INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sammanfattning Inledning Allmänt om lavar och luft Metodik Resultat Diskussion Litteraturförteckning

Transkript

1

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sammanfattning 2 Syften 2 Metodik 2 Resultat 2 Inledning 3 Syften 3 Allmänt om lavar och luft 4 Lavar - funktion och levnadssätt 4 Lavarna är beroende av ren luft - indikatorarter 4 Mekanismer 5 Ämnen som är giftiga för lavar 5 Hur visar sig skador på lavar och lavvegetation? 6 Metodik 8 Grundförutsättningar 8 Trädslag och lokala betingelser 8 Lavar 8 Val av undersökningsområden och provträd 8 Fotodokumentation 8 Känslighetsvärde, K-värde 8 Kvävetalet N-tal 9 Utvärdering av lavdata från fotograferade trädstammar 9 Använd nomenklatur 10 Resultat 11 Medelkänslighetsvärde och täckningsgrad 11 Geografiska skillnader i medelkänslighetsvärde 12 Medelkvävetal 13 Artantal och hotade arter 14 Förändringar av täckningsgrad 14 Diskussion 18 Påverkande ämnen 18 Påverkan på lavfloran 18 Lavflorans förändring: ett framtidsscenario 18 Litteraturförteckning 20 Bilaga 1: Rådata från fotorutorna 22 Bilaga 2: Artfrekvens i fotorutorna Bilaga 3: Känslighetsvärden och kvävetal 25 Bilaga 4: Kartor med medelkänslighetsvärden, medelkvävetal och förändringar av respektive värde 29 1

3 SAMMANFATTNING Denna rapport behandlar en återinventering av lavar på träd i Göteborgsområdet. Mellan 1988 och 1995 har ca 340 träd inventerats i Göteborg med omnejd och 55 av dessa har återinventerats under hösten Fem träd i Partille centrum har nyinventerats. Under 1999 inventerades 28 rikbarksträd (alm, ask, lind och lönn), 21 fattigbarksträd (björkar) och 11 träd med medelrik bark (ek). Syften att undersöka om lavfloran och luftkvalitén har förbättrats eller försämrats sedan första inventeringen. att ge en geografisk bild av luftföroreningars spridning och effekter på lavvegetationen i delar av Göteborg. att utgöra underlag för framtida jämförelser av förändringar i luftkvalité och lavvegetation. Metodik Alla träd som ingår i inventeringen har totalinventerats på lavar upp till ca 2 m över marken. De har även fotograferats vid båda inventeringstillfällena. I dessa fotografier har sedan förändringar i täckningsgrad och lavflorans sammansättning studerats. Varje lav har givits ett känslighetsvärde och ett kvävetal som anger hur de påverkas av luftföroreningar i allmänhet respektive gynnas av kväveföreningar. Ju högre känslighetsvärde desto bättre luft. För varje träd har ett medelkänslighetsvärde och ett medelkvävetal räknats ut (Hultengren mfl 1992). För lavfloran på björk gäller att ett lägre kvävetal indikerar renare luft. På rikbarksträd är kvävetalet mer svårtolkat p.g.a. att de även i ren luft hyser en kvävegynnad lavflora. Resultat Sedan undersökningen startade 1988 har lavfloran blivit bättre. Lavarna har ökat i täckningsgrad på trädstammarna. Undersökningen visar att en tydlig förbättring av lavfloran skett i Göteborgs tätort, både i de starkt förorenade områdena (Rya skog, centrum mfl.) och i de mindre förorenade områdena som Mölndal Västra Frölunda.. På landsbygden har en viss försämring skett men den är inte så stor att det är alarmerande. Skillnaderna är tydliga mellan olika områden. I centrala Göteborg och övriga Göteborg är den negativa påverkan som störst och medelkänslighetsvärdena är lägst i dessa delar. Klart högsta medelkänslighetsvärdena och den friskaste lavfloran återfinns på träd på landsbygden utanför Göteborg. V. Frölunda - Mölndal och Partille har medelkänslighetsvärden som hamnar mellan de Göteborg och landsbygden. En tydlig kvävepåverkan märks i hela området men den är kraftigast runt Rya Skog, centrala Hisingen och centrala Göteborg med omnejd. Inom samtliga delområden har en tydlig minskning av kvävegynnade arter skett. Det är framförallt påväxten av de kvävegynnade grönalgerna Desmococcus ssp. som har minskat. 2

4 INLEDNING Det är sedan länge känt att många lavar är känsliga för luftföroreningar. Uppträder tydliga skador, om lavar saknas, eller om antalet arter är mycket lågt, så är detta en allvarlig, negativ miljösignal. Om lavfloran är starkt utarmad så kan detta också signalera att skador eller påverkan kan förväntas även på andra organismer och biologiska system. Syften att undersöka om lavfloran och luftkvalitén har förbättrats eller försämrats sedan första inventeringen. att ge en geografisk bild av luftföroreningars spridning och effekter på lavvegetationen i delar av Göteborg. att utgöra underlag för framtida jämförelser av förändringar i luftkvalité och lavvegetation. På uppdrag av Kåre Ström på Miljöförvaltningen i Göteborg har Naturcentrum AB gjort en återinventering av lavfloran på trädstammar i Göteborgsområdet. Fältarbete, bildtolkning, analys av data och rapportering har skett under hösten Arbetet har utförts av Helena Gralén, Naturcentrum AB. Svante Hultengren, Naturcentrum AB har gjort kartorna. Den första inventeringen av lavar på träd i Göteborgsområdet har utförts i fyra etapper mellan 1988 och En rapport (Hultengren 1993) från 1993 redovisar resultaten av inventeringen fram till dess. Sedan starten 1988 har ca 340 träd inventerats i Göteborgsområdet, fem av dessa inventerades för första gången under Totalt har 60 träd inventerats under hösten 1999 (55 återinventeringar och fem nyinventeringar. Av dessa är 28 rikbarksträd (alm, ask, lind och lönn), 21 fattigbarksträd (björkar) och 11 träd med medelrik bark (ek). Träden har, av miljöförvaltningen, delats in i fem olika kategorier beroende på i vilket område de finns: Partille: 5 nya lokaler i Partille kommun V. Frölunda - Mölndal: 5 träd återinventerade i Västra Frölunda - Mölndal och Änggården Landsbygd: 15 träd som återinventerats på landsbygden i södra och nordvästra Göteborg Centrala Götebor:, 10 träd som återinventerats i de mest påverkade områdena i centrala Göteborg (Rya skog m.fl.) Övriga Göteborg: 25 träd som återinventerats och som slumpmässigt har utvalts från centrala delar av staden 3

5 ALLMÄNT OM LAVAR OCH LUFTFÖRORENINGAR Lavar - funktion och levnadssätt Lavarna är utåt sett enhetliga växter, ungefär som man uppfattar arter inom de flesta andra grupper. En noggrannare analys visar dock att lavarna är sammansatta av två helt olika organismer. Laven består nämligen av en svampdel (mykobiont) och en eller flera algdelar (fykobionter/fotobionter) som utvecklat ett avancerat och mer eller mindre ömsesidigt utnyttjande av varandras funktioner. Algerna är autotrofa, d.v.s de har förmågan att bygga upp kolhydrater ur oorganiska ämnen genom fotosyntes, men är känsliga för uttorkning och stark solstrålning. Svamparna är heterotrofa, d.v.s de är helt beroende av färdiga organiska ämnen. Till skillnad från algerna har de förmågan att utstå uttorkning, och kan genom inlagring av speciella pigment skydda sig mot stark solstrålning. I lavarna kombineras svampens och algens olika egenskaper i ett framgångsrikt samarbete. Man påträffar lavar i praktiskt taget alla typer av miljöer från havsnivån upp till flera tals meter över havet, och i alla världsdelar på jorden. Lavarna kan också växa på och i många olika typer av underlag. Följande exempel visar något av den ekologiska spännvidden; i skalet på havstulpaner i strandkanten, på sten och kala klippor av både sura och basiska bergarter, på bark och ved på levande såväl som på döda träd och buskar, på marken, på levande blad, kring svavelkällor i vulkaniska områden, på artificiella substrat som plåt, asfalt och betong m.m. Som första kolonisatörer på nyligen blottade bergytor skapar lavarna successivt förutsättningar för andra växters invandring genom att till viss del påskynda vittring och upplösning av bergets ytlager. I förhållande till vanliga högre växter anses lavarna vara enklare uppbyggda, och brukar räknas till de s.k. bålväxterna, d.v.s de som inte är differentierade i rot, stam och blad. Lavarnas fortplantning sker hos många arter främst på vegetativ väg genom fragmentation och/eller via särskilda spridningskroppar s.k. soredier och isidier. I fragmenten finns både alg och svamp representerade. Fykobionten och mykobionten förökar sig dessutom oberoende av varandra. Hos samtliga lavarter förökar sig algdelen, vilken utgörs av encelliga organismer, genom delning. Hos svampdelen förekommer också, med få undantag (s.k. imperfekta lavar), sexuell fortplantning via sporer. Svamparnas sporer bildas i särskilda fruktkroppar av varierande utseende och byggnad. Hos många arter är dock fruktkroppsbildning mycket sällsynt. Man brukar dela in lavarna, utgående från deras yttre byggnad, i skorplavar, bladlavar respektive busklavar. Skorplavarna kännetecknas av att de växer så tätt tilltryckt mot underlaget att de knappast går att lossa. Bladlavarna är som namnet antyder platta, bladlika och växer mer eller mindre. tätt liggande mot underlaget, men går vanligen lätt att ta loss. Busklavarna slutligen, utgör en grupp som varierar starkt i utseende, men har det gemensamt att de har ett mer eller mindre yvigt, förgrenat, busklikt eller hängande växtsätt, och är ofta finflikiga och/eller trådfina. I Sverige finns ca 600 olika busk- och bladlavar och ca olika skorplavar. För världen som helhet känner man till drygt olika lavarter. Lavarna är beroende av ren luft Idag är miljöfrågan en av de allra hetaste frågorna i den politiska debatten. Luftföroreningarna anses av många vara ett av vår tids största och mest svårlösta problem. Skadorna, både direkta eller indirekta på vegetation, djurliv och människor, uppträder inte bara i stadskärnorna utan också ute i den till synes friska landsbygden. Lavarna har visat sig vara av utomordentligt stort värde vid bedömningar av olika slag. Många av våra ca arter har visat sig ha mycket specifika krav på sin omgivning, och har därmed mycket att berätta om sina respektive växtplatser. 4

6 De är s.k. indikatorarter. Olika lavar kan med fördel användas som indikatorer på olika skogsbestånds ålder, fuktighetsförhållanden, växtgeografiska läge, markbonitet, m.m. Sist men inte minst bör deras stora värde som indikatorer på förorenad luft framhållas. Att lavar reagerar negativt på luftföroreningar av olika slag är ett sedan länge välkänt faktum. Redan på 1800-talet gjordes sådana iakttagelser på ett flertal ställen i Västeuropa, bl.a. Manchester (Grindon 1858), Jardin du Luxembourg, Paris (Nylander 1866) och München (Arnold ). Under den påföljande hundraårsperioden har ett stort antal lav- och luftföroreningsinventeringar och karteringar genomförts. Dessa undersökningar har successivt byggt upp kunskapen om sambandet mellan höga luftföroreningshalter och lavdöd. Mekanismer De flesta lavar är mycket föroreningskänsliga. Det finns många förklaringar till att lavarna är särskilt känsliga. En av förklaringarna står att finna i deras sköra och exklusiva dubbelliv. Utbytesmekanismerna mellan alg och svamp är lättstörda. Redan vid måttlig föroreningsbelastning kan klorofyll, koldioxidfixering, respiration och vattenbalans påverkas i sådan grad att hela organismen dör. Svaveldioxiden anses vara skadligast. Den absorberas av laven och bildar svavelsyrlighet som i sin tur angriper det livsviktiga klorofyllet. Detta bryts sedan ner till ett brunt och overksamt pigment, phaeophytin. En annan förklaring till den stora föroreningskänsligheten är lavarnas passiva upptag av näringsämnen. Den vätska och de ämnen som hamnar på lavens yta (bålen) absorberas relativt ospecifikt. Även giftiga och oönskade ämnen kan tas upp och ackumuleras i lavbålen och när en viss gräns nåtts så dör laven. Dessutom tillväxer lavarna långsamt, inte mer än någon eller några millimeter om året. Det innebär att stora lavbålar under lång tid utsätts för olika ämnen från omgivningarna. De olika lavarnas bålform avgör till viss del hur känslig respektive art är. Generellt kan man säga att ju större bålytan är i förhållande till bålvolymen, desto känsligare är laven. Sålunda är utpräglat busklika lavar, som t.ex. tagellavar Bryoria spp. och skägglavar Usnea spp., känsligare för luftföroreningar än lavar med mer bladlik form. De allra mest tåliga arterna finner man bland skorplavarna. Vissa lavar är till och med gynnade av luftburna föroreningar. Ett antal trädväxande skorplavar, av vilka flarnlav Hypocenomyce scalaris, stadskantlav Lecanora conizaeoides, blågrå mjöllav Lepraria incana och trädgrönelav Scoliciosporum chlorococcum är mest kända, påträffas rikligt i förorenade storstadsområden. Dessutom påträffas trädgrönealger Desmococcus spp., frilevande grönalger, rikligt på trädstammar och andra ytor i större städer och andra förorenade områden. Dessa organismer gynnas troligen av storstadsluftens kemiska höga halter av kväveföroreningar, men också av minskad konkurrens från sådana lavar som saknas i förorenad luft. Ämnen som är giftiga för lavar Den äldre litteraturen framhåller sot från förbränning av olika slag som den viktigaste orsaken till att lavarna dör i närheten av större föroreningskällor. Detta anger Nylander (1866) från Paris och Sernander från Stockholm (1926). Stoftutsläpp började minska för ganska länge sedan p.g.a. att de är relativt lätta att åtgärda. De senaste decennierna har svaveldioxiden pekats ut som huvudorsak till lavdöd. Svaveldioxidhalterna i luften har sjunkit kraftigt sedan talet och är nu så låga att de inte har någon större negativ inverkan på lavfloran. Utsläpp av kväveoxider från fr.a. vägtrafiken har stadigt ökat under samma period. Kulmen nåddes i slutet av 1980-talet och har sedan dess minskat. Kväveoxider har troligen tagit över svaveldioxidens roll som den nu viktigaste orsaken till lavdöd. Ett stort antal författare har jämfört aktuella svaveldioxidhalter med den befintliga lavfloran. Några undersökningar som bör nämnas i sammanhanget är inventeringen i Stockholm (Skye 1968), i England och Wales (Hawksworth & Rose 1976), i Spanien (Crespo et al. 1981), och den från Göteborgsområdet (Arvidsson & Skoog 1984). Tilläggas bör dock att höga svaveldioxidhalter ofta följs av förhöjda halter också av andra luftföroreningar, varför man kan förvänta sig att få god korrelation med flera föroreningar som släpps ut från tätorter eller industrier. I många undersökningar handlar det alltså om statistiska samband snarare än att säkra orsakssamband klarlagts. 5

7 Många undersökningar har påvisat ett tydligt samband mellan luftens svaveldioxidinnehåll och lavflorans hälsotillstånd och sammansättning. Man vet också att andra föroreningar som fluorider, zink, kadmium och koppar har en negativ inverkan. Ett flertal undersökningar har visat samband mellan höga fluorhalter och lavdöd (LeBlanc et al. 1972, Gilbert 1972 samt Martin & Jacquard 1968, Eriksson 1966). Skalor har presenterats där olika arter visat sig försvinna i olika zoner kring fluoridutsläpp. Fluoridutsläpp orsakar definitivt lavdöd men är relativt ovanliga i Sverige. Höga halter av kväveföreningar i luften ger också mycket tydliga förändringar av lavfloran. På näringsrika substrat som ädellövträdsbark förekommer ett antal arter som inte trivs på mer näringsfattiga substrat. Dessa arter är mer eller mindre beroende av kväveinnehållande näringsämnen. Tillförseln av näringsämnen från omgivningarna, t.ex. dammpartiklar från en väg eller åker kan också påverka lavarnas förekomst, vilket ofta innebär att andelen kvävegynnade lavarter ökar. Detta kan i viss mån störa utvärderingen av en inventering då lavarna p.g.a. dammgödsling ibland uppträder på fel substrat. I områden med höga halter av kväveföroreningar förekommer kvävegynnade lavar på substrat som normalt inte erbjuder tillräckliga mängder näring. Ökad tillgång på kväve innebär här att arten trots allt överlever på sitt ovana underlag, t.ex. rikbarksarter på fattigbarksträd, grönalger på husväggar etc. Detta fenomen kan iakttas i större städer där trafikens utsläpp av kväveoxider gör att kvävegynnade och föroreningståliga lavar förekommer på substrat som arterna normalt inte lever på. Ökade halter av ammoniakkväve i jordbruksområden kan också ge upphov till att kvävegynnade arter koloniserar nya substrat. Kväveoxidernas giftighet för lavar vet man ännu inte så mycket om, men är troligen viktig nu när svaveldioxidhalterna minskat kraftigt. Även ozon har visat sig påverka vissa lavar genom att ha en försvagande effekt på algkomponentens fotosyntes. Påverkan av ozon har visat sig hos bl.a. skrynkellav Parmelia sulcata (Nash & Sigal 1979) och getlav Flavoparmelia caperata (Ross & Nash 1983). Däremot har ozonprov på lunglav inte visat någon påverkan på vare sig fotosyntes eller kvävefixering (Sigal & Johnston 1986). Detta försök visade dock att kvävefixeringen upphörde vid en sänkning från ph 5,6 till ph 2,6 och att fotosynteshastigheten då minskade med upp till 90%. Den försurade nederbörden kan alltså även den skada vissa lavar. Hur visar sig skador på lavar och lavvegetation? Lavarna eller lavvegetationen indikerar yttre påverkan av luftföroreningar genom: Vitalitetsnedsättning: Visar sig i form av dvärgväxt, deformeringar, ökad mottaglighet för infektioner m.m. Fertilitetsnedsättning: Den sexuella förökningen genom sporer från fruktkroppar minskar vid ökad föroreningsbelastning. Arter som normalt sett är rikt fertila påträffas sällan eller aldrig med fruktkroppar i förorenade miljöer. Ett exempel är stadskantlaven Lecanora conizaeoides, som på landsbygden uppträder i en övervägande fertil form. I de allra mest föroreningspåverkade områdena dominerar en steril, sorediös form av laven (Degelius 1986). Substratbyte: Genom att växtsubstratet i vissa förorenade områden under lång tid påverkats av sura ämnen har detta förändrats så att helt andra arter än de för substratet normala påträffas. I starkt förorenade stadsmiljöer har ofta ädellövträden en lavflora som normalt hör hemma på trädslag med sur bark som t.ex. björk, gran eller tall. Ökad frekvens av svampangrepp av t.ex. lavdödarsvampen: Under senare år har lavdödarsvampen Athelia arachnoidea blivit allt mer vanlig, och dess karakteristiska vita fläckar/ ringar på trädstammarna är kännetecknande för städernas epifytflora. Att svampen kan vara en bidragande orsak till städernas lavöknar är en hypotes som behandlats av Arvidsson (1979). Minskning av artantalet: Många vanliga men känsliga arter försvinner i anslutning till förorenade områden och utsläppskällor, vilket leder till att det totala artantalet minskar. Minskad täckningsgrad: De flesta arter minskar i täckningsgrad i anslutning till förorenade områden och utsläppskällor. Lavdöd: Känsliga arter dör redan i svagt förorenade områden, men i starkt förorenade miljöer försvinner också tåliga lavar. De olika arternas varierande känslighet för föroreningar gör det möjligt att konstruera lavskalor som i relativa mått anger graden av föroreningar. 6

8 Missfärgning: När lavar skadas av luftföroreningar färgas de först röda och blir därefter vita innan de slutligen faller av sitt växtsubstrat. Det är troligt att de är döda redan när missfärgning kan iakttas. Ökning av tåliga/gynnade arter: Vissa lavar är tåliga eller kanske till och med gynnade av vissa luftburna föroreningar och har således visat sig öka i frekvens i förorenade områden. Ökningen kan möjligen också förklaras genom att konkurrensen med andra arter minskar. 7

9 METODIK Grundhypotes Skillnader i lavflorans sammansättning mellan olika förorenade områden, vad gäller artsammansättning och frekvens, beror på varierande föroreningsbelastning. Olika lavar har emellertid också mycket varierande krav på substrat, ljus och fuktighet, ekologisk kontinuitet etc. Skillnader i uppträdandet hos olika arter kan därför bero på växtplatsernas olika förutsättningar. Trädslag och lokala betingelser Det är det viktigt att de ingående träden väljs så att de ekologiska grundförutsättningarna är så lika som möjligt. Områden, träd eller trädgrupper som har olika förutsättningar bör därför endast med stor försiktighet jämföras med varandra. Vid studier av kvävepåverkan är det av stor vikt att träden har så likartad bark som möjligt. Lavfloran på träd med näringsrik bark är mycket olik den på träd med näringsfattig bark. Följande trädkategorier och träd har inventerats: Träd med relativt näringsrik bark (näringsberikad och/eller med relativt högt ph-värde). Hit hör alm, ask och lönn och ibland lind. Träd med medelrik bark (något näringsberikad och med ett relativt lågt ph-värde). Ek och ibland lind. Träd med fattig bark (näringsfattig bark med lågt ph). Björk. Trädslagen inom respektive kategori har i regel en likartad och ganska förutsägbar lavflora. Lavar På träden noterades samtliga påträffade lavar jämte eventuell förekomst av grönalger. Totalinventering av arterna har inte använts för utvärderingen i föreliggande rapport. Här har istället enbart de arter som finns inom fotoytorna (fotografierna) behandlats. Val av undersökningsområden och provträd Göteborg med omnejd har delats in i delområden och ett antal träd inom varje delområde har inventerats. De inventerade träden har i möjligaste mån spridits ut jämt över respektive delområde och de är placerade i lägen med god ljustillgång, med huvudsaklig exponering mot väst, syd eller öst och med god luft- och vindexponering. Fotodokumentation Vid inventeringstillfället har provträden fotograferats. Fotopunkten på trädstammen har märkts med en plastskruv och samma punkt har varit utgångspunkt vid samtliga inventeringstillfällen. Fotografierna är tagna med positiv färgfilm (diafilm). Kameran som använts är en Hasselbladskamera med ett objektiv med brännvidd 80 mm och en mellanring 16 mm. På kameran är en 40 x 40 cm s ram fastsatt, vilken placerats mot trädstammen vid fotograferingen. En noggrann beskrivning av fotostativ och utrustning finns i Hultengren & Stenström (1988). De framkallade diabilderna förvaras hos Naturcentrum AB, Stenungsund. Känslighetsvärde, K-värde De olika lavarna har tilldelats ett känslighetsvärde (K-värde) efter hur föroreningskänsliga de är. Känslighetsvärdet anges enligt den skala som tagits fram i samarbete med Naturvårdsverkets miljökontrollprogram, PMK (Hultengren m.fl. 1992). De använda känslighetsvärdena finns redovisade i bilaga 3. Poängskalan omfattar K-värden mellan 0 och 9. Ju högre K-värde en art har, desto känsligare är den för luftföroreningar. K-värde 9 mycket känsliga arter känsliga arter 8

10 4 3 tåliga arter 2 1 mycket tåliga, eller föroreningsgynnade arter 0 Jämförelser mellan medelkänslighetsvärden för olika områden och trädslag låter sig delvis göras eftersom den ingående artstockens känslighetsvärden bestämmer slutvärdet och de använda känslighetsvärdena är relativt oberoende av trädslaget. Känslighetsvärden utgör en sorts dödstal för olika lavar. Kvävetal, N-tal För att undersöka kväverika luftföroreningars påverkan på lavarna tilldelades alla arter ett kvävetal, N-tal. Indelningen är baserad på uppgifter i Wirth (1980) och är listade i bilaga 3. Andelen kvävegynnade lavar på ett träd beror på såväl barkens näringsvärde (rikbarksträd har högre N-tal än fattigbarksträd) som på halten av kväverika föroreningar i luften. N-tal = 3 mycket kvävegynnad 2,5 tämligen kvävegynnad - mycket kvävegynnad 2 tämligen kvävegynnad 1,5 något kvävegynnad - tämligen kvävegynnad 1 något kvävegynnad 0,5 ej kvävegynnad - något kvävegynnad 0 ej kvävegynnad / kväveskyende På fattigbarksträd, som t.ex. björk, blir ofta kvävetalet lågt i en opåverkad miljö och högt i en miljö med hög halt kväveföroreningar i luften. Det beror på att lavar som naturligt förekommer på fattigbark har låga kvävekrav. Vid höga halter av kväve i luften koloniseras dock fattigbarksträd av mer kvävegynnade lavar därför att barken eller dess yta berikats med kväve. Kvävetalen på fattigbarksträd avspeglar därför halten kväve i luften. Kvävetalet på rikbarksträd är ungefär lika högt i förorenad som i frisk luft. Det beror på att många rikbarkslavar är kvävegynnade (ex: Physcia-, Physconia- och Xanthoria-arter m.fl.). Utvärdering av lavdata från fotograferade trädstammar Vid bildtolkningen studerades alla bilder i naturlig skala (1:1). Kamerans ram, vilken syns i bildens kanter, användes för att kalibrera bildernas storlek. Ytan där bilden projicerades är indelad i 100 rutor och varje skärningspunkt är markerad med en ring. När en lav hamnar inom ringen räknas det som en träff. Samtliga förekommande arter på bilderna räknades om de med säkerhet kunde artbestämmas. I några fall noterades lavar som enbart kunde bestämmas till släkte. Summan av alla räknade arter ger en uppfattning om frekvensen (täckningsgraden) av de olika lavarna på bilden. Enbart en art kan förekomma i varje ring. Det innebär att summan av alla förekommande lavar på en bild inte kan överstiga antalet ringar i bilden (100). Summan är alltså inget absolut ytmått utan ett mått på artens relativa frekvens, och vi har valt att kalla detta för täckningsgrad. Summan kan också användas till att beräkna en arts minskning eller ökning från första till andra fototillfället genom att jämföra antalet träffar för respektive art. Täckningsgraden har beräknats på följande sätt: På ett foto hamnar 84 av ringarna på trädet. På detta foto har blåslav 18 träffar, gällav 12 träffar och skrynkellav 9 träffar. ( ) = 46,4 % 84 Täckningsgraden = 46,4 % För samtliga fotorutor (träd) har summan av känslighetsvärdena (K-sum) respektive kvävetalen (N-sum) beräknats på följande sätt: Samma foto som ovan med blåslav (K-värde 2), gällav (K-värde 4) och skrynkellav (K-värde 3). (18 x 2) + (12 x 4) + (9 x 3) = 111 K-sum = 111 9

11 Därefter har en korrigering gjorts för obearbetade ringar i fotorutan. Fotorutor med ringar som ligger utanför trädstammen korrigeras enligt följande: 100 x K-sum (111) = K-sum (korr.) = 132,1 84 K-sum (korr.) är den enhet som används i denna rapport. Det anges som K-sum. På motsvarande sätt beräknas summan av kvävetalen (N-sum) för trädet. Vid beräkningar av medelkänslighetsvärdet (Ksum/träff) och medelkvävetalet (N-sum/träff) för fotot (trädet) divideras K-sum (alt. N-sum) med täckningsgraden. Exempel: Samma träd som tidigare. Täckningsgrad = 46,4 och K-sum = 132,1 132,1 dividerat med 46,4 = 2,8 Medelkänslighetsvärdet (K-sum/träff) = 2,8. På motsvarande sätt beräknas medelkvävetalet (Nsum/träff) för trädet. I denna rapport har endast lavarna i fotoytorna behandlats (om inget annat anges) och det gör att medelkänslighetsvärdena och medelkvävetalen inte är helt jämförbara med värden i tidigare rapporter. Det som kallas för medelkänslighetsvärde i denna rapport är = K-sum/träff. K-sum/träff benämns även medelkänslighetsvärde/fotoruta. För beräkningsexempel, se ovan. I tidigare rapporter baseras medelkänslighetsvärdet på resultatet från totalinventeringen av trädstammen. n Medelkänslighetsvärde = 1/n (K i ) i=1 K i = respektive arts känslighetsvärde n = antalet lavar på trädstammen Motsvarande beräkningar gäller för medelkvävetalen. Använd nomenklatur De vetenskapliga namnen följer Santesson (1993) och de svenska namnen Moberg (1986). 10

12 RESULTAT I Göteborgsområdet har ca 340 träd inventerats mellan 1988 och Under hösten 1999 har den första återinventeringen skett och 55 träd har inventerats. I Partille kommun har fem träd inventerats för första gången hösten Då första inventeringstillfället har varierat har jämförelserna över tiden inte blivit exakta men tendenserna är tydliga. Vid föreliggande återinventeringen har träd i fem delområden inventerats: 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1 0, Partille - V. Frölunda-Mölndal - Landsbygd - Centrala Göteborg - Övriga Göteborg Partille: 5 nya lokaler i Partille kommun V. Frölunda - Mölndal: 5 träd återinventerade i Västra Frölunda - Mölndal och Änggården Landsbygd: 15 träd som återinventerats på landsbygden i södra och nordvästra Göteborg Centrala Götebor:, 10 träd som återinventerats i de mest påverkade områdena i centrala Göteborg (Rya skog m.fl.) Övriga Göteborg: 25 träd som återinventerats och som slumpmässigt har utvalts från centrala delar av staden Inom varje delområde har de träd som återinventerats valts ut jämnt spridda i området. Medelkänslighetsvärde och täckningsgrad Eftersom alla träd inte inventerades samma år första gången de inventerades så är diagrammen inte helt korrekta. Tendenserna är dock att en ökning av medelkänslighetsvärdena har skett i de mest föreoreningsdrabbade områdena d.v.s inom Göteborgs tätort. De områden med lägst medelkänslighetsvärde är centrala Göteborg ochövriga Göteborg. Medelkänslighetsvärdena är klart högre i de södra delarna d.v.s V. Frölunda - Mölndal liksom Partille. En liten minskning av medelkänslighetsvärdena har skett i landsbygdsmiljö. De klart högsta värdena liksom den friskaste lavfloran finns dock fortfarande i landsbygdsmiljö. Diagram med förändringar av medelkänslighetsvärdena i de fem delområdena. Partille har bara inventerats en gång därav bara en stapel. Se karta 1 och 2 i bilaga 4 för fördelningen av medelkänslighetsvärden i Göteborgsområdet samt förändringar av medelkänslighetsvärde. Lavarnas utbredning i fotoytorna har ökat. Täckningsgraden följer ungefär samma mönster som medelkänslighetsvärdena. Ökningen är störst i de områdena med mest utarmad lavfloran, d.v.s centrala Göteborg och övriga Göteborg. Även i V. Frölunda - Mölndal har en kraftig ökning av täckningsgraden skett. På landsbygden kan däremot en liten minskning ses Partille - V. Frölunda-Mölndal - Landsbygd - Centrala Göteborg - Övriga Göteborg Diagram med förändringar av täckningsgraden i de fem delområdena. Partille har bara inventerats en gång därav bara en stapel. 11

13 Landsbygd Landsbygd Göteborg Mark Färgelanda Lilla Edet Trollhättan Mellerud Ulricehamn Åmål Bengtsfors V. Frölunda - Mölndal Vänersborg Scanraff, Lysekil Uddevalla Partille Stenungsund Stenungsunds ind. Övriga Göteborg Centrala Göteborg ,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 Medelkänslighetsvärde Diagram som visar skillnader mellan olika tätorter och landsbygd i västsverige. Siffran längst till höger på staplarna visar antalet undersökta träd inom respektive område. De övriga tätorterna inventerades under Geografiska skillnader i medelkänslighetsvärde Under återinventerades lavfloran på träd i totalt tio kommuner och två industriområden i Västra Götalands län (Gralén 1999). Medelkänslighetsvärdena från de olika kommunerna och industriområdena har använts vid jämförelser av medelkänslighetsvärdena i Göteborgsområdet. Totalt ingår 534 träd i jämförelsen. Centrala Göteborg och övriga Göteborg hyser den mest utarmade lavfloran i västsverige tätt följt av Stenungsunds industriområde. Partille och V. Frölunda - Mölndal hyser en liknande lavfloran och medelkänslighetsvärde som de flesta andra tätorter i västsverige. Medelkänslighetsvärdet för Göteborgs landsbygd är något lägre än för landsbygd i övriga västsverige. 12

14 Medelkvävetal Medelkvävetalet visar på hur kvävegynnade lavar gynnats eller missgynnats i respektive delområde. När föroreningshalten ökar minskar antalet lavar och deras utbredning. Om utsläpp av kväveföreningar ökar kommer grönalger Desmococcus ssp. att öka i utbredning eftersom de är kvävegynnade. Grönalger har tagits med i utvärderingen av medelkvävetalet på träden. I samtliga delområden har medelkvävetalet minskat vilket är positivt. Medelkvävetalen ligger på höga nivåer och det är förekomsten av grönalger som drar upp värdena. Det är främst minskningen av grönalger som har gjort att medelkvävetalen har minskat. De högsta värdena på medelkvävetalen återfinns på träden inne i centrala Göteborg och i Övriga Göteborg. Se karta 3 och 4 i bilaga 4 för fördelningen av medelkvävetal i Göteborgsområdet samt förändringar av medelkvävetal. Vid tidigare undersökningar (Hultengren & Larsson, 1993) har det visat sig att medelkvävetalet på rikbarksträd är ungefär lika högt i förorenad som i ren luft. En hög andel kvävegynnade arter på rikbarksträd kan finnas både i tätortsmiljö som påverkats av utsläpp av olika kväveföreningar och i landsbygdsmiljö där gödsel från åkrar eller damm från vägar gödslar lavarna. En jämförelse har gjorts mellan olika trädslag oberoende av i vilket delområde de växer i. Träden i Partille kommun har helt plockats bort eftersom det är första gången de har inventerats. På samtliga trädslag har medelkvävetalen och därmed antalet kvävegynnade arter minskat. Medelkvävetalet på björk ligger nära noll i en helt föroreningsfri miljö. Rikbarksträden har naturligt sett en hög andel kvävegynnade arter och höga medelkvävetal. Därför har inte heller minskningen av medelkvävetalen varit lika stor på rikbarksträden. 3 2,5 2 1,5 1 0,5 3 2,5 2 1,5 1 0, Partille - V. frölunda-mölndal - Landsbygd - Centrala Göteborg - Övriga Göteborg Rikbarksträd - Björk - Ek Diagram med förändringar av medelkvävetalen i de fem delområdena. Partille har bara inventerats en gång därav bara en stapel. Diagram med förändringar i medelkvävetal för olika trädslag oberoende inom vilket delområde de finns. Olika trädslag har olika näringsrik bark och hyser naturligt sett olika arter av lavar. Fattigbarksträd (björk och barrträd) har en näringsfattig bark och hyser normalt sett inga kvävegynnade lavar. Rikbarksträd (alm, ask, lind och lönn) har en näringsrik bark och hyser normalt kvävegynnade lavar. Träd med medelrik bark (ek) kan hysa en del kvävegynnade arter, men på ek uppträder en annan typ av lavsamhälle jämfört med både fattig- resp. rikbarksträd. 13

15 Artantal och hotade arter Totalt påträffades 24 arter, varav 14 blad- och busklavar, 9 skorplavar samt grönalger Desmococcus ssp.. En sammanställning över de påträffade lavarna jämte deras frekvenser återfinns i bilaga 2. En hotad art har hittats i fotorutorna, silverlav Parmelina tiliacea (hotkatgori 4). Silverlav återfinns på tre träd vid Fässbergs kyrka och Fässbergs kyrkogård i Mölndal samt i Säve på Hisingen. Faktaruta HOTKATEGORIER (Aronsson m.fl. 1995) Förändring av täckningsgrad Olika arter är olika känsliga för luftföroreningar. Genom att studera en arts ökade eller minskade täckningsgrad kan man få en uppfattning om påverkan av luftföroreningar ökar eller minskar. De vanligaste lavarna jämte ytterligare några andra av intresse har specialstuderats. Notera att det är olika skalor i diagrammen. Känsliga lavar Silverlav Parmelina tiliacea K-värde: 4. N-tal: 0,5. Silverlav är en bladlav med silvergrå färg. Den påträffas på trädstammar av ädla lövträd intill dammiga vägar eller på kyrkogårdar. Silverlav är en hotad art (hotkategori 4) vars täckningsgrad har minskat under senare år i Göteborgsområdet. 0 Försvunnen - Arter som försvunnit eller betraktas som försvunna som reproducerande populationer. 1 Akut hotad - Arter som löper risk att försvinna som reproducerande populationer inom en nära framtid om hotfaktorerna inte snarast undanföjes Parmelina tiliacea 2 Sårbar - Arter vars överlevnad inte är säkerställd på längre sikt. Innefattar bla arter med allvarlig tillbakagång i numerär eller geografisk utbredning och som möjligen snart kan komma att behöva föras till kategorin Akut hotade. 3 Sällsynt - Arter som fn inte är klassade som Akut hotade eller Sårbara men som ändå är i riskzonen på grund av en population som har en liten totalstorlek eller har en utbredning som endera är mycket lokalt begränsad eller utglesad. 4 Hänsynskrävande - Arter som inte tillhör någon av ovanstående kategorier men som ändå kräver särskild hänsyn. Hit hör särskilt arter som fortfarande är mer eller mindre vitt utbredda och med totalt sett relativt stora populationer, men vars biotoper är hotade eller där tydliga populationsminskningar har obseverats. ArtDatabanken reviderar och analyserar uppgifter om hotade arter. Adress: ArtDatabanken, Sveriges Lantbruksuniversitet, Box 7007, Uppsala Allélav Anaptychia ciliaris K-värde: 6. N-tal: 1. Allélav växer, precis som namnet antyder, ofta på alléträd. Gamla rikbarksträd i öppet läge är artens typiska miljö. Laven är grå till färgen och har hår, cilier, i lobkanterna. Allélavens täckningsgrad har minskat. Anaptychia ciliaris

16 Medelkänsliga lavar Gällav Pseudevernia furfuracea K-värde: 4. N-tal: 0. Gällaven är grå och har en svart undersida samt ett busklikt växtsätt. Den förekommer på samtliga trädslag i undersökningen. Laven har ökat i täckningsgrad. Bitterlav Pertusaria amara K-värde: 4 N-tal: 0. Bitterlaven är en grå skorplav med vita soredier på bålen. Arten växer på olika lövträdsbark. Bitterlavens täckningsgrad har ökat på senare år. Pseudevernia furfuracea Pertusaria amara Medeltåliga lavar Slånlav Evernia prunastri K-värde: 5. N-tal: 0,5. Slånlaven är en busklav med gulgrön ovansida och vit undersida. Den är vanlig på alla olika lövträd. Slånlavens täckningsgrad har minskat. Skrynkellav Parmelia sulcata K-värde: 3. N-tal: 0,5. Den grå skrynkellaven känns igen på bålens tvärgående rynkiga åsar. Skrynkellav förekommer på samtliga trädtyper i undersökningen och är en av våra vanligaste arter. Dess täckningsgrad har ökat under de senaste åren. Evernia prunastri Parmelia sulcata

17 Färglav Parmelia saxatilis K-värde: 3. N-tal: 0,5. Färglav är nära släkt med skrynkellav och är även lik den till utseendet, de tvärgående rynkiga åsarna på bålen saknas dock. Arten växer på alla slags underlag, både träd och sten. Färglavens täckningsgrad har minskat. Blåslav Hypogymnia physodes K-värde: 2. N-tal: 0,5. Blåslaven kallas ibland för Sveriges vanligaste växt. Den oansenliga laven har en grå flikig bål med uppblåsta ändar. Den är riklig på trädstammar av alla slag. På fattigbarksträd dominerar arten ofta lavsamhället helt. Dess täckningsgrad är i stort sett konstant. Parmelia saxatilis Hypogymnia physodes Tåliga lavar Flarnlav Hypocenomyce scalaris K-värde: 2. N-tal: 0. På björkarnas och tallarnas stambaser skymtar ofta en gulgrön nyans som vid nära påseende ibland visar sig vara en lav med mm-stora, taktegellagda fjäll som täcker stora ytor. Arten tål föroreningar och förekommer normalt på fattigbarksträd men påträffas ofta på rikbarksträd i förorenade miljöer. Artens täckningsgrad har ökat. Blågå mjöllav Lepraria incana K-värde: 1. N-tal: 0. Blågrå mjöllav är, som namnet antyder, en blågrå och mjölig skorplav. Arten förekommer på samtliga trädslag i undersökningen. Den är luftföroreningstålig och dess täckningsgrad har ökat kraftigt. Den sorediösa, mjöliga bålen gör laven lättspridd och relativt snabbväxande, vilket kan vara en förklaring till ökningen. Hypocenimyce scalaris Lepraria incana

18 Kvävegynnade lavar Finlav Physcia tenella K-värde: 3. N-tal: 2. Finlaven är oansenlig och blågrå och har fina hårliknande utskott i kanten av de ca 3 mm stora loberna. Arten är kvävegynnad och förkommer ofta på rikbarksträd. Den ökade kvävetillgången i förorenade miljöer gör att finlaven även växer på fattigbarksträd som björk. Artens täckningsgrad har ökat kraftigt. Grönalger Grönalger Desmococcus ssp. K-värde: 0. N-tal: 3. Grönalger växer på träd och bildar ett mer eller mindre tjockt grönt skikt på trädstammarna. Grönalgerna gynnas av utsläpp av kväveföreningar och ökar i förorenade områden. I Göteborgsområdet har en kraftig minskning av grönalgsutbredningen skett. Physica tenella Desmococcus ssp

19 DISKUSSION Påverkande ämnen Persontrafik och tung trafik i Sverige står idag för den största andelena av våra luftföroreningar. Tidigare var den största källan förbränning av olja, men utsläppen från förbränning av olja har minskat kraftigt sedan 1970-talet. Lokalt ger industriutsläpp höga halter svaveldioxid, men även här har belastningen minskat påtagligt. Halterna av svaveldioxid i tätortsluften har stadigt sjunkit under och 1980-talen. Orsakerna är fr.a. omlokalisering av värmecentraler till platser utanför bebyggelse, övergång till bränslen med lägre svavelhalt eller svavelfria bränslen, eluppvärmning, energibesparingar och bättre reningsteknik på kraftanläggningar. I framtiden förmodas halterna av svavel i tätortsluften att fortsätta sjunka långsamt. Ytterligare åtgärder för att begränsa svavelutsläppen som aviserats är skärpta krav på många energianläggningar, lägre halt av svavel i dieselbränslen, satsningar på bioenergi och energibesparing. Utsläpp av kväveoxider från vägtrafiken har ökat under talet och kulmen nåddes i slutet på 80-talet. Sedan dess har vägtrafikens kväveoxidutsläpp minskat. Halterna kommer, enligt prognoser, att fortsätta sjunka en bit in på 2000-talet. Påverkan på lavfloran Påverkan från försurande ämnen från långtransporterade föroreningar är omöjlig att spåra i resultatet. Sannolikt påverkas inte de arter som uppträder i det öppna landskapet på grova lövträd (referensmiljöer) av dagens låga bakgrundshalter eller nedfall. Däremot är det sannolikt att lavfloran tidigare (>15 år tillbaka i tiden) påverkades av de då högre svaveldioxidhalterna. Åtskilliga lavar även på landsbygd tros ha försvunnit eller skadats svårt under denna tid. Det finns trots förbättringar, fortfarande tydliga skillnader i lavfloran mellan tätort och landsbygd, men det är svårt att direkt peka ut en ensam orsak till den utarmning som skett. Resultatet tyder på att flera olika föroreningar är viktiga och att kväveoxiderna tagit över rollen som viktigaste orsak till skadad lavflora. Minskningen av svavelutsläpp i tätorterna avspeglas i en iakttagen förbättring av lavfloran. I västsverige som helhet har de största och tydligaste förbättringarna av lavfloran skett på landsbygden (Gralén 1999). Orsaken kan vara att det finns någon form av effekttröskel d.v.s. luftföroreningshalterna måste sjunka under en mycket låg nivå innan några större positiva förändringar av lavfloran sker. I Göteborgsområdet är det dock i tätorten som de största förbättringarna har skett, vilket är förväntat då halterna av svaveldioxid sjunkit radikalt. Lavflorans förändring: ett framtidsscenario Undersökningsresultatet ger framförallt en bild av en påverkan som kanske pågått under den senaste fem-årsperioden. På de olika trädstammarna har lavsamhällen etablerat sig och anpassat sig till en nyuppkommen situation. Man kan förvänta sig följande scenario när föroreningshalterna ökar: 1. De allra känsligaste lavarna dör relativt snabbt, kanske på några få dagar eller veckor beroende på halthöjningen. Att laven dött visar sig ofta genom en missfärgning (ibland rödfärgning). Sedan svartnar laven för att till sist falla av trädstammen. 2. De tåligare lavarna påverkas också men enbart genom dvärgväxt och missbildning. 3. Nyetableringen minskar och man kan inte se små lavbålar på trädstammen förutom av de arter som är tåliga eller gynnade av den nyuppkomna situationen. Detta förlopp leder till att medelkänslighetsvärdet sänks. Den beskrivna processen från en för lavfloran katastrofal föroreningshöjning till ett stabiliserat lavekosystem bedöms ta minst 1 år. 18

20 När föroreningshalterna sjunker kan följande utveckling förväntas: 1. Nya lavbålar, av i omgivningen vanliga arter, etablerar sig. Dessa arter är relativt tåliga och har överlevt den nämnda föroreningshöjningen. 2. Lavsamhället kommer efterhand att domineras av vitala bestånd av tåliga arter. Det är detta lavsamhälle vi idag kan se i villaområden, perifera tätortsmiljöer m.fl. 3. Nyetableringen minskar och man kan inte se små lavbålar på trädstammen förutom av de arter som är tåliga eller gynnade av den nyuppkomna situationen. Det här beskrivna återhämtningsförloppet bedöms ta minst 10 år. Lavarna har en tillväxt på mellan 1 mm - 2 cm och kan under ca 10 år nå en storlek på 10 cm. Med tanke på att känsliga arter etablerar sig i ett senare skede, kanske 1-2 år efter att en förbättrad luftsituation inträtt, måste man alltså räkna med en viss eftersläpning när det gäller dessa arter. I föreliggande undersökning har flera signifikanta effekter visats som tyder på att lavfloran håller på att återhämta sig. Minskningen av föroreningsbelastningen (SO 2 ) har gått relativt snabbt. Detta i kombination med eftersläpningen i återhämtningsförloppet gör att vi kan vänta oss att lavfloran ännu inte hunnit ikapp förbättringen i luftkvalité och att en fortsatt återhämtning av lavfloran därför är att vänta. 19

21 LITTERATURFÖRTECKNING Aronsson, M., Hallingbäck, T. & Mattsson, J.-E. (red.) 1995: Rödlistade växter i Sverige ArtDatabanken, Uppsala. Arnold, F : Zur Lichenenflora von München München. Arvidsson, L. 1979: Svampangrepp på lavar - en orsak till lavöken. Svensk Bot. Tidskr. 72: Arvidsson, L. & Skoog, L. 1984: Svaveldioxidens inverkan på lavfloran i Göteborgsområdet. Svensk Bot. Tidskr. 78: Crespo, A., Barrena, E., Sancho, L. G. & Bueno, A. G. 1981: Estableci miento de una red de valoracion de pureza atmosferica en la provincia le Coruna (Espana) mediante bioindicadores liquenicos. Lazaroa 3: Degelius, G. 1986: The Lichenflora of the island of Anholt, Denmark. Acta Reg. Soc. Scient. et Litt. Gothoburg, Bot. 3: Göteborg. Eriksson, O. 1966: Lavar och luftföroreningar i Sundsvallstrakten. Växtbiologiska Institutionen, Uppsala Universitet (intern rapport). Gilbert, O. L. 1972: The Effect of Airborne fluor ides. I: Ferry, B. W., Baddeley, M. S. & hawksworth, D.L. (utg.): Lichens and Air Pollution: London. Grindon, L. H. 1859: The Manchester flora. W. White. London. Gralén, H. 1999: Lavar och luftföroreningar. Förändringar av lavfloran på trädstammar i tätorter och industriområden i Västra Göta lands län. Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Rapport för tryckning. Hallingbäck, T. 1991: Luftföroreningar och göds ling - ett hot mot blågrönalger och lavar med blågrönalger. Svensk Bot. Tidskr. 85: Hawksworth, D. L. & Rose, F. 1976: Lichens as pollution monitors. Studies in biology 66. London. Hultengren, S. 1993: Lavar och luftföroreningar i Göteborg. En inventering av effekter på trädlevande lavar i Göteborgsområdet R 1993:20. Göteborgs stad, Miljö- och Hälsoskydd. Hultengren, S. Martinsson P-O. & Stenström, J. 1992: Lavar och luftföroreningar. Känslighetsklassning och indexberäkning av epifytiska lavar. Naturvårdsverket Rapport Solna. Leblanc, F., Rao, D. N. & Comeau, G. 1972: Indicies of atmospheric purity and fluoride pollution in Arvida, Quebec. Can. J. Bot. 50: Marti, J. 1982: Sensitivity of lichen phycobionts to dissolved air pollutants. Can. J. Bot. 61: Martin, J. F. & Jaquard, F. 1968: Influence des fumées d usines sur la distribution des lichen dans la valée de la Romance (Isère). Pollut. Atmos. 10: Moberg, R. 1986: Lavar med svenska namn. Svensk Bot. Tidskr. 79: Nash, T. H. III & Sigal, L. L. 1979: Gross photosyntetic response of lichens to short term ozone fumigations. The Bryologist 82: Nylander, W. 1866: Les lichens du Jardin du Luxembourg. Bull. Soc. Bot. Fr. 13: Ross, L. J. & Nash, T. H. III 1983: Effect of ozone on gross photosyntetis of lichens. Envir. exp. Bot. 23: Santesson, R. 1993: The lichens and lichenicolous fungi of Sweden and Norway. SBT-förlaget. Lund. 20

22 Sernander, R. 1926: Stockholms natur. Staden och vegetationen: Uppsala. Sigal, L. L. & Johnston J. W. Jr 1986: Effects of Acidic rain and ozone on nitrogen fixation and photosyntesis in the lichen Lobaria pulmonaria (L) Hoffm. Env. Exp. Bot. Vol. 26: Skye, E. 1968: Lichens and Air Pollution. A study of cryptogamic epiphytes and environment in the Stockholm region. Acta Phytogeogr. Suec. 52. Wilson, R. & Ashmore, M. H. 1993: Cortical levels for air pollutants. Department of the Environment. London UK. Report from av UNECE workshop Wirth, V. 1980: Flechtenflora. Stuttgart. 21

23 BILAGA 1 Rådata från fotorutorna Löpnr. 1:a Miljö Träd :a inv 1:a inv 1:a inv 1:e inv 1:e inv 1:e inv 1:e inv inv. slag täck- täckår täck- nings- Art- täck- nings- Artnings- grad antal nings- grad antal grad exkl. K-sum/ N-sum/ inkl. grad exkl. K-sum/ N-sum/ inkl. totalt grönalg K-sum N-sum träff träff grönalg totalt grönalg K-sum N-sum träff träff grönalg Björk 55,3 55,3 126,3 11,8 2,3 0,2 3 22,9 22,9 51,4 10,0 2,3 0, Lind 20,0 20,0 48,6 50,0 2,4 2,5 2 40,0 0,0 0,0 120,0 0,0 3, Björk 36,3 6,3 12,5 90,0 2,0 2,5 2 53,3 10,0 20,0 130,0 2,0 2, Ek 23,8 23,8 23,8 0,0 1,0 0,0 1 38,3 23,3 28,3 58,3 1,2 1, Ek 55,7 55,7 55,7 0,0 1,0 0,0 1 48,3 15,0 15,0 100,0 1,0 2, Ek 52,5 0,0 0,0 157,5 0,0 3,0 1 55,0 0,0 0,0 165,0 0,0 3, Ek 40,0 38,8 38,8 3,8 1,0 0,1 2 58,3 10,0 10,0 145,0 1,0 2, Ask 21,7 16,7 38,3 23,3 2,3 1,1 3 16,7 11,7 23,3 20,8 2,0 1, Ek 44,3 38,6 50,0 17,1 1,3 0,4 3 80,0 8,3 10,0 215,0 1,2 2, Björk 8,6 0,0 0,0 25,7 0,0 3,0 1 23,3 0,0 0,0 70,0 0,0 3, Björk 30,0 30,0 60,0 0,0 2,0 0,0 1 63,3 43,3 86,7 60,0 2,0 0, Lind 18,3 0,0 0,0 55,0 0,0 3,0 1 20,0 0,0 0,0 60,0 0,0 3, Björk 15,7 11,4 22,9 17,9 2,0 1,1 3 18,3 18,3 36,7 0,0 2,0 0, Lind 25,0 3,8 10,0 65,6 2,7 2,6 3 6,7 3,3 6,7 11,7 2,0 1, Ask 27,5 27,5 137,5 20,0 5,0 0,7 5 37,3 37,3 194,0 26,1 5,2 0, Ask 26,7 26,7 83,3 38,3 3,1 1,4 5 21,7 21,7 76,7 31,7 3,5 1, Ek 55,7 55,7 148,6 18,6 2,7 0,3 5 55,0 55,0 165,0 26,7 3,0 0, Björk 15,0 0,0 0,0 45,0 0,0 3,0 1 78,3 0,0 0,0 235,0 0,0 3, Ek 68,9 68,9 68,9 0,0 1,0 0,0 1 38,3 13,3 11,7 76,7 0,9 2, Björk 41,3 41,3 82,5 0,0 2,0 0,0 1 56,7 56,7 113,3 0,0 2,0 0, Björk 35,7 0,0 0,0 107,1 0,0 3,0 1 43,3 0,0 0,0 130,0 0,0 3, Ek 11,7 11,7 26,7 1,7 2,3 0,1 2 15,0 15,0 33,3 7,5 2,2 0, Björk 5,0 1,3 2,5 11,3 2,0 2,3 2 33,3 0,0 0,0 100,0 0,0 3, Björk 15,7 15,7 31,4 0,0 2,0 0,0 1 55,0 26,7 53,3 85,0 2,0 1, Björk 33,8 33,8 67,5 0,0 2,0 0,0 1 3,8 0,0 0,0 11,3 0,0 3, Björk 10,0 0,0 0,0 30,0 0,0 3,0 1 76,0 0,0 0,0 228,0 0,0 3, Ask 13,8 3,8 3,8 30,0 1,0 2,2 2 55,7 0,0 0,0 167,1 0,0 3, Björk 5,0 5,0 5,0 0,0 1,0 0,0 1 16,3 0,0 0,0 48,8 0,0 3, Ek 15,0 1,3 1,3 41,3 1,0 2,8 2 48,8 0,0 0,0 146,3 0,0 3, Ek 15,0 0,0 0,0 45,0 0,0 3,0 1 58,8 0,0 0,0 176,3 0,0 3, Björk 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0 40,3 0,0 0,0 120,8 0,0 3, Lind 68,8 0,0 0,0 206,3 0,0 3,0 1 71,3 0,0 0,0 213,8 0,0 3, Björk 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0 33,8 0,0 0,0 101,5 0,0 3, Lind 32,5 32,5 37,5 0,0 1,2 0,0 2 30,0 1,3 2,5 86,3 2,0 2, Alm 8,8 0,0 0,0 26,3 0,0 3,0 1 17,5 0,0 0,0 52,5 0,0 3, Alm 5,0 1,3 3,8 11,9 3,0 2,4 2 23,8 0,0 0,0 71,3 0,0 3, Lind 21,3 21,3 5,0 16,3 0,2 0,8 2 10,0 3,8 0,0 22,5 0,0 2, Lind 48,8 0,0 0,0 146,3 0,0 3,0 1 15,0 12,5 0,0 20,0 0,0 1, Ask 62,5 62,5 65,0 1,3 1,0 0,0 2 12,5 5,0 6,3 23,1 1,3 1, Alm 47,5 47,5 126,3 13,1 2,7 0,3 3 33,8 25,0 76,3 38,8 3,1 1, Lind 37,5 37,5 117,5 33,8 3,1 0,9 4 53,8 53,8 165,0 26,3 3,1 0, Ask 50,0 50,0 143,8 23,1 2,9 0,5 4 43,8 43,8 116,3 15,6 2,7 0, Alm 26,0 15,0 15,0 33,0 1,0 1,3 2 11,0 11,0 9,0 2,0 0,8 0, Ek 40,0 40,0 120,0 10,0 3,0 0,3 2 25,7 25,7 120,0 12,9 4,7 0, Björk 68,8 68,8 282,5 3,8 4,1 0,1 2 52,9 52,9 201,4 3,6 3,8 0,1 4 22