vid skogens slut Litet hus vid skogens slut (man visar ett hustak med hjälp av händerna) Liten tomte tittar ut (man kikar fram under handen, turvis den ena och den andra) Haren skuttar fram så fort (man skuttar framåt med båda händerna) bultar på dess port (knackar på med ena näven knuten) hjälp ack hjälp ack, hjälp du mig (viftar på händerna som hålls ihop från sida till sida) annars skjuter jägaren mig (gör en bössa av händerna och skjuter) Kom ja, kom i stugan in (vinkar inåt med ena handen) Räck mig handen din (sträcker fram handen med handlatan uppåt) Sången sjungs lera gånger, för varje gång lämnar man bort en rad och visar bara rörelserna. Sista gången sjunger man inget utan visar enbart rörelserna. Huvud axlar knä och tå Huvud, axlar, knä och tå, knä och tå Huvud, axlar, knä och tå, knä och tå Ögon, öron hakan klappen får Huvud, axlar knä och tå, knä och tå Pää, olkapää, peppu, polvet, varpaat, polvet, varpaat Pää, olkapää, peppu, polvet, varpaat, polvet, varpaat Silmät, korvat ja vatsa taputa Pää, olkapää, peppu, polvet, varpaat, polvet, varpaat Head, shoulders, knees and toes, knees and toes.

31 Alltid då en kroppsdel nämns lyfter man upp den och börjar skaka på den, och slutar inte förrän sången är klar. I sista versen är alltså alla nämnda kroppsdelar med. A-zum-zi-zaa I m singing in the rain, just singing in the rain. What a glorious feeling, I m happy again! (Under sången gång rör man fritt på sig och klappar i händerna.) Lekledaren: Stop! (Deltagarna upprepar nästa mening.) Lekledaren: händerna fram! A-zum-zi-za, a-zum-zi-za, a-zum-zi-zaza, ahaa (man håller fram händerna och viftar på rumpan från sida till sida.) A-zum-zi-za, a-zum-zi-za, a-zum-zi-zaza, ahaa 31 Head, shoulders, knees and toes, knees and toes. And eyes and ears and mouth and nose. Head, shoulders, knees and toes, knees and toes. Då man sjunger vidrör man den kroppsdel som nämns. För varje gång man sjunger den på nytt sjunger man lite snabbare än förra gången. Uu onni konni Uu onni konni saa uu onni. Uu onni konni saa uu onni. Vaa vaa vaa pikkadaijaijaa-a. Vaa vaa vaa pikkadaijaijaa-a. Uuvi, uuvi, uuvi pikitsi. 1. versen: Man klappar turvis med händerna i sin egen famn, på sitt höger knä och den högra grannens vänster knä, i egen famn och på samma sätt till vänster. 2. versen: Man klappar händerna i sin egen famn, i kors i egen famn, igen i egen famn och sedan upp. 3. versen: Vänster hand sträcks rakt fram. Med höger hand rör man vid vänster handled och låter sedan höger hand vila på vänster armbåge. Sedan böjer man vänster arm så att vänster hand rör vid höger armbåge. Sedan sätter man rakt fram höger arm och gör samma sak. 4. versen: Man klappar händerna i sin egen famn, tar tag med höger hand om näsan och vänster om höger öra, klappar händerna i famnen och byter håll: vänster hand näsan och höger örat. Man upprepar sången lera gånger och för varje gång lite snabbare. Fader Abraham Fader Abraham Fader Abraham Fyra söner hade Abraham Och de åt och drack Och de drack och åt Och så gjorde de så här Vänster hand! höger hand vänster fot höger fot huvudet tungan Armbågarna bak Hakan fram Benet upp Tungan ut. Man sjunger alltid en vers före nästa uppmaning, precis som i fader Abraham så fortsätter man med det som man gjorde i versen innan, så att allt är med i slutet. Uppmaningarna kan låta bland annat så här Tummarna upp Böj på knäna Knäna ihop Tårna ihop Lekledaren kan fritt fram hitta på vad som helst för tokigt. En liten undulat Jag är en liten undulat (viftar med händerna som en fågel som laxar med vingarna) som får så dåligt med mat (klappar sig på magen) för dom jag bor hos, för dom jag bor hos (ritar ett hus i luften med händerna) dom är så snåla. (håller fram handen och gnider tummen mot lång- och pekingret) Dom ger mig isk varenda dag (ritar en vågrörelse i luften med handen) det vill jag alls inte ha (skakar på huvudet) för jag vill hellre, för jag vill hellre (nickar) ha Coca Cola (för handen till munnen som om man skulle dricka) och glass (håller handen som en glasspinne och sticker ut tungan som om man skulle slicka den) Sången sjungs lera gånger med olika variationer på rörelserna, till exempel: stora rörelser, små rörelser, snirkliga rörelser, väldigt fyrkantiga rörelser, rörelser som kommer en rad försenat eller rörelser som kommer i fullständigt slumpmässig ordning. Hajarna Lägg till ti-tii-di-di-di-di-di efter varje rad utom raden och där fanns hajar. Det var en pojke (konturerna av en pojke ritas med händerna i luften) och en licka (konturerna av en licka ritas med händerna i luften) de gick till stranden (går på stället) och det var hett (torkar sig med handen över pannan) jättehett (torkar sig med andra handen över pannan) de tog av sig kläderna (för händerna i luften som när man tar av sig en skjorta) och gick för att simma (gör simrörelser med armarna) och där fanns HAJAR! Pappa haj (klipper med armarna i luften, stora rörelser) Mamma haj (klipper med armarna i luften, stora rörelser) Brorsan haj (klipper med armarna i luften, från armbågen nedåt) Baby haj (klipper med händerna i luften).. lera hajar kan läggas till och rörelser hittas på. och där fanns HAJAR! InLednIng Ledarmappen 2011

32 32 Barnasinne Ja vi har vårat glada barnasinne kvar! Säg har ni erat glada barnasinne kvar? Deltagarna delas i två lag och lagen sjunger sången turvis. Lagen försöker först sjunga högre och högre och turvis överrösta varandra. När ljudnivån är för hög eller när ingendera mera kan sjunga högre börjar det ena laget sjunga riktigt tyst och det andra laget följer exempel och sjunger ännu tystare. Sången fortsätter ett eller två varv till, tills den knappt kan uppfattas mera. Aa-ram-sam Aa-ram-sam-sa Aa-ram-sam-sa Kudi-kudi-kudi-kudi-kudi-ram-sam-sa Aa-ram-sam-sa Aa-ram-sam-sa Kudi-kudi-kudi-kudi-kudi-ram-sam-sa Aa-rai, aa-rai Kudi-kudi-kudi-kudi-kudi-ram-sam-sa Aa-rai, aa-rai Kudi-kudi-kudi-kudi-kudi-ram-sam-sa Vid aa-ram-sam-sa klappar man takten med händerna på knäna. Vid kudi-kudi kliar man sig med ena handen på hakan och med den andra på huvudet. Vid aa-rai lyfter man upp båda armarna i luften. Sången sjungs lera gånger och takten ökar för varje gång. Leken görs svårare genom att man klappar personen som sitter till vänster på knäna och kliar haka och huvud på den som sitter till höger. Lekar från andra länder Stenleken (Zambia) På marken ritas en cirkel, antingen med krita på asfalt eller med foten i sanden. I ringen placerar man ett överenskommet antal stenar, mellan åtta och tio. Den som börjar tar en sten och kastar upp den i luften. Medan stenen är i luften lyttar han ut en sten ur ringen. Lyckas han så kastar han upp stenen en gång till och lyttar denna gång två stenar, nästa gång tre o.s.v. Då alla stenar i ringen är utlyttade, gör han på samma sätt men lyttar in stenarna tillbaka. Tills alla är i ringen. Om den som kastar misslyckas så blir det följandes tur. Man kan göra en svårare variant genom att låta stenarna vara i en grop istället för en ring. Livet i en zambisk familj Detta är en pjäs som berättar om en vanlig zambisk familj som levde på landet. Om det är få deltagare så kan man ta bara korta snuttar och framföra dem genom en trasig telefon eller som pantomim. Deltagarna drar en igur eller ett ord och kommer med i pjäsen då deras igur omnämns och gör som deras igur gör i berättelsen. Flera kortare delar kan framföras av samma deltagare! Ju tokigare skådespelare, desto roligare! Trevliga teaterstunder Exempel på igurer eller ord: Sol Tupp Mamma Hink Flickan Victoria Pojken Mubita Åsna Kärra Apbrödsträd Kastrull Jordnötter Hus Mortel Brunn Pappa Scout Eld Exempelhistoria: Det är en tidig morgon i den lilla byn Kapisha. Solen stiger just upp över horisonten och börjar lysa över landskapet. Så småningom börjar konturerna klarna och man ser ett apbrödsträd som står precis bredvid ett hus av lertegel. I huset sover hela Victorias familj. Någonstans hör man tuppen gala, med sitt ljud väcker den pappan i huset. Pappa sträcker på sig på sin bädd av halm och hoppar sedan upp. Mamma vaknar också och börjar göra upp en eld utanför huset. Barnen sover ännu. Pappa går bakom huset för att se till familjens åsna. Då elden börjat brinna ordentligt och värmer kastrullen med vatten, häller mamma korn i morteln och börjar krossa dem med en lång stav. Hon måste få mjölet malt innan vattnet kokar. Under tiden vaknar Victoria och hennes lillebror Mubita. De kissar i hörnet av huset, eftersom familjen inte har någon toalett. Åsnan frustar då den får syn på barnen. Barnen går snart fram till åsnan och klappar den. Pappa försöker laga ett hjul på kärran som åsnan drar. Mamma har malt kornen och kokar välling på elden. Sedan ropar hon att familjen ska komma och äta. Alla äter ur samma kastrull för hand. Efter maten spänner pappa åsnan för kärran. Mamma går tillsammans med barnen till brunnen för att hämta vatten. De tar med sig fyra stora hinkar. Vid brunnen möter de en scoutlicka, som hämtar tvättvatten. Det inns lite vatten i brunnen och alla tittar turvis ner i den. De diskuterar på serenispråket om vattnet kommer att räcka till slutet av torrperioden. Sedan tar mamma upp vatten i de fyra hinkarna och de bär hem det. Pappa har fått hjulet lagat. Nöjd hoppar han i kärran och manar på åsnan. I morgon är det marknad, så pappa åker till åkern och börjar ta upp jordnötter. En del nötter sitter hårt fast så pappa måste ta i allt vad han orkar. Jordnötterna är stora och ser ina ut. Pappa lyfter nötterna i kärran. Solen gassar redan nästan mitt på himlen och pappa är svettig. Runt honom inns ingen skugga. Hemma är mamma och barnen i apträdets skugga. Mamma förbereder redan nästa måltid men barnen har hittat några tomma hinkar och trummar rytmiskt på dem. Vinden tar tag i apträdets grenar. Victoria har hittat på en bra rytm som hon spelar om och om. Mubita vet inte riktigt vad han ska hitta på så han tar mammas mortel, vänder den upp och ned och trummar på den. Den har inte riktigt lika int ljud som hinkarna så Mubita sätter in huvudet i morteln och ropar så att det ekar. Ljudet är så väldigt att mamma blir rädd. Det börjar bli kväll, solen går ner, pappa återvänder med åsnan från åkern med kärran full av jordnötter. Barnen rusar fram och skalar några nötter för att äta dem. Snart är det dags att äta kvällsvard och lägga sig för i morgon är det tidig väckning på grund av marknaden. Ett annat alternativ är att hitta på en egen berättelse med de givna orden. Alla blir tilldelade en lapp, där det står ett ord som har med Zambia att göra. Man berättar berättelsen så att alla sitter i ring och den första börjar berätta något med hjälp av ordet på sin lapp, sedan måste den följande fortsätta och foga ihop det med ordet på sin lapp Tapto Med tapto avser inlandssvenska scouter såväl sången Tapto, som de andakter eller stilla stunder som avslutar möten eller dagen på läger och utfärder. Det är en gemensam stund som skapar gemenskap mellan gruppens medlemmar. Tapto eller den stilla stunden behöver inte vara konfessionell, även om en andakt också är ett naturligt sätt att uppfylla den andliga fostran som ingår i scoutverksamheten. I scoutfostran följer kåren sin bakgrundsorganisations (ofta en evangelisk-luthersk eller ortodox församling) eller den enskilda scoutens personliga övertygelse (då man inte har någon religiös bakgrundsorganisation). Var och en ska beredas möjlighet att utöva sin religion. Detta är bra att beakta då man håller andakter. Många andakter eller tapton är sådana att de passar alla, oberoende av religion. De kan t.ex. handla om fred eller vara stilla stunder då man varvar ner. Tapto kan behandla många viktiga gemensamma och också svåra frågor genom berättelser eller gemensam diskussion. Tapto är exempelvis ett bra tillfälle att behandla frågor om etik och moral och att ta upp problem som hör ihop med gruppens verksamhet. Det är till stor del ledaren som avgör i hur hög grad religionen kommer fram i taptot. Ledaren kan be församlingen om hjälp. En del församlingar har anställda som har scouting som ett av sina ansvarsområden (sådana församlingsanställda kallas i scoutsammanhang för Frans, på inska Seppo). Ifall församlingen inte har en sådan anställd kan du be ungdomsprästen eller en ungdomsarbetsledare att någon gång hålla en

33 andakt eller ett möte med religiöst tema för din grupp. Det lönar sig också att ha kontakt med församlingen då ni planerar lägerkyrka eller en andakt på en söndagsutfärd. Temat för taptot eller andakten kan vara nästan vad som helst, men det är bra att beakta hur deltagarna själva upplever olika frågor och vad som intresserar dem. Det kan vara anledning att undvika för besvärliga eller högtlygande teman. Med äldre scouter kan man också diskutera mer och djupare och ge var och en möjlighet att föra fram sin åsikt. Då ni behandlar svåra frågor såsom skilsmässa, sjukdom eller död är det viktigt att behandla saken ända till slut så att det inte blir en börda som bekymrar eller skapar rädslor hos deltagarna. Syftet med Tapto är att väcka tankar men också att ge deltagarna en lugn och stilla stund. En bra andakt innehåller också upplevelser och vädjar till deltagarnas känslor. Andakten behöver ändå inte innebära att barnen enbart sitter tysta i ring och lyssnar på ledarens berättelse. Pröva att gå ut på sinnesutfärder, gå längs en ljusstig eller uppför ett drama tillsammans. Det inns lika många olika andakter som andaktshållare och andakten eller taptot får alltid något av ledarens karaktär. Man kan använda många olika element i samma taptostund, sång, bön, tal, lekar mm. Vanligen är det lagom att reservera 5 10 minuter i slutet av mötet eller kvällen för tapto. Genomförandet kan variera. Du kan använda dikter, berättelser som fortsätter från möte till möte, lärorika livssagor, tänkvärda ord längs en ljusstig, berättelser vid lägerelden, avslappning, traditionella sagor, berättelser ur Bibeln, relexspårning, tacksamhetsstunder eller musik. Det ger ofta mervärde om du kan utnyttja naturen som en plats för stillhet. Speciellt på utfärder och läger lönar det sig att ta vara på den chansen. Taptostunden avslutas ofta med syskonring, då man står hand i hand så att höger hand är i kors över den vänstra. Finskspråkiga scouter håller händerna tvärtom, vänster över höger. I syskonringen kan man säga något eller några väl valda ord eller sjunga en sång. Ibland läser man scoutbönen tillsammans och ofta avslutar man med sången Tapto. Bland inlandssvenska scouter avslutar man ringen t.ex. genom att skicka en kläm genom hela ringen, eller genom att försiktigt öppna ringen genom att lyfta upp händerna och samtidigt släppa taget. Ett annat sätt är att man då ringen ännu är sluten skakar hand och säger god natt och därefter släpper taget om kamratens hand. På detta sätt avslutas dagen i en trygg gemenskap, från vilken var och en i ro kan söka sig mot kvällssysselsättningar eller till sängs. Ta reda på vilka taptotraditioner man har i din kår och lär ut dem till scouterna i din egen grupp. Du hittar stöd för tapto- och andaktsstunder bland annat i Taptoboken, som innehåller berättelser med scoutidealen som tema. Även om scoutidealen år 2008 förändrats en aning är boken fortfarande väl värd att användas. Böner och kristet material Då andakten har en kristen religiös karaktär kan ni läsa berättelser ur Bibeln, be tillsammans eller diskutera annalkande helger. Bibeln, Katekesen och Psalmboken är några källor, men det inns också andaktsböcker för barn och böcker med andliga barn- och ungdomssånger. Du hittar dem på biblioteket eller genom att tala med barn- och ungdomsarbetsledare i din församling. Du kan också söka efter bibeltexter eller tips för andliga stunder på internet, till exempel på Evangelisk lutherska kyrkans webbplats eller på Kyrkans utlandshjälps webbplats Några av texterna i Taptoboken har också teman som anknyter till Bibeln. Böner Böner passar bra i samband med andakts- och taptostunder. Ni kan be med egna ord, eller använda bön- och andaktsböcker som stöd. Det är lätt att göra egna böner. Ni kan till exempel sammanställa en egen kvällsbön för hela gruppen eller låta var och en i tur och ordning säga något som ni tillsammans ber för. Bön är människors sätt att tala med Gud, och det behövs inte alltid ens ord för det. Scoutbönen används också i vissa kårer i samband med Tapto. Du hittar mer tips med anknytning till böner på Finlands evangelisk-lutherska kyrkas webbplats eller på Svenska Kyrkans webbplats Scoutbönen: Käre Fader i din himmel, Du som alltid hjälper mig. Var jag går i Världens vimmel hör min bön som söker Dig. Hjälp mig leva Dig till ära, hedra Finland, mor och far, min och andras bördor bära. Hjälp mig följa scouters ideal. Fransiscus av Assisis fredsbön: O Herre gör mig till ett redskap för din frid Där hat inns, låt mig föra in dit kärlek Där ondska inns, låt mig få komma med förlåtelse Där oenighet inns, låt mig få komma med enighet Där tvivel inns, låt mig få komma med tro Där osanning inns, låt mig få komma med sanning Där förtvivlan inns, låt mig få komma med hoppet Där sorg inns, låt mig få komma med glädjen Där mörker inns, låt mig få komma med ljuset O Gudomlige Mästare, låt mig sträva Inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta Inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå Inte så mycket efter att bli älskad, som att älska Ty det är genom att ge, som man får, genom att förlåta, som man blir förlåten och genom att dö som man uppstår till det eviga livet naturen Skogen och naturen erbjuder många möjligheter till stilla stunder och funderingar kring livets stora frågor. Miljö- och naturskydd är bra teman för taptostundernas berättelser och som inledning till diskussioner. Naturen är en plats för taptostunden. Hajkernas stämningsfulla lägerbål blir ofta ina minnen, men ni kan också avsluta veckomötet ute i naturen. Gör en ljusstig eller en relexspårning med tänkvärda ord eller utdrag ur berättelser, lek en lugnande lek i kvällsskymningen, tillverka naturkonstverk eller gå på en tyst promenad i närterrängen. Om miljövård och miljöfostran kan du läsa bland annat på Statens Miljöförvaltnings webbplats: För en taptostund i naturen kan du också söka upp till exempel indianberättelser eller traditionella inländska berättelser som Viola Renvalls bok Tio sagor om skogsfolket. I stunder av djupt allvar Taptot kan ge en möjlighet att också behandla svåra saker. Det kan handla om aktuella händelser i samhället eller det egna livet, om sådant som tynger sinnet, eller om frågor och situationer som kan kännas skrämmande. Det är ändå viktigt att tala om även de svåraste frågorna, att diskutera dem och helst behandla dem till slut, så att inget blir kvar som bekymmer eller oro hos deltagarna. Var ärlig, ge information på en lämplig nivå för målgruppen och se till slut till att alla har det bra. Det är viktigt att bevara en känsla av trygghet, så att barnen och de unga inte oroar sig för mycket. Speciellt yngre scouter kan låta fantasin kompensera de luckor som lämnas obehandlade, vilket kan leda till oro och ångest. Försök alltså i mån av möjlighet att skapa en trygg stämning och en tro på framtiden, också då ni behandlar svåra ämnen. Barnens rätt Då man utarbetade ett utvecklingspolitiskt program för barn- och ungdomsärenden konstaterade lera folkrörelser att barn och unga inte vet tillräckligt om sina rättigheter. Ni kan ta upp detta tema och diskutera hur barnens rättigheter beaktas i familjen, i skolan, i den egna kommunen, i Finland och på olika håll i världen. Vad innebär det i praktiken? Har barn plikter, t.ex. gentemot andra barn eller sina föräldrar och andra vuxna? Var går gränsen för barnets fysiska och psykiska självbestämmanderätt? När är det bäst för barnet att lyda, och när får man vägra? Vad kan man göra om barnens rättigheter hotas? Var kan man få hjälp och vems plikt är det att ingripa. Läs mer om barnens rättigheter på till exempel Rädda barnens eller Mannerheims barnskyddsförbunds webbplatser eller på På sidorna kan du bland annat studera FN:s konvention om barnens rättigheter. 33 InLednIng Ledarmappen 2011

34 34 Andra teman som kan diskuteras: olikheter droger och rusmedel lickor och pojkar ensamhet självkänsla kamrater och vänskap mobbning känslor en närståendes sjukdom eller död Scoutberättelser Berättande Berättelser och legender spelar en viktig roll inom scoutingen. En berättelse kan fungera som inledning till en lek eller till att lära sig något nytt. En kvällsberättelse i slutet av mötet lugnar, men sagor och berättelser kan också användas för att liva upp stämningen. Beroende på åldersgruppen har man olika målsättningar med berättandet. För vargungarna kan man använda sagor och berättelser som inledning till programmet, medan berättelsen för äventyrsscouterna kan utgöra en spännande bakgrund till en terränglek. Inom de äldre åldersgrupperna kan man inna ler dimensioner i berättandet scoutberättelserna kan bland annat användas för att förmedla scoutingens värdegrund. Berättande är en konst i sig. En konst som inte alla behärskar från födseln, men i likhet med andra färdigheter kan man träna sig i att berätta. Det är idé att förbereda sig väl inför berättandet. Beakta både målgrupp och situation då du väljer berättelse. Berättelsen kan ha många syften. Den kan fungera som andaktsstund eller tapto, som godnattsaga på hajken eller förläggningen, som ramberättelse för en uppgift eller för en lek, som undervisning eller som rent tidsfördriv. Begrunda också vilka reaktioner du vill att berättelsen skall ge upphov till. Genom berättelserna kan du lyfta fram mångfald och olikheter. Vad handlar berättelsen om? Kan du bjuda på något annat än den traditionella scenuppsättningen i sagan? Kan familjen i sagan se ut på något annat sätt än pappa Mats, mamma Maja och två barn? Genom olika slags berättelser kan scouter med olika bakgrund känna sig beaktade och få positiva förebilder som de kan identiiera sig med. Samtidigt får de som omfattas av normen i samhället ta del av olikheter och mångfald. Välj modigt berättelser från olika kulturer och kontinenter! Det inns en mängd olika berättartekniker, och alla har sitt eget sätt att berätta, men några saker lönar det sig för alla att hålla i minnet. Ämnet Det inns lika många ämnen som det inns sagor. Den religiösa litteraturen innehåller många exempel på berättelser med religiöst tema. En del av berättelserna i Bibeln är ganska vilda, men du hittar också många andra berättelser där. Det beror också mycket på vilken berättarstil du använder. Budskapet går bäst fram om du kan relatera berättelsen till åhörarnas vardag. I biblioteket hittar du t.ex. Barnens Bibel eller andliga berättelser för barn. Också berättelserna om B-P och legenden om S:t Göran är bra berättelser. Det inns säkert legender och kanske spökhistorier som anknyter till kåren, kårmedlemmarnas hembygd och dylikt. Fråga på biblioteket, av äldre släktingar, bekanta eller hitta på själv. Vad är roligare än en hemlig legend, som bara några få känner till, exempelvis uppbyggd kring kårens namn? Klassiska äventyrsberättelser och folksagor innehåller ofta lärdomar samtidigt som de är både humoristiska och fartfyllda. Det lönar sig att bekanta sig med både sagoklassikerna och modernare versioner. Uppbyggnaden Rytmen ger berättelsen en struktur. Grundstrukturen består av en medryckande inledning, en mittendel som innehåller de olika centrala

35 händelserna och ett slut som binder ihop berättelsen. Alldeles huvudlösa historier har bokstavligt talat varken rim eller reson, men i princip kan man tillämpa grundstrukturen på många olika sätt. Ramberättelsen är en berättelse som innehåller en annan berättelse. Berättelser som har en fortsättning, följetonger, kan delas upp i lämpliga delar t.ex. över lera möten, eller så att en berättare inleder och någon annan fortsätter osv. Ibland kan det vara svårt att utveckla följetonger, i och med att berättelsens inledning kan glömmas bort mot slutet. En följetong passar kanske därför bäst som tapto eller som kvällssaga, men är inte nödvändigtvis det bästa valet av bakgrundsberättelse. Speciellt folksagorna innehåller ofta speciella karaktärer och klara motsatser. Var försiktig med dessa, så att inte någon eller något får en stämpel; hur beskrivs exempelvis olika nationaliteter i sagan? Folksagor kan dock vara utmärkta som bakgrund för att fundera över stereotypier. Framförandet Det är inte meningen att sagans struktur skall binda berättaren. Anpassa berättelsen till situationen, också om du använder en färdig berättelse. Var inte heller allt för allvarlig, utan utnyttja humor, lustiga händelser och spänning i lagom stora portioner. Om du lever dig in i historien rycker du också med lyssnarna. Ingen orkar bli ivrig om du läser en bok rakt upp och ned med monoton röst. Använd hjälpmedel och rekvisita. Då du berättar kvällssagan kan du klä dig i en kåpa och tända ljus. Ta fram en nyckelknippa och berätta en berättelse om varifrån nycklarna kommer. Som alternativ till berättelser kan du också använda ramsor, dikter, tänkvärda tankar, aforismer, drama, böcker och sånger. Biblioteket är den bästa källan och bibliotekarien på barnavdelningen kan också hjälpa dig om du vet för vilket ändamål du söker en berättelse. Scoutberättelserna De traditionella scoutberättelserna förmedlar en bit av historien men presenterar också scoutingens värderingar på sitt eget sätt. Berättelserna om B-P, Kim, S:t Göran, samt Grodan i gräddstånkan är de mest centrala scoutberättelserna. Låt historiens vingar susa, dramatisera, dela upp berättelserna i avsnitt att användas vid tapto, eller låt berättelserna leda in scouterna i det ni ska göra. berättelser om B-P:s liv berättelserna om Kim B-P:s afrikalegender legenden om S:t Göran och draken Grodan i gräddstånkan (handikappscouternas symbol) 35 InLednIng Legenden om Kim Kim är en av igurerna i rudyard Kiplings ungdomsböcker. B-p gjorde Kim bekant för alla världens scouter genom att i sina böcker använda honom som ett exempel på en pojke som använde sina färdigheter till förmån för sitt land. Böckerna om Kim hittas fortfarande på ungdomsavdelningar på många bibliotek. Historien bakom Kimspelet: Kim, eller Kimball Ohara, var son till serganten i det irländska regementet i Indien. Kim blev föräldralös i ett tidigt skede. Kim lekte med ursprungsbefolkningen och lärde sig deras språk och seder. Kim levde vandrarens liv. Under en av sina vandringar stötte han på det regement där hans far hade tjänat. Under sitt besök på lägret blev Kim anklagad för stöld. då saken reddes ut klarnade också Kims bakgrund och regementet tog hand om pojken. Trots livet i det engelska regementet klädde sig Kim fortfarande gärna i indiska klädnader på fritiden och umgicks med ursprungsbefolkningen som en av dem. en dag träffade Kim en juvelerare som var spion för regeringen. eftersom Kim var väl bekant med ursprungsbefolkningens språk och seder utbildades också han till spion. Kims utbildning innehöll många övningar som utvecklade pojkens observationsförmåga, slutledningsförmåga och minne. den första övningen gick till så här: Juveleraren visade Kim en bricka med olika stenar. Kim ick titta på brickan en stund innan juveleraren täckte över den med en duk. därefter skulle Kim berätta hurudana stenar som fanns på brickan och hur många de var. efter en tids övning lärde sig Kim att lägga alla stenar eller motsvarande föremål på minnet. Kimspelen som leks i scoutingen är varianter av denna övning. Kim blev också bra på att maskera sig och på att överleva och var inte rådlös ens i knepigare situationer. Källa: Instruktioner och tips för Kimspel inns i kapitlet Lekar. Legenden om Sankt Göran så som B-P berättade den Sankt göran föddes i Kappadokien i Herrens år 303. Som sjuttonåring rekryterades han till soldat i kavalleriet och blev snart känd för sitt mod. en gång kom han till staden Selem. I närheten av staden bodde en drake som varje dag krävde en av invånarna i staden som mat. Vilken invånare som offrades avgjordes genom lottdragning. den dagen som Sankt göran anlände till staden hade lotten fallit på kungens dotter Cleolinda. Sankt göran ville inte att prinsessan skulle offras så han sökte upp draken som befann sig i ett närbeläget kärr och dödade den. Sankt göran var just sådan som en scout ska vara. då han mötte en svårighet eller fara hur stor den än var, till och med i formen av en drake så lydde han inte av skräck, utan anföll den med egna och hästens krafter. Trots att han var dåligt utrustad för uppdraget han hade bara sitt spjut gav han sig ändå in på det, gjorde sitt bästa och lyckades till slut vinna den kamp som ingen vågat ge sig in på tidigare. Källa: Thinking Day Thinking day iras av scouter i hela världen den 22. februari på robert Baden-powells och Lady Olaves gemensamma födelsedag. dagen iras bland annat genom att man minns scoutevenemang och samlar in pengar för välgörenhet. Ute i världen är dagen bland pojkscoutorganisationer känd som B-p day dvs. B-p dagen medan lickscoutorganisationerna kallar dagen för World Thinking day. WAGGGS: hinking Day sida på internet inns på adressen Grodan i gräddstånkan handicapscoutingens symbollegend B-p berättade en gammal historia om två grodor som en dag råkade hitta ett kärl med grädde. grodorna kikade nyiket ned i kärlet och ramlade ned i det. den ena grodan trodde att grädden var en konstig vätska som det var omöjligt att simma i, så den försökte inte ens. då ingen räddning kom sjönk den så småningom till bottnen och drunknade. den andra grodan gav inte upp. den simmade och sparkade så mycket den bara orkade. Ibland sjönk också den, men den sparkade sig alltid upp till ytan igen. Och hur gick det? plötsligt kände den något fast under fötterna och kunde hoppa ut ur kärlet. medan den sparkade och simmade hade den kärnat grädden till smör. den tappra grodan klarade sig. Källa: Dessutom inns många berättelser om B-P:s liv samt B-P:s Afrika-legender. Ledarmappen 2011

36 praktiska tips att leda grupper och människor Ledarskap Man föds inte till ledare, man blir det. Vad är gott ledarskap? En god ledare är till exempel målmedveten och ödmjuk, äkta, rejäl och ärlig, han är inte rädd för att göra fel, han lyssnar och han vågar ge av sig själv. Han är känslig, modig, inspirerad och engagerad. Det har skrivits mycket om ledarskap, och ledarskapets betydelse växer hela tiden i synnerhet inom afärsvärlden. Inom scoutingen är det viktigaste ändå att vi leder enligt scoutmodeller. Scoutingen är varken armé, skola eller riksdag. Inom scoutingen står de som ska ledas och deras behov i främsta rummet. I första hand ska vi alltså garantera barnen en möjlighet att växa och få uppleva glädjen i att lyckas. Ledarens möjlighet att utvecklas i sin ledaruppgift kommer i andra hand. Den vuxna ska vara lämpligt mycket närvarande, men ändå ge tillräckligt med utrymme också åt de unga ledarna. Ledarrollerna Nedan presenteras kort olika ledarroller. Modellen är skräddarsydd (uttryckligen) för inländska scoutledare. De tre första (betjänt, leader och manager) är bestående roller som inns med i allt ledarskap. De tre andra (boss, möjliggörare och fostrare) beskriver mera det som sker i olika ledarskapssituationer. De bestående rollerna beskriver mera ledarens egenskaper. Målet är att scoutledaren utvecklas i de roller som är mer främmande för hans natur och hjälper andra att växa in i de roller de behöver mest. Betjänt Ledaren förbinder sig till sitt uppdrag och sin egen tillväxt. Ledaruppgifterna grundar sig på frivillighet. Betjäntens roll syns på många sätt i vardagen. Akelan ansvarar för att barnen har kvalitativ verksamhet minst en gång i veckan. Huvudkontrollanten på scoutfärdighetstävlingen förbinder sig till sin uppgift av egen vilja, och vill sköta uppgiften efter bästa förmåga. Också ansvaret för internationella ärenden under ett större läger kräver ett starkt engagemang från början till slut av den som tar på sig uppgiften. Ledarskapsuppgifterna inom scoutverksamheten grundar sig på frivillighet. Förutsättningen för frivilligt arbete är att en person är motiverad att binda sig till en uppgift. Leader Inom scoutverksamheten styrs ledarskapet av våra målsättningar och principer. Leadern är en värdeledare. Ett exempel på en leader är en kårchef som förstår och godtar scoutingens värderingar och mål och ser till att scoutmetoden används i kåren. Akelan ger vargungarna en möjlighet till personlig tillväxt. Scoutingens värderingar styr lockens verksamhet. De värderingar som var och en omfattar styr allt beslutsfattande, också inom ledaruppdragen. Manager Till ledarskapet hör planering, förberedelser och utvärdering. Inom scoutingen erbjuds olika modeller för att planera och utvärdera verksamheten. Det är onödigt att uppinna hjulet på nytt. Det är också viktigt att man tillsammans följer upp det man planerat. Realiseras planerna? Vad beror det på om de inte gör det? De tidtabeller, regelbundna utvärderingar och den respons man kommit överens om i handslaget stöder en planerad verksamhet. Boss Bossen har kontroll över gruppen i alla olika situationer - mötet urartar inte i babbel eller härjande. En boss stiger fram då någon måste ta ledningen. En bra boss kan utnyttja hela gruppen: Om gruppen går vilse får den som orienterar bäst reda ut var man beinner sig. En boss vågar också ingripa i konliktsituationer. Möjliggörare Att delegera innebär att man delar med sig av ansvar och makt och ger utrymme åt dem man leder, något som är väsentligt för deras utveckling. Ledaren är den som gör gruppens verksamhet möjlig och till denna uppgift hör handledning och stöd. Möjliggörarens innersta väsen kommer bäst fram till exempel i lotsens arbete med explorerscouterna: han sparkar igång verksamheten, ger allt det stöd patrullen behöver och ger explorerscouterna möjlighet att bestämma, pröva och göra själv. Fostrare Scoutingen är en fostrande organisation, vars målgrupp utgörs av barn och unga. Deras möjlighet att växa bör alltså prioriteras. Ledarens fostrande roll bör alltid betonas då ledaren arbetar med barn och unga. Du kan läsa mer om ledarroller och ledarskap i Handbok för scoutledare. patrulledarens roller Patrulledarens roll är lättare än de ovan nämnda rollerna. Det är ändå all anledning att göra klart för patrulledarna att de också har ett ansvar för patrullens verksamhet. Oberoende av vilken åldersgrupp patrulledaren är ledare för är han konstant i scouternas blickfång. Det är också allt skäl att göra klart för honom att han inte ska bära en för stor börda. Det viktigaste är att han är sig själv och intresserad av vad han gör. Det han inte ännu kan, det kan han lära sig. 1. Förebild och rolligur Patrulledaren är ansvarig för den bild av ledarskapet hans patrullmedlemmar får. Han ser exempelvis till att verksamheten är trygg, inspirerande och tydlig och att han har tillräckligt mycket auktoritet för att lyckas med patrullens verksamhet. Inte ens patrulledaren är perfekt och det är mänskligt att begå misstag. Patrulledaren måste dock kunna erkänna misstagen öppet. 2. Fostrare Ju yngre barn det handlar om, desto större del av ledarskapet går åt till fostran. Exempel på fortgående fostran är se till att gemensamma uppgifter sköts tillsammans och att scouterna beaktar andra i sin egen verksamhet. Det är också viktigt att minnas att ledaren inte är patrullmedlemmarnas betjänt. Redan vargungarna, för att inte tala om äldre scouter, kan göra många saker själva. 3. Övervakare Patrulledaren måste i första hand vara rättvis. Han får inte favorisera något av barnen eller ge någon specialförmåner. Patrulledaren ska också se till att ingen av patrullens medlemmar åsidosätts. 4. Opinionsbildare I synnerhet för de yngre scouterna är patrulledaren den vars åsikter man inte ifrågasätter. Patrullmedlemmarna kan ordagrant komma ihåg något patrulledaren sagt ännu lera år efteråt. Detta är skäl att hålla i minnet i all verksamhet. Scouting och tidsanvändning För de lesta av oss är scoutingen mer än bara en hobby. Många säger till och med att scouting är en livsstil. Oberoende vilkendera scoutingen är för dig, är den garanterat tidskrävande. Om denna samma tid konkurrerar många olika saker så som andra hobbyer, studier, arbete och familj. För att scoutingen ska förbli en rolig hobby får den inte bli en oöverkomlig börda. Fundera över hur mycket tid du kan lägga ned på scoutingen och håll sedan fast vid det. Prioritera de evenemang som berör din egen grupp. Det att du själv deltar sporrar också dina gruppmedlemmar att delta. Ibland är det bra att utvidga synfältet utanför den egna åldersgruppen och delta till exempel i förberedelserna för en utfärd för hela kåren, eller delta i staben för ett evenemang eller en tävling i regionen eller i FiSSc (Finlands Svenska Scouter). Då alla gör sin del av de gemensamma sysslorna faller inte allt ansvar på enskilda (och oftast samma) ledare. Det viktigaste är ändå att komma ihåg att var och en själv ansvarar för att han orkar. Periodvis kan man ha många projekt på gång men det måste alltid innas fritid, också från scoutingen. Kontrollera din tidsanvändning Bland det viktigaste för en bra kontroll över livet är att ha kontroll över tidsanvändningen. Det är viktigt för var och en att veta när skol- eller

37 arbetsdagen börjar eller när kårens vårhajk ordnas. Det lönar sig att planera sin egen tidsanvändning. Detta ger dig en känsla av att du har kontroll över ditt dagliga liv i stället för att leva i ett fullständigt kaos. Att planera sin tid är på sätt och vis att leda sig själv. Då du vet när du ska vara var kan du arbeta efektivt och ofta blir det också mera fritid kvar. Kom ihåg vad du kommit överens om och håll fast vid överenskomna tidtabeller. Då du planerar din tidsanvändning förnuftigt är du nöjdare. Kom ihåg att ogjort arbete är den värsta källan till stress. Tips för att orka som ledare: Lär dig att säga nej Det är inte fel att känna sina egna begränsningar och säga nej. Det visar istället på mognad. Tiden räcker inte till för allt och vi måste varje dag, både inom scoutingen och utanför den, välja mellan allt mera. Be om hjälp Ibland hinner man bara inte göra det som man har lovat. Situationen har förändrats sedan man gav löftet. Be då om hjälp. Den sämsta lösningen är att låta bli att berätta för någon att du inte kommer att hinna sköta uppdraget. Använd kalender på rätt sätt Skriv i kalendern upp allt som du vill bli påmind om när dagen närmar sig. Det här gäller faktiskt allt, men försök att skriva upp bara sådant i kalendern som måste ske just vid den tidpunkten. På det sättet behöver du inte kopiera samma saker till nästa vecka ifall de blev ogjorda den föregående veckan. Skriv upp allt Då du lovar något, eller kommer på något, ska du genast skriva upp saken. Det är förnuftigt att ha en todo-lista där du skriver upp allt du kommer på. Sakerna kan därefter på nedan beskrivna sätt lyttas till minneslistor som är bundna till någon viss plats. Gör upp minneslistor som är bundna till en viss plats. Flytta åtminstone en gång i veckan över allt från todo-listan till separata papper enligt var uppgifterna hör hemma. Varje lista hör i hop med en plats där dessa uppgifter kan göras. Exempel på olika listor är en hemmalista för sådant du kan göra bara hemma, en kårlokals- eller scoutlista för sådant som berör scoutingen, en skollista för sådant som du kan göra bara i skolan, en datorlista för sådant som kräver tillgång till en dator, en inköpslista för sådant du måste köpa i butiken, en lista för större uppgifter som inte kan göras på en gång och en vänta-påandra-lista för sådant som du väntar på att någon annan ska göra. Det här systemet är ganska detaljerat och passar säkert inte alla. Håll dig i så fall till en todo-lista till exempel på ett uppslag i ett häfte. Huvudsaken är att du skriver upp istället för att försöka lägga allt på minnet. Det lönar sig också att hålla antalet listor någorlunda litet. För varje uppgift är det bra att fundera om du kan göra allt på en gång. Du kan inte städa hela kårlokalen på en gång. Det lönar sig att skriva upp kårlokalsstädningen på listan över större uppgifter och sedan börja med att fundera på något konkret som du kan göra för att städa upp i kårlokalen, till exempel att föra ut allt skräp till soptunnan. Uppgifter har en tendens att bli bortglömda och därför lönar det sig att skriva upp dem. Gå regelbundet igenom listorna så du påminns om vad som står på dem. Stryk ut det du redan gjort och fyll i med nytt som du kommer på. Meningen med vänta-på-andra-listan är att du ska komma ihåg att du förväntar dig att också andra gör något. När du har ledig tid och inte har något annat att göra kan du gå igenom listan på ogjorda uppgifter och utföra lämpliga mindre sådana. Ibland är det bra att fundera över om det går åt mera tid till att skriva upp en uppgift än till att göra den med det samma gruppanda, teambuilding Det är viktigt att skapa gruppanda. Alla åldersgrupper fungerar i grupper, det är bara gruppernas uppbyggnad och ledare som varierar. Ledaren bör satsa på att svetsa samman gruppen, eftersom en god anda är förutsättningen för att en grupp ska kunna fungera friktionsfritt. En förtätad och sporrande gruppanda ger varje gruppmedlem en möjlighet till positiva erfarenheter och förebygger uppkomsten av problemsituationer. Utan en god gruppanda fungerar ingen grupp särskilt länge! En grupp är en skara människor som känner de andra medlemmarna i gruppen och upplever att de hör till gruppen. Alla gruppmedlemmar står i interaktion med varandra och gruppen har ett gemensamt mål eller en gemensam uppgift, till exempel scoutmötet varje vecka eller projektet att planera en förläggning. För barn och unga är känslan av att höra till gruppen viktig. Lyckade erfarenheter i gruppen kan ha en positiv inverkan också senare i livet. Grundpelaren för gruppandan är ömsesidig tillit. För att alla ska trivas och våga vara sig själva ska det råda en god och trygg stämning inom gruppen. Då gruppen är trygg och bekant kan gruppens medlemmar ta på sig olika roller i olika situationer, och ingen behöver vara rädd för att bli retad. Var och en kan uttrycka sina åsikter, diskutera och fungera på sitt eget sätt. Inom gruppen inns inget tvång på att man alltid måste lyckas. Då man kan lita på att kompisarna hjälper och godkänner en som man är behöver man inte heller oroa sig för att misslyckas. Inom grupper kan man ofta urskilja olika roller, vilket inte nödvändigtvis försvårar verksamheten, utan tvärtom ofta stöder den. Sådana roller är till exempel den sporrande, den kritiska, den som söker kunskap, den som följer efter. Det lönar sig att studera rollerna och att emellanåt avsiktligt blanda korten. Gruppen består av individer och ibland förstärks skillnader i temperament och beteende. En välvillig inställning till varandra och viljan att agera tillsammans sporrar gruppens verksamhet. Då reglerna är klara och eventuella problemsituationer hanteras öppet har man redan sett till att ingen blir ensam. gruppens utvecklingsfaser Då gruppen inleder sin verksamhet eller bildas på nytt (t.ex. då ledaren byts eller en ny medlem kommer med i gruppen) inleds en process för att bygga upp gruppen och då kan det behövas en aktiv gruppbildning. Med gruppbildning avser man en medveten process genom vilken man syftar till att förbättra gruppmedlemmarnas tillit, trygghet, kommunikationsförmåga och kännedom om varandra. Det faktum att gruppmedlemmarna lärt sig varandras namn betyder inte att gruppbildningen har skett. Processen är tidskrävande och avsikten är att uppnå en tillitsfull stämning och verklig samverkan. Ledarens roll är av största vikt i början. Det är ledaren som, medan medlemmarna ännu är osäkra på sina positioner, ska styra gruppen i riktning mot en fungerande gruppanda. Under gruppens utformningsfas bör ledaren garantera att alla gruppmedlemmar får sin röst hörd och hjälpa gruppmedlemmarna att bli bekanta med varandra. Spelreglerna börjar klarna och i den gynnsamma stämning som råder visar ledaren hur grundprinciperna för grupparbete fungerar. Utformningsfasen räcker tills gruppens medlemmar blivit ordentligt bekanta med varandra. Efter utformningsfasen kan gruppverksamheten råka in i en så kallad konliktfas. Konlikterna och skillnaderna mellan gruppmedlemmarna stiger till ytan och ledaren kan uppleva att han inte har situationen helt under kontroll. Inom gruppen kan bildas undergrupper och klickar. Individernas vilja att dra sig undan har ändå sin betydelse för genom att testa ledaren och de andra gruppmedlemmarna söker individen sin plats och roll i gruppen. Ledaren bör ge plats för konlikterna, samtidigt som han ändå håller fast vid gruppens spelregler. På ledarens ansvar ligger att uppmuntra kritiken, blanda undergrupperna och ge respons. Gruppen 37 InLednIng Ledarmappen 2011

38 38 måste å sin sida göra upp nya spelregler och en ny gruppstruktur. Genom en lyckad konliktfas kan gruppen bli ännu mer sammansvetsad och ansvaret för att följa spelreglerna och upprätthålla gruppdisciplinen lyttas över till gruppen själv. Gruppandan bildas i mognadsfasen. Gruppens inbördes olikheter accepteras och en känsla av samhörighet föds, liksom också känslan av att höra till gruppen. Rollerna inom gruppen etableras. De gemensamma spelreglerna klarnar och gruppen arbetar för att nå sina mål. Gruppen söker samarbete och undviker konlikter. Ledarens uppgift är att se till att inte en extrem betoning av samhörigheten kör över individualiteten, eftersom också olikheter måste få plats i gruppen. En välfungerande grupp möjliggör fokusering på själva uppgiften, exempelvis aktiviteter enligt scoutprogrammet. Gruppmedlemmarna upplever att gruppen är viktig för dem och förstår att gruppen behövs för uppgifter som en enskild människa inte kan klara ensam. Varje medlems insats är viktig för helheten och gruppen arbetar tillsammans för att nå sina mål. I en välfungerande grupp känner medlemmarna tillit, ger och tar ansvar och tillåter misstag. Ledaren är en i gruppen och hans uppgift är att motivera gruppen och erbjuda nya utmaningar utan att glömma att slå vakt om öppenheten och samhörighetskänslan. En ledare är bäst när folk knappast vet att han inns, inte lika god när folk lyder och hyllar honom, dålig när de avskyr honom. Om du misslyckas med att visa vördnad för andra, kommer de att misslyckas med att visa dig vördnad. Men till en god ledare som pratar lite kommer de alla, när arbetet är gjort och målet nått, att säga: vi gjorde det här själva. grupper av olika slag Inom scoutingen kan grupper bildas på lera olika sätt. Det nuvarande programmet gör att det är ännu lättare att komma med i vilket skede som helst. Med en patrull av klossmodell avses en grupp som bildats i början av åldersgruppen. Patrullen består i allmänhet av lika gamla scouter. Patrullen hittar på ett namn och egna traditioner åt patrullen och lyttar i sin helhet till följande åldersgrupp när den tiden kommer. En patrull av rörmodell är en patrull som får nya medlemmar varje år. I gruppen inns alltid scouter i alla åldrar inom åldersgruppen. Patrullen kan fungera med samma namn och traditioner i tiotals år i motsats till patrullen av klossmodell som bildas som ny av jämnåriga och fungerar bara i ett par år. Eftersom rörmodellens patruller har scouter av olika ålder utbildas patrullmedlemmarna samtidigt på olika nivåer. Detta medför vissa utmaningar för patrulledningen men är fullt möjligt att genomföra. metoder för att bygga upp gruppandan Gemensam tid och lugn takt. Det lönar sig att sätta ned mycket tid på att lära känna varandra. En gemenskap uppkommer inte i ett nafs, utan med tiden då gruppen gör saker och växer tillsammans. Gemensamma upplevelser. Att göra saker tillsammans, som grupp, skapar en känsla av samhörighet. Till exempel gruppens egna projekt, lillajulsprogram eller traditionella spratt man lurat andra med kan ge de bästa minnena. Gruppen kan också ha en ritual för att ta in nya medlemmar i gruppen. Gemensamma kännetecken och symboler. Gruppens namn hör till de viktigaste symbolerna och det är bra om gruppens medlemmar får vara med och välja gruppens namn. I många kårer går man i B-P:s fotspår och ger grupperna namn efter olika djur. I en del kårer använder man samma traditionella namn om och om igen på grupper i en viss åldersgrupp. De bestående namnen förenar gruppen och dess medlemmar till en mycket större helhet. Gruppen kan också ha en egen vimpel, loggbok, maskot, egna klädesplagg eller prydnader till scouthalsduken. Dessa symboler kan gå vidare som ett värdefullt (historiskt) arv från föregångare till nya grupper med samma namn. Gemensamma mål. Projekt förankras bäst hos gruppen då medlemmarna tillsammans kommer överens om målsättningarna. De mål som ledaren talar för känns inte nödvändigtvis som ens egna, men ett gemensamt beslut om riktlinjer klargör verksamhetens mål och mening för alla medlemmar. Gemensamma spelregler. Regler som gruppen kommit överens om hjälper gruppen att förebygga olika situationer. Fundera på hur man ska göra redan innan situationen är ett faktum. Egna grejer. Vi-andan stärks av sådant som är gemensamt bara för den egna gruppen, exempelvis historier, minnen, hemliga språk och matkärlspåsar man gjort själv. Upplevelsen av att lyckas. Då alla medlemmar får uppgifter de kan klara av får alla lyckas och alla får uppleva känslan av att vara uppskattade. Detta höjer stämningen i gruppen. Gruppbildningsövningar Då gruppen inleder sin verksamhet börjar man naturligtvis med att bekanta sig med varandra. Gruppbildningen fortgår ändå långt efter det första mötet och olika övningar kan gärna tas med i programmet längs hela scoutstigen. Genom gruppbildningen försöker vi öka känslan av trygghet och bygga en grund för inlärning och skapa en miljö där medlemmarna känner sig trygga att visa sina känslor. Gruppbildningsövningarna kan anpassas efter behov och grupp eftersom det inns allt från vilda lekar till lugna skrivuppgifter att välja mellan. Olika övningar hittas till exempel i lekböcker och på internet. Övningar för att bekanta sig med varandra passar bra för nya grupper där medlemmarna inte känner varandra sedan tidigare, eller då en ny medlem kommer med i gruppen. Exempel: Namnlekar och lekar där gruppen ordnar sig på led enligt till exempel hårfärg eller skonummer. Övningar i att uttrycka sig stärker gruppmedlemmarnas kommunikationsfärdigheter och mod. Exempel: olika pantomimlekar och övningar i att uppträda. Samarbetsövningar stöder gruppens samhörighetskänsla och underlättar gruppbildningen. Till exempel olika äventyrsbanor och problemlösningsuppgifter passar bra för att öka sammanhållningen i gruppen. Tillitsövningar utvecklar förmågan att lita på andra, och att vara pålitlig. Ett exempel på en sådan övning är en där alla deltagare ställer sig tätt, tätt i en ring, och sedan samtidigt sätter sig ned i famnen på den bakomvarande. Positivitetsövning. Övningar i att ha en positiv inställning hjälper medlemmarna att se goda sidor hos de övriga gruppmedlemmarna och att ge uppmuntrande feedback åt andra. Detta kan till exempel övas så att alla går runt och skriver positiv feedback på lappar som de andra har på ryggen. Lekar och tokerier av alla slag lättar upp stämningen och får gruppen att skratta tillsammans. Läs mer om lekar och övningar i kapitel Lekar planering och utvärdering av verksamheten, terminsprogram Planering av verksamheten Väl planerat är hälften gjort. Detta låter kanske som en kliché men det är sant. Var och en av oss har troligen lera gånger bittert fått erfara sanningen i detta talesätt. Då du planerar verksamheten för din grupp i förväg besparar du dig själv många gråa hår under verksamhetsperioden. Terminsprogram Man kan jämföra uppgörandet av ett terminsprogram med att lägga pussel. Ett viktigt stöd i planeringen får du i åldersgruppsdelarna i denna mapp. Det lönar sig att göra upp programmet för ett halvt år i taget, alltså separata program för höst- och vårtermin. Åldersgruppens aktiviteter och evenemang utgör en ram för terminsprogrammet. Ett bra terminsprogram görs alltid skriftligt. Programmet upptar datum för varje möte samt vad mötet har för tema och vad man kommer att göra på mötet. Det lönar sig också att skriva in vilken ledare som bär huvudansvaret för mötet och hurudant material som kommer att behövas. Vid planeringen är det skäl att börja med att pricka in alla evenemang som berör gruppen, både kårens egna och de som ordnas av regionen, FiSSc (Finlands Svenska Scouter) eller FS (Finlands Scouter). Ledaren bör noga överväga vilka evenemang gruppen deltar i och vilka egna evenemang som borde arrangeras för gruppen.

39 Pricka inte in för många evenemang för det blir för mycket också för ledarna. Noggrannare rekommendationer om lämpligt antal olika evenemang för varje åldersgrupp hittar du i åldersgruppernas egna delar i mappen. Med de äldre scouterna är det bäst att tillsammans bestämma vad gruppen ska delta i. Kanske roverscouter inte anser att scouting vartannat veckoslut är för mycket. När man bestämt vilka evenemang gruppen ska delta i är det dags att fundera vilka förberedelser dessa evenemang kräver så att man kan reservera tillräckligt mycket mötestid för dem. Före vargungeförläggningen bör man öva hur man packar ryggsäcken och före ett nationellt explorerevenemang behöver gruppen lera möten för att förbereda sitt eget program. När evenemangen är valda är det dags att välja vilka aktiviteter som ska utföras. Bekanta dig med instruktionerna i förväg och reservera tillräckligt med tid så att rätt mängd aktiviteter och märken blir gjorda. Många aktiviteter omfattar också stor valfrihet. Ledarens uppgift är att veta hur svåra uppgifter gruppen klarar av. Kom ihåg att uppgifterna alltid ska vara utmanande men ändå inte för svåra. Vid planeringen av verksamheten ska man minnas den vuxnas roll. Akelan ansvarar för planeringen av vargungelockens verksamhet och kaptenen planerar äventyrsscoutlagets program. Det är ändå viktigt att låta också vargungarna och äventyrsscouterna komma med sina åsikter. Spejarscoutpatrullens program planeras av den explorerscout som är patrulledare, med stöd av den vuxna lotsen. I explorer- och roverscoutåldern lyttar ansvaret för verksamhetsplaneringen allt mer över på hela åldersgruppen och patrulledarens och lotsens roll minskar. Mera tips om planeringen av verksamheten inner du i åldersgruppernas egna delar! Utvärdering av verksamheten Inom scoutingen får man göra misstag, och man får lära sig och pröva sig fram. Av denna orsak är utvärderingen av verksamheten av största vikt. Som avslutning på gruppens verksamhetsår är det bra att andas ut och samla ihop det gångna året i ett paket. Det betalar sig att gå igenom terminsprogrammet punkt för punkt och diskutera hur och om alla planer genomförts. Hur kändes det? Till att börja med bör man genast relektera över hur det kändes vid olika tillfällen. Vad var tungt? Var vad extra lätt? Vad njöt du mest av? Vad var svårt? Skriv upp allt detta på ett papper och tänk över vad som kunde göras bättre nästa gång. Fundera också över vilka andra saker som påverkat hur det kändes och hur du kunnat påverka detta. respons från gruppens medlemmar I synnerhet när det gäller de små vargungarna stämmer det gamla talesättet om sanning ur barnamun. Särskilt när det gäller vargungar och äventyrsscouter lönar det sig att prata om vad som varit roligt och vad som inte varit det. Fråga vad var och en tyckte var bäst under året. Med äldre scouter fungerar skriftlig respons i allmänhet bättre, i synnerhet om den får ges anonymt. Det går ofta lättast om man skriver färdiga frågor så att scouterna har något att svara på. Gör en kort skriftlig sammanställning av responsen för kommande verksamhetsår. Utvärderingsdiskussion med åldersgruppsansvariga Det är oerhört viktigt att alla ledare får ha en utvärderingsdiskussion också med sin egen åldersgrupps ansvariga ledare. Bägge har respons att ge. Den åldersgruppsansvariga berättar hur han tycker att gruppen har fungerat, vad som gått bra och vad man kunde förbättra. Åldersgruppsledaren eller patrulledaren har å sin sida möjlighet att berätta om han fått tillräckligt stöd för att kunna sköta sitt uppdrag, och vad han skulle önska i framtiden. Utbyt erfarenheter med andra ledare Tala med ledare som varit ledare för samma åldersgrupp. Diskutera ljusglimtar och dryfta misslyckanden. I det här skedet är det bra att samla ihop responsen, berätta om egna erfarenheter och lära sig av det andra berättar. Hur uppfylldes scoutmetoden och målen för fostran? Kom ihåg att till slut fundera över hur scoutmetoden och målen för fostran syntes i gruppens verksamhet. Gå igenom scoutmetoden pusselbit för pusselbit och reptera hur varje bit genomfördes i verksamheten. Gå igenom målen för fostran åtminstone för den egna åldersgruppen. Läs mer om målen för fostran i kapitel 1.2 och om scoutmetoden i kapitel att planera och genomföra ett möte Scoutverksamheten består av utfärder och läger samt regelbunden veckoverksamhet. Mötena är en viktig del av verksamheten. Under mötena lär sig scouterna allt möjligt genom att utföra olika aktiviteter och de förbereder sig för kommande evenemang som utfärder, vandringar och tävlingar. Flockarna, lagen och patrullerna samlas i kårlokalen varje vecka. Roverscouterna har möten 1 2 gånger i månaden. Under mötet är man både ute och inne, gör tillsammans och har roligt. Mötet måste inte alltid hållas i den bekanta kårlokalen. Som omväxling kan mötet vara till exempel en paddlingsfärd eller ett besök på brandstationen, i ett museum eller på avstjälpningsplatsen. När man bestämmer mötestiden är det viktigt att försöka beakta andra möten i kåren och scouternas föräldrars tidtabeller. Särskilt yngre scouter blir ofta skjutsade till mötena av sina föräldrar. En rekommenderad längd för ett möte är och en halv timme, men det kan variera mellan åldersgrupper och olika grupper. Det lönar sig ändå inte att hålla möten som är kortare än en timme. Ledarens uppgift är att planera mötesprogrammet på lång sikt. Gruppens verksamhet planeras i förväg för hösten och våren. Mötesprogrammet grundar sig på åldersgruppens program. Genom att bekanta dig med åldergruppen och programmet lyckas du lätt göra ett ordentligt terminsprogram. En av grundidéerna med scoutmötena är att scouterna lär sig olika (scout)färdigheter. I varje åldersgrupps program inns inbakat det som scouter i just den åldersgruppen ska lära sig. Utöver att lära ut färdigheter har veckomötena också andra viktiga uppgifter som till exempel att skapa och upprätthålla gruppandan. Ett möte kan byggas upp kring något tema. Det går lättast om du har åldersgruppens program som grund för mötena. Då baserar sig mötet på någon eller några aktiviteter i programmet. De enskilda aktiviteterna tar olika lång tid att utföra. Ibland hinner man gå igenom lera aktiviteter under ett möte medan det ibland kan behövas lera möten för att utföra en aktivitet. Nytt nöts in med tiden och det lönar sig inte att försöka få in för mycket under ett och samma möte. I en verksamhetskalender ser du lätt på förhand vad du hade planerat för program för ett möte. Då hinner du i god tid skafa exempelvis det material som du behöver för mötet. Det är också viktigt att informera föräldrarna i god tid. I början av terminen kan du till exempel dela ut gruppens terminsprogram med datum för alla utfärder och avvikande mötestider och -platser. Kom också ihåg att informera noggrant vid förändringar. Alla dessa anvisningar lämpar sig inte nödvändigtvis för just din åldersgrupp. Om du är akela eller kapten är planering och genomförande av möten på ditt ansvar och anvisningarna gäller din verksamhet. Är du lots är din uppgift att hjälpa och stöda den unga ledaren i din åldersgrupp med planeringen. Anvisningarna ovan kan 39 InLednIng Ledarmappen 2011

40 40 vara till hjälp för honom när han bygger upp gruppens möten. Mera hjälp hittar du i din åldersgrupps egen del av mappen. Förberedelser inför ett möte Förbered mötet noga. Naturligtvis kan du lämna lite utrymme också för spontana påhitt och fantasin, men det är sällan man lyckas hålla ett bra möte helt utan några som helst förberedelser. Före mötet kan du skissa upp mötets ramar på papper och begrunda hur ni kan repetera gammal kunskap och vad som behövs för att scouterna ska lära sig de nya färdigheterna. Ibland måste också ledaren själv repetera eller öva färdigheterna i förväg. För det mesta undervisar ledaren inte, utan handleder scouterna i hur de ska utföra aktiviteten. Därför är det bra att klargöra, inte bara hur aktiviteten eller det nya ska göras, utan också vad scouterna kan lära sig av aktiviteten. Kontrollera före mötet att du själv minns reglerna till de lekar ni ska leka eller att du kan orden till sånger som ni ska sjunga. Det är också bra om du har ett extra program i bakickan ifall den ursprungliga planen inte kan genomföras eller om det planerade programmet inte tar så lång tid som du hade tänkt. Aktiviteterna och inlärning av nytt är vanligtvis det viktigaste på mötena. Det tar ofta lång tid att lära sig något nytt men det kan ändå vara roligt. Nya saker blir lätt bekanta genom en lek och inlärningen kan efektiveras med hjälp av olika övningar. Aktiviteter och att lära genom att göra (learning by doing) hör scoutingen till. Det är alltså all anledning att minimera mängden pappersuppgifter och istället ta fantasin till hjälp för att lära ut färdigheterna. Upprepning är kunskapens moder, så det betalar sig att också senare återkomma till sådant man gått igenom tidigare. Kom ihåg att beakta åldersgruppens krav vid planering av mötesstruktur och program. Vargungarna orkar inte nödvändigtvis sitta stilla inomhus i en timme och höra på en föreläsning om hur man väljer rätt ved till brasan. Explorerscouterna kan å andra sidan bli uttråkade av att bara leka hela tiden. Du måste beakta gruppen och scouternas ålder när du planerar programmet och försäkra dig om att alla kan delta enligt egen förmåga. Tänk på det här före mötet: Utrustning: Vad behöver ni för att kunna genomföra mötets program? Material och anskafning: Behöver du något material och var hittar du det? Finns det material på kårlokalen eller måste du köpa något? Plats och utrymme: Var kan man utföra aktiviteten? Ute eller inne? Är det något annat du måste beakta? Är det något du måste förbereda i kårlokalen redan före mötet? Kunskap och färdighet: Behärskar du det som krävs för aktiviteten? Måste du öva före eller borde du be någon annan om hjälp? Hålla mötet: Hur genomför ni aktiviteten så att scouterna lär sig genom att göra själva? Hur kan du vid behov anpassa programmet så att alla kan delta på lika villkor? Vad har ni för annat program och vilken lek leker ni under mötet? Meddelanden: Är det något du borde informera om? Var det något ni inte hann med under föregående möte som ni borde fortsätta med den här gången? Vad ska ni göra nästa gång? Är det något som kräver att du delar ut info-lappar under det här mötet? mötets gång Mötestraditionerna varierar mellan åldersgrupper och olika kårer men vissa grundelement består. Möten som alltid följer samma mönster skapar en känsla av trygghet för vargungarna och ger också de äldre åldersgrupperna en klar bild av hur ett möte kommer att avlöpa. De olika åldersgruppernas möten ser naturligtvis olika ut. De yngre leker mer medan de äldre till exempel använder mer tid till planering. Bra möten har ändå vissa moment gemensamt, så som en klar början och avslutning. Vad detta i praktiken innebär varierar från en åldersgrupp till en annan. Genom att hålla fast vid följande instruktioner bibehåller du det scoutiga under mötet: Till mötet kommer man i tid och närvaron antecknas i en närvarotabell eller loggbok. På mötet används scoutdräkt eller scouthalsduk enligt ett gemensamt beslut eller enligt ledarens exempel. Mötet har en tydlig inledning till exempel en viss sång, en lek eller ett visst rop som fungerar som inledningsceremoni. De äldre åldersgrupperna kan också inleda sina möten på något annat sätt, kanske på något mer symboliskt sätt. Under mötet kan man kort repetera tidigare aktiviteter eller något man gjort under föregående möte. Större delen av mötestiden reserveras för mötets tema, det vill säga den aktivitet som ska utföras. Till utförandet av aktiviteten hör valet av aktivitet, planeringen, utförandet och till slut utvärderingen, dvs. hur man lyckades och vad man lärde sig. Vanligen väljer gruppen tillsammans aktiviteterna för hela terminen i förväg och under de enskilda mötena genomför man planerna och utvärderar efteråt. Lekar är en viktig programpunkt på ett scoutmöte. Mängden och intensiteten i lekarna och hur man leker varierar naturligtvis från åldersgrupp till åldersgrupp. Det är bäst att välja olika slags lekar. I början av mötet passar kanske en lek där scouterna får utlopp för sin energi, medan lekar i slutet av mötet kan lugna ner scouterna före avslutningsceremonin. Lekar passar också bra som stöd för inlärningen. Innan mötet avslutas städar hela gruppen möteslokalen tillsammans. Mötet har en klar och kärnfull avslutning, till exempel en andakt eller en berättelse. I slutet av mötet kan man också gå igenom viktiga ärenden och ge information om kommande möten eller evenemang. Mötet avslutas med tapto. Mer åldersgruppsspeciika ramar för mötena återinns i varje åldersgrupps egen del av ledarmappen. nyckeln till bra utbildning Kom ihåg att varken akelan, kaptenen eller lotsen är lärare i ordets egentliga bemärkelse. Endast en liten del av scoutingens mål för fostran genomförs genom att scouten lär sig behärska någon viss scoutfärdighet. Det viktiga är inte att scouten lär sig att sätta upp ett tält. Det är viktigare att han är med och sätter upp tältet och upplever allt möjligt under lägret. Koncentrera dig alltså inte på själva lärandet, utan på att handleda och ge scouterna upplevelser av att de lär sig så att alla får vara med och att de får prova själva. Följande råd kan ändå vara till hjälp då du funderar på hur du ska utföra någon aktivitet med din grupp. Förberedelser är A och O. När du klargör för dig själv vad du ska lära ut och vad medlemmarna i din grupp ska lära sig fungerar också utbildningen bättre. Ta alltså vid behov reda på, öva mera eller be om hjälp! Berätta vad som ska göras samt varför och hur det ska göras. Viktigare än föreläsningar är möjligheten för var och en att själv delta. Saker och ting fastnar också bättre i minnet genom upplevelser och då man får göra något i praktiken. Det är lättare att lära sig känna igen olika växter ute i naturen än genom att titta på bilderna i en bok, tältuppsättningen lyckas bara då man prövar själv, inte genom att man lyssnar. Försök skapa tillfällen att träna i praktiken och använd mångsidiga metoder. Gör tillsammans! Inlärning kräver tid. I synnerhet tillsammans med de yngsta måste du gå framåt tillräckligt långsamt. För svåra uppgifter är frustrerande, liksom för lätta uppgifter. Uppgifter av stigande svårighetsgrad inom scoutprogrammet betyder att samma saker återkommer i de olika åldersgrupperna. Försäkra dig om att nivån är lagom för din grupp! Ha som ambition att alla ska lära sig. Beakta gruppmedlemmarnas olika personliga förutsättningar och egenskaper. Övning ger färdighet. Repetition är oftast bra och för detta ändamål lämpar sig olika lekar och tävlingar. För alla åldersgrupper ordnas tävlingar, också på åtminstone regional nivå. Sådana tävlingar är utmärkta tillfällen att testa vad gruppen lärt sig. Beröm och säg tack! Alla behöver få uppleva känslan av att lyckas och få positiva erfarenheter. Kom ihåg att motivera och sporra din grupp. Enklast gör du detta genom att själv vara inspirerad.

41 Modell för infobrev egen förläggning! patrull Björn har en egen förläggning oktober i kårens stuga vid Svansjön. på den mowgli-inspirerade förläggningen får du njuta av scoutkompisarnas goda sällskap hela veckoslutet. Start: Vi träffas fredagen den 20 oktober kl. 17 på kårlokalen (ekorrvägen 1) Vi åker buss tillsammans. Från busshållplatsen har vi sedan ungefär 2 km att gå till stugan. Hem: Förläggningen tar slut på söndag kl 14. alla far hem med egen skjuts. Kolla vid behov om du kan åka hem med din kompis. Anmälning: Hämta den ifyllda anmälningslappen till nästa möte Betala samtidigt också deltagaravgiften 8 euro. 41 Ta med: busskort eller pengar till en enkelresa Scouthalsduk (på!) och kårtröja sovsäck och liggunderlag anteckningsmaterial matkärl och bestick i en tygpåse slidkniv icklampa och reservbatterier kompass (om du har) packa alla saker först i plastpåsar och sedan i en ryggsäck. Kolla att du själv orkar bära din packning. märk alla dina saker. packa allt i en väska, små knyten och påsar tappas lätt bort och är jobbiga att bära. djungelhälsningar, tvätt- och bastugrejor utekläder enligt väder byteskläder inneskor underkläder varma, fukttåliga kängor eget godis (om du vill) patrulledare Yrsa Skogman (tfn , e-post: yrsa.skogman@bjornscouterna.i) InLednIng Lämna in den ifyllda lappen senast min son/dotter får delta i patrull Björns egen förläggning oktober vid Svansjön. allergier, specialdieter, medicinering, simkunskap mm. som borde beaktas målsmans underskrift och telefonnummer under förläggningen Samtliga uppgifter hanteras konidentiellt planera och leda utfärder We are not a club nor a Sunday school but a school of the woods (B-P i boken Aids to scoutmastership) Inom scoutingen drar man ut i skog och mark! Utan utfärder, hajker och läger skulle scoutverksamheten inte vara scouting. Utfärderna erbjuder naturupplevelser, samvaro och upplevelsen av att lyckas. I scoutprogrammet är utfärderna nödvändiga för att scouten ska kunna gå vidare. Utfärderna är en del av programmet. Naturen är också en bättre och mer inspirerande miljö än kårlokalen för många av programmets aktiviteter. Vi har verksamhet i naturen för att vi där kan lära oss mycket om oss själva, om hur gruppen fungerar och om ledarskap. Naturen är också en bra grund för andlig tillväxt. Antalet utfärder beror mycket på åldersgrupp och kår. Vargungarna börjar med dagsutfärder och förläggningar där de övernattar inomhus. Under äventyrsscouttiden läggs grunden för utfärdsfärdigheterna, bland annat i och med att fyra utfärder per år ingår i äventyrsscouternas program. Spejarscouterna gör sina utfärder i varierande terräng och med olika utgångspunkter. Explorerscouterna planerar själva sina utfärder till egna unika upplevelser och deras insatser under längre läger är också betydande. Roverscouternas utfärder går också utanför landets gränser. Projekten kan föra roverscouterna till främmande länder eller internationella läger. När man ordnar utfärder är det bara fantasin som sätter gränser för vad man kan hitta på. Utfärder kan göras i olika omgivningar och de kan ha olika teman. Många erfarenheter kan man få bara under utfärder, men utfärden måste motsvara åldersgruppens förmåga och färdigheter. Utfärden måste planeras noggrant för att en trygg men minnesvärd upplevelse ska kunna säkerställas. planering En utfärd är ett kort evenemang som inte räcker längre än ett par nätter eller ett veckoslut. En utfärd kan ordnas för en enskild grupp, en hel åldersgrupp eller hela kåren. Under en förläggning övernattar man i en Ledarmappen 2011

42 Kontrollera att utfärdsplatsen är lämplig för deltagarna. 42 Kontrollera att alla deltagare har föräldrarnas tillstånd att delta i utfärden. Meddela kårchefen om utfärden. Kontrollera att alla har betalt medlemsavgiften och inns inskrivna i medlemsregistret (scoutförsäkringen) Kontrollera att utrustningen för första hjälpen är i skick. Ta reda på var närmaste hälsostation inns. Ta reda på mobiltelefonernas hörbarhet på området. Kom ihåg att ta med en lista med föräldrarnas telefonnummer. Kontrollera transporterna: busstidtabeller eller andra skjutsar Be markägaren om tillstånd att slå läger och göra upp öppen eld. Kom överens om avhämtning och återlämning av stugans nyckel Beakta varningar för skogsbrand och jaktsäsonger Kontrollera utrustning och material som behövs för utfärdsprogrammet: såg, yxa, vindskydd, köksutrustning, kartor m.m. Ta reda på om det inns dricksvatten på platsen eller om ni måste ta med det själv. Ta reda på deltagarnas allergier och specialdieter. Planera utfärdsmaten, recept och nödproviant. stuga och under en hajk sover man i vindskydd eller tält. Utfärden kan göras till fots, på skidor, cykel eller med kanot. Utfärdens längd och mål väljs enligt deltagarnas ålder och grupp. En bra utfärd inleds alltid med planeringen. Det är allt skäl att planera in tidpunkten för utfärden i terminsprogrammet i förväg och i mån av möjlighet tillsammans med gruppen. Förberedelserna för utfärden börjar redan på scoutmötet. Tillsammans med gruppen kan ni diskutera utfärdens program och vilken utrustning som behövs. Vid behov kan ni också öva grundfärdigheter så som att använda stormkök och sätta upp tält i närheten av kårlokalen. Vid planeringen av utfärden ska ni noga sätta er in i säkerhetsföreskrifterna. Utöver Finlands Scouters säkerhetsföreskrifter kan kåren ha egna regler för hur utfärder ska arrangeras. Ta reda på hur det är i din kår. I en del kårer kan det till exempel krävas att en myndig person är med på utfärden under natten. Grundregeln är ändå att utfärdsledaren har tillräckliga färdigheter samt utfärdserfarenhet, kunskaper i första hjälpen och kännedom om säkerhetsföreskrifterna. Utfärdsledaren måste också ha tillräckligt många hjälpledare. Alla deltagare bör ha betalat medlemsavgiften och alla deltagare under 15 år måste ha målsmans tillstånd att delta i utfärden. Utfärdsplatsen väljs så att den är lämplig för deltagarna. Om ni vill sova inomhus ska en stuga reserveras i god tid. Kontrollera att stugan kan värmas upp om ni far på utfärd vintertid och likaså att det inns ved. Om kåren inte har en egen stuga kan ni fråga till exempel lokala församlingar och föreningar. För att övernatta i terrängen kan ni behöva markägarens tillstånd och någon form av bivack. Med stöd av allemansrätten är tillfällig tältning som inte räcker längre än ett veckoslut i allmänhet tillåten på tillräckligt avstånd från bebyggelse, på naturliga och därmed jämförbara områden så länge det inte vållar någon skada. Däremot är det förbjudet att utan markägarens tillstånd ta ved eller att göra upp öppen eld. Vem markägaren är får du reda på genom att ringa till stadens eller kommunens växel. De förenar dig till rätt ämbetsverk så att du kan få svar på din fråga. De lesta utmärkta utfärdsleder och -områden inns på kommunernas eller statens marker. I dessa fall kan du få svar på dina frågor gällande utfärden till exempel av idrottsverket. Planera redan då ni väljer utfärdsplats hur ni ska ta er dit. Om ni använder er av allmänna kommunikationsmedel ska ni kolla tidtabellerna så att ni kan skriva rätt avfärds- och återkomsttider på infolappen. Ni kan också be om skjuts av föräldrarna. Om utfärdsmålet ligger på lämpligt avstånd kan ni åka skidor eller cykla. Då måste ni ändå ta i beaktande att alla inte orkar skida eller cykla så långt med hela sin utrustning. Minneslista för utfärdsledaren: Se till att det inns tillräckligt med ledare. Information Informationen är en viktig del av planeringen. Vikten av information framhävs naturligtvis när det gäller de yngre åldersgrupperna. Kårchefen måste alltid informeras i god tid om en utfärd. Då deltagarna är minderåriga måste informationen också gå till deltagarnas föräldrar. Kårchefen bör enligt säkerhetsföreskrifterna känna till åtminstone utfärdens ledare, tid och plats, den planerade rutten och alternativa rutter samt deltagarna. Håll också föräldrarna informerade. Om till exempel återkomsten från utfärden skjuts fram ska föräldrarna meddelas till exempel per telefon eller textmeddelande. Deltagarna och deras föräldrar behöver information om utfärden i god tid. Tidpunkten för utfärden kan gärna innas utmärkt redan i terminsprogrammet som delas ut i början av terminen. Senare, men ändå i god tid före utfärden, delar eller skickar man ut ett infobrev. I brevet framgår noggrannare uppgifter om utfärdens tidtabell, betalningen av deltagaravgiften samt en utrustningslista. Alla deltagare som är under 15 år måste ha målsmans skriftliga tillstånd att delta i utfärden. Behändigast går det att be om underskriften i samband med infobrevet. Föräldrarna undertecknar och återlämnar anmälningslappen. På samma gång kan man fråga om det är något särskilt man borde beakta som till exempel hälsotillstånd eller allergier, specialdieter eller medicinering. Utrustning Det inns inte någon utrustningslista som passar alla situationer. Mängden utrustning som behövs beror bland annat på utfärdens längd, art och tidpunkt. Sover ni inomhus eller under bar himmel, åker ni skidor eller paddlar ni, står leksaksinsamling eller maskerad på programmet? Det väsentliga är att utfärdsutrustningen är ändamålsenlig, mångsidig, hållbar, lätt och inte alltför dyr. Allt måste man inte köpa själv, en del kan man låna av kompisar eller släktingar eller av kåren. Gemensam utrustning (bivacker, stormkök, verktyg, första hjälpenväska o.s.v.) kan i allmänhet lånas av kåren eller av FiSSc, ifall man i god tid talar med materialförvaltaren och reserverar utrustningen. Efter utfärden bör man sköta om utrustningen så att man kan återlämna den i minst lika gott skick som den var då man lånade den. Välj en hållbar, lätt och rymlig ryggsäck att bära sakerna i. Höftbälte och axelremmar fördelar vikten och stöder ryggen och de ska gå att justera enligt bärarens mått. Sakerna kan packas i plastpåsar innan de packas i ryggsäcken. Då hålls de säkert torra vid regn och är också lättare att hitta. Sovsäck och liggunderlag väljs noggrant beroende på användningsändamål. På sommaren och inomhus räcker ofta en tunn sovsäck, men då man övernattar utomhus på vintern måste sovsäcken skydda bra mot kölden. Tillverkarna deinierar sovsäckarna enligt hur

43 bra de håller köld, vilket ger en ingervisning om vilken användning sovsäcken är tänkt för. Sovsäcken ska förvaras luftigt, helst utrullad och då den packas i påsen ska den knölas in, inte rullas. Annars packar sig fyllningen ojämnt och sovsäckens värmeegenskaper blir sämre. Ordentlig nattsömn är viktig under utfärder och därför är det viktigt att alla deltagare har en torr, tillräckligt varm sovsäck att krypa ned i. Det viktigaste är att utfärdsdeltagarna är utrustade enligt väder och har tillräckligt mycket varma kläder med. På utfärder är man oftast ute oberoende av väder och det är därför all anledning att lägga vikt vid klädseln. Utfärdskläder ska vara lättskötta, vindtäta, snabbtorkande, smutsavstötande och fukt- samt gnisttåliga. På utfärder ska man helst klä sig lager på lager. Då är det lätt att lägga till eller ta bort ett lager efter behov. Bra vinterkängor har plats för lera par sockor och bra vinterkläder är lösa och bekväma. För åtsittande kläder försämrar blodcirkulationen, vilket ökar risken för köldskador. mat Grundregeln för maten på en utfärd är att det aldrig kan innas för mycket. På utfärder gör man av med mera energi än vanligt och matlagning är en del av utfärdsprogrammet. En skriande hunger tar efektivt kål på all utfärdsglädje och hungriga scouter blir ängsliga och får hemlängtan. Maten på utfärden ska alltså planeras omsorgsfullt. Kom ihåg att beakta utfärdens längd och tidpunkt, förvaringsmöjligheter och deltagarnas allergier. För att alla ska orka med det egentliga programmet måste ni se till att alla får i sig tillräckligt med näring och vätska (ca 2 liter om dagen). Gör först upp en matsedel för varje dag. Gör därefter upp en inköpslista där ni skriver upp vad ni ska köpa och i vilka mängder. Fundera också gärna över ungefär vad allting kostar så att ni håller er inom ramarna för utfärdens budget. Titta igenom matskåpen i kårlokalen innan ni går till butiken. Utfärdsmaten och förpackningarna ska hålla transport, vara lätta och ta möjligast lite plats. Beakta förvaringsmöjligheterna när ni väljer er meny, till exempel mjölk och rått kött måste förvaras kallt. Om det inte inns dricksvatten i närheten av utfärdsplatsen måste ni transportera dit vatten i dunkar. En god hygien är av största vikt under utfärden eftersom magsjukdomar sprider sig lätt. Det är lätt att förebygga magsjuka: Se till att alla tvättar händerna före matlagningen, innan ni äter och efter besök på avträdet. Se också till att matkärlen är rena. Diska med hett vatten och byt diskvattnet tillräckligt ofta. Förvara maten rätt och se till att allt blir ordentligt genomstekt. Exempel på matsedel för en utfärdsdag Morgonmålet är dagens viktigaste måltid: gröt, bärsoppa eller -kräm, bröd, ost, te och socker. Lunchen tillreder deltagarna ofta själva som en del av programmet: korvsoppa, knäckebröd, smör och vatten eller saft. Middagen är dagens mättande huvudmål: spagetti med sås på malet kött (köttfärssås), ketchup, bröd, smör, ost och saft Till kvällsmålet kan man ibland äta något extra gott: korv med senap, pannkaka med sylt eller socker och saft Mellanmål vid behov: knäckebröd, kex, nötter, russin eller dylikt. program Utöver mat och säkerhet måste också utfärdsprogrammet planeras i förväg. Planera programmet så tidigt som möjligt. En utfärd kan vara en dagsutfärd eller räcka ett helt veckoslut eller åtminstone över en natt. I synnerhet utfärder med övernattning kräver tillräckligt mycket program. Det måste å andra sidan också innas lite fritid. Planera gärna in ett lämpligt förhållande mellan organiserat program och fritid. Också kortare dagsutfärder och mindre utfärder under mötestid kräver planering. Ni kan börja fundera på utfärdens program på många olika sätt. Ni kan välja ett bärande tema, som binder ihop programmet och de aktiviteter ni ska utföra. Temat kan vara precis vad som helst, till exempel en berättelse eller en sagoigur, historiska händelser eller tidsperioder, återvinning eller djurkännedom. Under utfärden kan ni exempelvis sätta er in i gamla hantverksfärdigheter, ordna en kunglig maskerad eller leva som vikingar. Modellista för utfärdsutrustning personlig utrustning scouthalsduk ryggsäck sovsäck och liggunderlag regnkläder utebyxor och anorak eller rock tillräckligt mycket byteskläder underkläder och strumpor stövlar eller kängor mössa, halsduk, handskar, yllesockor slidkniv, kompass, icklampa och batterier tändstickor, näsdukar, lite utrustning för första hjälpen sysaker och lappningsgrejor matkärl och bestick handduk och hygienartiklar (tandborste och -kräm, tvål, deodorant mm) personliga mediciner vattenlaska relex gruppens gemensamma utrustning tält eller motsvarande lätt bivackeringsutrustning stormkök och tillräckligt mycket bränsle utrustning för första hjälpen tändstickor toalettpapper (tillräckligt mycket) konservöppnare yxa, såg, tång, slipsten karta och kartfodral visselpipa mobiltelefon (kolla att batteriet är laddat) snöre eller rep reparationsgrejor diskmedel, diskborste tidtabeller, biljetter, viktiga telefonnummer nyckel till stugan på förläggningar Utgångspunkten kan också vara ett specialmärke eller någon färdighet som ni vill fördjupa er i, t.ex. orientering, första hjälpen eller utfärdsmat. Utfärden behöver inte nödvändigtvis ens ha något tema utöver utfärds- och scoutfärdigheter. Genom att beakta årstiderna får ni redan lera olika sorters utfärder. På våren kan ni följa med hur naturen vaknar till liv, på hösten kan ni plocka bär och svamp och på vintern för snö och is med sig nya möjligheter. På en vinterhajk får ni redan mycket program bara med att resa tältet och sova i det. Utfärdsdagen avslutas vanligen med kvällsprogram som också är en av utfärdens höjdpunkter. Ett traditionellt lägerbål är ett gott val. Alla kan delta med egna program. Ett traditionellt lägerbål inleds ofta redan med förlyttningen till lägerbålsplatsen. Bålet tänds och på programmet står sånger, rop, sketcher, tävlingar, stämningsfull musik och berättelser. Så småningom är det sedan dags att tyst avsluta lägerbålet med tapto innan man går tillbaka till tälten. Programmet under utfärden byggs ändå i stort sett upp enligt utfärdens tema och också kvällsprogrammet kan anta olika former. Ni kan också avsluta dagen med lottardans, ilmkväll, disko eller en nattlig kanotorientering. Se också: Säkerhetsföreskrifterna på FiSScNät, Mer om utfärder hittar du på en webbtjänst i samarbete mellan Forststyrelsen, scouterna och Suomen Latu. 43 InLednIng Ledarmappen 2011

44 Kom ihåg scouternas föräldrar Föräldrar Även om scoutverksamheten i första hand är avsedd för barn och unga så ska du inte glömma bort deras föräldrar. En ansvarsfull ledare informerar föräldrarna om viktiga frågor gällande gruppen, erbjuder dem möjlighet att komma med i verksamheten och visar att barnet inns i en trygg miljö i kåren. Det lönar sig att aktivt erbjuda föräldrarna en möjlighet att delta i verksamheten. Information till scoutens hem Föräldrar uppskattar en öppen och ömsesidig informationsgång. I dagens läge inns det många sätt att upprätthålla kontakten. Gruppledarens eller lotsens uppgift är att ta reda på vilket sätt som passar föräldrarna till just hans gruppmedlemmar bäst. Idag är telefon och e-post antagligen de mest populära redskapen för informationsspridning. Med ett textmeddelande får du snabbt ut kortfattad information till föräldrarna. Också internet erbjuder goda möjligheter till informationsspridning. Många föräldrar läser sin e-post lera gånger om dagen. På kårens webbplats kan ni också bygga upp en egen informationsspalt för varje grupp. Glöm inte heller bort de mer traditionella infobladen av papper. De fungerar i många fall alldeles utmärkt, till exempel för information om läger, hajker och förläggningar. Det är extra viktigt med aktiv kontakt till hemmet då ett barn kommer med i scoutverksamheten eller byter åldersgrupp. Dela gärna redan på det första mötet ut information om åtminstone följande: Kårens namn och namnet på barnets grupp Mötestid och -plats Datum för evenemang under terminen Information om att barnet alltid ska vara utrustat med ordentliga utekläder på varje möte Gruppledarens kontaktuppgifter Datum för föräldramötet Dela gärna i början av hösten varje år ut en blankett där föräldrarna ska fylla i barnets personuppgifter, föräldrarnas kontaktuppgifter, barnets allergier och annat som kan vara bra för ledarna att veta. På det här sättet hålls gruppens ledare och kårens medlemsregisteransvariga uppdaterade om medlemmarnas kontaktuppgifter. Information om alla läger, hajker, förläggningar och andra evenemang skickas alltid hem till scouterna. Läs mer angående information om utfärder och läger på sid 41. Viktigt att minnas Ofta har föräldrarna till nyblivna scouter någon form av tidigare erfarenhet av scouting. Man kan ändå inte utgå ifrån att så är fallet eller se det som en självklarhet. För att scoutingen ska bli en hobby som barnet trivs med är det all anledning att gå igenom vissa frågor mycket noggrant. Berätta gärna för föräldrarna att scouting baserar sig helt på frivilligt arbete och att ingen av ledarna får lön för sitt arbete. Ingen ledare kan heller ägna obegränsat med tid åt verksamheten. Det är ändå all anledning att också betona att vi följer strikta anvisningar gällande verksamhetens kvalitet och att vi utbildar oss för våra uppgifter på olika kurser. Berätta också för föräldrarna om scoutverksamhetens grundprinciper och om kårens viktigaste seder och traditioner. Ge också föräldrarna skriftlig information om vilken ledare de ska kontakta i vilken situation.

45 Ni kan heller aldrig för mycket betona att vi är mycket ute och att barnen såväl på möten som under utfärder ska vara utrustade med lämpliga utekläder. Föräldramöte Föräldramötet ordnas vanligen då barnet kommer med i kårens verksamhet. Det skulle ändå vara bra att ordna föräldramöten också då scouten får en ny ledare mitt i åldersgruppen, när scouten lyttar över till nästa åldersgrupp och före stora läger. Föräldramöten kan ordnas separat för varje grupp eller gemensamt för hela åldersgruppen. En bra tidpunkt för föräldramötet är samtidigt som gruppens möte, eller genast efter. I vartdera fallet måste man komma ihåg att be någon annan ledare se efter scouterna medan föräldramötet pågår. Inbjudan till föräldramötet ska skickas ut i god tid, absolut senast två veckor före. Det viktigaste med föräldramötet är att ledarna får träfa scouternas föräldrar och bli bekant med dem. Ledarna kan också be kårchefen eller andra ledare att komma med på mötet. Planering av föräldramötet 1. Utgå inte från att alla föräldrar är intresserade eller kan komma. Bli inte rädd för negativt inställda föräldrar. 2. Presentera dig själv och hälsa föräldrarna välkomna. Om du vill kan du leka någon bekantningslek med föräldrarna. 3. Fatta dig kort. Presentera scoutingen kort. Din grupp kan till exempel göra ett litet skådespel om scoutingens historia eller berätta hur det är i scouterna. Berätta om den praktiska verksamheten, mötena, utfärderna, aktuella frågor, viktiga datum och kommande evenemang. Berätta hur föräldrarna kan delta i verksamheten. Om du vill kan du ta med någon aktivitet i programmet. Lek tillsammans eller låt gruppens medlemmar framföra ett program. Ni kan också göra någonting man brukar göra inom scoutingen, till exempel en liten övning i första hjälpen så att föräldrarna får klart för sig vad barnens hobby går ut på. 4. Tala inte om barnen med namn, om du kan undvika det. 5. Bjud på kafe Lämna också tid för fri diskussion i samband med kafeserveringen. 6. Tacka föräldrarna för att de kom och be dem ta kontakt när de tycker sig ha behov av det. Föräldrar i verksamheten Barnets nya hobby ger en god möjlighet att få också barnets föräldrar att bli intresserade av scouting och göra sin insats för verksamheten. Det är extra viktigt att ge föräldrarna till nya scouter möjlighet att uppleva scoutverksamheten ur många synvinklar och erbjuda olika möjligheter. Det är all anledning att in i det sista undvika att tvinga folk till olika uppgifter. Föräldrarna kan också organisera sig till exempel i en föräldraförening. På så sätt kan de ha egen verksamhet. Det inns många uppgifter i kåren som en förälder kan sköta. Sådana uppgifter är till exempel ekonom, lots, akela och kapten. Kåren kan med fördel ordna också sådana evenemang som barn och föräldrar kan delta i tillsammans. Föräldrarna kan bjudas in till julfesten, löftesgivningen eller festen på S:t Göransdagen. Också besöksdagar under läger och utfärder är ett utmärkt sätt att introducera föräldrarna med riktigt lägerliv. Inget hindrar heller kåren eller någon grupp från att ordna en dagsutfärd för hela familjen till en närbelägen nationalpark. Föräldrar kommer också gärna med på gruppens möten. Om det bland föräldrarna inns till exempel en polis, sjukvårdare, brandman, vildmarksguide eller sömmerska så försök utnyttja deras kunskaper. Scoutförälderns olika roller Med i den löpande verksamheten I bästa fall får kåren i barnets förälder en aktiv ledare. Han eller hon kan till exempel vara akela, lots eller i ett senare skede kanske till och med kårchef. Aktiv bakgrundsigur Barnets förälder vill vara med i verksamheten, men har inte tid eller resurser att delta i den löpande verksamheten. Då kan han inom till exempel i kårens föräldraförening ha uppgiften som stugfogde eller ekonom. Exempel på infolapp till barnets hem: Välkommen med i scoutverksamheten! du påbörjar sin scoutstig i Scoutkåren grankottarna. din lock heter Kurrarna. Välkommen med! mötestid och -plats din lock träffas i granbackens församlingshus måndagar kl dina ledare är gunilla gran, gunilla.gran (ät) grankottarna.net Tina Tall, tina.tall (ät) grankottarna.net Ta kontakt med ledarna om något är oklart eller du har några frågor! Flockmöten Scouting är en mångsidig hobby. Under det första året lär du dig scoutfärdigheter, åker på utfärder och leker. en viktig del av scoutingen är att vara ute. därför ska du ha utekläder med till varje möte, det vill säga ordentliga skor, utebyxor och -jacka, handskar och mössa. Vi har inte alltid möten på kårlokalen, men vi informerar alltid separat om möten vi har någon annanstans. måndag 17.9 har vi föräldramöte samtidigt som lockmötet kl Barnen har eget program under tiden och också yngre syskon kan delta i programmet. Viktiga datum ni kan anteckna i kalendern redan nu: 16.9 Höstutfärd för hela familjen. mera information på separat lapp Föräldramöte 8.10 Inget möte Utfärd till Svansjön under mötet Höstlov, inget möte Vargungeförläggning, mera information kommer senare. Slutet av oktober: adventskalenderförsäljningen inleds regionens vargungedag, mera information kommer senare 6.12 Självständighetsfest och löftesgivning Julfest Skojig Scouthöst önskar gunilla och Tina 45 InLednIng Ledarmappen 2011

46 Till scoutens hem 46 roligt att du och ditt barn är intresserade umi.vad av och valt scouting! Scouting är en mångsidig och social hobby som lämpar sig för hela familjen. Vi hoppas att du följer ditt barn längs hennes/hans scoutstig och att du stöder och hjälper till då det behövs. Information om scoutkåren Kår Grupp lock/lag/patrull Mötestid och -plats Gruppens ledare Telefon och e-postadress Kårchef Telefon och e-postadress Kårens www-sida Till scoutens hem är en broschyr som är tänkt för alla som är intresserade av scouting. Broschyren kan beställas från scoutkansliet. Talkokraft eller chauför Föräldern vill stöda barnets hobby, men har inte tid eller intresse att delta i kårens verksamhet. Också de här föräldrarna kan kåren ha nytta av ibland till exempel på kårens talkon, i föräldraföreningen eller som chauför på utfärder och läger. Bakgrundsigur En del föräldrar vill inte engagera sig så mycket i barnets hobby. De här föräldrarna deltar sällan i kårens övriga evenemang heller. Tips och tänkvärt Tips! Spara telefonnumren till alla gruppmedlemmarnas föräldrar i en kontaktgrupp i din mobiltelefon. Om dina gruppmedlemmar är lite äldre kan du spara deras egna telefonnummer. Då kan du snabbt och enkelt skicka textmeddelanden till allihop. Tips! Ofta har ledare, särskilt kårchef och sekreterare, en del utgifter för scoutsamtal som de ringer med sin egen telefon. Då kan det vara anledning att överväga att skafa en egen telefon och anslutning till kåren. Det kan vara kårchefen som i första hand har telefonen, men det är bra att ha telefonen med på alla utfärder och läger. Ge också kårtelefonens nummer till föräldrarna. Då vet föräldrarna alltid på vilket nummer de kan få kontakt under olika evenemang. Tips! Gör ett infohäfte som ni delar ut till alla nya scouters hem. Häftet kan vara i storlek A5 och innehålla viktig information om att vara scout, om kårens traditionella evenemang och om hur man anmäler sig till utfärderna. Tänkvärt! Har ni i kåren funderat över era scouters familjer. Trots att vi här i mappen talar om scoutens föräldrar kan det se annorlunda ut i verkligheten. Hemma hos barnen kan vårdarrangemangen se mycket olika ut. Gör inte något stort nummer av det, men håll det gärna i minnet problemlösning När man jobbar i grupp uppstår ibland problematiska situationer. Bäst löser ni problemen genom att förutse och undvika situationer i vilka sådana kan uppstå. Det är din uppgift som ledare att vid behov reda ut käbblet och se till att alla i gruppen har det bra och känner sig trygga. Orsaken till oroligheterna är ofta okunskap: Din grupp har inte förstått uppgiften, uppgiften var alltför lätt eller för svår. Försök förutse situationerna och analysera ditt eget handlande! Undvik att gallskrika. Det försvagar efektivt din auktoritet som ledare och ger barnen en dålig kommunikationsmodell. Blunda inte. Då du låter bli att påpeka när någon handlar fel tolkas det som ett godkännande. Ta tag i saken direkt, men utan att anklaga någon. Håll dig lugn, försök leva dig in i situationen och hur parterna känner. För en uppbygglig diskussion. Ge positiv feedback för gott beteende. Om du blir tvungen att bestrafa någon så undvik att förlöjliga eller kompromettera honom. Klargör att du accepterar honom, men inte vad han gjorde. Be vid behov en annan ledare hjälpa till. Ibland räcker det att få tala med någon annan. Infohäftets innehåll kan till exempel se ut så här: Info till scoutens hem innehåll 1. Scouting i allmänhet Vad är scouting? Scoutrörelsens historia Vem är vem? Vad är vad? Vad kostar scoutingen? Klä dig rätt! 2. Ledarna Ledarnas ansvar och plikter Vem ska du kontakta i problemsituationer? 3. möten 4. Läger och utfärder anmälning till läger och lägerbrev allergier och dieter Så betalar du lägeravgiften. Förbered dig för läger Kontakt till lägret Vad ska du ta med på utfärder 5. medelanskaffning och bokföring allmänt Basar i december 6. Information Lägerbrev och andra infolappar Kårtidningen Kårens webbplats 7. medlemskap Upprätthållande av medlemsregistret medlemsavgift 8. Föräldraföreningen 9. Årligen återkommande evenemang 10. Sammandrag Större problem är det bäst att alltid diskutera med de andra ledarna och med föräldrarna. Frånvaro Scoutingen är sällan barnets eller den ungas enda hobby, så frånvaro är ibland oundviklig. Lär genast från början gruppens medlemmar att de ska meddela ledaren om de inte kan komma på mötet. Om någon är frånvarande under längre perioder bör man kontakta föräldrarna och höra sig för om orsaken till frånvaron. En utredning av orsaken till frånvaron kan hjälpa dig vidare på din ledarbana. Ibland blir du kanske tvungen att omvärdera gruppens verksamhet. Stampar verksamheten på stället? Är du själv inspirerad och alltid på plats? Går informationen ända fram? Gör ni roliga saker som gruppens medlemmar vill vara med om? Scouting är alltid frivilligt men det lönar sig att diskutera frånvaron. Tillsammans kan ni fundera över orsakerna till att någon uteblir och hitta på lösningar för att förbättra situationen. Borde mötestiden ändras? Behöver ni ett annorlunda program? Om frånvaron beror på någonting som måste redas ut, till exempel mobbning, ska du ta itu med saken genast och se till att barnet smidigt och tryggt kan komma tillbaka till gruppen. Efter en lång frånvaro kan det kännas osäkert att komma till mötet igen, men med ledarens positiva inställning reder situationen säkert ut sig. Repetition av sådant som gjorts under den tid barnet varit borta och gruppbildningslekar kan stärka gruppsammanhållningen igen. att sluta med scoutingen Ibland kan frånvaron bero på att barnet slutat. Kanske har scoutverksamheten känts tråkig, familjen lyttat till annan ort eller också slukar nya hobbyer allt mer av barnets tid. Det inns många orsaker till att barn slutar, men diskutera orsaken på tu man hand med barnet eller

47 med föräldrarna. Det kan hända att orsaken är något som ledaren inte lagt märke till, exempelvis mobbning eller att nivån på verksamheten försämrats. Ledaren har rätt att fråga om orsaken och ta farväl. Vid behov kan saken också diskuteras med resten av gruppen och ni kan till exempel ordna en avskedsceremoni för den som slutar. Då känner han att han är välkommen tillbaka senare. Det viktigaste är att minnas att scoutingen är en frivillig hobby. Genom att diskutera saken kan du försäkra dig om att den som slutar inte får dåliga erfarenheter av scouting eller av situationen då han slutade. Utomstående hjälp Svårare är det om ledaren märker att föräldrarna tydligt försummar sitt barn. Inte heller då ska ledaren handla ensam, han kan alltid be om hjälp av kåren. Ledaren kan ge akt på olika tecken på försummelse. Var extra uppmärksam ifall barnet eller den unga upprepade gånger kommer till mötet hungrig, smutsig eller frusen eller om vederbörande verkar otrygg eller om han har ett tydligt behov av mera uppmärksamhet, är tydligt deprimerad eller aggressiv. Var också uppmärksam om yngre barn inte hämtas från mötena, inte har nödvändig utrustning medpackad i ryggsäcken på utfärder, om föräldrarna är svårt berusade i barnets sällskap eller om du misstänker att barnet utsätts för fysiskt våld. Jobbiga föräldrar Det inns tillfällen då samarbetet med föräldrarna inte fungerar. Föräldrarna kan ha andra förväntningar på barnet och scoutverksamheten. Ledaren ska gärna ta kontakt med kårens åldersgruppsansvariga eller med kårchefen omedelbart då han känner att han inte vet vad han ska göra eller hur han ska klara av situationen. Ibland uppstår situationer där föräldrarna inte ser att deras barn gör något fel. Pelle retar konsekvent Kalle på scoutmötena. Ledaren har talat med Kalle och Pelle, men bråkandet bara fortsätter. Pelle tycker att han inte retas, men att Kalle irriterar honom hela tiden. Pelles föräldrar tror på Pelles version av saken och anklagar ledaren för att vara partisk. Ledaren ska då kontakta kårchefen och be honom komma med på mötena för att följa med situationen. Frågan diskuteras med alla vuxna närvarande. Om man inte kommer fram till en lösning på problemet kan ledaren föreslå byte av grupp eller kår. Om situationen fortfarande inte lugnar ned sig, är det också möjligt att barnet föreslås ta en paus från scoutverksamheten eller bli avstängd från kåren. Ibland är problemet att föräldrarna inte vågar släppa iväg sitt barn på utfärder och läger. Föräldrarna är oroliga för sina barn och litar inte alltid på ledaren. Berätta för föräldrarna vad ni kommer att göra på lägret eller utfärden, vem som kommer att vara med, gå igenom säkerhetsaspekter och berätta om ledarnas utbildning. Ibland hjälper det om det är kårchefen som talar med föräldrarna. mobbning Mobbning är en allvarlig sak som kräver ett omedelbart ingripande. Normalt småkäbblande mellan barn och unga får förekomma, men upprepat översitteri eller pikande är mobbning. Mobbning kan ta sig uttryck i knufar, slag, skymfande eller hånande ord. Barnen kan också gömma någons saker och tala illa bakom hans rygg. Mobbning är att avsiktligt göra någon annan illa. Det är inte alltid lätt att upptäcka mobbning, i synnerhet då det inte är fysiskt. Också skratt, viskningar och sårande lappar som skickas runt kan vara mobbning. Det är svårt för en utomstående att upptäcka mobbningen. Mobbning kan också vara helt ljudlös: suckar och miner, någon som utesluts ur gruppen. Flickor mobbar vanligen indirekt, medan pojkar oftare tar till knytnävarna. Det händer ofta att gruppmedlemmarna är oense eller blir sura på varandra. Vid mobbning är mobbaren inte nödvändigtvis arg på den mobbade av någon speciell anledning. Mobbningen är snarare en vana, som ger mobbaren kontroll över den mobbade och stärker mobbarens egen position i gruppen. Mobbaren kan ha svårt att sätta sig in i någon annans situation. Känslolivet har inte utvecklats jämt eller också saknar mobbaren riktiga modeller för socialt umgänge. Vanligen känner man sig skyldig och skäms om man skymfar eller retar någon annan. Brist på empatisk förmåga göra ändå att åsynen av hur dåligt den mobbade mår inte berör mobbaren det minsta. Det är också vanligt att samma person är både mobbare och mobbad. Det egna illamåendet kan lätta temporärt då man överför det på någon annan. Den onda cirkeln måste ändå brytas för att den psykiska balansen och välmåendet ska bevaras. Anfall är inte bästa försvar och det bör den ledare som försöker klara upp situationen också komma ihåg. Den vuxna fungerar som modell då mobbnings- och konliktsituationer reds upp. För att få slut på mobbningen måste du försöka sätta gränser, öka barnens förståelse och uppskattning för varandra. Följ med situationen. I en mobbningssituations inns ler roller än mobbad och mobbare. Mobbaren kan ha medhjälpare, som lätt följer efter. Förstärkare å sin sida uppmuntrar mobbaren till exempel genom att skratta. På den mobbades sida kan det innas en försvarare, som försöker få slut på mobbningen. Den tysta godkännaren känner till situationen, men håller sig tyst. Genom att tiga godkänner han mobbningen och gör den möjlig. På det här sättet kan hela gruppen vara delvis delaktig i mobbningen. En del deltar aktivt, andra vågar inte ingripa av rädsla för att själva bli ofer för mobbningen. I grupp beter man sig ofta på ett sätt som gör mobbning möjlig. Sådana roller kan vara omedvetna, men är sällan bestående. Då mobbningen uppdagas kan det innas behov av att diskutera med hela gruppen. En diskussion på tumanhand med mobbaren kan få mobbaren att förstå hur det känns för den mobbade. Viktigt är ändå att i hela gruppen skapa en förtrolig stämning som tillåter olikheter och att ge positiva beteendemodeller. För att lösa situationen och diskutera den har du god hjälp av att känna medlemmarna i din grupp. Gå inte in för att bestrafa, ditt mål ska vara att hitta ett förslag till lösning för att förbättra situationen genom konstruktiva diskussioner. Problemet får inte sopas under mattan utan gruppen måste se att mobbning är något du tar itu med och något som inte accepteras i gruppen. Mobbningssituationen reds ut, parterna kommer överens och ber om ursäkt. Tillsammans med gruppen kan du fundera på situationen ur din synvinkel och komma överens om spelregler för framtiden. Du kan till exempel använda dig av rollekar som hjälpmedel. Avsikten är att ni tillsammans ska försöka förebygga mobbning! Scoutingens uppgift är att erbjuda alla en trygg hobby. Tala vid behov med andra ledare och med föräldrarna. Be om hjälp. Om mobbningen inte upphör kan lösningen vara byte av grupp eller i yttersta nödfall att sluta med scoutingen. Min 8-åriga vargunge mobbades både i scouterna och i skolan samma barn mobbade henne på vartdera stället. Jag redde ut saken hemma hos lickans föräldrar, eftersom lickan själv ville det. Hennes självförtroende stärktes av att en vuxen konstaterade att felet inte låg hos henne! Hon förstod att de andra bara tyckte om annorlunda och häftigare lekar än hon själv och att hon själv ändå var alldeles normal. Flickan är fortfarande, sex år efter händelsen, aktivt med i scouterna. Det betalar sig att ta i saken! Källa: MLL:n Nuortennetti: Kiusaaminen 47 InLednIng Ledarmappen 2011

48 Säkerhet en naturlig del av verksamheten Inom scoutingen åker vi skidor, leker, springer, orienterar, spelar och skrattar. Aktiv handling syns i allt vi gör. Det är ändå mycket viktigt att vi kommer ihåg att säkerheten är utgångspunkten för vår verksamhet. Då vi planerar verksamheten i förväg är den som allra säkrast Finlands Scouters säkerhetsföreskrifter allmänt om säkerhet Alla som har ledaruppgifter är ansvariga för barnens och ungdomarnas såväl fysiska som psykiska säkerhet. I sista hand är det alltid den vuxna som bär ansvaret. Detta betyder ändå inte att ungdomarna inte skulle få ha verksamhet på egen hand. Det viktigaste är att kåren har utbildat alla som har olika ledaruppdrag så att de har tillräckliga kunskaper och färdigheter. Med säkerhet avses inte alltid enbart fysisk säkerhet, t.ex. att det inns en brandsläckare i scoutstugan. Också den psykiska säkerheten är viktig. I synnerhet för de yngre scouterna kan många företeelser vara skrämmande. Också yngre scouter lär sig att bli modigare genom att diskutera och lära sig praktiskt. Man lär sig genom att göra och då man planerar i förväg kan man undvika många missöden. Alla olyckor kan dock inte förebyggas. Man bör ändå noga överväga hur stora risker man kan ta. Om 20 vargungar täljer korvpinnar åt sig är det sannolikt att någon behöver ett plåster. Det här är ändå ännu en kontrollerad risk som man kan ta. Men om kårens nya spejarscoutpatrull vill fara på egen hand på en veckas vandring i okänd terräng, så är det skäl för ledaren att blanda sig i planerna. Säkerhetsföreskrifterna i ett nötskal Finlands Scouter (FS) har gett ut Säkerhetsföreskrifter, och Säkerhetsbestämmelser och direktiv för scoutverksamhet till sjöss. Avsikten med säkerhetsföreskrifterna är att förebygga olyckor samt att utbilda och förbereda ledarna så att dessa kan möta och klara av olyckorna. Krav för utfärds- och lägerverksamhet Alla som deltar i scoutverksamheten bör betala kårens medlemsavgift. Kåren är ansvarig för att nya medlemmar förs in i medlemsregistret och därmed inkluderas i scoutförsäkringen. Därtill bör ledarna för alla utfärder, läger och vandringar ha tillräckliga kunskaper i första hjälpen och känna till FS:s säkerhetsföreskrifter. Ledarna ska också ha kännedom om alla deltagares hälsotillstånd, allergier, specialdieter, medicinering och simkunskap samt ha kontaktuppgifterna till deltagarnas målsmän.