Några patienters erfarenhet av hembesök av arbetsterapeut i primärvård

Transkript

1 Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Examensarbete, 15hp Höstterminen 2012 Några patienters erfarenhet av hembesök av arbetsterapeut i primärvård Some patients experiences of home visits of occupational therapist in primary care Författare: Handledare: Lotta Styrman Anita Silén Anette Erikson

2 1 ABSTRACT Bakgrund: Äldre personer utför de flesta dagliga aktiviteter i sin hemmiljö och miljön har stor betydelse för aktivitetsutförande. Arbetsterapi syftar till att underlätta och möjliggöra aktiviteter. Arbetsterapeuter i primärvård arbetar främst i patientens hem med bedömning och interventioner. Syftet med denna studie var att beskriva några patienters erfarenhet av hembesök av arbetsterapeut i primärvård. Metod: Författarna valde en kvalitativ metod med halvstrukturerade intervjuer. 10 deltagare med varierande diagnoser i åldrarna år intervjuades i sitt hem. Resultat: Utifrån analysen framkom fyra huvudteman: Professionellt och personligt bemötande i hemmet, I hemmet på mina villkor, Interventioner i hemmet möjliggjorde självständighet och underlättade aktiviteter samt Information gav kunskap som skapade trygghet. Resultatet visade att hemmiljön inklusive saker i hemmet var betydelsefulla och att hemmet möjliggjorde självbestämmande för deltagarna. Hembesöken bidrog till individuella bedömningar, utprovningar av hjälpmedel samt anpassning av hemmiljö. Muntlig och skriftlig information var betydelsefull och gav trygghetskänsla. Deltagarna bemöttes professionellt av arbetsterapeuterna. Slutsats: Studiens resultat bidrog till ökad förståelse av hur viktig hemmiljön inklusive saker i hemmet var för deltagarna, samt att hemmiljön möjliggjorde individanpassade bedömningar och åtgärder. Det framkom också att skriftlig information hade stor betydelse och behövde förbättras. Sökord: assistive technology, home rehabilitation, occupational therapy.

3 2 ABSTRACT Background: Elderly people perform most daily activities in their home environment and the environment is very important for task execution. Occupational therapy aims to facilitate and enable activities. Occupational therapists in primary care work primarily in the patients home with assessment and intervention. The purpose of this study was to describe some patients' experience of home visits by an occupational therapist in primary care. Method: The authors chose a qualitative approach with semi-structured interviews. 10 participants with varying diagnoses aged years were interviewed in their home. Findings: The analysis revealed four main themes: Professional and personal treatment at home, At home - on my terms, Interventions in the home allowed autonomy and facilitated activities and Information provided knowledge that created security. The results of the study showed that the home environment including items in the home were significant and that the home allowed autonomy for the participants. Home visits contributed to individual assessments, testing of assistive technology and adaptation of the home environment. Verbal and written information was significant and gave a sense of security. The participants were treated professionally by occupational therapists. Conclusion: The study contributed to a better understanding of how important the home environment and the items in the home was for the participants, and that the home environment enabled personalized assessments and interventions. The study also showed emerged that written information was important and a field for further improvement. Keywords: assistive technology, home rehabilitation, occupational therapy.

4 3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING BAKGRUND Definitioner Hemmiljö Arbetsterapi Hembesök av arbetsterapeut SYFTE METOD Design Urval Deltagare Datainsamling Databearbetning Etiska aspekter RESULTAT Professionellt bemötande i hemmet I hemmet - på mina villkor Mer personligt i hemmet Hemmet möjliggjorde självbestämmande Interventioner i hemmet möjliggjorde självständighet och underlättade aktiviteter Hjälpmedel nödvändiga och möjliggjorde självständighet Bostadsanpassning möjliggjorde och underlättade aktiviteter Information gav kunskap som skapade trygghet Muntlig information gav kunskap Kunskap gav motivation till förändring Skriftlig information bestående DISKUSSION Resultatdiskussion I hemmet - på mina villkor Interventioner i hemmet Skriftlig information Metoddiskussion SLUTSATS/KONKLUSION REFERENSER... 29

5 4 9. Bilagor Till verksamhetschefer/enhetschefer Informationsbrev till arbetsterapeutkollegor Informationsbrev till deltagare Intervjuguide

6 5 1. INLEDNING Vi som författare har båda arbetat som arbetsterapeuter sedan början av 1990-talet inom landsting och kommun. Under dessa 20 år har våra arbetsterapeutinsatser oftast varit fokuserade på att möjliggöra för patienter att komma hem från sjukhus eller rehabiliteringsavdelning. Vi har även arbetat med interventioner i hemmiljö för att patienternas utförande av meningsfulla vardagsaktiviteter ska fungera så bra som möjligt. Vår erfarenhet är att interventioner i hemmet är av stor betydelse för patienter. Vi som författare kände därför ett behov av att få fördjupad kunskap om patienternas erfarenhet och upplevelse av hembesök av arbetsterapeut i primärvård. 2. BAKGRUND Hemmet har stor betydelse i äldre personers liv. Möjligheten att bo kvar hemma är betydelsefullt för äldre personer och de äldre spenderar mer tid i hemmet jämfört med yngre. Personer 65 år och äldre spenderar i genomsnitt 80% av sin dag i sitt hem och 80% av de dagliga aktiviteterna utförs i hemmet inklusive fritidsaktiviteter (Rowles, Oswald & Hunter, 2003). Idag finns inom vård och omsorg en ökad medvetenhet om rehabiliteringens betydelse, inklusive bostadsanpassning och hjälpmedel, för hur patienter klarar sin vardag (Josefsson, 2010). För att äldre patienter ska kunna bo kvar hemma och ges möjlighet att leva ett så aktivt, självständigt och tryggt liv som möjligt, är det viktigt med individuellt anpassade insatser i hemmet. Tekniska hjälpmedel och bostadsanpassning kan öka förmågan att utföra dagliga livets aktiviteter och öka upplevelsen av självständighet (Josefsson, 2010). Vanliga interventioner för arbetsterapeuter i primärvård är förskrivning av hjälpmedel, bostadsanpassning och aktivitetsträning. Insatser av arbetsterapeut i hemmet kommer troligen att öka då allt fler äldre bor kvar hemma i eget boende (Josefsson, 2010). Enligt Josefsson kommer hemmet som vårdplats att få allt större betydelse, då allt fler kommer att vårdas i sitt hem.

7 6 Socialstyrelsen (2011) beskriver att en god och säker vård bla ska kännetecknas av att den är patientfokuserad, jämlik och säker. Vården ska genomföras i samråd och med respekt för patienternas självbestämmande och integritet. En delaktig patient kan lättare medverka till att målen i vård och behandling uppnås och att säkerhetsrisker kan förebyggas (Socialstyrelsen, 2011). 2.1 Definitioner Definition av hembesök i denna studie är hembesök hos patienter som bor och vistas i sitt hem och får hembesök av arbetsterapeut i primärvård för bedömningar och insatser i hemmiljö. I vår studie har ordet delaktighet betydelsen om patienterna kände sig delaktiga i beslut om sin vård och behandling. Denna definition används av Socialstyrelsen som påtalar att Hälso- och sjukvårdlagens krav på självbestämmande är stark. Rätten till information och inflytande är av avgörande betydelse för patientens möjlighet att utöva sitt självbestämmande och vara delaktig i vården (Socialstyrelsen, 2011). 2.2 Hemmiljö Flera studier belyser att hemmet och hemmiljön har en viktig betydelse för äldres möjligheter att utföra dagliga aktiviteter (Dahlin-Ivanoff, Haak, Fänge & Iwarsson, 2007; Tamm 1999; Iwarson, 2005). I hemmet utför man sina vardagliga aktiviteter som ger dagen en struktur och skapar balans mellan aktivitet och vila (Tamm, 1999). Hemmet är ett personligt revir och där råder självbestämmande, vilket innebär att personen har möjligheten att kontrollera sitt liv och vilka aktiviteter som ska utföras. I Sverige värderas privatlivet generellt högt och det finns en oskriven regel att man inte ska kliva på om man inte är inbjuden eller förväntad (Tamm, 1999). I en annan studie om de allra äldsta över 80 år framkom att hemmet är en central plats i det dagliga livet och att det är en plats för trygghet och frihet. Att vara självständig värderas högt och hemmet är starkt sammanlänkat med upplevelsen av självständighet och att ha inflytande över sitt dagliga liv (Haak, (2011).

8 7 Att miljön har stor betydelse för möjligheterna att utföra aktivitet, lyfts fram i den teoretiska modellen Model Of Human Occupation. Med den omgivande miljön menas både den fysiska miljön och den sociala miljön som finns i personernas närhet. Miljön har en viktig inverkan på aktivitet och miljön kan innebära möjligheter och resurser som stödjer aktivitetsförmåga. Miljön kan även innebära krav som hindrar utförande av vardagsaktiviteter (Kielhofner, 2008). Arbetsterapeuter som arbetar i patienternas hemmiljö kan få en tydligare helhetsbild av patienternas aktivitetsutförande och hur miljön påverkar utförandet. Hemmiljön gör att interventionerna kan anpassas mer individuellt utifrån patientens och miljöns förutsättningar (von Koch, Wholin- Wottrih & Widén- Holmqvist, 1998). I hemmiljön kan finnas hinder som begränsar patienternas vardagsaktiviteter. Detta kan avhjälpas med bostadsanpassning för att öka möjlighet till aktvitet och delaktighet (Petersson, Kottorp, Bergström & Lilja, 2009). Ett annat sätt att förändra hemmets miljö kan vara att förskriva hjälpmedel. En annan studie beskriver att de vanligaste hjälpmedlen som förskrivs vid hembesök är hjälpmedel för att klara toalettbesök, duschning och förflyttningar i hemmet (Renfort, Yapa & Foster, 2004). Det framkommer i ytterligare en studie att vid rehabilitering i hemmet underlättas målformulering och patienten blir mer delaktig. Dessutom skapas lättare en dialog mellan arbetsterapeut och patient i hemmiljön (Koch, 2001). 2.3 Arbetsterapi Målet med arbetsterapi är att främja patientens möjligheter att leva ett värdefullt liv i enlighet med sina egna önskemål och behov och i förhållande till omgivningens krav (FSA, 2005). Inom arbetsterapi ses aktivitet som betydelsefulla och meningsfulla uppgifter som patienter utför i samspel med omgivande miljö, vilket är bra för hälsan. Aktiviteter kan delas in i dagliga livets aktiviteter såsom personlig vård och boende, vilka ofta utgör en bas för andra aktiviteter som fritid och eventuellt arbete (Christiansen och Baum, 1997; Kielhofner 2008; Townsend, 2002).

9 8 Arbetsterapins unika fokus är utförandet av meningsfulla aktiviteter. Utförandet av meningsfulla aktiviteter som patienter vill eller måste utföra i sitt dagliga liv är viktiga för patienter och ökar deras möjlighet att bo kvar i sitt hem (Fischer & Nyman 2007). Betydelsen av aktviteter beskrivs också i den klientcentrerade teoretiska modellen Canadian Model of Occupational Performance (CMOP) och fokus inom modellen är klientcentrerat arbete samt aktivitetsutförande. CMOP beskriver också ett dynamiskt förhållande mellan individ, omgivning och aktivitet där hemmet ofta är de äldres omgivning, där de utför de flesta av sina vardagsaktiviteter (Townsend, 2002). Det finns ökad evidens för att klientcentrerat arbetssätt ger flera vinster. Det förbättrar bland annat resultat av arbetsterapi, ger ökad tillfredsställelse för patienterna samt att patienterna är mer delaktiga i arbetsterapiprocessen (Baum & Law, 1997). Meningsfulla aktiviteter och omgivningen är avgörande för hur aktiv en patient vill och kan vara (Boutin-Lester & Gibson 2002). I studie om hemrehabilitering framkom bland annat att patienterna var nöjda med den positiva relationen till sina arbetsterapeuter och upplevde arbetsterapeuterna kompetenta och hjälpsamma. Det framkom också att patienterna mest hade funktionsträning samt utförde konstlade aktiviteter och patienterna upplevde att arbetsterapeuterna inte använde meningsfulla eller kompensatoriska aktiviteter. (Boutin-Lester & Gibson 2002). 2.4 Hembesök av arbetsterapeut Arbetsterapeuter i Primärvården i Landstinget Gävleborg arbetar främst i hemmet med bedömning och interventioner som tex, utprovning/ rekommendation av hjälpmedel, bostadsanpassning och aktivitetsträning. Arbetsterapeuter inom aktuellt verksamhetsområde gör sedan några år tillbaka också mer frekvent fallriskbedömningar i hemmet. Enligt FSAs Etiska kod ska arbetsterapeuter utreda och bedöma behov av arbetsterapeutiska åtgärder även i förebyggande syfte (FSA 2005). Att arbetsterapeuter ska arbeta mer med förebyggande insatser uttrycks också av Baum och Law (Baum och Law 1997).

10 9 Vid ett hembesök är det viktigt att fokusera på det som patienten upplever som viktigt att klara av i sin vardag samt att bedöma hur patienterna fungerar i sin vardagsmiljö. Detta lyfts fram i den klientcentrerade teoretiska modellen Canadian Model of Occupational Performance (CMOP), där patienten ses som expert på sin egen vardag och modellen fokuserar på aktiviteter som ger patienten livskvalitet och mening. (Townsend, 2002). Det har varit svårt att hitta studier som beskriver patienters erfarenhet av just hembesök av arbetsterapeut i primärvård där patienten bor och vistas i hemmet. Som tidigare beskrivits finns studier gjorda inom hemrehabilitering, men de fokuserar mer på insatserna och resultatet av insatserna (Boutin- Lester & Gibson 2002). En studie som undersökte upplevelsen hos patienter och anhöriga av hembesök inför utskrivning från akutvården, visade på att besöket i hemmet var viktigt för anhöriga och arbetsterapeuterna. Det framkom även att äldre patienter inte kände sig redo för hembesök och upplevde besöken som påfrestande (Atwal, McIntyre, Craik & Hunt, 2007). En studie om bla upplevelsen av hjälpmedelsförskrivning visade att de tog 6-12 månader för en patient att acceptera hjälpmedlen, då dessa var symboler för funktionsnedsättningen (Tamm, 1999). Det framkom även att vid vård och rehabilitering i hemmet blir privatlivet stört och det som var privat i hemmet utsattes för mångas blickar. Rehabilitering innebar dessutom att den offentliga sektorn flyttades in i hemmet och hemmet måste fungera som en offentlig arbetsplats. Denna kombination utgjorde motstridiga krav på hemmet - krav som var svåra att förena (Tamm,1999). I en annan studie framkom att patienterna inte i förväg visste vad de kunde förvänta sig av arbetsterapi och därför inte förstod vad de kunde fråga efter (Palmadottir, 2003). Det finns studier om hembesök i samband med sjukhusvistelse, studier om effekten av hemrehabilitering, studier om hemmet och miljöns betydelse. Det saknas studier om hur patienterna som vistas hemma upplever hembesök av arbetsterapeut. Därför behövs fördjupad kunskap och förståelse för patienternas erfarenhet av hembesök i primärvården av arbetsterapeut.

11 10 3. SYFTE Syftet med denna studie är att beskriva några patienters erfarenhet av hembesök av arbetsterapeut i primärvård.

12 11 4. METOD 4.1 Design Författarna valde en kvalitativ studie med halvstrukturerade frågor för att beskriva deltagarnas erfarenhet av hembesök av arbetsterapeuter och få ta del av deras subjektiva erfarenheter (Kvale & Brinkmann, 2009). Genom att göra intervjuer fick författarna en ökad förståelse av deltagarnas erfarenhet av ett visst fenomen (Patel & Davidson, 2011). 4.2 Urval Urvalet bestod av en tillgänglig grupp av patienter (Patel & Davidson, 2011), där inklusionskriterierna var: över 18 år, träffat en arbetsterapeut inom de senaste tre veckorna, förstå det svenska språket och kunna kommunicera verbalt, hembesöket skulle ha lett till någon intervention, helst nybesök. Exklusionskriterierna var: uttalad demensbild, kognitiva svårigheter, nedsatt insikt eller nedsatt minne samt palliativa patienter i slutskedet. Patienterna bodde i ordinärt boende och hade nyligen haft hembesök av arbetsterapeut. Arbetsterapeuter i primärvården inom Landstinget Gävleborg rekryterade presumtiva deltagare i samband med hembesök. Om de presumtiva deltagarna uppfyllde kriterierna tillfrågades de om att delta i studien. Rekryteringen gjordes av sex olika arbetsterapeuter och de tio första presumtiva deltagarna som tackade ja deltog i studien. Deltagarna erhöll skriftlig information från arbetsterapeuten och kontaktades sedan per telefon av författarna. Deltagarna tillfrågades åter igen av författarna om de ville ställa upp för intervju och vid själva intervjutillfället fick de också ge ett skriftligt samtycke. Initialt hade studien över 65 år i inklusionskriterierna, men eftersom arbetsterapeuterna hade svårt att hitta deltagare ändrades inklusionskriterierna till över 18 år. Detta gjordes redan under första veckan för att öka underlaget. 4.3 Deltagare Deltagarna bestod av sju män och tre kvinnor i åldrarna 57 87, medelålder 73,8 år. Exempel på diagnoser/nedsättningar var: höftfraktur, nedsatt allmäntillstånd, KOL, Parkinson, knäplastik, förlamning i benen. Sju deltagarna var gångare med eller utan hjälpmedel, medan tre deltagare var rullstolsburna. Drygt hälften av deltagarna hade stöd från hemtjänst, åtta av deltagarna bodde ensamma.

13 Datainsamling Datainsamlingen gjordes genom intervjuer i deltagarens hem, eftersom platsen för intervjun kan ha betydelse för samspelet (Lantz, 2007). Deltagarna intervjuades enskilt utom vid en intervju då även deltagarens fru deltog. En intervjuguide användes med några öppna huvudfrågor och förslag till följdfrågor (Kvale & Brinkmann, 2009). En provintervju gjordes för att undersöka om vi fick med de frågeställningar vi ville ha svar på (Lantz, 2007). Därefter kompletterades intervjuguiden med att författarna på slutet av intervjun gjorde en sammanfattning av intervjun för att ta upp några av de viktigaste lärdomarna samt säkerställa att deltagaren uppfattades på rätt sätt (Kvale & Brinkmann, 2009). Provintervjun användes som en av deltagarna i studien, eftersom den uppfyllde kriterierna för detta. Frågeområdena handlade bland annat om hur deltagaren fick kontakt med arbetsterapeut, hur själva hembesöket gick till, delaktighet och bemötande. Deltagarna tillfrågades också om deras uppfattning om vad arbetsterapeuter kunde hjälpa till med generellt samt vad arbetsterapeuten kunde hjälpa deltagarna med vid det specifika hembesöket. Vidare frågades det också om de hade några förväntningar inför besöket. I samband med intervjun frågade vi även om en del bakgrundsvariabler såsom ålder, diagnos, stöd från hemtjänst och stöd från anhöriga. Detta för att få en tydligare bild och förståelse för deltagarens situation. Inga kompletterande frågor ställdes i efterhand sedan intervjun avslutades. Intervjuerna tog mellan 30 och 45 minuter vardera och gjordes under september månad Intervjuerna spelades in med en liten ljudbandspelare, vilket gav frihet att kunna koncentrera sig på själva intervjun samt möjlighet för författarna att gå tillbaka och lyssna igen (Kvale & Brinkmann, 2009). Båda författarna deltog i provintervjun och därefter gjorde författarna ytterligare 4 intervjuer gemensamt för att säkerställa att författarna ställde samma frågor (Patel & Davidson, 2011). De sista 5 intervjuerna utförde författarna var och en för sig. Inga skriftliga noteringar gjordes under intervjun. Innan själva intervjun påbörjades informerades deltagarna om studien i stort och hur intervjun skulle gå till, detta för att skapa förutsättningar för en trygg intervjusituation (Lantz, 2007; Kvale & Brinkmann, 2009). Efter intervjun fick deltagarna möjlighet att

14 13 ställa ytterligare frågor om studien. Deltagarna fick inte frågorna i förväg, men genom den första skriftliga informationen fick de en övergripande information om vad intervjun skulle handla om. 4.5 Databearbetning Intervjuerna transkriberades av författarna och förvandlades från talspråk till skriftspråk (Kvale & Brinkmann, 2009). En av författarna skrev ut sex intervjuer och den andra fyra intervjuer. Samtliga intervjuer där författaren intervjuade ensam skrevs ut av den författare som intervjuade. Alla intervjuerna lästes igenom av båda författarna i sin helhet för att nå en första förståelse. Intervjuerna analyserades sedan enligt Lantz analysprocess (Lantz, 2007). En datareduktion gjordes där relevant data lyftes fram. Intervjuerna analyserades var och en för sig, varje intervju kodades och olika mönster framträdde för respektive intervju. Exempel på mönster kunde vara information, bemötande, hjälpmedel och hemmets betydelse. Båda författarna deltog i kodning och mönsterbildning. När olika mönster var fastställda för respektive intervju lästes intervjun igenom i sin helhet igen för att säkerställa att delarna speglade helheten (Lantz, 2007). Analysen fortsatte med att hitta gemensamma teman utifrån mönster från respektive intervju. Författarna diskuterade gemensamt vilka teman som kunde vara aktuella och initialt bildades sju teman, tex allt som handlade om information bildade temat: information ger trygghet. Därefter skrevs en generell beskrivning för respektive tema. Mönstren fördelades på dessa sju teman och allt eftersom kunde nya samband ses i de olika temana. Processen har växlat mellan att se delar respektive helhet. Slutligen resulterade studien i fyra huvudteman med underteman (Lantz, 2007). Under varje tema beskrivs deltagarnas erfarenhet i löpande text, varvat med citat från deltagare (Patel & Davidson, 2011). 4.6 Etiska aspekter Redovisningen gjordes under anonymitet och deltagarna avidentifierades. Uppgifterna behandlades konfidentiellt enligt konfidentialitetskravet. All skriftlig data förvarades hos en av författarna och övrig data på författarnas datorer. Tillgång till data hade endast författarna och handledaren. Intervjuerna fick inte användas till något annat än till sammanställning av studien enligt nyttjandekravet. Alla deltagare fick muntlig och skriftlig information om syftet med studien. Deltagarna deltog frivilligt och kunde när som helst avsluta sitt deltagande i undersökningen vilket de också

15 14 blev informerade om skriftligt och muntligt enligt informationskravet. Deltagarna lämnade skriftligt samtycke enligt samtyckeskravet (Patel, 2011; Kvale & Brinkmann, 2009). Berörda enhetschefer fick en muntlig och skriftlig förfrågan om deltagande i studien för de arbetsterapeuter och patienter som fanns inom deras område. Samtliga chefer gav sitt skriftliga samtycke. Berörda arbetsterapeuter fick muntlig och skriftlig information om studien (Karolinska institutets etiska policy, 2012). Författarna själva bidrog med varsin deltagare till studien, de intervjuerna gjordes enskilt av den andra författaren för att i så liten utsträckning som möjligt påverka svaren.

16 15 5. RESULTAT I denna studie, som beskrev patienters erfarenhet av hembesök av arbetsterapeut i primärvård, växte fyra olika huvudteman fram: Professionellt och personligt bemötande i hemmet, I hemmet på mina villkor, Interventioner i hemmet möjliggjorde självständighet och underlättade aktiviteter och Information gav kunskap som skapade trygghet. 5.1 Professionellt bemötande i hemmet I studien framkom att samtliga deltagare beskrev att deras erfarenhet av hembesök av arbetsterapeut var att de fick ett professionellt och personligt bemötande, vilket bidrog till att de var nöjda med hembesöket. Ett exempel var en deltagare som beskrev att han kände att arbetsterapeutens bemötande var professionellt, vilket gjorde att han upplevde det som perfekt. Bemötandet, det är perfekt det. Hon uppträdde professionellt, man får förtroende för henne. Ett annat exempel var en deltagare som beskrev att arbetsterapeutens positiva egenskaper var viktiga i bemötandet. Hon var öppen, trevlig och rar på alla vis. Ytterligare en deltagare lyfte fram vikten av att arbetsterapeuten hade ett individanpassat förhållningssätt. Han var en mycket hövlig och trevlig kille! Han kom liksom inte och packa sig på utan man tog åt sig honom när han kom.. det var så skönt på något vis.. han hade något i sig som sa något åt mig att han var en bra kille. Han var artig och gav bra information. De flesta av deltagarna beskrev också att arbetsterapeuten bidrog till en känsla av delaktighet och att ha blivit lyssnade på under hembesöken. Ett exempel på betydelsen av att bli lyssnad på beskrevs av en deltagare: Ja, att de försöker lyssna på vad man säger i första hand, det tycker jag är väldigt viktigt. Det känns liksom mycket bättre att prata då. 5.2 I hemmet - på mina villkor Det framkom i studien att deltagarna tyckte att det var mer personligt med besök i hemmet av arbetsterapeut och att man kunde bestämma mer själv i det egna hemmet.

17 Mer personligt i hemmet Ett exempel på att deltagarna upplevde det mer personligt, var en deltagare som beskrev skillnaden mellan att träffa arbetsterapeut i hemmet jämfört med ett besök på vårdcentralen. Ja, det kan ju liksom vara mer personligt än om man går till en vårdcentral. Ett annat exempel på hemmets betydelse var en deltagare som beskrev sitt behov av att skapa en personlig relation med arbetsterapeuten. När hon kommer hem till mig är det viktigt att skapa en relation rent personmässigt. Han beskrev vidare att en personmässig relation gav honom en känsla av trygghet Man skapar en relation som känns tryggare Hemmet möjliggjorde självbestämmande Flera av deltagarna beskrev att vid hembesöket var det viktigt att själv få möjlighet att fatta beslut om arbetsterapeutens föreslag på åtgärder skulle genomföras eller inte. Åtgärderna kunde tex vara borttagande av mattor, ommöblering eller bostadsanpassning. Ett exempel var en deltagare som beskrev sin upplevelse av rekommendationer i samband med att arbetsterapeuten gjorde en fallriskbedömning i hemmet. Han sa nej till föreslagna åtgärder och kommenterade också att han var beredd att ta konsekvenserna av sitt beslut, bara han fick göra som han ville: Arbetsterapeuten tyckte att jag skulle ta bort den här mattan i köket men jag vill ha mattan kvar, sa jag. Jag tycker inte om när det blir alldeles tomt här, då får den åka ihop lite. Jag fick ha det som jag ville, det var jag som fick krångla själv. Det är väl rätt. En annan deltagare beskrev sin oro för att hemmiljön kunde påverkas negativt om trösklarna togs bort och valde därför att ha trösklarna kvar. Han betonade att det var viktigt att hemmet skulle se bra ut och vara utformat som han ville. Jag och min hustru var rädda att det skulle bli fult. 5.3 Interventioner i hemmet möjliggjorde självständighet och underlättade aktiviteter Det framkom i studien att deltagarna beskrev att hembesöket bidrog till att arbetsterapeuten kunde se de specifika behov av hjälpmedel och anpassning som deltagarna hade i sin hemmiljö. Deltagarna beskrev att de fick nödvändiga hjälpmedel utprovade samt att hembesöket även bidrog till förslag på individuella

18 17 lösningar om bostadsanpassning. Detta möjliggjorde självständighet och underlättade att utföra aktiviteter Hjälpmedel var nödvändiga och möjliggjorde självständighet Genom hembesöken upplevde deltagarna att de fick nödvändiga hjälpmedel och dessa var betydelsefulla för att kunna utföra vardagsaktiviteter så självständigt som möjligt. Hjälpmedlen var enligt deltagarna en förutsättning för att kunna vara hemma. Arbetsterapeutens besök i hemmet bidrog till att hjälpmedelsutprovningen blev mer individ- och miljöanpassad jämfört med på tex en hälsocentral. Deltagarna beskrev att de var positiva till att ta emot föreslagna hjälpmedel, eftersom hjälpmedlen generellt gav ökad självständighet. Exempelvis hjälpmedel för att klara toalettbesök beskrevs av flera som en förutsättning för att kunna vara hemma. Ett exempel var en deltagare som beskrev att en fristående toalettförhöjning med hink vid sängen möjliggjorde för honom att kunna klara toalettbesök självständigt. Jag var så klen på bena och kunde inte gå och tog mig inte över tröskeln till badrummet med rollatorn. Toalettförhöjningen var en förutsättning helt enkelt för att jag skulle kunna vara hemma. Ett annat exempel var en deltagare som beskrev betydelsen av en toalettförhöjning: En sån där upphöjning på klosetten med armstöd. Jag har funnit att den är väldigt bra då de vanliga klosetterna är för låga. Största fördelen är att man kommer iväg från klosetten när man sitter så där högt upp, då har man även armstöd. Ytterligare en deltagare beskrev vilken skillnad det blev för honom, när han fick hjälpmedel utprovade hemma. Han upplevde att de i hemmet utprovade hjälpmedlen underlättade förflyttningar och möjliggjorde för honom att självständigt komma utanför ytterdörren för första gången på tre månader och njuta av solen. Ja, med rullstolen så kom jag på bron i helgen och kunde sitta i solen, det har jag inte kunnat göra på hela sommaren! Det vart ju bättre och får jag rampen nu så kan jag åka ut Bostadsanpassning möjliggjorde och underlättade aktiviteter Deltagarna beskrev att arbetsterapeuten vid hembesöket kunde se de specifika behov av anpassning som deltagarna hade utifrån sina svårigheter. Detta ledde

19 18 bland annat fram till förslag om bostadsanpassning som förväntades underlätta deras vardagsaktiviteter. Exempel på olika aktiviteter som de beskrev kunde underlättas var tex toalettbesök, duschning, ta sig fram med rollator eller rullstol. Flera deltagare hade tidigare haft hembesök av arbetsterapeut och fått individuellt utformade bostadsanpassningar i sin hemmiljö. Dessa deltagare beskrev att åtgärderna betydde ökad självständighet i hemmet och att det underlättade framkomligheten. Ett exempel var en deltagare som inte kunde ta sig in i badrummet självständigt på grund av för hög badrumströskel. Han beskrev hur bostadsanpassningen kunde underlätta för honom att ta sig in i badrummet självständigt samt ta sig fram till badkaret. Eftersom badrummet var långsmalt kunde han inte gå med rollatorn till badkaret och en specialanpassning måste göras. Då får de sätta dit lite handtag i badrummet så att jag har något mer att ta tag i när jag ska kliva i och ur badkaret och så där och resa mig från toaletten också. Men nu ska de sätta dit en ledstång längs hela väggen på badrummet. Och så ska de ta bort trösklarna, så att jag tar mig in lättare. Ett annat exempel var hur bostadsanpassning med väggfasta toalettarmstöd skulle kunna underlätta vardagsaktiviteter och minska fallrisken vid toalettbesök. För jag kan inte hålla i mig när jag reser mig, det är bara tomt på sidorna. Jag tänkte att det skulle vara bättre att ha något att hålla i, att det blir stadigare. Man kan nästan ramla av toaletten nu, om jag blir yr. Hembesöket bidrog också till att arbetsterapeuten kunde hjälpa deltagarna att fylla i ansökningsblanketten om bostadsanpassning samt att formulera åtgärder de ville ansöka om. Deltagarna beskrev svårigheter med att fylla i blanketten själv och upplevde det värdefullt att få professionell hjälp på plats i hemmet. Detta medförde att blanketten kunde skickas in omgående till kommunens Tekniska förvaltning. I och med detta så påskyndades bostadsanpassningsärendet vilket deltagarna upplevde positivt. En deltagare med grav kronisk obstruktiv lungsjukdom och mycket begränsad ork beskrev detta. Det var ju skönt det få hjälp att fylla i blanketten och att få det gjort på en gång. Det var ju väldigt positivt det!

20 19 En deltagare upplevde brist på delaktighet i samband med diskussion om bostadsanpassning. Han beskrev sitt missnöje med att arbetsterapeuten inte förklarade hur hon tänkte. Jag kände att jag inte fick vara med och lägga fram mina argument. Hon hade liksom gjort en egen bedömning utan att förankra den hos mig. Hon har ju all rätt att göra sin egen bedömning men hon kunde liksom berätta för mig vad hon tyckte. 5.4 Information gav kunskap som skapade trygghet Deltagarna beskrev en trygghetskänsla av att få muntlig information av arbetsterapeut i samband med hembesök. Informationen bidrog till kunskap som ökade förändringsmotivationen och deltagarna upplevde det värdefullt med skriftlig information som de kunde gå tillbaka till efter hembesöket Muntlig information gav kunskap Den muntliga informationen som deltagarna fick av arbetsterapeuten vid hembesöket beskrev deltagarna som en känsla av trygghet. Informationen gav kunskap och var både generell och individuell och handlade om bla bostadsanpassning, hjälpmedel samt åtgärder för att minska fallrisk. En deltagare beskrev att arbetsterapeuten gav en individuell rekommendation om placering av ett stödhandtag han hade skaffat tidigare och som inte hade blivit uppsatt, vilket bidrog till att handtaget nu blev monterat av anhöriga. Det var ju bra alltså att få reda på hur jag skulle sätta handtaget, eftersom jag hade funderat länge på var jag skulle placera det. Den här placeringen av handtaget blev jättebra både när man kliver i badkaret och stiger upp, så har man säkerhet när man håller i det om man skulle halka. Deltagarna beskrev också en trygghetskänsla av att ha träffat en arbetsterapeut i hemmet och i samband med hembesöket fått muntlig information om hur arbetsterapeuten kunde kontaktas vid behov. Men det är ju bra när man liksom har fått kontakt med arbetsterapeuten för då vet man vem man skall vända sig till. Om det skulle vara nånting jag vill, då hör man väl av sig. Det är ju bra att hon finns på plats på vårdcentralen.

21 Kunskap gav motivation till förändring Några av deltagarna beskrev vikten av tydlig information från arbetsterapeuten i samband med hembesöket. Detta gav en ökad kunskap och förståelse/motivering till förändringar som tex att ta emot hjälpmedel eller göra en bostadsanpassning. En rullstolsburen deltagare beskrev att han och arbetsterapeuten diskuterade förslag på att minska hinder för framkomlighet med rullstol i bostaden. Detta bidrog till en ökad förändringsmotivation, ökad delaktighet och självbestämmande. Hela tiden har vi fått bestämma och vi har diskuterat det här hemma och alltid tillfrågade och bra förklaringar till varför, tycker jag. Samma deltagare beskrev att han var tveksam till tröskelborttagning, men efter information ändrade han sin uppfattning. Men då fick jag tipset att jag nöter ju på axlar och så. Jag har lite reumatiska besvär med dom. Så jag börjar acceptera ändå att de byter ut trösklarna Skriftlig information bestående Deltagarna upplevde det värdefullt att ha skriftlig information att gå tillbaka till efter hembesöket eftersom det kunde dröja innan de träffade en arbetsterapeut igen. Vid arbetsterapeutens hembesök framkom ofta fler aktivitetsproblem än det specifika som var orsaken till besöket. Många diskussioner fördes under besöket, vilket gjorde att deltagarna upplevde att det var mycket information att ta till sig och fundera vidare över. Deltagarna beskrev att den skriftliga informationen bestod av tex kontaktuppgifter, information om hjälpmedel och häfte om bostadsanpassning. Exempelvis beskrev en deltagare betydelsen av skriftlig information att kunna gå tillbaka till, eftersom hon upplevde att det blev mycket muntlig information vid hembesöket. Det är alltid bra att kunna läsa själv också, för då går det ju in lite mera kanske. När man sitter och pratar många gånger så kan ju tankarna flykta iväg eller det kommer nåt annat emellan. Så det är alltid bra att det finns nedskrivet. Ett annat exempel var en deltagare som beskrev behovet av skriftlig information som ett värdefullt stöd för minnet.

22 21 Ja, man kommer ju inte ihåg det annars till vem man ska ringa eller telefonnummer eller nånting, det kan man ju inte ha i minnet eller. Det är ju värdefullt att få ett papper ju. De flesta av deltagarna hade fått någon form av broschyr/informationsblad om tex kontaktuppgifter och/eller låneförbindelse om hjälpmedel. Det framkom dock från deltagarna att de saknade och hade behov av flera typer av skriftlig information. Deltagarna upplevde att det fattades skriftlig information om bl a arbetsterapi/vad arbetsterapeuter kan hjälpa till med, kontaktuppgifter samt information om hjälpmedel och/eller bostadsanpassning. En deltagare beskrev saknaden efter flera olika typer av information: Jag skulle behöva ha lite mer information behöva få något telefonnummer och få något från början, om man säger så. Ja lite mer vad man kan få för hjälp och så.

23 22 6. DISKUSSION 6.1 Resultatdiskussion Syftet med denna kvalitativa studie var att beskriva några patienters erfarenhet av hembesök av arbetsterapeut i primärvård. Studien visade att arbetsterapeuternas bemötande var professionellt och att hemmet möjliggjorde större självbestämmande för deltagarna. Hembesöken bidrog till individuella bedömningar och utprovningar av hjälpmedel samt anpassning av hemmiljö som möjliggjorde självständighet och underlättade aktiviteter. Muntlig och skriftlig information var betydelsefull och gav trygghetskänsla I hemmet - på mina villkor I resultatet av studien framkom att det var viktigt att deltagarna själva fick vara med och fatta beslut om arbetsterapeutens förslag på åtgärder i hemmet skulle genomföras eller inte. Det tycktes vara svårare att acceptera en förändring i hemmiljön som berörde personliga saker än att tex få trösklarna borttagna eller få hjälpmedel. Detta överensstämmer med tidigare forskning av Tamm (1999), som beskrev att patienter sällan motsatte sig nödvändiga anpassningar i hemmet ex breddning av dörrar och ta bort trösklar. Det innebar också att det kunde vara svårt för patienter att plocka bort saker exempelvis mattor eller ommöblering. Saker i hemmet var inte neutrala utan var meningsfulla symboler med känslomässigt värde (Tamm, 1999). Författarna anser att vi arbetsterapeuter måste vara extra observanta och lyhörda för hur betydelsefulla personliga saker i hemmet upplevs, eftersom det kan skilja sig mellan olika individer. Ett klientcentrerat arbetssätt ökar möjligheten att lyssna in patientens värderingar och önskemål. En studie tog upp vikten av att ett klientcentrerat arbetssätt gav flera vinster, dels att patienterna blev mer delaktiga men också förbättrade resultatet av arbetsterapi (Baum & Law, 1997). Författarnas studie visade att flera deltagare sa nej till föreslagna åtgärder i hemmet och var beredda att ta konsekvenserna av sina beslut. Vikten av patienternas rätt till självbestämmande beskrivs både av Socialstyrelsen (2011) och i FSAs Etiska kod (2005), där det förutsätts att arbetsterapeuter grundar åtgärderna på patienternas önskemål och behov (FSA, 2005). Författarna anser att deltagarnas självbestämmande i hemmet är viktigt men det är inte alltid enkelt, eftersom det kan

24 23 uppstå meningsskiljaktigheter framför allt i samband med vårt fallförebyggande arbete. Vi arbetsterapeuter har ökade krav på att arbeta mer strukturerat med fallriskbedömningar, vilket även bekräftas av Baum och Law (1997). Författarna anser att det är betydelsefullt att tydligt motivera varför vi rekommenderar olika åtgärder i hemmet för att minska risker som tex fall, detta för att deltagarna eventuellt ska kunna ompröva sina beslut och få en säkrare hemmiljö Interventioner i hemmet Det framkom i vår studie att arbetsterapeuter vid besök i hemmet kunde se de specifika behov av hjälpmedel och anpassning som deltagarna hade i sin hemmiljö. Deltagarna beskrev att utprovade hjälpmedel var nödvändiga och betydelsefulla och att hjälpmedel för att klara toalettbesök var en förutsättning för att kunna vara hemma. Detta resultat överensstämmer med en studie (Sonn, 2000) som visade att hygienhjälp ansågs vara de viktigaste hjälpmedlen tex toalettförhöjningar och badbrädor. Nyttan med dessa hjälpmedel upplevdes som helt nödvändiga, trygghet och mindre ansträngande (Sonn, 2000). Författarna i denna studie har också den erfarenheten att hygienhjälpmedel ofta måste provas ut i samband med hemgång från sjukhus eller korttidsplats. Dessa hjälpmedel är ofta en förutsättning för att patienterna ska kunna klara sin basala hygien i hemmet så säkert och självständigt som möjligt. Lämpligast sker utprovning i samband med hembesök, då man lättare kan se vilken typ av hygienhjälpmedel som fungerar bäst för att få en individuellt anpassad och säker utprovning. Ingen deltagare i vår studie beskrev det svårt att acceptera föreslagna hjälpmedel, vilket skiljer sig från Tamms studie (1999) om upplevelsen av hjälpmedelsförskrivning. Där framkom att det tog 6-12 månader för personer att acceptera hjälpmedlen, då dessa var symboler för funktionsnedsättningen (Tamm, 1999). Skillnaden i resultaten kan möjligtvis bero på vilken typ av hjälpmedel som provades ut. I vår studie utprovades bara personliga hjälpmedel för att öka deltagarnas självständighet men inga arbetstekniska hjälpmedel för att underlätta för personal som tex lyft eller reglerbar säng. Vår studie visade också att hembesök ofta ledde fram till förslag om bostadsanpassning som förväntades underlätta nödvändiga vardagsaktiviteter för

25 24 deltagarna. Det tycktes som att de specifika behov av anpassning som deltagarna hade, tydligare kunde bedömas i den unika hemmiljön. Detta bekräftas i en tidigare studie (Petersson, Kottorp, Bergström & Lilja, 2009) där det framkom att hinder i hemmiljön kunde avhjälpas med bostadsanpassning. Vidare beskrevs i studien att åtgärderna ledde till ökad möjlighet till aktvitet och delaktighet (Petersson, et al., 2009). Vår kliniska erfarenhet som arbetsterapeuter är att bedömning i hemmiljö underlättar för att se vilka behov varje enskild patient har, detta för att kunna se sambandet mellan patienten, hemmiljön och aktivitetsutförande. Resultatet i studien överensstämmer med tidigare forskning som påvisade att hemmiljön kunde ge en tydligare helhetsbild av aktivitetsutförande och miljöns påverkan på utförandet. Hemmiljön gjorde att interventionerna kunde anpassas mer individuellt utifrån patientens och miljöns förutsättningar (von Koch, Wholin-Wottrich & Widén-Holmqvist, 1998). I resultatet framkom att de flesta deltagarna hade fått eller ansökt om bostadsanpassning. De var generellt nöjda med arbetsterapeutens bedömning och delaktighet vid diskussion om behov av anpassningsåtgärder. En deltagare upplevde dock brist på delaktighet i samband med diskussion om bostadsanpassning. Vår reflektion som författare är att det är viktigt att lyssna in patienternas åsikter, men också tydliggöra vilken roll arbetsterapeuten har i bostadsanpassningsprocessen. Det är också viktigt att som arbetsterapeutens informera om sin bedömning som utmynnar i ett utlåtande. Vår studie var medelåldern på deltagarna 73,8 år och att de arbetsterapeutiska interventionerna hade utförts deras hem. En studie av Rowles (2003) beskrev att personer över 65 år tillbringade i genomsnitt 80% av sin dag i sitt hem och 80% av de dagliga aktiviteterna utfördes i hemmet inklusive fritidsaktiviteter (Rowles, Oswald & Hunter, 2003). Detta stärker vikten av att göra åtgärder i hemmiljön som möjliggör fortsatt aktvitet i hemmet Skriftlig information Författarnas studie visade att både muntlig och skriftlig information gav kunskap och skapade trygghet. Speciellt skriftlig information efterfrågades eftersom deltagarna då hade något att gå tillbaka till senare. Enligt Socialstyrelsen (2012) är vi arbetsterapeuter skyldiga att ge individuellt utformad information som ska förmedlas

26 25 utifrån personens förutsättningar och förmåga att ta emot och ta till sig information. Muntlig information kan stödjas och kompletteras med skriftlig information, där uppgifter skrivs in om vad som sagts om till exempel planerade åtgärder i det enskilda fallet som bla stöd för minnet (Socialstyrelsen, 2012). Detta stämmer överens med både vårt resultat och författarnas kliniska erfarenhet om behovet av generell och individuellt utformad skriftlig information till patienten. Vidare anser författarna att skriftlig information även kan vara ett stöd för anhöriga och hemtjänstpersonal. I FSAs Etiska kod står att närstående har rättighet att av arbetsterapeut informeras om åtgärder, om patienten samtycker (FSA 2005). Resultatet visade en brist på skriftlig information om arbetsterapi, vilket överensstämmer med författarnas erfarenhet. I verksamhetsområdet finns i dagsläget inte någon skriftlig information om arbetsterapi generellt, författarna anser därför att detta är ett förbättringsområde. Författarna anser också att det finns ett utvecklingsområde vad gäller skriftlig information som sammanfattar de individuellt planerade åtgärderna som framkommer vid hembesök, vilket också Socialstyrelsen (2012) rekommenderar. Under arbetet med vår studie väcktes ett intresse för att få veta mer även om anhörigas och arbetsterapeuters erfarenhet av hembesök av arbetsterapeut i primärvården. Ett förslag på vidare forskning är att göra en studie om likheter och skillnader i erfarenheter mellan patienter, anhöriga och arbetsterapeuter från ett och samma hembesök. 6.2 Metoddiskussion Författarnas syfte med studien var att beskriva deltagarnas erfarenheter av hembesök av arbetsterapeut i primärvård. Därför valdes en kvalitativ studie med en halvstrukturerad intervju (Kvale & Brinkmann, 2009; Lantz, 2007). Vi anser att en enkät eller en mer strukturerad intervju begränsar deltagarnas möjlighet att beskriva sin upplevelser. Därför anser vi att vald metod var relevant för att uppnå syftet. Ljudbandspelare användes och författarna anser att det var en förutsättning då vi gjorde en kvalitativ studie, eftersom det fanns möjlighet att gå tillbaka till intervjun i sin helhet flera gånger. Författarna upplevde inte att bandspelaren påverkade

27 26 deltagarna negativt, då ingen av deltagarna verkade känna sig besvärad av att intervjun spelades in (Lantz, 2007). Urvalsgruppen var från början över 65 år, men kriteriet för ålder ändrades redan första veckan till över 18 år. Detta för att det initialt var få patienter som uppfyllde kriterierna, eftersom många patienter hade nedsatt kognitiv förmåga såsom nedsatt minne. Rekryteringstiden förlängdes också med två veckor för att få in tillräckligt med deltagare. När vi fick in deltagare från våra kollegor, visade det sig ändå att endast en deltagare var under 65 år. Deltagarna i studien var i varierande åldrar från 57 år och uppåt samt hade olika diagnoser, vilket kan vara en fördel eftersom vi anser att det i stort speglar arbetsterapeuternas patienter i vardagsarbetet. I studien deltog dock bara tre kvinnliga deltagare och om detta påverkade resultatet på något vis kan vi inte ta ställning till. Vid en av intervjuerna satt deltagarens fru med och svarade på faktabaserade frågor, då det visade sig att deltagaren hade nedsatt minne. Deltagaren beskrev dock själv upplevelsen av hembesöket och interventionerna. Författarna tror inte att det hade någon betydelse för studiens resultat. Författarna valde att använda patient, person och deltagare i studien. Personer som träffar arbetsterapeut i Landstinget Gävleborg benämns patienter och därför användes patient i bakgrunden och inledning av metoden. Person användes bara om referensen använde den benämningen. Efter att patienterna tackade ja till att delta i studien användes deltagare. Eftersom endast tio deltagare intervjuades kan man inte generalisera resultatet (Kvale & Brinkmann, 2009). Från deltagarna framkom dock ändå många samstämmiga åsikter om upplevelsen och erfarenheten av hembesök, både positiva och negativa. Exempel på positiva upplevelser var professionellt bemötande och att hjälpmedel möjliggjorde självständighet och negativa erfarenheter var tex brist på skriftlig information. Författarna hade som arbetsterapeuter erfarenhet av hembesök och denna förkunskap påverkade innehållet i intervjuguiden men vi anser att den erfarenheten underlättade att ställa relevanta följdfrågor under själva intervjun. Det var en också fördel att ha förkunskap i det tidiga skedet av studien, eftersom det var lättare att sammanställa intervjuguide och följdfrågor (Kvale & Brinkmann, 2009). Författarna

28 27 gjorde provintervjun samt de fyra första intervjuerna gemensamt, vilket vi anser gav en samsyn på vad som kunde tas upp. Intervjuguiden fanns hela tiden med under intervjuerna för att säkerställa att likvärdiga frågor ställdes. Författarnas samsyn och intervjuguiden var en trygghet när författarna intervjuade var för sig och stärkte troligen studiens tillförlitlighet. Att intervjua var för sig behöver inte enbart vara negativt utan det kan finnas en fördel med att intervjua själv, exempelvis att deltagarna kanske lättare kan berätta när de bara har en person framför sig (Kvale & Brinkmann, 2009). Författarna hade ingen tidigare erfarenhet av att intervjua deltagare i en kvalitativ studie. Författarna upplevde att flera av deltagarna hade svårt att uttrycka sina erfarenheter av hembesök av arbetsterapeuter. Trots följdfrågor hade de exempelvis svårt att ge detaljerade beskrivningar av sin upplevelse, vilket gjorde att en del svar inte blev så utförliga. Det är författarnas erfarenhet att det är en svår balansgång rent etiskt mellan att vara nöjd med deltagarnas svar och att ställa ytterligare följdfrågor utan att det ska kännas påträngande. Detta beskrivs också i litteraturen av Kavle och Brinkmann (2009). Hela analysprocessen och tolkningen genomfördes av båda författarna tillsammans, vilket ökar validiteten (Kvale & Brinkmann, 2009). Under analysprocessen uppmärksammade författarna brister i sin intervjuteknik, framför allt skulle fler fördjupningsfrågor ha ställts. Detta hade kunnat ge en djupare förståelse för deltagarnas erfarenhet av hembesök av arbetsterapeut. Kvale och Brinkmann (2009) beskriver att intervju som metod är ett avancerat hantverk, vilket stämmer överens med författarna erfarenhet. Under databearbetningen och analysen försökte författarna att bortse från sina tidigare förkunskaper, men det kan ändå ha påverkat tolkningen (Kvale & Brinkmann, 2009). Utifrån vår erfarenhet som arbetsterapeuter bedömer vi att det är en fördel att göra hembesök, så resultatet kan ha färgats av detta. Författarna själva bidrog med varsin deltagare till studien och dessa intervjuer genomfördes enskilt av den författare som inte var ansvarig arbetsterapeut. Författarna var också arbetskamrater med de arbetsterapeuter som deltagarna i studien hade haft besök av. Om och hur dessa två faktorer påverkade deltagarnas