PRAKTIK OCH TEORI NR 2/2001 MALMÖ HÖGSKOLA

Transkript

1 PRAKIK OCH EORI NR 2/2001 MALMÖ HÖGSKOLA JÄMLIKHE DEBA UBLICK MALMÖ HÖGSKOLA

2 Praktik och teori 2/2001 Jämlikhet Debatt Utblick ISSN

3 Våra hemsidor på nätet och den tryckta skriften kompletterar varandra. På nätet hittar du konferenser, seminarier och liknande dagsaktuella saker. Kalendariet uppdateras ständigt. Praktik och teori och olika skrifter finns också på nätet i pdf-format. Dessa kan läsas med Acrobat Reader som kan hämtas hem gratis på nätet. Preumerera på pappersutgåva För prenumeration kontakta Mia Andersson, Regionalt utvecklingscentrum, tel , fax marie-louise.andersson@lut.mah.se Omslag: Elsa Andersson 2

4 Innehåll Redaktionen Förord 4 ema Alexandra Hill Rödstrumpor eller gubbslem? Feminism i unga människors medvetande. 6 Ylva Gislén och Margareta Melin-Higgins Det måste få röra om! 13 Anna Lundberg Forskarstuderande och mamma föder många tankar. 23 Lena Martinsson Varför så trubbiga kategoriseringsprinciper? 32 Helena Smitt Hur går det med jämställdhetsarbetet på Malmö högskola? 40 Leif Hellström Medaljens fram- och baksida. 46 Robert Fransson och Greger Hoel Är manlig omvårdnad naturlig eller inlärd? 59 Ulrika Andersson Vad behövs: Fler män i sjukvården eller ett feministiskt perspektiv? 63 Rainer Bauböck Public culture in societies of immigration. 69 Björn Sundmark»Hasta la Vista, Baby!«eller: Communication in English. 75 Lotta Wogensen Kvinnligt - manligt eller hur man visar vad som finns om jämställdhet. 83 Debatt Leif Hellström Kan vi lära oss något av SIQ? 87 Utblick Börje Lindblom Inspektion - till vilken nytta? 93 3

5 4 Redaktion Johan Agborg, formgivare Stefan Bresche, fotograf Helena Smitt, redaktör Vill du bidra med ett eget inlägg? Skicka artiklar till Helena Smitt Malmö högskola Lärarutbildningen Praktik och teori Malmö Ansvarig utgivare: Olle Holmberg Förord redje numret av Malmö högskolas gemensamma tidskrift Praktik och teori har som tema Jämlikhet. Det skulle man kunna skriva hur mycket som helst om. Fundamentet för hela demokratin vilar på att alla människor ska behandlas lika oavsett kön, klass och etnicitet. Det handlar i högsta grad också om rättigheter att alla oavsett klass, kön och etnicitet ska ha lika möjligheter till exempelvis utbildning och högre utbildning eftersom det hänger så intimt samman med en människas livschanser. Läser man Malmö högskolas visioner uttrycks detta också - fast mera omskrivet. Det står att man ska attrahera studenter från hem med svaga studietraditioner, studenter med invandrarbakgrund eller studentgrupper som väljer andra vägar till arbetslivet än genom högskolestudier. Däremot talas inte längre om klass. Det är dock för tidigt att säga hur Malmö högskola lyckas i dessa visioner. Den för alla områden gemensamma studiestartsenkäten riktad till studenter med frågor om kön, föräldrars utbildningsnivå, etniskt ursprung o.s.v. stoppades i första omgången och först nu, flera år senare, håller den på att upprättas och genomföras. Det kan du läsa om i en artikel. Att det inte är lätt att bryta könsmässiga uppdelningar i olika utbildningar på Malmö högskola framkommer i en annan artikel. Det är också så att all verksamhet ska genomsyras av perspektiv som handlar om just genus och jämställdhet, internationell migration och etniska relationer medan det tredje perspektivet handlar om natur- och resurshushållning. Klassperspektivet finns överhuvudtaget inte med. Det är också intressant att när P& redaktionens ambition är att ge ut ett nummer om Jämlikhet så kommer det i hög grad att präglas av genus och jämställdhet. En enda artikel handlar om att olika invandrarminoriteters olika kulturer måste

6 vara med och omformulera den offentliga kulturen medan artiklar om klassmässiga aspekter nästan helt försvinner. Man kan undra varför? Är det för att jämställdhetsarbetete i form av handlingsplaner med löneredovisning, representativitet m.m. måste finnas med i snart sagt varje verksamhet och på det sättet blivit politiskt korrekt. Eller är det för att klass blivit mer svårdefinierat och mer luddigt i konturerna, som det står i en annan artikel. Överhuvudtaget är det en mycket stor variation mellan artiklarna vad gäller stilar och angreppsätt, vilket bottnar i skribenternas skiftande utgångspunkter, värderingar, förhållningsätt m.m. vära kast alltså vilket också speglar högskolans vardag. Som vanligt är det du som läsare som väljer och vrakar mellan rubriker som Hasta la vista Baby, Det måste få röra om, Forskarstuderande och mamma m.m. Du kan också läsa om ungdomars syn på feminism och om det är fler män i vården som behövs eller ett feministiskt perspektiv. I debattdelen fortsätter diskussionen om kvalitet och hur och vem som mäter kvalitet. Utblicken har besökt England. Nästa nummer av Praktik och teori har En högskola för alla? som tema. Vill du bidra med artiklar vill vi se dem senast i början av september. I redaktionsrådet ingår: orbjörn Forslid, IMER Ylva Gislén, KKK Annika Karlsson, LU Mikael Matteson, HS Karin Müntzing, LU Helena Smitt, LU Christina ovoté, BI Bilderna har ingenting med innehållet att göra. Bilderna lever oberoende och vid sidan av texten för att visa hur olika människor kan vara. De ska ses som en egen del. Besök gärna vår hemsida: 5

7 Alexandra Hill Rödstrumpor eller gubbslem? Feminism i unga människors medvetande Per: Jag tänker på tanter! Såna som tycker om sig själv och sånt Natasha: Nä, jag tänker på kvinnor och deras rättigheter och vad dom står för Sandra: Jag tänker på såna som inte rakar sig och sånt, du vet på V, en sån tjej som va på Baren Christian: Nä, men innan var det ju så att man trodde att det var såna som hatade män och allt sånt, fast det har man ju förändrat nu Jenny: Det är bara jämställdhet. Jag känner jättemånga killar som är feminister. Det tycket jag är jättefint att dom har upptäckt att folk behandlas olika beroende på vilket kön man har Citaten ovan är från en gruppintervju med fem elever som går första året på gymnasiet. De har alla en bild av vad feminism är, men den är långt ifrån enhetlig. Feminism är ett mångtydigt begrepp som ger människor olika associationer. Någon tycker det är självklart att vara feminist, andra tycker det är svårt att säga att de är feminister eftersom folk verkar uppfatta begreppet så olika. Då är det bättre att förklara vad man tänker istället, menar Anna, 18 år. Under våren har jag ägnat mig åt vad jag kallar den populariserade feminismen. Jag har läst boken Fittstim, kvällstidningskrönikor, tidningarna Vecko Revyn och Darling och Sydsvenskans insändarsida Postis. Jag har lyssnat på rap-artisterna Melinda Wrede och Feven, kollat på V3:s Baren, och ställt mig frågan: Vad betyder de feministiska ambitionerna eller anspelningarna i de här medierna för unga människors funderingar kring feminism och könsroller? 6

8 Diskussionen olika i olika medier Diskussionen om feminism i dessa medier ser väldigt olika ut, framförallt beroende på sändarnas olikartade syften. I Vecko Revyn handlar det exempelvis om att feminism säljer, i Postis kan det vara frågan om självupplevd könsmobbning i skolan. Bilden av feminismen i dessa forum är många gånger uppmuntrande, men ibland förledande, som jag ser det. Det gläder mig ändå att samtalet faktiskt finns där. Hade jag själv fått höra talas om feminism eller fått möjlighet att prata om könsroller när jag gick i femte klass, så hade jag kanske gjort uppror när killarna i klassen skulle näcka en del tjejer. Om diskussionen varit tillgänglig för mig i åttonde klass så hade jag kanske varit bättre rustad för att stå emot förväntningar och stereotypa föreställningar om kvinnan och kvinnokroppen. Media har en viktig roll för att göra unga människor uppmärksamma på debatten kring feminism. Få undgår när unga feminister invaderar Fröken Sverige-tävlingen med Gubbslem-banderoller eller har missat Fevens uppmaning om att bränna bh:n. Feminismen i de populära medierna kallas ibland för hobbyfeminism eller pseudofeminism, vilket för mig är fel ingång. Den är visserligen förenklad och delvis urholkad jämförd med feminism inom akademier eller politiska rörelser. Men, poängen som jag ser det är att den är tillgänglig. Den är konkret, vardaglig, nära till hands och den talar direkt och rättframt till en bred och framför allt ung publik. Fördomsfull bild av feminism För att få en bild av hur unga människor tänker har jag gjort elva intervjuer med killar och tjejer mellan 13 och 18 år, där vi bland annat har pratat om könsroller, funderingar kring mediebilder och feminism. Det visar sig i intervjuerna att många har en mycket fördomsfull bild av feministen. De refererar till karaktäristika som oattraktiv, aggressiv och mansfientlig. Det blir däremot tydligt att detta är associationer till begreppet. Artonåriga Anna vi- Linda Nygren 7

9 sar på hur associationen skiljer sig från hur hon faktiskt vill förklara begreppet när hon säger: Alltså den första tanken som dyker upp i mitt huvud är militant feminism, alltså verkligen dom som springer utan bh och som ska visa sina buskar under armarna [ ] och som förespråkar kvinnlig dominans över manligheten, och det är sånt jag stör mig på. Men när jag tänker lite längre så kommer det upp dom som kämpar för rättvisa helt och hållet, och att man inte ska göra skillnad mellan könen. Associationer till 70-talet hinder för nya infallsvinklar För Anna är jämställdhet, och att man ska ha lika förutsättningar oavsett kön, en självklarhet, men hon aktar sig för att kalla sig feminist eftersom hon inte vill bli missförstådd. Kajsa som är 15, menar att hon uppfattar feminism som någonting bra, men jag har alltid tänkt att feminister sticker ut, dom är speciella. Att begreppet uppfattas som problematiskt kan ha flera orsaker. Associationerna till 70-tal och vänsterradikala grupper som Rödstrumporna är exempelvis dominerande hos många, vilket utgör ett hinder för nya infallsvinklar. Begreppet blir också alltmer vanligt förekommande i sammanhang som många inte heller kan identifiera sig med, till exempel när borgerliga politiker anpassar feminismen till sin ideologi. Jag tror inte att Anna eller Kajsa är rädda för att bli förknippad med någon av dessa politiska inriktningar. Deras avståndstagande beror snarare på att de värjer sig mot att feminismen identifierar kvinnan som underordnad grupp. Kanske för att de faktiskt inte känner igen sig i en sådan situation, kanske för att de inte vill känna igen sig - av rädsla för att förlora något av sin identitet och självkänsla. Ungdomar ifrågasätter traditionella könsroller Flera av ungdomarna tycker att det är svårt att ange könsspecifika drag hos killar och tjejer utan att reservera sig, vilket jag tolkar som att feminismens ifrågasättande av naturgivna roller faktiskt har fått genomslag. Peter som är 13 år avfärdar vissa kompisars påståenden om att killar gillar mekanik, och tjejer gillar smink med det tycker 8

10 inte jag, jag tycker att vi är ganska lika. De allra flesta är kritiska mot stereotypa representationer av kvinnan i exempelvis reklam. Framförallt tjejerna blir upprörda och deras realistiska argument framstår för mig som deras enda vapen för självbevarelse: Man kan ju inte äta och leva normalt om man ser ut så där, menar Jenny 16 år, Jag skulle också kunnat se ut så om jag opererade mig, säger Julia, 13 år. I Postis och på kvällstidningarnas tyck till - sidor har jag däremot hittat flera exempel på upprörda reaktioner när könsroller ifrågasätts. När identifikationen med en traditionell mans- respektive kvinnoroll är stark, gör tanken på att dessa roller inte skulle vara naturliga att man känner sig personligen ifrågasatt. Problemet som jag ser det är emellertid inte att man identifierar sig som just kvinna eller som man, utan de förväntningar man lägger i begreppen kvinna och man. Författaren och feministen Nina Björk skriver i sin bok Under det rosa täcket (1996) om drömmen om en feminism bortom Kvinnan med stort K, en dröm om en människa som inte får sin identitet och mening bestämda av sitt kön. Denna tanke finns också närvarande i de ungas funderingar. Jasmine, 18 år, uttrycker: Varför ska tjejer vara oskuld och inte männen? Varför får han ligga med andra och inte hon? Jag menar inte att hon ska göra samma sak, men ändå. Ändå långt kvar till att förväntningar kring kön inte avgör förutsättningar Det Jasmine efterfrågar är alltså inte att kvinnan ska ligga med andra män, utan att tanken på att hon gör det ska vara möjlig. Redan 1970 påpekade Germaine Greer i Den kvinnliga eunucken vad den omöjliga tanken kan ha för innebörd: Betraktar du dig själv som frigjord, så fundera bara på hur det skulle kännas att smaka på ditt eget mensblod mår du illa vid blotta tanken har du fortfarande långt kvar, flicka lilla. (1970/1999: 47). Jasmines verklighetsuppfattning att tanken om sexuell frihet är möjlig när det gäller män men inte kvinnor är ett tydligt exempel på vad Nina Björk ser som feminismens uppgift att kritisera och ifrågasätta. Först när förväntningar kring kön 9

11 inte avgör en människas förutsättningar, kan den stora utopin bli verklighet. Jasmines beskrivning av relationen mellan killar och tjejer synliggör ett ojämnt maktförhållande. I sin vardag upplever hon att hon som kvinna ses som mindervärdig, exempelvis när killarna kommenterar hennes eller väninnornas kroppar. Få av killarna talar om ett ojämnt förhållande mellan unga killar och tjejer. Deras bild av feminism handlar snarare om jämlikhet i vuxen värld. De hänvisar till exempel till lika lön och att kvinnor ska kunna vara chefer, som ju inte har direkt relevans i deras egen vardag. Erik 17 år, menade att han inte tänker på att tjejer diskrimineras förrän det kommer upp till diskussion, vilket på sätt och vis bekräftar min tolkning om att killar inte själva upplever ett ojämlikt förhållande mellan könen. Killars begränsade intresse för feminism tror jag uteslutet beror på de inte har egna erfarenheter att förstå den utifrån. Mannen har stor fördel av att studera världen genom feministiska linsen Jag tror nämligen att vägen till ett feministiskt förhållningssätt utgår från egna upplevelser av att män och kvinnor inte lever på lika villkor. Men på vägen dit behöver man verktyg för att förstå och förändra, och den vägen kan unga behöva hjälp att finna. Feminismen i de populära medierna vänder sig först och främst till en kvinnlig publik, vilket jag också tycker avspeglar sig i en högre feministisk medvetenhet bland tjejer. I mitt arbete har jag dock hela tiden utgått från att mannen har en självklar plats i feminismen. Han har lika stor fördel av att studera världen genom den feministiska linsen och ifrågasätta de förväntningar och krav som vilar på Mannen, med stort M. En av de få som har tagit sig an ett sådant perspektiv är den amerikanska feministen, journalisten och författaren Susan Faludi i sin bok Ställd. Förräderiet mot mannen (2000). Mina förhoppningar vad gäller en populariserad feminism står naturligtvis inte oemotsagda, särskilt som den numera tar sig så många olika uttryck. När den engelska feministen och kommunikationsprofessorn Angela McRobbie (2000) kritiserar den populariserade feminis- 10

12 men är det en högerinriktad, individualistisk feminism hon vänder sig mot. Och om det överhuvudtaget är relevant att nämna ett könsrollscementerande program som V3:s Silikon i detta sammanhang, skulle jag gärna kalla dess budskap för pseudofeminism. Popularisering av feminismen bra om ifrågasättande Jag ser en potential i populariseringen av feminismen så länge den är i grunden ifrågasättande. Många varianter jag stöter på har inte den karaktären. Budskapet i exempelvis Vecko Revyn snarare förstärker det stereotypt tjejiga i sin strävan att framhäva och stärka sina läsare. Däremot ser jag Fittstim som exempel på feminism som ifrågasätter. Här experimenterar författarna med samhällsbilden, de ifrågasätter de stereotypa mönster och roller kvinnor lever i. En sådan feminism tillhandahåller nya och alternativa verkligheter för unga människor mitt uppe i ett stort identitetssökande. I detta ser jag en möjlighet för unga att inte låta sig begränsas av förväntningarna som vilar på Kvinnan och Mannen. Jag ser också en möjlighet för den enskilde individen att förstå att hon eller han är del av ett större sammanhang, att individuella problem i många fall inte ska ses som personligt utan som samhälleligt. En sådan insikt får inte vara förbehållen en skara intellektuella människor. Att för en bred och ung publik tillhandahålla ett verktyg för att ifrågasätta levnadsvillkoren ser jag som den populariserade feminismens främsta uppgift. Fotnot: En del namn är fingerade. Alexandra Hill går tredje och sista året på programmet för medieoch kommunikationsvetenskap på K3, Malmö högskola. Den här artikeln är en förkortad version av hennes c-uppsats som är färdig i juni Referenser Björk, Nina (1996) Under det rosa täcket Faludi, Susan (2000) Ställd. Förräderiet mot mannen Greer, Germaine (1970/1999) Den kvinnliga eunucken McRobbie, Angela (2000) Sweet Smell of Success? New Ways of Being Young Women i Feminism and Youth Culture 11

13 Andreas ursell 12

14 Ylva Gislén och Margareta Melin-Higgins Det måste få röra om! Ett samtal om genusperspektiv och utbildning Vad betyder det att ha ett genusperspektiv i utbildningen? Vad får det för konsekvenser för formen på undervisningen och för studenterna? Och krävs speciella förutsättningar? I ett kommenterat samtal problematiserar och diskuterar lärarna Margareta Melin- Higgins och Ylva Gislén på Medie- och kommunikationsvetenskap på K3 samt studenterna, Alexandra Hill och David Gustafsson, dessa frågor. Genusfrågor är ett av tre perspektivområden på Malmö högskola. Men högskolan har också, bland annat i Elisabeth Aquilonius artikel i förra numret av Mahskara, fått kritik för att genus inte ingår i undervisningen på det sätt som var sagt; att det helt enkelt bara är fråga om tomma ord. Programmet för Media och kommunikationsvetenskap, MKV, på K3 nämns dock som ett fungerande undantag. Utgångspunkterna för undervisningen på programmet för MKV, är en syn på studenterna som individer, att ett kritiskt förhållningssätt står i centrum och att diskussionsseminarier är en viktig del av varje kurs. Målsättningen är att genusperspektivet ska integreras i samtliga delkurser. Flera gånger under samtalet kommer vi dock in på att många studenter upplever genusperspektiv och feministiska teorier som kontroversiella och provocerande: Ylva: Vad är det då som skiljer ett genusperspektiv från andra perspektiv? På de flesta utbildningar får man olika teoretiska perspektiv på ämnet, men vad är det som gör att man uppfattar just genusperspektivet som kontroversiellt? Margareta: Ja, efter vår introduktion, där Bosse Reimer presenterade sig som användarforskare och jag presenterade mig som feministisk forskare var det flera i Davids klass som berättade att de känt sig hotade, att de kände att de inte skulle bli rättvist bedömda. Men det var ingen som sa att de kände sig hotade av Bosse, däremot att de kände sig hotade av mig. David: Det rör upp känslor, som jag tror är nyttiga och som alla behöver bearbeta. Det gamla vanliga är ju alltid tryggt. 13

15 Jag läste beteendevetenskap ett år här på högskolan, och där fanns inte en tanke på ett genusperspektiv. Det var tryggt och skönt. När någon sedan kommer och rycker i en kanske man hajar till. Och du går ganska rakt ut, Margareta. Man måste ta det. Världsbilden ifrågasatt Alexandra: Just att normen, det invanda ifrågasätts, det är ju ett hot. Det handlar om att den världsbild man tog för given blir ifrågasatt, och det gör människor rädda. Ylva: Ja, men om man jämför med en marxistisk teoribildning, låt vara att det är gammalt tankegods, men det finns säkert fortfarande människor som blir provocerade av det. rots det ifrågasätter man inte att det tas upp. Vad är det i ett genusperpektiv som väcker det kritiska tänkandet hos studenterna? David: Men andra teorier tittar inte på en könsmässig uppdelning. Ett feministiskt perspektiv kanske får en att tro att det måste bli två läger? Det är ändå en mansdominerad värld. Det finns mycket fördelar för män, och det kanske man inte vill släppa, som kille, medan tjejerna kanske ser sin chans. Kanske tror man att det ska bli två läger. Ylva: Kan det alltså ha att göra med att man ser fröet till potentiella konflikter i klassen? När det handlar om åsikter ser man ju inte dem på utsidan, men vilket kön vi tillhör döljer vi ju inte. David: Jo, åsikter syns inte. Alexandra: Men det är otroligt många tjejer som blir provocerade också? Margareta: Ja, jag har snarare uppfattningen att det är just tjejerna som reagerar mest. David: Man blir nästan förvånad över hur lurade många tjejer är. Det är helt otroligt vad de kan försvara. Jag har många sådana exempel när man tittar på, vad jag tycker, enormt kränkande reklambilder. Jag har hört tjejer hävda att det inte alls är så farligt. Det är nästan sjukt och jag kan tycka att det i större utsträckning är tjejer som försvarar det. Alexandra: Man kanske identifierar sig väldigt starkt med att vara kvinna, och när det ifrågasätts så ifrågasätts man själv som person. Det kan bli väldigt omtumlande. När de gäller åsikter så identifierar man sig inte lika starkt. Kanske är det sådana saker som gör att det blir så mycket mera laddat? 14

16 Margareta: Det ligger något i att jagbilden blir hotad, som du var inne på Alexandra. Alexandra: Men killars världsbild blir ju också hotad? De har antagligen inte sett att det finns en sådan norm. David: Vi vet att det finns skillnader och att det är orättvist. Men så kör man på i alla fall. Det är lätt för mig att säga att det är självklart att alla ska ha lika lön och samma rättigheter. Men jag sitter inte i den sitsen att jag behöver kämpa för det själv. Alexandra: Men jag tycker inte - och den ingången jag har i mitt examensarbete - att män ska behöva vara feminister för jämlikhets skull. Det tycker jag är att underskatta hela feminismens potential. Det finns ju faktiskt krav på dig som man också David. Du ska leva upp till väldigt många förväntningar som ligger på ditt kön. Man kan använda genusperspektivet för att se väldigt mycket: hur man ser på saker och hur man klassificerar. Ylva: Du menar att en man kan vara feminist för sin egen skull? Alexandra: Snarare att feminismen ger redskap för att analysera också mäns personliga erfarenheter. Genusperspektiv ses fortfarande med misstänksamhet Diskussionen visar väldigt tydligt att det är kontroversiellt att tillföra ett genusperspektiv i undervisningen. Många känner sig hotade eller utmanade. Detta gäller inte bara studenter. På många högskolor och universitet ses genusperspektiven fortfarande med misstänksamhet eller får representeras av delkurser och enstaka personer som får fungera som alibin: Margareta: För mig är det fullkomligt självklart att ha ett feministiskt perspektiv. Nu är jag medieforskare men jag tror att det hade följt med mig vad jag än sysslat med. Jag har aldrig plötsligt tänkt att, oj, nu måste jag ha ett feministiskt perspektiv, utan det har snarare fötts fram, som en fundamental del av min forskning och undervisning. På de flesta utbildningar tar man upp olika perspektiv på ämnet; till exempel marxistisk kontra liberal historieskrivning. För mig är det självklart att ett feministiskt perspektiv är ett av dessa och jag kan inte tänka mig medieforskning utan det. Men det är inte är lika självklart för andra, och det finns många institutioner och läroböcker där detta överhuvudtaget inte tas upp. 15

17 1 JMG= Institutionen för Journalistik och masskommunikation i Göteborg. QMUC= Queen Margaret University College, Edinburgh. 2 programansvarig för MKV-utbildningen. Alexandra: Hur har det varit på de ställen där du arbetat tidigare? Margareta: På JMG i Göteborg togs det inte upp, och är fortfarande svagt representerat. rots att det finns personer där som har en genusteoretisk inriktning, finns det inte som ett inslag i grundutbildningen. Likadant var det på QMUC 1 i Skottland. På Malmö högskola har jag däremot aldrig behövt kämpa: genusperspektivet är självklart för Bosse Reimer 2 och för Inger Lindstedt som var ansvarig för uppbyggnaden av K3. Dessutom har Malmö högskola som ett uttalat mål att genusperspektivet skall genomsyra all utbildning. Alexandra: Men det har man hört att det inte gör? Jag tror ändå att det faktum, att du finns här och driver frågorna, har betydelse för vår uppfattning att det fungerar här. Margareta: Det är klart att det spelar roll. Och det finns också en skillnad mellan att vilja ha ett genusperspektiv - och att ha den kunskap som krävs för att verkligen genomföra det. Ylva: Det är ju svårt för er att jämföra med andra MKVutbildningar, men det vore ändå intressant att höra hur ni uppfattar det? Alexandra hade ju gått här ett helt år innan Margareta kom hit. Alexandra: Ja, fast nu har jag svårt att tänka mig hur det var innan. När man väl fått det perspektivet blir det svårt att tänka utan det. Men att det finns en person som står för det tror jag är viktigt, någon som håller frågeställningarna levande. Integrerat eller separat? Det är alltså inte bara att säga att man ska ha ett genusperspektiv, det krävs också att det finns en genuin förankring i ledningen för att genus inte ska förvandlas till ett alibi. Det måste också finnas drivande personer och lärare i ansvarsställning, med kunskaper i feministisk teori. Men hur undviker man att det ses som något åtskiljt från den övriga undervisningen? David: Jag vet inte, jag tycker att det fungerar bra. Ibland kan jag tycka att det är för mycket och ibland för lite, men det är ju en balans man måste hitta. Att det finns ser jag som självklart nu. Margareta: När är det för mycket och när är det för lite? David: Det är mera en känsla. Jag vet bara att jag har tyckt att nu går det här igen och andra gånger kan det kännas som att vi tappar bort det. 16

18 Margareta: Finns det ställen där du tycker det kan stärkas? David: Ja, fast det finns alltid med, även i de kurser där du inte undervisar, latent. Jag tror att alla blivit så pass medvetna och det märks också att folk drar i det på ett annat sätt nu. Margareta: Så det ligger hos er, när det inte tas upp av läraren? David: Ja, definitivt. Det är ju inte alla lärare som tar upp ett genusteoretiskt perspektiv, men då är det ofta någon av oss som frågar. Det märks också i våra uppsatsarbeten, att det går en sådan röd tråd genom dem. Vissa väljer att inte ta upp genus som en infallsvinkel, men jag tror att det är mer närvarande. Särskilt om man skall jämföra med andra utbildningar - fast det är förstås en spekulation. Alexandra: Om jag talar av egen erfarenhet så har jag ju definitivt börjat dra i de här trådarna sedan jag fick feministisk teori som ett övergripande perspektiv. Jag tror nog att jag ser att många i klassen också har tagit in det i sina medvetanden, att de har börjat tänka på ett annat sätt, reflektera över det. Det märker jag också privat, att människor säger att jag har börjat tänka på det sen du sagt det. Det smittar av sig. Margareta: Hur tycker du, som är nästan klar med din utbildning, att man kan stärka det feministiska perspektivet? Alexandra: Grunden tror jag är att det blir integrerat och att det inte ligger som ett eget block. I kursen Medier som forskningsfält fungerade det väldigt bra, det kändes naturligt och integrerat. Och så ser jag ju också på perspektivet i sig, att man faktiskt kan integrera det på alla nivåer, och det är också då man kan få förståelse för det. Ylva: Det är intressant, för David verkar mena att det inte är någon nackdel att det är koncentrerat och samlat. Att det är studenterna som bär perspektivet där emellan, och du Alexandra talar mera om något som löper hela tiden, är integrerat, men därmed kanske inte heller lyfts fram på samma sätt? David: Fast jag tror att det är bättre att det finns med hela tiden. Alexandra: Det är också viktigt att olika lärare lyfter fram det, så att man som student inte kopplar ihop ett feministiskt perpektiv med dig som person Margareta. Margareta: Det har också varit en målsättning för mig. I Skottland var jag den feministiska läraren med stort F, medan Jesper Landström 17

19 här tar jag mycket medvetet in andra lärare som diskuterar ett feministiskt perspektiv. Märker ni förresten skillnad på en kurs som jag har lagt upp, jämfört med andra kurser? Alexandra: Jag vet inte, det skulle i så fall vara de här mer diskuterande föreläsningarna som ni har börjat med, där ni föreläser och diskuterar tillsammans fast jag har hört folk som sagt att det är slöseri med resurser David: Det tyckte jag var riktigt bra, när ni gjorde så. Men annars, rent spontant tycker jag inte att det är någon stor skillnad. Margareta: Jag tror i och för sig också att det speglar att vi arbetar i team och sitter tillsammans i en studio. David: Det känns som att det är relativt nära till studenterna också. Margareta: Där är det intressant att titta på hur hela K3- huset, som Inger Lindstedt, den förra prefekten, haft stort inflytande över, hur hela arkitekturen befrämjar en mer öppen struktur. Jag tror att det hade sett väldigt annorlunda ut om hon varit en man, eller i alla fall en man med ett traditionellt tänkande måste jag säga, eftersom K3s forskningsansvarige Pelle Ehn har också haft stort inflytande i samma riktning som Lindstedt. Drivande personer räcker inte Ett antal drivande personer och delkurser räcker alltså inte för att ett genusteoretiskt perspektiv ska upplevas som viktigt av studenterna. Det behöver integreras, vara en naturlig del av ett utbildningsprogram och förankras i hela lärarteamet. Men sker detta utan konsekvenser för pedagogiken som helhet? Ylva: Innebär ett genusperspektiv också att den pedagogiska formen måste förändras? Måste det finnas en viss arkitektur och vissa undervisningsformer för att det ska fungera? Alexandra: Under en vanlig föreläsning är det lätt att låta bli att ta ställning själv. Men sitter man i en diskussionsgrupp tvingas man tänka och formulera sig, och blir ifrågasatt. Diskussionsseminarier lär en mycket utöver den rena informationen, att resonera, problematisera och komma fram till något. Margareta: Men kräver ett genusperspektiv verkligen t. ex. mer diskussioner i undervisningen och tycker ni att det finns en sådan koppling här? Jag anser nämligen själv att den kurs jag lagt upp som har minst explicita inslag av feministisk teori ändå är den kurs där jag i störst utsträckning har 18

20 genomfört vad jag kan tänka mig att kalla en feministisk pedagogik. Ylva: Vad menar du med det? Margareta: Jag tänker på ett förhållningssätt till inlärningsprocessen som strävar efter ett kritiskt förhållningssätt och till dialog. Att man som lärare talar om var man står och inte skiljer mellan sina roller som forskare, lärare och privatperson, eller är rädd för att ta kritiska diskussioner med studenter. Ylva: Fast jag är inte säker på om det har att göra med just feminism, utan kanske snarare med en medvetenhet om att man talar utifrån ett perspektiv som är ifrågasättande? Alexandra: Det känns som att det kräver en dialog. David: Ja, för att det inte lika självklart som mycket annat, och att det rör upp känslor, och att det därför kräver mera tid. Alexandra: Jag tror, apropå det vi pratade om identitet, att ett genusperspektiv berör alla, på ett sätt som inte är lika tydligt på andra områden. Man är antingen man eller kvinna. Ifrågasättande kräver klara ståndpunkter Kanske finns det inte något som kan kallas för en feministisk pedagogik. Däremot verkar det tydligt att ett genusperspektiv kräver, för att det är mer kontroversiellt, mer diskussioner, inte bara med studenterna utan också lärare sinsemellan. Man kan inte ifrågasätta utan att också tillåta ett ifrågasättande. Alexandra: Ni säger öppet att ni är feministiska forskare, och då kan jag förhålla mig till det. Motsvarigheten skulle vara att man hade ett tydligt avgränsat feministiskt block. Integrerar man det så blir det ett helt annat ställningstagande från skolans sida. Å andra sidan kanske några skulle börja tala om tankesätt som smygs in, en dold påverkan. Ylva: Jag är kluven inför det. Jag kan se att det uppstår en massa problem i kölvattnet av att man så tydligt deklarerar vad det är frågan om, eftersom studenter uppenbart kan känna sig hotade. Å andra sidan kan man lika gärna säga att problemet ligger på ett annat plan: att det är så oerhört få lärare som överhuvudtaget talar om var de själva står och hur de ser på världen. Och att man därför som student får svårt att förhålla sig till vad en lärare säger. Så att öppet deklarera en ståndpunkt är också är en gestaltning av vad feministiskt teori står för: att vilket sätt man ser på världen spelar roll. 19