Älgbetesinventering. Västernorrlands län Område 11(förvaltningsområde Örnsköldsvik) Område 12 (del av förvaltningsområde Strömsund - Junsele)

Transkript

1 Älgbetesinventering Västernorrlands län 2010 Område 11(förvaltningsområde Örnsköldsvik) Område 12 (del av förvaltningsområde Strömsund - Junsele) 1

2 Älgbetesinventeringen i Västernorrland 2010 Sammanfattning Under våren och försommaren 2010 har älgbetesinventeringen i Västernorrland genomförts i Ångermanland. Inventeringen har finansierats av Skogsstyrelsen Region Mitt, Länsstyrelsen i Västernorrland, SCA Skog AB och Holmen Skog. ÄBIN är en inventeringsmetod utvecklad av Sveriges Lantbruksuniversitet i samarbete med Skogsstyrelsen och Skogsvårdsstyrelserna. I inventeringen har färska och gamla stamskador av älg i ungskog registrerats. Skadorna är antingen toppskottsbetning, stambrott eller barkgnag, d v s enbart skador som får negativa konsekvenser för timmerkvalitén. Mätning har skett på både totalantal stammar och huvudstammar. Kommentarer till resultaten: I 2010 års inventering är områdesindelningen förändrad och resultaten kan inte helt jämföras med tidigare års resultat. Men den bild man får är att skadenivåerna i stort är ungefär desamma som vid tidigare inventeringar (senast 2008). Område 11 har ca 11 färska skador stamskador på tallhuvudstammar. Den östra delen av området har betydligt högre skadenivå (se prickkarta och jämför med tidigare års resultat) Sett över området som helhet är älgbetesskadorna oacceptabelt höga jämfört med skogsbrukets målsättning. Område 12 har ca 4 färska skador stamskador på tallhuvudstammar. Det kan anses vara en relativt rimlig skadenivå. Allmänt för resultaten gäller att man bör ha i åtanke att vi naturligt har en variation i skador mellan åren och att man bör blicka över flera års inventeringar. Inte bara de färska skadorna ska beaktas utan även de ackumulerade skadorna, dvs. gamla och färska skador. Betänk att inventeringen speglar ett läge där bestånden har kvar åtskilliga år innan de växer ur älgbeteshöjd. 2

3 Inledning Älgen är ett viktigt inslag i vår natur och älgjakten bidrar både med social samvaro och ett visst tillskott i kassan. Älgstammen har dock under en längre period varit relativt stor och i kombination med en minskning av ungskogsarealen ger detta på många håll en obalans mellan antalet älgar och tillgänglig fodermängd. Följden har blivit oacceptabla skador på tallungskog. Det är nödvändigt att anpassa älgstammens storlek till fodertillgången, så att skadorna på tallungskog inte blir orimliga samt att den biologiska mångfalden, i form av trädbildning av asp och rönn, inte hotas. Älgen betar vintertid yngre tall i höjden 1-4 meter. Betningen leder genom barkgnag, stambrott och toppskottsbetning till stamskador, som begränsar rotstockens framtida användbarhet som sågtimmer. En hög älgskadenivå kan avsevärt minska värdet på det talltimmer som kan avverkas i framtiden. En hård älgbetning av årsskotten hämmar också tillväxten i ungskogen. Skadorna ger ekonomiska förluster för den enskilde skogsägaren, men påverkar även ekonomin för hela länet. I Västernorrlands län är skogen en dominerande och betydelsefull resurs och i länet avverkas virke till ett värde av 1,5 2 miljarder kronor/år. Asp, rönn och sälg är nyckelarter i skogsekosystemet och är ur biologisk synvinkel mycket viktiga. Många av de arter som vi idag klassar som utrotningshotade är knutna till dessa lövträd. Framförallt äldre och grövre lövträd fungerar som värdar för fåglar, mossor och diverse olika lavar. En hård betning av lövet leder till att den biologiska mångfalden inte kan säkras. Syfte Syftet med ÄBIN är att resultaten från inventeringen ska fungera som ett av flera beslutsunderlag vid förvaltning av den aktuella älgstammen. Metod Under våren och försommaren 2010 har älgbetesinventeringen i Västernorrland genomförts i Ångermanland. Inventeringen har finansierats av Skogsstyrelsen Region Mitt, Länsstyrelsen i Västernorrland, SCA Skog AB och Holmen Skog. Den inventeringsmetod som tillämpats under 2010 års inventering i Västernorrlands län är ÄBIN (ÄlgBetesINventering). Metoden är framtagen genom ett samarbete mellan Sveriges Lantbruksuniversitet och Skogsvårdsorganisationen. Genom att på ett enhetligt sätt inventera betesskadorna är de framtagna ÄBIN-resultaten jämförbara mellan olika delar av landet. Fältarbetet är utfört av personal med skoglig kompetens, anställda av Skogsstyrelsen eller av medverkande bolag. Personalen fick innan inventeringens start en dags utbildning i metoden. Som en extra kvalitetssäkring utför nya inventerare en arbetsdag gemensamt med en rutinerad inventerare vid inventeringens början. Förarbetet, koordinering av fältarbetet samt bearbetning av materialet har gjorts av Jukka Kuivaniemi och Anette Arvidsson, Skogsstyrelsen. 3

4 Inventeringsområden Länet har tidigare indelats i elva inventeringsområden för ÄBIN. Indelningen har i grunden gjorts av Svenska Jägareförbundet och bedömdes i stort följa de naturliga avgränsningar som finns i form av t.ex. älvdalar. På senare år har en anpassning av inventeringsområdenas avgränsningar har gjorts till de nya förvaltningsområdena, för att i år helt gå över till att bestämmas av förvaltningsområdenas gränser. Det som här kallas område 12 är den del av berört förvaltningsområde(strömsund- Junsele) som finns inom Västernorrlands län. Ingen inventering har gjort i Jämtlands län. Både privatägd mark och storskogsbrukets marker har inventerats. Bild 1 Inventeringsområden 2010 i Västernorrlands län Område 11 motsvarar i princip dessa tidigare ÄBIN-områden(2008): Område 1 Björna, Trehörningsjö, Gideå s:n Område 2 Grundsunda, Arnäs, Själevad, Mo, Nätra, Sidensjö, Boteå s:n Område 3 Vibyggerå, Styrnäs, Ullånger, Nordingrå, Bjärtrå, Skog, Nora s:n Område 4 Anundsjö, del av Skorped, Ed, Multrå, Överlännäs, Sånga, Sollefteå s:n Område 12 motsvarar i princip dessa tidigare ÄBIN-områden(2008): Område 5 - Junsele, del av Ådalsliden, Resele s:n ½ område 6(öster om Faxälven) Ramsele-Edsele, Helgum, del av Långsele, Ådalsliden, Resele, Ed, Graninge,Sollefteå s:n. 4

5 Tabell 1 Inventeringsområdenas storlek samt antal provytor INVENTERINGS OMRÅDE TOTAL AREAL HA ANTAL PROVYTOR Totalt Tabell 2. Trädslagfördelning för huvudstammar i de inventerade ytorna INVENTERINGS OMRÅDE ANTAL HUVUDSTAMMAR TALL GRAN LÖV st/ha Urval Varje inventeringsområde har delats upp i rutor med sidolängd 1 x 1 km (km-rutor). Med information från storskogsbrukets indelningsregister och satellitbildstolkning har runt rutor/inventeringsområde slumpmässigt lottats ut (geografiskt systematiskt). Det har även tillämpats en viss stratifiering. Syftet med att stratifiera är att styra inventeringen mot områden där man kan förväntas finna tall och därigenom få en mer kostnadseffektiv inventering. Inom de lottade km-rutorna har all ungskog med över 1/10 tall eller björk och med en medelhöjd mellan 1 4 meter inventerats. Bestånden inventeras med cirkulära provytor. Provyteradien är 3.5 meter (38.5 m 2 ). 5

6 Följande faktorer har registrerats vid inventeringen: Totalt antal tallar, glasbjörkar samt vårtbjörkar. Antal stammar med färsk stamskada orsakad av älg. Definitionen på färsk stamskada orsakad av älg är: Toppskottsbetning, stambrott eller barkgnag orsakade älg efter den senaste vegetationsperioden. Endast skador som med säkerhet har orsakats av älg noteras. Antal huvudstammar fördelat på trädslag. Definition på huvudstam är: En stam som bör lämnas vid framtida röjning och som bedöms komma producera sågtimmer eller massaved i det framtida produktionsbeståndet. Antal huvudstammar/trädslag uppdelat på färska älgskador, enbart gamla älgskador, stamskador av osäkert ursprung eller annan orsak än älg samt oskadade stammar. Antal trädbildande (> 2.5 meter) respektive potentiellt trädbildande ( meter) aspar och rönnar fördelat på antal med/utan färsk toppskottsbetning av älg. 6

7 Resultat Kommentarer till resultaten: I 2010 års inventering är områdesindelningen förändrad och resultaten kan inte helt jämföras med tidigare års resultat. Men den bild man får är att skadenivåerna i stort är ungefär desamma som vid tidigare inventeringar (senast 2008). Område 11 har ca 11 färska skador stamskador på tallhuvudstammar. Den östra delen av området har betydligt högre skadenivå (se prickkarta och jämför med tidigare års resultat) Sett över området som helhet är älgbetesskadorna oacceptabelt höga jämfört med skogsbrukets målsättning. Område 12 har ca 4 färska skador stamskador på tallhuvudstammar. Det kan anses vara en relativt rimlig skadenivå. Allmänt för resultaten gäller att man bör ha i åtanke att vi naturligt har en variation i skador mellan åren och att man bör blicka över flera års inventeringar. Inte bara de färska skadorna ska beaktas utan även de ackumulerade skadorna, dvs. gamla och färska skador. Betänk att inventeringen speglar ett läge där bestånden har kvar åtskilliga år innan de växer ur älgbeteshöjd. I rapporten redovisas endast en del av de data som samlats in under inventeringen. Ett visst urval har gjorts för att skapa en överskådlig rapport med inriktning på resultat som har direkt betydelse för älgförvaltningen. Allmänt om resultaten Inventeringen syftar till att vara ett hjälpmedel i älgförvaltningen. Den ger en översiktlig bild av älgbetningen i varje inventeringsområde. Den lokala variationen i betning kan vara stor inom ett inventeringsområde. Naturligt har vi även en variation i skadenivå mellan åren. Man bör därför se till flera års resultat innan man drar slutsatser om trender. Noggrannheten och omfattningen i inventeringen begränsas av de resurser som finns tillgängliga för arbetet. Inventeringen bör ses som ett av de beslutsunderlag som behövs i älgförvaltningen och bör användas integrerat med information från älgobs, avskjutningsstatistik, lokala älgbetesinventeringar m.m. Andel tallhuvudstammar med färsk stamskada Se även bilagan (färgpunktskartan) En färsk stamskada är en toppskottsbetning, ett barkgnag eller ett stambrott orsakad av älg senaste vintern. Varje sådan skada begränsar handlingsfriheten i den framtida användningen av virket. Skogsbruket har enats om att högsta acceptabla andel färska stamskador på huvudstam av tall är ca 2 per år i genomsnitt inom större urskiljbara områden. 7

8 Denna skadenivå beräknas innebära att ca av tallhuvudstammarna har en stamskada då ungskogen växer ur beteshöjd. Eftersom det förekommer en viss osäkerhet i resultaten vid stickprovsundersökningar, en naturlig variation mellan år och inom områdena m.m. bör man i praktiken kunna översätta detta mål till att resultaten av återkommande inventeringar åtminstone bör ligga på nivåer understigande 5 och med ett genomsnitt i närheten av 2. Tabell 3 Färska stamskador på huvudstam av tall vid inventering 2010 INVENTERINGS- OMRÅDE ANDEL FÄRSKA STAMSKADOR PÅ HUVUDSTAMMAR AV TALL MEDELFEL I BERÄKNINGARNA , ,5 Bild 2. Andel tallhuvudstammar med färsk toppbetning, barkskada eller stambrott. Anges i

9 Från 2008 års rapport: Med dåvarande indelning av inventeringsområden och där hela område 6 inventerades. Bild 2.1 Andel tallhuvudstammar med färsk toppbetning, barkskada eller stambrott. Anges i. Inventeringsår

10 Andel totala stamskador på huvudstammar av tall Tabell 4. Andel av tallhuvudstammar fördelade på skadetyp. INV. OMRÅDE ENBART FÄRSK ÄLGSKADA FÄRSK + GAMMAL ÄLGSKADA ENBART GAMMAL ÄLGSKADA STAMSKADA EJ SÄKER ÄLG EL. ANNAN ORSAK, OSKADADE TOTALT ANTAL TALLH-STAM/HA PÅ PROVYTORNA Stamskadorna är i huvudsak orsakade av älg men härrör också till en del från de knäckesjukeangrepp som förekom i Mellannorrland i slutet av 90-talet. Knäckesjuka kan enstaka år, med för svampen gynnsam väderlek, förekomma relativt rikligt. De skador som inte med säkerhet kan identifieras som orsakade av älg, klassas som annan orsak. På gamla skador kan det vara svårt att avgöra om det är älgskada eller annan skada. Dvs. i detta antal annan orsak ligger med stor sannolikhet också en hel del gamla älgskador tillsammans med t ex knäckesjukeangrepp. En del av de gamla skadorna kan också vara svåra att upptäcka och undgår inventeraren. Antalet tallstammar/ha ger en bild av proportionerna mellan områdena, ifråga om mängden tallhuvudstammar. Se även tabell 2. Ackumulerade skador Vid tolkning av tabellen måste det noteras att inventeringen omfattar ungskogar i höjdintervallet 1-4 meter. Flertalet inventerade bestånd har alltså flera år kvar innan de växer ur älgbeteshöjd, vilket gör att ackumulerade skadorna i de kommande gallringsskogarna blir betydligt högre än de siffror som redovisas i tabell 4. Samband skadenivå på totalantal stammar och på tallhuvudstam Skadenivåerna på totalantalet tallstammar och tallhuvudstammar inom ett inventeringsområde brukar normalt följa varandra och ligga på ungefär samma nivå. 10

11 Ungskogsutveckling Tabell 5 visar att vi nu haft en period med sjunkande ungskogsareal och därmed minskande tillgång på vinterfoder för älg. Vid förvaltningen av älgstammen måste detta finnas med i beräkningarna. En fortsatt stor älgstam i kombination med minskande fodertillgång leder oundvikligen till stora betesskador i våra tallungskogar. Tabell 5. Ungskogsutveckling i Mellannorrland år , ha. Underlaget till tabellen och diagrammet är hämtat från riksskogstaxeringen Jämtlands län Västernorrlands län Mellannorrland Diagram 1. Ungskogsutveckling i Mellannorrland år , ha. Ha JÄMTLANDS LÄN VÄSTERNORRLANDS LÄN MELLANNORRLAND År Bilaga till rapporten: Färgpunktskarta, skadenivå För ytterligare information kontakta: Anette Arvidsson tel , Jukka Kuivaniemi