Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2009. Kuntatalous Kommunalekonomi Nro/nr 3/2009

Transkript

1 3/2009 juni Skattefrågor Statsandelarna 2010 Uppgifter om kommunalekonomiska nyckeltal och servicekostnader Kommunvisa skatteprognoser och debiteringsstatistik Bokföringsanvisningar Nya synvinklar på produktivitetsmätning Grund- och dröjsmålsräntan

2 Kuntatalous Kommunalekonomi Nro/nr 3/2009 Lehti ilmestyy n. 5 kertaa vuodessa Infobladet utkommer ca.5 gånger per år Julkaisija / Utgivare Suomen Kuntaliitto Finlands Kommunförbund Toinen linja 14 Andra linjen Helsinki Helsingfors puh./tfn (09) 7711 fax (09) Painosmäärä 990 kpl Upplaga 990 st Painopaikka / Tryckeri Kuntatalon Painatuskeskus, Helsinki Tryckericentralen i Kommunernas hus i Helsingfors Tilaushinnat / Prenumerationer Tiedotetta toimitetaan kuntiin ja kuntayhtymiin yksi ilmainen kappale. Alla kommuner och samkommuner får ett gratis exemplar av informationsbladet. Lisätilaukset à 75 euroa vuosi Kuntatalouden vastuualueelta/ Raija Haaja, p. (09) tai fax. (09) raija.haaja@kuntaliitto.fi Extra prenumerationer à 75 euro/år av Raija Haaja, raija.haaja@kommunforbundet.fi fax (09) INNEHÅLL Sida Skattefrågor 3 Skatteinkomster Kommunalskattens gruppandel och samfundsskatteandelen höjs i juni Mervärdesskatt Momsskyldighet vid samarbete mellan kommuner Moms på specialistläkarbolags personaluthyrning Nya anvisningar av skatteförvaltningen Statsandelarna Kommunernas statsandelsreform 2010 De kommunvisa statsandelarna i modellen med en enda penningström 2010 Utjämningen av statsandelar på basis av skatteinkomster Den allmänna finansieringen av basservice (den allmänna statsandelen) De kalkylerade kostnaderna för social- och hälsovården Förskoleundervisning och grundläggande utbildning samt kalkylerade kostnader för kulturtjänster Övriga kalkylerade statsandelar Uppgifter om kommunalekonomiska nyckeltal och servicekostnader 20 Kommunvisa skatteprognoser och debiteringsstatistik 22 Bokföringsanvisningar 22 Utlåtande av kommunsektionen 91. Bokföring av utgifter för rivning av byggnad Nya synvinklar på produktivitetsmätning 23 Grund- och dröjsmålsräntan Bilagor: Finansieringsandelen för undervisnings- och kulturverksamhet 2010 (ZE60C09) (bilaga 1) Statsandelen år 2010 (VOS6SL) (bilaga 2) Grunder för beräkning av priset per enhet för gymnasier år 2010 (bilaga 3) Priser per enhet som utgör grund för statsandelarna 2010 (bilaga 4) Datainnehållet i filen över kostnader för kommunernas serviceproduktion (bilaga 5) Datainnehållet i filen över kommunernas ekonomiska nyckeltal (bilaga 6) Utlåtande 91 Bokföring av utgifter för rivning av byggnad (bilaga 7) Tiedote on myös Internetissä Kuntaliiton Internet-sivulla Informationsbladet finns också på Kommunförbundets webbsidor >Kuntatalous > Julkaisut, Kuntatalous-tiedote >Kuntatiedotteet > Verksamhetsområden > Kommunalekonomi Vastuuhenkilöt / Ansvariga Martti Kallio Jan Björkwall Toimittanut / Sammanställt av Raija Haaja 2 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2009

3 Skattefrågor Skatteinkomster Kommunalskattens gruppandel och samfundsskatteandelen höjs i juni Utdelningen år 2009 enligt 5 i lagen om skatteredovisning justeras i juni. Kommunalskattens andel för skatteåret 2009 höjs från 59,87 till 60,39 procent. Behovet att justera andelarna beror främst på att överlåtelsevinsterna och inkomsterna av virkesförsäljning uppskattats bli mindre än vad man tidigare räknat med. På grund av justeringen redovisas omkring 43 miljoner euro mer till kommunerna i redovisningarna i juni. Grunderna för beräkningen av enskilda kommuners andelar justeras inte i samband med detta. Kommunernas andel av samfundsskatteinkomsterna höjs med 10 procentenheter från 22,03 till 32,03 procent i redovisningarna av samfundsskatt för skatteåren Höjningen träder i kraft vid redovisningen i juni och samtidigt korrigeras kommunernas samfundsskatt för början av året så att den motsvarar den nya andelen. Korrigeringsbeloppet är omkring 205 miljoner euro. I juniredovisningen korrigeras också 70 miljoner euro från staten till övriga skattetagare på grund av ett fel i redovisningen i april Kommunernas andel av korrigeringen är omkring 60 miljoner euro. Mervärdesskatt Rättspraxis Momsskyldighet vid samarbete mellan kommuner (HFD L 965 och HFD L 966) Högsta förvaltningsdomstolen har gett två beslut som gäller momsskyldighet vid samarbete mellan kommuner (HFD L 965 och HFD L 966). Det första beslutet, som inte publicerats, gäller samarbete mellan landskapet och kommuner i enlighet med lagen om ett förvaltningsförsök. Centralskattenämnden ansåg i sitt beslut N 72/2006 att debiteringar mellan en samkommun och dess medlemskommuner för städ-, ekonomi-, personal- och informationsförvaltningstjänster utgjorde skattepliktig affärsverksamhet. HFD har en annan tolkning. I motiveringen till HFD:s beslut sägs bland annat följande: Före förvaltningsförsöket har kommunerna skött städ-, ekonomi-, personal- och informationsförvaltningstjänsterna själva och har då inte betalat mervärdesskatt på produktionen av tjänsterna. Om landskapet utförde städtjänsterna i egen regi, skulle landskapet inte vara skyldigt att betala moms på produktionen av tjänsterna. Nu producerar kommunerna samma tjänster i form av samarbete mellan landskapet och kommunerna inom ramen för lagen om ett förvaltningsförsök och 2 och 76 i kommunallagen. Ekonomi-, personal- och informationsförvaltningstjänsterna har en nära koppling till förvaltningsförsöket och är delvis också till sin natur sådana att de i allmänhet inte kan köpas av en utomstående serviceproducent. Städtjänsterna produceras i anknytning till uthyrningen av de lokaler landskapet behöver, också om de inte kan anses utgöra sådana nyttigheter i samband med överlåtelse av nyttjanderätt till en fastighet som avses i 27 2 mom. i mervärdesskattelagen. Kommunen har tidigare utövat likadan verksamhet i lokalerna. För servicen debiteras självkostnadspriset. Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2009 3

4 I verkligheten innebär arrangemanget endast att samma uppgifter delas upp på ett annat sätt för att det ska bli möjligt att genomföra förvaltningsförsöket. I denna situation måste kostnaderna debiteras också för tjänster som direkt behövs för samarbetet och som i princip kan konkurrera med likadana tjänster som erbjuds av privata aktörer. Under dessa omständigheter och med tanke på att produktionen tjänsterna också objektivt sett sker inom ramen för de mål som satts upp för förvaltningsförsöket och för samarbetet mellan landskapet och kommunerna, ansåg HFD att momsfrihet för landskapet och kommunerna inte förorsakar någon betydande snedvridning i konkurrensen. Eftersom verksamheten alltså inte bedrivs i form av affärsverksamhet är landskapet inte skyldigt att betala mervärdesskatt för de ekonomi-, personal- och informationsförvaltningstjänster enligt samarbetsavtalet vilka utförs för kommunerna mot vederlag, och kommunerna behöver inte betala mervärdesskatt för de städtjänster som de utför för landskapet i samband med uthyrningen av lokaler enligt samma avtal. I det senare rättsfallet har kommunen A och staden B genom samarbetsavtal sinsemellan kommit överens om produktionen av kommunala tjänster. Kommunen A står för produktionen av bildnings- och avbytartjänster, myndighetstjänster inom lantbruket och stödtjänster. Staden B står för produktionen av vård- och omsorgstjänster och tjänster inom teknik och miljö. Förutom serviceproduktion sköter kommunerna också myndighetsuppgifter för varandras räkning och delvis också beslutsfattande. Kostnaderna fördelas utgående från de använda tjänsterna. Genom samarbetsavtalet uppnås nästan samma resultat med tanke på verksamheten och ekonomin som om kommunerna hade slagits ihop. Enligt samarbetsavtalet övergår kommunernas personal i värdkommunens, dvs. serviceproducentens, tjänst. Fastigheterna kvarstår i kommunernas ägo. En del av serviceproduktionen sköter kommunerna enligt den beskrivna fördelningsgrunden också i fastigheter som tillhör den andra kommunen. Betalningarna mellan kommunerna baserar sig på en matematisk kostnadsfördelning enligt användningen av servicen. Verksamheten utövas inte i form av affärsverk. Den kommun som producerar tjänsterna sköter också myndighetsuppgifterna för den andra kommunens räkning. I det inledande skedet fortsätter båda kommunernas personal att producera tjänster för den kommun där de befinner sig och detta kommer att vara huvudprincipen också i fortsättningen. Fördelningen av de allmänna kostnaderna (60/40 procent) motsvarar kommunernas invånarantal och innehåller ingen vinst. Centralskattenämnden gav sitt beslut KVL N 73/2006, enligt vilket produktionen av varor och tjänster på basis av samarbetsavtalet mellan kommunen A och staden B inte var att betrakta som försäljning i form av affärsverksamhet enligt 1 1 mom. i mervärdesskattelagen. Kommunerna behövde sålunda inte betala moms för inbördes överlåtelse av sådana tjänster som avses i ansökan. Skatteombudsmannen överklagade beslutet hos högsta förvaltningsdomstolen och krävde att centralskattenämndens beslut delvis skulle upphävas och att nämnden skulle ge ett nytt förhandsavgörande enligt vilket produktionen av varor och tjänster på basis av samarbetsavtalet mellan kommunen A och staden B är att betrakta som försäljning i form av affärsverksamhet enligt 1 1 mom. i mervärdesskattelagen till den del det är fråga om verksamhet där de ekonomiska och juridiska förutsättningarna är de samma som för privata ekonomiska aktörer. I motiveringen till HFD:s beslut sägs bland annat följande: Kommunen A och staden B är sådana offentligrättsliga samfund som avses i 6 1 mom. i mervärdesskattelagen och sådana offentligrättsliga organ som avses i 4 artikeln 5 punkten i det sjätte momsdirektivet. Med beaktande av 2 och 76 i kommunallagen och innehållet i det samarbetsavtal enligt 76 i kommunallagen som kommunerna ingått, utövar kommunen A och staden B verksamhet i egenskap av myndigheter inom ramen för det rättsliga system som särskilt gäller dem. När kommunerna producerar tjänster för 4 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2009

5 varandra utövar de alltså denna verksamhet i egenskap av myndigheter inom ramen för det rättsliga system som särskilt gäller dem. De tjänster som kommunen A och staden B producerar är ändå till sin natur delvis sådana att också privata aktörer kan producera dem. Hit hör till exempel fastighetsskötsel, städ- och tvätteritjänster, måltidstjänster, stödtjänster för förvaltningen och samhällstekniska tjänster. I princip kan alltså offentligrättsliga samfund och privata aktörer parallellt utöva samma verksamhet med samma juridiska förutsättningar. Momsfrihet för det offentligrättsliga samfundet kan då förorsaka en snedvridning i konkurrensen. Om momsfrihet för ett offentligrättsligt organ förorsakar en betydande snedvridning i konkurrensen ska enligt EG-domstolens rättspraxis också det offentligrättsliga organet betala mervärdesskatt för sin verksamhet. Innan kommunerna ingick samarbetsavtalet hade de producerat tjänsterna själva och inte betalat någon mervärdesskatt på dem. Nu producerar kommunerna samma tjänster i form av mellankommunalt samarbete inom ramen för 2 och 76 i kommunallagen. En del av tjänsterna är till sin natur sådana att de i allmänhet inte kan köpas av en serviceproducent utanför den offentliga förvaltningen. Kommunerna utövar varandras tidigare verksamhet delvis i samma lokaler och med samma redskap som förut. Debiteringarna innehåller ingen vinst. I verkligheten innebär arrangemanget endast att samma uppgifter delas upp på ett annat sätt för att det mellankommunala samarbetet ska bli möjligt. I denna situation måste kostnaderna debiteras också för tjänster som direkt behövs för samarbetet och som i princip kan konkurrera med likadana tjänster som erbjuds av privata aktörer. Under dessa omständigheter och med tanke på att produktionen av tjänsterna objektivt sett sker inom ramen för de mål som satts upp för samarbete mellan kommunerna, ansåg HFD att momsfrihet för serviceproduktionen mellan kommunerna inte förorsakar någon betydande snedvridning i konkurrensen. Kommunerna bedriver alltså inte verksamheten i form av affärsverk och de är inte skyldiga att betala moms på tjänster enligt samarbetsavtalet, inte heller sådana som privata ekonomiska aktörer producerar enligt samma ekonomiska och juridiska förutsättningar. Båda fallen gällde uttryckligen momsplikten i fråga om debiteringar för stödtjänster. Enligt HFD är också fördelningen av kostnaderna för stödtjänsterna i de aktuella fallen momsfri. Motiveringarna var i bägge fallen de samma. Besluten kan tolkas som att debiteringar för olika stödtjänster inom ramen för samarbetsavtal enligt 76 i kommunallagen är momsfria för kommunerna och samkommunerna. Det ska alltså vara fråga om ett mer omfattande samarbetsavtal enligt 76 i kommunallagen där också stödtjänster ingår. I fråga om enskilda tjänster som privata ekonomiska aktörer producerar enligt samma ekonomiska och juridiska förutsättningar är försäljningen i allmänhet momsbelagd. Skatteverken kan ha uppmanat kommunerna att momsbelägga debiteringar för stödtjänster som ingår i samarbetsavtal. Kommunerna och samkommunerna bör därför se över samarbetsavtalen i enlighet med HFD:s momsbeslut. Moms på specialistläkarbolags personaluthyrning (HFD L 1043) Specialistläkarbolagen A Ab och B Ab sålde bland annat olika hälso- och sjukvårdstjänster till offentliga hälso- och sjukvårdsenheter. Det var fråga om servicehelheter där innehållet utgick från beställarens behov. Bolagen fakturerade beställaren för tjänsterna, och beställaren fakturerade i sin tur patienten för den vård och behandling som getts. Vid behov betalade beställaren också läkarnas rese- och logikostnader samt dagtraktamenten till bolagen. Den offentliga hälso- och sjukvårdsenheten skötte sina uppgifter enligt lagar och andra bestämmelser, höll kontakt med utomstående och myndigheter och skaffade de tillstånd som behövdes. Enheten gav också bolagens läkare gratis tillgång till behövliga lokaler, patientuppgifter, stödpersonal och tidsbeställning. Beställaren hade rätt att ge läkarna anvisningar om utförandet av olika åtgärder. Bolagen ansvarade för sina läkares verksamhet och anställ- Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2009 5

6 ningsvillkor, såsom lönerna. Bolagens patientskadeförsäkring ersatte patienterna för patientskador i enlighet med patientskadelagen. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det väsentliga innehållet i servicen var överlåtelse av en arbetsinsats av A Ab:s och B Ab:s personal till beställaren. Bolagen överlät inte tjänster direkt till patienterna utan till en offentlig hälso- och sjukvårdsenhet. A Ab och B Ab hade inte heller upprätthållit någon enhet som producerar hälsovårdstjänster, utan verksamheten utövades vid enheter inom den offentliga hälso- och sjukvården. På grund av detta och eftersom momsfrihet kan komma i fråga endast för sådana hälso- och sjukvårdstjänster som kräver tillstånd och som vederbörligen godkänts, var det inte fråga om sådan skattefri försäljning av hälsooch sjukvårdstjänster som avses i mervärdesskattelagen och momsdirektivet, utan om momsbelagd uthyrning av arbetskraft. Det faktum att A Ab och B Ab enligt ansökan om förhandsavgörande hade tillstånd av länsstyrelsen att tillhandahålla privata hälso- och sjukvårdstjänster hade ingen betydelse för momsbeskattningen av de tjänster som såldes till den offentliga hälso- och sjukvårdsenheten, eftersom tillståndet inte gällde dylik uthyrning av arbetskraft. A Ab och B Ab var skyldiga att betala moms på de hälso- och sjukvårdstjänster de sålde till enheter inom den offentliga hälso- och sjukvården. HFD:s beslut innebär att förutsättningarna för skattefrihet skärps i fråga om underleverans av hälso- och sjukvårdstjänster. Ett annat HFD-beslut från år 2004 (HFD L 876) gällde ett fall där ett personaluthyrningsföretag bad länsstyrelsen om tillstånd att få tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster. Bolaget hade för avsikt att sköta läkarjouren för kommuner och samkommuner. Länsstyrelsen hade förkastat ansökan och också HFD ansåg att bolaget inte kunde betraktas som en sådan serviceproducent som avses i lagen om privata hälso- och sjukvårdstjänster. Bolaget kunde därför inte beviljas tillstånd att tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster. I det färska beslutet från 2009 sägs att tillstånd av länsstyrelsen inte har någon betydelse för momsbeskattningen. Kommunen anses i huvudsak köpa en arbetsinsats av läkare och det är därför fråga om momspliktig uthyrning av arbetskraft. Kommunen har gett läkarna tillgång till lokaler, apparatur, patientuppgifter och stödpersonal och skött tidsbeställningen. Dessutom har aktiebolaget inte haft verklig rätt att övervaka läkarnas verksamhet och ge dem anvisningar. Dessa rättigheter har hört till kommunen. När en kommun eller samkommun köper en helhetstjänst (t.ex. hela mottagningsverksamheten vid en hälsocentral) av en privat serviceproducent som har tillstånd av länsstyrelsen att tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster, är det fortsättningsvis fråga om momsfri verksamhet. I fråga om momspliktig uthyrning av arbetskraft får kommunen bokföra momsen i fakturan som mervärdesskatt i återbäringssystemet. I fråga om skattefria hälsooch sjukvårdstjänster har kommunen rätt till en kalkylerad återbäring på 5 %. Nya anvisningar av skatteförvaltningen Skatteförvaltningen har gett två nya anvisningar som gäller moms på personalmåltider (Dnr 620/40/2009) samt moms på eget bruk och på överlåtelser mot vederlag som är avsevärt mindre än marknadsvärdet (Dnr 621/40/2009). Moms på personalmåltider Anvisningen om moms på personalmåltider ersätter den tidigare anvisningen med samma namn, som gavs i slutet av Den tidigare anvisningen behandlades i Kommunalekonomi 4/2008. Den uppdaterade anvisningen innehåller vissa små ändringar. I den nya anvisningen avses med marknadsvärde de direkta och indirekta kostnaderna för personalmåltider, om det vederlag som tas ut för en måltid understiger 6 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2009

7 penningvärdet för kostförmån. Enligt den tidigare anvisningen kunde penningvärdet för kostförmån betraktas som marknadsvärde. I fortsättningen kan förmånliga personalmåltider erbjudas utan risk för att bestämmelserna om vederlag som är mindre än marknadsvärdet blir tillämpliga. Det som nu gäller är att de direkta och indirekta kostnaderna för måltiden ska tas ut. Tidigare kunde det vara ändamålsenligt att ta ut penningvärdet för kostförmån, trots att måltidens värde var mindre. Moms på eget bruk och på överlåtelser mot lågt vederlag Anvisningen om moms på eget bruk och på överlåtelser mot vederlag som är avsevärt mindre än marknadsvärdet klarlägger de lagändringar som i början av fjolåret infördes i syfte att förebygga kringgående av skatt och skattebedrägeri. Överlåtelse av varor och tjänster mot ett vederlag som är betydligt mindre än marknadsvärdet beskattas från ingången av 2008 som försäljning och inte som eget bruk. Vid försäljning mot ett vederlag som är avsevärt mindre än marknadsvärdet kan skattegrunden höjas till marknadsvärdet om det föreligger en intressegemenskap mellan säljaren och köparen enligt 73 d i mervärdesskattelagen. Definitionen på intressegemenskap är bred, men är främst tillämplig på olika situationer inom företagsvärlden. Bestämmelserna om överlåtelse mot vederlag som är mindre än marknadsvärdet syftar till att förebygga kringgående av skatt och skattebedrägeri vid intressegemenskap. De har införts främst med tanke på små och medelstora företag. I kommunerna kan det var fråga om intressegemenskap främst när den som köper en vara eller tjänst hör till säljarens personal. Kommunernas personal har ibland rätt att använda vissa kommunala tjänster mot ett vederlag som understiger marknadsvärdet, men bestämmelserna om sådana vederlag tillämpas inte när det är fråga om vanliga personalrabatter. Den nya anvisningen ändrar alltså inte momsbeskattningen för vanliga personalrabatter. Närmare upplysningar: Jan Björkwall, tfn (09) , Mikael Enberg, tfn (09) , Henrik Rainio, p. (09) , Statsandelarna 2010 Kommunernas statsandelsreform 2010 Utgångspunkt Ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling förespråkade en sammanslagning av statsandelarna för de enskilda förvaltningsområdena och en höjning av statsandelarna för särskilt glest bebodda kommuner och skärgårdskommuner. Avgörandet innebär att reformen 2010 genomförs utgående från rambeslutet (ramarna för statsfinanserna ). Enligt beslutet sammanslås statsandelarna för social- och hälsovård samt för förskoleundervisning, grundläggande utbildning, bibliotek, kommunernas kulturverksamhet och den invånarbase- Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2009 7

8 rade grundläggande konstundervisningen till en statsandel i en enda penningström som administreras av finansministeriet. Den ursprungliga reformen genomförs i en reducerad form så att endast nödvändiga ändringar till följd av sammanslagningen genomförs. Sammanslagningen har ansetts förutsätta att statsandelen för förskoleundervisning och grundläggande utbildning bestäms utgående från åldersklasser. Kommunavdelningen vid finansministeriet skickade vecka 25 ut information till kommunerna om reformen, bland annat om de uppgifter om elever som kommunerna kommer att få en särskild förfrågan om. Huvudsakliga förändringar De nuvarande bestämningsgrunderna för statsandelen kvarstår nästan oförändrade. Den allmänna statsandelen, bestämningsgrunderna för statsandelen för social- och hälsovård och utjämningen av statsandelar på basis av skatteinkomster kvarstår i sin nuvarande form. Ändringar görs på grund av att statsandelarna för förskoleundervisning och grundläggande utbildning betalas till kommunerna utgående från åldersklasser (6 15-åringar). Graderingen inom specialundervisningen slopas. Också skolnätsfaktorn slopas, men effekten beaktas genom en ändring av befolkningstäthetsfaktorn. Undervisningen för lätt och mycket gravt handikappade elever, skolhemsundervisningen och sjukhusundervisningen tryggas genom att utbildningsanordnarna garanteras en finansiering på nuvarande nivå. Fakturering av hemkommunen Eftersom statsandelarna för förskoleundervisning och grundläggande utbildning från och med ingången av år 2010 betalas till kommunerna, ska kommunerna betala ersättning när en elev går i en annan kommuns eller en privat utbildningsanordnares skola. Ersättningen och grunderna för den regleras i lag. För att utgifterna för och inkomsterna av ersättningen ska kunna uppskattas i budgeten måste kommunerna utreda det uppskattade antalet elever som går i skola utanför hemkommunen, antingen i en annan kommuns eller i en privat utbildningsanordnares skola, liksom också antalet utsocknes elever i kommunen. Beloppet enligt statsandelsgrunden ska ersättas, oberoende av hurdan elev det är fråga om. Avsikten är också att finansieringen ska tryggas för de privata anordnare av grundläggande utbildning som beviljats undervisningstillstånd. De preliminära ersättningsgrunderna för 2010 meddelas kommunerna i förväg. Som bäst utreds hur betalningarna ska genomföras tekniskt, och det blir eventuellt fråga om ett centraliserat, s.k. clearingsystem. Betalningen av statsandelar Modellen med en enda penningström innebär att beslutet om statsandelen utgör en helhet, likaså betalningen. Från kommunens kalkylerade statsandelsgrund avdras en för modellen gemensam självfinansieringsandel som beräknas utgående från en statsandelsprocent som beskriver den nationella kostnadsfördelningen. Den allmänna statsandelen per invånare omfattas inte av detta förfarande, men ingår ändå i modellen med statsandelar i en enda penningström. Utjämningen av statsandelarna kvarstår i sin nuvarande form och ansluts till modellen med en enda penningström utan den nuvarande procentfördelningen på olika statsandelar. Vid betalningen är det meningen att också slå ihop de statsandelar som undervisningsministeriet fortfarande beslutar om och som inte ingår i modellen med en enda penningström. Det innebär att till exempel finansieringsandelen för de verksamheter som kvarstår i huvudmannamodellen (gymnasier, yrkesutbildning, yrkeshögskolor) sammanslås i utbetalningen och likaså de övriga kalkylerade statsandelar som fortsättningsvis bestäms separat. Kvar i huvudmannamodellen blir en finansieringsandel per invånare som är mindre än den nuvarande. 8 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2009

9 I detta sammanhang sköts också de invånar- och procentbaserade statsandelarna för idrott, kultur och ungdomsarbete, de tim- och procentbaserade statsandelarna för grundläggande konstundervisning, de tim- och procentbaserade statsandelarna för medborgarinstitut samt statsandelarna för museer, teatrar och orkestrar, som baserar sig på årsverken och statsandelsprocent. Trots modellen med en enda penningström har inga av de nämnda kalkylerade statsandelarna öronmärkts, utan de ingår liksom tidigare som en enda post i punkten statsandelar i kommunens resultaträkning. För de återstående statsandelarna i huvudmannamodellen och övriga kalkylerade statsandelar ändras bestämningsgrunderna inte. Övergångsperiod Enligt de politiska besluten ska reformen inte medföra förändringar i kostnaderna mellan staten och kommunerna och inte heller mellan enskilda kommuner. Eventuella effekter på enskilda kommuner (utjämningstillägg) nollställs. I praktiken innebär det att de eventuella effekterna av övergångsutjämningen minskas eller kompenseras i anslutning till den allmänna statsandelen, beroende på om systemändringen medför vinst eller förlust. Korrigeringen görs tills vidare årligen i statsandelarna i enlighet med en beräkning av effekterna som utförs senare. Stöd till skärgårdskommuner och glest bebodda kommuner Höjningen av statsandelen för skärgårdskommuner och särskilt glest bebodda kommuner (mindre än 2 invånare/km 2 ) har avgjorts i rambeslutet genom en bestående systemförändring där en extra statsandel på cirka 30 miljoner euro har anvisats för dessa 28 kommuner. Om extra statsandel inte beviljas till hela systemet, tas den finansiering som behövs från statsandelsgrunderna genom att statsandelen för varje kommun minskas med cirka 5,68 euro/invånare, som inkluderas i finansieringsandelen per invånare. Detta är ett undantag från principen om att reformen inte får medföra förändringar i kommunernas statsandelar. Betalningen av stödet har kopplats till grunddelen i den allmänna statsandelen och presenterats i samband med denna statsandel. Graderingen mellan kommunerna bestäms enligt följande (grunddelen år 2010 har uppskattats till 30,46 euro/invånare): 1) Skärgårdsförhållanden (8 kommuner): utan vägförbindelse: 5 x grunddelen övriga skärgårdskommuner 4 x grunddelen 2) Gles bosättning (20 kommuner): mindre än 0,5 inv./km 2 12 x grunddelen 0,50-1,49 inv./km 2 10 x grunddelen 1,50-1,99 inv./km 2 7 x grunddelen 3) Sametillägg (till fyra kommuner utöver höjningen för gles bosättning): tillägg som räknas ut med en särskild koefficient enligt andelen samer andelen över 30 %, koefficient 2,30 andelen 7 29,99 %, koefficient 1,20 andelen 3 6,99 %, koefficient 0,30 andelen 0,5 2,99 %, koefficient 0,20 Stödet är permanent och förändras enligt den allmänna statsandelens grunddel och förändringarna i befolkningstätheten. Också en helt ny kommun får detta tilläggsstöd om kommunens befolkningstäthet minskar så att den blir mindre än 2,0 invånare/km 2. Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2009 9

10 Kommunspecifika uppgifter för år 2010 De kommunspecifika kalkyler som hör till modellen med en enda penningström finns som preliminära uppgifter på Kommunförbundets webbplats där de presenteras i form av följande helheter: utjämningen av statsandelar på basis av skatteinkomster allmän finansiering av basservicen (den allmänna statsandelen) såsom tidigare, utökad med stödet för de 28 kommuner som uppfyller kriterierna för gles bosättning (senare införs effekten av systemändringen i kalkylen, dvs. övergångsutjämningen, när den beräknats i slutet av 2009 eller i början av 2010). statsandelarna i modellen med en enda penningström, per kommun bestämningsgrunderna för de kalkylerade kostnaderna för social- och hälsovård bestämningsgrunderna för de kalkylerade kostnaderna för förskoleundervisning, grundläggande utbildning och kulturtjänster som en särskild tabell grunderna för hemkommunsersättningarna per kommun 6-åringar (förskoleundervisning) - årskurs 1 6 (7 12 åringar) - årskurs 7-9 (13-15 åringar) De slutliga uppgifterna om reformen klarnar i september när regeringens proposition om statsandelsreformen och statens budgetproposition ( ) överlämnas till riksdagen. Det kan då ske förändringar i de ovan beskrivna statsandelarna för de enskilda kommunerna i modellen med en enda penningström. I fråga om de statsandelar enligt huvudmannamodellen som kvarstår inom undervisningsministeriets förvaltningsområde och andra kalkylerade statsandelar kan följande kalkyleringsgrunder uppges: uppskattning av finansieringsandelen per invånare, uppskattningar av genomsnittliga priser per enhet som beräknas liksom tidigare och belopp per invånare etc. Uppgifter om dessa ges efter redogörelsen om bestämningsgrunderna för de statsandelar som ingår i modellen med enda penningström. De kommunvisa statsandelarna i modellen med en enda penningström 2010 Struktur I den statsandelsreform som träder i kraft vid ingången av 2010 sammanslås de nuvarande sektorvisa statsandelarna. Sammanslagningen gäller den allmänna finansieringen av basservice (den allmänna statsandelen), utjämningen av statsandelar på basis av skatteinkomster, finansieringen av social- och hälsovårdstjänster, statsandelen för förskoleundervisning och grundläggande utbildning samt finansieringen av kulturtjänster. Till kulturtjänsterna hör här biblioteken, kommunernas allmänna kulturväsende och den invånarbaserade grundläggande konstundervisningen. Innehållet är det samma som tidigare med undantag av förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen, där statsandelarna baserar sig på åldersklasser och betalas till kommunerna på basis av antalet 6 15-åringar i kommunen. Det nya systemet förutsätter hemkommunsfakturering när en elev går i en annan kommuns eller en privat huvudmans skola, eftersom huvudmannamodellen frångås. Hur utbetalningarna av ersättningarna ska skötas tekniskt är ännu inte klart. Från statsandelens kalkylerade grunder avdras kommunens självfinansieringsandel, som är gemensam för social- och hälsovården, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen samt kulturtjänsterna. Dessa har också en gemensam 10 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2009

11 statsandelsprocent som på nationell nivå beskriver kostnadsfördelningen mellan kommunerna och staten. Preliminärt är den gemensamma statsandelsprocenten cirka 34 procent och den gemensamma finansieringsandelen för kommunerna omkring euro per invånare. Statsandelen i modellen med en enda penningström bildas genom att de kommunspecifika kalkylerade kostnaderna minskas med finansieringsandelen (uppskattningsvis euro) varefter man beaktar den allmänna finansieringen av basservice med tillägg och avdrag, den systemändring som reformen medför (övergångsutjämning) och slutligen utjämningen av statsandelarna på basis av skatteinkomster. Ännu existerar ingen övergångsutjämning, men den beaktas senare när den beräknats för de enskilda kommunerna i slutet av 2009 eller i början av En tabell med dessa uppgifter kommer senare att läggas ut på När uppgifterna för de enskilda kommunerna används måste man beakta att effekten av övergångsutjämningen saknas. Alla kommunspecifika uppgifter baserar sig på preliminära kalkyler och det kan ske betydande förändringar när regeringens proposition om statsandelsreformen och budgetpropositionen för 2010 överlämnas till riksdagen. Ändringarna i statsandelssystemet borde inte medföra att kommunens statsandelar minskar. I december 2009 fattar finansministeriet troligen alla beslut som gäller statsandelarna i modellen med en enda penningström. Utjämningen av statsandelar på basis av skatteinkomster Grunderna för utjämningen av statsandelar på basis av skatteinkomster ändras inte. Utjämningen av statsandelarna år 2010 bestäms på basis av beskattningen för år Tills vidare finns det inga uppgifter om beskattningen. Den kommunspecifika kalkylen har gjorts upp i samarbete mellan finansministeriet och Kommunförbundet utgående från Kommunförbundets skatteprognosram och de förhandsuppgifter om beskattningen som Skatteförvaltningen gett. Kalkylen är ännu inte tillförlitlig. Kommunerna bör ge akt på stora förändringar och vid behov utreda vad de beror på och om de är korrekta (t.ex. inverkan av inkomster från optioner) samt göra nödvändiga korrigeringar i uppskattningen. I kalkylen syns redan en betydlig minskning av samfundsskatteinkomsterna. En ny kalkyl görs antagligen i september. Den slutliga kalkylen kan presenteras när beskattningen för år 2008 har slutförts i slutet av oktober Grunderna för hur utjämningen av statsandelar på basis av skatteinkomster beräknas ingår i ändringen av statsandelslagen (1219/2005). Utjämningen baserar sig på uppskattningar av den kalkylerade kommunalskatten och den samfundsskatteandel som ska betalas. Den kalkylerade fastighetsskatten är redan slutgiltig. Beräkningen bygger på den genomsnittliga inkomstskattesatsen och de genomsnittliga fastighetsskattesatserna enligt tabellen nedan. I kalkylen har beaktats kommunindelningen vid ingången av Dessutom har ändringar i invånarantalet vid kommundelssammanslagningar beaktats till samma belopp som i utjämningen år 2009 enligt följande: Enonkoski: 1 invånare till Nyslott, Hattula: 33 invånare till Tavastehus, Sibbo: 2042 invånare till Helsingfors, Vanda: 20 invånare till Helsingfors, Kommundelssammanslagningarnas inverkan på invånarantalet har beräknats på basis av invånarantalet i den överlåtande kommunen som proportionen mellan antalet överlåtna invånare och hela invånarantalet. Som invånarantal används invånaranta- Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/

12 let vid årsskiftet 2007/2008, vilket är det samma som vid beräkningen av statsandelarna (RP 110/2008, L 859/2008). En preliminär kalkyl för de enskilda kommunerna finns på > Statsandelar > Statsandelarna Kalkylen (Finansministeriet/Kommunavdelningen , preliminär kalkyl) baserar sig på följande uppgifter: Kalkylerade skatteinkomster och samfundsskatteandelen - Kalkylerad kommunalskatt euro (förändring + 5,9 %) - Samfundsskatt euro (förändring - 21,3 %) - Kalkylerad fastighetsskatt euro (förändring + 7,0 %) Invånarantal och genomsnittlig inkomstskattesats - Antalet invånare vid årsskiftet 2007/2008 var (ej Åland) - Genomsnittlig inkomstskattesats 18,55 % Genomsnittliga fastighetsskattesatser i utjämningen - allmän 0,74 % - stadigvarande bostad 0,29 % - annan bostad 0,88 % - kraftverk 0,74 % (den allmänna skattesatsen används) - allmännyttiga samfund 0,46 % - obebyggd byggplats 2,08 % Kalkylerad skatteinkomst och utjämningsgräns per invånare - kalkylerad skatteinkomst 3 247,53 euro/invånare - utjämningsgräns (91,86 %) 2 983,18 euro/invånare. Utjämningstillägget beaktas till fullt belopp ända upp till utjämningsgränsen (kommun som ligger under gränsen). Det utjämningsavdrag som beaktas i statsandelen är 37 procent av de kalkylerade skatteinkomster som överstiger utjämningsgränsen (kommun som överskrider gränsen). I betalningen beaktas skatteinkomstutjämningen i samband med den statsandel som ingår i modellen med en enda penningström. Den tidigare procentuella fördelningen på olika statsandelar gäller inte längre. Beslutet om utjämningen fattas av finansministeriet. På Kommunförbundets webbplats anges utjämningen av statsandelarna på basis av skatteinkomster i en egen tabell. Närmare upplysningar: Mikael Enberg, tfn (09) , Jan Björkwall, tfn (09) , Den allmänna finansieringen av basservice (den allmänna statsandelen) Grunddelen, ökningar och minskningar Den allmänna statsandelen år 2009 är i genomsnitt 29,68 euro per invånare (grunddelen). År 2010 blir grunddelen i den allmänna finansieringen av basservice enligt preliminära uppgifter 30,46 euro per invånare. I uppskattningen har beaktats en full indexhöjning på 2,7 procent (indexhöjning av den del av statsandelen som inte skurits ned) och en överföring av statsandelsnedskärningen (16,55 /invånare) till självfinansieringsandelen per invånare i modellen med en enda penningström. I kalkylen har beaktats kommunindelningen vid ingången av Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2009

13 I vissa fall ändras statsandelen betydligt. Ändringarna beror på att det uppstått särförhållanden eller att tidigare särförhållanden inte längre existerar. I vissa fall är ändringarna en följd av kommunindelningen. Särförhållanden som påverkar statsandelarna är tätortsstruktur, förändringar i invånarantalet, skärgårdsförhållanden och avsides läge. Alla kommuners statsandelar påverkas av tillägget eller avdraget för den ändring i finansieringen av arbetsmarknadsstödet som infördes 2006 och av att vissa temporära uppgifter finansieras med statsandelsanslag. År 2006 utökades eller minskades statsandelen med den kommunvisa kompensationen för arbetsmarknadsstödet, varvid tilläggen i statsandelarna och kostnaderna för arbetsmarknadsstödet fördelades jämnt mellan staten och kommunerna. Till den allmänna statsandelen hänfördes då också ett tillfälligt tillägg på 30 miljoner euro, som slopades år 2007 och I praktiken har den allmänna statsandelen för varje kommun under bägge åren skurits ner med 2,90 euro per invånare. Orsaken till att tillägget slopades var att de aktiverande åtgärderna inom arbetsmarknadsstödsreformen antogs minska kommunernas utgifter. Den kommunvisa kompensationen presenteras i tabellen i en egen spalt enligt situationen år Avdragen på totalt 5,80 euro per invånare med anledning av aktiverande åtgärder inom arbetsmarknadsstödsreformen ingår i de statsandelsnedskärningar som överförts till självfinansieringsandelen. Med finansiering av temporära uppgifter avses kostnaderna för Kommun ITprojektet och kostnaderna för att finansiera myndighetsradionätet. Statsandelsnedskärningarna för dessa uppgifter är de samma som år 2009, dvs. sammanlagt omkring 7,0 miljoner euro eller 1,33 euro per invånare. I spalten Kompensation för skatteavdrag framgår det tillägg eller avdrag i statsandelarna som beror på inexaktheter i den kompensation för skatteavdrag som gjorts i statsandelen för social- och hälsovård. Eftersom statsandelstillägget till statsandelarna för social- och hälsovård är jämstort per invånare och inte tar hänsyn till avdragens verkningar på de enskilda kommunerna, har den allmänna statsandelen korrigerats utgående från de verkliga avdragen per kommun på basis av beskattningsuppgifterna för år Korrigeringsbeloppet har räknats ut genom att 69,2 euro per invånare har dragits av från skattebortfallet per invånare (RP 191/2008. L 861/2008). Tillägget eller avdraget hålls år 2010 på samma nivå som år Tillägg för särförhållanden och grunderna för dem Vissa kommuner får utöver grunddelen tillägg för olika särförhållanden: skärgårdstillägg, fjärrortstillägg, språktillägg, tillägg för en betydande förändring i invånarantalet samt tätortsstrukturtillägg när tätortsbefolkningen överstiger invånare. I den statsandelsjustering som trädde i kraft vid ingången av 2006 (ändringen av statsandelslagen 1068/2005) ingår följande nya eller ändrade tillägg för särförhållanden: - Förhöjt skärgårdstillägg för kommuner med minst skärgårdsbor. Tillägget är kommunens invånarantal multiplicerat med grunddelen, dvs. kommunen får grunddelens hela belopp fördubblat. - Alla kommuner som har skärgårdsdelar och som får skärgårdstillägg har samtidigt också rätt till fjärrortstillägg, om grunderna för tillägget uppfylls. - Förhöjt skärgårdstillägg med 7 x grunddelen för kommuner där minst hälften av befolkningen är utan fast vägförbindelse; för övriga skärgårdskommuner 4 x grunddelen. - Ett nytt fjärrortstillägg till kommuner med färre än 0,5 invånare per km 2. Beloppet är 9 x grunddelen. - Begreppet tätortstillägg ändrades till tätortsstrukturtillägg. Det graderas genom att följande koefficient multipliceras med tätortsbefolkningens mängd gånger grunddelen: Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/

14 0,75, om tätortsbefolkningens mängd är ,70, ,01, eller mer - Ett tillägg som baserar sig på förändringar i invånarantalet, om kommunens invånarantal har förändrats minst sex procent under de tre år som föregår finansåret (förändring ). I så fall multipliceras grunddelen med 1,39. Följande tillägg för särförhållanden ändrades inte 2006: - till kommuner med skärgårdsdelar betalas i skärgårdstillägg 1,5 x grunddelen x antalet skärgårdsbor (i skärgårdsdelarna mindre än invånare) - fjärrortstillägg betalas på basis av fjärrortstalet (förordning 791/2008, ) enligt följande: 6 x grunddelen om fjärrortstalet är 1,50 eller högre 5 x grunddelen om fjärrortstalet är 1,00 1,49 3 x grunddelen om fjärrortstalet är 0,50 0,99 - språktillägg till tvåspråkiga kommuner och kommuner på samernas hembygdsområde 0,10 x grunddelen. Tilläggens belopp framgår av den kommunspecifika tabellen. Statsandelsreformens verkningar på den allmänna finansieringen av basservice Den allmänna finansieringen av basservice (den allmänna statsandelen) utgör från ingången av 2010 en del av statsandelen i modellen med en enda penningström. I detta skede måste följande verkningar av reformen beaktas: - systemändringen (övergångsutjämning), som beräknas senare - tilläggsstödet för skärgårdskommuner och glest bebodda kommuner Systemändringens (övergångsutjämningens) effekt, genom vilken kommunernas statsandelar trots reformen hålls på 2009 års nivå (neutralitet mellan kommunerna), nollställs genom ett motsvarande tillägg eller avdrag i statsandelarna. En beräkning av övergångsutjämningen finns att tillgå först mot slutet av 2009 eller i början av Uppgifter om elevernas hemkommuner kommer att behöva samlas in så fort som möjligt. Tilläggsstödet för skärgårdskommuner och glest bebodda kommuner har beaktats enligt följande: 1) Skärgårdsförhållanden (8 kommuner): utan vägförbindelse: 5 x grunddelen övriga skärgårdskommuner 4 x grunddelen 2) Gles bosättning (20 kommuner): mindre än 0,5 inv./km 2 12 x grunddelen 0,50-1,49 inv./km 2 10 x grunddelen 1,50-1,99 inv./km 2 7 x grunddelen 3) Sametillägg (till fyra kommuner utöver höjningen för gles bosättning): tillägg som räknas ut med en särskild koefficient enligt andelen samer andelen över 30 %, koefficient 2,30 andelen 7 29,99 %, koefficient 1,20 andelen 3 6,99 %, koefficient 0,30 andelen 0,5 2,99 %, koefficient 0,20 Stödet är permanent och förändras enligt den allmänna statsandelens grunddel och förändringarna i befolkningstätheten. Också en helt ny kommun får detta tilläggs- 14 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2009

15 stöd om kommunens befolkningstäthet minskar så att den blir mindre än 2,0 invånare/km 2. Tilläggsstödet för skärgårdskommuner och glest bebodda kommuner dras av från statsandelsgrunden eftersom ingen extra statsandel anvisats. Avdraget görs för alla kommuner på basis av invånarantalet genom att 5,68 euro per invånare läggs till finansieringsandelen i modellen med en enda penningström, där det beaktats. De kommunspecifika kalkylerna (FM/Kommunavdelningen ) finns på > Statsandelar > Statsandelarna Uppgifterna preciseras i statens budgetproposition De kalkylerade kostnaderna för social- och hälsovården På > Statsandelar > Statsandelarna 2010 finns kommunvisa kalkylerade kostnader för social- och hälsovården. Kalkylerna (FM/Kommunavdelningen ) baserar sig på rambeslutet och basserviceprogrammet (rambeslutet VM/514/ /2009) och andra preliminära uppgifter. Kalkylen är en riktgivande uppskattning. Den kommer att ändras när statens budgetproposition för 2010 överlämnats till riksdagen ( ). Enligt den kommunspecifika kalkylen uppgår de kalkylerade kostnaderna till sammanlagt omkring 16,7 miljarder euro. Som faktorer som påverkar de kalkylerade kostnaderna för social- och hälsovården 2010 har beaktats bland annat: förändringar i invånarantalet, indexjusteringen år ,7 % statsandelsnedskärningar till följd av att vissa uppgifter förstatligas avdrag på grund av höjda avgiftsinkomster och vissa statsandelsökningar som anges i basserviceprogrammet. Dessutom har den nya kommunindelningen i början av 2010 beaktats. Uppgifterna om befolkningen och arbetslösheten motsvarar grunderna för år De kommunspecifika befolkningsuppgifterna finns i den andra tabellen i arbetsboken. I fråga om de övriga statsandelskoefficienterna, såsom dagvårdskoefficienten, handikappkoefficienten, barnskyddskoefficienten och sjukfrekvenskoefficienten har använts koefficienterna för 2009, eftersom de uppgifter som behövs för de nya koefficienterna ännu inte är tillgängliga. I de fall då kommunindelningen ändras har en ny koefficient beräknats för den nya kommunen utgående från uppgifterna för Uppskattning av statsandelen för social- och hälsovården (utan utjämningsposter): Förändring i statsandelen Miljoner euro förändring i invånarantalet och åldersgrupperna 59 indexjusteringen (2,7 %) 142 slopandet av gränsen mellan öppenvård och institutionsvård - 60 överföringen av underhållsstödet och tolktjänster till staten - 30 vissa ökningar i statsandelarna (basserviceprogrammet) 9 övriga tillägg via de kalkylerade kostnaderna (tjänster för handikappade, rådgivningsförordningen och vissa andra) sammanlagt 16 ersättningar till kommunerna för regressfordringar för underhållsstöd 32 Ökningar till 2009 års nivå totalt (netto), uppskattning 168 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/

16 De kalkylerade grunderna år 2010, euro/invånare Åldersgrupp Socialvård Hälso- och sjukvård 0-6-åringar 6 259,09 802, åringar 291,20 881, åringar 848, , åringar 5 118, ,33 85 år fyllda , ,83 Övriga kalkylerade grunder: Enligt antalet arbetslösa/arbetslös 560,49 Enligt arbetslöshetsgraden/invånare 51,12 Enligt antalet gravt handikappade/invånare 15,24 Enligt antalet omhändertagna barn/invånare 43,06 Enligt sjukfrekvensen/invånare 379,12 Arbetslöshetsprocent 8,00 % Invånarantal (årsskiftet 2008/2009) De fjärrortskoefficienter som påverkar statsandelarna för social- och hälsovården är enligt fjärrortstalen i den allmänna statsandelen följande: 1,05, om fjärrortstalet är 0,50 0,99 1,08, om 1,00 1,49 1,17, om 1,50 eller högre 1,10 för skärgårdskommuner. Fjärrortstalen baserar sig på förordning 791/2008 och fjärrortskoefficienterna på förordning 1044/2008. På Kommunförbundets webbsidor finns en kalkyleringstabell med hjälp av vilken man kan kontrollera eller räkna ut de kalkylerade kostnaderna för social- och hälsovården genom att mata in egna uppgifter om priset per enhet, invånarantal och koefficienter. Koefficienterna i de kommunspecifika kalkylerna räknas ut enligt de färskaste uppgifterna först i november-december, och inte förrän då kan man beräkna deras verkan. Förskoleundervisning och grundläggande utbildning samt kalkylerade kostnader för kulturtjänster De kommunvisa kalkylerade kostnaderna för förskoleundervisning och grundläggande utbildning finns på > Statsandelar > Statsandelarna Kalkylerna (FM/Kommunavdelningen ) baserar sig på rambeslutet och basserviceprogrammet (rambeslutet VM/514/ /2009) och andra preliminära uppgifter. Kalkylen är en riktgivande uppskattning. Den kommer att ändras när statens budgetproposition för 2010 överlämnats till riksdagen ( ). Enligt den kommunvisa kalkylen uppgår de kalkylerade kostnaderna för förskoleundervisning och grundläggande utbildning år 2010 till sammanlagt cirka 4,0 miljarder euro, varav förskoleundervisningens och den grundläggande utbildningens andel är cirka 3,7 miljarder euro. Det grundpris som används i kalkylen för förskoleundervisning och grundläggande utbildning år 2010 är 6 629,67 euro per kommuninvånare i åldersgruppen 6-15 år. De kalkylerade kostnaderna uppgår till i genomsnitt 6 181,46 euro per kommuninvånare i åldern 6 15 år. Vid uträkningen av beloppet har beaktats en indexjustering på 2,7 procent. De kalkylerade kostnaderna för förskoleundervisning och grundläggande utbildning består av en grunddel och en förhöjningsdel. Grunddelens belopp beräknas med 16 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2009

17 hjälp av formeln 0,77 x grundpriset x (antalet 7-15-åringar + 0,91 x antalet 6- åringar.) Till beloppet läggs förhöjningar som bestäms enligt sex förhöjningsgrunder. Förhöjningarnas s.k. grunddel, som används som kalkyleringsgrund, räknas ut med hjälp av formeln grundpriset x (antalet 7-15-åringar + 0,91 x antalet 6- åringar.) De kalkylerade kostnaderna för förskoleundervisning och grundläggande utbildning höjs på basis av sex förhöjningsfaktorer med följande koefficienter: 1. Befolkningstäthet, som består av två delar - befolkningstätheten mindre än 40 inv./km 2 : (den naturliga logaritmen för talet 40 den naturliga logaritmen för kommunens befolkningstäthet) x 0,1 - befolkningstäthet på mindre än 4 inv./km 2 (graderad om befolkningstätheten är 3-4 inv./km 2 ): (4 - befolkningstätheten [koefficienten högst 1]) x (den naturliga logaritmen för talet 40 - kommunens befolkningstäthet) x 0, Tvåspråkighet: förhöjningens grunddel x 0, Skärgård: förhöjningens grunddel x 0,06 eller 0,25, om över hälften av invånarna saknar fast vägförbindelse. 4. Förhöjning på basis av andelen åringar: förhöjningens grunddel x 0, Svenskspråkighet: förhöjningens grunddel x 0, Främmande språk: förhöjningens grunddel x 0,20. Dessa förhöjningsfaktorer och koefficienterna för dem baserar sig på koefficienterna i det nuvarande systemet. Graderingen för specialundervisningen slopas och ett belopp som motsvarar förhöjningen har i det nya systemet fördelats jämnt över alla kommuner räknat per invånare. Skolnätsfaktorn för glest bebodda kommuner och skärgårdskommuner slopas. Syftet med den andra delen i befolkningstäthetsfaktorn är att kompensera bortfallet av skolnätsfaktorn i de kalkylerade kostnaderna för kommunerna. I modellen med statsandelar i en enda penningström finns inga handikappkoefficienter: undervisningsministeriet betalar tilläggsfinansiering för undervisning av handikappade direkt till utbildningsanordnarna. Dessa och vissa andra statsandelar som betalas av undervisningsministeriet har beaktats som sänkande faktorer när den kalkylerade grunden för förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen räknats ut (inverkar också på statsandelsprocenten i modellen med en enda penningström). De kalkylerade kostnaderna för kulturtjänster består av de nuvarande kalkylerade kostnaderna för bibliotek, för den invånarbaserade kulturverksamheten och för den grundläggande konstundervisningen. Priset per enhet för bibliotek har höjts med en indexhöjning på 2,7 procent, de övriga är på 2009 års nivå (ingen indexhöjning). Tillägget för skötseln av centralbibliotekens och landskapsbibliotekens uppgifter betalas som ett separat bidrag och ingår inte i modellen med statsandelar i en enda penningström. De kalkylerade kostnaderna för kulturtjänster: bibliotek 54,68 euro per invånare (tilläggen för central- och landskapsbibliotek och för gles bosättning och skärgård avdragna) kulturväsendet 3,50 euro per invånare grundläggande konstundervisning 1,4 euro per invånare (kommuner som anordnat sådan undervisning) Priset per enhet för bibliotek höjs med 20 procent för kommuner med en befolkningstäthet på högst 2 invånare/km 2 och för skärgårdskommuner. För kommuner med en befolkningstäthet på mer än 2 men färre än 5 invånare/km 2 höjs priset per enhet med 10 procent. Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/

18 Hemkommunsersättningar De kommunspecifika grunderna för hemkommunsersättningarna (FM/Kommunavdelningen ) finns på > Statsandelar > Statsandelarna De har beräknats på förhand så att de motsvarar de kalkylerade statsandelsgrunderna enligt vilka hemkommunen är skyldig att betala hemkommunsersättning för 6 15-åringar som fullgör sin läroplikt någon annanstans än i den egna kommunens grundskolor. Hemkommunsersättningarna baserar sig på hemkommunens statsandelsgrunder och förhöjningsfaktorer. Kommuner som får hemkommunsersättning och privata aktörer som anordnar grundläggande utbildning får därmed ersättning på olika grunder. Ersättningen framgår i samband med uppgifterna för elevens hemkommun (inte den kommun där eleven är bosatt). Hemkommunsersättningens belopp har beräknats separat för förskoleundervisningen, åldersgruppen 7 12-åringar ( lågstadiet ) och åldersgruppen åringar ( högstadiet ). Ersättningarna har beräknats enligt statsandelsuppgifterna för det aktuella året, i det här fallet 2010, utgående från uppgifterna om eleverna vid årsskiftet 2008/2009. Grunderna har beräknats genom att antalet elever vägts med förhöjningsfaktorn 0,91 för förskoleundervisningen, 1,00 för 7-12-åringarna och 1,35 för åringarna. Viktningarna motsvarar så noggrant som möjligt den nuvarande skillnaden i kostnaderna mellan "lågstadier" och "högstadier". Följande tabell utgör ett exempel på hur ersättningarna beräknats för kommun A: Elever i åldersgruppen Vägt antal: 6 åringar , åringar åringar ,75 Totalt 1 552,40 Om kommun A:s kalkylerade kostnader för förskoleundervisning och grundläggande utbildning är euro, får man kalkyleringsgrunden för ersättningarna genom att dividera kostnaderna med det vägda antalet elever, varvid kalkyleringsgrunden är 5 962,48 euro per elev. Ersättningsgrunderna för kommun A blir med viktningar följande belopp per elev: 6 åringar 5 425, åringar 5 962, åringar 8 049,35 Dessa belopp utgör de kalkylerade kostnader som utgör grunden för hemkommunens (kommun A:s) statsandel beräknade enligt det verkliga antalet elever i åldersgruppen. I beloppen ingår alla koefficientfaktorer för hemkommunen vilka använts i beräkningen av statsandelen. Dessa kalkyleringsgrunder kan användas vid uppskattning av utgifterna för och inkomsterna av hemkommunsersättningarna år De statsandelar som ingår i modellen med en enda penningström upptas i budgeten som statsandel, medan utgifterna för hemkommunsersättningarna upptas som utgifter och inkomsterna av hemkommunsersättningarna som inkomster enligt bruttoprincipen. För att kunna göra en bedömning av utgifterna för och inkomsterna av hemkommunsersättningarna måste kommunerna så gott det går uppskatta antalet elever som går i skola i den egna kommunen, antalet elever som går i skola i en annan kommun och antalet utsocknes elever i kommunen. Antalet borde uppskattas enligt situationen i början av läsåret. Det är möjligt att hemkommunen bestäms enligt situationen vid föregående årsskifte, på samma sätt som vid bestämningen av statsandelar. 18 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2009

19 Som bäst utreds hur betalningarna ska genomföras tekniskt, och det blir eventuellt fråga om ett centraliserat, s.k. clearingsystem. Systemet skulle förutsätta att nödvändiga uppgifter om elevernas hemkommuner utreds genom att nya uppgifter samlas in så snart som möjligt. Den åldersgrupp som används vid hemkommunsfaktureringen skulle i likhet med statsandelarna bestämmas enligt uppgifterna vid föregående årsskifte. För år 2010 övervägs användning av uppgifterna om eleverna vid början av läsåret. Saken avgörs vid vidareberedningen och kommunerna bör vara beredda på att eventuellt få en förfrågan om detta inom kort. Om kommunen eller samkommunen anordnar undervisning för handikappade betalas en lika stor finansiering som tidigare. Tillägget för sådan undervisning kan uppskattas till exempel utgående från skillnaden mellan den nämnda kalkyleringsgrunden och det tidigare priset per enhet (det tidigare priset per enhet höjt med en indexjustering på 2,7 procent). Också för dessa elever får kommunen en normal statsandel enligt åldersklass. När det gäller skolhem, sjukhusskolor och placerade barn är hemkommunen fortfarande skyldig att betala ersättning för undervisningen enligt de verkliga kostnaderna minskade med den nämnda ersättningsgrunden. Avtal mellan kommunerna inom den grundläggande utbildningen Om kommunerna har avtal som baserar sig på huvudmannamodellen kan de inte iakttas som sådana. Det finns skäl att se över avtalen så att de är förenliga med det nya systemet. I det nya systemet utgörs hemkommunsersättningen av hela statsandelsgrunden och, om man kommer överens om det, också ett belopp som överstiger statsandelsgrunden. Avtal som baserar sig på kostnader som överstiger priset per enhet är inte längre lämpliga att använda. När avtalen ses över finns det skäl att beakta att undervisningsministeriet kommer att anvisa en finansiering för undervisningen av handikappade som överstiger normalnivån. Den betalas till huvudmannen utöver de statsandelar som ingår i modellen med en enda penningström (det nuvarande priset per enhet för handikappade, vilket multiplicerats med 2,5 eller 4) För närvarande utreds hur betalningen ska gå till, bland annat hur kommunerna ska debiteras den andel som baserar sig på åldersklasser, till exempel när det är fråga om en annan kommun eller samkommun. Övriga kalkylerade statsandelar Statsandelar enligt huvudmannasystemet och självfinansieringsandeleen Statsandelarna i modellen med en enda penningström omfattar inte statsandelarna för gymnasier, yrkesutbildning och yrkeshögskolor, vilka ingår i huvudmannasystemet. Dessa statsandelar bestäms liksom tidigare enligt ett pris per enhet som betalas till huvudmannen per elev. Från kommunens statsandel avdras en finansieringsandel per invånare som är mindre än tidigare och som motsvarar dessa statsandelar. Finansieringsandelen för 2010 har uppskattats till cirka 348 euro per invånare (bilaga 1). De genomsnittliga priserna per enhet fastställs före utgången av september i en förordning av statsrådet eller i statens budgetproposition och priserna per enhet för huvudmännen fastställs före utgången av november. Statsandelsprocenten är 41,89 och kommunens andel 58,11 procent. Det finns inga kommunspecifika beräkningar av dessa statsandelar och andra statsandelar som undervisningsministeriet beslutar om och som står utanför modellen med en enda penningström. På > Statsandelar > Statsandelarna 2010 finns en kalkyleringsmodell som underlättar uppskattningen av statsandelarna. Med hjälp av den kan man också räkna ut priset per enhet för gymnasieutbildning. Bilaga 2 beskriver hur den statsandel som inte ingår i modellen med enda penningström bildas. Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/

20 Pris per enhet för gymnasier Priset per enhet för gymnasier bestäms på samma sätt som tidigare (bilaga 3), och en höjning av priset per enhet beräknas för små gymnasier där elevantalet underskrider 200. Ämnesstudier beaktas på samma sätt som för år 2009 (RP 119/2008, L 1039/2008 och F 1151/2008). Med en indexjustering på 2,7 procent är det genomsnittliga priset per enhet 6 045,43 euro, vilket innefattar ett avdrag på 29,11 euro för ämnesstudier. Priset per enhet för elever som fyllt 18 år är 58 % av det pris per enhet som i övrigt betalas till huvudmannen. Kurserna under föregående läsår omräknas till kalkylerade studerande genom att antalet kurser divideras med 15. Utjämningskoefficienten för år 2009 är 0, Den måste användas tills utjämningskoefficienten för 2010 har räknats ut. Priset per enhet kan beräknas med hjälp av kalkyleringsmodellen på Kommunförbundets webbplats. Priser per enhet för yrkesutbildning och yrkeshögskolor Priserna per enhet beräknas liksom tidigare per elev inom olika utbildningsområden. De genomsnittliga priserna per enhet och investeringarnas andel (inom parentes) blir med en indexförhöjning på 2,7 procent uppskattningsvis följande: yrkesutbildning euro (336 euro) yrkeshögskolor euro (195 euro) läroavtalsutbildning euro (63,13 % av priset för yrkesutbildning). Övriga statsandelar och priser per enhet som inte omfattas av självfinansieringsandelen Också de övriga priserna per enhet bestäms på samma sätt som tidigare (bilaga 4). Då inga nya priser per enhet fastställts, kan följande priser per enhet användas som grund för budgeten 2010: idrott 12,00 euro per invånare (inga uppgifter om förhöjningar), statsandelen 29,70 % ungdomsarbete 14,00 euro per invånare under 29 år (inga uppgifter om förhöjningar), statsandelen 29,70 % medborgarinstitut 77,22 euro/timme (indexförhöjning), statsandelen 57 %) grundläggande konstundervisning 69,07 euro/timme (indexförhöjning), statsandelen 57 %) teatrar euro/årsverke (uppskattad index- och nivåförhöjning), statsandelen 37 % orkestrar euro/årsverke (uppskattad index- och nivåförhöjning), statsandelen 37 % museer euro/årsverke (uppskattad index- och nivåförhöjning), statsandelen 37 % morgon- och eftermiddagsverksamhet 21,37 euro/timme (inga uppgifter om förhöjningar) Priserna per årsverke för kulturinstitutioner (teatrar, orkestrar och museer) kommer utöver indexjusteringen att nivåjusteras, varvid priserna per enhet höjs så att de bättre motsvarar den verkliga grunden under tre år. Höjningarna grundar sig på den lagstiftning som trädde i kraft vid ingången av Den första nivåhöjningen gjordes för år 2008 och den andra för år Den tredje nivåhöjningen görs för år 2010, varvid priserna per enhet höjs med 33 procent av skillnaden mellan det ursprungliga priset och den verkliga statsandelsgrunden (höjning 100 procent jämfört med den ursprungliga nivån). I likhet med det övriga statsandelssystemet för undervisnings- och kulturverksamhet baserar sig kostnaderna i statsandelsgrunden på kostnaderna för år Statsandelsbeloppet höjs med samma procentsats som priset per enhet. Statsandelen är inte öronmärkt, men det är bra att vara medveten 20 Kuntatalous/Kommunalekonomi 3/2009