Whiskyprovning nr februari 2012

Transkript

1 Whiskyprovning nr 9 11 februari 2012 Nr Namn Pris Bowmore 18 yo 43 % 789 kr Talisker Distillers Edition ,8 % 579 kr Longrow 14 yo 46 % 919 kr Ardmore SMADs buteljering 49,9 % 600 kr BenRiach Solstice 15 yo 50 % 699 kr Isle of Jura Boutique Barrels Heavy Peated % 689 kr Per Eriksson från SMAD ledde kvällens provning som hölls efter klubbens årsmöte. Rökigt var kvällens tema. Rökigheten i whiskyn beror på att malten torkats/rostats över torvrök. Rökigheten brukar anges som fenolhalt i ppm, där ppm står för parts per million eller 0,0001 %. Fenoler är ett kemiskt samlingsnamn för aromatiska kolföreningar bestående av en eller flera bensenringar bunden till en eller flera hydroxylgrupper. Vissa fenoler är i högre doser dödligt giftiga. Fenoler bryts ner med tiden. Därför känns äldre mer lagrade varianter av samma whisky som mindre rökiga än yngre.

2 Rökig whisky förknippas ofta med ön och distriktet Islay, men den här gången kom endast den första whiskyn från detta distrikt. Bowmore 18 yo har en fenolstyrka på 25 ppm. Bowmore är det äldsta destilleriet på Islay och tillika namnet på huvudstaden på ön. Staden är utöver för whisky känt för sin runda kyrka, byggd på detta sätt för att inte djävulen skulle kunna gömma sig i ett hörn. Bowmore grundades 1779 av John Simpson vid östra stränderna till Loch Indaal och är Islays äldsta legala destilleri samt hela Skottlands tolfte äldsta destilleri. John Simpson var en mångsysslare och drev även Tallant Distillery i närheten som nu är stängt övertogs Bowmore av W & J Mutters som byggde ut destilleriet med bland annat mer kölnor och lagerhus. När journalisten och författaren Alfred Barnard besökte destilleriet under 1880-talet var Bowmore näst mest produktivt efter Ardbeg bland de 12 legala destillerier som då fanns på ön såldes destilleriet och Bowmore Distillery Limited bildades av affärsmän från London. Som så många andra destillerier i Skottland tvingades Bowmore att stänga under mitten på 30-talet som under andra världskriget. Efter ytterligare fyra ägarbyten klev whiskyhandlaren Stanley P. Morrison in och köpte destilleriet Han renoverade och byggde ut ytterligare och såg till att mälteriet restaurerades, och det används än idag. Företaget kallades nu för Morrison Bowmore Distillers Limited. I mitten av 60-talet anställdes Jim McEvan som snabbt skulle stiga i graderna på destilleriet blev han Distillery Manager och var en stor del av destilleriets framgångar under 1980 och 90-talet. Han lämnade över titeln till Ian McPherson 2000 då han handplockades till granndestilleriet Bruichladdich Distillery övertogs det av Japanska Suntory som äger det idag. Ett av destilleriets lagerhus har gjorts om till swimmingpool för uppskattande Islaybor. Det drivs och upphettas av överbliven värme från destilleriet vilket resulterat i flera miljöpriser. Bowmore är kända för sitt stora sortiment med flertalet olika utgåvor i varierande åldrar och efterlagringar.

3 Prov nr 2 kom även det från en ö, Isle of Skye på Skottlands västkust. Talisker Destillers Edition har först lagrats på bourbonfat och sedan fått en avslutande mognad på Amorosofat. Resultatet blir en äldre, sötare och rikare variant än den vanliga buteljeringen. Fenolhalten ligger även här på 25 ppm. Talisker kan härledas ur det högskotska Talamh Sgeir som betyder ekoklippan, som ligger invid destilleriet. Destilleriet byggdes 1830 av bröderna Hugh och Kenneth MacAskill, söner till den lokale doktorn på ön Isle of Skye. Talisker låg en bit ifrån andra destillerier vilket gjorde att destilleriarbetarna som levde i stort sett isolerat på ön under en tid fick mynt, som destilleriet gjorde, för att lösa in för mat och andra förnödenheter flyttades det till den plats där det står idag vid Loch Harports strand. När sönerna gått ur tiden togs destilleriet över av en släkting som inte var så begåvad med pengar. Redan efter något år hade han blivit bankrutt och licensen gick vidare till J R W Andersson. Även han skötte firman på ett mindre bra sätt och hamnade faktiskt i fängelse för att ha tagit emot pengar för fat som han hävdade vilade i lagerhusen men i verkligheten inte fanns. Under 1800-talets senare hälft under nya driftiga ägare utökades produktionen och omfattningen. Den årliga produktionen låg mellan och liter. Vid det nya seklet hade de byggt en pir, räls samt ett flertal hus i området. Piren som var byggd så att de kunde avlasta vid både ebb och flod effektiviserade driften. I början av 1900-talet gick destilleriet ihop med Dailuaine Distillery och stärkte sin position på marknaden. Under en tid på 20-talet provade de att trippeldestillera whiskyn men det övergavs efter några år. Som så många andra destillerier tvingades Talisker stänga under andra världskriget på grund av restriktioner på korn förstördes stora delar av destilleriet i en omfattande brand. Orsaken tros vara att någon glömt stänga luckan på en spritpanna. Allt byggdes upp igen med exakta kopior av de förstörda kittelpannorna när de skulle starta de fem nya återskapade pannorna var det nog flera som var oroliga. Pannorna visade sig dock hålla måtten och man var snabbt i full produktion igen. I mitten av 70-talet stängde de sin mältningsavdelning och började köpa in från centrala mälterier. Talisker har genom historien haft många ägare och ägs idag av Diageo. En betydande del av whiskyn hamnar i populära Jonnie Walker. Taliskers officiella buteljeringar har de senaste åren ökats men de är mest kända för sin 10-åring som ingår i the six classics malts.

4 Vi gick vidare i rökighet och alkoholstyrka. Longrow 14 y o med 46 % alkohol och ppm fenolhalt. Longrow som låg i Campbeltown stängde som eget destilleri Springbank ett av tre kvarvarande destillerier i staden, beslöt 1973 att starta upp en tillverkning av rökig whisky för att konkurrera med Islay om leverans till blendedindustrin. Det gamla nedlagda destilleriet fick låna ut sitt namn till den rökiga single malten. Staden Campbeltown på halvön Kintyre i västra Skottland var under 1800-talet en idealisk plats för whiskydestillering. Trots att whiskyregionen är Skottland minsta och att halvön är mycket liten, endast 16 km på bredaste stället, fanns många faktorer som var gynnsamma. Bra natur med tillgång till kol och korn, goda förbindelser med tåg och till sjöss gjorde att många destillerier grundades. Troligen destillerades det i Campbeltown redan på 1500-talet, men det mesta var olagligt. Som mest under regionens storhetstid under 1800 till 1850 fanns det invånare och hela 34 aktiva destillerier i staden. Från början var Springbank en bondgård som hade ett illegalt destilleri fick de licens och Archibald Mitchell anses vara dess grundare. Destilleriet är unikt nog fortfarande familjeägt valde man att inte fortsätta att mälta sitt eget korn då tillgången på korn minskade samt att det inte ansågs lönsamt kom dock mältningsavdelningen på Springbank igång igen efter en omfattande restaurering. De ville få bättre kontroll och säkerställa kvalitén. Kornet de började använda sig av var också från lokala gårdar, det utgör dock en mindre del idag. Springbank har alltid hållit hårt på det traditionella och gör nästan allt på plats. Att färga whiskyn eller kylfiltrera har aldrig varit aktuellt. Mycket lite har genomgått modernisering och det jobbar för närvarande cirka 30 personer inom företaget. Därefter kom vi fram till SMAD:s egen buteljering av Ardmore. 49,9 % alkoholhalt och ppm fenol. SMAD köper in egna fat och erbjuder sina medlemmar att köpa en eller flera flaskor i mån av tillgång och efterfrågan. Av den här buteljeringen blev det 130 flaskor.

5 Tappningen sker på Juuls Vinhandel i Köpenhamn på grund av Danmarks lägre alkoholskatt. Nästa buteljering som sker i mars är en Springbank. Ardmore grundades 1898 av blendfirman William Teachers & Sons. Destilleriet ligger invid järnvägen mellan Aberdeen och Inverness i byn Kennethmont och betyder 'den branta sluttningen'. Syftet med att starta destilleriet var som många andra nystartade destillerier i slutet på 1800-talet att förse blendedindustrin med maltwhisky och i detta fall ägarnas egen blended, Teachers Blend byggdes destilleriet ut, bland annat från fyra till åtta spritpannor. Den ökade produktionen gjorde det ekonomiskt fördelaktigt att stänga den egna mältningen och köpa in färdigmältat korn. Ardmore ägs sedan 1976 av Allied Distillers och är ett av de största destillerierna i Skottland där huvuddelen av whiskyn går till blended. Ardmore tillhör de få destillerier som har ett eget tunnbinderi där faten renoveras och förbereds för lagring. Ardmore Distillery producerar över tre miljoner liter per år där endast ett fåtal fat hamnar på marknaden som single malt. Mest känd är Ardmore Traditional Cask, en icke åldersmärkt single malt. Den ingående whiskyn har en lagringstid på 6 13 år. Oberoende buteljerare rankar Ardmore högt på grund av dess kvalité. BenRiach Solstice är en rökig trippeldestillerad whisky som slutlagrats på portvinsfat. Den har en alkoholstyrka på 50 %. Fenolstyrkan är inte känd men det är en relativt stor rökighet. BenRiach är ett destilleri som experimenterat mycket med finishlagringar. Vi har i vår klubb bekantat oss med ett antal varianter, dock inte av det rökigare slaget, vid vår doft och smakprovning i november Mer om destilleriet finns att läsa i dokumentation från den provningen.

6 Isle of Jura Boutique Barrels Heavy Peated 1999 var sista hållplatsen på vår resa. Alkoholstyrka 55 %, fenolstyrka 30 ppm. Detta är en av de tre single casks som Isle of Jura lanserat under namnet Boutique Barrels. Jura Distillery ligger på ön Jura som är grannö med Islay. Jura betyder hjort (c:a finns på ön) på gaeliska och själva ön har 180 invånare och är känd för att bl. a George Orwell skrev 1984 när han bodde på ön. Jura har även ett par kända berg, Paps of Jura, som i siluett liknar ett par kvinnobröst. Redan 1810 grundades destilleriet, men det finns spår av illegal tillverkning som härrör från flera hundra år tidigare tog James Ferguson & Sons över driften och renoverade destilleriet byggdes det om och kapaciteten ökade. Whiskyn som tillverkades var klart rökig och påminner om de rökigare sorterna som vi finner på Islay. Efter en dispyt med markägaren i början på 1900-talet beslöt ägarna till destilleriet att flytta all destilleriutrustning från ön. Efter att ha stått öde i över 50 år började man åter intressera sig för destillering på ön återinvigdes det nya Jura Distillery (Mackinlay McPherson Ltd). Den whisky som man startade att tillverka var av en mildare karaktär, främst för att kunna använda whiskyn i olika blendedsorter installerade de ytterligare två kopparpannor tog Whyte & Mackay över och nuvarande ägare är Kyndal Spirits Ltd. Den unika designen på flaskan kommer av att när de började buteljera Isle of Jura var det en åttaåring och just åttan var det man ville efterlikna i flaskdesignen. Källor: Per Eriksson, samt whiskyguiden.se och andra källor på internet. Efter omröstning med handuppräckning korades kvällens vinnare; whisky nr 3 Longrow 14 yo. God tvåa blev SMAD:s Ardmore.