skisseras och skickas runt till länderna m.m. Andra uppgifter kunde vara att skriva ståndpunktspapper, promemorior om en kommande

Transkript

1 Kontaktuppgifter: Sveriges delegation vid Unesco Hans Åke Öström, utbildningsråd och biträdande ständig representant 1 rue Miollis Paris Cedex 15 Frankrike Tel: /50 Hans ake.ostrom@education.ministry.se Jag praktiserade på Sveriges delegation vid Unesco (Paris) under det svenska ordförandeskapet i EU (min period var den 8 juni 20 november 2009). Delegationen arbetar av ekonomiska prioriteringars skäl med en tvehövdad ambassadör, Mats Ringborg, som även är OECD delegationens ambassadör. Min handledare var Hans Åke Öström, som arbetar för utbildningsdepartementet, även om ambassadören, OECD och delar av Unescodelegationen räknas till utrikesförvaltningen och därför ligger under utrikesdepartementet. Sveriges Unescodelegation är Sveriges representation i Unesco. Att arbeta på delegationen innebär således först att man arbetar i Sverige, som företrädare för Sverige, i kontakt med regeringskansliet och med utförandet av Sveriges utbildnings och utrikespolitik som uppgift. Som andra del arbetar man med Unesco, dess sekretariat och de andra medlemsstaterna. Unesco är FN:s organisation för utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation( information). Organisationen har funnits sedan 1945 och har i dagsläget 193 medlemsländer. Organisationen består av ett sekretariat som förbereder ämnesrelaterade frågor och budgetarbetet, en styrelse som består av 58 medlemsländer och av en rad kommittéer i vilka detaljprogram inom

2 programmen för organisationen utförs och framarbetas. Organisationen arbetar främst normativt, d.v.s. den ger riktlinjer för hur medlemsländer kan samarbeta eller arbeta med en rad gränsöverskridande frågor eller program i syfte att nå utbildning för alla, förbättrad havsmiljö etc. och därigenom indirekt minska konflikter. Arbetet inom organisationen sker genom att medlemsländerna tar ställning till och utarbetar programmen, arbetssätten och budgeten i dialog med sekretariatet för att därefter fatta beslut kring dessa under styrelsemöten, som hålls en gång varje halvår. Under styrelsemötena berörs dock främst arbetssätt, prioriteringar och liknande. De politiska besluten och de avgörande, faktiska besluten fattas däremot under organisationens generalkonferens, som hålls vartannat år. Generalkonferensen är en stor händelse som pågår i tre veckor med många tillresta ministrar och statschefer. Under min praktikperiod hölls den 35:e generalkonferensen (i oktober) vilket innebar mer arbete, en större insikt i hur organisationen fungerar samt större krav på EU ordförandeskapet (och dess praktikant). Sekretariatet och organisationen i stort leds av en generaldirektör. Hösten 2009 var särskild eftersom en ny generaldirektör (första på tolv år) nominerades under styrelsemötet i september, vilket kom att bli en kontroversiell politisk fråga då en egyptisk kandidat (f.d. kulturminister), Farouk Hosni, som uttryckligen arbetat mot yttrandefrihet (en del av mandatet) och förtryckt kulturarbetare i Egypten hade blivit lovad platsen i en politisk ko handel. Emellertid höjdes många röster, inte minst bland intellektuella i Frankrike (som var ett av de länder som stod bakom honom), samtidigt som Sverige, USA m.fl. motarbetade den konsensus som redan utsåg honom till vinnare. Efter några valomgångar såg det omöjligt ut att han skulle bli nominerad. EUordförandeskapet manövrerade så att en av EU kandidaterna kunde bli huvudmotståndare. I en femte(!) och avgörande valomgång vann till sist den bulgariska kandidaten Irina Bokova, som även kom att bli organisationens första kvinna på posten. Hon valdes till generaldirektör under den påföljande generalkonferensen.

3 En stor del av Unescos program är ägnat åt arbete i tredjevärlden, främst inom ramen för FN:s millenniemål med det mest kända programmet utbildning för alla (EFA) som dess flaggskepp. I vanlig FN ordning går arbetet ut på att i olika möten och kommittéer komma överens om ett gemensamt program (föreslaget av sekretariatets ämneskunniga) och en gemensam budget, att nå konsensus och därefter ratificera programmen. Unesco gör skäl för sitt rykte om att vara en av de mest byråkratiska internationella organisationerna, vilket gör att mycket tid och politik går åt till att diskutera arbetsformer och utvärderingar eller reformer av organisationen. Frågorna är känsliga eftersom det är medlemsländerna (i huvudsak de rika) som betalar verksamheten och eftersom programmen är långt ifrån uppfyllda och i behov av förstärkning då Unesco är en av få organisationer med ett så unikt mandat. Under min praktikperiod tillkom ytterligare en dimension Sveriges ordförandeskap i EU. Detta gjorde att, förutom det som nämnts ovan, jag och delegationen även var representanter för EU i organisationen. Nu finns emellertid EU kommissionen även på plats, men ordförandeskapet innebar att Sverige var ansvarigt för att samordna EU:s gemensamma ståndpunkter eller samla EU länderna i händelse av oförutsedda skeenden. Eftersom EU samarbetet är en flytande fråga var det hela tiden nödvändigt att känna av hur mycket samordning och talan med en röst EU länderna ville ha eller behövde. Sverige tog en tydlig ordförandeskaproll, men med tanke på svag ekonomisk satsning från regeringen så var ambitionerna snarare att minimera initiativen och reagera på händelser, än ett något mer proaktivt och visionärt arbete för EU i Unesco. Underbemanningen på delegationen (dels genom det faktum att ambassadören sitter på OECD och endast kommer ibland) ledde till att jag som praktikant fick göra tämligen mycket. Delegationsarbetet består till stor del av att bevaka möten och skriva rapporter från dessa samt att kommunicera med regeringskansliet och ge berörda den information de behöver. Men, i och med EUordförandeskapet tillkom en rad uppgifter. Samordning behövde förberedas, EUståndpunkter skisseras och skickas runt till länderna m.m. Andra uppgifter kunde vara att skriva ståndpunktspapper, promemorior om en kommande

4 konferens ämnesområde (t.ex. om tsunamivarningssystem) att ringa runt och ordna information eller möten, att skriva scheman, att ha nordiska samordningsmöten och att kommunicera på alla möjliga vis. Mycket tid och arbete gick åt till IT och det var tur att jag hade goda kunskaper i detta eftersom personalen hade mycket bristande kunskaper. Under EU ordförandeskapet inrättade jag bland annat ett sms system som gjorde att vi omedelbart kunde få ut information till alla EU landsdelegater. Förutom det systemet arbetade vi även inom EU gruppen med ett mejlsystem. Det bör nämnas att arbetsspråken på Unesco är franska och engelska (även om man på större möten kan prata ryska, kinesiska, arabiska och spanska och snart även portugisiska), men att Unesco, något unikt bland internationella organisationer, i stort är frankofont och en väldigt fransk organisation i förvaltnings kulturellt hänseende. Mina goda kunskaper i franska och egenskapen av att vara bekant med den franska kulturen gjorde att jag hade tillräckliga förmågor att orientera mig i den nästintill absurda byråkratidjungeln som organisationen utgörs av, vilket i tid av oförutsedda händelser och intensiva arbetsperioder (bl.a. under generalkonferensen) var en förutsättning för att delegationen, inte minst som EU ordförande, skulle klara av att förstå och reagera på allt som skedde. Som praktikant är man givetvis längst ned i hierarkin. På den svenska delegationen är det mindre hierarkiskt än på organisationen i övrigt. Emellertid ledde en rad brister till att jag som praktikant var tvungen att rycka ut, hoppa in etc. Det var ofta till det sämre eftersom man inte kunde koncentrera sig på en given uppgift utan alltid var tvungen att hjälpa en medarbetare att hitta ett dokument på intranätet, skriva ut ett papper eller gå över till huvudbyggnaden för något ytterligare ärende. Organisationen av arbetet var undermålig. Det sämsta var att en extra person tillkom under ordförandeskapperioden. Hon valde bestämt att dela mitt lilla kontor, trots att hon fått ett rum några våningar bort hyrt till sig av delegationschefen. Detta ledde till ett stökigt och halvt kaotiskt arbetsklimat som

5 inte var till det bättre på något vis, vilket jag, vid ett flertal tillfällen även framförde till min handledare. Som praktikant är det mycket svårt att förbättra sin situation i ett sådant läge eftersom man ändå endast ses som tillfällig och eftersom allt kan skyllas på hektiska arbetsperioder till följd av ordförandeskapet och generalkonferensen. Att praktisera under det svenska ordförandeskapet i EU är givetvis intressant ur ett statsvetenskapligt perspektiv eftersom en rad politiska frågor kring hur EU fungerar, vilka prioriteringar unionen och ordförandeskapet har och hur man reagerar på uppkomna händelser, accentueras under en sådan period. I organisatorisk byråkratiskt hänseende som ser till Sveriges statsförvaltning var det intressant att lära sig hur regeringskansliet och utrikesförvaltning arbetar, samt hur utbildnings och kulturdepartementet är involverade i det arbete som sker i Unesco. Om man ser till internationella organisationers arbete och utseende var det även lärorikt. Till att börja med är Unesco tämligen unikt såtillvida att det är ytterst byråkratiskt i jämförelse med andra organisationer med möten om minsta detaljarbete. Det är även intressant att lära sig hur FNfamiljen är uppbyggd och hur arbetet fördelas mellan FN samt mellan delegationerna på olika FN organ. Rent analytiskt kunde man gott märka de governance influenser (effektivitet, konstnad fördel, konsensus, nätverksmodeller, minimering av politiskt innehåll m.m.) som är rådande bland dessa organisationer, samt de eviga konflikter som uppstår mellan medlemsländer och sekretariat eller mellan EUmedlemsländer och EU, vilka återkommande ritar ut skiljelinjer och tvistefrågor som måste tas i beaktande. Under valet av generaldirektör upplevde jag mig mycket involverad i ett strategiskt spel (klart värt en rational choice/game theory analys) där en rad knep och nivåer användes. Under den mest dramatiska tiden i nomineringen förekom antagligen såväl mutor, hot och dold ko handel för att den egyptiske kandidaten skulle bli vald, medan heta känslor svallade upp på EU sjön där Sverige med samförståndsflaggan navigerade för att Medelhavsländerna skulle komma med på anti Hosni båten. Det hela slutade

6 med att det gick upp på utrikesminister och presidentnivå, vilket antagligen blev avgörande för utgången. En annan intressant aspekt var klyftan mellan Nord och Syd, som accentueras mer än ofta på Unesco (som anses vara tredjevärldens organisation ). En annan sak var de numera alltför vanliga diskurserna om kulturer, kulturell mångfald, civilisationer m.m., som, för alla med ett något kritiskt sinne, ställer en rad frågor, inte minst i implementerandet av konkreta politiska program. Ytterligare en dimension är tvistemål kring yttrande åsikts och pressfrihet där organisationer som Unesco används av en rad länder för att de ska definiera vad detta innebär, varpå Väst replikerar och det hela leder till att man, från de fattiga, inte helt frihetsälskande länderna, nämner Nord Syd frågan som sistareplik. Sammanfattningsvis är jag inte helt nöjd med praktiken. Vistelsen på Unesco var givande eftersom den medförde en utmaning av en rad kunskaper och eftersom jag där lärde känna intressanta och viktiga personer. Däremot var såväl handledningen som organisationen av praktiken otillräcklig. Att inte uppleva att man får användning för sina statsvetenskapliga kunskaper och att inte arbeta mer fördjupat med en uppgift är naturligtvis en brist när man är student och dessutom obetald arbetskraft. Personalen var snäll, men intrycket av Sveriges roll inom organisationen och i Paris måste jag tyvärr beskriva som blekt och oinspirerande.