Resultatanalys av enkäten Prioriteringar i vården

Transkript

1 Resultatanalys av enkäten Prioriteringar i vården Andra delen; tema Demokrati och legitimitet av Per Rosén Landstinget i Östergötland

2 Vem ska bestämma? Hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar under de kommande åren. Allmänhetens förväntningar stiger i takt med att den medicin-tekniska utvecklingen erbjuder allt fler människor möjligheter till bättre hälsa och ökad livskvalitet. Samtidigt leder den växande andelen äldre till att vård- och omsorgsbehoven ökar. Vården och omsorgen kommer förmodligen att kräva en större andel av våra samlade resurser. Det kommer också att ställas högre krav på öppna prioriteringar för att garantera en rättvis fördelning av de begränsade resurserna. Även allmänheten måste medverka i denna diskussion, och våren 2005 fattade landstingsfullmäktige i Östergötland ett enigt beslut om att genomföra befolkningsträffar och enkätstudier bland landstingets invånare kring resursfördelning i hälso- och sjukvården. Enkätstudie Enkäter har under hösten skickats ut till drygt slumpvis utvalda invånare i (1 procent av befolkningen). Syftet har varit att diskutera gapet mellan behov och resurser, men också de etiska principer och värdekonflikter som uppstår när begränsade resurser ska fördelas. Mer än östgötar har svarat på enkäten och bland dessa har drygt 400 angett att de gärna vill lära sig mer om prioriteringar. De inbjuds till träffar med sjukvårdspolitiker och får hemsänt informationsmaterial kring resursfördelning i sjukvården. Resultat I Behov och resurser De första resultaten presenterades i oktober månad och visade i korthet att allmänhetens förväntningar på hälso- och sjukvården är stora. Visserligen är det bara var sjätte östgöte som tror att vårdens resurser räcker till för att tillgodose alla sjukvårdsbehov, men ändå svarar mer än hälften att alla sjukvårdsbehov ska tillgodoses, oberoende av hur lindriga besvären är. Denna ekvation går inte ihop. Syftet med att ställa dessa frågor var just att göra detta problem tydligt: om pengarna inte räcker till allt, vilken vård ska då prioriteras? Det fanns en förhoppning om att dessa viktiga välfärdsfrågor skulle belysas i media och stimulera till debatt. Nu reagerade tidningarna med ganska negativa rubriker och kritik av landstinget. I en ledarartikel beskrevs politikerna som inkompetenta. Även om det skulle förhålla sig så, kan ändå inte själva välfärdsparadoxen (att våra förväntningar växer snabbare än resursökningarna) skyllas på politikerna. Politikerna ska utsättas för kritisk granskning, men att inte resurserna växer lika snabbt som sjukvårdens möjligheter att behandla, det är inte politikernas fel. Däremot vore det fel om inte politikerna försökte få allmänheten att förstå att problemet huvudsakligen är strukturellt. Resultat II Demokrati och legitimitet Det kan diskuteras vem som har ansvar för att nödvändiga prioriteringar genomförs. Patienterna kan ta ett ökat ansvar för den egna hälsan och söka vård på lägsta, effektiva omhändertagandenivå eller bedriva egenvård, men även läkare, politiker och tjänstemän har ett ansvar. Läkarna kan bli mer kostnadsmedvetna, till exempel vid förskrivning av dyra originalpreparat och vid sjukskrivningar. Politikerna kan söka gemensamma lösningar som underlättar nödvändiga beslut. Tjänstemännen kan ta fram bättre prioriteringsunderlag till politikerna. Även media skulle kunna ta ett större ansvar och undvika att skapa orealistiska förväntningar. Vilka av dessa aktörer har då det största inflytandet? Allmänheten tvekar inte det är politikerna. Politiker I så gott som samtliga frågor överensstämmer resultaten med vad som framkommit vid mätningar på andra håll i Sverige. På frågan om vem som har störst inflytande över hur sjukvårdens resurser fördelas idag, svarar 78 procent att det är politikerna. Övriga kategorier som läkare, administratörer, journalister med flera får mellan 1 och 12 procent. Visst har politikerna störst inflytande, inte minst för att de fattar de stora besluten. Frågan är dock om det går att avgöra hur stort inflytande olika patient-

3 föreningar, verksamhetschefer, tv- och tidningsjournalister och chefstjänstemän utövar på politikerna. Det går inte att bortse från att det i politikerns uppdrag också ligger att vinna så många sympatisörer som möjligt och att många beslut är ett resultat av förhandlingar och kompromisser. Fråga 1. Vem anser du ha störst inflytande över hur sjukvårdens resurser fördelas idag? Politiker (78) Administratörer (12) Läkare (6) Journalister (1) Allmänheten (2) Andra (1) Antal svar: 2231 Att diskutera: 1. I vilken utsträckning fattar politiker beslut utifrån sin egen övertygelse och i vilken mån tvingas de till eftergifter? 2. På vilka olika sätt kan de övriga aktörerna påverka besluten om resursfördelning? 3. Varför har vi en politiskt styrd hälso- och sjukvård? Hela 55 procent av de svarande anser inte att sjukvårdspolitikerna i Östergötland hanterar prioriteringsfrågan på ett bra sätt. Frågan är mångtydig och kan tolkas på olika sätt. Det är också vanskligt att dra slutsatser från frågor där andelen osäkra är så stor. Däremot blir även en fråga som denna intressant då man jämför svaren från olika tidpunkter. Man kan också jämföra hur man svarar på samma fråga i andra landsting. Dessa analyser kommer att redovisas längre fram i vår då det finns mer material att jämföra med. En majoritet anser i vart fall att politikerna bör behandla prioriteringsfrågan på ett bättre sätt. Fråga 2. Anser du att sjukvårdspolitikerna i Östergötland hanterar prioriteringsfrågan på ett bra sätt? Ja (7) Nej (55) Vet inte/osäker (38) Antal svar: 2290

4 Hur svarar allmänheten då på frågan om sjukvårdspolitikerna bör göra öppna och tydliga prioriteringar? Här instämmer hela 78 procent, det vill säga en stor majoritet av de svarande i Östergötland vill ha öppna och tydliga politiska prioriteringar. Resultatet är ganska anmärkningsvärt och illustrerar kanske det förhållandet att högljudda opinioner inte alltid representerar majoritetens inställning. Det finns därför anledning att verkligen undersöka medborgarnas attityder och väga dessa resultat mot de åsikter som uttrycks av olika opinionsbildare. Fråga 3. Bör sjukvårdspolitikerna göra öppna och tydliga prioriteringar? Ja (78) Nej (7) Vet inte/osäker (15) Antal svar: 2276 Förmodligen är attributen öppna och tydliga positivt laddade, vilket kan leda till att många svarar ja men samtidigt är kanske politiska prioriteringar negativt laddat. Det är ju så arbetet har gått till i Östergötland; vårdpersonalen har tagit fram kunskapsunderlag och politikerna har stadfäst rangordningen. Medicinska prioriteringar är annars för det mesta dolda, och ibland godtyckliga. Kanske är det därför de svarande önskar att politikerna gör prioriteringarna öppna och tydliga. Återigen, frågan kan måhända tolkas på olika sätt, men det återstår att förklara varför skillnaden mot exempelvis skåningarnas svar är så stor. I Skåne är det endast 54 procent som förordar öppna politiska prioriteringar. Att diskutera: 1. Varför anser 78 procent av östgötarna att sjukvårdspolitikerna bör göra öppna och tydliga prioriteringar? 2. Varför anser 55 procent av de svarande att sjukvårdspolitikerna inte hanterar prioriteringsfrågan på ett bra sätt? 3. Hur bör den politiska prioriteringsprocessen se ut? Tjänstemän Varför finns det sjukvårdsadministratörer över huvud taget? De bedriver ingen som helst sjukvårdande verksamhet och de kostar pengar. Det är skillnad mot vårdpersonalen som botar, lindrar och tröstar alltsammans saker som tjänstemännen är ganska usla på. Följaktligen anser också 44 procent av medborgarna att det finns för många administratörer i Landstinget i Östergötland. Hälften svarar vet inte/osäker. Till detta kan bara tilläggas att det säkerligen finns administratörer som inte tillför systemet särskilt mycket, liksom det faktiskt också finns läkare, lärare, professorer och forskare vars insatser kan ifrågasättas. Det är ändå ständigt sjukvårdsadministratörerna som kommer i skottgluggen, och förmodligen beror det delvis på just att de inte arbetar konkret med att hjälpa patienter. De hanterar löner, budgetuppföljningar, patientavgifter, frikort, kommunala samarbetsavtal etc. alltsammans saker som inte syns. Finns det för många eller för få tjänstemän? Det finns inget generellt svar på den frågan, utan det

5 kan nog se lite olika ut från landsting till landsting. Dessutom är det ofta svårt att exakt definiera vad som är en tjänsteman. I de flesta landstingen tycks administratörerna utgöra ca 7 procent av personalstyrkan, och det verkar inte vara en anmärkningsvärt hög andel. Också i de privata storföretagen utgör administratörerna ofta 5-10 procent av arbetsstyrkan, lite beroende på verksamhet. En del hävdar att hälso- och sjukvården numera är så komplex att det uppstår problem eftersom det inte finns tillräckligt många administratörer. Andra hävdar att det lätt skulle gå att halvera antalet utan att sjukvården därför skulle lida skada. Ingen vet vilket som är det rätta svaret. Att säga upp ett antal tjänstemän är åtminstone inte det enda svaret. Det största problemet är att medicinens möjligheter och allmänhetens krav växer snabbare än vårdens resurser den så kallade sjukvårdsparadoxen. Ju bättre sjukvården fungerar, desto mer får den att göra. Detta faktum kräver att effektiva arbetsinsatser utförs av all personal, oberoende av hur de etiketteras. Fråga 4. Hur många administratörer finns det i Landstinget i Östergötland? För många (44) Lagom många (4) För få (2) Vet inte/osäker (50) Antal svar: 2286 Allmänheten Politiska prioriteringar är nödvändiga, men ändå nästintill omöjliga att genomföra. Hur kan man få vårdpersonalen, allmänheten, de politiska motståndarna och media att förstå att det är nödvändigt att dra ner på vissa gemensamt finansierade vårdinsatser för att kunna garantera vård till dem med störst behov? Det kan vara rimligt att först försöka finna ut vad medborgarna, skattebetalarna och brukarna av vården tycker. En stor del av de svarande verkar också vara beredda att medverka i denna dialog. Nästan tre fjärdedelar av de svarande instämmer i att allmänheten bör delta i diskussioner om hur sjukvårdens resurser ska fördelas. Fråga 5. Bör allmänheten delta i diskussioner om hur sjukvårdens resurser ska fördelas? Ja (72) Nej (13) Vet inte/osäker (15) Antal svar: 2291

6 Något färre, 69 procent, menar att allmänheten bör erbjudas större möjligheter att påverka hur sjukvårdens resurser ska fördelas. Det är uppenbart att det finns ett engagemang för frågorna, men också tidigare studier visar att det finns ett större intresse för att medverka i diskussionerna än att faktiskt påverka besluten. Politikerna är utsedda att företräda medborgarna i dessa frågor, och mötesdeltagarna kan därför inte erbjudas något formellt inflytande, utan endast ges möjlighet att framföra sina argument. Därefter står det de enskilda politikerna fritt att beakta dessa synpunkter. Fråga 6. Bör allmänheten erbjudas större möjligheter att påverka hur sjukvårdens resurser ska fördelas? Ja (69) Nej (15) Vet inte/osäker (16) Antal svar: 2281 Medicinska eller politiska prioriteringar? En väldigt avgörande fråga är vem som ska prioritera bland vårdbehoven. Kliniska prioriteringar har alltid förekommit inom sjukvården, det vill säga allvarliga vårdbehov har givits företräde. Det finns fördelar och nackdelar både med att sjukvårdspersonalen eller att sjukvårdspolitikerna fattar beslut om resursfördelningen. Vårdpersonalen har bättre möjligheter att se till enskilda patienters förutsättningar, och prioriteringarna blir mer individanpassade. Samtidigt finns det en risk för godtycke och bristande insyn, eftersom de kliniska förutsättningarna kan variera mellan olika vårdgivare. Det kan handla om personalgruppens sammansättning, de medicintekniska förutsättningarna och klinikens ekonomi. Dessutom kan enskilda vårdgivare ha olika uppfattningar om vårdbehovets allvarlighetsgrad. Framför allt menar många bland vårdpersonalen att prioriteringsbehoven inom vården är så stora idag att det fordras övergripande politiska beslut. Det är framför allt vårdpersonalen som ställer krav på öppna politiska prioriteringar. Det skulle lyfta en del av ansvaret från vårdpersonalen till mer uttalade och tydliga beslut på den politiska nivån. Vårdpolitiska prioriteringar är rättvisa genom att alla inom samma patientgrupp behandlas lika, men samtidigt minskar möjligheterna att ta hänsyn till enskilda patienters förutsättningar. Det har dock visat sig mycket svårt att genomföra politiska prioriteringar, både i Sverige och utomlands. Det finns starka intressegrupper som motsätter sig sådana beslut, både bland patienter och bland en del vårdpersonal. De politiska motståndarna kan alltid utnyttja ett beslut som drabbar en viss patientgrupp, och media är inte alltid beredda att underlätta processen. Det finns en väg kvar att försöka. Det är att med olika medel försöka få till stånd en dialog med dem som betalar vården och dem som brukar den nämligen befolkningen. Förutom de drygt invånare som svarat på enkäten, har ca 400 av dem anmält intresse för att få mer information och medverka vid träffar med politiker och vårdpersonal. Att diskutera: 1. Hur kan medborgarnas engagemang stärkas ytterligare? 2. Hur bör prioriteringsansvaret fördelas mellan politiker och vårdpersonal? 3. Vilken roll spelar media i sammanhanget?