En intervjustudie om motiven bakom att gå med i gäng

Transkript

1 Kriminologiska institutionen En intervjustudie om motiven bakom att gå med i gäng Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi III (30 hp) Vårterminen 2010 Jonas Kirschon och Isabel Paymandar

2 2

3 SAMMANFATTNING Syftet med denna uppsats är att öka kunskapen om de motiv som kan tänkas ligga bakom att en person väljer att gå med i ett kriminellt gäng. Detta görs genom att titta på hur individens uppväxtförhållanden såg ut och vidare se vad som lockade dem in på den kriminella banan, för att till sist se vilka motiv som de själva anger var viktiga bakom deras beslut att gå med i ett gäng. Vi har valt att studera detta genom att intervjua ett antal tidigare gängmedlemmar som alla haft sin bakgrund i olika mc-gäng. Alla intervjuer är genomförda med män och samtliga har kontaktats via frivillighetsorganisationer. Uppsatsen vilar på en bred teoretisk ansats där vi valt att förankra vårt resultat i Sutherlands teori om differentiella associationer, Hirschis teori om sociala band samt rational choice-teorin. Uppsatsens resultat och analysdel är uppdelade i tre olika teman; uppväxtförhållanden, kriminella karriären och gänganslutningen Det visade sig att det var olika motiv som intervjudeltagarna uppgav på frågan varför de valde att ansluta sig till ett kriminellt gäng. När det gällde deras uppväxtförhållande kunde det konstateras att den i stor grad påminde om varandras. Flera intervjudeltagare hade en svag anknytning till föräldrarna, där en fadersgestalt saknades i samtliga fall. Vidare beskrivs skoltiden som en besvärlig tid som kantats av skolk, bråk och umgänge med brottsliga kamrater. Det visade sig att det var främst tre faktorer som lockade med den brottsliga banan. Dessa utgjordes av spänning, pengar och makt. Vidare framkom att det var i huvudsak fyra olika motiv som framhävdes då intervjudeltagarna talade om vad som lockade med en gängtillhörighet. Man talade dels om att gänget gav individen en tillhörighet där denne kunde känna en gemenskap och broderskap med de andra medlemmarna dels om gänget som skapande av skydd mot olika intressen som hotade individen. Det som också nämndes var gängets struktur och känslan av att vara med och bygga upp något stort och starkt. Slutligen nämndes den makt- och statuskänsla gängtillhörigheten förväntades skapa för individen. 3

4 4

5 Innehållsförteckning 1 INLEDNING Bakgrund Syfte och frågeställningar Disposition Gängbegreppet Kriminell karriär TIDIGARE FORSKNING TEORI Differentiella associationer Rational choice-teorin Teorin om sociala band METOD OCH MATERIAL Val av metod Intervjuguide Intervjudeltagare Genomförande Förförståelse Etik Inspelning och transkribering Intervjuanalys Validitet och reliabilitet RESULTAT Resultat intervju med tidigare gängmedlemmar Intervjudeltagarna Uppväxtförhållanden Kriminella karriären Gänganslutningen Resultat intervju med polisen ANALYS OCH AVSLUTANDE DISKUSSION Uppväxtförhållanden Kriminell karriär Gänganslutningen SLUTKOMMENTARER Vidare forskning Litteraturlista Bilagor

6 6

7 1 INLEDNING 1.1 Bakgrund Kriminella gäng röjer ett allt större intresse i samhället. Man talar numera ofta i termer om att den organiserade brottsligheten breder ut sig och skapar problem på olika plan (BRÅ 2002 s 5). De organiserade gängen, framför allt de mc-relaterade, har varit en måltavla för mediernas uppmärksamhet kring den organiserade brottsligheten (BRÅ 2002, s 8). Bombdådet mot åklagaren Barbro Jönssons bostad 2007 kan illustrera medias stora intresse för de kriminella gängen men dådet visade även deras förmåga att ta till hot och våld mot enskilda (SvD 22/4 2009). Det har samtidigt konstaterats att en stor del av våldsbrottsligheten i samhället kan kopplas till de kriminella gängen. Denna uppsats har koncentrerats till att studera några tidigare medlemmar som har haft sin bakgrund i olika mc-gäng. Dessa liknar i mångt och mycket ett samhälle i miniatyr med egna lagar och ett socialt skyddsnät. Deras uttalade vilja att stå utanför samhällets lagar och regler har skapat ett eget samhälle (Mattson 2009, s 27). Samtidigt mobiliseras kampen mot de organiserade gängen. Inte bara myndigheter utan även kommuner och andra lokala aktörer sluts upp. Till exempel utnyttjas den kommunala förköpsrätten för att förvärva fastigheter för att slippa mc-gängen i kommunerna (Korsell m.fl s 4). Alltjämt är kunskapen om medlemmarna i gängen dålig. Denna uppsats ämnar öka kunskapen om vilka motiv som ett antal tidigare gängmedlemmar uppger som viktiga för deras beslut att gå med i ett kriminellt gäng. Det finns mycket att vinna på en ökad kunskap om dessa motiv. Inte minst i försöken att stoppa nyrekryteringen till gängen. 1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att förstå vilka motiv som kan ligga bakom en persons beslut att gå med i ett kriminellt gäng. Detta görs genom att titta på hur individens uppväxtförhållanden såg ut och vad det var som lockade med brottsligheten, för att sedan se vilka motiv som intervjudeltagarna anger var viktiga i beslutet att gå med i ett gäng. För att besvara vårt syfte utgår vi från tre frågeställningar: Hur ser de tidigare gängmedlemmarnas familj- och skolförhållanden ut? Vilka faktorer uppger de lockade med en brottslig bana? Vilka motiv uppger de tidigare gängmedlemmarna ligger bakom varför de gick med i ett gäng? 7

8 1.3 Disposition Uppsatsen består av sju kapitel. I kapitel ett redogörs bakgrunden och syfte och frågeställningar presenteras. Vidare diskusteras gängbegrepp och en definition ges av kriminell karriär. Kapitel två behandlar tidigare forskning på området. Kapitel tre innehåller en redogörelse för vår teoretiska utgångspunkt. I kapitel fyra går vi igenom den metod vi valt och de metodproblem som är förknippade med uppsatsen. Därefter presenteras i kapitel fem vårt resultat för att i kapitel sex diskutera detta. I kapitel sju ges avslutande kommentarer samt förslag på framtida forskning på området. 1.4 Gängbegreppet Kriminella gäng har länge rönt stort intresse inom den kriminologiska forskningen. Det stora intresset kan sannolikt förklaras med att gängen numera uppfattats som ett samhällsproblem som bör tas på allvar. Trots den stora forskningen på området saknas en allmän definition för begreppet gäng (Puhakka 2005, s 11). Istället finns flera olika definitioner med delvis olika komponenter. Oenigheten bland forskarna handlar bland annat om olika egenskaper hos gängen; tidsbeständigheten, hur väl organiserade och sammanhållna de är, deltagande i kriminalitet osv. (Puhakka 2005, s 11.) Begreppet gäng har ofta förekommit i den amerikanska litteraturen om ungdomsbrottslighetens orsaker. Schablonbilden av de amerikanska gängen är den att de är hårt strukturerade, hierarkiska och etniskt homogena. Dödligt våld ses som vanligt förekommande och riktas oftast mot andra konkurrerande gäng. Klein menar dock att denna bild delvis är missvisande och menar att de flesta gängen är ostrukturerade och tillfälliga kriminella grupperingar vilka kan se väldigt olika ut (Klein 2001, s 9-12). Även om forskningen alltså främst riktats mot ungdomsgängen så är andra former av kriminella grupperingar intressanta, t ex fängelsegäng och MC-gäng. Bristen på en enhetlig definition av gäng behöver dock inte uteslutande ses som ett misslyckande. En sådan kan t ex leda till att gängforskningen får en smal inriktning och att man därmed missar annan viktig information (Roxell 2002, s 11). En bred definition gör alltså att man får tillgång till information som man kanske skulle ha missat med en mer snäv definition. Den amerikanska kriminologen Yablonsky definierar gäng enligt följande kriterier: Gänget består av ett antal bestämda medlemmar med specificerade roller och är hierarkiskt uppbyggda med självklara ledare samt att medlemmarna går att definiera och de är överrens om reglerna (Sarnecki 2003, s 171). 8

9 Curry & Decker har efter en genomgång av litteraturen på området kommit fram till att vissa faktorer är vanligt förekommande vid definiering av gäng: Gäng är en grupp individer. Gäng har någon form av symboler för gängmedlemskap (som speciella klädesplagg, tatueringar eller handtecken). En viss form av kommunikation. Beständighet (minst ett år). Territorium som gänget försvarar (t ex där gänget uppstått eller där man begår den brottsliga aktiviteten). Brottslighet (Sarnecki 2003, s ). Dessa kriterier menar Curry & Decker återkommer i de allra flesta försök att definiera vad ett gäng är. Även om dessa faktorer är relativt breda och allomfattande ska man känna till att de utgår från det amerikanska samhället och gängstrukturen där. Ett europeiskt synsätt på gängen kan därför vara nödvändigt. Enligt Weitcamp är det här vanliga gemensamma drag för gängen i Europa: gängen förekommer främst i utsatta bostadsområden, medlemmarna tillhör ofta minoritetsgrupper, medlemmarna är huvudsakligen män, medlemmarna är ofta marginaliserade med dålig kontakt till samhället och med dåliga framtidsutsikter, medlemmarna är involverade i olika kriminella aktiviteter och gängen är tidsbeständiga (Puhakka 2005, s 11). Samtidigt har begreppet gäng ifrågasatts. De amerikanska forskarna Shaw och McKay diskuterar istället utifrån begreppet subkultur. De menar att brottsliga subkulturer uppstår i segregerade områden där man delar antisociala normer och värderingar (Sarnecki 2003, s ). Merton argumenterar vidare för att subkulturer uppstår bland underklassens ungdomar som ett resultat över deras frustration att inte kunna uppnå vissa mål. På grund härav utvecklas brottsligt beteende. Sarnecki menar också att de kriterier som Curry och Decker talar om i sin definition långt ifrån speglar hur gängförhållandena ser ut i Sverige. Han menar att vi istället bör använda begrepp som grupperingar eller nätverk (Sarnecki 2003 s 174). I denna uppsats görs inget eget försök att definiera gäng utan vi väljer att ansluta oss till Curry och Deckers definition. Det skall samtidigt nämnas att samliga intervjuer som vi genomfört har varit med personer som haft sin bakgrund i olika typer av mc-gäng. Man kan då fråga sig vad som menas med denna term. I den anglosaxiska litteraturen används ofta termen outlaw motorcyckle gangs. Begreppet kan refereras till mc-klubbar där medlemmarna i alla 9

10 sammanhang följer gruppens regler, istället för samhällets lagar (BRÅ 1999, s 10). Matsson menar också att mc-gängen i mångt och mycket liknar ett samhälle i miniatyr med egna lagar och ett socialt skyddsnät (Matsson 2009, s 27). 1.5 Kriminell karriär I den här uppsatsen heter ett av de teman vi delar in resultatet och analysen i kriminell karriär. Denna term beskrivs oftast som den utveckling en individs brottslighet genomgår. Några av de antaganden som föreligger denna process är att brottsligheten tenderar att bli allvarligare ju längre tid man varit kriminell (Johansson 2004 s 3). Har man begått en stor mängd brott ökar även sannolikheten att man begår grövre brott. En anslutning till ett kriminellt gäng antas även förändra individens brottslighet till att bli mer frekvent, beständig och allvarlig till sin karaktär (Johansson 2004, s 4). Denna beskrivning av en kriminell karriär är också den som kommer att användas i denna uppsats. 2 TIDIGARE FORSKNING Även om gäng har varit ett område som rönt stort intresse inom den kriminologiska forskningen har det inte gjorts så mycket studier som motsvarar denna uppsats syfte. Den tidigare forskning som presenteras här är i mångt och mycket angränsande till de frågeställningar denna uppsats berör. Mycket av den tidigare forskningen på området har koncentrerats till den traditionella brottslighetens orsaker samt till forskning om ungdomskulturer. I litteraturen betonas samtidigt att man bör se till brottslighetens orsaker för att förstå gängforskningen (Sarnecki 2003, s 167). Enligt flera forskare är lämpliga medbrottslingar en viktig komponent för uppkomsten av brottslighet. För att lyckas med en kriminell karriär behöver man medbrottslingar i form av ett löst nätverk som är pålitliga för att kunna lyckas med större kriminella handlingar. Andra har mer betonat ungdomsbrottens gruppkaraktär. Ungdomar begår nämligen ofta brott tillsammans med jämngamla kamrater. De påverkar varandra att begå brott i de relationer där det pågår brottsaktivitet och det har genom olika studier visats att ungdomar med hög brottsbelastighet ofta har jämnåriga kamrater vilka även de är brottsbelastade (Estrada & Flyghed 2001, s 145). Uppfattningen att kontakter med brottsbelastade personer ökar risken för individs egen brottslighet delas dock inte av alla forskare. Hirschi tar inte upp denna påverkan i sin teori om sociala band, vilken bland annat ligger till grund för denna uppsats, och menar snarare att den kan ha en brottshämnande effekt. Han argumenterar för att väl fungerande sociala band med kamrater snarare avhåller individen ifrån brottslighet (Estrada & Flyghed 2001, s 146). 10

11 Curry och Decker har genomfört intervjuer med aktiva gängmedlemmar i USA och funnit att flertalet av dem som ansluter sig till ett gäng gör detta för att de ser positiva fördelar att vara med i gänget. Deras studie begränsas till att handla om ungdomsgäng och de kunde visa att det fanns en stor spridning i vilka motiv som ungdomarna uppgav. De motiv som utmärkte sig var bland annat pengar som dels fick betydelse att gängtillhörigheten innebar ökade inkomster som kunde tillfredställa individernas konsumentbehov, dels att pengar ökade deras status. Vad som vidare framkom genom intervjuerna var att flera sökte sig till gängen där de bodde för att få skydd då de ansåg sig alltför utsatta utan gängtillhörighet. Andra medlemmar betonade mer de vänskapsband som de menade gänget gav (Curry & Decker 1998, s 62-65). Nätverksanalys som metod har i stor utsträckning använts då man bedrivit forskning på gängområdet. Det har handlat mycket om att se relationerna mellan aktörerna. Relevanta frågor blir hur den brottsliga handlingen skapas samt vilken form individen har i deltagandet i den (Johansson 2004, s 3). En betydande del av forskningen har kretsat kring att kartlägga ungdomsgängen och gatugängen. Jerzy Sarnecki har t ex undersökt brottsliga ungdomsnätverk i Stockholm. Hans studie bygger på antagandet att en individs beteende påverkas av dennes sociala omgivning och han använder sig av nätverksmetodik för att studera strukturen i co offending. 1 Sarnecki tittade på varaktighet i relationerna individerna emellan, valet av medbrottslingar avseende kön, ålder, etnicitet och tidigare brottslighet (Sarnecki 2001, s 37). Hans teoretiska utgångspunkt är sociala band och differentiella associationer, två teorier som används i denna uppsats. Flera teorier handlar just om hur individens benägenhet att begå brott påverkas både kortsiktigt och långsiktigt av relationer till jämnåriga kamrater (Sarnecki 2001, s ). Urvalet i studien bestod av individer under 21 år, som under åren , misstänktes för brott i Stockholm. Totalt omfattade undersökningen individer i Stockholm misstänkta för brott (Sarnecki 2001, s 37-38). Resultatet från studien visade att det fanns ett centralt nätverk som samlar en stor andel av de mest brottsaktiva ungdomarna i kommunen. Individerna i nätverket är antingen direkt eller indirekt länkade till varandra genom att begå brottsliga handlingar. En slutsats som kunde dras var dock densamma som i hans Borlängeundersökning där han på samma sätt studerat nätverken i staden; brottsligheten blir ett sätt att umgås med jämnåriga kamrater. Resultatet visade vidare att relationerna mellan ungdomarna var både kortvariga och förändliga. Att relationerna är så instabila gör samtidigt att undersökningens grundläggande 1 Medbrottslingar 11

12 utgångspunkt, dvs. att medlemskap i samma nätverk innebär att aktörerna påverkar varandra, måste ifrågasättas. Sarnecki ställer frågan om en större grad påverkan verkligen kan ske om relationerna är av en sådan tillfällig art (Estrada & Flyghed 2001, ). En annan undersökning där metoden nätverksanalys har använts är Roxells studie om fängelsegäng. Hon har i sin avhandling Fångar i ett nätverk? Fängelser, interaktioner och medbrottslingsskap studerat relationer och kontakter på svenska fängelser. Genom att studera fängelseintagna och hur de skapar sina kontakter undersöker hon dess betydelse för framtida gemensam brottlighet utanför deras fängelsevistelse. Med hjälp av nätverksanalys har hon studerat medbrottslingsskap för individer som är klassificerade som gängmedlemmar (Roxell 2007, s 16). Studiens resultat visar på att det är relativt ovanligt att fångar begår brott tillsammans efter gemensam fängelsevistelse (Roxell 2007, s 166). I de fall man blir medbrottsling ligger skiftande faktorer bakom detta. Det kan t ex vara båda psykologiska och sociala faktorer. Studien visar också att en del av individerna tvingas att begå brott för att bli accepterade av den grupp de integrerar med. En del av Roxells resultat är särskild intressant för denna uppsats. Hon finner t ex att en del individer sökt sig till gäng under anstaltsvistelsen för att tillgodose sitt immateriella behov av att tillhöra något. Ofta har dessa individer saknat en familj och en manlig förebild (Roxell 2007, s 159). Att det är ovanligt att fångar begår brott tillsammans efter gemensam fängelsevistelse kan tolkas som om det inte rekryteras till gäng på fängelser. I avhandlingens intervjuer menade en intervjudeltagare att gänganslutningen är en lång process och att det därför inte räcker med att träffas på anstalt för att bli medlem i ett gäng. I intervjustudien har en del intervjudeltagare talat om vilka motiv som dom tror ligger bakom att man utanför anstalten ansluter sig till ett gäng. En del menade på att man anslöt sig till en gruppering för att man saknat någonting. Genom gängtillhörigheten känner man gemenskap med sina bröder och finner trygghet. Andra intervjudeltagare talade mer om andra individuella motiv och gav som exempel att personer som har begått misstag och därmed har blivit utstötta i området där de bor, söker sig till gängen. Här utgör alltså gängtillhörigheten någon form av skydd för individen. Andra talade istället om att gängrörelsen passar vissa typer av människor som kan ta order (Roxell 2007, s 159). Även inom polisen har det gjorts olika försök att kartlägga medlemmarna i de kriminella gängen. Polismyndigheten i Västra Götaland analyserade t ex år 2005 rekryteringsprocessen 12

13 till de kriminella gäng som fanns etablerade i Göteborgsregionen. Fokus i rapportern låg på hur och var ungdomar rekryteras till kriminella gäng och datamaterialet bestod av personer under 21 år som under en viss månad misstänktes för brott i Västra Götaland. Huvudsyftet var att öka kunskapen om de ungdomar som riskerar att rekryteras in i kriminella gäng (Johansson 2004, s 7). Resultatet från rapporten visade att många av de personer som riskerar att rekryteras till gäng levde under segregerade områden under svåra levnadsförhållanden. Särskild risksatta var ungdomar som tillhörde andra generationens invandrare som började med brott i tidig ålder, haft dålig skolgång men även själva i viss mån varit utsatta för brott (Johansson 2004, s 39). 3 TEORI Val av teorier Som teoretisk utgångspunkt har vi valt att använda oss av Edwin Sutherlands teori om differentiella associationer, Rational choice-teorin samt Travis Hirschis teori om sociala band. Vi ansåg det nödvändigt att inta en relativt bred teoretisk ansats då våra frågeställningar berör tre olika teman. De valda teoriernas ursprungsområde har legat i att förklara uppkomst av brottsligt beteende. Syftet i denna uppsats är snarare att ta reda på om dessa teorier går att anknyta på vårt resultat. Det är teoriernas särpräglade och karaktäristiska perspektiv som är det intressanta i detta fall. 3.1 Differentiella associationer Sutherlands teori om differentiella associationer publicerades första gången år 1939 i boken Principles of criminology. Därefter har boken utkommit i flera olika upplagor och reviderats av olika författare även efter Sutherlands död. Begreppet differentiella associationer kan vara problematiskt att översätta varpå olika översättningar har använts i litteraturen. Lindgren använder sig av särskiljande tillhörighet i sin beskrivning av Sutherlands teori (Lindgren 1998, s 68). Sarnecki anser å sin sida att varierande anknytning är en bättre lämplig översättning (Sarnecki 2003, s 154). Sutherland ses ofta som inlärningsteoretikernas fader och han delade in människor i kategorierna brottsliga och icke-brottsliga. Hans avgörande ståndpunkt var att brottsliga individer har lärt in sig sitt beteende på samma sätt som alla andra beteenden lärs in. Teorin om differentiella associationer kretsar kring nio teser vilka anses förklara processen vilken leder till att en individ blir brottslig. Dessa skall nedan förklaras närmare: 13

14 1. Brottsligt beteende är inlärt Sutherland menar att brottsligt beteende är något som måste läras in, likt vilket yrke som helst. Detta betyder att brott inte är något spontant eller biologiskt vilket går emot den positionen många biologiska och kontrollteorier intar (Sutherland & Cressey 1955, s 77). 2. Brottsligt beteende lärs in vid interaktion med andra personer i en kommunikationsprocess. Denna kommunikation behöver inte uteslutande vara verbal utan kan även innefatta gester och beteende. 3. Huvuddelen av inlärningen av brottsligt beteende sker i grupper med nära, personliga relationer medlemmar emellan Sutherland betonar de nära relationerna på bekostnad av andra former av kommunikationsmedel då han diskuterar inlärningen av det kriminella beteendet. 4. Inlärningen av brottsligt beteende inkluderar: a) tekniker att begå brott, ibland är dessa komplicerade och ibland är de mycket enkla; b) specifika motiv till den aktuella brottsligheten, drivkrafter, rationaliseringar och attityder. Inlärningen innefattar alltså inte bara den brottsliga handlingen utan även orsakerna till varför vi väljer att begå brott och dess ursäkt. 5. De specifika inriktningarna för motiv och drivkrafter lärs in genom definitioner av lagen som fördelaktiga respektive ofördelaktiga. Sutherland menar att det i individens närhet finns personer vilka anser det vara accepterat att bryta mot lagen eller personer vilka anser det vara oacceptabelt. De personer som står individen närmast är också dem som kommer att påverka individen i valet av att begå den brottsliga handlingen (Sutherland & Cressey 1955, s 78). 6. Individen begår brott om definitioner som är fördelaktiga för brottsligt beteende (prokriminella) får överhanden över definitioner som är fördelaktiga för konformt beteende (antikriminella) Enligt Sutherland gäller denna för teorin viktiga punkt både brottsliga associationer och antibrottsliga associationer. Kulturen som omger en individ påverkar personerna inom detta område. Om en person lever i en kultur som förespråkar brott kommer denna att ta till sig denna prokriminella kultur. 7. Individens associationer till individer med de olika definitionerna av brott kan variera med avseende på frekvens, varaktighet, prioriteringar och intensitet En individ som tidigt anammar ett brottsligt beteende kan bevara detta beteende genom hela livet, liksom en person som inte utvecklar ett brottsligt beteende alls under barndomen 14

15 bevarar detta ickebrottsliga beteende. De associationer som fås tidigt i livet är viktigare än de som fås senare. När man talar om intensitet är det graden av känslomässig anknytning till källan av den kriminella eller antikriminella förebilden (Sutherland & Cressey 1955, s 79). 8. Den process som leder till inlärning av brottsligt beteende, genom association till brottsliga och icke-brottsliga beteendemönster, involverar samma mekanismer som är involverade i andra typer av inlärning Sutherland betonar att man inte bara skall se inlärning av brottsligt beteende som en imitationsprocess utan inlärning sker även genom association med andra. Inlärningsprocessen av det brottsliga beteendet är alltså likt andra former av inlärning. 9. Eftersom brottsligt beteende är ett uttryck för allmänna behov och värderingar, förklaras de inte med dessa behov och värderingar eftersom icke-kriminellt beteende är uttryck för samma behov och värderingar Sutherland vänder sig därför mot de traditionella teorierna som försökt förklara brottslighet utifrån en strävan efter pengar, lycka, social status eller frustration eftersom de beskriver brottsligt beteende men även ickebrottsligt beteende. De misslyckas enligt honom med att beskriva varför beteendet blir just brottsligt (Sutherland & Cressey 1955, s 79). Sutherland såg brottsligt beteende ur ett rent sociologiskt perspektiv och förkastade därmed biologiska och psykologiska förklaringar. Det är den sociala organisationen, dvs. den kontext personen befinner sig i, som är relevant i förklaringen. Kriminellt beteende lärs in i umgänget med dem som definierar sådant beteende som fördelaktigt och i isolering från dem som definierar det som ofördelaktigt. Den centrala ståndpunkten i teorin är att en individ anammar ett brottsligt beteende enbart om definitioner som favoriserar brottslighet överväger i förhållande till definitioner enligt vilka lagöverträdelser är ofördelaktiga (Sutherland & Cressey 1955, 79-80). Teorin kan således användas till att förklara varför en viss person dras in i kriminellt beteende och som strukturell teori förklarar differentiell social organisation varför brottsnivåerna är högre i vissa områden än andra. Där individer är organiserade i kriminella gäng kommer definitioner som värdesätter lagöverträdelser att överväga och fler personer kommer att lära sig kriminella värden framför andra. Sutherland definierar inte begreppet inlärning men det går att argumentera för att han såg inlärningen som ett brett fenomen. Då han talar om prokriminella kulturer kan man hävda att han talar om inlärning som kulturöverföring. Sutherlands teori om differentiella associationer har dock kritiserats från olika håll. En stor del av kritiken har riktats mot att Sutherland inte förklarar hur teorin ska testas empiriskt. Sutherland har aldrig givit exakta anvisningar om hur dimensionerna av association, dvs. 15

16 frekvens, varaktighet, prioriteringar och intensitet ska mätas för att kunna prövas mot verkligheten. Kritik har också riktas mot att teorin anser att attityder som är fördelaktiga för att anamma ett brottsligt beteende är nödvändiga för att utveckla just ett sådant beteende. Men en persons attityd behöver inte överensstämma med dennes beteende. En person kan ju begå brott trots att de inte anser det vara accepterat (Moyer 2001, s 126). En anledning varför teorin ligger till grund för detta arbete var för att vi trodde den kunde appliceras i viss mån på samtliga av våra frågeställningar. Vi trodde innan genomförandet av intervjuerna att samtalen delvis till stor del skulle kretsa kring intervjudeltagarnas associationer till bland annat föräldrarna men även till brottsliga kamrater och hur dessa påverkade individens olika beslut. För denna uppsats blir särskilt Sutherlands tankar om prokriminella kulturer relevant. 3.2 Rational choice-teorin I den rationella valhandlingsteorin är den centrala frågan varför människor begår brott eller avstår från att begå brott. Rational choice-teorin skapades som ett resultat av teorier kring värdet av situationell brottsprevention, vilken förutsätter att brottslingen inte är förutbestämd att begå brott utan att denne kan besluta sig för att inte begå brott (Burke 2001, s 42). Enligt teorin är således brott ett avsiktligt beteende med syfte att tillgodose brottslingens behov av saker så som t ex pengar, status och spänning. Då varje brottstyp har olika förutsättningar, risker, krav och möjlighet att uppnå det som eftersträvas fattas olika typer av beslut för olika typer av brott. I litteraturen framgår det att rational chocie-teorin bör appliceras på instrumentella brott (t ex rån) snarare än expressiva brott (bagatellbråk etc.) (Burke 2001, s 44). Avgörande för de rationella valen är vilka mål och medel vi besitter. Förenklat handlar det om att vi väger fördelar mot nackdelar med att begå den kriminella handlingen. Utgångspunkten i teorin är att individen har ett definierat mål med brottet. Individen ska sedan, mot bakgrund av den information denne skaffar sig, överväga olika alternativ. Detta leder till en syn på brottslingen som en målsökande aktör som strävar efter maximering av belöning och minimering av risker. Ur ett brottsförebyggande perspektiv är alltså den mest effektiva lösningen att göra brottsliga handlingen dyrare. Detta kan vara olika typer av åtgärder som ökar riskerna och svårigheterna för att begå brott, t ex avskräckande straff, ökad upptäcktsrisk och andra åtgärder som minskar fördelarna som ett brott kan innebära. En rationell 16

17 förklaringsmodell grundar sig alltså i den fria viljans brottslighet och åsyftas att vi bryter mot lagen för att vi tjänar på det (Burke 2001, s 42-45). Vår tro var att teorin här kunde appliceras på resultatet och därmed ligga till grund för att förklara intervjudeltagarnas tidigare brottsliga karriär samt motivbilden som ligger bakom deras gänganslutning. 3.3 Teorin om sociala band Sociala band-teorin publicerades 1969 av Travis Hirschi i sin bok Causes of Delinquency. Hirschi tillhör kontrollteoretikerna och för honom är den intressanta frågan egentligen inte varför vissa människor blir avvikande, utan han frågar istället vad det är som gör att människor inte avviker och vilka faktorer som bidrar till det. Enligt Hirschi är svaret på denna fråga styrkan i olika sociala band till det konventionella samhället och hur mycket man har att vinna eller förlora på att begå brott. De individerna med svaga sociala band har lite att förlora och riskerar därför enligt teorin att begå brott. De som underordnar sig samhällets regler och inte blir kriminella har alltså enligt teorin utvecklat starka sociala band till samhället, främst representerat av betydelsefulla personer och sociala institutioner (Hirschi 2002, s 76-81). Hirschi delar in det sociala bandet i fyra beståndsdelar vilka han benämner och beskriver så här: Anknytning (attachment) till konventionella personer och aktiviteter, t ex till föräldrar, skola och vänner. Ju närmare vi står människor som lever ett etablerat liv desto mindre risk och större svårigheter är det att utveckla brottsligt beteende. När Hirschi talar om anknytning syftar han på känslomässigt band samt emotionellt stöd från andra. Genom dessa band tar vi till oss andra personers normer och vi får en tillit och förtroende vi inte vill riskera att bryta genom att bryta mot dessa normer. En person med starka anknytningar har således mer att förlora på att begå brott än en person som inte har det. Hirschis fokus i teorin är främst riktad på ungdomar och betonar därför anknytningen till föräldrarna. Individer vars föräldrar är laglydiga och skötsamma och som de har starka band till har störst möjlighet att undvika avvikande beteende (Hirschi 2002, s 76-77). Åtaganden (commitment) innebär att man investerar tid och ansträngningar i syfte att nå vissa mål; t ex en utbildning, ett jobb, en högre social position. Denna punkt sammanhänger med graden av anknytning då stor känslighet för andras ogillande bidrar till att individen 17

18 väljer att följa samhällets uppsatta regler. Stora investeringar gör också att vi sätter mer på spel genom brottslighet. Delaktighet (involvment) - i konventionella aktiviteter, t ex. engagemang i skola, arbete, föreningsaktiviteter. Hirschi menar att om man är upptagen och engagerad i olika legitima aktiviteter blir det tidsmässiga utrymmet för avvikelser och brott litet. Övertygelse (belief) individen delar majoritetsuppfattningen om vad som är rätt och fel. Ju starkare övertygelse individen har om den dominerande normstrukturens legitimitet desto troligare är det att undvika brottsligt beteende (Hirschi 2002, s 78-81). Enligt Hirschi finns en stark tendens till samverkan mellan de fyra variablerna. Har man en stark anknytning finns t ex ofta en stark tendens till åtagande och samma sak gäller för anknytning och övertygelse samt åtagande och delaktighet. De olika banden förstärker samtidigt varandra (Sarnecki 2003, s 219). Teorin om sociala band har i motsats till bland annat Sutherlands teori om differentiella associationer i större utsträckning testats empiriskt. Kritiken mot teorin har legat i att Hirschi inte på ett tillfredsställande sätt definierat det överordnade begreppet social kontroll (Lindgren 1998, s 27). Teorin har i detta fall valt ut för att se om de olika beståndsdelarna kan appliceras på intervjudeltagarnas berättelser. Vad gäller frågeställningen om intervjudeltagarnas uppväxtförhållanden är det främst anknytning och delaktighet som är av intresse. 4 METOD OCH MATERIAL 4.1 Val av metod Detta arbete utgår från en kvalitativ metod, nämligen intervju, då huvudsyftet är att få kunskap om varför en person ansluter sig till ett kriminellt gäng. Forskningsintervjun är på intet sätt någon ensidig handling. Istället kan den ses som ett utbyte av synpunkter, ett samspel mellan två människor. Vi som intervjuare och intervjudeltagarna reagerar på varandra och påverkar varandra ömsesidigt (Kvale 1997, s 39). Syftet med denna uppsats är inte att få fram en exakt bild av vilka motiv som ligger bakom varför man ansluter sig till gäng. Syftet med den kvalitativa intervjun är oftast inte heller att generalisera resultat eller för den delen komma fram till några absoluta sanningar. Snarare syftar en intervju likt vår att 18

19 kartlägga människors erfarenheter och uppfattningar, utifrån vad de själva säger om olika fenomen (Sohlberg & Sohlberg 2002, s 119). Det är viktigt att inta ett kritisk förhållningssätt till den metod man väljer att använda. Till exempel bör man vara medveten om att informationen som man får fram genom intervjun är beroende av vem som genomför den. Förtroendet våra intervjudeltagare har till oss som intervjuare och vilken relation som skapas under intervjun påverkar vad dessa senare väljer att ta upp. Intervjuarens egenskaper som ålder, kön, etnisk tillhörighet men även intervjuarens uppförande och kroppsspråk och fysiska egenskaper, så som val av plats för intervjun, blir här intressanta (Kvale 1997, s 39). Information som våra intervjudeltagare lämnar ut kan vara av känslig art vilket styrker vårt val av att använda oss av kvalitativa intervjuer. För att få fram relevant information är vi beroende av att en relation och ett förtroende byggs upp mellan vi som intervjuare och intervjudeltagarna. Detta samspel tror vi inte skulle vara möjligt om vi istället hade använt oss av enkätundersökningar. Samtidigt är vårt syfte mer av beskrivande karaktär vilket styrker vårt val att använda oss av en kvalitativ ansats. 4.2 Intervjuguide Vi har valt att använda oss av semistrukturerade intervjuer. Detta har inneburit att vi som intervjuare följt en tematisk uppbyggd mall men där intervjudeltagarna har haft stor frihet i sina svar. Intervjudeltagarna har alltså kunnat utforma svaren på sitt eget sätt utan att vara tvungna till redan bestämda svarsalternativ. Vi ansåg att denna form av intervju bäst passade vårt syfte, främst på grund av att vi ville få fram så mycket information som möjligt i intervjuerna. Kvale anser att man bör sträva efter att ha intervjufrågor som är tematiska, där frågorna relateras till ämnet för intervjun och dynamiska, som ska skapa ett bra samspel mellan intervjuare och intervjuperson (Kvale 1997, s 121). En fördel med att använda sig av semistrukturerade intervjuer är just att vi lättare kan skapa en dialog mellan oss och våra intervjudeltagare. Den har vidare den fördelen att vi kan fälla in följdfrågor om det är något som vi tycker intervjudeltagaren ska utveckla. Genom att intervjumetoden möjliggör fördjupningar och diskussioner kan samtidigt en djupare förståelse för ämnet skapas (May 2001, s 150). Men det ligger också en fara i att använda en sådan relativ öppen mall. Våra intervjudeltagares olika svar varierar i olika följdfrågor och möjligheten att jämföra svar blir svårare. Som ovan nämnts syftar dock inte kvalitativa intervjuer till att göra alltför stora generaliseringar varför vi inte uppfattar det som ett särskilt stort problem. Det är givetvis alltid viktigt att reflektera över kontextens betydelse i det man gör. Vid den semistrukturerade 19

20 intervjun är det särskilt viktigt att vara medveten inte bara om innehållet i intervjun utan även hur frågorna ställs och i vilken kontext de ställs i (May 2001, s 151). 4.3 Intervjudeltagare Det empiriska materialet består av sammanlagt fem intervjuer. Av dessa genomfördes fyra av intervjuerna med tidigare gängmedlemmar och en intervju med en person inom polisen som arbetar i en särskild inrättad gängkommission. En fråga som kom upp under arbetets gång var hur många intervjuer vi ansåg att vi behövde. Ett enkelt svar på en sådan fråga kan vara att antalet nödvändiga intervjupersoner beror på undersökningens syfte (Kvale 1997, s 97). Svårigheten kommer dock att avgöra vad som motsvarar undersökningens syfte. Om antalet är för litet är det omöjligt att göra statistiska generaliseringar eller testa hypoteser om skillnader mellan grupper samtidigt som det inte går att göra några mer ingående tolkningar av intervjuerna om antalet intervjudeltagare är för stort (Kvale 1997, s 97-98). Vi hade önskat intervjua flera tidigare gängmedlemmar. Dock upplevde vi svårigheter att komma i kontakt med personer som var villiga att låta sig intervjuas. En förklaring till det kan vara bilden av gängen som getts i media, där gängens medlemmar målas ut som mycket våldsbenägna och farliga. Det kan därför finnas en känslighet att prata om sin tidigare tid i gängen. Att inga intervjuer genomfördes med kvinnliga tidigare gängmedlemmar är problematiskt då det hade varit intressant att titta på eventuella skillnader mellan könen i uppgivna motiv. Att inga intervjuer genomfördes med någon kvinna berodde på svårigheten att få kontakt med tidigare kvinnliga gängmedlemmar. Det man därför får komma ihåg vid tolkningen av resultaten är genusaspekten, dvs. att motiven endast motsvarar vad tidigare manliga gängmedlemmar uppger. Nyckelinformanten fick vi fram genom att vi gjorde olika sökningar på Internet om polisens insatser mot de kriminella gängen. Det framstod ganska snabbt att det fanns en grupp inom polisen som uteslutande arbetade med de kriminella gängen, varpå kontakt togs. Samtliga tidigare gängmedlemmar har däremot kontaktats via frivillighetsorganisationer. Det ska därför betonas att intervjudeltagarna inte är utvalda efter något slumpmässigt urval, utan snarare handlar det om ett tillgänglighetsurval. En hypotes vi hade var att personer som aktivt sökt sig till dessa organisationer skulle ha lättare och vara mer positivt inställda till att låta sig bli intervjuade. Det ska samtidigt nämnas att vi även använt oss av ett snöbollsurval. Detta är en form av bekvämlighetsurval där forskaren ser till att få kontakt med ett mindre antal människor som är relevanta för undersökningens tema och använder dessa för att få kontakt med ytterligare 20

21 respondenter. Den stora nackdelen med att använda ett snöbollsurval rör problemen med att generera resultaten, dvs. det är osannolikt att ett sådant urval kommer att vara representativt för populationen (Bryman 2004, s ). Vidare tappar man lite av kontrollen över sin undersökning. Vi överlämnar beslutet åt individen att avgöra vem som utgör en lämplig person att intervjua (May 2001, s 161). 4.4 Genomförande Samtliga intervjuer genomfördes under april månad 2010 och skedde på intervjudeltagarnas arbetsplatser. Genom att intervjuerna skedde på dessa platser var förhoppningen att intervjudeltagarna skulle känna sig mer bekväma och stimulera till ett bra samtal. Intervjuerna skedde var för sig. En del av intervjudeltagarna arbetade på samma arbetsplats men vi ansåg det viktigt att intervjua personerna var för sig då de annars riskerade att påverkas av varandras svar. Ett problem som uppkom under intervjuerna var att vissa frågor ville intervjudeltagarna inte svara på. Detta innebar dock inte att någon obekväm situation uppstod då vi redan innan intervjun förklarade att de inte behövde svara på någon fråga om de inte ville. I och med att vi var två som intervjuade tyckte vi det var viktigt att dela upp rollerna under intervjuerna. Risken fanns annars att vi i allt för stor grad skulle prata i mun på varandra samt att intervjudeltagarna kanske inte skulle veta vem de skulle fästa blicken på. Uppdelningen blev att en av oss hade huvudansvaret under intervjun och var den som ledde samtalet medan den andra antecknade samt ställde följdfrågor vid tillfälle. Då man talar om relationen under intervjun är det oundvikligt att inte beröra maktaspekten. En uppfattning som ges i litteraturen är att forskningsintervjun inte är ett samtal mellan likställda parter. Kvale talar istället om att det råder en bestämd maktsymmetri; intervjuaren definierar situationen, introducerar samtalsämnen och styr intervjuförloppet (Kvale 1997, s ). Resonemanget att intervjuaren har all makt är dock inte helt oproblematiskt. Vi upplevde snarare en omvänd maktfördelning; det var våra intervjudeltagare som hade kunskapen om sina upplevelser och valde ut det som de ville förmedla till oss. 4.5 Förförståelse Att bedriva forskning helt objektivt är nog en form av utopi då alla människor har med sig värderingar vart än de går. Det är därför av största vikt att reflektera hur vår förförståelse påverkar kunskapsproduktionen. Vår förförståelse i detta arbete var av begränsad art. Gäng har länge uppmärksammats i media men kunskapen om gängen och dess medlemmar är likväl inte särskilt stor. Den kunskap vi besitter är främst hämtade från artiklar och annan form av 21

22 litteratur som finns på området. Det är också intressant att reflektera över vilken påverkan på resultatet det har att vi som intervjuar skiljer oss åt våra intervjudeltagare, dels vad gäller uppväxtförhållanden dels att vi är yngre. Detta och även det faktum att vi inte har några erfarenheter från en kriminell värld gör att vi eventuellt ser saker och ting på ett annat sätt. Kvale anser också att kunskap om ett fenomen är nödvändig för att kunna ställa viktiga frågor (Kvale 1997, s 92). Denna behöver enligt honom inte endast komma från teori- och litteraturstudier utan även från tid tillbringad i den miljö som undersökningen utspelar sig i (Kvale 1997, s 92). Vår tidigare förförståelse kan bli en nackdel då vi genom denna tenderar att missa värdefulla aspekter. Samtidigt kanske vi ser saker just på grund av förförståelse, något vi annars inte skulle ha upptäckt. 4.6 Etik All forskning är förknippad med etiska överväganden. Dessa kan vara avgörande för hur en studie ska genomföras och får därmed även betydelse för vilken kunskap som produceras. Det grundläggande individsskyddskravet kan konkretiseras i fyra allmänna huvudkrav på forskningen. En av de viktigaste är informationskravet, vilken innebär att forskaren ska informera respondenten om studiens syfte och hur intervjun kommer att gå till (Vetenskapsrådets forskningsetiska principer, s 7). Viktigt är att eventuella risker för obehag eller skada redovisas. Vi informerade samtliga intervjudeltagare om syftet med intervjun och vad intervjun skulle behandla för typ av frågor. Alla deltagare beviljade sitt deltagande. Informationskravet bör dock problematiseras. I vissa intervjuundersökningar undanhålls de intervjuade det specifika syftet med undersökningen för att de ska ge sina oförfalskade åsikter om ett ämne och inte styras till speciella svar (Kvale 1997, s 107). Syftet kan förändras under arbetets gång och intervjun kan få ett annat användningsområde än vad som var tänkt från början, vilket skedde i Skrinjars fall där intervjudeltagarna kom att analyseras i termer av att de är män trots att syftet var att belysa narkotikasituationen (Skrinjar 2006, s 122). Detta har i sin tur ett nära samband med ett annat av individsskyddskravet, samtyckeskravet. Deltagaren i en undersökning ska ha rätt att själv bestämma över sin medverkan (Vetenskapsrådets forskningsetiska principer, s 9). Vi upplyste intervjudeltagarna att de när som helst kunde välja att avbryta intervjun. Vidare garanterade vi alla intervjudeltagare anonymitet om så önskades. I enlighet med konfidentialitetskravet ska nämligen ingen utomstående kunna identifiera personen i fråga. Det sista individskyddskravet, nyttjandekravet, innebär att uppgifter insamlade om enskilda personer får endast användas i forskningsändamål (Vetenskapsrådets forskningsetiska principer, s 12-14). 22

23 4.7 Inspelning och transkribering Samtliga fem genomförda intervjuer har spelats in. Att spela in har den fördelen att vi kan gå tillbaka och lyssna på materialet ytterligare en gång och undviker därmed risken att vi missar något (Kvale 1997 s 147). May argumenterar också för att inspelningar kan utgöra ett bra underlag för tolkningar, eftersom intervjuaren kan lägga sin fokus på samtalet samt iaktta den intervjuades kroppsspråk under själva intervjun (May 2001, s 168). Intervjuerna tog mellan min att genomföra vilket innebär att vi hade omkring sex timmar inspelat material. Att vi skrev ut stora delar gav oss en bra överblick över materialet. Även om det är ett ganska mödosamt arbete att transkribera ska man dock inte enbart se det som att man bara översätter tal till text. Det ger en möjlighet att fundera över det som sägs, hur det sägs och samspelet mellan intervjuaren och intervjudeltagaren (Karlsson & Petersson 2006, s 71). Vi valde att transkribera de delar som vi ansåg innehöll mest värde för att kunna besvara våra uppsatta frågeställningar och sammanfattade resterande delar så att vi kunde förstå dess sammanhang. 4.8 Intervjuanalys Som vi beskrivit i avsnittet val av metod, syftar en intervju likt vår att kartlägga människors erfarenheter och uppfattningar, utifrån vad de själva säger om olika fenomen. En fråga som då uppkommer efter en genomförd intervju är hur denna ska tolkas och analyseras. Vi vill genom denna uppsats presentera åsikter och resonemang från tidigare gängmedlemmar om deras uppfattning om vilka motiv som de själva anser ligga bakom deras beslut att gå med i ett kriminellt gäng. Efter att vi börjat arbetet med att tolka intervjumaterialet ansåg vi det nödvändigt att dela upp intervjuerna i tre olika teman; uppväxtförhållanden, kriminell karriär och gänganslutningen. Att tolka olika uttalanden är inte helt oproblematiskt. Det är viktigt att vara medveten om att förförståelsen hela tiden är närvarande och en risk med en undersökning är att denna präglar tolkningen av resultaten i alltför stor utsträckning. Enligt Borland är det inte alltid möjligt för intervjuaren och intervjudeltagaren att nå konsensus om hur vissa saker i intervjudeltagarens berättelser ska tolkas. Hon betonar vikten av att ha en bra dialog för att bland annat undvika missförstånd (Borland 1997, s ). Vårt material kommer att presenteras genom en blandning av sammanfattningar kring respondenternas liv samt deras egna citat, direkt hämtade ur intervjuerna. Vi har valt ett upplägg där vi lägger fokus på att presentera olika citat ifrån våra intervjudeltagare. Den största anledningen till att vi har gjort på detta sätt är att vi vill att intervjudeltagarnas egna ord ska komma fram i uppsatsen. Att ge större utrymme till att presentera citat underlättar 23

24 också arbetet att urskilja eventuella likheter och skillnader mellan intervjudeltagarna. Referat och citaten är uppdelade i olika teman utifrån intervjun. Dessa presenteras i kronologisk ordning, dvs. den börjar med att ge en inblick i hur uppväxten såg ut för att sedan gå över till att fokusera på den kriminella karriären och gänganslutningen. 4.9 Validitet och reliabilitet Då man genomför en studie, oavsett om den är av kvantitativ eller kvalitativ art, bör man stäva efter att den ska vara både reliabel- att man uppnår resultat genom samma mätningar vid olika tillfällen, och valid att undersökningen verkligen mäter det man avser att mäta (Bryman 2002, s 42-43). Som redogjorts tidigare syftar denna uppsats till att undersöka vilka motiv som några före detta gängmedlemmar uppger varför de gick med i respektive gäng. Upplevelser av ett visst fenomen kan dock tolkas olika, t ex är det troligt att en annan forskare skulle tolka våra intervjudeltagares berättelser på ett annat sätt. Faktorer som här kan vara avgörande är relationen under intervjun och vår egen förförståelse som vi tar med oss in i vår tolkning. Att därför tala om reliabilitet här i termer av att uppnå exakt samma resultat blir missvisande. Reliabiliteten blir istället mer relevant när man ska diskutera hur vårt intervjumaterial ska analyseras. Enligt Kvale kan intervjuanalysen kontrolleras genom två metoder; användning av flera uttolkare samt förklaring av tillvägagångssätt (Kvale 1997, s ). Vi har därför försökt redogöra så noggrant som möjligt hur vi gått tillväga i undersökningen. I vårt fall blir den relevanta frågan för validiteten hur väl vårt tillvägagångssätt svarar på våra frågeställningar. Validiteten bör dock inte enbart riktas mot slutresultatet, utan validering ska ses som en kvalitetskontroll som genomförs under kunskapsproduktionens samtliga stadier. Den ska ständigt vara närvarande för att kontrollera trovärdighet, rimlighet och tillförlitlighet (Kvale 1997, s 218). T ex har vi försökt undvika ledande frågor under intervjuerna. För att stärka validiteten i arbetet har vi genomgående intagit ett kritiskt förhållningssätt på det vi gjort. 5 RESULTAT Uppsatsens resultat presenteras i tre olika teman. En sådan uppdelning är samtidigt en förutsättning för en bra strukturering av intervjun. Temana är uppväxt, kriminella karriären 24