Betydelsen av betydelse

Transkript

1 Malmö högskola Lärarutbildningen Individ Samhälle Examensarbete 15 högskolepoäng Betydelsen av betydelse Om identitet, mening och betydelse i det postmoderna samhället The importance of being important Identity, meaning and importance in the postmodern society Patrik Sander Lärarexamen 90hp Ekonomi och Svenska Examinator: Björn Lundgren Handledare: Ange handledare Handledare: Haukur Viggósson

2 2

3 Sammanfattning Syftet med detta arbete har varit att undersöka om berättelsen kan fungera som katalysator för elevernas reflektion över sig själva och deras situation i ett postmodernt samhälle. Väsentliga frågor i sammanhanget blev dels huruvida de själva kunde bli medvetna om och reflektera över sina egna och andras strategier i en sådan omfattande social omvandling. Ett sådant fenomen som kom i fokus var vårt behov av ytliga statussymboler. Det i grunden kvalitativa arbetet bygger på tre synvinklar och tillika källor. För det första, mig själv som oundvikligt subjektivt filter; för det andra eleverna och för det tredje, mediala källor som på olika sätt har kunnat användas i sammanhanget. Under arbetets lopp har jag kommit fram till att arbetets informativa, reflektiva och diskursiva processer i sig utgjorde ett lika intressant material som slutsatserna. Nyckelord: Aktiekunskap, berättelse, konsumtionssamhälle, kunskap, litteraturseminarium, lärande, pedagogik, postmodern, reflektion, statussymboler 3

4 Summary in English The purpose of this work has been to examine the function of storytelling as an inductive way to develop self reflection and environmental awareness of the students. Key subjects have been if they could be attentive to the very reflective process itself and to the strategies we apply, when to cope with dynamic changes as those of the postmodern society. Also the possibility to find basic explanations, to specially one of these strategies one that has been more and more frequently used became a pursuit in this work. The phenomenon in mind is our seemingly growing demand for superficial valuables. This work is basically qualitative. Three perspectives as well as sources of information have been developed through the process of this work: firstly, the inevitably subjective experiences of my own; secondly, the students; and thirdly, different forms of applicable public media. Especially the contribution from the students can t be overstated. Initially it was them who made me aware of the phenomenon, described above. Moreover they gave input, partly through the literature seminary and the related discussion, partly through a minor enquiry consisting of a few but fundamental questions connected to the matter of wealth and ability. Quite early during the progression of this work I came to an understanding that the informative, the introspective and the communicative processes of the work itself constituted a most interesting substance. Hence, I made a more careful attempt to describe this development and my thoughts connected to it, rather than giving too much focus on the aftermath. Retrospectively seen, it presents somewhat self-evident answers of the two initial questions above. Yes, storytelling might work as a complement to more radical experiences of the real life. It can be used as a key to existential reflection in an urban security-devoting postmodern society. Also obviously, there seem to be more profound explanations to our quest for superficial valuables needs beyond the very appeal. They could be connected to the natural instinct of individual survival through real or illusory acceptance and irreplaceability within one or more collective social orders in short, the importance of being important. 4

5 Innehåll 1. Inledning Några ord om innehåll och form Bakgrund Om världens gång och vår bild av sanningen Subjektet Nuläget, omvärlden och kunskapens plats i detta sammanhang Två viktiga förmågor i ett dynamiskt samhälle Problematiseringsprocessen Vilka bakomliggande psykosociala förklaringar kan finnas Kan berättandet ge upplevelser som leder till reflektion Syfte Personligt syfte Syftet och problematiseringen sammanlänkas Val av teori & metod Triangulering genom litteraturstudie och källkritik Triangulering genom fältstudier och subjektiva filter Data och teori från fakta till tanke Teoriväv Några sociologiska förklaringar till nuläget Några nationalekonomiska förklaringar till nuläget Filosofiska betraktelser av nuläget och framtiden Några generellt användbara pedagogiska teorier i nuläget Text- och diskussiondidaktisk teoretisk bas i mitt arbete Metoder för faktainsamling ur den fysiska skolmiljön Metodbeskrivning och avgränsningar Avgränsningar i skolmiljön och öppenhet mot omvärlden Didaktiska avgränsningar Aktiekunskap med tema rikedom kurskontexten Metodologiska avgränsningar Urvalet Före-efter-enkätens begränsningar

6 5.3.3 Efterföljande litteraturseminariets begränsningar Forskningsetiska ställningstaganden Metod och genomförande Enkätfrågorna en första frågerunda Litteraturstudie/-seminarium och ny enkätomgång Resultat och analys Temat, rikedom Resultat/mönster efter första enkäten Resultat/mönster efter andra enkäten Observationer av elevdiskussioner under litteraturseminariet Slutsatser från enkäterna och observationerna under elevdiskussionen Påföljande diskussion Myten om det perfekta livet Den kommersialiserade meningsfullheten Att betyda något eller köpa sig betydelse Skolan som spegel eller skolan som motpol Skolan, arbetslivet och familjen delar i en större helhet Demokratin är relativ och den måste vårdas och utvecklas Var hittar man praktiska, genomtänkta och visionära planer Slutsatser Källförteckning.. 58 Bilagor: 1. Sagan om kungens saknad 2. Sammandrag av enkätsvaren 6

7 1. Inledning Detta arbete handlar om identitet och våra vägar till mening och betydelse i övergången från modernismens industrisamhälle till postmodernismens mångdimensionella samhälle. Syftet har varit att undersöka i vilken mån berättandet och diskussionen, i en sådan omvärld, kan starta och påverka elevernas reflexiva processer kring grundläggande och aktuella existentiella frågor. En naturlig följdfråga blir vilka fenomen som då kommer i fokus? Ett sådant fenomen som några elever gjorde mig uppmärksam på gällde vårt behov att omge oss med ytliga statussymboler. Fenomenet är självklart inte nytt. I Oscar Wildes Dorian Grays porträtt, som också utspelar sig i en tid av stor förändring, ställer Dorians vän Harry honom den retoriska frågan: By the way, Dorian what does it profit a man if he gains the whole world and lose how does the quote run his own soul? 1 I vår blondinbellavärld där tidskriften Connaisseur just firat 10- årsjubileum blir dock frågan kring fenomenet återigen mycket aktuell! 1.1 Några ord om innehåll och form Materiella symboler för makt har följt oss genom historien och det har alltid funnits en resursmässig intressekonflikt mellan naturlig balans och mänsklig kultur, i form av materiellt, andligt och intellektuellt välstånd. Denna kamp pågår i såväl vår omvärld som i vår egen inre värld. Perioder av tro på kollektiv och social förmåga har avlösts av perioder med större fokus på individuell handlingskraft, liksom perioder av mindre eller mer utbrett behov att på ett ytligt plan visa sig framgångsrik. Yttringen är alltså inte på något sätt ny, men både eleverna och jag själv upplever att den återigen kommit mer i fokus. Då skall man betänka att eleverna bygger sina upplevelser på endast ett drygt decennium av medvetna erfarenheter. Det är i ett historiskt perspektiv en mycket kort tidsrymd. Vad kan förklaringen vara till att denna företeelse tycks skena iväg? Mer om detta och om andra tidstypiska fenomen kan man läsa om i slutdiskussionen (kapitel 8). Jag har i kapitel 1.2 valt att göra en ganska lång bakgrundsbeskrivning eftersom arbetet är tämligen kvalitativt. Läsaren skall därigenom förhoppningsvis kunna få en bättre bild av vilket filter olika fenomen betraktas genom. I problematiseringen (kapitel 2) beskriver jag hur de olika frågeställningarna ovan uppkommit och hänger samman. Problematiseringen har lett fram till det syfte som också kortfattat beskrivits 1 Wilde, Oscar (1994) The picture of Dorian Gray. Storbritannien: Penguin PC: s

8 här ovan. Syftet diskuteras i större detalj i kapitel 3. Metodens, eller rättare sagt, metodmixens för- och nackdelar diskuteras därefter i kapitel 5. I grund och botten kan den sägas utgå ifrån ett holistiskt synsätt, alltså en större fokus på helhet, sammanhang och mening än på mer exakt detaljkunskap. Inte bara jag själv är ett subjektivt filter utan i dubbel bemärkelse är även den kunskap som jag valt att utgå ifrån, många gånger, sådan. Därför belyses och diskuteras de teorier som påverkat mitt synsätt i kapitel 4.4. De mer medvetna avgränsningarna och begränsningarna av arbetet beskrivs därefter i kapitel 5, för att därefter följas av en kortare genomgång av hur arbetet genomförts (kapitel 6). Vad jag, med hjälp av eleverna, kommit fram till presenteras slutligen i kapitel 7, Analys och resultat och analysen avrundas i kapitel 8 med en bredare diskussion kring några tidstypiska fenomen som känns aktuella, dels utifrån observationer från skolan, dels utifrån de utvalda källorna och dels utifrån egna subjektiva iakttagelser. 1.2 Bakgrund Här vill jag redogöra för mina förutfattade meningar, vilka självklart utgör ett filter genom vilket jag betraktar världen i och utanför skolan. I sin bok Om undran inför samhället menar Johan Asplund att sociala relationer är uttryck för föreställningar om verkligheten 2. Genom att vi alla är fast i en sådan sociologisk betydelseangivelse kan vi omöjligt förhålla oss objektiva inför de fenomen som vi studerar. Det vore en lögn att påstå annat. Asplund citerar genom sin brittiske kollega, Peter Winch, sin och min fenomenologiska hållning: Den avgörande skillnaden är att sociologin, i motsats till naturvetenskaperna, handlar om meningsfullt beteende 3 alltså inte endast beteende. Vid studien av sociala sammanhang och fenomen har vi alltså ett ansvar att försöka finna och diskutera de mest intelligibla och plausibla förklaringarna Om världens gång och vår bild av sanningen Allteftersom världen förändras slås de flesta av oss av den grymma insikten, att vi trots våra erfarenheter och kunskaper inte begriper vår värld bättre än vi gjorde som unga. Fast vår tid går fort, snurrar världens tid ännu snabbare. Vi går inte bort; vi lämnar inte denna värld. Det är den som lämnar oss. Däri ligger kanske en förklaring till de äldres 2 J Asplund (1983) Om undran inför samhället. Lund: Argos, s Ibid, s 81. 8

9 svepskälslika konservatism. Den är och blir ett fåfängt försök att bromsa förändringarna, att bromsa tiden, för det verkliga syftet att hindra den egna förringelsen och slutligen den egna förgängelsen. Jag har under arbetet med denna uppsats många gånger slagits av min egen konservatism. Villfarelsen att det var bättre förr vill jag absolut varna för. På en punkt liknar dock konservatismen progressivismen, nämligen i sin kritik av nuet och i sin strävan bort från detta nu. När jag framgent i detta arbete diskuterar vår tid är det inte så att jag längtar tillbaka till något som fanns förr. Alla tider, alla nulägen har sina brister så även gårdagen. Istället försöker jag nyktert formulera min egen högst subjektiva bild av ett fenomen i vår tid, ett fenomen som obönhörligen kommer att reflekteras mot den gårdag varur mina erfarenheter samlats. Att min bild, helt naturligt, är subjektiv behöver dock inte betyda att den måste vara värdeladdad därav användningen av adverbet nyktert, ovan Subjektet Själv har jag nu tillryggalagt ett halvt genomsnittsliv - lite drygt det, till och med. Under nästan 20 av de åren har jag varit yrkesverksam som ingenjör och ekonom. I rollen som ekonom gjorde jag en hyfsad karriär, i den mån vi lever i villfarelsen att lönekuvert och gratistidskrifter som Connaisseur speglar en sådan. Jag arbetade såväl på marknadssidan som inom ekonomistyrningen. När jag 1997 var 35 ingick jag i en av Skanskas divisionsledningar, i sig en grupp dotterkoncerner, som vid den tiden omsatte ca 6 Mdr kronor. Under min hittillsvarande livsresa, som i ett historiskt perspektiv förstås är en mycket kort period, har samhället förändrats tämligen drastiskt. Under min yrkesverksamma tid, som är en hälften så lång period, har jag upplevt lika omvälvande förändringar, dock ur ledarskapets ständigt växlande detalj-/helhetsperspektiv. Längs med denna väg har jag allt oftare kommit att fråga mig: är mina intryck av samhällets drastiska omdaning, dess värderingar, vårt sätt att leva, ren inbillning från min sida? Kanske har jag bara blivit mer klarsynt och mindre idealistisk? Varför upplever jag så tydligt att vår syn på eftersträvansvärd utveckling tar en annan mer materiellt individualistisk riktning ungefär i början av 1980-talet, och att denna tämligen generella mentala förändring även idag fortsätter i samma grandiosa narcissistiska riktning? Frågor av det här slaget, och de möjliga svar jag kunde finna, fick mig att känna ett mycket starkt behov att få träffa medmänniskor ur de yngre generationerna. Genom dialogen skulle vi kanske tillsammans bättre kunna förstå vår egen svårgripbara omvärld. Skolan är en 9

10 ganska sluten och avgränsad värld. Den formas av ganska naturliga tidsmässiga och ekonomiska begränsningar som är svåra att kringgå. Om jag skulle kunna få hjälp av ungdomarna att se på världen med deras ögon, skulle de kunna få något ur min erfarenhetsbank tillbaka från mig Nuläget, omvärlden och kunskapens plats i detta sammanhang Men, vad kan man då göra för att forma undervisningen så att den inte bara passar in i det postindustriella samhällets föränderlighet utan också utgör en motkraft, ett alternativ, när så behövs? En sådan fråga kan missuppfattas som, att jag eftersträvar en reaktionär och värdekonservativ skola. Jag tror att Georg H von Wright, professor i filosofi i Cambridge, bäst reder ut mina tankar om skolan som motkraft med orden: långt mera ansvarslös och handlingsförlamande finner jag en optimism som menar att man lugnt kan låta utvecklingen gå vidare i stort sett som förr i förvissning om att mera forskning, ny teknik och marknadskrafternas fria spel ändå till slut skall ställa allt till rätta En dylik falsk optimism bör man efter förmåga bekämpa. Men jag tror inte att man kan skaka den av sig utan att först ha upplevt den förtvivlan som ett nyktert betraktande av mänsklighetens situation måste driva oss in i. Kanske kunde man kalla min attityd en provokativ pessimism. 4 Att påstå att dagens svenska skola inte är tillräckligt öppen mot den omvärld och den dynamik vari den befinner sig, vore ett svårtestat påstående. Förutom att det är alltför allmänt hållet, så talar mycket för att det skulle falsifieras tämligen fort. Politiker, sakkunniga och skolpersonal är klart medvetna om samhällsförändringarna. Vi har tänkt ut och implementerat en rad medel för att få en mer omvärldsanpassad skola. Jag tror snarare att det grundläggande problemet är att vi inte ser hur kontrastrikt och paradoxalt det postindustriella samhället är. I vår anpassningsiver kanske vi skapar en skolmiljö för våra elever som är lika svårbegriplig och fragmenterad som samhället utanför. Å ena sidan känner vi trycket av globaliseringens och den ökande frihandelns effekter, när vi säger att vår skola måste bli mer konkurrenskraftig; vi måste införa tydligare krav, fler betyg, fokusera på kärnämnena, ha mer ordning och reda samt gemensamma värderingar. Å andra sidan talar vi om ökad valfrihet, att fler ämnen bör bli obligatoriska och om kollektivism och pluralism. Hur i hela friden kan någon förvänta sig att våra ungdomar 4 G H von Wright (2000) Myten om framsteget. Uddevalla: A Bonniers förlag, s

11 under sådana förutsättningar skall kunna få lugn och ro att reflektera över tillvaron eller fokusera någon altruistisk handlingskraft när de upplever en så disparat och motsägelsefull skolvardag? Och då har jag ändå uteslutit motsägelserna och kontrasterna i alla de andra sammanhang som våra unga befinner sig i, eller genom medierna upplever utanför skolan. Historikern Christopher Lasch har beskrivit hur barnen till den västerländska eliten på välrenommerade skolor får lära sig om världens orättvisor och för ett tag får uppleva en inre rening 5. De får lära sig att vår värld är ett ändligt ekologiskt nollsummespel, där den enda hållbara utvecklingen sker inom ekosystemets och det ekonomiska kretsloppets ramar. Återigen får de uppleva en kort stund av katharsis något som skolväsendet eftersträvar, eftersom det fortfarande tycks leva i tron att blotta kunskapen är nog för att göra oss till bättre människor. I boken Eliternas uppror och sveket mot demokratin ger han på många sätt uttryck för denna ofruktsamma lärdomsidealism. I den västerländska filosofins världsåskådning skildes vetandet från handlandet, teorin från praktiken, intellektet från kroppen. 6 Han noterar vidare: Under första hälften av 1800-talet utgick de flesta som över huvud taget funderade över saken från att demokrati måste vila på en bred fördelning av ägandet. De förstod att ytterligheter i rikedom och armod skulle bli dödsbringande för det demokratiska experimentet. 7 Vad nästan inga skolor lär ut, och vad definitivt inga politiker i OECD-länderna vill tala om, är vilka materiella avkall som krävs nu och framöver av västvärldens kommande generationer om vi verkligen vill uppnå en mer jämlik spridning av välfärden, utan att detta går ut över de ekologiska ramarna ramar som vi med stor säkerhet har förbisett under många decennier av ekonomisk tillväxt i den rika världen och mänsklig tillväxt i den fattiga världen. Människan i industriländerna måste ändra sin livsstil, finna sig i att leva ett avsevärt kargare liv än det nuvarande och göra avkall på önskningar som hon vant sig att tillfredsställa, men som hon utan att ta skada gott kan avstå ifrån. Vi i industriländerna måste helt enkelt bli genomsnittligt fattigare, på det att inte den växande polariseringen mellan i-länder och u-länder, men också mellan A- och B-medborgare i de förra, skall helt destabilisera förhållandena på jordklotet 8 5 C Lasch (2006) Eliternas uppror och sveket mot demokratin. Danmark: SNS Förlag, s 10 ff. 6 Ibid, s Ibid s G H von Wright, s

12 Så skriver filosofen von Wright redan 1990! Blotta kunskapen är bra men den räcker inte. Våra ungdomar måste, vid sidan om kunskaperna, lämna sina skolor med en passionerad förändringsvilja. De måste förstå, att utan dem blir världen en sämre plats. 1.3 Två viktiga förmågor i ett dynamiskt samhälle Just nu är omdaningen i vår omgivning ovanligt turbulent. I övergången från det avgränsade industrisamhällets lokala inåtvändhet till det globaliserade postmoderna samhällets gränslöshet skakas vi människor om och tappar lätt våra fotfästen. Detta gäller både unga och gamla. Jag tror att två saker blir mycket viktiga i det sammanhanget. För det första kan inte ett postmodernt pluralistiskt och mångkulturellt samhälle bygga på statiska och normativa synsätt. Det är när sådana balkaniserade generaliseringar och förutfattade meningar möts som vår oförståelse inför varandra polariseras. Exempel på sådana förlegade synsätt är t ex skolans värdegrund, en sorts etisk lathund som givetvis är praktisk och bättre än ingenting. Men det behövs knappast någon fabulös fantasi att inse vad sådana normer skulle ha kunnat omfatta under 1930-talet, om rasbiologi eller fortfarande under 1950-talet, om homosexualitet. Giddens noterar: För självet är en av de fundamentala komponenterna i vardagslivet helt enkelt valet. --- Moderniteten konfronterar individen med en komplex mångfald av val, samtidigt som moderniteten på grund av sin icke-fundamentalistiska karaktär erbjuder liten hjälp när det gäller frågan vad man bör välja. Detta får en rad konsekvenser. En av dem handlar om livsstilens dominans 9. För att kunna förstå och samverka i dagens föränderliga miljö krävs i grunden ett dynamiskt förhållningssätt med fokus på öppna sinnen, på dialog och kommunikation istället för information. För att återgå till exemplet med värdegrunden måste vi istället applicera ett konsekvensetiskt synsätt. Vilka konsekvenser följer på våra handlingar, vilka påverkas och hur ser de på det? Det är den typen av frågor som leder till insikten att min frihetslängtan kan leda till min medmänniskas ofrihet, att bakom insmickrande begrepp som Lebensraum kan döljas ett djupt allmänmänskligt förakt. Alternativet till konsekvensetik är i en turbulent miljö inte normer och värderingar, utan i slutändan fanatism och fundamentalism. Ingrid Carlgren och Ference Marton berör också dessa tankar om 9 A Giddens (2002) Modernitet och självidentitet. Uddevalla: Bokförlaget Daidalos, s

13 elevernas lärande i en komplex miljö: Det bästa vi kan göra är att bidra till att utveckla förmågan hos dem att lära från nya situationer, att kunna urskilja vad som är kritiskt, väsentligt, och handla därefter. 10 Själv skulle jag vilja sammanfatta det som en förmåga att kunna tänka själv, men kollektivt. För det andra måste våra rena oförkonstlade egenvärden förstärkas. Ett starkt egenvärde medför minskat behov av att beklä sig med ytliga insignier, se sig i skeva sociala speglar och söka efter andra konstlade värden. Ett starkt egenvärde skapar andrum i turbulensen att se och uppleva våra gemensamma och hållbara värden värden som ofta är gratis, icke-kommersiella och därmed ur det industriella, konsumismiska perspektivet ointressanta, eller till och med farliga. Ett starkt egenvärde öppnar sinnen och skapar en grogrund för den kommunikation (se ovan) som blir viktigare än vanligt när vår värld blir svårgripbar. Man skulle kunna sammanfatta detta som en förmåga att kunna värdesätta sig själv genom andra och andra genom sig själv. Vad kunskap är och vilka färdigheter som är mer nyttiga än andra kan och bör förstås diskuteras länge. Självklart är anpassningsförmåga, opportunism och andra talanger väsentliga framgångsfaktorer i åtminstone det korta eller enskilda perspektivet. Det jag skrivit om ovan skall endast ses som en betoning av några sidor som jag tror kommer vara väsentliga i ett större socialt perspektiv under den närmaste tiden, framöver. Nu är det emellertid dags att göra stopp, för att istället komma igång med beskrivningen av det egentliga arbetet. Det hela började förstås genom att jag funderade över några iakttagelser på min nya arbetsplats. Mer om det i nästa kapitel! 10 I Carlgren & F Marton (2000) Läraren har nyckeln till framtiden. 13

14 2. Problematiseringsprocessen Av skäl som jag redovisar nedan har det fallit sig så, att mina funderingar slutat i två sammanflätade frågeställningar inte bara i en. Den första rör vilka psykosociala förklaringar det finns bakom elevernas (och deras vuxna föredömens) behov av ytliga identifikations- och statusreflektorer. Den andra frågeställningen hänger samman med möjligheten att initiera någon form av existentiell och självreflekterande process hos skolungdomarna med enbart berättelsen som hjälpmedel. Om så skulle visa sig vara fruktbart, skulle jag kanske dessutom få några rimliga svar på den moderna ytligheten. Genom mitt arbete som lärare på en gymnasieskola i Malmö och som lärarstudent på Komvux i Lund har jag förundrats över hur mycket vi människor, lärare, elever och föräldrar, bygger upp våra identiteter utifrån och in, främst då genom yttre insignier. Det handlar inte bara om att leva på ett visst sätt, utan även om att markera denna livsstil genom ytliga identitets- och grupptillhörighetsmarkörer. Detta problem är alls inte nytt men det tycks ha accentuerats under de två senaste decennierna och jag som alla andra har, som nämnts, mina förutfattade meningar om vad det kan bero på. Ju mer postindustriell den miljö är som individen befinner sig inom, desto mer berör livsstilen själva kärnan i självidentiteten, dess skapande och återskapande, menar Giddens 11 och ger mig visst fog för min intuitiva uppfattning om förändringarna. Självklart är den moderna marknadsföringens allt mer effektiva metoder en viktig förklaring. Friedrich Kittler, professor i estetik vid Humboltuniversitetet, konstaterar i Maskinskrifter att: kulturer definieras...av det spelrum som deras medier öppnar för manipulation. 12 Sedan många år använder vi medie- och beteendevetenskapens alla insikter för styrning av konsumtionsmönster, så långt möjligt inom lagens ramar. Att förmenta dokumentärserier på TV (t ex om hur lätt det är att rusta upp sitt hem, om tatueringars förtjänster etc) sponsras av branschorgan är välkänt. Något av det senaste inom marknadsföringen är att utbilda trendsetters bland oss vanliga medborgare. Din närmaste vän kan få sin egen konsumtion sponsrad mot att han eller hon framhäver varornas fördelar för dig. Om du någon månad senare blir uppringd för en så kallad marknadsundersökning kan det egentliga syftet vara en kontroll av att du köpt sådana varor och märken som din vän 11 A Giddens, s F Kittler (2003) Maskinskrifter Essäer om medier och litteratur. Uddevalla: Anthropos, s231 14

15 hade i uppdrag att marknadsföra. Dolt bland frågorna finns, utan att du anar det, några frågor som specifikt berör vännens marknadsföringsuppdrag. Utifrån denna kontroll kan de sedan premiera din vän. 2.1 Vilka bakomliggande psykosociala förklaringar kan finnas Jag tror emellertid inte att det är så enkelt att enbart synen på människan som en konsumtionsresurs eller att manipulationen av oss, till att bli sådana, förklarar hela det ovan beskrivna fenomenet. Jag föreställer mig att vi därtill har någon form av naturliga psykosociala förklaringar till våra ytliga status- och identitetsreflektorer, att det är någon form av grundläggande behov, instinkter, som vi har svårt att värja oss emot. Att jag emellanåt inte enbart talar om eleverna beror på att vi, föräldrar, lärare och andra vuxna, som skall vara elevernas föredömen i många avseenden själva brottas med de ovan och nedan beskrivna fenomenet kring identitets- och statusreflektorer. Det är i högsta grad väsentligt att vi är medvetna om våra egna svårigheter. Ur detta resonemang emanerar frågeställningen kring vilka psykosociala faktorer som kan förklara fenomenet kring ytligt identitetsbyggande hos våra elever och ungdomar. Parallellt med mitt arbete som lärare och lärarstudent noterade jag i mina vardagliga samtal med elever i och utanför klassrummet en medvetenhet om identitetsfenomenet ovan. Några av eleverna uttryckte till och med en viss frustration och kände sig tvingade att arbeta mer med den yttre identiteten än den inre. 2.2 Kan berättandet ge upplevelser som leder till reflektion Under mina egna funderingar kring detta kom jag att tänka på hur jag själv som ung smålänning, delvis uppvuxen på landsbygden, kämpade med samma problem. Det fanns dock en viktig skillnad. Nästan alla mina elever var uppvuxna i och bodde i storstaden. De hade aldrig, annat än vid sporadiska tillfällen, fått min naturliga tillgång till vildmarken. Det var i kontakten med den som jag och många av mina vänner formade våra inre identiteter. Det var i den vi hade upplevt vår egen litenhet men efterhand också en samhörighet med detta storslagna sammanhang. Till sist kände vi oss inte längre ensamma i vildmarken; vi kände oss omvårdade. Någonstans i den ensamhet och sysslolöshet som drabbar en när man väl dragit upp sin kanadensare på strandkanten, ordnat sig ett vindskydd under den och lagat sin mat på spritköket, någonstans i denna ro ligger ett fruktbart frö till reflektion över självet och omvärlden. Hur skall vi kunna ge våra ungdomar 15

16 som växer upp i städerna en någorlunda motsvarande naturligt reflexiv grogrund? Är det alls möjligt? Under mitt tankearbete lade jag kollektiva utflykter i det gröna åt sidan. Likadant gjorde jag med naturfilmer och berättelser om naturen, i stil med den tidiga talsamerikanen Thoreaus berömda Skogsliv i Walden 13. Om målsättningen är att starta en självreflekterande process hos storstadseleverna, så får vi istället försöka hitta motsvarande vägar i deras omvärld. I den urbana miljön är kanske kanotfärdens motsvarighet en film eller berättelse som väcker frågor, en musikalisk upplevelse eller annat som sätter igång både en inre dialog och samtal med vänner. Tanken är i sig inte så märklig. Gunilla Molloy konstaterar att: om vi till...skrivande lägger läsning av olika texter och det dialogiska klassrummets struktur som tillåter eleverna att prata och lyssna till varandra, så kan svenskämnet fungera identitetsutvecklande.14 Sådana utsagor gav mig hopp om läsningen som komplement, men jag ville se egna bevis, därtill kopplade till andra ämnen än svenskämnet och till existentiella fenomen i det postmoderna samhället. Ur denna grundläggande frågeställning koncentrerar jag mig alltså även på frågan om man genom en berättelse som anpassats för ungdomar kan få dem att börja reflektera över hur deras självidentitet (ofta omedvetet) formas dels av dem själva, dels av andra eller yttre faktorer. Om så skulle visa sig vara fallet, skulle detta då ge mig några svar på vad som i grunden formar vår självidentitet och varför yttre identitetsmarkörer tycks bli alltmer väsentliga? I anknytning till frågeställningarna ovan ställer man sig oundvikligen en rad kopplade frågor under sitt arbete: Hur kan jag som lärare och katalysator medvetandegöra dem om denna process? Hur kan jag få dem att själva ta kontrollen över den? Är det bara en fråga för klasslärare i grundskolan eller kan och bör vi i samtliga ämnen även på de frivilliga utbildningarna arbeta med sådan självreflektion? Vad kan ett reflexivt utrymme i skolan ge? Följdfrågor, som dessa, staplar sig på varandra och det är svårt att värja sig mot dem alla. Man kan ana några av dem framförallt i diskussionskapitlet. Arbetet framöver bör ses som en vandring mot de båda ovanstående frågeställningarna; men som på alla strapatser upptäcker man intressanta sidospår som bara måste undersökas, 13 H D Thoreau (1990) Skogsliv vid Walden. Södertälje: W&W Förlag. Biografin över hans pilgrimsår vid sjön Walden, Massachusetts visar både att strävan efter ytlig prakt (ss 56-57) inte är något nytt och att ensamheten är en viktig grogrund för att relatera självet till ett större sammanhang, det naturliga varat (s 216 ff). 14 G Molloy (1996) Reflekterande läsning och skrivning. Lund: Studentlitteratur, s

17 lite grand. Det väsentliga är att man hittar tillbaka till huvudspåret och inte går vilse. Jag återknyter till dessa synder i nästa kapitel, kring syftet med arbetet. 17

18 3. Syfte Genom introduktionen av några existentiellt tematiska texter vill jag undersöka dels själva berättandets möjligheter som katalysator för reflektion över självet och dess placering i varat. Dels vill jag se om eleverna, genom det till texterna knutna litteraturseminariet, kan bekräfta rådande teorier eller kanske till och med ge ytterligare några förklaringar till fenomenet kring vårt behov av yttre identitetsreflektorer och statussymboler. Denna andra delen av mitt syfte bygger alltså på hypotesen att vi och våra ungdomar är mer fixerade vid rikedom och ytlig prakt idag och att denna förändring har sina rötter någon gång i slutet av 70-talet eller början av 80-talet, något som kommer diskuteras mer utförligt i metoddelen. Syftet leder till följande frågeställning: Övergripande frågeställning: Kan berättandet fungera som katalysator (och ersättning för andra mer naturliga upplevelser) för reflektion över självet och varat i ett turbulent, postmodernt och urbaniserat samhälle? Följdfrågorna är förknippade med om berättandet kan fungera som ovan: Kommer elevernas reflektioner då bekräfta, avfärda eller åtminstone antyda teorins bild av det postindustriella samhället som ytligt och grandiost? Kommer deras reflektioner avslöja några andra eller rent av nya fenomen som inte fått samma uppmärksamhet? Kommer deras reflektioner ge andra och/eller mer djupgående möjliga förklaringar till dessa fenomen? Jag är, som nämnts, formad av näringslivets trial and error-kultur och dess fokusering på att söka lösningar. Vid sidan om det primära syftet, ovan, kommer jag därför oundvikligen att beröra några av de följdfrågor, men också, behov och möjliga lösningar som dyker upp ur kölvattnet av detta arbete. Det är lika bra att genast be om ursäkt för detta ovetenskapligt praktiska drag hos mig. För ordningens skull har jag i mesta möjliga mån försökt sortera ut detta akademiska lösdriveri under rubriken Påföljande diskussion. 18

19 3.1 Personligt syfte Ett övergripande personligt syfte med mitt arbete har varit att pröva att skapa ett surrogat till de storstadsungdomar som inte alltid ges chansen att i sin urbana och konstlade miljö komma i kontakt med de omätbara värdena i livet. Ersättningen till mina egna naturupplevelser blev en skräddarsydd berättelse som i sagans form förhoppningsvis ger unga (och äldre) läsare ett stöd i uppmärksammandet och uppskattningen av de ickekommersiella värdena i livet. Av skäl som jag bland annat nämnt i bakgrundsresonemanget tror jag att det är mycket väsentligt att skolungdomarna medvetandegörs om dels sådana bestående omätbara värden, dels de kommersiella krafternas påverkan av dem själva när de skall ut i samhället, försörja sig och kanske bilda familj. Den västerländska postindustriella värld som möter dem efter skolan, en värld vilken de redan konfronteras med utanför skolan, är en värld av förlamande motsägelser. Några av de mer svårgripbara paradoxerna i denna väntande psykosociala brottningskamp är: den ökande informationen men den allt mer begränsade debatten 15 ; de allt mer tidsbesparande innovationerna men den allt mer begränsade fritiden; den ökande rikedomen (överflödet, valfriheten etc) men den minskande förmögenheten (förmågan, makten etc); den ökande narcissismen (grandiosa känslan, perfektionen) men den minskande självkänslan 16, o s v. Tanken med min berättelse har varit att läsarna skall kunna känna igen sig själva och andra i Kungen och i dennes märklige motpol, som är och förblir förmögnast i världen trots att han kastas i Kungens fängelsehåla. Eftersom det finns mer eller mindre av Kungen i oss alla så är det min förhoppning att läsarna skall förstå hur vi alla liksom Kungen bidrar till att forma världen till vad den blir. Det finns inte någon avskiljd marknad som vi står utanför. Vi är alla delar av marknaden och dess ekonomiska kretslopp, lika väl som vi oundvikligen är och förblir produkter av det ekologiska kretsloppet. Kungens fängslade motpol står också för något vi alla bär med oss sedan födelsen fantasin och passionen. Dessa är några av mänsklighetens allra viktigaste resurser som i allt större brist på kontemplativ tid tenderar att förtorka allt mer. I motsats till de, oorganiska naturresurserna är det ju snarare så konstruerat att de livsburna biologiska resurserna, intellektuella såväl som fysiska, förtvinar och tappar struktur om de inte brukas och får energitillskott. 15 C Lasch, s C Lasch (1981), Den narcissistiska kulturen. Stockholm: Norstedts. Op cit. 19

20 3.2 Syftet och problematiseringen sammanlänkas Det är viktigt att förstå att det råder ett naturligt motsatsförhållande mellan kommersialism och kontemplativ tid. Giddens konstaterar att omvandlingarna av självidentiteten och globaliseringen utgör de två motpolerna i dialektiken mellan det lokala och det globala under högmodernitetens villkor 17. All affärsverksamhet bygger på att ägarnas verksamhet skall generera någon form av återkommande överskott, annars är det en ideell verksamhet. Om makt- och informationssymmetri råder så skall kunden värdera varan eller tjänsten till det belopp som genererar överskottet i affärsrörelsen 18. Vinstmaximeringens principer leder till allt större kommersiella maktsfärer, vilka just genom den eftersträvade vinstmaximeringen inte bara saknar intresse för marknadsmässig makt- och informationssymmetri; de försöker till och med aktivt vinnlägga sig om asymmetrier på dessa områden. Ur marknadsföringsperspektiv sker detta genom reklam, PR, lobbying, produktplacering m m. Jag vill betona att detta inte handlar om kommersiella multinationella konspirationer, det handlar om naturliga konkurrenslagars följder på tämligen oreglerade marknader. Det kommersiella mediebruset är i sig idag kraftfullt nog att fragmentera stora delar av den lilla kontemplativa tid som vi har till vårt förfogande. Till yttermera visso har de affärsdrivande krafterna fått oväntad hjälp av det allmänna mediebruset, där till och med konsumentupplysning och denna uppsats ingår som en del. Den kommersiellt eftersträvade informationsasymmetrin skapas alltså paradoxalt nog genom ett överflöd av information. Fragmentiseringen leder till en individuell oförmåga till eftertanke och ett alltmer frustrerat sökande efter mening och struktur i tillvaron. I det postindustriella informationssamhälle vi idag befinner oss i har denna collageliknande fragmentisering nått så långt, att många av oss förvandlats till tvångsmässiga konsumtionsonanister. Vi har ersatt det naturliga sökandet efter mening och struktur med tröstande flykter in i ögonblickliga korta kickar. Vår önskan efter lösryckta sensationer snarare än helhetssträvan och förståelse av sammanhang speglas idag kanske tydligast i våra action- och äventyrsfilmer, där berättande handling ersatts av löst sammanhållna spänningsmoment. I den mån filmen som konstform återspeglar förändringen i effektivt konsumentanpassad informationsöverföring, visar skillnaden i swashbucklerfilmernas linjärt berättande upplägg, igår mot dess händelsecollage av idag, hur mycket våra perceptiva prioriteringar har förändrats under ett knappt sekel. Enligt Giddens är det inte förvirringens och alienationens verkningar i sig som är 17 A Giddens, s A Smith (1937) Wealth of nations. USA: Modern Library. (Om: the invisible hand.) Op cit. 20