Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap. Vårdvetenskap

Transkript

1 Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap Bedömningsinstrument användbara för arbetsterapeuter vid bedömning av bostadsanpassning för vuxna med främst fysisk funktionsnedsättning - en litteraturstudie Författare: Ingegerd Näsström Handledare: Kerstin Kullberg Helene Stenlund Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp C-uppsatskurs 3CO002 Examinator: Karin Sonnander VT 2011

2 Sammanfattning Syftet: Att sammanställa vad som fanns beskrivet i vetenskaplig litteratur om bedömningsinstrument som kan användas av arbetsterapeuter för bedömning av behov av bostadsanpassning för vuxna med främst fysiskt funktionsnedsättning. Metod: Systematisk litteraturstudie med sökning på fyra sökord i sju databaser. För att få ytterligare information om de funna bedömningsinstrumenten gjordes en manuell sökning via artiklarnas referenslistor för att kunna besvara frågeställningarna. Resultat: Författarna fann sju bedömningsinstrument som bedömde olika aspekter av miljön i relation till person och/eller aktivitet. Inget av bedömningsinstrumenten var avsett att enbart bedöma behovet av bostadsanpassning. Resultatet styrker behovet av bedömningsinstrument som innehåller både observation och självskattningsmoment för att få en helhetsbild av miljöns tillgänglighet och användbarhet. Konklusion: Arbetsterapeuter som bedömer behovet av bostadsanpassning behöver bedömningsinstrument som mäter både subjektiva och objektiva aspekter av hemmiljö. Fem av bedömningsinstrumenten innehöll antingen självskattnings- eller observationsmoment och om de kombineras med varandra får arbetsterapeuten en helhetsbild. Två av bedömningsinstrumenten innehöll båda aspekterna. Nyckelord: arbetsterapi, aktivitetsutförande, bostadsanpassning, miljöhinder, bedömningsinstrument,

3 Summary Purpose: To compile what was described in scientific literature on assessment instruments that can be used by occupational therapists to assess the need for home modifications for adults with primarily physical disabilities. Method: Systematic literature search with four keywords in seven databases. To obtain additional information about the assessment instruments a manual search of article reference lists was carried out in order to answer the specific study questions of the study. Results: The authors found seven assessment instruments which assessed various aspects of the environment in relation to person and / or activity. None of the assessment instruments were designed to only assess the need for home modifications. The results proved the need for assessment instruments that contain both observation and self-assessment elements to obtain a complete picture of environmental accessibility and usability. Conclusion: Occupational therapists who assess the need for housing modification needs assessment instrument that measures both subjective and objective aspects of the home environment. Five of the assessment instruments contained either self-estimation or observation moments and when combined, the occupational therapist gets an complete picture. Two of the assessment instruments included both aspects. Keywords: occupational therapy, occupational performance, home modification, environmental barriers, assessment instrument

4 Innehållsförteckning Bakgrund... 1 Aktiviteters betydelse inom arbetsterapi... 1 Samspelet person, miljö och aktivitet... 1 Bostadsanpassning... 2 Hemmets betydelse... 3 Bedömningsinstrument... 3 Bedömningsinstrumentens validitet och reliabilitet... 4 Problemformulering... 5 Syfte... 6 Metod... 6 Design... 6 Urval... 6 Datainsamlingsmetod... 7 Tillvägagångssätt... 7 Resultat Presentation av bedömningsinstrumenten Bedömningsinstrumentens syfte Bedömningsinstrumentens teoretiska grund Psykometriska egenskaper avseende validitet och reliabilitet Patientgrupper och åldrar bedömningsinstrumenten är testade för Hur bedömningen genomförs Diskussion Resultatdiskussion Metoddiskussion Slutsats Referenser Bilagor Bilaga 1 Tabell 2, Granskning av funna bedömningsinstrument... 26

5 Bakgrund Aktiviteters betydelse inom arbetsterapi Målet med arbetsterapi är att främja människors möjligheter att leva ett värdefullt liv i enlighet med sina önskemål och behov och i förhållande till omgivningens krav (FSA, 2005; CAOT, 1997). Arbetsterapi utgår från att människan har ett grundläggande behov av aktivitet och att meningsfulla aktiviteter är viktiga för hälsa och välbefinnande. Förmågan att utföra aktiviteter påverkar känslan av identitet och kompetens (FSA, 2005, Kielhofner, 2008). Vidare menar Kielhofner (2008) att aktiviteter människor utför är beroende av den miljö de utförs i och påverkar i sin tur miljön. Arbetsterapeuten bedömer människors aktivitetsutförande i relation till miljön, något som kan ligga till grund för åtgärder av olika slag såsom bostadsanpassning. Samspelet mellan person, miljö och aktivitet Aktivitet är ett samspel mellan människa och miljö och finns beskrivet i flertalet arbetsterapimodeller t.ex. The Person Environment Occupation Model (P-E-O) (Law et al.,1996). Modellen består av tre komponenter person, miljö och aktivitet som samspelar med varandra i en dynamisk relation. Aktivitetsutförande är ett resultat av samspelet och om någon av komponenterna förändras påverkas relationen. Person Aktivitetsutförande Aktivitet Miljö Figur1. The Person Environment Occupation Model (P-E-O). Baserad på Law et al.,

6 Lawton och Nahemows ekologiska modell om åldrandet, environmental competence-pressmodel beskriver förhållandet mellan personens egen kompetens och miljöns krav. En person med låg funktionell kapacitet är mer känslig för miljöns krav och förändringar (Lawton & Nahemow,1973). Skillnaden mellan modellerna är att P-E-O modellen ser människan som aktiv och med möjlighet att påverka sin situation medan rollen i environmental competencepress-model är mer passiv. I senare studier har Lawton dock börjat se människan som mer aktiv med möjlighet att påverka sin situation (Lawton, 1998). Lawton och Nahemows modell kan användas för att förstå begreppet tillgänglighet ett begrepp inom planering och anpassning av boendemiljöer. Tillgänglighet definieras som relationen mellan individens funktionella kapacitet och den fysiska miljöns krav och utformning. Vidare kan tillgänglighet även beskrivas som ett objektivt begrepp som beskriver miljön utifrån fastställda normer och mäts med tillförlitliga mät- och bedömningsmetoder (Iwarsson & Ståhl, 2003). Begreppet användbarhet används ofta tillsammans med tillgänglighet och kan förklaras utifrån P-E-O modellen. Användbarhet är ett subjektivt begrepp som förutom person och miljöaspekten även innefattar en aktivitetskomponent. Användbarheten är den enskildes egen uppfattning om sina möjligheter att utföra aktiviteter i sin miljö (Iwarsson & Ståhl, 2003). Forskning visar på samband mellan tillgänglighetsproblem i boendemiljö och beroende av hjälp i vardagliga aktiviteter samt mellan tillgänglighetsproblem och subjektivt välbefinnande (Iwarsson, Isacsson & Lanke, 1998; Oswald, Wahl, Shilling& Iwarsson, 2007). Forskning visar även att tillgänglighetsproblem får en allt större betydelse med stigande ålder (Werngren- Elgström, 2008). Nygren (et al., 2007) konstaterar att det inte är miljöhindret i sig som har betydelse utan relationen människa och miljö. Bostadsanpassning Funktionsnedsättning innebär en nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. Funktionshinder är den begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen (Socialstyrelsen, 2010). Den som har ett funktionshinder kan ansöka hos kommunen om bostadsanpassningsbidrag för borttagning av hindren för tillgänglighet. Det kan exempelvis handla om att ersätta badkaret med dusch, ta bort trösklar eller lägga en ramp vid entrén (Boverket, 2010a). 2

7 Vid ansökan krävs ett intyg från en sakkunnig person ofta en arbetsterapeut. Arbetsterapeuten gör en bedömning av de resurser och hinder som finns hos individen och i miljön och som påverkar aktivitetsförmågan, intygar sedan behovet av anpassning av miljön och ger förslag på åtgärd. Syftet med bostadsanpassningsbidraget är att ge personer med funktionshinder förbättrat aktivitetsutförande vilket innebär ökad självständighet i boendemiljön. Den första formen av bidrag kom på försök 1959 och var då ett statligt bidrag till specialinredda lägenheter för personer som använde käpp eller rullstol. Kungörelsen om bostadsanpassningsbidrag tillkom 1973 och då omfattades i princip alla långvariga eller bestående funktionsnedsättningar som krävde anpassning av bostaden. Sedan 1984 är det kommunerna som har beslutanderätt och bidraget har utvecklats och kan nu ges i större omfattning än tidigare. Lagen om bostadsanpassningsbidrag tillkom 1992 (Boverket, 2010a). Bostadsanpassningar görs bland både barn, vuxna och äldre men Boverket redovisar att gruppen äldre dominerar. Någon statistik över ålder på sökande förs inte (Boverket, 2010b). Hemmets betydelse Forskning kring hemmets betydelse (Rowles & Chaudhury, 2005) har främst rört äldres upplevelser av hemmet. Det har framkommit att hemmet har en centralplats i äldre människors liv eftersom det är en plats där man tillbringar mycket tid. Oswald, Wahl, Martin och Mollenkopf (2003) beskriver den psykologiska betydelsen av hemmet som en symbol för personens identitet, personlighet och minnen. Hemmet kan även symbolisera trygghet, kontroll och personliga uttryck (Hawkins & Stewart, 2002). Forskare menar att trygghet skapas genom att hemmet är funktionellt och anpassat och planerat utifrån de egna behoven, men också genom att man kan komma och gå som man vill och kan göra saker på sitt eget sätt (Dahlin-Ivanoff, Haak, Fänge, Iwarsson, 2007). Känslan av att känna sig hemma är förknippad med aktiviteter man tycker om och utför i hemmet skriver Larsson Lund och Nygård (2004). Hemmet är också starkt förknippat med självständighet och den värderas mycket högt (Haak, Fänge, Iwarsson, Dahlin-Ivanoff, 2007). Dahlin-Ivanoff et al (2007) betonar vikten av att arbetsterapeuter som föreslår förändringar i någons hem tar hänsyn till vilken mening äldre personer tillskriver sina hem. 3

8 Bedömningsinstrument Bedömningsinstrument bygger på observation, intervju och/eller självskattning och används för att beskriva förmåga, sätta mål, utvärdera effekt eller predicera framtida förmåga. Det är viktigt att bedömningsinstrumentet är standardiserat vilket betyder att det är granskat vetenskapligt. Detta innebär att det finns ett teoretiskt resonemang med koppling till klinisk verksamhet, kvalitet och användbarhet i praktiken. Ett standardiserat instrument har en manual där det tydligt framgår hur bedömningen ska göras och hur resultatet sedan ska tolkas. (FSA, 2010; Fischer 1992; Blesedell Crepeau, Cohn & Boyt Schell, 2009). Arbetsterapeuters bedömningar rör områdena aktivitet, delaktighet och omgivningsfaktorer. Historiskt sett har arbetsterapeuter bedömt person, aktivitet och miljö (P-E-O) var för sig. Nu är professionen på väg att använda bedömningsinstrument som bedömer alla P-E-O komponenterna (Law, Baum & Dunn, 2005). Problem noteras dock att hitta ett bedömningsinstrument som mäter något så komplext som miljön och dess dynamiska påverkan på beteenden (Law et al, 2005). Gitlin (1999) menar att bristen på bedömningsinstrument för att bedöma behovet bostadsanpassningar är ett grundläggande problem. Ett flertal studier visar att bedömning enbart genom observation ger begränsad information om aktivitetsförmåga i hemmiljö och rekommenderar en kombination av objektiv och subjektivbedömning för att få en helhetsbild (Reuben, Seeman, Keeler, Hayes, Bowman & Sewall, 2004; Nygren et al., 2007; Fänge & Iwarsson, 2005) Ett subjektivt bedömningsinstrument har ett klientcentrerat förhållningssätt vilket innebär att klientens egen erfarenhet och kunskap tas till vara. Ett klientcentrerat förhållningssätt innebär också att klienten stöds i att själv uttrycka sina mål i kontakten med arbetsterapeuten. På så sätt görs klienten delaktig i den beslutsfattande processen (Townsend & Polatajko, 2007). När det gäller bostadsanpassningar betonar Letts, Rigby och Stewart (2003) att det är viktigt med ett klientcentrerat förhållningssätt när det rör sig om förändringar i någons hem. Bedömningsinstrumentens validitet och reliabilitet Validitet och reliabilitet handlar om hur tillförlitligt ett bedömningsinstrument är. Det ska finnas en överensstämmelse mellan det som ska undersökas och det som faktiskt undersöks. 4

9 Ett bedömningsinstrument måste vara reliabelt för att också kunna uppnå validitet (Polit & Beck, 2006). Om bedömningsinstrumentet har god validitet så mäts det som instrumentet avser att mäta, bedömaren kan dra slutsatser och fatta beslut utifrån bedömningens resultat. Innehållsvaliditet innebär att instrumentets variabler täcker alla aspekter av det man avser att mäta. Begreppsvaliditet handlar om att instrumentet ska passa in i ett teoretiskt sammanhang. Resultatet från mätningen ska spegla de underliggande teoretiska begrepp som det är tänkt att instrumentet ska mäta (Polit & Beck, 2006). Konvergerande validitet är ett begrepp relaterat till begreppsvaliditet och innebär att olika sätt att mäta samma begrepp också ger likartat resultat. Ett annat begrepp även det relaterat till begreppsvaliditet är diskriminerande validitet som innebär att bedömningsinstrumentet kan särskilja ett specifikt begrepp från andra begrepp. Kriterierelaterad validitet innebär att påvisa ett samband mellan instrumentet och ett annat kriterie eller ett validerat instrument (Polit & Beck, 2006). Enligt doktorn i arbetsterapi, Ingela Petersson (mailkontakt, 21 december 2010) handlar begreppet internal scale validity om huruvida alla frågor/aktiviteter i ett bedömningsinstrument mäter samma sak. Vidare menar Petersson att person response validity föreligger om bedömningsinstrumentet kan användas på en grupp av patienter på ett tillförlitligt sätt. Reliabilitet handlar om bedömningsinstrumentets mätsäkerhet, hur pålitligt det är. Om två olika bedömare använder bedömningsinstrumentet så ska resultaten överensstämma. Detta reliabilitetsmått kallas mellanbedömarreliabilitet. Test-retest är ett annat mått på reliabilitet och betyder att om samma person gör samma mätning eller bedömning vid flera tillfällen ska resultaten överensstämma. Ett annat mått på reliabilitet är intern överenstämmelse som handlar om mätskalans homogenitet och huruvida alla frågor i ett bedömningsinstrument samvarierar (Patel & Davidson, 2003; Forsberg & Wengström, 2008). Enligt Ingela Petersson (mailkontakt, 21 december 2010) innebär person separation reliability att bedömningsinstrumentet kan separera mellan personer av olika förmåga dvs. är känsligt för att mäta förändringar. Vid mätning av validitet och reliabilitet används olika statistiska analysmetoder beroende på hur bedömningsinstrumentens skala ser ut. Resultatet av mätningen bör inte understiga (Polit & Beck, 2006). Stöd för internal scale validity och person response validy finns när 95 % av frågorna uppfyller goodnes-of fit mätt med Raschanlys enligt Ingela Petersson (mailkontakt, 21 december 2010). 5

10 Problemformulering Aktivitetsutförandet är ett resultat av samspelet mellan person, aktivitet och miljö. Många faktorer inverkar och behöver bedömas när aktivitetshinder uppstått. Vid aktivitetshinder kan arbetsterapeuter arbeta med förbättringar av miljöns tillgänglighet och användbarhet genom bostadsanpassning. Behov finns av bedömningsinstrument som omfattar båda aspekterna för att få en helhetsbild. Bedömningsinstrument bör vara vetenskapligt prövade och ha stöd i en teoretisk referensram. Delaktigheten ökar om bedömningsinstrumentet är klientcentrerat. Författarna är arbetsterapeuter med erfarenhet av bostadsanpassning. Hittills har bedömningen skett utifrån egna referensramar och utbildning. Författarna upplever därför ett behov av att göra en sammanställning över vilka bedömningsinstrument som kan användas vid bedömning av behovet av bostadsanpassning. Syfte Syftet är att sammanställa vad som finns beskrivet i litteraturen om bedömningsinstrument användbara för arbetsterapeuter för bedömning av behovet av bostadsanpassning för vuxna med främst fysisk funktionsnedsättning. Frågor till litteraturen: Vilka bedömningsinstrument finns beskrivna? Vilket syfte har bedömningsinstrumentet? Vilken teoretisk grund har bedömningsinstrumentet? Är bedömningsinstrumentet testat avseende reliabilitet och validitet? Vilka åldrar och diagnoser är bedömningsinstrumentet avsett för? Vilken datainsamlingsmetod används vid användning av bedömningsinstrumentet? Metod Design Systematisk litteraturstudie (utan metaanalys/metasyntes) 6

11 Urval Sökord valdes och delades in i grupper enligt nedan: 1) occupational therapy 2) home modification med synonynym: home adaptation 3) assessment med synonymer: clinical assessment och clinical assessment tool, 4) environment eller environmental barriers eller environmental modification. Inklusionskriterier: Studier som omfattar vuxna med främst fysisk funktionsnedsättning som upplever aktivitetshinder i sin boendemiljö. Vetenskapliga artiklar på svenska och engelska. Bedömningsinstrument där bedömningen sker i hemmiljö. Exklusionskriterier: Studier som berör synskadade, barn och närstående. Studier med fallproblematik, utskrivningsprocess samt där hjälpmedelsförskrivning är en del av åtgärden. Inga begränsningar avseende publiceringsår gjordes. Datainsamlingsmetod Data har samlats in med hjälp av databaserna Cinahl, Scopus, OTD Base, PubMed, Psychinfo och ISI Web of Science perioden maj augusti Genom att granska artiklarnas referenslistor har ytterligare artiklar hittats. Datainsamlingen har skett utifrån Forsberg och Wengströms modell (Forsberg & Wengström, 2008). Tillvägagångssätt Datainsamlingen gjordes i sex steg. För att få en uppfattning om vilka databaser som kunde vara aktuella gjordes först en inledande sökning med funktionen samsökning under Medicin and Health, Nursing and Rehabilitation och Psychiatry and Psychology. Sökorden 7

12 occupational therapy, home modification och assessment användes. Sökningen gav flest utfall på Scopus, PubMed, Cinahl, Psychinfo, ISI Web of Science samt Cochrane. I steg två gjordes en sökning i devalda databaserna, förutom Cochrane, med sökorden var för sig och i kombinationer. I Pub Med fanns occupational therapy home modification som MeSH term. I ISI Web of Science sökte författarna även på environmental modification, eftersom det fanns som sökord i databasen. Sökning gjordes även i två databaser för arbetsterapi, OT seeker och OTD Base. I OTD Base fanns ämnesförslag med olika underrubriker, eftersom det inte gick att söka på långa sökordskombinationer. Författarna sökte under aged/environment och under ADL/environmental barriers. Sökningen gav 197 träffar, men författarna saknade vissa studier de hade kännedom om. I steg tre lades därför sökorden environment eller environmental barriers eller environmental modification till och sökningen gjordes om. Sökningen gav 366 träffar vilket resulterade i att de studier författarna saknat kom med. Titlarna till samtliga abstrakt lästes, relevanta träffar valdes ut och sammanfördes på en lista. Totalt blev det 96 träffar. Studiens syfte, inklusionsoch exklusionskriterier samt författarnas egen förförståelse var vägledande vid valet av träffar. Träffarna som valdes behandlade bedömningsinstrument, bostadsanpassning utifrån olika aspekter och miljö relaterat till tillgänglighet och användbarhet. Bedömningsinstrumentet var antingen en del av datainsamlingen för studien eller så handlade studien om utvecklingen av bedömningsinstrument för bedömning av bostadsanpassning och/eller samspelet person, miljö och aktivitet. I steg fyra gick författarna tillsammans igenom listan över träffarna. Artiklar som var dubbletter markerades samt vilket bedömningsinstrument som nämndes i de fall det inte framgått av abstrakt. Många bedömningsinstrument återkom i flera studier. En preliminär lista med 17 funna bedömningsinstrument upprättades. I steg fem lästes artiklarna till bedömningsinstrumenten sammanlagt 17 stycken. De bedömningsinstrument som enligt abstrakt använts som datainsamlingsmetod letade författarna fram ytterligare artiklar om för att få mer information. Dessa artiklar återfanns i respektive artikels referenslista. Författarna läste även de artiklar där det i abstrakt inte framgått vilket bedömningsinstrument som använts. Flera bedömningsinstrument sorterades bort då de inte uppfyllde inklusionskriterierna som var vuxna personer med främst fysisk 8

13 funktionsnedsättning, vetenskapliga artiklar på svenska och engelska samt bedömningsinstrument där bedömningen sker i hemmiljö. Efter genomläsningen återstod åtta artiklar med sju funna bedömningsinstrument. Slutligen sammanställdes en slutgiltig lista över artiklar med funna bedömningsinstrument (tabell 1). Tabell 1. Artiklar med funna bedömningsinstrument Artikel Fänge & Iwarsson (1999) Physical housing environmnet: Development of a self-assessment instrument. CJOT,66, Cup, Scholte op Reimer, Thijssen & van Kuyk-Minis (2003) Reliability and validity of the Canadian Occupational Performance Measure in stroke patients. Clin.Rehabil. 17, Wressle, Marcusson & Henriksson (2002) Clinical Utility of the Canadian Occupational Performance Measure-Swedish version. The Canadian Journal of Occupational Therapy,69 (1),40-48 Bedömningsinstrument Användbarheten i min bostad AIMB. Canadian Occupational Performance Measure COPM. Canadian Occupational Performance Measure COPM Svenska versionen Syfte Metod Resultat Skatta användbarhet av bostaden för aktivitetsutförande, socialt umgänge, förändringsbehov. Undersökning av testretest reliabilitet och diskriminerande validitet. Test av klinisk användbarhet av den svenska versionen. Stegvis process med bearbetning, analyser ledde till 23 frågor, 16 skattnings och 7 öppna frågor. 131 personer år som fått bostadsanpassning följdes. Bedömning med Housing Enabler och ADL-trappan. 26 patienter bedömdes med COPM vid två tillfällen samt att de av klienten identifierade aktiviteterna jämfördes med aktiviteterna i 5 standardiserade bedömningsinstrumet 27 arbetsterapeuter i sex fokusgrupper. AIMB mäter användbarhet i bostaden. Tydlig skillnad mellan användbarhet och tillgänglighet. Kan användas för bedömning, utvärdering av bostadsanpassning tillsammans med Housing Enabler som mäter tillgänglighet. Test-retest för COPM måttlig avseende problem valda av klienten men god för uttförande och tillfredställelse. Diskriminerande validitet bekräftad. Många klient unika problem som identifierades i COPM återfanns inte i de 5 bedömningsinsinstrumenten. COPM är till hjälp för att sätta mål och planera intervention. Bibehåller ett klientcentrerat arbetssätt. Klienter fick återkoppling på förbättringar över tid. Petersson, Fischer, Hemmingsson & Lilja (2007). The Client-Clinician Assessment protocol(c-cap): Evaluation of It`s Psychometric Properties for Use With People Aging With Disabilities in Client-Clinician Assessment Protocol-svensk Version C-CAP-S. Undersökning av olika aspekter av reliabilitet och validitet avseende del personer med funktionsnedsättning i behov av bostadsanpassning analyserades med hjälp av en Raschanalys. C-CAP-S del 1 kan användas på äldre med funktionsnedsättning i eget boende. 9

14 Need of Home Modifications. OTJR: Occupation, Participation and Health(4), Gitlin, Schinfeld, Winter, Corcoran, Boyce & Hauck 2002 Evaluating home environments of persons with dementia: interrater reliability and validity of the Home Environmental Assessment Protocol (HEAP) Disability and Rehabilitation,24(1,2, 3): Iwarsson (1999) The Housing Enabler : An Objective Tool for Assessing Accessibility. BJOT,62 (11), Oswald, Wahl, Martin & Mollenkopf (2003) Toward Measuring Proactivity in Person- Environment Transactions in Late Adulthood: The Housing-Related Control beliefs Questionaire. Journal of Housing For the Elderly, 17(1), Stark, Somerville & Morris (2010) In-Home Occupational Performance Evaluation (I-HOPE). AJOT,64 (4), Home Environmental Assessment Protocol HEAP. Housing Enabler. The Housing-Related Control Beliefs Questionnaire HCQ. In Home Occupational Performance Evaluation I-HOPE. Test av mellanbedömarreliabi litet och preliminär validitet. Bedömning av tillgänglighet baserat på personens funktion och miljöns förutsättningar. Bedöma den psykometriska kvalitén hos instrumentet. Beskriva utvecklingen av och de preliminära psykometriska egenskaperna hos bedömningsinstrumen tet. 22 anhörigvårdare och fyra bedömare ( 2 arbetsterapeuter och 2 forskare med samhällsvetenskaplig bakgrund). 77 arbetsterapeuter från olika delar av landet prövade instrumentet. Innehållsvaliditet och mellanbedömar reliabilitet testades. Två grupper äldre; år och år bedömdes. Test-retest reliabilitet bedömdes efter 4 veckor med en subgrupp. 77 äldre bedömdes före och efter arbetsterapiintervention med fokus på att undanröja hinder i miljön. HEAP kan användas för att bedöma de fysiska dimensionerna av hemmiljö för dementa. Både arbetsterapeuter och samhällsvetare kan utföra bedömningen. Housing Enabler är användbart för att bedöma tillgänglighet och pålitligt för forskning, praktik och undervisning. Studien visar att HCQ har potential att mäta environmental proactivity bland äldre äldre. Den preliminära studien visar att I- HOPE är psykometriskt pålitligt och kan användas för att bedöma personenvironment fit i hemmiljö. I steg sex lästes de åtta artiklarna noggrant och information om bedömningsinstrumenten sammanställdes i en tabell, tabell 2 (bilaga 1). Genom att läsa tabellen horisontellt fick författarna en översikt över bedömningsinstrumenten och genom att avläsa den vertikalt kunde frågeställningarna besvaras för vart och ett av dem. 10

15 Resultat Inledningsvis beskrivs bedömningsinstrumenten var för sig i löpande text. Därefter beskrivs bedömningsinstrumenten sammantaget utifrån respektive frågeställning, vilket även finns beskrivet i tabell 2 (bilaga 1). Presentation av bedömningsinstrumenten Användbarheten i min bostad (AIMB) AIMB (Fänge & Iwarsson, 1999) är ett arbetsterapeutiskt bedömningsinstrument som utvecklades i Sverige och publicerades 2004 i samband med forskning om utvärdering av bostadsanpassningar. Bedömningsinstrumentet är utformat som en självskattning och gäller tre aspekter av bostadens användbarhet: utformning för dagliga aktiviteter, socialt umgänge och möjlighet till förändring vid ändrade behov. AIMB omfattar 23 frågor, varav 16 frågor där svaren skattas på en sjugradig skala och sju är öppna frågor. AIMB har använts tillsammans med andra instrument som bedömer tillgänglighet och ADL-förmåga för att få en helhetsbild. Canadian Occupational Performance Measure (COPM) COPM (Law, Baptiste, McColl, Opzoomer & Polatajko, 2005) publicerades första gången 1990 i Kanada. Bedömningsinstrumentet bygger på självskattning och bedömer en klients egen uppfattning av problem vid aktivitetsutförande. Skattningen görs före och efter en åtgärd och ger ett mått på resultat. Bedömningen genomförs med hjälp av en semistrukturerad intervju i fyra steg. Först identifieras vilka aktiviteter som klienten upplever sig ha problem att utföra. Därefter skattar klienten med hjälp av skattningskort på en skala mellan 1 och 10 hur viktig varje aktivitet är. I steg 3 bekräftas de fem viktigaste problemen och med hjälp av skattningskorten får klienten skatta utförande och tillfredställelse med varje aktivitet. I steg 4 görs en poängberäkning. Vid uppföljning poängsätter klienten åter utförande och tillfredställelse och ny poängberäkning görs. COPM har översatts till 24 språk, däribland svenska (Law, Baptiste, McColl, Opzoomer & Polatajko, 2006) och används kliniskt och i forskning av arbetsterapeuter i många länder i hela världen. COPM s validitet och reliabilitet har studerats i flera artiklar bland annat i en nederländsk studie av strokepatienter (Cup, Scholte op Reimer, Tjijssen & van Kuyk-Minis, 2003). Det har även gjorts studier där 11

16 användbarheten av den svenska versionen granskats bl.a.med hjälp av fokusgruppsintervjuer med arbetsterapeuter (Wressle, Marcusson & Henriksson, 2002) Client-Clinician Assessment Protocol svensk version (C-CAP-S) C-CAP (Petersson, Fisher, Hemmingsson & Lilja, 2007) utvecklades 2000 av forskare inom arbetsterapi i USA som saknade ett klientcentrerat bedömningsinstrument som mätte aktivitetsförmåga i hemmiljö. C-CAP utgår från de dagliga aktiviteter en person gör i sin bostad och närmiljö. C-CAP har översatts till svenska och kallas då C-CAP-S och består av tre delar. Del I består av klientens självskattning av sitt aktivitetsutförande i 18 vardagliga aktiviteter. Klienten skattar graden av upplevd svårighet, självständighet och säkerhet i aktivitetsutförandet. Del II och III består av observation av klientens aktivitetsutförande och av miljöfaktorer som påverkar. Del I har genomgått psykometrisk testning (Petersson et al., 2007). Psykometrisk testning av del II och III av C-CAP-S pågår och instrumentet beräknas vara färdigt under hösten 2010 enligt kontakt som författarna haft med Petersson. Home Environmental Assessment Protocol, (HEAP) HEAP (Gitlin et al., 2002) utvecklades i USA i början av 2000-talet som ett objektivt utvärderingsinstrument att användas både i forskning och klinisk praktik. Bedömning gäller hemmiljöns fysiska dimension för personer med demenssjukdom utifrån fyra aspekter av miljön som identifierats att bidra till välmående: säkerhet, anpassningar av fysisk miljö för att stötta aktivitetsutförande, stöd för att orientera sig i miljön och trivsel genom saker som är betydelsefulla för personen. Anhöriga tillfrågas om något ändrats för att underlätta aktiviteter eller omvårdnad, efter det görs en observation av miljöfaktorer. De fyra olika aspekterna: säkerhet, anpassningar, orienteringsstöd och trivsel har i sin tur flera aspekter som är viktiga för personer med demenssjukdom. Bedömningsinstrumentet är testat och anges ha vissa goda kvaliteter men ytterligare studier behövs enligt författaren (Gitlin et al., 2002). Författaren uppger att HEAP används i olika forskningsstudier för närvarande, men inte i klinisk praktik. HEAP kan användas av fler än arbetsterapeuter. Housing Enabler Housing Enabler (Iwarsson, 1999) bygger på Enablerkonceptet som publicerades 1979 i USA med syftet underlätta byggandet av tillgängliga bostäder och offentliga miljöer (Steinfeld et al.,1979). Upphovsmannen bakom Enabler gav 1991 sitt tillstånd till att lämpliga delar översattes till svenska och utvecklingen av ett instrument för bedömning och analys av 12

17 tillgänglighets-problem. Med hjälp av Housing Enabler kan man bedöma och analysera tillgänglighet i fysisk miljö och visa på hinder i miljön i förhållande till funktionsnedsättning. Steg 1 består av intervju och observation av funktionella begränsningar och personens beroende av förflyttningshjälpmedel. Frågorna besvaras med ja eller nej. Steg 2 är bedömning av miljöhinder i bostaden och den närmaste utemiljön med hjälp av 161 bedömningspunkter. Steg 3 innebär poängberäkning för att få ett mått på tillgängligheten. Housing Enabler kräver utbildning och erfarenhet. Housing Enabler är ursprungligen utvecklat för att användas främst inom arbetsterapi men kan även användas av andra yrkesgrupper (Iwarsson, 1999). Housing-related Control beliefs Questionnaire (HCQ) HCQ ( Oswald, Wahl, Martin & Mollenkopf, 2003) utvecklades i Tyskland Generell grund finns inom gerontologi och i psykologisk teoribildning om kontroll, men detta instrument är speciellt riktat mot en persons hemmiljö. HCQ har använts i samband med studier om äldres uppfattning om sin känsla av kontroll i hemmiljön och uppfattning om att kunna påverka sin situation vid kommande förändringar (Oswald et al., 2003). Bedömningsinstrumentet består av självskattningsfrågor om hur personerna upplever att de själva kan påverka, om de måste lita på andra betydelsefulla personer eller vara beroende av slumpen eller ödet. HCQ har också använts tillsammans med bedömningsinstrument som mäter miljöns tillgänglighet för att komplettera bilden av vad som påverkar upplevelsen av hemmet och möjligheten att utföra dagliga aktiviteter (Oswald et al., 2003). In-Home Occupational Performance Evaluation (I-HOPE) I-HOPE (Stark, Somerville & Morris, 2010) publicerades 2010 i USA och är ett bedömningsinstrument för både aktivitetsutförande och aktivitetshinder i hemmiljö. Det kan användas för bedömning i klinisk praktik och som utvärderingsinstrument. Inledningsvis får personen välja ut aktuella aktiviteter med stöd av fotografier, sedan görs en självskattning av hur viktiga dessa aktiviteter är, aktivitetsutförandet av de valda aktiviteterna och tillfredsställelsen med utförandet. Sedan görs en observation i de valda aktiviteterna och av miljöhinder som påverkar utförandet. Avslutningsvis kan en poängberäkning göras som kvantifierar hur hinder i miljön påverkar en persons aktivitetsutförande (Stark et al.,2010). 13

18 Bedömningsinstrumentens syfte COPM (Law et al., 2005; Cup et al., 2003; Wressle., et al 2002) har som syfte att mäta och bedöma aktivitetsförmåga medan C-CAP-S (Petersson et al., 2007) och I-HOPE (Stark et al., 2010) mäter aktivitetsförmåga i relation till miljön. Syftet med AIMB (Fänge & Iwarsson, 1999) är även den att mäta aktivitetsförmåga i relation till miljön, men här är fokus på upplevelsen av bostadens utformning och aktiviteter kopplade till detta. Housing Enabler (Iwarsson, 1999) har som syfte att bedöma och kartlägga tillgänglighetsproblem i boendet. Syftet med HEAP (Gitlin et al., 2002) är att mäta och observera miljöfaktorer som påverkar en demenssjuk persons aktivitetsutförande i hemmiljö medan HCQ (Oswald et al., 2003) har som syfte att identifiera klientens upplevelse av psykologisk kontroll i hemmiljön. Bedömningsinstrumentens teoretiska grund För sex bedömningsinstrument anges att de har grund i någon eller några teoretiska modeller. COPM (Law et al., 2005; Cup et al., 2003; Wressle., et al 2002) och C-CAP-S (Petersson et al., 2007) har arbetsterapimodeller som beskriver samspelet person, miljö och aktivitet som grund: COPM (Law et al., 2005; Cup et al., 2003; Wressle., et al 2002) anger The Canadian Model of Occupational Perfor-mance (CAOT, 1997) och C-CAP-S bland annat Model of Human Occupation (Kielhofner, 2008). AIMB (Fänge & Iwarsson, 1999), HEAP (Gitlin et al., 2002) och Housing Enabler (Iwarsson, 1999) anger Lawton och Nahemows ekologiska modell, environmental competence-press (Lawton & Nahemow, 1973) som grund. HCQ (Oswald et al., 2003) och C-CAP-S (Peterson et al., 2007) anger också Lawton och Nahemows ekologiska modell men anger även fler teorier som grund. För både HCQ (Oswald et al., 2003) och C-CAP-S (Petersson et al., 2007) anges Personal Control Theory (Schulz & Heckhausen, 1999). För I- HOPE (Stark et al., 2010) däremot anges inga teorier eller modeller som grund. Psykometriska egenskaper avseende validitet och reliabilitet Alla sju bedömningsinstrument är testade avseende någon eller några aspekter av validitet och reliabilitet. Bedömningsinstrument som Housing Enabler (Iwarsson, 1999) och COPM (Law et al., 2005; Cup et al., 2003; Wressle., et al 2002 ) har använts under längre tid inom olika forskningsprojekt och i klinisk verksamhet och flertalet studier är gjorda där validitet och 14

19 reliabilitet undersökts. Studier av mellanbedömarreliabilitet för Housing Enabler (Iwarsson, 1999) visade på 0, 87 för steg 1 och 0,68 för steg 2. Författaren skriver att innehållsvaliditeten förbättrats men anger inga siffror. COPM (Law et al., 2005; Cup et al., 2003; Wressle., et al 2002) är prövat och konstaterats kunna användas i olika sammanhang och för alla åldrar och diagnoser vilket innebär att det kan användas vid aktivitetshinder i miljön även om det inte är enbart fokuserat på det. Reliabilitetstudier har visat på för test-retest (Cup., 2003). Wressle et al (2002)har studerat användbarheten av den svenska versionen med hjälp av fokusgrupper och funnit att COPM är till hjälp för att sätta mål och planera intervention. COPM bibehåller ett klientcentrerat arbetssätt samt att klienter fick återkoppling på förbättringar över tid. Studier av test-retest för bedömningsinstrumentet AIMB (Fänge & Iwarsson, 1999) har visat 0,71. Innehållsvaliditeten har också studerat men några siffror anges inte. Intern överensstämmelse för AIMB anges med 0,96. Två av bedömningsinstrumenten, C-CAP-S (Petersson et al., 2007) och I-HOPE (Stark et al., 2010) är under utveckling. Del I av C-CAP-S (Peterson et al., 2007) är översatt och validerad för svenska förhållanden. Processen pågår med del II och III. För del 1 finns stöd för internal scale validity och person response validity då 95% av frågorna uppvisade goodnes-offit. Resultat för person separation reliability var 1,5. Studie på I-HOPE (Stark et al., 2010) har gett 0,94-1,0 i resultat för mellanbedömarreliabilitet och 0,59-0,83 för intern överenstämmelse samt 0,43-0,53 för konvergerande validitet. Stark (2010) anger att bedömningsinstrument ännu bara är prövat bland vita amerikanska kvinnor. HEAP (Gitlin et al., 2002) är prövat både på arbetsterapeuter och andra yrkeskategorier där test av mellanbedömarreliabilitet visat 0,01-0,95. Enligt Gitlin et al styrks preliminärt konvergerande validitet genom resultatet 0,76-0,80 men anger samtidigt att mer studier av validiteten behövs. Beträffande HCQ (Oswald et al., 2003) har studier av test-retest visat 0,50-0,78, intern överensstämmelse 0,59-0,83 samt begreppsvaliditet 0,0-0,24. Fyra av bedömningsinstrumenten, AIMB, (Fänge & Iwarsson, 1999), C-CAP-S (Petersson et al., 2007), COPM (Law et al., 2005; Cup et al., 2003; Wressle, et al 2002 ) och Housing Enabler (Iwarsson, 1999) var validerade för svenska förhållanden. Patientgrupper och åldrar som bedömningsinstrumenten är prövade på COPM (Law et al., 2005; Cup et al., 2003; Wressle., et al 2002 ) är det enda bedömningsinstrumentet som beskrivs kunna användas på alla åldrar och alla diagnoser. Housing Enabler 15

20 ( Iwarsson, 1999) och AIMB ((Fänge & Iwarsson, 1999) är avsedda för både vuxna och äldre medan C-CAP-S (Petersson et al., 2007), HCQ (Oswald et al., 2003) och I-HOPE (Stark et al., 2010) alla är testade på äldre. HEAP (Gitlin et al., 2002) är även den testad på vuxna och äldre men i det här fallet äldre med demensdiagnos. Hur genomförs bedömningen? För AIMB (Fänge & Iwarsson, 1999), HCQ (Oswald et al.,2003) och C-CAP (Petersson et al., 2007) används ett frågeformulär som personen själv fyller i. COPM (Law et al., 2005; Cup et al., 2003; Wressle., et al 2002) genomförs med hjälp av en semistrukturerad intervju. Under intervjun sammanställer arbetsterapeuten svaren i ett COPM-formulär och gör en poängberäkning. HEAP (Gitlin et al., 2002) samlar in data med hjälp av en objektiv bedömning genom observation samt information från närstående där manual och frågeformulär används. Med Housing Enabler (Iwarsson, 1999) samlas data in med hjälp av en manual. Först görs en inledande intervju och observation av personen, därefter görs en bedömning av miljön med hjälp av fastställda miljöpunkter. Efter det görs poängberäkning som ger ett mått på tillgängligheten. I-HOPE (Stark et al., 2010) använder sig av både självskattning genom frågeformulär, observation av aktivitetsutförande och bedömning av miljöns inflytande. Diskussion Resultatdiskussion Syftet var att sammanställa vad som fanns beskrivet i litteraturen om bedömningsinstrument som kan användas av arbetsterapeuter vid bedömning av behovet av bostadsanpassning för vuxna med främst fysisk funktionsnedsättning. Författarna fann sju bedömningsinstrument AIMB, (Fänge & Iwarsson, 1999), C-CAP-S (Petersson et al., 2007), COPM (Law et al., 2005; Cup et al., 2003; Wressle., et al 2002), HEAP (Gitlin et al., 2002), Housing Enabler (Iwarsson, 1999), HCQ (Oswald et al., 2003) och I-HOPE (Stark et al., 2010). Fyra av dessa, AIMB, (Fänge & Iwarsson, 1999), C-CAP-S (Petersson et al., 2007), COPM (Law et al., 2005; Cup et al., 2003; Wressle., et al 2002) samt Housing Enabler (Iwarsson, 1999) var 16

21 validerade för svenska förhållanden. Inget av de funna bedömningsinstrumenten var utvecklat enbart för att bedöma behovet av bostadsanpassning men alla återfanns i artiklar som berörde bostadsanpassning och miljö relaterat till tillgänglighet och användbarhet. Bedömningsinstrumentens datainsamling byggde på observation, intervju och/eller självskattning. Bedömningsinstrumenten fokuserade på olika aspekter av hemmiljön förutom, COPM (Law et al., 2005; Cup et al., 2003; Wressle., et al 2002) som byggde på vad personen själv identifierade som aktivitetsproblem. Bedömningsinstrumenten avsågs mäta antingen miljöns tillgänglighet, som Housing Enabler (Iwarsson, 1999) och HEAP (Gitlin et al., 2002), eller dess användbarhet som AIMB (Fänge & Iwarsson, 1999). Två av bedömningsinstrumenten, I-HOPE (Stark et al., 2010) och C-CAP- S (Petersson et al., 2007) bedömde båda aspekterna. I enlighet med flera studier på området (Reuben et al., 2004; Nygren 2007; Fänge & Iwarsson, 2005) anser författarna att det behövs både en subjektiv och en objektiv bedömning för att få en helhetsbild. Författarna anser även att det är viktigt att vara klar över behovet och syftet med bedömningen för att välja rätt bedömningsinstrument (FSA, 2010; Fischer 1992; Blesedell et al., 2009). För sex av bedömningsinstrumenten angavs en eller flera teoretiska modeller som grund. Modellerna representerade olika vetenskapliga discipliner som gerontologi, psykologi och arbetsterapi. Bara två av bedömningsinstrumenten, C-CAP-S (Petersson et al., 2007) och COPM (Law et al., 2005; Cup et al., 2003; Wressle., et al 2002) hade teoretiskgrund i arbetsterapeutiska modeller som beskrev samspelet, person, miljö och aktivitet. Författarna har erfarit att det är viktigt att känna till vilken teoretisk modell som ligger till grund för bedömningsinstrumentet eftersom synen på person, miljö och aktivitet kan se olika ut. I enlighet med Law et al. (1996) menar författarna att det dynamiska samspelet person, miljö och aktivitet är en viktig teoretisk grund vid valet av bedömningsinstrument. För I-HOPE (Stark et al., 2010) namngavs inga teorier eller modeller men författarnas förförståelse som arbetsterapeuter gjorde att det gick att se samspelet mellan person, miljö och aktivitet i bedömningsinstrumentets utformning. Författarna ställer sig dock undrande till varför inte Stark (et al, 2010) anger några teoretiska referensramar som grund för sitt bedömningsinstrument. Samtliga bedömningsinstrument förutom Housing Enabler (Iwarsson, 1999) och HEAP (Gitlin et al., 2002) hade ett klientcentrerat förhållningssätt och använde självskattning eller 17

22 intervju som datainsamlingsmetod. Författarna menar att bedömningsinstrument som har ett klientcentrerat förhållningssätt bör användas eftersom de stöder personen att själv uttrycka sin uppfattning och att aktivt ta del i den beslutsfattande processen i enlighet med Townsend och Polatajko, (2007). Författarna kan ändå se att objektiva bedömningar som Housing Enabler (Iwarsson, 1999) behövs men att de bör kompletteras med ett subjektivt bedömningsinstrument för att få en helhetsbild. Detsamma gäller även de klientcentrerade bedömningsinstrumenten som behöver kompletteras med ett objektivt bedömningsinstrument för helheten. Författarna ser av denna anledning fram emot utvecklandet av C-CAP-S (Petersson et al., 2007) och I-HOPE (Stark et al., 2010) som innehåller både objektiv och subjektivbedömning. COPM (Law et al., 2005; Cup et al., 2003; Wressle., et al 2002) var det enda av bedömningsinstrumenten som kunde användas för alla åldrar och även diagnoser. Housing Enabler (Iwarsson, 1999) och AIMB (Fänge & Iwarsson, 1999) var avsedda för vuxna och äldre. De övriga bedömnings-instrumenten C-CAP-S (Peterson et al., 2007), HEAP (Gitlin et al., 2002), HCQ (Oswald et al., 2003) och I-HOPE (Stark et al., 2010) var testade på äldre. Författarna förmodar att det kan bero på att mycket av forskningen kring hemmiljö och bostadsanpassning fokuserat på gruppen äldre och deras behov (Rowles & Chaudhury, 2005; Oswald & Wahl, 2007). Vad hemmet betyder är en viktig aspekt i människors liv. Det kan ses som symbol för många olika saker, tex identitet, personlighet, minnen men också trygghet och kontroll (Lewin, 2005, Oswald et al, 2007; Hawkins & Stewart 2002). Utifrån egna erfarenheter och i enlighet med Dahlin-Ivanoff et al, (2007) anser författarna att det är viktigt att arbetsterapeuter som gör insatser i någons hem är medvetna om vad hemmet betyder för den enskilde. Erfarenheter av att det är känsligt med förändringar i hemmet finns särskilt när det gäller personer med demensdiagnoser. Där har också anhöriga och närstående en stor roll vilket bör beaktas vid bedömningen. Bedömningsinstrumentet HEAP ( Gitlin et al, 2002) omfattar aspekter både vad gäller tillgänglighet i den fysiska miljön men också andra viktiga aspekter just för demenssjuka. Äldre som får funktionsnedsättningar blir allt mer känsliga för miljöns krav (Lawton & Nahemow, 1973) och när allt mer tid tillbringas i hemmet spelar hemmiljön allt större roll (Werngren-Elgström, 2008). Författarna har erfarit att det kan gälla alla med (främst) fysisk funktionsnedsättning som tillbringar mycket tid i hemmet, oavsett ålder. 18

23 Att hemmiljön omfattar många perspektiv visas även i en studie om äldres erfarenheter efter bostadsanpassningar (Petersson, Lilja, Borell, 2009). Vissa grundläggande villkor som upplevd hälsa, ha någon att lita på och att känna sig hemma hade betydelse för upplevelsen av nyttan av bostadsanpassningen. Petersson et al (2009) betonar att arbetsterapeuter bör uppmärksamma detta vidare perspektiv vid bedömning av behovet av bostadsanpassning. Den uppfattning en person har om sin förmåga att kunna påverka sin situation i hemmet anser författarna också vara en viktig faktor. Ett bedömningsinstrument som HCQ (Oswald et al., 2003) kan fånga om personen uppfattar om hon själv har kontroll över sin hemsituation eller om hon förlitar sig på andra. Som arbetsterapeut kan det vara svårt att göra en sådan bedömning som rör sig inom psykologins område men det kan ändå bidra till en ökad förståelse för personens förutsättningar att hantera förändringar i sin hemmiljö och till att kunna ge rätt stöd. Allt för ofta anpassar sig äldre personer sitt beteende efter miljön i stället för att ändra i miljöns förutsättningar (Pynoos, Nishita & Perelman, 2003). Stark (2004) beskriver erfarenheter från en pilotstudie rörande bostadsanpassningar att när äldre personer ger upp en aktivitet pga. hinder i miljön så slutar de också att tro att det går att göra något åt det. Aktivitetskorten i I-HOPE (Stark et al., 2010) kan vara ett stöd för att identifiera meningsfulla aktiviteter som personen slutat utföra pga miljöhinder eller glömt bort. Beträffande bedömningsinstrumentens användbarhet var AIMB (Fänge & Iwarsson, 1999), C- CAP-S del 1 (Petersson et al., 2007) COPM (Law et al., 2005; Cup et al., 2003; Wressle., et al 2002) och Housing Enabler. (Iwarsson, 1999) validerade för svenska förhållanden medan HEAP (Gitlin et al., 2002), HCQ (Oswald et al., 2003) och I-HOPE (Stark et al., 2010) inte var det. AIMB (Fänge & Iwarsson, 1999) och Housing Enabler (Iwarsson, 1999) gav var för sig inte tillräcklig information utan behövde användas tillsammans och C-CAP-S (Petersson et al., 2007) är endast testat psykometriskt avseende del 1. COPM (Law et al., 2005; Cup et al., 2003; Wressle., et al 2002) kan ge värdefull information om vilka aktiviteter personen själv anser viktiga att klara men behöver även det kombineras med något annat bedömningsinstrument för att få en helhetsbild. Författarna konstaterar i enlighet med Gitlin (1999) att det behövs fortsatt utveckling av bedömningsinstrument för bedömning av behovet av bostadsanpassning. 19

24 Sammanfattningsvis kan sägas att författarna fann sju bedömningsinstrument men att inget av dem var utvecklat enbart för att bedöma behovet av bostadsanpassning. Alla återfanns dock i artiklar som berörde bostadsanpassning och miljö. Bedömningsinstrumenten mätte miljöns tillgänglighet eller användbarhet och byggde på självskattning och/ eller observation. Olika aspekter av hemmiljö mättes förutom COPM (Law et al., 2005; Cup et al., 2003; Wressle., et al 2002) som utgick ifrån vilka aktiviteter personen själv upplevde svåra att klara. Metoddiskussion Någon tidsavgränsning har inte använts i databassökningen då författarna ville få så många träffar som möjligt. De valda databaserna var relevanta för ämnet och ytterligare databassökningar hade enligt författarnas uppfattning inte tillfört något nytt (Forsberg & Wengström, 2008). Studier som berörde fallproblematik och hjälpmedel exkluderades vilket kan ha begränsat antalet träffar. Författarna menar dock att med fallproblematik blir fokus på säkerhet istället för aktivitetsutförande vilket var utgångspunkten för studien. Flertalet studier exkluderades också då de omfattade en kombination av hjälpmedel och bostadsanpassningsåtgärder och det var svårt att särskilja vad som var relaterat till anpassningen av miljön i bostaden. Inklusionskriteriet främst fysisk funktionsnedsättning kan även det varit för avgränsande men valdes utifrån författarnas egen förförståelse att det oftast är vid fysiska funktionshinder som arbetsterapeuter bedömer behovet av bostadsanpassning. Vid hög ålder kan funktionshindret även vara kombinerat med en demenssjukdom vilket gjorde att författarna valde inklusionskriteriet främst fysisk funktionsnedsättning. De ursprungliga sökorden occupational therapy, home modification och assessment upplevde författarna inte gav tillräckligt många intressanta träffar eftersom home modification bara täckte en del av aspekten bostadsanpassning. Synonymerna environmental barriers eller environmental modification lades till som sökord vilket breddade sökningen. Environment fanns också med som sökord men var för omfattande för att vara användbart. Det har varit svårt att beskriva bedömningsinstrumentens psykometriska kvalitet då resultaten ibland varit preliminära samt att det inte alltid framgått hur validiteten och reliabiliteten mätts. 20