Underlag för samråd avseende ändring av teknik för höjning av dammar O-O2 och C-C2 vid LKAB:s sandmagasin i Kiruna MEDDELANDE.

Transkript

1 1 () D Underlag för kompletterande samråd avseende ändring till LKAB:s ansökan om nytt tillstånd för verksamheten inom Kiirunavaara gruvindustriområde (Mål ). Ändring avser deponering av utvinningsavfall Samt Underlag för samråd avseende ändring av teknik för höjning av dammar O-O2 och C-C2 vid LKAB:s sandmagasin i Kiruna Till: Delges: Enligt sändlista Andreas Björkman Annika Zachrisson Dan Lundell Fredrik Funck Helena Skoglund Håkan Pålsson Jan Carlsten Jan Eriksson Johan Aspvik Jonas Wassara Katarina Oja Klas Nehrman Linda Bjurholt Linnea Sjölund Lotta Lauritz Mats Aunes Sara Töyrä Siv Björnström Sophie Danilov Susanne Larsson Theresa Lundgren Thomas Kohkoinen

2 2 () D Bakgrund och syfte med samrådet Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) har under 8 lämnat in en ansökan till Mark- och miljödomstolen om nytt tillstånd enligt miljöbalken till verksamheten inom Kiirunavaara gruvindustriområde (Mål ). Sedan ansökan lämnades in har ändringar inom den planerade verksamheten uppkommit som behöver ansökas om och LKAB håller därför samråd avseende dessa ändringar. Ändringarna gäller ett utökat område för deponeringen av sidoberg och åtgärder kopplade till sandmagasinet. Sidoberg Det i ansökan föreslagna deponeringsområdet för torrt avfall, s.k. sidoberg, behöver utökas för att säkerställa att de volymer/mängder som bedöms uppkomma vid fortsatt brytning ner till huvudtransportnivån på 1365 m avvägning (KUJ 1365) får plats. Det föreligger vissa svårigheter i att beräkna volymen av en ny deponi i området, dels pga. den sluttande och kuperade terrängen med befintliga deponier i området, dels pga. att densiteten på sidoberget varierar beroende på vilka fraktioner som deponeras. Inmätningar och beräkningar av det tidigare området och densitetsjusteringar har visat att mängden området kan ta emot är 2-25 % lägre än vad som beräknades tidigare och redovisades i ansökan. Bolagets kännedom om malmkropparna ökar med tiden och sedan ansökan lämnades in har även ett nytt gruvplaneringsverktyg börjat användas, vilket medfört att den prognosticerade totala mängden råmalm idag är omkring 15 % högre än tidigare. Därutöver har andelen sidoberg i råmalmsflödet justerats och antas framöver motsvara faktiskt genomsnittligt utfall över den senaste 1-årsperioden, vilket ger 3 % högre andel än vad som antogs i tidigare beräkningar utifrån ett snävare underlag. Sammantaget innebär detta att området för framtida deponering av fallande sidoberg vid utbrytning av nuvarande huvudnivå KUJ 1365 behöver utökas så att det kan rymma 2 miljoner ton.

3 3 () D Anrikningssand Bolaget har tillstånd att höja dammarna som omgärdar sandmagasinet (mål nr M ). Gällande tillstånd bygger på att höjningarna genomförs med inåtmetoden, vilket innebär bland annat att höjningarna delvis anläggs på deponerad anrikningssand. Anrikningssandens egenskaper är bl.a. beroende av rågodsets mineralisering och nedmalningsgraden i anrikningsverken. På grund av detta skiljer sig anrikningssandens egenskaper mellan olika orter. I Kiruna har det visat sig att det finns en risk för stabilitetsproblem med höjningar enligt inåtmetoden på lång sikt. Mot denna bakgrund gör LKAB bedömningen att det anläggningstekniskt är till fördel om kommande höjningar av dammarna kan ske genom utåthöjning istället för inåt. En utåthöjning i dagsläget skulle även öppna upp för möjligheten att stanna kvar med deponering i befintligt magasin under lång tid. Närmast i tiden ligger en höjning av dammarna O-O2 och C- C2 för vilka det finns tillstånd att höja inåt med ytterligare ca 8 resp. 6 meter. Enligt gällande produktionsplaner beräknas nästa höjning av aktuella dammsträckor behöva utföras under barmarkssäsongen 2. Då det inte finns några egentliga fördelar att utföra denna höjning inåt med stöd av gällande tillstånd, avser LKAB att söka tillstånd att redan i denna fas byta till att höja med utåtmetoden. Dammarna planeras att höjas till samma nivå som i det nu befintliga tillståndet. LKAB avser således att ansöka om tillstånd enligt miljöbalkens 11 kapitel för att utföra denna dammhöjning i sandmagasinet. Prövningsordning Utökningen av området för deponering av sidoberg planerar bolaget att inkludera i pågående prövning i Mål Beträffande förändrad teknik för höjning av sandmagasinets dammar från inåthöjning till utåthöjning vore det dock en klar fördel om ändringen kan genomföras redan vid den höjning som kommer att behöva genomföras barmarksperioden 2 varför LKAB för närvarande planerar att ge in en separat ansökan om tillstånd enligt 11 kap MB. LKAB bedömer att bägge verksamheterna kan antas medföra en betydande miljöpåverkan och avser därför att samråda med tillsynsmyndigheten

4 () D (Länsstyrelsen), övriga statliga myndigheter som kan antas beröras och Kiruna kommun samt också med berörda samebyar, övriga organisationer och allmänhet i enlighet med 6 kap. 3 miljöbalken.

5 5 () D Innehållsförteckning Sidoberg... 2 Anrikningssand... 3 Prövningsordning Lokalisering Fastigheter, gällande planer och markanvisningsbeslut Gällande tillstånd Tillstånd för gruv- och förädlingsverksamhet Tillstånd för dammsystemet... 9 Samrådsprocessen Omgivningsbeskrivning Riksintressen Naturvärden och friluftsliv Deponering av sidoberg Beskrivning av nuvarande deponering Beskrivning av planerad deponering Geomorfologisk utformning av deponier Planerade skyddsåtgärder Damning Vattenhantering... Bioreaktorer för rening av lakvatten från nitratkväve Förutsedd miljöpåverkan Markanvändning och markanspråk Landskapsbild Lakvatten Ansökans omfattning och avgränsning samt innehåll i miljökonsekvensbeskrivningen Beskrivning av åtgärder kopplade till dammsystemet Beskrivning av nuvarande dammsystem Sandmagasinet... 29

6 6 () D Befintlig damm O-O Befintlig damm C-C Klarningsmagasinet Dammsäkerhetsklass Planerade dammhöjningar för sandmagasinet Höjning av O-O Höjning av C-C Geoteknik Material Stabilitetsberäkningar Instrumentering Bedömning av konsekvenser i händelse av dammhaveri Förutsedd miljöpåverkan Markanvändning Landskapsbild Dränagevatten Ansökans omfattning och avgränsning Förslag till innehåll i Miljökonsekvensbeskrivningen Kontaktuppgifter... Bilagor Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga Typsektion damm O-O2 Planritning damm O-O2 Typsektion damm C-C2 Planritning damm C-C2

7 7 () D Lokalisering LKAB:s industriområde vid Kiirunavaara är beläget sydväst om Kiruna stad, Kiruna kommun, Norrbottens län. Kiruna kommun har ca 23 invånare, varav drygt 18 invånare i tätorten (6). Av översiktskartan, se figur 1, framgår verksamhetens lokalisering, liksom olika delområden inom denna, i förhållande till Kiruna. Malmbanan, som passerar genom området, löper söder och väster om Kiirunavaara. All brytning av malm i Kiirunavaara sker idag under jord, till största delen från en sammanhängande malmkropp, Kiirunavaaramalmen, även kallat KUJ (Kiirunavaara Under Jord), men också i mindre skala den separata gruvan/malmkroppen Konsuln som ligger strax söder om KUJ. Strax norr om Kiirunavaara ligger NIO (Nya Industriområdet), med bl.a. centralförråd, kontors- och verkstadsbyggnader. Ytterligare något norrut, närmare sjön Luossajärvi, ligger malmbangården som ansluter till ett terminalområde och UNIO (Upplag Nya Industriområdet) där i huvudsak lastnings- och lossningsverksamhet, krossningsverksamhet, samt materialoch upplagshantering bedrivs. Sovrings-, anriknings- och pelletsverk (kulsinterverk) är belägna på fjällets västra sluttning, inom det så kallade SAK-området, ca 2 km väster i Kiruna tätort. Väster om SAK-området är sand- och klarningsmagasin belägna. I LKAB:s processvattensystem sker återcirkulering av vatten i så stor omfattning som möjligt. Överskottsvatten i systemet bräddas från klarningsmagasinet söderut till Rakkuri vattensystem.

8 8 () D Figur 1. Översiktskarta med lokaliseringen av LKAB:s verksamhet vid Kiirunavaara i förhållande till Kiruna stad. 2 Fastigheter, gällande planer och markanvisningsbeslut Bolagets gruv- och industriområde är avsatt för tung industri och gruvverksamhet i den av Kiruna kommun i juni 22 antagna översiktsplanen, samt i den fördjupade översiktsplanen för Kiruna centralort antagen i december 26.

9 9 () D Den huvudsakliga detaljplanen för Kiirunavaara gruvindustriområde vann laga kraft i december 199. Det för gruvindustriändamål detaljplanelagda området har därefter utvidgats genom tillkommande planer. En av dessa, detaljplanen för Del av Kiruna 1:1 SÖDRA INFARTEN, vann laga kraft den 9 januari 29 och berör nu aktuellt område. Verksamheten bedrivs inom fastigheterna Jukkasjärvi Kronoöverloppsmark 1:1, Kiruna 1:1 och Ön 1:1. De två förstnämnda fastigheterna ägs av staten genom statens fastighetsverk. LKAB äger den sistnämnda fastigheten. LKAB arrenderar av staten tillhörig mark. Kiruna gruvindustriområde omfattas av beslut om markanvisning enligt minerallagen och motsvarande äldre bestämmelser enligt flera beslut mellan år 197 och 23. Bolaget har därmed den vattenrättsliga rådighet som behövs för pågående och planerad verksamhet. 3 Gällande tillstånd Nedan redovisas LKAB:s gällande tillstånd för gruv- och förädlingsverksamheten samt tillstånd gällande dammsystemet. LKAB har ett antal andra gällande tillstånd och beslut som inte tas upp här då de inte berör de åtgärder som föreliggande samråd gäller. 3.1 Tillstånd för gruv- och förädlingsverksamhet För gruvverksamheten gäller Koncessionsnämnden för miljöskydds beslut daterat (KN nr 1/76) som grundtillstånd. Beslutet tillåter en maximal produktion om 32 Mton råmalm per år, varav upp till ca 3 Mton i Kiirunavaara. Genom Koncessionsnämnden för miljöskydds beslut daterat (KN nr /98) föreskrevs nya villkor för gruvverksamheten och de ursprungliga upphävdes, undantaget de villkor som rörde sprängmedelstillverkning, anrikning, pelletisering och apatitframställning. Avseende förädlingsverksamheten, anriknings- och pelletsverk, gäller miljödomstolens deldom från den (Mål nr M 8-5). Miljödomstolen gav LKAB tillstånd att uppföra ett nytt anriknings- och pelletsverk, samt årligen tillverka 1,8 Mton malmkoncentrat och samma mängd prima pellets vid malmförädlingsanläggningarna. 3.2 Tillstånd för dammsystemet Mark- och miljödomstolen lämnade (Mål nr M ) LKAB tillstånd till kapacitetshöjande åtgärder för sandmagasinet.

10 1 () D Miljödomstolen lämnade (Mål nr M 67-1) tillstånd till LKAB för att utföra utbyggnader av LKAB:s sand- och klarningsmagasin. Länsstyrelsen i Norrbottens län lämnade ( ) tillstånd till markavvattning (åtgärder och förlängning av dike invid dammkropp) inom fastighet Jukkasjärvi Kronoöverloppsmark 1:1. Samrådsprocessen Föreliggande samrådsunderlag utgör en del av samrådsprocessen inför framtagandet av kompletterade och delvis omarbetade ansökningshandlingar avseende nytt tillstånd för LKAB:s verksamhet inom Kiirunavaara industriområde. Samrådsunderlaget syftar till att översiktligt beskriva deponisystem både för torrt och vått avfall, sidoberg respektive anrikningssand, samt de kapacitetshöjande åtgärder som planeras vid sidobergsdeponierna och sandmagasinet. I samrådsunderlaget redovisas information om verksamhetens lokalisering, omfattning och utformning. De förväntade miljöeffekterna beskrivs på ett övergripande sätt i detta samrådsunderlag. 5 Omgivningsbeskrivning Syftet med samrådet är att skapa en dialog med berörda parter i den pågående planerings- och utredningsprocessen. Samrådsförfarandet i ett ärende av detta slag ska nödvändigtvis inte ses som ett enskilt möte, utan kan byggas upp som en kombination av skriftliga och/eller muntliga kontakter med berörda parter under samrådsprocessen. Skriftliga synpunkter i samrådet kan skickas in till angivna kontaktpersoner senast den 2 mars Riksintressen Riksintresse för ämnen och material Mineralfyndigheterna i området runt Kiruna utgör riksintresse avseende värdefulla ämnen och material för landets materialförsörjning. Riksintresse för kulturmiljövården Hela Kiruna stad och delar av omgivningarna är av riksintresse för kulturmiljövården. Motiveringen för riksintresset lyder (Riksantikvarieämbetet, 28): Stadsmiljö och industrilandskap som visar ett unikt samhällsbygge vid 19-talets början, där tidens stadsbyggnadsideal förverkligades på

11 11 () D jungfrulig mark. Kiruna grundades på landets då största industriella satsning, samt den fortsatta utvecklingen till stad i formell mening och tillika ett centrum för norra Norrlands inland. Riksintressen för rennäringen Kiirunavaara ligger inom gränsområdet för Laevas sameby där rennäring bedrivs inom vad som utgör året runt mark för samebyns renskötsel. Flyttledsstråket för Laevas sameby utgör ett riksintresse för rennäringen. Stråket söder om Kiirunavaara omfattar flera svåra passager samt rastbetesområden. I anslutning till flyttledsstråket förekommer anläggningar såsom beteshagar, övergångshagar och renvaktarstugor. Väster om Luossajärvi och LKAB:s sandmagasin finns ett trivsellandområde som också fungerar som uppsamlingsområde i anslutning till flyttleden. De ovan redovisade riksintressenas utbredning framgår av figur 2. Riksintressen för naturvård och Natura 2-områden Natura 2-områden utses med stöd av fågel- och habitatdirektiven med det huvudsakliga syftet att bevara den biologiska mångfalden. Utgångspunkten för de områden som väljs ut är de listor över livsmiljöer och arter som finns i nämnda direktiv. Gemensamt för Natura 2-områden är att de är viktiga ur ekologisk synpunkt då de innehåller biotoper med höga bevarande värden och särskilt känsliga växt- och djurarter. Inom verksamhetens närområde (1 mils radie från verksamheten) finns det två Natura 2-områden, Rautas (SE8223) samt Torne och Kalix älvsystem (SE823) samt de två naturreservaten Rautas fjällurskog och Aptas fjällurskog. Torne och Kalix älvar är även utpekade som riksintressen för naturvård. Torneälven och Kalixälven hör till Europas största oreglerade vattendrag och har även fortsättningsvis undantagits från vattenkraftutbyggnad. I älvdalarna finns hotade och sårbara arter och delvis rik flora och fauna.

12 12 () D Figur 2. Riksintressen inom eller i anslutning till Kiirunavaara industriområde. Riksintressen för friluftsliv Kalixälven utgör även riksintresse för friluftsliv. Utöver Kalixälven utgör även Norrbottens fjällområde och Torne älv riksintressen för friluftslivet för bl.a. fritidsfiske, kulturstudier samt skidåkning och älvarna för bl.a. fritidsfiske och kulturstudier.

13 13 () D Naturvärden och friluftsliv Nyckelbiotoper Runt tätorten Kiruna finns endast ett fåtal nyckelbiotoper, eller områden med kända höga naturvärden, utöver sedan tidigare nämnda områden av riksintresse för naturvård samt nämnda Natura 2-områden. Avståndet till LKAB:s gruvindustriområde överstiger 1 km. Våtmarker Runt tätorten Kiruna finns våtmarksområden som är intressanta ur naturvårdssynpunkt. Länsstyrelsen i Norrbottens län har genomfört en inventering där våtmarker klassats i en -gradig skala. Markernas värde har bedömts utifrån kriterier som storlek, orördhet, biologisk mångfald, samt förekomst av sällsynta arter och naturtyper. Till klass 1 hör våtmarker som har mycket höga naturvärden och som i största möjliga mån bör bevaras. I klass 2 återfinns marker med höga naturvärden och som skall om möjligt undantas från olika ingrepp. Klass 3 och är en mycket stor och heterogen grupp, marker av detta slag förekommer allmänt i Kiruna-området. Norr, väster och söder om gruvindustriområdet, dock utanför det detaljplanelagda området, finns våtmarker med låga kända naturvärden. Dessa våtmarker är också de mest närliggande av de som ingått i inventeringen. Söder om Kiirunavaara, i anslutning till Rakkurisystemet förekommer ett sammanhängande våtmarksområde med vissa kända naturvärden. Väster om sand- och klarningsmagasinen finns ett större våtmarksområde (Kirunavuoma) som bedömts inneha höga naturvärden (klass 2 i våtmarksinventeringen). Övriga naturvärden Naturvärdesinventering har utförts 7 och inom gruvindustriområdet samt i närheten av gruvområdet består till största del av fjällbjörkskog och våtmark. Väster om dammsystemet ligger det stora aapamyrkomplexet Kirunavuoma med varierande miljöer. Förekommande habitat som ingår i aapamyren är blöta intermediära till rika kärr, partier med strängflarkkärr, strängblandmyr, myrholmar, fattigmosse, täta videbuskmarker, sumpskogsstråk och ringlande bäckar mellan myrtjärnarna. Myrkomplexet har naturvärdesklass mellan klass 1 (högst naturvärde) till klass 3 (påtagligt naturvärde), med metodik enligt svensk standard (SS 199:), se figur 3.

14 1 () D Området på södra sidan av Kiirunavaara, där det planerade området för deponering av sidoberg ligger, består av hedbjörkskog och stråk av ängsbjörkskog samt aapamyr längre ner i terrängen vid foten av Kiirunavaara. Samtliga dessa naturvärdesobjekt har klassats till naturvärdesklass 3, påtagligt naturvärde, se figur 3. Figur 3. Utklipp av karta som visar naturvärdesobjekt identifierade vid naturvärdesinventeringen 7, samt de objekt som identifierats vid tidigare inventeringar, 2 och inom och i närheten av LKAB:s verksamhetsområde. Objekten från de äldre inventeringarna är här preliminärt översatta till motsvarande klass i svensk standard. (Enetjärn, 7). Friluftsliv, jakt och fiske Jakt, fiske och friluftsliv är av stor betydelse för både kommuninvånarna och besökande turister. Turistnäringen står för betydande inkomster och arbetstillfällen i Kiruna kommun.

15 15 () D Inom LKAB:s industriområde i Kiruna förekommer inget friluftsliv, turism eller fiske och ingen jakt får bedrivas på industriområdet. 6 Deponering av sidoberg Gruvverksamheten i Kiruna bedrivs numera uteslutande under jord och innefattar huvudsakligen arbetsmomenten tillredning (eller ortdrivning), följt av rasborrning (produktionsborrning), laddning och sprängning samt raslastning (produktionslastning) av den losshållna malmen till underliggande huvudnivå, där malmen sedan transporteras på tåg och krossas innan uppfordring till markytan med skipar. Den krossade råmalmen som uppfordrats innehåller även sidoberg (tidigare benämnt gråberg) som sorteras ut genom en torr magnetisk process i sovringsverket. Efter sovring bearbetas det erhållna rågodset vidare i anrikningsverken där järnhalten höjs, genom malning i kvarnar och magnetseparering i en våt process. Utöver det sidoberg som uppkommer vid brytning av malm, bryts även sidoberg vid tillredningsarbeten i den intilliggande bergmassan (tillredningssidoberg) samt vid anläggningsprojekt (anläggningssidoberg). Mängden sidoberg beror således, utöver produktionstakt, på gruvplanering och utveckling av gruvan och kan därför variera betydligt över tid. Sidoberget, både det som avskiljs från malmen och det som kommer från tillredning, tas huvudsakligen till dagen via skipar och transporteras från sidobergssilos vid sovringsverket till sidobergsdeponierna med truckar/lastbilar. Viss del av sidoberget nyttjas även till olika anläggningsändamål, samt bearbetas och försäljs. 6.1 Beskrivning av nuvarande deponering Idag deponerar bolaget sidoberg på tre olika deponier, Triangeln, Sovringsverksdeponin samt Västra deponin, se kartbild i figur. Deponierna förväntas slutdeponeras mellan år I tabell 1 redovisas uppgifter om deponerade mängder och kvarvarande mängder i de aktiva sidobergsdeponierna.

16 16 () D Figur. De tre aktiva sidobergsdeponierna samt dagbrottet där tidigare deponering av sidoberg pågått. Av tekniska skäl deponeras inget i dagbrottet i dagsläget. Södra deponin är LKAB:s förespråkade område för sidobergsdeponering. Södra änden av Kiirunavaara dagbrott anges också som en i framtiden eventuellt tillgänglig deponeringsyta. I dagsläget pågår ingen deponering av sidoberg där på grund av aktiv gruvbrytning under området. På längre sikt, när gruvbrytningen i underliggande områden avslutats, kan det dock bli aktuellt.

17 17 () D Tabell 1. Uppgifter till och med juli 7avseende deponerade mängder och kvarvarande mängder för aktiva sidobergsdeponier som skickats in i aktuell ansökan om nytt grundtillstånd (mål M ) samt uppdaterade uppgifter efter genomförda inmätningar juli 9. Område Uppgift om deponerad mängd i ansökan, juli 7 (Mton) Kvarvarande kapacitet efter inmätning juli 9 (Mton) Slutdeponerat, år Triangeln Sovringsverksdeponin 1 (toppen) 22 (västra 223 delen) 1 (toppen) Västra deponin Dagbrottet 7 Beror på brytningen Beror på brytningen Totalt * Möjlig deponeringskapacitet utifrån nuvarande brytning i KUJ. **Maximal teoretisk deponeringskapacitet 6.2 Beskrivning av planerad deponering Det föreslagna deponiområdet, Södra deponin (inkluderar Område B enligt ansökan om nytt grundtillstånd), är lokaliserat utmed Kiirunavaaras sydöstra till sydvästra sluttning. Se figur för översiktlig placering av deponin och figur 5 för deponins utbredning. Utökningen av området jämfört med det tidigare förslaget i inlämnad ansökan, det s.k. Område B, är huvudsakligen att deponins yta sträcker sig längre österut, samt att ett mindre delområde öster om infarten till Konsuln (tillika nödutfart för KUJ) har inkluderats. Södra deponin beräknas rymma omkring 2 Mton sidoberg, vilket motsvarar de mängder som nu beräknats genereras fram till dess att malmkroppen brutits ut till och med nuvarande huvudtransportnivå, KUJ Området begränsas i syd av en elkraftsledning och mot bergets topp av gruvans nödutfart samt verksamhet kopplad till Konsuln, inklusive dess deformationsområde. Området är i stor utsträckning redan ianspråktaget av tidigare sidobergsdeponier och annan verksamhet.

18 18 () D Figur 5. Övre bilden: Föreslagen deponi med pallar (Södra deponin) samt potentiellt utökat område för en geomorfologiskt utformad deponi som visas av det streckade området (Framtida deponi). Nedre bilden: Tidigare föreslaget deponiområde (Område B).

19 19 () D I figur 6 visas en skiss över Södra deponins utbredning och utformning med traditionell palluppbyggnad. Figur 6. Skiss över hur den tänkta deponin skulle kunna utformas med klassiska pallar Geomorfologisk utformning av deponier Inom bolaget pågår utvecklingsarbete med att utreda annan metod för deponering än traditionell palluppbyggnad. Metoden är s.k. geomorfologisk deponering som innebär att deponier utformas på ett sådant sätt att de, så långt det är möjligt, återskapar en för området naturlig landskapsbild. Utformningen görs i praktiken utifrån referensområden i det till deponiområdet omkringliggande landskapet. Utformningen av deponier drivs, med denna metod, främst med målet att skapa upplag som smälter in på ett naturligt sätt i landskapet, minimerar eventuella erosionsproblem och premierar återvegetering vid efterbehandling och därmed ökad biodiversitet. Designen på deponin arbetas fram i ett modelleringsprogram och i praktiken innebär det att deponeringen kommer följa böljande linjer, likt hur det ser ut i naturen, i motsats till de raka linjer som pallar skapar. I figur 7 illustreras skillnaden i hur sidoberg deponeras med traditionell jämfört med geomorfologisk deponeringsmetod. Figuren visar det tidigare föreslagna deponiområdet, Område B. I det fortsatta arbetet kommer hela Södra deponin att modelleras för geomorfologisk deponering. Vid

20 2 () D geomorfologisk utformning skapas successivt deponins slutliga utformning och det medför att efterbehandling också kan ske successivt och omedelbart efter att deponering är slutförd i området. Genom geomorfologisk deponeringsdesign skapas anvisade flödesvägar som byggs upp i takt med att deponin tar form. Detta bidrar till att en större del av vattnet tar en ytlig väg ovanpå deponin istället för att tränga ner i deponin. Utvecklingsarbetet kommer inte hinna vara färdigställt till inlämning av kompletteringarna till ansökan om nytt grundtillstånd. Därför kommer den beskrivna deponeringsmetoden vara traditionell deponering med palluppbyggnad, på samma sätt som när ansökan lämnades in. Det fortsatta utvecklingsarbetet kan dock komma att föranleda förändringar av deponeringsmetoden på sikt. Figur 7. Illustration över hur en traditionellt utformad palldeponi kan se ut samt hur en geomorfologiskt anpassad deponi kan se ut. Skisserna visar inte hela Södra deponin. En geomorfologisk utformning med inte alltför branta slänter kan innebära att en större markyta behöver tas i anspråk för att inrymma motsvarande volymer sidoberg som traditionell pallutformning. I det fall geomorfologisk deponering kommer att tillämpas i framtiden bedöms ett markanspråk motsvarande det framtida området i figur 5 vara nödvändigt. Utformningen

21 () D Planerade skyddsåtgärder av deponiområdet kan därmed designas för att ansluta till Kiirunavaara på mer naturligt sätt. LKAB avser att ta fram förslag till sådan geomorfologisk utformning av deponin inom ramen för pågående utredningsarbete. Möjligheterna att deponera i dessa områden är dock för närvarande begränsad i och med pågående brytning under delar av området (i Konsuln och KUJ). Delar av området kommer sannolikt att vara tillgängliga längre fram i tiden varvid deponering i Konsulns f.d. dagbrott kommer att vara prioriterad Damning Löpande dammbekämpning sker i enlighet med LKAB:s ordinarie rutiner för industriområdet. För dammbekämpning av asfaltväg används sop- och sugbil. Grusvägar dammbekämpas genom vattning med 1 % saltlösning. Deponering vid Södra deponin bedöms inte medföra några särskilda konsekvenser med avseende på damning och föranleder inte heller några andra skyddsåtgärder än som redan tillämpas. Den tillkommande verksamheten kommer att inkluderas i den löpande dammbekämpningen Vattenhantering Vatten som infiltrerar genom sidobergsdeponier anrikas mer eller mindre av olika ämnen. Genomförd karakterisering visar att sidoberget (både sovringssidoberg och tillredningssidoberg) bedöms vara inte potentiellt syrabildande. Tungmetallhalterna är låga, men koppar förekommer i något förhöjda halter. Ingen signifikant uttransport av koppar bedöms dock uppstå eftersom koppar effektivt läggs fast inuti deponin under rådande ph- och redoxförhållanden. Inga förändringar i ph- eller redoxförhållanden bedöms komma att inträffa i framtiden. Det sidoberg som uppkommer i Kiruna bedöms klassificeras som: avfall från brytning av metallhaltiga mineral. Sidoberg har en s.k. fast ingång enligt Avfallsförordningen, varvid det definitionsmässigt klassas som icke-farligt avfall. Trots detta har en kontroll gjorts avseende sidobergets innehåll av farliga ämnen. Utredningen visar att sidoberget inte utgör ett farligt avfall. Sidoberget innehåller emellertid något förhöjda kopparhalter varför det inte klassas som ett inert avfall.

22 22 () D Sidoberget innehåller även kväve som har sitt ursprung i odetonerat sprängämne från underjordsbrytningen i gruvan. Spridningen av kväve från deponier sker oftast diffust och över en längre tidsperiod. Idag bildas lakvatten i området som strömmar diffust mot recipienten, Rakkurisystemet. En del av lakvattnet läcker även till grundvatten i berg. För att ta hand om största delen av lakvattnet planeras uppsamlande diken nedströms deponiområdet. Utredning pågår och flera alternativ är framtagna för uppsamling av vatten och vart vattnet ska ledas. Övergripande och principiell beskrivning av lakvattnets väg, vilken är under utredning: 1. Uppsamling av lakvatten i diken nedströms deponin. 2. Ev bioreaktorer som mikrobiellt renar lakvattnet från kväve (nitrat). 3. Vattnet leds vidare antingen till klarningsmagasinet eller vidare till naturlig mark. Den största delen av Södra deponin avrinner till myrmarkerna och Rakkurisystemet, men den östra delen avrinner mot Luossajokisystemet. I arbetet med att besvara kompletteringsönskemål från myndigheter pågår ett omfattande utrednings- och modelleringsarbete för att få en bättre helhetsbild av vattenflöden och halter inom LKAB:s gruvindustriområde och i recipienterna Rakkurisystemet (huvudsaklig recipient) och Luossajokisystemet. Resultaten ska användas för att få fram de mest optimala lösningarna för att både minimera miljöpåverkan på recipienterna och för att produktionens behov av klarvatten ska kunna tillgodogöras. Det finns inte en modell att tillgå som täcker in alla delar av de ingående frågeställningar utan flera modeller används för utredningen. I modelleringsarbetet ingår en modell över vattensystemet över industriområdet (simulatorn heter OEE Optimizer), en hydrologisk modell över området (MIKE11-NAM) och en hydrodynamisk modell för Rakkurisystemet (TELEMAC-MASCARET) samt en ytvattenmodell för Luossajokisystemet (HSPF). I utredningsarbetet ingår exempelvis framtagande av dimensionering för den i ansökan föreslagna nitratkväve-reningen med MBBR-teknik samt framtagande av bräddstrategier för bräddningen av överskottsvatten ut från klarningsmagasinet. Detta arbete kommer visa på behovet att rena lakvattnet från deponiområdet från nitratkväve och om vattnet bör ledas till klarningsmagasinet eller om det kan gå direkt ut till recipienterna. Den sammantagna målsättningen med skyddsåtgärderna, både avseende

23 23 () D lakvatten från denna sidobergsdeponi och övriga deponier samt bräddning ut från klarningsmagasinet, är att Rakkurisystemet och Kalixälven samt Luossajokisystemet och Torneälven ska uppnå bedömningsgrunder och andra relevanta effektnivåer. Bioreaktorer för rening av lakvatten från nitratkväve För att minimera risken för att negativa miljöeffekter i form av kväveläckage från Södra deponiområdet uppstår planeras lakvattnet samlas upp och renas, antingen med bioreaktorer eller genom att lakvattnet pumpas till klarningsmagasinet där MBBR-rening planeras. Bioreaktorer är en passiv reningsmetod för nitratkväve i vatten som är framtagen speciellt för denna typ av industri. Denna lösning heter NITREM vilket är en service med en nitratreducerande bioreaktor som kan användas med en geomorfologisk design av sidoberg. Lösningen innebär att vattnet leds genom en bioreaktor som anpassats för att skapa gynnsamma förhållande för denitrifikationsprocessen varigenom nitrat reduceras till kvävgas. Lakvattnet som lämnar deponiområdet skulle i detta fall ledas till bioreaktorer som, efter att vattnet behandlats, leds vidare ut i ett uppsamlande dike för transport tillbaka till klarningsmagasinet alternativt vidare ut i myrmarksområdet som omger Mettä Rakkurijärvi samt en mindre del av vattenmängden vidare till naturmarken med fjällbjörkskog som sluttar mot Luossajokisystemet beroende på vilket som ger den bästa helhetseffekten för recipienterna. Bioreaktorn består av en avlång fördjupning som täcks med en tät geomembranduk i botten och fylls med tallflis. För att erhålla syrefria förhållanden täcks bioreaktorn med geomembranduk och till exempel torv. När lakvatten flödar genom tallflisen sker denitrifikationsprocessen varvid de denitrifierande mikroorganismerna omvandlar nitrat som finns i lakvattnet till kvävgas (figur 8). Den stora mängden organiskt material som finns i bioreaktorn fungerar som kol- och energikälla för mikroorganismerna. För att optimera bioreaktorns funktion behöver flödeshastighet och vattenkvalitet övervakas. Vattnet som lämnar bioreaktorn kommer att ha betydligt lägre nitrathalt än ingående vatten.

24 2 () D Figur 8. Illustration som visar hur lakvatten rinner från deponin till ett vattenuppsamlingssystem och vidare till en bioreaktor där nitrathalten reduceras innan vattnet leds vidare. En förstudie har genomförts för det i ansökan föreslagna deponiområdet, sk Område B. Resultaten från denna kan användas för att principiellt visa hur bioreaktorer och diken kan anläggas även för det utökade deponiområdet. Lakvattenbildningen inom deponiområde B har modellerats (ArcMap 1..1 och Surfer 15) (7 Copyrights GeoFluv TM ) och avrinningsområdet har delats in i delavrinningsområden och förslag för diken och placering för bioreaktorer har tagits fram, se figur 9. Lakvattnet från två av delavrinningsområdena, A samt B, föreslås att ledas direkt till klarningsmagasinet medan lakvatten från område C, D och E föreslås ledas via bioreaktorer innan det samlas upp och antingen leds vidare till myrmarksområdet via befintliga trummor under järnvägen alternativt genom pumpning till klarningsmagasinet. En fortsättning på förstudien pågår där vattenhantering och bioreaktorer utreds för det föreslagna utökade deponiområdet, Södra deponin.

25 25 () D Figur 9. Figur som visar det i ansökan föreslagna deponiområdet, Område B, med förslag på lokalisering av bioreaktorer för rening av lakvatten från område C, D och E. Notera att lakvatten från område A och B föreslås ledas direkt till klarningsmagasinet via diken. Röda linjer och pilar markerar förslag på placering av diken för uppsamling av lakvatten innan rening i bioreaktorer. Blå linjer och pilar markerar förslag på placering av diken för uppsamling av renat vatten som kan ledas vidare ut till myrmarkerna via befintliga trummor alternativt till klarningsmagasinet via pumpning. En fortsättning på förstudien pågår för att utredningen ska innefatta hela södra deponiområdet. Noteras bör att den mängd lakvatten som kan samlas upp för behandling varierar beroende på val av placering av bioreaktorerna. Mer lakvatten kommer sannolikt samlas upp ju längre söderut från Södra deponin som bioreaktorerna placeras. En preliminär bedömning är att om bioreaktorerna anläggs söder om järnvägen bedöms ca 8-9% av lakvattnet att nå bioreaktorerna, om de anläggs mellan järnväg och väg bedöms ca 75-85% av lakvattnet nå bioreaktorerna och om bioreaktorerna anläggs norr om bilvägen bedöms ca 7-85% av lakvattnet nå bioreaktorerna.

26 26 () D Förutsedd miljöpåverkan 6..1 Markanvändning och markanspråk Delar av området, 7 %, där Södra deponin planeras är redan sedan tidigare starkt påverkat av gruvverksamheten och innehåller historiska sidobergstippar, se figur 1. Även idag pågår viss deponeringsverksamhet, framförallt av tillredningssidoberg från Konsuln. Andra delar består av naturmark. Den största delen av naturmarksområdet ingick i den utförda naturvärdesinventeringen 7 och den övriga ytan antas ha likvärdiga naturvärden och planeras att inventeras kommande fältsäsong. Figur 1. Flygfoto från 1958 där vissa historiska deponier för sidoberg och avfall framgår. Det mörka området mitt i bilden är Kiirunavaara dagbrott. Området där Södra deponin planeras är belägen på södra sidan av fjället Kiirunavaara och består av hedbjörkskog med stråk av ängsbjörkskog. Längre ner i terrängen vid foten av Kiirunavaara finns aapamyr. Samtliga av naturvärdesobjekten i området har klassats till naturvärdesklass 3, påtagligt naturvärde, se figur 3.

27 27 () D Rennäring bedrivs i närområdet som utgör året runt mark för Leavas samebys renskötsel. Flyttledsstråket söder om Kiirunavaara omfattar flera svåra passager samt rastbetesområden. I anslutning till flyttledsstråket förekommer anläggningar såsom beteshagar, övergångshagar och renvaktarstugor. Samråd med Leavas sameby kommer att hållas Landskapsbild LKAB:s verksamhet i Kiruna ligger på eller i direkt anslutning till berget Kiirunavaara, västsydväst om tätorten. Runt Kiirunavaara breder en subalpin fjällbjörkskog ut sig. I söder i riktning mot sjön Mettä Rakkurijärvi övergår fjällbjörkskogen sedermera i våtmark. Södra deponins högsta punkt, +6 m.ö.h, kommer vara lägre än toppen av Kiirunavaara. Från Kiruna stad kommer största delen av deponin således att vara dold bakom berget. Den östra delen av Södra deponin kan komma att delvis vara synbar från stadsdelen Lombolo. Visualiseringar av området planeras att tas fram Lakvatten Lakvatten från det utökade deponiområdet kommer att innehålla förhöjda halter av metaller och kväve. Kvävet kommer att reduceras antingen genom sk bioreaktorer eller genom att lakvattnet pumpas till klarningsmagasinet och därmed blir en del i processvattensystemet där kväverening med MBBR-teknik ingår. Bedömningsgrunden för nitratkväve bedöms därmed kunna innehållas i de utpekade vattenförekomsterna sjön Mettä Rakkurijärvi (SE ), Rakkurijärvi (SE ), Rakkurijoki (SE och SE ) samt Kalixälven (SE ). Bedömningsgrunden bedöms även kunna innehållas i de utpekade vattenförekomsterna i Luossajoki (SE , SE , SE , SE ) och Torneälven (SE ). Av övriga ämnen som förekommer i förhöjda halter i lakvattnet, t.ex. de s.k. huvudelementen, är dessa samma som i nuläget är förhöjda i överskottsvattnet som bräddas ut från klarningsmagasinet. Bräddvattnet är den största källan till påverkan på Rakkurisystemet. Hanteringen av lakvattnet, dvs om det ska pumpas till klarningsmagasinet eller gå via bioreaktorer direkt till myrmarkerna vid Rakkurisystemet, utreds för att hitta den lösningen som är den bästa för Rakkurisystemet som helhet. Liknande bedömning kommer göras för Luossajoki men i det vattensystemet ser påverkansbilden annorlunda ut. Luossajokisystemet är påverkat dels från gruvverksamheten men även från andra verksamheter såsom dagvatten

28 28 () D från Kiruna stad, och utsläpp från Kiruna avloppsreningsverk samt fjärrvärmeverk. 6.5 Ansökans omfattning och avgränsning samt innehåll i miljökonsekvensbeskrivningen LKAB har för avsikt att komplettera den tidigare inlämnade ansökan om nytt grundtillstånd för verksamheten i Kiruna, Mål , med det utökade området för sidobergsdeponering för en större volym/mängd av sidoberg, upp till 2 Mton. Detta planeras att tas med vid inlämning av kompletteringar i ärendet. Kompletteringarna innefattar reviderade versioner av miljökonsekvensbeskrivning och teknisk beskrivning. Därmed inkorporeras således beskrivningen av den utökade sidobergshanteringen och dess miljöbedömning i miljökonsekvensbeskrivningen och den tekniska beskrivningen för ansökan om nytt grundtillstånd. Med nya versioner av miljökonsekvensbeskrivning och teknisk beskrivning minimeras risken för feltolkningar i och med de ändrade uppgifterna. Hänsyn kommer tas till synpunkter som framkommer i samrådsprocessen och en sammanfattning av genomfört samråd läggs till i den tidigare samrådsredogörelsen. De aspekter i miljökonsekvensbeskrivningen som kan behöva beaktas med anledning av det utökade deponiområdet för sidoberg är bland annat: - Utsläpp till luft, vatten och mark. - Damning och buller. - Transporter. - Rennäring. - Landskapsbild. - Planerade skyddsåtgärder.

29 29 () D Beskrivning av åtgärder kopplade till dammsystemet 7.1 Beskrivning av nuvarande dammsystem Sandmagasinet För omhändertagande av anrikningssand från förädlingsverken finns ett dammsystem bestående av sandmagasin och klarningsmagasin. Ett ortofoto över dammsystemet visas i figur 11. Figur 11. Ortofoto över LKAB:s dammsystem bestående av sand- och klarningsmagasin. Sandmagasinet utgör dels deponi för anrikningssand och dels ett första klarningssteg för processvatten. Sandmagasinet är ett slänt-dalmagasin som begränsas av dammkropparna C-C2-B samt B-R-O-O2 samt av ett

30 3 () D naturligt höjdparti i norr. Anrikningssand deponeras genom pumpning av sanden via sandledning belägen vid magasinets norra del. Sandledningen är försedd med ett stort antal utsläppspunkter (spigotter). Deponering genom spigottering används för att bygga upp en beach i den norra delen av sandmagasinet. Detta innebär att sanden deponeras med viss lutning och dammarna i norr är således högre än de i söder. Sandytan i hela magasinet lutar därmed från norra till södra delen av sandmagasinet där vattenspegel och utskov finns. Viss deponering av anrikningssand sker även via KA-rännorna, KA-ränna nord resp. KA-ränna syd i den östra delen i magasinet. Ett system av täckta och öppna diken nedströms dammkroppen samlar upp läckaget genom dammarna. Läckaget mäts kontinuerligt ( ggr/tim) i mätbrunnar. Läckagevattnet nedströms B-R-O-O2 leds in i klarningsmagasinet. Läckaget i den nordöstra delen av sandmagasinet leds via sjön Leväjärvi till Luossajärvi. Sedan 5 utgörs sandmagasinets utskov av ett kulvertutskov vid anfang B, se figur 11. Vattnet leds i en erosionsskyddad kanal till klarningsmagasinet. För att säkerställa deponeringskapacitet i sandmagasinet krävs att sandmagasinet höjs fortlöpande. År 2 ansökte LKAB senast om kapacitetsökningar för det befintliga dammsystemet. Tillstånd att höja dammarna vid sandmagasinet med mellan 2 och 13,5 m med arbetstiden 1 år, meddelades av mark- och miljödomstolen vid Umeå tingsrätt i dom M I tabell 2 redovisas de tillståndsgivna krönhöjderna för respektive anfang i sandmagasinet, nuvarande nivå samt hur mycket som finns kvar att höja enligt gällande tillstånd.

31 31 () D Tabell 2. Tillståndsgivna krönhöjder för respektive anfang i sandmagasinet, nuvarande nivå samt hur mycket som finns kvar att höja enligt gällande tillstånd. Tillståndsgiven höjd Nuvarande höjd Kvar att höja Punkt (RH 2) (RH2) (meter) C 57,15 5,85 6,3 C2 5,65 538,65 6 B 532,65 532,65 R 532,65 532,65 O 52,65 53,65 8 O2 56,25 538, 7,85 En stor del av åtgärderna är redan utförda och det som kvarstår enligt befintligt tillstånd är att höja dammarna i norra delen av magasinet (dammarna O-O2 och C-C2) samt norra delarna av dammarna R-O och C2- B. De kapacitetshöjande åtgärder som LKAB nu avser att ansöka om tillstånd för gäller en ändring av tekniken för kvarstående höjning av dammarna O-O2 och C-C2, från inåthöjning till utåthöjning. Den planerade höjden för dammarna är densamma som i det befintliga tillståndet. De planerade åtgärderna och ändringen av teknik för höjningen beskrivs i kapitel 7.2, Planerade dammhöjningar för sandmagsinet. Nedan beskrivs nuvarande uppbyggnad av dammarna O-O2 samt C-C2. Befintlig damm O-O2 Damm O-O2 byggdes år 3 och är en dränerande s.k. inåtdamm. Den är uppbyggd av packad anrikningssand samt filterlager och stödfyllning på nedströmsslänten. Åren och 7 höjdes damm O-O2 inåt med samma utformning som den ursprungliga dammen. I Figur 12 visas en översiktsplan med den nuvarande utbredningen av damm O-O2. En typsektion av dammen samt en redovisning av de ingående materialen visas i Figur 13.

32 32 () D Figur 12. Planritning med nuvarande utformning av damm O-O2. Figur 13. Typsektion av befintlig damm O-O2.

33 33 () D Befintlig damm C-C2 Damm C-C2 är en del av den äldre dammen C-D som byggdes 1976 och är uppbyggd med en central vertikal tätkärna av morän samt stödfyllning av sidoberg uppströms och nedströms tätkärnan. Under 1 anlades en ny damm C-B. Syftet med denna damm var att möjliggöra den nya järnvägssträckningen väster om Kiirunavaara. Damm C-B utfördes som en dränerande damm med anrikningssand, filter och stödfyllning, och grundlades både på anrikningssand och morän. På en del av sträckan, C-C2, är dammen grundlagd på den tidigare dammen C-D, och sedan dess benämns damm C-D som C-C2. höjdes damm C-C2 inåt som en dränerande damm, grundlagd på deponerad anrikningssand, uppbyggd av packad anrikningssand samt filterlager och stödfyllning på nedströmsslänten. Även 8 utfördes ytterligare en inåthöjning med en dränerande sektion av packad anrikningssand grundlagd på deponerad anrikningssand. Den nuvarande utbredningen av damm C-C2 visas i plan i Figur 1 och dammens uppbyggnad visas i sektion i Figur 15.

34 3 () D Figur 1. Planritning med den nuvarande utbredning av damm C-C2. Figur 15. Typsektion av befintlig damm C-C2.

35 35 () D Klarningsmagasinet Nedan beskrivs översiktligt klarningsmagasinet för att därmed redovisa funktionen för hela dammsystemet. Inga åtgärder gällande klarningsmagasinet omfattas dock av detta samråd. Klarningsmagasinet begränsas dels av ett område med naturlig mark i norr (nedströms om damm B-R-O), dels av damm F-S-R i söder. Dammkroppen är uppbyggd med en tätkärna av morän, filter och stödfyllning. Läckagevatten samlas upp i ett täckt dränagedike och leds till mätbrunnar där flödet registreras för att sedan släppas ut i recipient via öppna diken och leds vidare mot recipienten Rakkurisystemet. LKAB har konstruerat de två utskoven vid klarningsmagasinet så att de ska kunna avbörda även sandmagasinets klass I flöde. Utskov 78 är kopplat till pumpstation KP som recirkulerar vatten tillbaka till verken. Det vatten som inte pumpas tillbaka till verken, dvs vattensystemets överskott, släpps ut i öppna bräddvattendiken. Utskov 56 släpper vatten direkt till öppna bräddvattendiken. Vattnet från båda utskoven leds via den ph-justerande anläggningen KP1 vidare till recipienten Rakkurisystemet. Utskoven har fasta trösklar och nivån i magasinet bestämmer flödet ut ur magasinet. Klarningsmagasinet har också ett nödutskov för att klara riktigt höga flöden. Det består av en nedsänkning i dammkrönet där vattnet leds ut på myren nedströms dammen. LKAB har för avsikt att höja dammarna kring klarningsmagasinet samt bygga nytt utskov för att kunna magasinera mer vatten och för att möjliggöra en aktiv styrning av bräddflödet i syfte att kunna omfördela bräddningen under året. Höjning av klarningsmagasinets dammar och en ombyggnation av utskov är en föreslagen skyddsåtgärd i den ansökan om nytt grundtillstånd för hela LKAB:s verksamhet som är under prövning vid Mark-och miljödomstolen. Genom att höja klarningsmagasinets dammar skapas en magasineringskapacitet av klarvatten som både gynnar en aktiv bräddstrategi med syfte att minimera miljöpåverkan och samtidigt skapas möjlighet till en säkerhetsbuffert av klarvatten till förädlingsverken.

36 36 () D Dammsäkerhetsklass LKAB:s dammar har konsekvensutretts och Länsstyrelsen i Norrbottens län har tagit beslut om dess dammsäkerhetsklass. Aktuella förändringar i sandmagasinet kommer inte att påverka dammanläggningens dammsäkerhetsklass. I tabell 3 redovisas säkerhetsklass för dammkroppar vid sand-resp. klarningsmagasin. Tabell 3. Dammsäkerhetsklass för sand- och klarningsmagasinets dammar. Magasin Dammkropp Dammsäkerhetsklass Sandmagasin C-C2-B B-R-O-O2 Klarningsmagasin R-S-F C B B 7.2 Planerade dammhöjningar för sandmagasinet Gällande tillstånd från 3 bygger på inåthöjningar vilket bland annat innebär att höjningarna delvis anläggs på deponerad anrikningssand. Anrikningssandens egenskaper är bl.a. beroende av rågodsets mineralisering och nedmalningsgraden i anrikningsverken. På grund av detta skiljer sig anrikningssandens egenskaper mellan olika orter. I Kiruna har det visat sig att det finns en risk för stabilitetsproblem med höjningar enligt inåtmetoden på lång sikt. Med hänsyn till detta gör LKAB bedömningen att det är till fördel om kommande dammhöjning i Kiruna år 2 kan ske genom utåthöjning istället för inåt. Den höjning som då planeras är höjning av dammarna O-O2 och C-C2 för vilka det finns tillstånd att höja inåt med ytterligare ca 8 resp. 6 meter. Även om tekniken för att höja dammarna ändras till utåthöjning planeras de att höjas till samma nivå som i det nu befintliga tillståndet Höjning av O-O2 Den planerade höjningen från dagens nivå kommer att utföras som en utåthöjning med dränerande dammar som består av ett skyddslager längs uppströmsslänten, filterlager i dammens uppströmsdel samt själva stödfyllning. Filterlagren ansluts mot befintliga filtermaterial i befintligt dammkrön.

37 37 () D Dammkrönet utförs med en krönbredd på ca 1 m. Slänterna uppströms och nedströms dammkroppen anläggs i lutning 1:2. En ny dränageledning anläggs längs den nya dammtån. Vid en höjning utåt av O-O2 planeras krönhöjden bli densamma som enligt det befintliga tillståndet, vilket innebär till nivå +56,25 i punkten O2 (vilket idag består av naturlig mark) och till nivå +52,65 i punkten O (vilket är ca 8 m över dagens nivå). Höjdangivelserna är angivna i höjdsystem RH2. Dammkrönets lutning i längsled ska vara jämnt sluttande från O till O2. I Figur 16 visas en typsektion med planerad utåthöjning av damm O-O2. Typsektion bifogas även som bilaga 1. Figur 16. Typsektion av damm O-O2 med planerad utåthöjning. Damm O-O2 ansluter till damm R-O i söder samt mot naturlig mark i norr. Anfanget mot naturlig mark i norr kommer i och med höjningen av dammen att förlängas ca 25 m i samma riktning, nordöstlig, som dammen har idag, se planritning för damm O-O2 i bilaga 2. Med befintligt tillstånd, med inåthöjning, skulle det bli en liknande förlängning, dock något längre eftersom dammkrönet då skulle hamna längre in i magasinet och möta naturlig mark senare.

38 38 () D I anfangen och i övriga grundläggningsytor mot naturlig mark kommer torv att schaktas bort och grundläggning av dammarna kommer utföras i fast morän. Nedströms O-O2 finns en dränageledning som kommer att tappa i funktionalitet efter ca m höjning av dammen då dammen höjs utåt och över dränageledningen. För att säkerställa att läckaget genom dammen fångas upp anläggs en ny dränageledning längs dammens nya nedströms dammtå. Det uppsamlade läckagevattnet i den nya dränageledningen kommer att mätas på liknande sätt som idag. Det skärmdike som löper nedströms damm O-O2, (väster om dammen) kommer att behöva flyttas upp till 3 m västerut då det på en sträcka på ca 3 m ligger nära dammen. Även den ledningsgata som löper väster om dammen kommer att behöva flyttas då dess befintliga läge ligger inom dammens utbredningsområde vid en utåthöjning Höjning av C-C2 Höjningen från dagens nivå planeras att utföras som en utåthöjning med dränerande dammar, där dammkroppen består av skyddslager längs uppströmsslänten, filterlager i dammens uppströmsdel samt själva stödfyllningen. Filterlagren ansluts mot befintliga filtermaterial i befintligt dammkrön. Dammkrönet utförs med en krönbredd på ca 1 m. Slänterna uppströms och nedströms dammkroppen anläggs i lutning 1:2. Damm C-C2 höjs utåt upp till samma krönnivå som i det befintliga tillståndet, vilket är till nivå +5,65 i punkten C2 (vilket är ca 6 m över dagens nivå) och till nivå +57,15 i punkten C (vilket idag består av naturlig mark). Höjdangivelserna är angivna i höjdsystem RH2. Dammkrönets lutning i längsled skall vara jämnt sluttande från C till C2. I Figur 17 visas en typsektion med planerad utåthöjning av damm C-C2. Typsektionen bifogas också som bilaga 3.

39 39 () D Figur 17. Typsektion av damm C-C2 med planerad utåthöjning. Damm C-C2 ansluter till damm C2-B i söder samt mot naturlig mark i norr, se planritning i bilaga. Anfanget mot naturlig mark i norr kommer i och med höjningen av dammen att förlängas ca 1 meter i samma riktning som dammen har idag. Även med befintligt tillstånd skulle det bli en förlängning med ca 1 meter. I anfangen och i övriga grundläggningsytor mot naturlig mark kommer torv att schaktas bort och grundläggning av dammarna kommer utföras i fast morän Geoteknik Längs damm C-C2 och O-O2 har geotekniska undersökningar utförts. Skruvprovtagningar i området visar att i läget för anfanget damm C-C2 består marken av en sandig siltig morän samt att i området för anfanget damm O-O2 består marken av siltig sandig morän. I båda fallen med inslag av grus. Jord-bergsonderingar visar att överlag ligger berg ca 5-8 m under markytan.

40 () D Utöver detta har även en ledningsgata anlagts nedströms O-O2 vid vilken geotekniska observationer och provtagningar utförts som till viss del kan verifiera undersökningarna. Bland annat så består marken även här av morän under det torvlager som överlagrar denna. I figur 18 visas en bild från grundläggning av ledningsgatan. Med grund i ovanstående och vad man kan utläsa ur resultaten från undersökningarna och observationerna vid anläggandet av ledningsgatan så anses grundläggning av dammarnas utåthöjning och förlängning i anfangen kunna genomföras på framschaktad/frilagd naturlig morän. Figur 18. Grundläggning av befintlig ledningsgata väster om damm O-O Material Materialet som kommer att användas till dammhöjningarna kommer företrädesvis från gruvproduktionen. Den typ och fraktion av material som kommer att användas motsvarar de material som använts vid tidigare höjningar för respektive dammdel.