Slutrapport Kontaktpersoner på sjukvårdsenheter - Ett Finsam - 93 Projekt

Transkript

1 Slutrapport Kontaktpersoner på sjukvårdsenheter - Ett Finsam - 93 Projekt 1

2 Innehåll Sammanfattning... 2 Bakgrund... 3 Projektets syfte... 3 Projektmål... 4 Resultat... 4 Analys och reflektion... 5 Slutsats... 7 Bilaga, Rutin för kontaktperson på sjukvårdsenhet... 8 Sammanfattning Hälso- och sjukvården, Gotlands kommun och Försäkringskassans lokala försäkringscenter i Visby har under 2010 tillsammans drivit ett projekt inom ramen för tvåpartssamverkan enligt Finsam 93. Projektet syftade till att genom försäkringskasserepresentation på flera vårdenheter förbättra kunskaperna om sjukskrivningsprocessen och verka för en ökad användning av det försäkringsmedicinska beslutsstödet. Projektmålen var 1. att etablera kontaktperson på minst tio enheter inom Hälso- och Sjukvården, 2. att en till två vårdcentraler skulle ha en sakkunnig läkare i försäkringsmedicin, 3. att kontaktpersonerna skulle föra en löpande dokumentation och återföra resultat till enheterna, 4. att det skulle genomföras minst två fokusgrupper under december 2010 samt 5. att utforma och införa en rutin för fördjupad samverkan mellan Hälso- och sjukvården och Försäkringskassan LFC på Gotland. Projektmål 1, 4 och 5 har uppfyllts. Projektmål 3 har uppfyllts på så sätt att kontaktpersonerna fört löpande dokumentation. Vad gäller återföring av resultat har detta varit svårt att utvärdera då målet inte var tillräckligt specifikt. Det har varit svårt att inom ramen för denna rapport utvärdera om syftet uppnåtts. Sannolikt leder alla kontakter mellan vården och Försäkringskassan att kunskaperna om sjukskrivningsprocessen både breddas och fördjupas men det går inte generellt att säga om kontaktpersonsmodellen är den mest effektiva formen av samverkan. Utvärderingen pekar dock på en positiv inställning till fortsatt samarbete, särskilt om samverkan kan utformas med flexibilitet och hänsyn till de olika enheternas olika behov. 2

3 Bakgrund Försäkringskassan och hälso- och sjukvården på Gotland har under många år haft ett nära och gott samarbete. Bland annat hade Försäkringskassan under en längre period särskilt utsedda kontaktpersoner till i princip alla öns vårdcentraler. Kontaktpersonerna besökte regelbundet sina vårdcentraler och förde där dialog kring försäkringsfrågor samt fungerade som länk mellan försäkringskontoret och de sjukskrivande läkarna. I samband med Försäkringskassans omorganisation kom nya direktiv kring samverkan och verksamheten med kontaktpersoner upphörde, på Försäkringskassans initiativ. Sedan dess har dock sjukvården upprepade gånger framfört önskemål om att få återknyta denna kontakt, som upplevdes som en viktig del av ett välfungerande samarbete. Även hos Försäkringskassans personliga handläggare finns ett starkt önskemål om att på detta sätt få arbeta tillsammans med vårdgivarna för en effektiv sjukskrivningsprocess med individens behov i fokus. Behovet av en nära kontakt mellan sjukvård och försäkringskassa har snarare ökat än minskat under de år som förflutit sedan kontaktpersonssystemet upphörde. Införandet av ett försäkringsmedicinskt beslutstöd har gjort att behovet av försäkringsmedicinsk kompetens nära vården påtagligt har ökat. Grundläggande utbildning har erbjudits samtliga läkare inom kommunen men för att stödet ska få den effekt över tid som det är tänkt krävs en nära dialog mellan intygsskrivare och intygsmottagare. En annan komplicerande faktor är den reformerade sjukförsäkring som successivt införts under perioden 1 juli januari Den nya sjukförsäkringen innebär bland annat att antalet sjukpenningdagar är begränsat och att den sjukskrivnes arbetsförmåga vid en fastställd tidpunkt ska bedömas i förhållande till hela arbetsmarknaden, oavsett tidigare sysselsättning. Det är ett betydande paradigmskifte för både Försäkringskassan och vården och innebär ett ökat behov av samarbete för att säkerställa en effektiv och rättssäker sjukskrivningsprocess. Med utgångspunkt i detta beslutade hälso- och sjukvården och Försäkringskassan gemensamt att under 2010 i projektform försöka införa ett nytt nätverk av försäkringskassekontaktpersoner på sjukvårdsenheter. Efter beslut att genomföra projektet utformades en projektplan med utgångspunkt från projektansökan. En del förbättringar/förtydliganden av projektmål genomfördes. Projektplanens projektmål publiceras i slutrapporten. Rapporten utgör ett förslag på en rutin för fördjupad samverkan mellan Försäkringskassan och Hälso- och sjukvården som kan användas och kontinuerligt utvecklas för att nå effektmålen med projektet. Projektets syfte Genom försäkringskasserepresentation på flera vårdenheter förbättra kunskaperna om sjukskrivningsprocessen och verka för en ökad användning av det försäkringsmedicinska beslutsstödet 3

4 Projektmål Att minst tio enheter, vårdcentraler, ortoped, medicinkliniken och psykiatri inom Hälso- och Sjukvården har en kontaktperson knuten till sin enhet fyra till tolv timmar per månad Att en till två vårdcentraler har en sakkunnig läkare i försäkringsmedicin till förfogande under fyra timmar per vecka Att kontaktpersonerna för en löpande dokumentation och (löpande) återför resultat till enheterna Att det genomförs minst två fokusgrupper under december 2010 Att utforma och införa en rutin för fördjupad samverkan mellan Hälso- och sjukvården och Försäkringskassan LFC på Gotland Resultat Målet att 10 enheter inom hälso- och sjukvården ska ha tillgång kontaktpersoner har uppnåtts. Sju vårdcentraler, psykiatrin, Neuroteamet och det centrala smärtrehabteamet/ smärtmottagningsenheten har under 2010 knutit en kontaktperson till sin enhet. Utöver detta har även företagshälsovården Previa en kontaktperson knuten till sin verksamhet. Att införa funktionen sakkunnig läkare har inte varit möjligt under Kontaktpersonerna har fört en löpande dokumentation över vad som tagits upp på möten. Av dagböckerna framkommer bland annat att samtliga enheter fått information kring regler och Försäkringskassans arbetssätt. På i princip samtliga har också diskussioner förts kring kvaliteten i de medicinska underlagen, vad som måste finnas med för att underlaget ska vara tillräckligt och kring Försäkringskassans utredningsskyldighet. På två enheter har försäkringsmedicinsk rådgivare deltagit och genomfört försäkringsmedicinsk gruppkonsultation med fingerade ärenden. Andra frågor som varit aktuella på flera enheter är bland annat frågor kring Försäkringskassans samverkan med andra myndigheter, kring arbetslivsinriktad rehabilitering och kring det försäkringsmedicinska beslutsstödet. I dagböckerna blir också tydligt att kontaktpersonsmötena även i hög grad är en kanal för information från vården till Försäkringskassan. Gällande återföring av resultat till enheterna var projektmålet inte tillräckligt specifikt formulerat vilket gör att vi inte kan utvärdera detta. Gällande fokusgrupper har projektet nått över uppsatt mål då de tre utvalda sjukvårdsenheterna (vårdcentralerna Visborg och Klinthamn samt Psykiatriska kliniken) som valdes ut av projektledningen var positiva till att delta i var sin fokusgrupp, 4

5 En fokusgrupp kan definieras som en intervjuform där en mindre grupp (sällan fler än 10) människor samtalar om ett förbestämt ämne. Samtalet leds av en samtalsledare. Det åsikter och perspektiv som presenteras av deltagarna recenseras inte. Det samlade materialet bearbetas därefter så att det kan rapporteras i en samlad form, däremot ska alla synpunkter vara med i redovisningen. De tre fokusgrupperna genomfördes under ordinarie mötestid under två av tillfällena och vid en särskild tidpunkt för en grupp. Det innebar att fokus delvis låg på andra, mer patientnära frågor och uppgiften fick delvis anpassas efter det. Förutsättningen för de olika enheterna varierar beroende på hur många träffar de har haft med kontaktpersonen, om de varit med i det liknande arbete som genomförts tidigare, men det påverkas också av hur etablerad metoden med rehabiliteringskoordinator är. Följande kom fram Det hårda trycket på samtliga mottagningsenheter påverkar möjligheten att prioritera kontakten med andra aktörer och ge utrymme åt förändringar i arbetssätt. I de fall kontaktpersonen från Försäkringskassan uttryckligen utgår från de behov som hälso- och sjukvårdspersonalen identifierar skapas en dialog. Det finns en efterfrågan på information/fortbildning dialog med försäkringsmedicinskt sakkunnig. Någon har haft det och uppskattat det. Införandet av Rehabkoordinator innebär en avlastning för behandlande personal och man ser att kontaktperson från Försäkringskassan och Rehabkoordinatorn skulle kunna utveckla ett närmare samarbete som kommer patienterna till godo. Under den korta tid som projektet varit verksamt har inte någon effektivisering uppnåtts. Det råder en positiv inställning till samverkan, men det är för tidigt att säga om detta är den mest optimala metoden. Information om genomförande av fokusgrupp har inte nått fram till de inblandade. Att utforma och införa en rutin för fördjupad samverkan mellan Hälso- och sjukvården och Försäkringskassan LFC på Gotland var ett av projektmålen. En sådan rutin har utformats under projekttiden (se bilaga). Analys och reflektion Som redovisades i bakgrunden finns det ett ömsesidigt önskemål att förbättra samverkan mellan Försäkringskassan och vården. Med utgångspunkt i detta var motivationen stor att via en kontaktperson inom sjukvården bidra till en effektivare sjukskrivningsprocess. Både fokusgrupperna, dagboksanteckningarna och återkopplingen från de personer som har kontaktpersonsuppdrag visar också på att man generellt är positiv till att samverka på detta sätt. Att enheten skulle ha tillgång till en sakkunnig läkare skulle underlätta arbetet med sjukskrivning/sjukskrivningsprocessen. Tyvärr har inte det projektmålet uppnåtts. En av orsakerna kan vara att detta var ett projekt, där flera enheter ställde sig positiva till att ha en sakkunnig läkare. Dock var det svårt att frigöra tid i verksamheten för ett sådant uppdrag under projekttiden. Samtidigt önskade verksamheterna att denna intressanta satsning skulle vara långsiktig, men med rådande förutsättningar var detta inte möjligt. Förhoppningsvis kan det bli aktuellt framöver, då de förväntade effekterna såsom behovet av att komplettera medicinska underlag kan minska, försäkringsmedicinskt beslutstöd användas oftare vid 5

6 sjukskrivning vilket kan bidra till en önskad patient- och rättssäker sjukskrivning till nytta för alla. Vinsten blir även att det frigör tid för alla parter som kan läggas på andra värdeskapande arbetsuppgifter. De egentliga svårigheterna i mötet mellan den medicinska bedömningen och bedömningen av arbetsförmåga består i att det är två helt skilda system som ska samverka. Försäkringskassan är en myndighet som har att verkställa regeringens och riksdagens beslut. Verksamheten styrs av strukturella regelverk med utgångspunkt i samhällsperspektivet. Hälso- och sjukvården å andra sidan har sin utgångspunkt i den enskilde individen och att bota eller lindra dennes symptom. Det blir därmed viktigt att det är tydligt för de inblandade parterna vilket perspektiv som samverkan utgår ifrån. Det stora behovet inom sjukvårdsenheterna är att få stöd i de enskilda fallen, där finns en viss frustration över att inte nå fram med sin beskrivning. Den mer generella informationen från Försäkringskassan ger en positiv effekt men tar inte bort den egentliga frustrationen hos behandlarna. Mer direktkontakt med försäkringsmedicinsk rådgivare skulle kanske bidra till en högre kompetens och därmed minska frustrationen något. Därutöver finns ett internt behov inom sjukvårdsenheterna av ett mer etablerat rehabiliteringssamarbete. De undersökta enheterna har kort erfarenhet av metoden med kontaktperson. Det borde vara förtjänstfullt att göra en djupare utvärdering av arbetet i Hemse där man har lång kunskap av ett nära samarbete med Försäkringskassan. Det skulle också ge ett mervärde om förankringen av metoden kunde ske med hjälp av Hemsegruppen och att deras erfarenheter användes aktivt i det fortsatta arbetet. I resultatet framgår det bland annat att i de fall kontaktpersonen från Försäkringskassan uttryckligen utgår från de behov som hälso- och sjukvårdspersonalen identifierar skapas en dialog. Detta gör det tydligt att behovet av att mötas positivt påverkar verksamhetsmotivet för samverkan då en enskild aktör (verksamhet/myndighet) inte ensam kan lösa brukarens problem (Daisy, socialstyrelsen 2008:20). Ett annat tungt motiv för samverkan som syns i resultaten från fokusgrupperna är kunskapsmotivet samverkan kan bredda och fördjupa kunskapen om fungerande re/habilitering, men framförallt förstärka specialistkompetensen samtidigt som den integrerar den i en större helhet (Daisy, socialstyrelsen 2008:20). Av den löpande dokumentation som kontaktpersonerna genomfört under projekttiden framkommer att vissa frågor är aktuella för i princip alla de vårdenheter som har kontaktperson, men att andra är av stort intresse för vissa men mycket begränsat för andra. Det framkommer också att behovet av och möjligheterna till att ha dessa träffar ser mycket olika ut. Vissa enheter ser ett stort behov och bokar i princip alltid nya tider vid sittande bord. Andra har önskat glesare träffar, eller att möten bokas efter behov. Det är också tydligt att kontaktpersonsmötena på intet sätt är någon envägskommunikation utan att de i stor utsträckning även är ett forum för vården att förmedla information till Försäkringskassan. På så sätt ökar kunskapen hos båda parter och vi ser därigenom ökade förutsättningar för en rättssäker och effektiv sjukskrivningsprocess. Vad gäller rutin/modell för kontaktpersonssamverkan är vår uppfattning efter denna införandefas att det varken är möjligt eller ens önskvärt att utforma en detaljerad modell för 6

7 hur samverkansformen kontaktperson på sjukvårdsenhet ska se ut. Enheterna har olika uppdrag och förutsättningar och därmed olika behov och möjligheter till sådan samverkan. Vi uppfattar den generella rutin för hur samarbetet ska se ut som utformats som fullt tillräcklig för att fortsätta samarbetet och kanske även utöka det till att omfatta fler vårdenheter. Utgångspunkten i projektplanen var att ett antal effektmål skulle kunna uppfyllas om projektet nådde sina mål. Ett av dessa effektmål var att antalet korrekt ifyllda medicinska underlag skulle uppgå till minst 50 % under Detta skulle medföra att behovet av att komplettera medicinska underlag ska minska under 2010 och framåt. Kvaliteten i de medicinska underlagen ska granskas nationellt inom ramen för Sjukvårdsmiljarden. Denna granskning ska ännu genomföras och vi vet alltså ännu inte vilket resultat Gotland kommer att uppnå. Stickprovsgranskningar som genomförts lokalt under året pekar dock mot att andelen korrekt ifyllda medicinska underlag legat runt 50 % under Vidare skulle kontaktpersonsarbetet resultera i att sjukvården och Försäkringskassan upplever att en fördjupad samverkan underlättar arbetet kopplat till sjukskrivning. Det är svårt, och kanske också för tidigt, att utvärdera om så blivit fallet. Att samtliga tillfrågade ställt sig positiva till en fortsatt samverkan ser vi dock som en fingervisning mot att arbetet faktiskt haft en sådan effekt. Ett tredje effektmål var att försäkringsmedicinskt beslutstöd ska användas vid sjukskrivning. Någon särskild uppföljning av att så blivit fallet har inte kunnat genomföras i samband med denna utvärdering. Det finns anledning att återkomma till frågan under innevarande år. Det sista effektmålet som satts upp i projektplanen var att fördjupad samverkan ska underlätta för den enskilde att snabbare komma i gång och att möjligheten till återgång i arbete underlättas. Under 2010 har ohälsotalet för Gotland minskat från 34.1 (december 2009) till 31.3 (november 2010). I hur stor omfattning projektet bidragit till detta är dock mycket svårvärderat. Slutsats Utifrån dessa försiktigt positiva resultat ser vi med fördel att Försäkringskassan och hälsooch sjukvården fortsätter utveckla rutinen med kontaktperson inom vården. Inriktningen i detta arbete bör vara att det varken är möjligt eller ens önskvärt att utforma en detaljerad modell för hur samverkansformen kontaktperson på sjukvårdsenhet ska se ut. Enheterna har olika uppdrag och förutsättningar och därmed olika behov och möjligheter till sådan samverkan. En flexibilitet i upplägget ser vi som en förutsättning för att denna samverkan ska kunna fortleva. Via de lärdomar som detta projekt medfört ser vi goda möjligheter att fortsätta arbeta med och kanske även bygga vidare på denna rutin, som kan ses som en pusselbit i en samverkan som är värdeskapande både för aktörerna och framförallt för medborgarna, genom att den bidrar till att skapa en än mer effektiv och rättssäker sjukskrivningsprocess. Det är tänkbart att vårdenheternas behov av ren information successivt kommer minska allt eftersom samarbetet med kontaktpersonen fortgår. Förhoppningsvis ger det förutsättningar och utrymme för en djupare form av samverkan via exempelvis det goda samtalet kring medicinska underlag ur ett jämställdhetsperspektiv, rehabilitering och andra gemensamma områden. Visby Mats Granström Caisa Skoggren 7

8 Bilaga Rutin för kontaktpersoner Rutin för kontaktperson på sjukvårdsenhet Uppdraget: Kontaktpersonen ska regelbundet besöka kliniken och är tänkt att dels fungera som försäkringsmedicinsk resurs, dels knyta personliga kontakter med olika personalkategorier och därmed minska avståndet mellan vården och Försäkringskassan. Kontaktpersonerna ska inte ta över de personliga handläggarnas roll i att förmedla och ta emot information i individärenden utan de ska istället finnas som en resurs i försäkringsfrågor, kunna svara på generella frågeställningar och förmedla kontakt mellan behandlande läkare och ansvarig personlig handläggare vid LFC. Första mötet: Efterfråga förväntningar, ta emot och teckna ner. Beskriv uppdraget. Förmedla förväntningar och mål. Gör en plan för fortsatta möten, tider och övergripande innehåll. Efterföljande möten: Fokus på medicinska underlag och försäkringsmedicinskt beslutsstöd, även vid policydiskussioner. På varje enhet ska minst en FMR-sittning genomföras. Ge efterfrågad, riktad regelinformation. Erbjud återkoppling på medicinska underlag, individuell eller gruppvis. Löpande: Dokumentera vad som tagits upp på träffarna och lämna dokumentationen till samordnande funktion på Försäkringskassan. Delta i försäkringskasse-interna möten med andra kontaktpersoner, för erfarenhetsutbyte och lärande. 8