Referenshägn för studier av påverkan av klövviltsbete på vegetationsutveckling ett samarbetsprojekt mellan Holmen Skog och SLU Årsrapport 2017

Transkript

1 Referenshägn för studier av påverkan av klövviltsbete på vegetationsutveckling ett samarbetsprojekt mellan Holmen Skog och SLU Årsrapport 17 Kontaktpersoner: SLU: Lars Edenius, Holmen: Peter Christofersson 1

2 Innehållsförteckning Bakgrund Resultat 17 Appendix: Antal och medelhöjd för olika trädarter & täckningsgrad och höjd för växter i markskiktet per distrikt

3 Bakgrund I augusti ingick Holmen Skog och SLU, institutionen för vilt, fisk & miljö, Umeå, ett samarbetsavtal om uppföljning av effekter av klövviltbetning i ungskog. Enligt avtalet ska SLU för Holmens räkning utföra uppförande, inmätning och dokumentation av referenshägn för studier av påverkan av klövviltsbete på vegetationsutveckling. Uppdragsbeskrivningen omfattar 3 hägn per distrikt med egen skog, totalt 33 st. hägn. SLU bygger hägnen, inventerar och sammanställer resultat. Uppföljning ska ske under minst fem år vilket alltså innebär att årets rapport är den sista inom avtalsperioden. Inventering av träd och fältskikt utförs enligt fastställd metodik och genomförs vår och höst de tre första åren, därefter en gång per år. Följande kriterier angavs för urval av objekt: 1) Mellanbonitet tall, ) Beståndet ska vara färdigföryngrat, 3) Dominerat av tall, ) Höjd på tallar -1 dm, ) Väg ska finnas fram till objektet, ) Objekten ska ligga minst 1 km från varandra, helst km eller längre, 7) Uppförande av hägn ska göras senast 3 år efter plantering, ) Objekten får inte luta för mycket och inte vara för steniga, 9) Objekten bör grupperas inom ÄFO (Älgförvaltningsområde). För varje distrikt plockade Holmen fram tio potentiella objekt från beståndsregistret som underlag för urval i fält. Utifrån detta material och kriterierna ovan valdes tre objekt per distrikt under fältbesöken. I ett fall (distrikt Ljusdal) hittades inga lämpliga objekt alls varför detta distrikt föll bort helt, vilket innebar att det slutliga antalet valda objekt blev 3 i stället för 33. Kriterierna i övrigt följdes, förutom i distrikt Uppland där två objekt hamnade 9 m från varandra, alltså innanför den stipulerade minimigränsen 1 m. Tidigare år har inventeringar utförts både vår och höst, men från och med 1 utförs inventeringar enbart under hösten. I den här rapporten redovisas antal träd och trädhöjder, skador på träden, samt täckningsgrad och höjd för utvalda arter i fältskiktet -17. Resultaten visas som totalvärden för samtliga distrikt samt nedbrutet på enskilda distrikt (i huvudtexten samt i appendix). 3

4 Resultat 17 Antal och höjd för träd Glasbjörk Vårtbjörk 1 1 Antal individ Hägn Kontroll Antal individ Tall Gran 1 1 Antal individ Antal individ Asp Rönn 1 1 Antal individ Antal individ

5 Antal individ 1 Salix spp. Antal individ 1 Ek Figur 1. Medelvärde och ±1 medelfel för antalet träd per hägn och kontrollyta i samtliga distrikt -17.

6 Glasbjörk Hägn Kontroll Vårtbjörk Tall Gran Asp Rönn

7 Salix spp Ek Figur. Medelhöjd och ±1 medelfel (i cm) per hägn och kontrollyta i samtliga distrikt Kommentar: Ökningen i stamantal har mer eller mindre planat ut bland träden och har i vårtbjörkens fall till och med ersatts av en minskning under 17. För tall fortsatte dock stamantalet att öka, men bara i kontrollytorna. Glasbjörken är den trädart där skillnaderna i stamantal mellan hägn och kontrollytor fortsätter att vara tydligast (högst antal i hägnen). Medelhöjden hos träden fortsatte att öka med undantag för videna (nästan oförändrad), asp och ek (minskande). För samtliga trädarter utom gran och ek är medelhöjden högre i hägnen än i kontrollytorna. Det bör dock noteras att både asp och ek är fåtaliga i denna studie. 7

8 Skador på träden 3 Glasbjörk Vår Höst 3 Vårtbjörk Tall Gran Asp Rönn

9 Salix spp. Ek Figur 3. Andel träd med färska skador i samtliga distrikt -17. Kommentarer: Färska betesskador (som endast registreras under hösten sedan 1) var klart högre 17 än 1 i fråga om rönn (drygt % under 17), viden (1%) och ek (9%), och något högre i fråga om glas- och vårtbjörk. Skadorna på tall fortsatte att ligga på en låg nivå (ca 1%), medan inga betesskador alls noterades på gran. 9

10 Täckningsgrad växter i markskiktet 3 Blåbär Gräs 1 1 Hägn Kontroll Hallon 3 Lingon Ljung Mjölkört

11 3 1 1 Övr ljungv Ormbunkar Övr örter Figur. Medelvärde och ±1 medelfel i täckningsgrad (%) för växter i markskiktet per hägn och kontrollyta i samtliga distrikt

12 Höjd växter i markskiktet 1 Blåbär 1 Gräs Hägn Kontroll Ljung 1 Hallon Lingon 1 Mjölkört

13 1 Ormbunkar 1 Övr ljungv Övr örter Figur. Medelhöjd och ±1 medelfel (i cm) för växter i markskiktet per hägn och kontrollyta i samtliga distrikt -17. Kommentar: Minskningen i täckningsgrad hos gräs, som uppvisat den högsta täckningsgraden bland samtliga arter i fältskiktet sedan studien inleddes, noterat första gången 1 fortsatte under 17. Täckningsgraden för blåbär, lingon, hallon, mjölkört och ormbunkar var i princip oförändrad, men ökade i ljungens fall till strax under värdet för gräsen. Medelhöjden för gräsen var klart lägre 17 än 1, medan mindre tydliga minskningar registrerades hos blåbär, övriga ljungväxter och örter. Medelhöjden för hallon (kontrollytorna) och ormbunkar ökade under 17. Medelhöjden för mjölkört, som legat klart högre i hägnen än i kontrollytorna fram till och med 1, minskade 17 för första gången i hägnen. 13

14 Appendix Antal individ av olika trädarter per distrikt 17 Asp Ek En Glasbjörk Gran Rönn Salix spp. Tall Vårtbjörk Hägn Kontroll Hägn Kontroll Hägn Kontroll Hägn Kontroll Hägn Kontroll Hägn Kontroll Hägn Kontroll Hägn Kontroll Hägn Kontroll Björna Bredbyn Delsbo Hudiksvall Lycksele Norrköpin Norsjö Sveg Umeå Uppland Höjd (medelvärden) för olika trädarter (cm) per distrikt 17 Asp Ek En Glasbjörk Gran Rönn Salix spp. Tall Vårtbjörk Hägn Kontroll Hägn Kontroll Hägn Kontroll Hägn Kontroll Hägn Kontroll Hägn Kontroll Hägn Kontroll Hägn Kontroll Hägn Kontroll Björna Bredbyn Delsbo Hudiksvall Lycksele Norrköpin Norsjö Sveg Umeå Uppland