Kommunalekonomi 2/12

Transkript

1 Kommunalekonomi 2/12 Osäkerheten fortgår Skattefrågor Statsandelar Bokföringsanvisningar Ändringar i kvartalsstatistiken över kommunernas ekonomi Regeringens proposition om ändring av kommunallagen godkändes Enkäten om den europeiska finanskrisens inverkan på kommunernas och samkommunernas medelsanskaffning och finansieringsrisker Uppgifter om kommunalekonomiska nyckeltal och servicekostnader Grund- och dröjsmålsräntan Nya publikationer juni

2 Kuntatalous Kommunalekonomi Nro/nr 1/2012 Lehti ilmestyy n. 4 kertaa vuodessa Infobladet utkommer ca. 4 gånger per år Julkaisija/Utgivare Suomen Kuntaliitto Finlands Kommunförbund Toinen linja 14 Andra linjen Helsinki Helsingfors puh./tfn fax Painosmäärä 900 kpl Upplaga 900 st Painopaikka/Tryckeri Kuntatalon Painatuskeskus, Helsinki Tryckericentralen i Kommunernas hus i Helsingfors Tiedote on myös Internetissä Kuntaliiton Internet-sivulla Informationsbladet finns också på Kommunförbundets webbsidor Asiantuntijapalvelut >Kuntatalous > Julkaisut, Kuntataloustiedote >Kuntatiedotteet > Sakkunnigtjänster > Verksamhetsområden > Kommunalekonomi Vastuuhenkilöt/Ansvariga Reijo Vuorento Jan Björkwall/Benjamin Strandberg Toimittanut/Sammanställt av Tuija Valkeinen INNEHÅLL Sida Osäkerheten fortgår 3 Skattefrågor 4 Skatteförvaltningens preliminära uppgifter om skatter som ska debiteras vid beskattningen 2011 Skatteredovisningarna till kommunerna i början av året Deklarationsförfarandet för fastighetsskatt förnyas under skatteåret 2013 Ändringar i bestämmelserna om fakturering av moms från 2013 Rättspraxis om moms på parkeringsverksamhet Rättspraxis om avdragsrätt för moms på ett bostadsaktiebolags renoveringskostnader Statsandelar 8 Aktuellt om statsandelsfinansieringen Preliminära beräkningar av statsandelarna 2013 Kommunförbundets uppskattning av statsandelsprocenterna och kommunernas självfinansieringsandel år 2013 Statsandelsreformen Kommunförbundets förberedelser inför statsandelsreformen Ansökan om behovsprövad höjning av statsandelen år 2012 Bokföringsanvisningar 11 Promemoria om justering av avskrivningsplaner Ändringar i kvartalsstatistiken över kommunernas ekonomi 18 Regeringens proposition om ändring av kommunallagen godkändes 18 Lagändringar Nya bestämmelser om revisorernas mandattid Enkät om den europeiska finanskrisens inverkan på kommunernas 20 och samkommunernas kapitalanskaffning och finansieringsrisker Kommunernas omvärld Den europeiska skuldkrisens inverkan på kommunerna Tillgången till och priset på finansiering Uppgifter om kommunalekonomiska nyckeltal och servicekostnader 21 Grund- och dröjsmålsräntan Grundräntan Dröjsmålsräntan Nya publikationer 23 Handbok om kostnadsberäkning för kommunerna och samkommunerna Mall för kontoplan i kommuner och samkommuner Kommunmarknaden Bilagor: Bilaga 1: Datainnehållet i filen med kommunernas ekonomiska nyckeltal Bilaga 2: Datainnehållet i filen med kostnader för kommunernas serviceproduktion 2 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2012

3 Osäkerheten fortgår Problemen inom euroområdet fortsätter. Prognoserna varierar betydligt också i fråga om den finländska ekonomins utveckling. Finlands Bank har förutspått att årets ekonomiska tillväxt blir 1,5 procent, medan det ekonomiska forskningsinstitutet Pellervo har räknat med - 0,9 procent. Kommunfinans har haft en bra tillgång till kapital och priset har varit lågt. Den största risken för att priset på finansiering stiger beror på våra ansvar i de så kallade krisländerna, som kan leda till att finska staten och därmed också Kommunfinans och Kommunernas garanticentral får sänkt kreditbetyg. Situationen förvärras av den politiska osäkerhet som råder i många länder. Kommunreformen befinner sig i ett viktigt skede då utrednings- och sammanslagningskriterier håller på att utformas. I statsrådets redogörelse har föreslagits olika nyckeltal för den kommunala ekonomin vilka baserar sig på ett enda år och som är tänkta att utvisa behov av sammanslagningsutredningar om det finns anmärkningar angående minst tre av följande fyra kriterier: årsbidrag lånebelopp, soliditet, relativa skuld ackumulerade underskott inkomstskattesats. Situationen är av många olika skäl mycket problematisk. Organiseringen av kommunernas verksamhet varierar och därmed också koncernstrukturen. Den avskrivningspraxis som tillämpas i kommunsektorn har delvis dolt det faktum att kommunernas interna finansiering inte räcker till för investeringarna, vilket bland annat resulterat i att kommunernas skuldsättning har ökat snabbt. Avskrivningarna i kommunernas bokslut är klart mindre än investeringarna, och därför visar boksluten överskott trots att kommunerna skuldsätter sig i hög grad. Insatser har gjorts för att avhjälpa problemet genom ändringar i kommunallagens ekonomiska bestämmelser och nya anvisningar av bokföringsnämndens kommunsektion. Bokföringsnämndens kommunsektion har sett över sin allmänna anvisning om avskrivningar enligt plan genom att lägga till en rekommendation om att de nedre gränserna för avskrivningstiderna används om det inte finns särskilda grunder för att använda en längre avskrivningstid. Den reviderade anvisningen ska i regel tilllämpas från och med räkenskapsåret 2013, men den får tillämpas redan på bokslutet för tidigare räkenskapsperioder. Avskrivningar som överstiger den tidigare avskrivningsnivån har en direkt minskande inverkan på räkenskapsperiodens resultat. Räkenskapsperiodens överskott minskar eller blir ett underskott och inverkar då också direkt på de ackumulerade över- eller underskotten i balansräkningen. Kommunernas möjligheter att klara av sina serviceåligganden kan inte på ett tillförlitligt sätt bedömas utgående från resultatet och den ekonomiska ställningen under ett enda år. Utöver den nämnda ändringen i avskrivningssystemet kan ett år också innehålla många andra exceptionella och extraordinära faktorer som i väsentlig grad snedvrider bilden av kommunens ekonomiska ställning. Detta borde beaktas när eventuella kriterier fastställs. De eventuella kriterierna borde basera sig på genomsnittliga uppgifter från flera år, till exempel fyra, i enlighet med den nuvarande balanseringsskyldigheten. Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2012 3

4 Vi anser att det är klarast om inga ettårsbaserade ekonomiska kriterier används överhuvudtaget, utan att man i stället tillämpar det beprövade s.k. kriskommunsförfarandet i effektiverad form. I arbetet med att stärka kommunernas inkomstbas fokuserar Kommunförbundets kommunalekonomiska enhet nu på att utvidga kommunernas skattunderlag så att kommunerna kan klara av det inkomstbortfall som följer av statsandelsnedskärningar och en sannolik försämring av den ekonomiska situationen. Det räcker inte med att enbart förbättra produktiviteten, även om också det behövs. Intäkterna från avfallsskatten kommer med största sannolikhet att överföras på kommunerna från ingången av Finansministeriet och den utvecklingsgrupp som arbetat med frågan vid Kommunförbundet kommer att ge sitt förslag före utgången av detta år. Kommunförbundet har också tagit upp frågan om kommunernas rätt till en andel av kapitalskatten och trafikskatten, eftersom kommunerna bär ett stort ansvar för upprätthållandet av trafiknät och investeringarna i dem. Höjningen av kommunernas samfundsskatteandel bör lagstadgas så att den blir permanent. Också statsandelsreformen är viktig. Arbetet med reformen har inletts och vi eftersträvar en särskilt bred växelverkan med kommunerna. När budgeten för 2013 görs upp finns det skäl att iaktta yttersta försiktighet med tanke på det osäkra globala ekonomiska läget och de pågående reformerna. Timo Kietäväinen, tfn , Reijo Vuorento, tfn (09) , Skattefrågor Skatteförvaltningens preliminära uppgifter om skatter som ska debiteras vid beskattningen 2011 Skatteförvaltningen publicerade preliminära uppgifter om debiterade skatter vid beskattningen Uppgifterna per kommun finns på webbtjänsten för skattetagare: Enligt de preliminära uppgifterna blir beloppet av den debiterade kommunalskatten lägre i hela landet än vad som tidigare förutspåtts. Den sammanlagda debiterade kommunalskatten har uppskattats till miljoner euro, dvs. 4,8 procent högre än år Tidigare har beloppet uppskattats till cirka miljoner euro. Den debiterade samfundsskatten förutspås bli miljoner euro, varav kommunernas andel är miljoner. I ljuset av tidigare prognoser ser också inkomsterna av samfundsskatten ut att bli lägre för 2011 än vad som tidigare förutspåtts. Tidigare har skattebeloppet som ska debiteras uppskattats till miljoner euro, varav kommunernas andel skulle ha varit omkring miljoner euro. Kommunförbundet gör i samarbete med finansministeriet och Skatteförvaltningen en landsomfattande prognos för kommunernas skatteintäkter. Prognosen uppdateras följande gång i augusti och publiceras på Kommunförbundets webbsidor. 4 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2012

5 Skatteredovisningarna till kommunerna i början av året I januari maj var redovisningarna av kommunalskatt 4,3 procent högre än året innan. Redovisningarna har ökat bland annat till följd av högre förvärvsinkomster och genom att redovisningarna i början av året särskilt har påverkats av de engångsposter som ingick i höstens ramavtal. I april och maj har redovisningarnas utveckling varit måttligare jämfört med fjolåret. Kommunalskatteredovisningarna ökade i april med 0,7 procent och i maj med 2,1 procent. Redovisningarna av samfundsskatt har ökat med 4,9 procent sedan början av året. Efter redovisningarna i april var redovisningarna av samfundsskatt ännu 4,1 procent lägre än under motsvarande period Ökningen beror på de förskottskompletteringar som ingick i redovisningen i maj, och som samfunden skulle betala före utgången av april för att undvika ränta på restskatt. År 2011 fördelades redovisningen av samfundens förskottskompletteringar på redovisningarna för både maj och juni i motsats till i år. Av denna orsak var redovisningen i maj 18,1 procent högre än i maj 2011, och redovisningen i juni kommer att vara anmärkningsvärt lägre än för Kompletteringsskattebeloppet blev i sin helhet lägre än väntat. Därför kan samfundsskatteredovisningarnas nivå antas bli betydligt lägre i slutet av året än under 2011, och lägre än vad som tidigare förutspåtts. Den tidigare uppskattningen har varit att minskningen skulle vara cirka 16 procent jämfört med Förändringen beror delvis på sämre tillväxtprognoser och delvis på att kommunernas andel av samfundsskatten blivit mindre. År 2013 förutspås redovisningarna börja öka måttligt, men samfundsskattens utveckling är under den närmaste tiden förknippad med stor osäkerhet. På basis av Skatteförvaltningens preliminära uppgifter som publicerades kommer kommuneras gruppandel av inkomstskatten enligt debiteringen att vara 62,88 procent, medan gruppandelen vid förskottsuppbörden var 62,86 procent. Det innebär att rättelserna för skatteåret 2011 i samband med debiteringsredovisningen i november 2012 går något på plus för kommunernas del, men eftersom förskottsåterbäringarna blir större än vad som förutspåtts, återbärs sammanlagt cirka miljoner euro av kommunerna i samband med redovisningarna i november. Deklarationsförfarandet för fastighetsskatt förnyas under skatteåret 2013 Inom fastighetsbeskattningen införs 2013 ett liknande deklarationsförfarande med förhandsifyllda skattedeklarationer som i inkomstbeskattningen. Lagstiftningen om detta trädde i kraft Reformen ökar den skattskyldiges ansvar för att uppgifterna är riktiga, och gör det möjligt att korrigera beskattningen över en femårsperiod, om det upptäcks att den skattskyldige har försummat sin deklarationsskyldighet till exempel när det gäller ändringar som gjorts i fastigheten. I fortsättningen kommer Skatteförvaltningen innan skatt påförs att sända en utredning till den skattskyldige om uppgifterna som använts som grund för fastighetsskatten. Utredningens innehåll är det samma som fastighetsskattebeslutet som skickats redan Den skattskyldiges uppgift är att granska uppgifterna och vid behov korrigera eller komplettera dem. Till den del den skattskyldige inte korrigerar uppgifter i utredningen anses han eller hon ha lämnat uppgifter som stämmer överens med uppgifterna i utredningen. Beskattningen verkställs utifrån de uppgifter som finns i Skatteförvaltningens register, de uppgifter som den skattskyldige lämnat och de uppgifter som lämnats av utomstående uppgiftsskyldiga samt utifrån annan utredning som erhållits i ärendet. I samband med att deklarationsförfarandet förnyas frångår Skatteförvaltningen det nuvarande särskilda förfarandet för hörande av skattskyldiga som iakttas när ersättande uppgifter har erhållits till exempel på basis av kommunens revisionsverksamhet. Vid verkställandet av beskattningen kan Skatteförvaltningen tack vare detta bättre och snabbare än tidigare beakta de uppgifter som kommunerna lämnat in. Om de skattskyldiga inte korrigerar och meddelar Skatteförvaltningen om bristfälliga eller felaktiga uppgifter i den fastighetsbeskattningsutredning som sänts till dem, försummar de sin deklarationsskyldighet. Till följd av detta kan den skattskyldige påföras en skatteförhöjning enligt 32 i lagen om beskattningsförfarande. Beskattningen kan enligt 56 i lagen om beskattningsförfarande även i efterskott rättas till den skattskyldiges nackdel. Till följd av Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2012 5

6 dessa ändringar förlängs tiden för ändringssökande i praktiken från två till fem år i de fall där den skattskyldige kan anses ha försummat sin deklarationsskyldighet. Ändringar i bestämmelserna om fakturering av moms från 2013 Riksdagen godkände en regeringsproposition (RP 25/2012) genom vilken de ändringar som krävs i Europeiska unionens direktiv om fakturering görs i mervärdesskattelagen. Ändringarna träder i kraft Det är fråga om mindre ändringar i mervärdesskattelagens bestämmelser om fakturering. Direktivets syfte är att underlätta företagens internationella handel genom att bland annat samordna kraven på vad fakturorna ska innehålla och genom att undanröja hindren för elektronisk fakturering. Trots att revideringen av direktivet fokuserar på många viktiga frågor som gäller internationell affärsverksamhet, medför reformen detaljer att beakta också för de samfund som verkar endast på nationell nivå. Genom faktureringsdirektivet ändras momsdirektivets bestämmelser om faktureringsskyldighet, fakturornas innehåll och förutsättningarna för elektronisk fakturering. Det ingår även vissa andra små ändringar i direktivet. Den viktigaste ändringen har varit att undanröja de hinder för elektronisk fakturering som ingått i momsdirektivet. Dessutom ska pappersfakturor och elektroniska fakturor behandlas likvärdigt inom hela EU-området framöver. I direktivet ingår också klarare bestämmelser än tidigare om vilken medlemsstats bestämmelser som ska tillämpas på fakturering. Syftet har varit att skapa moderna och enhetliga regler som förenklar faktureringskraven och som främjar elektronisk fakturering. Finland har redan vid verkställandet av faktureringsdirektivet utnyttjat så gott som alla möjligheter som det tidigare direktivet tillät för att göra faktureringsbestämmelserna så enkla och flexibla som möjligt med tanke på samfunden. Därför medför en del av de ändringar som ingår i faktureringsdirektivets bestämmelser inga ändringar i mervärdesskattelagen. De viktigaste ändringarna i mervärdesskattelagen: Genom faktureringsdirektivet har det skapats uttryckliga bestämmelser om vilken medlemsstats bestämmelser som ska tillämpas vid fakturering. En bestämmelse införs i mervärdesskattelagen om i vilka situationer lagens bestämmelser om fakturering ska tillämpas. Dessutom införs en bestämmelse i lagen som gäller tidsfristen för utfärdande av fakturor för affärstransaktioner över medlemsstaternas gränser. Enligt de nya bestämmelserna ska fakturan skickas senast den 15 dagen i den månad som följer efter att varan levererats eller tjänsten utförts. Den övre gränsen för fakturor på mindre belopp som hänför sig till de lindrigare kraven i fråga om fakturors uppgiftsinnehåll höjs från 250 till 400 euro. I mervärdesskattelagen behandlas elektroniska fakturor och pappersfakturor redan nu likvärdigt, så till denna del ändrar lagförslaget inte den rådande situationen när det gäller den finska lagstiftningen. I och med de nya faktureringsbestämmelserna får det inte längre ställas krav på elektroniska fakturor som avviker från kraven som gäller pappersfakturor. Äktheten i fakturornas ursprung och innehållets integritet samt fakturornas tillförlitlighet ska säkerställas också i fortsättningen, men i stället för medlemsstaten får den skattskyldige själv besluta hur säkerställandet utförs. Den skattskyldige ska spara de verifikationer och uppgifter som använts vid säkerställandet. Mindre ändringar görs dessutom i mervärdesskattelagen i fråga om när skyldighet att betala skatt uppkommer vid gemenskapsintern varuhandel samt i bestämmelsen om omräkning av valuta och i några andra bestämmelser. Skatteförvaltningen är redo att ge ut egna tillämpningsanvisningar i anknytning till ärendet så snabbt som möjligt efter att lagändringen slutgiltigt har stadfästs av presidenten. 6 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2012

7 Rättspraxis om moms på parkeringsverksamhet Högsta förvaltningsdomstolen har i sitt avgörande HFD:2012:15 slagit fast att ett bolag, som var ägare och innehavare till ett parkeringshus där bolaget bedrev parkeringsverksamhet och vars moderbolag ägdes av kommunen, inte ansågs bedriva sådan skattepliktig parkeringsverksamhet som avses i 29 1 mom. 5 punkten i mervärdesskattelagen, utan verksamheten ansågs vara skattefri överlåtelse av nyttjanderätten till en fastighet. Bolagets aktier och parkeringsrätten i anslutning till aktierna såldes delvis med stöd av planbestämmelser till fastighetsbolag i området, till personer som var bosatta i närområdet samt till företag som behövde parkeringsplatser i området och till andra aktörer. De som ägde aktier i bolaget och betalade underhållsvederlag hade rätt att parkera i bolagets parkeringshus. Eftersom parkeringsrätten som grundades på de aktier som aktieägarna ägde inte ansågs vara skattepliktig upplåtelse av parkeringsplatser i form av parkeringsverksamhet, utan skattefri överlåtelse av en rättighet som gäller en fastighet, hade bolaget inte rätt att dra av den moms som ingick i byggtjänsten för uppförandet av parkeringshuset eller i priset på de varor och tjänster som bolaget köpte för verksamheten. Beslutet kan läsas i sin helhet på finska på adressen: Sammandrag av beslutet på svenska: Rättspraxis om avdragsrätt för moms på ett bostadsaktiebolags renoveringskostnader Enligt högsta förvaltningsdomstolens beslut HFD L 1440, fick ett bostadsaktiebolag dra av mervärdesskatt som ingick i reparationskostnaderna för balkongrenovering till den del som bostadsaktiebolaget hade ansökt om att bli momsskyldigt för överlåtelse av nyttjandeätten till fastigheten i fråga om affärslokaler, trots att reparationsåtgärderna inte direkt gällde de lokaler som hyrts ut momspliktigt. I detta fall svarade aktieägarna enligt bolagsordningen för skötsel- och finansieringsvederlag på basis av lägenheternas areal, och samtliga aktieägare hade svarat för kostnaderna i samband med balkongrenoveringen med sin andel enligt bolagsordningen. Det fanns inga balkonger i affärslokalerna, men då man beaktade att balkongerna var en del av byggnadens fasad, och att också ägarna till de aktier som berättigar till besittning av affärslokalerna hade svarat för kostnaderna i anknytning till reparationen och ombyggnaden av balkongerna, hade bostadsaktiebolaget rätt att dra av momsen som ingick i kostnaderna till den del som bostadsaktiebolaget hade ansökt om att bli momsskyldigt för överlåtelse av nyttjanderätten till fastigheten i fråga om affärslokalerna. Ett kort sammandrag av beslutet finns på finska på adressen: Jan Björkwall, tfn , Benjamin Strandberg, tfn , Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2012 7

8 Statsandelar Statsandelssystemets syfte är att i hela landet trygga en jämn tillgång på den offentliga service som kommunerna ansvarar för. Genom systemet utjämnas skillnader i kostnaderna för kommunal service och skillnader i kommunernas inkomstbas. Grunden för utjämningen av kostnadsskillnader är invånarantalet, åldersstrukturen och olika särförhållanden. En annan del av statsandelssystemet är utjämningen av kommunernas inkomstbas utgående från deras skatteinkomster. Statsandelsfinansieringen till kommunerna består administrativt sett av två delar: den statsandel för kommunal basservice som administreras av finansministeriet (L 1704/2009) och den statsandelsfinansiering som regleras i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (L 1705/2009) och som administreras av undervisnings- och kulturministeriet. Den kalkylerade grunden för statsandelen ändras varje år genom s.k. automatiska ändringar. De automatiska ändringarna baserar sig på förändringar i bestämningsfaktorerna, till exempel i invånarantalet, antalet elever och andra antal som utgör grunden för beräkningen samt prisförändringar som beror på förändringar i kostnadsnivån (indexförhöjning). Jan Björkwall, tfn , Benjamin Strandberg, tfn , Aktuellt om statsandelsfinansieringen Preliminära beräkningar av statsandelarna 2013 Kommunförbundet har publicerat preliminära beräkningar av statsandelsfinansieringen år 2013 på sin webbplats. Kalkylerna är avsedda att utgöra ett stöd för kommunernas ekonomiplanering. Kommunförbundets preliminära beräkningar innehåller förhandsuppgifter om statsandelen för kommunal basservice, utjämningen av statsandelen på basis av skatteinkomsterna, finansieringen enligt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet samt hemkommunsersättningarna inom förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen år Kommunerna bör i sin ekonomiplanering beakta alla dessa poster när statsandelsfinansieringen för 2013 bedöms i sin helhet. De preliminära beräkningarna finns på adressen > Sakkunnigtjänster > Kommunalekonomi > Statsandelar > Statsandelsberäkningar > Statsandelarna 2013 I de preliminära beräkningar som gäller statsandelen för kommunal basservice har följande bestämningsgrunder beaktats enligt situationen : befolkningsuppgifter enligt språk- och åldersgrupper samt uppgifter om sysselsättningen som inverkar på de kalkylerade kostnaderna för socialvård. De övriga bestämningsgrunderna uppdateras under hösten Över 80 procent av den kalkylerade grunden för statsandelen för kommunal basservice bestäms enbart utgående från åldersstrukturen, dvs. kommunens invånarantal i olika åldersgrupper. I de preliminära beräkningarna av statsandelen för kommunal basservice har också beaktats förändringen i kostnadsnivån år 2013, dvs. en indexförhöjning på 2,7 procent. När statsandelarna räknas ut bestäms förändringen i kostnadsnivån enligt 8 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2012

9 prisindexet för basservice. Prisindexet grundar sig på förändringen i kostnadsnivån viktad med driftskostnaderna för social- och hälsovården samt undervisnings- och kulturverksamheten. I de preliminära beräkningarna av statsandelen för kommunal basservice har också beaktats den tilläggsnedskärning på 125 miljoner euro år 2013 som regeringen fattade beslut om vid ramförhandlingarna i mars Till följd av tilläggsnedskärningen minskar statsandelsprocenten för kommunal basservice med 0,52 procentenheter, vilket innebär att kommunernas finansieringsandel ökar med 23 euro per invånare. Nedskärningen är lika stor i alla kommuner per invånare beräknad. I statsandelsfinansieringen enligt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet har beaktats regeringens beslut om att frysa indexjusteringarna för år I praktiken innebär det att kommunerna i sin ekonomiplanering under sommaren 2012 får den bästa uppskattningen av finansieringsnivån för undervisningsverksamheten år 2013 genom att utgå från samma nivå som år Kommunförbundets uppskattning av statsandelsprocenterna och kommunernas självfinansieringsandel år 2013 Statsandelen för kommunal basservice (FM) år 2012 år statsandelsprocenten (%) 31,42 30,90 - kommunens självfinansieringsandel (euro/invånare): 3 001, Huvudmannafinansiering (gymnasier, yrkesutbildning, YH) (UKM) år 2012 år statsandelsprocenten (%) 41,89 41,89 - kommunens självfinansieringsandel (euro/invånare): 364,18 364,18 Statsandelsreformen Enligt statsminister Katainens regeringsprogram ska statsandelssystemet ses över som en del av kommunreformen så att systemet blir enklare och tydligare. Kommun- och förvaltningsminister Henna Virkkunen har kallat Raumos stadsdirektör, politices kandidat Arno Miettinen till utredare för statsandelsreformen. Utredarens mandatperiod är Utredarens arbete är underställt ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling, vilken leds av minister Virkkunen. Finansministeriet kommer också att tillsätta en stödgrupp och en kalkyleringsgrupp för beredningen av statsandelsreformen. I reformen ska statsandelsgrunderna ses över bland annat i fråga om genomskinlighet, antal, överlappningar, ersättningsbehov, tidsenlighet och lämplighet i en situation där kommunstrukturen och servicebehoven förändras. Det är också tänkt att finansieringen av yrkeshögskolor ska överföras till staten inom samma tidsplan som statsandelsreformen. Den nya statsandelslagstiftningen ska enligt planerna träda i kraft vid ingången av Kommunförbundets förberedelser inför statsandelsreformen Kommunförbundet inledde i februari 2012 ett internt beredningsarbete för statsandelsreformen under ledning av vice verkställande direktör Timo Kietäväinen. Sakkunniga från olika enheter vid förbundet har bildat en uppföljningsgrupp för refor- Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2012 9

10 men. Gruppen ska behandla reformen som helhet utgående från följande delområden: 1. statsandelssystemets struktur: utjämningen av skillnader i kostnader och behov samt utjämningen av inkomstbasen 2. beräkningen av statsandelen: kalkylerade grunder, bestämningsgrunder 3. utjämningen av statsandelen på basis av skatteinkomsterna: utjämningsgränserna, neutralitet vid kommunsammanslagningar, motsvarande system i de andra nordiska länderna. Enligt Kommunförbundet är syftet med statsandelsreformen ett system som tryggar en effektiv kommunal serviceproduktion med en skälig skatte- och avgiftsbörda i hela landet. Målet för statsandelsreformen bör vara ett system som är neutralt vid kommunsammanslagningar. Systemet bör göras mer kalkylbaserat så att kommunerna sporras till att effektivera sin verksamhet ytterligare. Kommunförbundet anser att statsandelarna för kommunal basservice också framöver bör betalas till primärkommunerna. Den behovsprövade delen bör också i fortsättningen utgöra en del av systemet. Som en del av reformen av statsandels- och finansieringssystemet bör också bedömas hur ändringarna i fastighetsbeskattningen inverkar på de enskilda kommunerna. I juni 2012 bildar Kommunförbundet en extern uppföljningsgrupp med kommunrepresentanter som har i uppdrag att stödja arbetet med statsandelsreformen. Den externa uppföljningsgruppen kommer att inleda sin verksamhet hösten 2012, samtidigt som det nationella arbetet med statsandelsreformen. Jan Björkwall, tfn (09) , Benjamin Strandberg, tfn (09) , Ansökan om behovsprövad höjning av statsandelen år 2012 Enligt 30 i lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009) kan en kommuns statsandel på ansökan höjas efter prövning inom ramen för statsbudgeten, om kommunen har exceptionella eller tillfälliga ekonomiska svårigheter. Ett villkor är att kommunen har antagit en plan över åtgärder för att balansera kommunens ekonomi. Den behovsprövade höjningen år 2012 ska sökas senast År 2012 har 20 miljoner euro anslagits för behovsprövade höjningar. Finansministeriet har skickat ett brev om detta till kommun- och stadsstyrelserna (VM/824/ /2012). Finansministeriets brev och anvisningar finns på finansministeriets webbplats, > På svenska > Publikationer och dokument > Övriga dokument > Ansökan om höjning av statsandelen enligt prövning till kommunerna. Frågor om ansökningarna besvaras vid ministeriet av konslutative tjänstemannen Vesa Lappalainen, tfn , och finansrådet Rainer Alanen, tfn Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2012

11 Vänligen skicka en kopia av ansökan till Kommunförbundet på adressen Finlands Kommunförbund, PB 200, Helsingfors. Jan Björkwall, tfn , Benjamin Strandberg, tfn , Bokföringsanvisningar Promemoria om justering av avskrivningsplaner 1. Ändringen i kommunsektionens allmänna anvisning om avskrivningar enligt plan 2011 Kommunsektionen ändrade år 2011 sin allmänna anvisning om avskrivningar enligt plan bland annat genom att i slutet av kapitel Avskrivningstidens längd lägga till en rekommendation om användning av de nedre gränserna för avskrivningstiderna i bilaga 1 om det inte finns särskilda grunder för att använda en längre avskrivningstid för en enskild tillgång. Utgångspunkten är att avskrivningstiden för avskrivningar enligt plan bestäms enligt försiktighetsprincipen inom de avskrivningstider som anges i bilaga 1 utgående från respektive tillgångs förmåga att generera inkomst eller producera service. Det är särskilt viktigt att se över avskrivningstiderna och avskrivningsprocenterna för de tillgångar och grupper av tillgångar som har den största ekonomiska betydelsen, så att de bättre motsvarar tillgångarnas ekonomiska livslängd. Preciseringen har inte ändrat de anvisningar som tidigare getts i den allmänna avskrivningsanvisningen. Rekommendationen har främst syftat till att förenkla förfarandet, om det inte finns tillräckligt med resurser för att göra en avskrivningsplan och avskrivningar utgående från den sannolika ekonomiska livslängden för enskilda tillgångar eller specificerade grupper av tillgångar. Å andra sidan tillämpar kommunerna i allmänhet alltför långa avskrivningstider eller alltför små avskrivningsprocenter, vilket leder till att avskrivningarna inte räcker till för att täcka reinvesteringar och de genomsnittliga självfinansieringsutgifterna för investeringar som avskrivs. Ofta har kommunerna valt den längsta avskrivningstiden eller de lägsta avskrivningsprocenterna för en grupp av tillgångar enligt exemplen i bilagan utan att närmare motivera den ekonomiska livslängden, vilket strider mot den allmänna avskrivningsanvisningen och principerna för avskrivningar enligt plan. Också i de tidigare allmänna anvisningarna har kommunsektionen i bilaga 1 rekommenderat så korta avskrivningstider som möjligt, vilket innebär val av de kortaste tiderna i exemplen. Den reviderade anvisningen ska tillämpas senast från och med räkenskapsåret 2013, men den får tillämpas redan på bokslutet för tidigare räkenskapsperioder. Ändringen i den allmänna anvisningen har föranlett många frågor från kommunerna som undrat om de ska se över sin avskrivningsplan. Vi redogör därför nu i repetitionssyfte för de centrala principerna för avskrivningar enligt plan och de anvisningar som ges i kommunsektionens allmänna anvisning. Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/

12 2. Syftet med avskrivningar Anskaffningsutgiften för materiella tillgångar som hör till bestående aktiva ska aktiveras och tas upp under sin verkningstid som kostnad genom avskrivningar enligt plan (BokfL 5 kap. 5 ). Anskaffningsutgiften för immateriella tillgångar som hör till bestående aktiva ska avskrivas under sin verkningstid enligt plan inom högst fem år, om inte en längre avskrivningstid, högst 20 år, av särskilda skäl kan anses överensstämma med god bokföringssed (BokfL 5 kap. 5 a ). Med avskrivningar enligt plan avses att anskaffningsutgifterna för materiella och immateriella tillgångar bland bestående aktiva systematiskt bokförs som kostnader under sin ekonomiska verkningstid. Med verkningstiden för en tillgång som hör till bestående aktiva avses dess ekonomiska livslängd. Anskaffningsutgiften för bestående aktiva periodiseras som kostnad genom avskrivningar, i regel över tillgångens hela ekonomiska livslängd. Då den ekonomiska livslängden löpt ut ska anskaffningsutgiften för tillgången vara avskriven i sin helhet, med undantag för tillgångens eventuella restvärde. Tillgångens ekonomiska verkningstid beror på de inkomstförväntningar som tillgången är förknippad med. I kommunerna och samkommunerna beror den ekonomiska verkningstiden också på användningen av tillgången i kommunens serviceproduktion, dvs. tillgångens förmåga att producera service, oberoende av inkomstförväntningarna. Den ekonomiska livslängden är i allmänhet kortare än den verkliga livslängden. Försiktighetsprincipen bör alltid iakttas när en avskrivning dimensioneras. Också väsentlighetsprincipen bör beaktas så att man i första hand fäster vikt vid betydande tillgångar eller grupper av tillgångar. Den rätta nivån på avskrivningarna måste bedömas också utgående från bokföringslagens och kommunallagens krav på en rättvisande bild. Både försiktighetsprincipen och kravet på en rättvisande bild förutsätter att bokslutet inte ger en alltför positiv bild av räkenskapsperiodens resultat och den ekonomiska ställningen. Om avskrivningarna har underdimensionerats till exempel genom alltför långa avskrivningstider, kan följden bli att räkenskapsperiodens resultat och överskott ser alltför bra ut samtidigt som balansräkningen ger en alltför positiv bild av den ekonomiska ställningen jämfört med den verkliga situationen, dvs. om man hade gjort tillräckliga avskrivningar utgående från den ekonomiska livslängden. 3. Principen om värdering per tillgång Bokföringslagen innehåller inga detaljerade bestämmelser om avskrivningsförfarandena eller avskrivningsplanen. Enligt 3 kap. 3 1 mom. 6 punkten i bokföringslagen är det en allmän bokslutsprincip att varje tillgång och annan post som tas upp i balansräkningen värderas för sig (även kap. 6 i den allmänna anvisningen om avskrivningar). Bland annat i det fall som bokföringsnämnden behandlade i sitt utlåtande 1883/2012 ansåg nämnden att det i ansökan inte framkommit sådana omständigheter som skulle ha berättigat till att avvika från denna prinicip med stöd av 3 kap. 3 3 mom. i bokföringslagen. Bokföringsnämnden ansåg att avskrivningarna enligt plan därför i princip ska beräknas för varje tillgång för sig (även kap. 6 i den allmänna anvisningen om avskrivningar). Kommunsektionen har i sin allmänna anvisning om avskrivningar enligt plan också tillåtit en enklare metod (kapitel 3.4). Enligt anvisningen kan som utgångspunkt för gruppering av avskrivningsobjekten tas grupperingen av tillgångar bland bestående aktiva enligt bokföringsnämndens kommunsektions allmänna anvisning om upprät- 12 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2012

13 tande av balansräkning (2010), men en gruppering som minst motsvarar exemplet i bilaga 1 i den allmänna anvisningen kan anses motiverad. Det är alltid möjligt att göra en ännu noggrannare gruppering. Enligt den allmänna anvisningen kan avskrivningsplanen göras upp så att materiella och immateriella tillgångar med iakttagande av väsentlighetsprincipen grupperas enligt avskrivningstid och avskrivningsmetod. Grunderna för avskrivningarna enligt plan fastställs då endast gruppvis. 4. Avskrivningsplanen och godkännande av den Planavskrivningarna förutsätter att kommunen gör upp en avskrivningsplan, ett särskilt uppföljningssystem för tillgångarna bland bestående aktiva och ett kalkylsystem för avskrivningar. Bestämmelser om hur man går tillväga när avskrivningsplanen godkänns skrivs in i kommunens förvaltningsstadga eller i en särskild ekonomistadga. När avskrivningsplanen görs upp är det att rekommendera att kommunerna enligt väsentlighetsprincipen koncentrerar sig på avskrivningarna för de ekonomiskt mest betydande tillgångsposterna bland bestående aktiva, så att de beräknas korrekt. 5. Ändring av avskrivningsplanen Avskrivningsplanen ska regelbundet kontrolleras i samband med bokslutet för att trygga att den valda avskrivningsmetoden och avskrivningstiden motsvarar tillgångens sannolika ekonomiska livslängd. Om inkomstförväntningarna för en tillgång bland bestående aktiva eller dess förmåga att producera service förändras väsentligt, kan man bli tvungen att ändra avskrivningsplanen för tillgången i fråga. Avskrivningar som gjorts under tidigare räkenskapsperioder och ackumulerade avskrivningsdifferenser korrigeras dock inte. En ändring i avskrivningsplanen gäller endast avskrivningarna enligt plan under den aktuella räkenskapsperioden och därpå följande räkenskapsperioder. Avskrivningar och ändringar i avskrivningsplanen får under inga omständigheter användas i syfte att förbättra räkenskapsperiodens resultat, utan avskrivningarna ska göras konsekvent enligt avskrivningsplanen. Ändringarna i avskrivningsplanen bör basera sig på tillgångens eller tillgångsgruppens förmåga att generera inkomster eller producera service. 6. Noter om överensstämmelsen mellan de genomsnittliga avskrivningarna enligt plan och de genomsnittliga investeringar som ska avskrivas Kommunerna och samkommunerna ska i bokslutet presentera noter som anger överensstämmelsen mellan de genomsnittliga avskrivningarna enligt plan och de genomsnittliga investeringar som ska avskrivas, om beloppen avsevärt skiljer sig från varandra. Som avsevärd skillnad kan enligt bilaga 13 i kommunsektionens allmänna anvisning om noter till bokslutet (2009) betraktas en differens på 10 % eller mer. Den genomsnittliga avskrivnings- och investeringsnivån bestäms utgående från medeltalet av de egna anskaffningsutgifterna för sådana investeringar under året före bokslutsåret, under bokslutsåret och enligt gällande ekonomiplan för vilka avskrivningar görs. Exceptionella investeringar under de nämnda åren kan beaktas i beräkningen. Noterna bör innehålla redogörelser om de huvudsakliga orsakerna till avvikelserna och eventuella behov av att justera avskrivningsplanen. För att bokslutet ska ge en rättvisande bild av räkenskapsperiodens resultat och kommunens ekonomiska ställning har noter ansetts behövas då avskrivningarna i väsentlig grad (10 %) understiger de genomsnittliga egna anskaffningsutgifterna Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/

14 för investeringar. Detta kan också tyda på att avskrivningsplanen behöver ses över. Det är då befogat att kontrollera om den ekonomiska livslängden för olika tillgångar eller grupper av tillgångar fastställts enligt försiktighetsprincipen och om det finns behov av att se över dem samt om det förekommer sådana tillgångar som inte längre används för serivceproduktion eller som inte längre genererar inkomster. Det är ändå klart att kommuner som genomgår en utvecklingsprocess och måste göra omfattande investeringar inte alltid ens har möjlighet att dimensionera avskrivningarna inom ramen för den ekonomiska livslängden så att de täcker de genomsnittliga utgifterna för investeringar som avskrivs. Såsom redan påpekats i punkt 1 är det huvudsakliga syftet med avskrivningar inte att de årligen helt ska täcka de egna anskaffningsutgifterna för investeringar som avskrivs. En jämförelse behövs ändå med tanke på kravet på en rättvisande bild och för att utvisa ett eventuellt behov av att se över avskrivningsplanen. I de kommuner där avskrivningarna täcker de genomsnittliga egna anskaffningsutgifterna för investeringar som avskrivs är det inte nödvändigt att på denna grund se över avskrivningsplanen. Enligt den allmänna anvisningen behöver ändå också dessa kommuner regelbundet kontrollera om avskrivningstiderna och avskrivningsprocenterna fortfarande motsvarar tillgångarnas ekonomiska livslängd, eller om det skett sådana förändringar som särskilt förkortar livslängden (se punkt 4). 7. Praktiska frågor 7.1 Gäller den nya rekommendationen om användning av de nedre gränserna för avskrivningstider de avskrivningar som redan nu finns bland bestående aktiva i balansräkningen eller gäller den endast nya tillgångar? Kommunsektionen rekommenderar i sin allmänna anvisning att de undre gränserna för avskrivningstider som anges i bilaga 1 i anvisningen tillämpas, om inte en avskrivningsplan görs upp för enskilda tillgångar där en längre avskrivningstid motiveras av teknisk-ekonomiska skäl. En längre avskrivningstid för en enskild tillgång kan motiveras till exempel med att tillgångens användningstid uppenbart kommer att vara längre än vanligt av byggtekniska skäl, på grund av låg användningsgrad eller av någon annan orsak. I grunderna för avskrivningsplanen kan införas en bestämmelse om att man i beräkningen av avskrivningarna på nya tillgångar eller på befintliga tillgångar som blivit klara fr.o.m. ett visst år tillämpar ändrade avskrivningstider som baserar sig på den sannolika ekonomiska livslängden eller till exempel den nedre gränsen och större avskrivningsprocenter. Om avskrivningstiderna för alla tillgångar som avskrivs linjärt skulle justeras till den nedre gränsen på en gång, skulle man bli tvungen att göra betydande extra avskrivningar under det år förändringen sker, eftersom den nya avskrivningstiden skulle ha gått ut för tillgångar som tidigare avskrivits enligt en längre avskrivningstid. Det år då tilläggsavskrivningarna görs skulle avskrivningarna i resultaträkningen då öka exceptionellt mycket, rentav flerfaldigt, jämfört med det vanliga avskrivningsbeloppet. Också för de tillgångar som fortfarande har avskrivningstid kvar skulle avskrivningarna bli större när den återstående anskaffningsutgiften fördelas på de återstående åren enligt den nya avskrivningstiden. Om avskrivningsprocenterna höjs uppstår inga tilläggsavskrivningar, men avskrivningarna blir större då de beräknas med en högre avskrivningsprocent, vilket också ökar avskrivningsbeloppet under det år då förändringen sker. Om tillämpning av den nedre gränsen vid en ändring i avskrivningsplanen skulle innebära att en tillgång avskrivs helt genom en tilläggsavskrivning, men tillgången 14 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2012

15 fortfarande används för serviceproduktion och det är uppenbart att inkomstförväntningarna och/eller tillgångens förmåga att producera service fortfarande är väsentliga, bestäms en sannolik återstående ekonomisk livslängd under vilken den återstående anskaffningsutgiften avskrivs. På så sätt kan man undvika att det uppstår exceptionellt stora engångsavskrivningar det år då den justerade avskrivningsplanen tas i bruk, och avskrivningarna enligt plan fördelas jämnare över flera år. 7.2 Kan gruppen byggnader och konstruktioner specificeras när grunderna för avskrivningsplanen fastställs, till exempel utgående från byggnadernas användningsändamål? Kommunen kan själv bestämma hur avskrivningsobjekten grupperas. Vid bestämningen av grunderna för avskrivningarna enligt plan kan man som minimikrav betrakta en gruppering enligt bilaga 1 i den allmänna anvisningen. Det är alltid möjligt och även motiverat att tillämpa en noggrannare gruppering. Fullmäktige kan då till exempel indela huvudgruppen Byggnader och konstruktioner noggrannare med beaktande av byggnadernas användningsändamål och byggnadsmetoden eller liknande omständigheter som väsentligt inverkar på den ekonomiska livslängden och slå fast nedre och övre gränser för avskrivningstiderna för de olika typerna av byggnader. Avskrivningstiden kan också anges direkt om det till exempel finns bara en enda byggnad som har en viss egenskap eller ett visst användningsändamål. Exempel Byggnader och konstruktioner Förvaltnings- och anstaltsbyggnader Förvaltnings- och kontorsbyggnader, sten Förvaltnings- och kontorsbyggnader, trä Skolbyggnader, sten Skolbyggnader, trä Daghem, sten Daghem, trä Sjukhusbyggnader, sten Sjukhusbyggnader, trä Simhallar Idrottshallar osv. Fabriks- och produktionsbyggnader Centralkök Tvätteri osv. Ekonomibyggnader Lager, sten Lager, trä osv. Fritidsbyggnader Servicebyggnader vid idrottsplaner Stugor/bastustugor på friluftsområden osv. Bostadsbyggnader Flervåningshus, sten Radhus och småhus, sten Radhus och småhus, trä osv. Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/

16 När fullmäktige enligt de beskrivna principerna har fastställt de nedre och övre gränserna för olika typer av byggnader, fastställer kommunstyrelsen därefter den ekonomiska livslängden för respektive byggnad inom gränserna för avskrivningstiden. Alternativt kan fullmäktige med en exaktare indelning till exempel bestämma att en viss undergrupp ska ha en bestämd avskrivningstid som alltid tillämpas på de tillgångar som hör till gruppen. Det förenklade förfarande som anges i den allmänna anvisningen möjliggör också detta alternativ, även om en avskrivningsplan per tillgång är att föredra. I förvaltningsstadgan bör införas bestämmelser om hur man går tillväga när avskrivningsplanen godkänns (se punkt 3 ovan). När de ekonomiska livslängderna motiveras per tillgång eller grupp av tillgångar enligt försiktighetsprincipen och med iakttagande av den allmänna anvisningen och kravet på att bokslutet ska ge en rättvisande bild, behöver man inte förkorta avskrivningstiderna eller höja avskrivningsprocenterna. Särskilt i samkommuner är det motiverat att göra upp avskrivningsplaner för enskilda tillgångar utgående från den ekonomiska livslängden, så att stora tilläggsavskrivningar av engångsnatur och stora ökningar i den årliga avskrivningsnivån kan undvikas. Om avskrivningarna ökar betydligt innebär det att priset på de tjänster som kommunerna köper måste höjas. 7.3 Ska avskrivningar enligt plan som gjorts under tidigare räkenskapsperioder rättas i enlighet med avskrivningsplanen? Avskrivningar som gjorts under tidigare räkenskapsperioder och ackumulerade avskrivningsdifferenser rättas inte. En ändring i avskrivningsplanen gäller endast avskrivningarna under den aktuella räkenskapsperioden och därpå följande räkenskapsperioder. Den icke avskrivna delen av anskaffningsutgiften för en tillgång avskrivs enligt plan under de räkenskapsperioder som återstår under den ändrade avskrivningstiden. Avskrivningsplanen får inte rättas genom korrigeringar i det egna kapitalet. Utgångspunkten är att anskaffningsutgiften för en tillgång bland bestående aktiva minskas genom avskrivningar (enligt plan). Om avskrivningsplanen är alltför knappt dimensionerad rättas eftersläpningen genom ökningar i avskrivningsplanen. Detta förutsätter ofta att en engångsavskrivning införs i planen för det år då eftersläpningen uppdagades. På motsvarande sätt kan avskrivningar som gjorts till för stort belopp inte återföras till det egna kapitalet. Avskrivningsplanen kan rättas endast genom ändringar i periodiseringen av den återstående utgiftsresten. 7.4 Ska noterna till bokslutet innehålla uppgifter om ändringar i avskrivningsplanen? I noterna till kommunens bokslut ska anges de värderingsprinciper och värderingsmetoder samt periodiseringsprinciper och periodiseringsmetoder som har följts vid upprättandet av bokslutet (BokfF 2 kap. 2 1 mom. 1 punkten, kommunsektionens allmänna anvisning om noter till bokslutet för kommuner och samkommuner 2009, not 1). Också med tanke på att bokslutet ska ge en rättvisande bild är det motiverat att i noterna ange hur ändringen i avskrivningsplanen inverkar på avskrivningarna och räkenskapsperiodens resultat. 16 Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/2012

17 7.5 Är det möjligt att börja använda restvärdesavskrivningar i stället för de linjära avskrivningar som använts hittills? När det gäller materiella tillgångar anges både linjära avskrivningar och restvärdesavskrivningar som alternativa metoder i bilagan till den allmänna anvisningen. Uppgörandet av en avskrivningsplan och senare justeringar av den kräver alltid en bedömning av de enskilda fallen. I många fall är det tillåtet att använda flera olika avskrivningsmetoder och avskrivningsgrunder under förutsättning att den valda metoden leder till att anskaffningsutgiften för tillgången avskrivs under tillgångens verkningstid. Enligt kommunsektionens allmänna anvisning rekommenderas linjära avskrivningar för byggnader som hör till kommunens bestående aktiva. Fasta konstruktioner och anläggningar samt maskiner och inventarier kan avskrivas genom antingen linjära avskrivningar eller restvärdesavskrivningar. För likartade tillgångar används samma avskrivningsmetod. Den valda avskrivningsmetoden tillämpas kontinuerligt under olika räkenskapsperioder, om det inte finns särskilda skäl att ändra avskrivningsplanen. Avskrivningsplanen ska ändras och till exempel avskrivningstiderna justeras om inkomstförväntningar för en tillgång eller dess användning i serviceproduktionen förändras väsentligt. Därför ska avskrivningsplanen regelbundet kontrolleras i samband med bokslutet för att trygga att den valda avskrivningsmetoden och avskrivningstiden motsvarar tillgångens ekonomiska livslängd. (Se närmare kap. 3.3 och 3.5 i den allmänna anvisningen) 7.6 Vilka är kriterierna för en tillräcklig motivering? Räcker det som tillgångsspecifik motivering att avskrivningsplanen har godkänts på en mer detaljerad nivå än indelningen enligt den allmänna anvisningen? En mer detaljerad indelning räcker antagligen som motivering, förutsatt att expertis har anlitats vid indelningen, till exempel sakkunniga från den tekniska förvaltningen, och att avskrivningstiden baserar sig på till exempel byggnadens sannolika ekonomiska livslängd, användbarhet i serviceproduktionen eller förmåga att generera inkomster m.m. När avskrivningsplanen justeras iakttas det förfarande som anges i förvaltningsstadgan. Motiveringarna och organets beslut om godkännande företes revisorerna. 7.7 Kan behovet av att uppdatera avskrivningsplanen motiveras enbart med ändringen i den allmänna anvisningen eller måste behovet motiveras med att det skett ändringar i inkomstförväntningarna för en tillgång eller dess förmåga att producera service eller att avskrivningarna enligt plan och de investeringar som ska avskrivas inte motsvarar varandra? Utgångspunkten är att behovet att uppdatera avskrivningsplanen härrör från syftet med avskrivningar, dvs. att en tillgång blir avskriven under sin ekonomiska livslängd. En ändring i avskrivningsplanen bör basera sig på tillgångens eller tillgångsgruppens förmåga att generera inkomster eller producera service i enlighet med bokföringslagen och kommunsektionens allmänna anvisning. Det är av allt att döma inte en tillräcklig motivering att kommunsektionen i sin allmänna anvisning rekommenderar användning av de nedre gränserna i bilagan om den nuvarande avskrivningsplanen inte är förenlig med rekommendationen. Avskrivningsplanen för en tillgång ska alltid ändras om det skett väsentliga förändringar i inkomstförväntningarna för tillgången eller dess förmåga att producera service. Kuntatalous/Kommunalekonomi 2/