Älgbetesinventeringen 2010 i Gävleborg.

Transkript

1 Region Mitt Distrikt Södra Gävleborg och Distrikt Norra Gävleborg Älgbetesinventeringen 2010 i Gävleborg.

2 Sammanfattning ÄBIN är en inventeringsmetod utvecklad av Sveriges Lantbruksuniversitet i samarbete med Skogsstyrelsen. I inventeringen har färska och gamla stamskador av älg i ungskog registrerats. Skadorna är antingen toppskottsbetning, stambrott eller barkgnag, d v s enbart skador som får negativa konsekvenser för timmerkvalitén. Mätning har skett på både totalantal stammar och huvudstammar. Medelbeståndet för årets inventeringar har en medelålder på 8 år och en medelhöjd på drygt 20 dm, och har kommit halvvägs mot en älgsäker höjd. Vinterns snötäcke och kalla perioder har säkerligen bidragit till att älgarna stannat på samma ställe längre perioder, samt att grupper av älgar bildats. Detta styrks genom att vinterbetesområden med högt betestryck har kunnat urskiljas i årets inventering. Det bör tilläggas att om målet med beståndet är att producera kvalitativt talltimmer bör det finnas minst 1500 tallstammar per hektar inför förstagallringen. Öster-Ljusnan: Med ca 800 tallhuvudstammar/ha som är oskadade och med dagens höga skadenivå på 10,8 %, kommer trädslagsfördelningen ändras. Med endast 46 % tallandel, får konsekvenser för markägare och industri, när tallandelen bli färre än övriga träslagsandelar. Sänkt betestryck krävs för att markägarna skall kunna få fram tallbestånd. Ljusdal-Ramsjö: 750 tallhuvudstammar/ha som är oskadade gör att med en enkel uppskattning med dagens skadenivå på 17,5 % kommer ytterligare 550 tallhuvudstammar/ha skadas. Vilket leder till bestånd med mer löv och grandominans. Med 63 % oskadade tallhuvudstammar har man möjlighet att påverka utvecklingen med rejält sänkt betestryck. Voxna: Med 730 oskadade tallhuvudstammar/ha, med 67% tallandel och med en skadenivå på 6,1 % kommer tallen att dominera i slut bestånden. Med 60 % oskadade tallhuvudstammar har man möjlighet att påverka utvecklingen med kontrollerat betestryck och med skötsel av bestånden. 2

3 Sammanfattning av resultaten: Överlag verkar älgskadorna ligga högre än senaste inventeringen, om man tar hänsyn till att vi naturligt har en viss variation i skador mellan åren. Generellt är skadenivåerna för höga. I Voxna finner vi de lägsta skadenivåerna på 6 %. Nivåer över 6 % är en tämligen hög nivå. Öster-Ljusnan har en hög nivå. I område Ljusdal-Ramsjö ligger skadorna på en mycket hög nivå. De ackumulerade skadorna, dvs. gamla och färska skador, är omfattande. I samtliga områden är det bara runt 63 % av tallhuvudstammarna som är oskadade. Betänk att det speglar ett läge där bestånden har kvar åtskilliga år innan de växer ur älgbeteshöjd. 3

4 Innehållsförteckning SAMMANFATTNING... 2 Öster-Ljusnan:... 2 Ljusdal-Ramsjö:... 2 Voxna:... 2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING OCH BAKGRUND MATERIAL & METOD Allmänt Inventeringsområde Urval av inventeringsobjekt Urvalskriterier Registrerade variabler Skada av älg Provytor RESULTAT Tabell 1. Statistik på andelen huvudstammar Tabell 2. Andel färska stamskador på tall av totalt antal tall Procentuell skadefördelning på huvudstammar i tallungskog SLUTSATSER BILAGOR Bilaga 1. Färska älgskador på tall -ÄBIN Bilaga 2. Skadekarta för inventerade områden amöba, Öster-Ljusnan Bilaga 3. Skadekarta för inventerade provrutor, Öster-Ljusnan Bilaga 4. Skadekarta för inventerade områden amöba, Ljusdal-Ramsjö Bilaga 5. Skadekarta för inventerade provrutor, Ljusdal-Ramsjö Bilaga 6. Skadekarta för inventerade områden amöba, Voxna Bilaga 7. Skadekarta för inventerade provrutor, Voxna

5 1. Inledning och Bakgrund Under 2000-talet och senare delen av 90-talet har trädslagsfördelningen i föryngringarna ändrats i regionen södra Norrland och Dalarna. Från att ha dominerats av tall har granandelen successivt ökat. Detta i kombination med minskade föryngringsarealer har förändrat utbudet av vinterfoder för älgen och skapat ett större skadetryck på tallungskogarna. Förekomsten av älg och fördelningen av tallungskog inom inventeringsområdet varierar stort vilket gör att älgförvaltningen inte kan bedrivas på ett schablonartat sätt. Därför är det viktigt att det löpande görs både flyg och skadeinventeringar och att dessa koordineras med varandra. Den nuvarande miljö- och skogspolitiken, med dess uttalade sektors- och myndighetsansvar för såväl produktion som miljö, innebär ett ökat ansvar för markägaren, jakträttsinnehavaren och skogsstyrelsen, att verka för att älgstammens storlek anpassas till födotillgången så att skador som älg åstadkommer inte hotar virkesproduktionen eller den biologiska mångfalden. Samtidigt innebär älgstammen en viktig förnyelsebar resurs, som skall utnyttjas och förvaltas långsiktigt i balans med de övergripande skogspolitiska målen. En grundförutsättning för ett lyckat resultat, är en älgförvaltnings långsiktiga plan, framtagen av markägare och jägare. För att effektivisera samrådsgrupperna så att konstruktiva och långsiktiga beslut kan tas måste information av god kvalitet skapas. Denna information bör primärt baseras på inventeringsresultat över såväl skador som älgpopulationerna, vilket skall relateras mot ett av markägare och jägare fastlagt måltal för acceptabelt betestryck på ungskog. Först när klara måltal för älgskador finns och en regelbunden skadeinventering genomförs, som resulterar i data som kan accepteras som sanna av berörda parter, erhålls ett stabilt beslutsunderlag för älgförvaltningen. Skadorna är antingen toppskottsbetning, stambrott eller barkgnag, d v s enbart skador som får negativa konsekvenser för timmerkvalitén. En hård älgbetning av årsskotten hämmar också tillväxten i ungskogen. Skadorna ger ekonomiska förluster för den enskilde skogsägaren, men påverkar även ekonomin för hela länet. Mätning har skett på både totalantal stammar och huvudstammar. Asp, rönn och sälg är nyckelarter i skogsekosystemet och är ur biologisk synvinkel mycket viktiga. Många av de arter som vi idag klassar som utrotningshotade är knutna till dessa lövträd. Framförallt äldre och grövre lövträd fungerar som värdar för fåglar, mossor och diverse olika lavar. En hård betning av lövet leder till att den biologiska mångfalden inte kan säkras. 5

6 2. Material & Metod 2.1 Allmänt Inventeringen genomfördes under 2010 enligt rutinerna för den nationella inventeringsmetoden ÄBIN (ÄlgBetesINventering). Metoden är framtagen av Sveriges Lantbruks Universitet i samarbete med Skogsstyrelsen och Skogsvårdstyrelserna (Holm & Hörnberg, 2000). Genom att på ett enhetligt sätt inventera betesskadorna är de framtagna ÄBIN-resultaten jämförbara mellan olika delar av landet. Inventeringen genomfördes under perioden 16/4-15/ Fältarbetet utfördes av Skogsstyrelsens egen personal, med skoglig kompetens, på uppdrag av Holmen, Svea Skog, Stora Enso, Korsnäs, Prästlönetillgångarna och KUA-fonden Gävleborgs län. Personalen fick innan inventeringens start en dags utbildning i metoden. Förarbetet, koordinering av fältarbetet samt bearbetning av rapport har gjorts av Kenneth Lindström, Skogsstyrelsen. För frågor rörande rapporten och inventeringen. Skogsstyrelsen Kenneth Lindström kenneth.lindstrom@skogsstyrelsen.se Tfn

7 2.2 Inventeringsområde Inventeringen utförts uteslutande inom gränserna för älgskötselområdena. De områden som inventeras är Öster-Ljusnan, Ljusdal-Ramsjö och Voxna. (Se karta 1) Samt en inventering i älgskötselområdet Gävle-Dala Södra, vilket redovisas i en egen rapport från Dalarna. Karta 1, Inventeringsområden 2010 i Gävleborgs län 7

8 2.3 Urval av inventeringsobjekt Samtliga ekonomiska kartblad som ingår helt eller delvis i aktuellt inventeringsområde har bildat urvalsbas. Varje kartblad har indelats i kvadratiska rutor med sidolängd 1 x 1 km med arealen 100 ha. Från urvalsbasen har 60 rutor/inventeringsområde slumpmässigt lottats ut. Samtliga bestånd som antas tillhöra populationen ritades in på kartan och numrerades. 2.4 Urvalskriterier Bestånd som inventerades var ungskog med en aritmetisk medelhöjd för huvudstammarna mellan meter och med en areal motsvarande minst 0.5 ha. Andelen tall eller björk huvudstammar i bestånden var minst 10 % på beståndsnivå, efter en tänkt röjning. Bestånden inventeras med cirkulära provytor. Provyteradien är 3.5 meter (38.5 m 2 ). 2.5 Registrerade variabler Eftersom inventeringen görs som en provyteinventering i bestånd, avser vissa uppgifter som registreras hela beståndet och vissa uppgifter avser de enskilda provytorna. På beståndsnivå registreras följande uppgifter: Inventeringsdatum Förrättningsman Inventeringsområde Kartblad Rutnummer Stratumnummer Beståndsnummer X/Y-koordinater Beståndsareal Taxeringsförband Antal provytor inom beståndet Ståndortsindex Höjd över havet Beståndsålder Beståndsmedelhöjd Ägargrupp Trädslagsblandning (ej obligatorisk uppgift) På provytenivå insamlas följande obligatoriska uppgifter: Antal tallar inom visst höjdintervall med färska älgskador Antal tallar inom visst höjdintervall utan färska älgskador Antal vårt- resp.glasbjörkar alt. björkar inom visst höjdintervall med färsk toppskottsbetning/ 8

9 stambrott Antal vårt- resp.glasbjörkar alt. björkar inom visst höjdintervall utan färsk toppskottsbetning/ stambrott Om provytan är röjd eller inte Dessutom kan följande tilläggsuppgifter samlas in: Antal tallar inom visst höjdintervall med färsk älgskada Antal tallar inom visst höjdintervall med både färsk och gammal älgskada Antal tallar inom visst höjdintervall med gammal älgskada Antal tallar inom visst höjdintervall med enbart annan skada Antal tallar inom visst höjdintervall utan skador Antal stammar inom visst höjdintervall av övriga trädslag (contorta, gran, lämpliga lövträd och andra lövträd) fördelat på trädslag och skadetyper. Antal trädbildande aspar, rönnar och ekar/askar 2, 5 m höga (ek och ask redovisas tillsammans) Medelhöjd för trädbildande aspar, rönnar och ekar/askar) Antal potentiellt trädbildande aspar, rönnar och ekar/askar m höga med färsk toppskottsbetning/stambrott Antal potentiellt trädbildande aspar, rönnar och ekar/askar m höga utan färsk toppskottsbetning/stambrott Medelhöjd för potentiellt trädbildande rönnar, aspar och ekar/askar Antal huvudstammar av tall med färsk älgskada Antal huvudstammar av tall med både färsk och gammal älgskada Antal huvudstammar av tall med gammal älgskada Antal huvudstammar av tall med enbart annan skada Antal huvudstammar av tall utan skador Antal huvudstammar av övriga trädslag ( Contorta, gran, lämpligt lövträd och annat lövträd) fördelat på trädslag och skadetyper Dominerande orsak för andra skador än älgskador Observera att med tall avses endast Pinus silvestris. Härutöver kan uppgifter angående tidsåtgång samlas in. Dessa uppgifter registreras per arbetsdag. För registrering av uppgifterna används: Provyteblankett P: Uppgifter om tallstammar och vårt- och glasbjörk eller björk(obligatorisk) Trädbildning hos asp, rönn och ek/ask Fodertillgång Huvudstammar för tall, contorta, gran, lämpligt löv och annat löv Dessutom finns en blankett för beståndsdata (basblankett B ) och en för uppgifter kring den utlottade rutan ( Basblankett R ). Den senare blanketten behöver inte tas med i fält. 9

10 För att registrera enbart de obligatoriska uppgifterna behövs bara Provyteblantten P. Blanketten avser uppgifter för en och samma provyta. När samtliga provytor inom det utlottade beståndet inventerats häftas provyteblanketterna ihop med Basblankett B Skada av älg Definition av skada av älg (färska och gamla stamskador): Stamskada orsakad av älg efter den senaste vegetationsperioden. Som stamskada räknas: Toppskottsbetning, Stambrott och Barkgnag Provytor Bestånden inventerades med cirkulära provytor. Provyteradien är bestämd till 3.5 meter. (38,5 m 2 ). Provytor lägg ut i ett kvadratiskt förband. Förbandsbredden bestäms av andelen tall och beståndets areal. Förbandet bestäms enligt följande: Om andelen tall är mindre än 30 % väljs förbandet 130 meter (0.6 provyta per ha). Om beståndets areal (delen inom rutan) överstiger 10.9 ha väljs n=6 provytor. Förbandet beräknas då enligt formeln nedan. Är arealen mindre än 1.2 ha läggs en provyta ut (förbandet noteras då som 0). Om andelen tall ligger mellan 30 och 70 % väljs förbandet 95 meter (1.1 provytor per ha). Om beståndets areal (delen inom rutan) överstiger 9.7 ha väljs n = 12 provytor. Förbandet beräknas enligt formeln nedan. Är arealen mindre än 1 ha läggs en provyta ut (förbandet noteras som 0). Om andelen tall överstiger 70 % väljs förbandet 80 meter (1.56 provytor per ha). Om beståndets areal (delen inom rutan) överstiger 9.6 ha väljs n = 15 provytor. Förbandet beräknas enligt formeln nedan. Är arealen mindre än 0.64 ha läggs en provyta ut (förbandet noteras som 0). I de fall beståndsarealen överstiger de givna arealerna beräknas förbandet F enligt formeln F = 100 a / n där a = beståndsarealen i ha och n = antalet provytor (6, 12 eller 15). Man får då förbandet i meter. Avrundning sker till närmsta 5 meter. Vid förband över 150 meter kan avrundning till närmsta 10-tal meter göras. Ex. Med a = 19 och n = 15 blir F = , vilket ger förbandet F = 115 meter. 10

11 3. Resultat 3.1 Tabell 1. Statistik på andelen huvudstammar Tallandelen är olika i delområdena, dock är andelen för alla områden över 46%. De högsta tallandelarna finns i Voxna och Ljusdal-Ramsjö med 67% respektive 53% tall. Andelen gran, är 25% för Ljusdal-Ramsjö och 22% för Voxna, men är högst i Öster-Ljusnan med 29%. Andelen utvecklingsbar löv är högst i Öster-Ljusnan och visar på ett resultat på 25 %. Medelhöjden och medelåldern varierar från 19 dm till 22 dm och från 7 år till 8 år. Tabell 1.Statistik på andelen huvudstammar för medelbeståndet uppdelat på delområden. Stammar/ha (procent) Område Tall Gran Löv Contorta Medel- Höjd (dm) Medelålder Öster-Ljusnan 1214 (46) 773 (29) 660 (25) 17 (1) 22 8 Ljusdal-Ramsjö 1180 (53) 566 (25) 499 (22) Voxna 1219 (67) 400 (22) 210 (11) Tabell 2. Andel färska stamskador på tall av totalt antal tall 2010 års äbin landar på 11,5 % färska skador på tall, för de inventerade områdena i Gävleborg. (jämför regionalt sektorsmål på 2 % färska skador). Tabell 2. Andel färska stamskador på tall av totalt antal tall Område Antal (tall/ha) Andel färska stamskador på tall (procent) Medelfel Öster-Ljusnan ,8 2,5 Ljusnan-Ramsjö ,5 3,8 Voxna ,1 1,6 11

12 3.3 Procentuell skadefördelning på huvudstammar i tallungskog. Andelen i procent oskadade stammar varierar inte så mycket och är i t.ex. Öster-Ljusnan 65 %, 795st, Ljusdal-Ramsjö 63%,746st och Voxna 60%, 726st. Voxna har den lägsta andelen färska skador på huvudstammar med 7 %, att jämföra med Öster-Ljusnan 14%, Ljusdal- Ramsjö 17% färska skador. Detta medför att möjligheten att göra stamval, varierar mellan områdena vid bibehållen skadenivå. Figur 1. Procentuell skadefördelning på tallungskog för Öster-Ljusnan. Figur 2. Procentuell skadefördelning på tallungskog för Ljusdal-Ramsjö. 12

13 Figur 3. Procentuell skadefördelning på tallungskog för Voxna. 13

14 Figur 4. En teoretisk modell Figur 4. Skadeprognos för ett simulerat typbestånd föryngrat med skogsodling och där antalet etablerade plantor är 2000 pl/ha. Detta i ett tidigt skede och en beståndsålder på 5 år då skador på ungskogen påverkar kvalitén påtagligt negativt på första stocken hos ett framtida slutavverkat träd. Varje år reduceras de oskadade stammarna med dagens skadenivå på oskadade stammar per område. Typbeståndet: ett simulerat planterat bestånd med 2000 etablerade stammar/ha och en årlig skadenivå på 2 % färska skador på oskadade stammar. Figur 4 är en teoretisk modell där dagens skadenivåer (tabell 2) ställs mot ett ungt bestånd. Vid 5 års ålder antas skadorna på allvar påverka virkesvärden genom att första stocken i ett framtida bestånd inte kan gå som kvalitetstimmer. Kurvan Typbestånd är konstruerad i syfte att visa ett målbestånd. I de områden där man nått sektorsmålet på 2 % färska betesskador är det möjligt att med ett bestånd med 2500 planterade tallstammar, med en etablering av 2000 stammar, ha ca 1600 oskadade stammar inför förstagallringen om man bortser från andra biotiska och abiotiska skador förutom älgen. Efter en röjning finns det möjlighet att ha tillräckligt många tallstammar inför förstagallringen för att få en god produktion av kvalitetsvirke. 14

15 4. Slutsatser I tabell 1 åskådliggörs medelbeståndets karaktär i form av stamantal, medelålder, medelhöjd och andelen av björkstammarna som har förutsättningarna för gagnvirkesproduktion. Oavsett område har medelbeståndet nästan lika många tallhuvudstammar. Men andelen gran och löv är till numerären olika. Med dagens skadeläge kommer tallen ges en dålig möjlighet att utvecklas. Björken (Vårt och Glas) har 23-24% färska betesskador. I medelbeståndet med en medelålder på ca 8 år har beståndet relativt många år kvar till betessäker ålder. Bestånden visar upp en nivåer av skador runt 37 %. Detta ställer stora krav på röjningens utförande, men på många håll är förutsättningarna för kvalitetsproduktion av tall dåliga där kommer granen bli dominerande i slutbestånden, vilket är ett problem framförallt på den svaga markerna. En bra utförd röjning i medelbeståndet skulle kunna vara att lämna en lövinblandning på mellan %, gynna gran i lägre partier och i övrigt satsa på tall. Detta förfarande ingår i begreppet ståndortsanpassning vilket i denna region, med en hög andel bestånd med markvegetation lingon och blåbär, innebär en hög andel tall i bestånden. Ser man till tabell 1 och tabell 2 kommer, vid ett framräknat scenario med samma betestryck, tallandelen vara mycket låg vid en beståndsålder på 15 år i medelbeståndet. Detta sammantaget minimerar möjligheterna till ståndortsanpassning och därmed att nyttja markens produktionsförmåga på ett uthålligt sätt. Voxna har med en lägre skadenivå förutsättningar att lyckas bäst med tallungskogen. Figuren 4 är konstruerad för att på ett teoretiskt plan illustrera en normal tallföryngring med ca 2000 huvudstammar i utgångsläget. Utifrån detta genereras skador i nivå med sektorsmålet, 2 % färska betesskador, varpå årliga avgångar sker och andelen oskadade stammar minskar för att vid ca 15 år ålder ligga på ca 1600 oskadade stammar/ha. Jämför man detta med t.ex. Voxna, som har bäst förutsättning, är det ändå svårt att skapa vitala bestånd med rätt skötsel. Nyckeln är ett kontrollerat betestryck, men också att se till att antalet tallplantor maximeras, givetvis på ekonomiska grunder, i startbeståndet. Figur 4 är givetvis endast underbyggda på antaganden utifrån dagens läge, och är tänkta som illustrationer. Det kan vara stora variationer i tillgången på vinterbete mellan olika vintrar vilket ger olika andelar färska betesskador. Kartan i bilaga 1 visar att skadorna inte är jämnt fördelade över området. Skador under 5 % är koncentrerade till vissa områden. Dessa delområden i älgskötselområdena, skall rentav framhävas som goda exempel på lyckad måluppfyllelse av sektorns mål för älgskador. Området norr om Ljusnan, från Niannoret till Kårböle, visar på mycket höga skadenivåer. De betesskador som redovisas i denna inventering ligger inte i linje med beslutade sektorsmål vilka är framtagna av skogsbruket, skogsstyrelsen, representanter från mindre enskilda markägare samt representanter från jägarkåren. Det kommer att krävas ett närmre samarbete mellan ovan nämnda aktörer för att anpassa älgstammen till tillgänglig fodermängd inom de inventerade områdena. Endast då kan en uthållig skogsproduktion uppnås och vitala viltstammar skapas. Detta kräver att Skogsstyrelsen ger goda råd och verkar för framförallt goda föryngringar, att de privata skogsägarna och även bolagen utövar rätt skogsvård och att jägarna fyller sina kvoter under jaktsäsongen. 15

16 5. Bilagor Bilaga 1. Färska älgskador på tall -ÄBIN

17 Bilaga 2. Skadekarta för inventerade områden amöba, Öster-Ljusnan. 17

18 Bilaga 3. Skadekarta för inventerade provrutor, Öster-Ljusnan. 18

19 Bilaga 4. Skadekarta för inventerade områden amöba, Ljusdal-Ramsjö. 19

20 Bilaga 5. Skadekarta för inventerade provrutor, Ljusdal-Ramsjö. 20

21 Bilaga 6. Skadekarta för inventerade områden amöba, Voxna. Bilaga 7. Skadekarta för inventerade provrutor, Voxna. 21

22 22