Honungsmarknaden i Sverige

Transkript

1 Maria Dahlqvist, Viktor Johnsson, Lotta Rydberg, Honungsmarknaden i Sverige Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala Grupp 5 Projektarbete i Agrosystem, vårterminen 2008 Projektägare: Mats Mellblom, Lantbrukarnas riksförbund Handledare: Katarina Elofsson, Institutionen för ekonomi

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INTRODUKTION SYFTE METOD BAKGRUND HONUNGSPRISET DISTRIBUTIONSKANALER SAMBANDET MELLAN UTBUD OCH EFTERFRÅGAN EFTERFRÅGAN UTBUD VINST HONUNGSMARKNADENS KARAKTÄR PRISER I ODLARLED I NÄRLIGGANDE LÄNDER KONKURRENSSTRATEGIER SVENSK HONUNGSFÖRÄDLINGS ROLL PÅ HONUNGSMARKNADEN DISKUSSION OCH ANALYS...13 REFERENSER...16 BILAGA KRAV-MÄRKT HONUNG (INTERVJU MED GÖRAN SUNDSTRÖM) BILAGA SMAKSATT HONUNG (INTERVJU MED CHRISTER LEDEL) BILAGA SORTHONUNG (INTERVJU MED KENTH-INGE WALLGREN) BILAGA HONUNG I BÄRPRODUKTER (INTERVJU MED JAN-ANDERS JAREBRAND) II

3 1. INTRODUKTION De senaste femtio åren har honungsmarknaden i Sverige gått från att vara en marknad med överskott och gränsskydd till att bli en öppen marknad där ungefär hälften av honungen är inhemsk och hälften är importerad. Den ökade konkurrensen från utländska aktörer har inte bara inneburit ett minskat utbud av svensk honung på den inhemska marknaden utan det har även bidragit till att antalet bin har minskat i Sverige. Det påverkar pollineringen negativt och därmed även förutsättningarna för det svenska lantbruket och möjligheterna att upprätthålla den biologiska mångfalden. Flera organisationer med anknytning till den svenska binäringen arbetar aktivt för att fler ska bli biodlare och för att antalet bisamhällen ska öka. För att det ska vara möjligt krävs det att det finns avsättning för den producerade honungsvolymen. Eftersom svensk honung generellt är dyrare att producera än utländsk honung är det nödvändigt att svenska honungsproducenter väljer marknadsstrategier som kan möta konkurrensen från den importerade honungen. Samtidigt som arbetet med att öka antalet bisamhällen fortgår, har en del biodlare uttryckt en oro för att ett ökat utbud av svensk honung bara medför sämre betalt för producenterna och ökade marginaler för mellanhänderna. 1.1 Syfte Syftet med detta projekt är att undersöka sambandet mellan utbudet och priset på svensk honung. Syftet är också att undersöka hur svensk honung kan öka på den svenska marknaden. För att uppfylla projektets syfte ska vi försöka besvara följande frågor: 1. Hur ser sambandet ut mellan den utbjudna mängden av svensk honung, priset i producentled och producenternas vinster? 2. Vilka åtgärder går att vidta för att åstadkomma en ökad utbjuden mängd svensk honung och/eller ökade vinster för producenterna? Resultatet riktar sig främst till organisationer inom honungsnäringen och deras medlemmar. Även politiska beslutsfattare kan ha ett intresse av resultatet, eftersom binäringen har betydelse för det svenska lantbruket och den biologiska mångfalden. 1.2 Metod Sambandet mellan utbudet av svensk honung, priset i producentled och producenternas vinster studeras med hjälp av litteratur inom området och en analys av data från bland annat grossistföretaget Svensk honungsförädling. Datan redovisas i figurer och tabeller. Projektet innehåller också intervjuer med fyra framgångsrika honungsproducenter, som med olika metoder har lyckats skapa mervärden för sina produkter. Urvalet av producenter har skett med hjälp av Mats Mellblom, projektledare för LRF:s projekt Fördubbla binäringen. Av tids- och utrymmesskäl kommer projektet inte att innehålla några produktionsekonomiska beräkningar. Projektet är också avgränsat till den svenska honungsmarknaden. 1

4 2. BAKGRUND Sveriges biodlares riksförbund (SBR) och Biodlingsföretagarna (BF) är Sveriges två riksorganisationer för biodlare. SBR är den största intresseorganisationen med cirka 320 biodlarföreningar som organisationens cirka medlemmar är anslutna till (Sveriges biodlares riksförbunds hemsida, 2008). Tillsammans med LRF äger de företaget Svensk honungsförädling (Svensk honungsförädlings hemsida, 2008). Svensk honungsförädling köper in honung som biodlaren själv inte kan eller vill sälja lokalt och säljer den vidare till dagligvaruhandeln under eget varumärke. Antalet biodlare och bisamhällen i Sverige är svårt att uppskatta eftersom statistikunderlaget är bristfälligt. Enligt Jordbruksstatistisk årsbok (2007) hade SBR medlemmar år 2006, men eftersom alla biodlare inte är medlemmar i SBR är det totala antalet biodlare högre. I årsbokens sammanställning av den totala honungsproduktionen antas 90 procent av den totala honungsproduktionen komma från medlemmar i SBR. Den uppräknade skörden av svensk honung låg år 2006 på ton. Importen var samma år ton (Statistiska centralbyrån, 2008). Biodlarna kan delas upp i två kategorier: yrkes- och hobbybiodlare, där hobbybiodlarna utgör majoriteten av Sveriges biodlare. Geografiskt sett är hobbybiodlarna mer spridda över landet jämfört med yrkesbiodlarna, som är koncentrerade till områden med hög avkastning till exempel Västra Götaland, Östergötland och Skåne (Jordbruksverket, 2001). Hur stor avkastning varje samhälle ger beror dels på var i Sverige det är placerat och dels på naturliga årsvariationer. Det senare kan leda till stora variationer i honungsskörd från år till år. Efter Sveriges medlemskap i EU har arealen oljeväxter minskat och därmed har en viktig nektarkälla försvunnit. Detta har troligtvis haft en negativ inverkan på den producerade honungsvolymen (Jordbruksverket, 2001). Under de senaste 30 åren har den genomsnittliga honungsskörden legat på ungefär 30 kilo per år och samhälle (Jordbruksverket, 2001). Biodlingsföretagarna menar dock att yrkesbiodlarna ligger på ett betydligt högre snitt. Där rör det sig snarare om nivåer runt 60 kilo per år och samhälle. 2.1 Honungspriset Den importerade honungen står för en allt större del av den svenska honungsmarknaden. År 2001 utgjorde den mer än 50 procent av den honung som konsumerades i Sverige (Jordbruksverket, 2001). Den importerade honungen kommer främst från Argentina, USA och Ungern eller via Danmark och Tyskland. Anledningen till att importen ökar är främst att den importerade honungen kan produceras till en lägre kostnad jämfört med den svenska honungen. Skillnader i arbetsvillkor och löner, långa vintrar och en kort odlingssäsong är några faktorer som bidrar till att svensk honung är relativt dyr. Svenska biodlare är känsliga till variationer i honungspriset. Enligt uppgifter från Jordbruksverket (2001) leder en prissänkning på 25 procent till att lönsamheten för de svenska biodlarna mer än halveras. Biodlingsföretagarna menar att prisvariationerna är ett hinder för utvecklingen av en kommersiell biodling. 2

5 Tidigare var det svenska honungspriset tydligare kopplat till variationer i den svenska honungsskörden. År med höga honungsskördar innebar ett relativt lågt pris på svensk honung och år med låga skördar innebar ett relativt högt honungspris. På senare år har det sambandet blivit mindre uppenbart. Den ökade importen och förbättrade möjligheter att lagra honung har bidragit till att minska svängningarna i honungspriset. Mellblom (pers.medd., 2008) menar att honungspriset har utvecklats språngvis de senaste 20 åren. Under 1980-talet var producentpriset cirka 10 kronor per kilo och i början av 90-talet var det omkring 15 kronor per kilo. Någon gång i mitten av 90-talet höjdes det till 22 kronor per kilo och sedan 1998 har det legat runt 30 kronor per kilo. 2.2 Distributionskanaler Den svenska honungsmarknaden är en förhållandevis välavgränsad delmarknad inom marknaden för socker och sötningsmedel (Jordbruksverket, 2001). Honungens användningsområde skiljer sig traditionellt en del från sockrets användningsområde eftersom deras smak och egenskaper är olika. Honungen når konsumenten genom flera olika distributionskanaler (se figur 1). Det är svårt att uppskatta hur stora kvantiteter honung som flödar i varje kanal och det är i synnerhet svårt att uppskatta hur mycket som säljs direkt till konsument och på marknader och i gårdsbutiker (Mellblom, pers.medd., 2008). I Jordbruksverkets rapport (2001) uppskattas 20 procent av all honung säljas direkt till butik eller via en grossist vidare till butik. En något större andel av honungen beräknas passera en tappstation innan den når grossistledet. Svensk honungsförädling är Sveriges största tappstation och hanterar ungefär procent av den svenska honungsvolymen (Ankarlid, pers.medd., 2008). Det innebär att resterande 60 procenten av den svenska honungen antingen säljs direkt till konsument eller på marknader och i gårdsbutiker. Direktförsäljning Marknader, gårdsbutiker m.m. Producent Butik Konsument Grossist Butik Tappstation Grossist Butik Figur 1: Den svenska honungens distributionskanaler, enligt Mellblom (pers.medd., 2008). 3. SAMBANDET MELLAN UTBUD OCH EFTERFRÅGAN För att det ska vara möjligt att beskriva honungsmarknadens ekonomiska förutsättningar är det nödvändigt att skilja mellan utbud och utbjuden kvantitet. Medan utbudet beskrivs av utbudskurvan, beror den utbjudna kvantiteten av den mängd säljaren är beredd att sälja (Makiw, 2004). Den utbjudna kvantiteten påverkas inte bara av utbudet utan kan även variera med efterfrågan. Av den anledningen innehåller det här kapitlet en genomgång av vad som påverkar både efterfrågan och utbudet på honungsmarknaden. 3

6 3.1 Efterfrågan Den efterfrågade kvantiteten är den mängd av en vara som en köpare är villig eller har möjlighet att köpa (Mankiw, 2004). Det är många variabler som har betydelse, men den enskilt viktigaste variabeln är priset på varan. En efterfrågekurva visar hur den totala efterfrågade kvantiteten varierar när priset på varan förändras, givet att alla andra variabler är konstanta (se figur 2). Förändringar i varans pris representerar en förflyttning längs med kurvan medan förändringar i andra variabler skiftar efterfrågekurvan utåt eller inåt (se figur 3). De viktigaste variablerna som skiftar efterfrågekurvan inåt eller utåt är inkomst, priser på närliggande varor, preferenser och antalet köpare (Mankiw, 2004). Figur 2: Ett lägre pris ökar den efterfrågade kvantiteten, enligt Mankiw (2004). Figur 3: En ändrad efterfrågan bland konsumenterna vid ett givet pris skiftar efterfrågekurvan utåt (höger) eller inåt (vänster), enligt Mankiw (2004). Inkomst För en normal vara ökar efterfrågan om konsumenternas inkomst ökar. För en underordnad vara däremot, leder en ökad inkomst till sjunkande efterfrågan (Mankiw, 2004). Enligt Jordbruksstatistisk årsbok (2007) har den svenska direktkonsumtionen av honung minskat de senaste femton åren från 0,8 till 0,6 kilo per person och år. Uppgifterna baseras visserligen på bristfälligt underlag, men att konsumtionen av svensk eller importerad honung skulle ha något starkt samband med svenskarnas inkomster är knappast troligt. Under samma period som honungskonsumtionen minskade med en fjärdedel ökade de svenska hushållens disponibla inkomster med nästan 20 procent (Statistiska centralbyråns hemsida, 2008). I teorin skulle det innebära att honung är en underordnad vara, men det kan också vara så att svenskarnas honungskonsumtion inte är beroende av hur den disponibla inkomsten förändras. 4

7 Ett annat tänkbart scenario är att en ökad disponibel inkomst ökar den svenska honungens marknadsandel på den importerade honungens bekostnad. Historiskt sett verkar det dock inte finnas något sådant samband. Priser på närliggande varor Om socker är ett substitut till honung medför ett lägre pris på socker en lägre efterfrågan på honung, eftersom konsumenterna föredrar den billigare varan (Mankiw, 2004). Är socker istället en kompletterande vara leder ett lägre sockerpris till en högre efterfrågan på honung. Figur 4 visar hur priset på strösocker har varierat under 2000-talet. Det reala priset har varit stabilt kring 10 kronor per kilo och har knappast haft någon avgörande inverkan på efterfrågan svensk eller importerad honung (Jordbruksstatistisk årsbok, 2007). Figur 4: Det reala konsumentpriset för strösocker, enligt Jordbruksstatistisk årsbok (2007). Preferenser En person som tycker om honung köper av naturliga skäl mer honung än en person som inte tycker om honung (Mankiw, 2004). Förädling är ett exempel på hur man kan tillgodose konsumenters smak mer effektivt. I en analys av den genomsnittliga försäljningen av honung i USA under ett år i mitten av 1990-talet framgår att honungsprodukter har en hög differentieringsgrad och att konsumenter är beredda att betala mer för en särskild honungskaraktär (Unnevehr & Gouzou, 1998). Studien visar till exempel att betalningsviljan är 65 procent högre för honung från en unik nektar än vad den är för traditionell honung. Inkomster från biprodukter För att öka inkomsterna från biodlingen och samtidigt tillgodose fler konsumenters preferenser, går det även att sälja binas biprodukter, det vill säga produkter som inte innehåller honung. I en del länder och regioner kan biodlare till exempel ta betalt för pollineringstjänster. Det är vanligt vid frukt- och fröodlingar i bland annat Kalifornien och Danmark (Jordbruksverket, 2001), men det förekommer även i Skåne (Mellblom, pers.medd., 2008). I övriga Sverige är det normala att lantbrukare erbjuder biodlare plats nära blommande växter utan att lantbrukaren betalar någon ekonomisk ersättning. Enligt Willman (pers.medd., 5

8 2008) är det honungen som är den stora inkomstkällan jämfört med den ersättning som till exempel pollinering av rapsfält genererar. En undersökning av rapsodling tyder samtidigt på att avkastningen kan öka med 10 till 45 procent då bin tillförs till odlingen, vilket skulle medföra en ökad intäkt mellan kronor per hektar (Nätterlund, 2008). Att producera vax, pollen, propolis och drottninggelé kan också vara ett alternativ för de svenska biodlarna i framtiden. För närvarande sker det i liten skala, eftersom produkterna är förenade med höga produktionskostnader (Jordbruksverket, 2001) och konsumenternas efterfrågan är ganska liten (Mellblom, pers.medd., 2008). Antalet köpare Flera köpare av honung leder till en ökad efterfrågan. Ett sätt för svenska honungsproducenter att öka antalet köpare är att börja exportera honung. I Sverige har det inte förekommit i någon stor omfattning hittills, de senaste åren har exporten uppgått till cirka 10 ton per år, vilket är mindre än en procent av den totala svenska honungsproduktionen (Jordbruksverkets hemsida, 2008, 1). I en rapport från Livsmedelsekonomiska institutet (2007) jämfördes hur 262 svenska varor värderas utomlands i förhållande till varor från andra EU-länder. Analysen visade att varornas ursprung värderades olika i endast tio procent av fallen. I de produktgrupper det fanns en signifikant skillnad värderades de svenska varorna lägre i samtliga fall förutom i produktgruppen spannmål. Trenden var samtidigt att värdet på de svenska jordbruksvarorna sjönk med tiden, jämfört med varor från andra EU-länder. 3.2 Utbud Den utbjudna kvantiteten är den mängd av en vara som en säljare är villig eller har möjlighet att sälja (Mankiw, 2004). Precis som för efterfrågan summeras de individuella utbudskurvorna horisontellt för att synliggöra marknadens utbudskurva (se figur 5). Marknadens utbudskurva visar hur den totala utbjudna kvantiteten varierar med variationer i priset på en vara. De viktigaste variabler som skiftar utbudskurvan är priser på insatsvaror, ökad produktivitet, förväntningar och antalet säljare. Figur 5: Visar en marknad med aktörerna A och B. Genom att summera A:s och B:s individuella utbudskurvor horisontellt är det möjligt att åskådliggöra marknadens totala utbud. För priset 3,00 är A beredd att bjuda ut kvantiteten 4. För motsvarande belopp är B beredd att bjuda ut 8. Marknadens utbud vid ett pris på 3,00 blir därmed 4+8=12, enligt Mankiw (2004). 6

9 Priser på insatsvaror Eftersom Sverige har en kort växtsäsong är socker en viktig insatsvara i honungsproduktionen. Det är samtidigt en stor kostnadspost, vilket innebär att stigande sockerpriser medför en avtagande lönsamhet för biodlaren (Jordbruksverket, 2001). Ökar priset på socker bidrar det till ett minskat utbud och sjunker sockerpriset påverkas utbudet positivt (Mankiw, 2004). Figur 4 visar att strösockerpriset har varit stabilt en längre tid och att variationerna på den insatsvaran knappast har påverkat honungsutbudet i någon större utsträckning de senaste åren. I en studie av Hedlund (2001) kunde skillnaderna i kostnader, för Sveriges del, jämfört med andra länder främst ses i skattetrycket och behandlingen av varroakvalstret 1. Jämfört med tidigare nämnda jämförelseländer hade Sverige det högsta skattetrycket, med 54 procent och en lägre skattegräns för hobbybiodlare vid tio samhällen. Behandling av varroakvalster var en stor post i de flesta länder, dock var Sverige förskonat från varroakvalstret i början av talet (Hedlund, 2001). I dagsläget är Sverige drabbat av varroa ända upp till Dalarna och Gästrikland (Jordbruksverkets hemsida, 2008, 2). Teknologi Den teknologi som används för att omvandla insatsvaror till en färdig produkt påverkar också utbudet. Med bättre teknik är det möjligt att öka produktiviteten och därmed minska kostnaderna och öka utbudet (Mankiw, 2004). Enligt Hedlund (2001) är medelavkastningen per kupa i Sverige och Danmark ungefär 35 kilo. Det går att jämföra med Italiens 40 kilo per kupa och Tysklands 30 kilo per kupa. Förväntningar Om det finns en tro att priset på en vara ska öka i framtiden, ökar motiven att lagra en del av den nuvarande produktionen och bjuda ut mindre på marknaden (Mankiw, 2004). Det finns ingen lag som reglerar lagringstiden för honung vad gäller hållbarhet och livsmedelssäkerhet. Istället beror det på vilka möjligheter till lagring som finns hos den som hanterar honungen (Ankarlid, pers.medd. 2008). Vid rätt lagringstemperatur är det i stort sätt omöjligt att avgöra hur länge honungen har lagrats (Sundström, pers.medd., 2008). Att Svensk honungsförädlings prissättning är okänslig för variationer i den svenska honungsskörden kan bero på att de på kort sikt kan justera sina råvarulager. Råvarulagren är en garanti för att de ska kunna leverera honung till handeln även dåliga skördeår (Ankarlid, pers.medd., 2008). Den typen av garantier värdesätts antagligen högt av handeln och bidrar till att Svensk honungsförädling vissa år kan sälja sin honung dyrare/billigare än vad som hade varit fallet vid en känsligare prissättning. Antalet säljare Utbudet av honung påverkas positivt av fler honungssäljare och påverkas negativt av färre säljare (Mankiw, 2004). På senare år har antalet medlemmar i SBR minskat snabbare än den totala honungsproduktionen i Sverige (se figur 6). Mellan 1990 och 2006 minskade det totala utbudet av svensk honung med ungefär tolv procent (Jordbruksstatistisk årsbok, 2007). Under samma period minskade SBR:s medlemstal med över 40 procent. Givet att andelen biodlare 1 Varroa destructor är en parasit som lever på honungsbin från larvstadiet tills biet dör. 7

10 som är medlemmar i SBR har varit ungefär oförändrat mellan innebär det att varje biodlare producerar mer honung per person idag än tidigare. En bidragande faktor till den utvecklingen kan vara att produktiviteten har ökat tack vare skalfördelar. Den genomsnittliga arbetskostnaden minskar antagligen till en början vid en ökad honungsproduktion, men vänder så småningom uppåt eftersom många bisamhällen förutsätter att biodlaren arbetar på ett stort geografiskt område. Figur 6: Antalet medlemmar i SBR har minskat snabbare än Sveriges totala honungsproduktion, enligt Jordbruksstatistisk årsbok (2007). 3.3 Vinst Den totala välfärden utgörs av det konsument- och producentöverskott marknaden genererar (se figur 7). Konsumentöverskottet är skillnaden mellan det maximala belopp konsumenterna är villiga att betala för en vara och det belopp de faktiskt betalar. Producentöverskottet är skillnaden mellan det pris producenterna får för att sälja en vara och varans marginalkostnad (Hamda, 2006). Figur 7: Summan av konsumentöverskottet (KÖ) och producentöverskottet (PÖ) utgör den totala välfärden, enligt Hamda (2006). 8

11 Figur 8 och 9 visar att den totala välfärdens fördelning mellan producenter och konsumenter inte är beroende av hur den utbjudna mängden ökar, givet att utbuds- och efterfrågefunktionerna är linjära. Figurerna visar också att en skiftning av efterfrågekurvan utåt på den svenska honungsmarknaden inte ökar producenternas överskott mer än en skiftning av utbudskurvan utåt. Figur 8: En skiftning av efterfrågekurvan utåt, exempelvis genom förädling eller export ökar den totala välfärden. Figur 9: En skiftning av utbudskurvan utåt, exempelvis genom bättre teknologi eller fler honungsproducenter ökar den totala välfärden. 4. HONUNGSMARKNADENS KARAKTÄR Det här kapitlet beskriver de lönsamhetsfaktorer som påverkar svensk honungsproduktion och hur de skiljer sig från andra länder. Därefter kopplas de intervjuer som har genomförts i samband med det här projektet samman med olika konkurrensstrategier. Många ekonomiska teorier förutsätter att marknaden är perfekt. Eftersom det sällan stämmer med verkligheten avslutas kapitlet med ett avsnitt om Svensk honungsförädlings roll på honungsmarknaden. 4.1 Priser i odlarled i närliggande länder Enligt en studie av Hedlund (2001) var det genomsnittliga kilopriset på honung för yrkesbiodlare i Sverige 45 kronor i början på 2000-talet. Det går att jämföra med Danmark som hade ett pris på 38 kronor per kilo och Finland som hade ett pris på 53 kronor per kilo. Sverige verkar således vara ett ordinärt land vad gäller betalning till odlare. Även täckningsbidragen i samma studie visade samma tendens. Täckningsbidrag 1, det som är över 9

12 när alla särkostnader är betalda uppgick i Sverige till 941 kronor, i Österrike till 696 kronor och i Italien till kronor (Hedlund, 2001). 4.2 Konkurrensstrategier Hur stor potential ett affärsområde har att bringa lönsamhet kan sägas vara omvänt proportionell mot den konkurrensintensitet som råder inom affärsområdet (Bruzelius & Skärvad, 2000). Ett företag bör satsa på att verka inom attraktiva affärsområden och inom områden där företagen kan uppnå konkurrensfördelar. Enligt Porter (1980, 1985, 1998) finns det fem strukturella krafter som påverkar ett affärsområdes konkurrensintensitet och därmed dess lönsamhetspotential (se figur 10) (Bruzelius & Skärvad, 2000): 1. Konkurrensintensitet mellan befintliga konkurrenter inom branschen. 2. Konkurrens från nya aktörer. 3. Substitutstryck 2 från nya teknologier eller alternativa sätt att tillgodose kundernas behov. 4. Kundernas styrka, makt och förhandlingsposition. 5. Leverantörernas styrka, makt och förhandlingsposition. Nya aktörer Leverantörer Konkurrenssituation från befintliga i branschen Kunder Figur10. Fem strukturella faktorer som påverkar ett affärsområdes konkurrensintensitets- och lönsamhetspotential, enligt Porter (1980, 1985, 1998). Substitut Under dessa förhållanden kan ett företag konkurrera på tre olika sätt: 1. Lågkostnadsstrategi, där företaget producerar och distribuerar till lägsta möjliga pris. 2. Differentieringsstrategi, när fokus ligger på produkten och att utveckla unika egenskaper hos dessa, vilka kunderna är villiga att betala extra för. 3. Fokuseringsstrategi, där nyckelordet är att anpassa verksamheten exempelvis till en specifik kundgrupp, produktlinje eller geografisk marknad. Inom den utvalda sektionen tillämpar man sedan en lågkostnadsstrategi och/eller en differentieringsstrategi. Många hobbybiodlare är ganska små och producerar sällan mer honung än att de kan sälja den direkt till konsument eller via någon tappstation eller grossist. Att göra en sådan strategisk avgränsning är knappast möjlig för en yrkesbiodlare. Det beror på att de hanterar så stora honungsvolymer och att priserna hos tappstationerna och grossisterna är relativt låga. De 2 Med substitutstryck menas att kunderna lockas att byta ut den vara de tidigare köpt mot en vara med nyare teknologi. 10

13 företag som har ingått i det här projektet har därför primärt valt en differentieringsstrategi som riktar sig till hela den svenska marknaden (Lustgården säljer även honung utanför Sverige). Inget av företagen gav uttryck för att försöka producera och distribuera honung till lägsta möjliga pris (lågkostnadsstrategi). Uplandshonung (se bilaga 1) har genom sin KRAV-märkning både lyckats förädla sin honung (differentieringsstrategi) och ringa in de miljömedvetna konsumenterna (fokuseringsstrategi). Företaget köper även in en viss kvantitet konventionell honung från Uppland, vilket är ett sätt att fokusera på de konsumenter som efterfrågar uppländsk honung, men som inte är villiga att betala extra för att den ska vara KRAV-märkt. Genom att smaksätta sin honung har Lustgården (se bilaga 2) lyckats differentiera sitt produktsortiment. Smaksättning av honung är ingen ny företeelse bland biodlare, men Lustgården har lyckat ta fram smaker som skiljer dem från sina konkurrenters mer traditionella smaker. Eftersom smaksättningen innebär både extra tidsåtgång samt kostnader kan inte företaget tillämpa en lågkostnadsstrategi. Mjuk å go honung från Hjo (se bilaga 3) var unika med att kunna erbjuda flytande honung av svenskt ursprung, något som oftast bara kan göras av utländsk honung. De erbjöd även konsumenterna sorthonung såsom ljunghonung och försommarhonung. Idag erbjuder de både egenproducerade och andra producenters förädlade nischprodukter i sin gårdsbutik. Exempel på produkter är smaksatt honung, honungsgodis etcetera. Örtagård öst (se bilaga 4) säljer i första hand bärprodukter och inte honung. Företaget har därför valt att inte differentiera sin honung utan att istället differentiera sina bärprodukter med honung. Förutom att konsumenterna kan uppfatta det som lite spännande med honung istället för socker gör honungen det möjligt för Örtagård öst att marknadsföra sina bärprodukter som lokalproducerade. De konsumenter som efterfrågar lokalproducerade livsmedel utgör precis som de miljömedvetna konsumenterna ett eget segment av marknaden. 4.3 Svensk honungsförädlings roll på honungsmarknaden En fri marknad söker sig alltid, under vissa förutsättningar, mot ett jämviktspris. Vid jämviktspriset är konsumenternas efterfrågan lika stor som producenternas utbud (Eklund, 2007). Beroende på marknadens karaktär och konkurrenssituation ges olika jämviktspunkter, som framför allt avgörs av företagens storlek i förhållande till marknaden. Marknadernas storlek är väldigt varierande, och antalet företag som ryms på marknaden varierar därefter. När den långsiktiga genomsnittskostnaden minskar samtidigt som kvantiteten av en vara som produceras ökar talar man om skalfördelar (Mankiw, 2004). Detta uppkommer till exempel tack vare att en högre produktionsnivå medför att de individer som utför arbetet kan specialisera sig och på så sätt effektivisera produktionen. Två marknadsmässiga ytterligheter finns; marknaden med väldigt många företag och marknaden med ett företag som ensamt står för utbudet. I det första fallet blir företagen pristagare där inget företag enskilt kan påverka priset. I det andra fallet blir företaget prissättare (Eklund, 2007). I verkligheten finns det få marknader som kan leva upp till det som krävs för att fri konkurrens ska råda. En fri konkurrensmarknad förutsätter bland annat att det finns ett stort 11

14 antal aktörer på marknaden utan samverkan mellan köpare och säljare, detta för att ingen enskild ska kunna påverka priset (Eklund, 2007). Svensk honungsförädling är Sveriges största förädlingsanläggning för svensk och importerad honung (Svensk honungsförädlings hemsida, 2008) och har ungefär 20 procent av marknaden på fast honung och nästan hälften av marknaden på flytande honung. Från sina samlastningsplatser runt omkring i Sverige tar de emot honung från biodlare som inte vill eller har möjlighet att sälja sin honung själv. Ungefär procent av Svensk honungsförädlings honung kommer från hobbybiodlare och resterande mängd från yrkesbiodlare (Ankarlid, pers.medd., 2008). Honungen säljs till handelns grossister: ICA, KF, Dagab och Bergendahls. Svensk honungsförädlings produktsortiment består av ett tiotal produkter. Förutom fast svensk och importerad honung i olika storlekar har de även två flytande honungprodukter från USA (Tropical) och Ungern (Akacia) (Svensk honungsförädlings hemsida, 2008). Akaciahonungen finns även i ett storköksutförande. Eftersom det är svårt att göra flytande honung av svensk honung är den enda svenska flytande honungen en blandprodukt. Sedan några år tillbaka har Svensk honungsförädling även tre produkter av honungsglaze 3 med olika smaker. Glazen är en blandprodukt med 70 procents innehåll av akaciahonung från Ungern. Det pris Svensk honungsförädling betalar sina leverantörer bestäms i början av varje år och baseras delvis på föregående års skörd. De nominella prisvariationerna har dock varit ganska små sedan 1998, även om det är svårt att ge en entydig bild, eftersom prissättningsstrategin har ändrats över åren. År hade Svensk honungsförädling samma prislista för honungen. Priserna var någonstans mellan 20,00-31,20 kronor per kilo beroende på hur stor kvantitet varje biodlare levererade, samt vilken vattenhalt honungen hade. Den uppräknade honungsskörden bland SBR:s medlemmar för åren var ton (2003), ton (2004) och ton (2005) (Jordbruksstatistisk årsbok, 2007). Trots att skörden ökade med nästan 40 procent mellan 2004 och 2005 var alltså Svensk honungsförädlings pris till sina leverantörer oförändrat. Utifrån ekonomisk teori kan detta ses som något ovanligt då en ökad kvantitet enligt teorin skulle leda till ett minskat pris. Sveriges och Svensk honungsförädlings import av honung sker främst från Danmark och Tyskland. Enligt Statistiska centralbyrån (2008) var den svenska importen av honung relativt konstant under mitten av 2000-talet, även om importen ökade något under 2007 (se tabell 1). Det nominella inköpspriset på den importerade honungen sjönk med cirka 15 procent mellan Tabell1: Svensk import av honung och inköpspris per kilo, enligt Statistiska centralbyrån (2008) År Kvantitet (ton) Pris (kr/kg) , , , ,99 De svenska biodlarnas priser och priset för den importerade honungen går att jämföra med det pris Svensk honungsförädling tar för honungen av handeln. Tabell 2 visar kilopriset på fast svensk honung, fast importerad honung och flytande importerad honung i nominella tal baserat på priset för fast honung i burk (700 gram), såld i 12-pack, och flytande honung (325-3 Krydda till kött-, fisk- och fågelrätter vid grillning eller stekning. 12

15 350 gram), såld i 15-pack. Ungefär 70 procent av Svensk honungsförädlings svenska honung säljs som fast varav cirka 80 procent i burkstorleken 700 gram (Ankarlid, pers.medd., 2008). Av den importerade honungen säljs 20 procent som fast honung och resterande som flytande. Tabell 2: Svensk honungsförädlings försäljningspris för svensk och importerad honung till handeln, enligt Ankarlid (pers.medd., 2008) Prislista Datum Fast svensk honung (kr/kg) Fast importerad honung (kr/kg) Flytande importerad honung (kr/kg) ,61 29,09 44, ,61 32,00 49, ,61 36,16 53, ,07 38,33 53, ,07 38,33 53,00 Det nominella priset på den fasta svenska honungen till handelns grossister har varit relativt oförändrat mellan (med reservation för de data som saknas). Priset till handeln för den importerade fasta honungen har under samma period ökat med över 30 procent, och priset för den flytande importerade honungen med 18 procent. Detta har inträffat samtidigt som inköpspriserna för den importerade honungen har sjunkit. Svensk honungsförädlings mellanskillnad för den fasta svenska honungen år 2007 låg i linje med den importerade honungen (38,33-24,73=13,6 kronor per kilo). Givet att den flytande importerade honungen har samma inköpspris som den fasta importerade honungen tjänar Svensk honungsförädling mer än dubbelt så mycket per kilo (53,00-24,73=28,27) på den flytande importerade honungen än på den fasta honungen, oavsett ursprung. Den stora vinstmarginalen för importerad flytande honung bör rimligtvis påverka hur Svensk honungsförädling förhåller sig till den importerade honungen jämfört med den svenska honungen. 5. DISKUSSION OCH ANALYS Syftet med det här arbetet var att redogöra sambandet mellan den utbjudna mängden av svensk honung, priset i producentled och producenternas vinster. Syftet var också att ge förslag på åtgärder som går att vidta för att åstadkomma en ökad utbjuden mängd svensk honung och/eller ökade vinster för producenterna. Efterfrågan Det går att öka den utbjudna kvantiteten av svensk honung på två sätt: Antingen genom att öka efterfrågan hos konsumenterna eller genom att öka utbudet hos producenterna. En ökad efterfrågan bland konsumenterna är främst möjlig genom att påverka konsumenternas smakpreferenser eller genom att öka antalet köpare (export). Smakpreferenser är svåra att ändra men Unnehvehr och Gouzous (1998) studie visar att det finns en stor potential i att försöka tillgodose konsumenternas smak. De intervjuer som har ingått i det här projektet visar att det med små medel är möjligt att förädla och skapa mervärden för svensk honung. Det går även att öka den utbjudna mängden honung genom att börja sälja pollineringstjänster och biprodukter som inte innehåller honung. För närvarande är den marknaden relativt 13

16 outvecklad, men det finns tecken på att efterfrågan kan öka i framtiden, inte minst när det gäller pollineringstjänster. Möjligheterna att exportera honung har inte undersökts närmare i det här projektet, delvis på grund av att det knappt förekommer någon export idag. Honungsproduktionen i Sverige är förenad med både lägre skördar och högre kostnader än i många andra länder. Därför förutsätter en utvecklad export av svensk honung att det går att skapa ett mervärde för produkterna internationellt. Rapporten från Livsmedelsekonomiska institutet (2007) visar att det inte förekommer något generellt svenskt mervärde i jordbruksproduktionen utomlands och att det framför allt är produkter med en något högre förädlingsgrad som värderas högre. För att svensk honung ska kunna vara med och konkurrera på världsmarknaden krävs det därför att produkterna marknadsförs med andra värden än sitt svenska ursprung och att förädlingen utvecklas. Utbud Ett ökat utbud av svensk honung går att genomföra på flera sätt, dels genom en ökad produktivitet och dels genom att öka antalet säljare (honungsproducenter). Produktiviteten går att öka med bättre teknologi och metoder, medan antalet säljare går att öka med marknadsföring och kurser etcetera. Det är inte rimligt att anta att produktiviteten i honungsproduktionen kommer att förändras nämnvärt de närmaste åren. Biodling är en gammal och mogen näring där den genomsnittliga avkastningen per kupa inte ändras i någon vidare omfattning över tiden. Den stora skillnaden i avkastning per kupa mellan hobbybiodlare och yrkesbiodlare tyder ändå på att det finns potential i att öka produktiviteten bland hobbybiodlarna. De senaste årens ökade skördar per biodlare tyder också på att det finns storskalfördelar inom biodlingen, men det är tveksamt om genomsnittskostnaden är linjärt avtagande med en ökad honungsvolym. Marknad Oavsett om det är en ökad efterfrågan eller ett ökat utbud som bidrar till den ökade utbjudna kvantiteten honung, så påverkas den totala välfärden positivt. De ekosystemtjänster som en ökad honungsproduktion skulle bidra till, tack vare de pollinerande bina, bidrar dessutom med ytterligare osynliga samhällsekonomiska värden. Trots att den totala välfärden och fördelningen av densamma inte beror av hur den utbjudna kvantiteten honung ökar, givet att utbuds- och efterfrågefunktionerna är linjära, kan det finnas åsikter om hur ökningen bör gå till. Den mest kontroversiella metoden är antagligen att öka antalet honungsproducenter, eftersom producentöverskottet därmed skulle behöva fördelas mellan fler producenter. Det lägre honungspriset skulle dessutom uppfattas som negativt av många nu aktiva biodlare. En differentieringsstrategi istället för en lågkostnadsstrategi skulle fokusera på att hitta fler köpare och bättre tillgodose konsumenternas preferenser och därmed möjliggöra för både en ökad utbjuden mängd honung och ett högre honungspris. De intervjuer som har ingått i det här projektet visar att den strategin är möjlig, men att den kräver en del entusiasm och kunnande bland de inblandade. 14

17 Att många biodlare motsätter sig LRF:s mål om en fördubblad binäring och befarar att lönsamheten ska påverkas negativt kan vara befogat. LRF företräder dock inte bara de nu aktiva biodlarna utan representerar hela lantbruksnäringen. De bör därför välja den strategi och metod som är optimal, det vill säga som ger mest nytta för sina medlemmar relativt kostnaden för de åtgärder som sätts in. En ökad import bidrar precis som ett ökat antal inhemska biodlare till lägre priser på den svenska honungen, men till skillnad från de åtgärder som skulle leda till ett ökat antal svenska biodlare, bidrar inte den importerade honungen till något svenskt producentöverskott eller till några svenska ekosystemtjänster. Eftersom den svenska honungen har svårt att konkurrera med en lågkostnadsstrategi bör de biodlare som vill försörja sig på sin honung i framtiden vara inställda på att förädla sina produkter. Svensk honungsförädling skulle kunna leda utvecklingen mot en mer differentierad svensk honungsproduktion, men deras incitament är för närvarande något otydligt, eftersom deras importerade produkter förmodligen är mer lönsamma än deras svenska produkter. Svensk honungsförädlings produktsortiment visar att de inte har valt någon differentieringsstrategi för den svenska honungen. Faktum är att deras importerade produkter har en större bredd och högre förädlingsgrad än de svenska produkterna. Möjligheterna för gemene man att skilja på den svenska och den importerade honungen är dessutom begränsad. I och med att Svensk honungsförädling ägs av SBR och LRF kan ett mer aktivt ägande vara ett sätt att garantera en konkurrenskraftig svensk binäring i framtiden. 15

18 REFERENSER Litteratur Eklund, K Vår ekonomi (11:e uppl.). Stockholm, Norstedts akademiska förlag. Hamda, H Welfare Analysis of Technological Changes. Ej publicerad. Hedlund, L Hur kan villkoren för svensk yrkesbiodling förbättras? - En jämförelse mellan sex EU länder. Ej publicerad. Jordbruksstatistisk årsbok Jordbruksverket. Jordbruksverket Biodlingsnäringens förutsättningar, Rapport 2001:2. Jönköping. Livsmedelsekonomiska institutet Säljer svenska mervärden på EU-marknaden, Rapport 2007:3. Malmö. Mankiw, N.G Principles of Economics (3:e uppl.). Ohio, Thomson South-Western. Nätterlund, H Biet betalar sig bra. Svensk frötidning, 2. Skärvad, L.H. & Olsson, P-H Integrerad organisationslära (8:e uppl.). Lund, Studentlitteratur. Statistiska centralbyrån Utrikeshandel. Unnevehr, L.J. & Gouzou, F.C Retail Premiums for Honey Charcteristics. Agribusiness, 14, Personliga meddelanden Ankarlid, C. VD, Svensk honungsförädling Intervju Jarebrand, J-A. Egen företagare, Örtagård öst Intervju Ledel, C. Egen företagare, Lustgårdens biodling Intervju Mellblom, M. Projektledare, LRF Intervju Sundström, G. Biodlarmästare, Uplandshonung Intervju Wallgren, K-I. Biodlare, Mjuk å Go honung från Hjo Intervju Willman, R. Egen företagare, Östgöta Gyllenhonung. Tfn Intervju

19 Internet Jordbruksverkets hemsida 1 Honungsproduktionen [ 1001ea08a0c7fff36442.html] avläst Nya Varroa-zoner april 2008 [ akvalster/nyafynd/varroazoner.4.b1bed f html] avläst Statistiska centralbyråns hemsida Disponibel inkomst för hushåll efter hushållstyp [ asp] avläst Svensk honungsförädlings hemsida Välkommen till Sveriges största produktionsanläggning för honung [ 48/1/index.php] avläst Sveriges biodlares riksförbunds hemsida SBR [ avläst

20 BILAGA 1 KRAV-märkt honung (intervju med Göran Sundström) Göran Sundström driver Uplands Honung, en KRAV-godkänd yrkesbiodling som ligger i Skogstibble, väster om Uppsala. Han började med bin som hobby 1984 för att få mer frukt på sina äppelträd bestämde han sig för att försöka försörja sig på sin biodling. En bidragande orsak till det var möjligheten att kunna bo kvar på landet. I början av 2000-talet kom han på att han skulle börja producera ekologisk honung och efter ett års karantän kunde Uplandshonung börja leverera KRAV-märkt honung Uplandshonung sysselsätter två och en halv heltidstjänster och består av cirka 500 samhällen som är utplacerade i ett 50-tal bigårdar i Mälardalen. Ifjol producerade varje samhälle i genomsnitt 70 kilo honung, vilket motsvarar en total skörd på 35 ton. Görans målsättning är att inom några år ha 700 övervintrade samhällen. Det är ungefär så många samhällen företaget i dagsläget har kapacitet för och Göran räknar med att det skulle täcka kostnaderna för tre heltidstjänster. Eftersom alla konsumenter inte är villiga att betala extra för KRAV-märkt honung köper Uplandshonung även in konventionell honung från honungsproducenter i Uppland och Västmanland. Det är nödvändigt för att undvika att konkurrenter ska ta marknadsdelar från de affärer och grossister som Uplandshonung levererar sin KRAV-honung till. När Göran började sälja sin KRAV-honung 2004 var han i princip ensam om det i Sverige. Konkurrensen är fortfarande liten och det har bidragit till att försäljningen för närvarande går bra. Göran tror att klimatdebatten har bidragit till en ökad efterfrågan på ekologiska produkter. Enligt Göran är den största skillnaden mellan konventionell och ekologisk biodling att det är förbjudet att använda kemiska preparat mot kvalster i ekologisk biodling. De biologiska medel och metoder som är tillåtna enligt KRAV är betydligt mer tidskrävande och inte lika effektiva som de konventionella preparaten. Detta har medfört att cirka en tredjedel av Görans invintrade bisamhällen varje år dör. En annan stor skillnad med att gå över till ekologisk honungsproduktion är att bina under vintern endast får utfodras med ekologiskt socker. För närvarande är det sockret ungefär 50 procent dyrare än det konventionella sockret. En sak som Göran oroar sig för i framtiden är att reglerna för ekologisk honungsproduktion ska förändras. Från och med 2009 ska alla ekologiska produkter även bära EU:s logotype för EU-ekologiska produkter. Det förutsätter gemensamma regler inom EU och det pågår bland annat diskussioner om att kuporna i ekologisk biodling endast ska få vara gjorda av naturliga material. Hittills har Sverige fått dispens för det eftersom de kalla vintrarna förutsätter att bikuporna är isolerade. Göran använder till exempel kupor gjorda av frigolit och han är tveksam till att han kommer att kunna producera ekologisk honung om dispensen försvinner. Han är övertygad om att ovissheten om framtiden har avskräckt många biodlare från att satsa på ekologisk honung. Även KRAV har bidragit till att skapa osäkerhet för de ekologiska honungsproducenterna. Tidigare hade föreningen en fast avgift plus en avgift per samhälle. Idag tar föreningen endast en fast avgift, något som gynnar de större odlarna. Göran uppskattar att han hittills har betalat cirka kronor till KRAV. 18

21 BILAGA 2 Smaksatt honung (intervju med Christer Ledel) Lustgårdens biodling drivs av Christer och Monica Ledel. Företaget är beläget i kvarteret Lustgården i Halmstad och de har specialiserat sig på smaksatt honung. Christer är biodlaren och honungsspecialisten i företaget. Monica jobbar med produktutveckling samt designar företagets förpackningar med mera. Det hela började med att Christer en dag, utan någon särskild händelse som orsak, kom på att det var biodlare han ville jobba som köpte han sin första kupa och idag har han 50 samhällen. För att kunna sälja en förädlad produkt och på så sätt öka lönsamheten började Christer år 1991 med smaksatt honung. Den första produkten var honungssenap. Senapssmaken kommer från naturliga aromer som tillsätts i honungen. På senare år har Lustgården utvecklat en hel serie med smaksatt honung vid namn Flavourite. Namnet kommer från engelskans favourite och flavour, som tillsammans bildar namnet Flavourite. Idag finns följande smaker i Lustårdens sortiment: Citron, Lime & Ceylonkanel, Mintchoklad, Saffran och Valrhona & Grand Marnier. En del av smakämnena kommer från svenska företag som specialiserat sig på aromer till honung. Resterande del av smakämnena gör de själva. Utöver det smaksatta sortimentet har Lustgården också en honung med bidrottninggelé, Potenza. Denna produkt anses ha hälsobringande och vitaliserande egenskaper. Idag levererar de till specialbutiker, dagligvaruhandel samt till några olika konsumentmässor, till exempel Passion för mat i Göteborg. De levererar även i begränsad omfattning till Danmark, Tyskland och Japan. Christer upplever att det finns en god efterfrågan på deras produkter och att företaget har plats för fler samhällen. Vissa av de smaksatta produkterna kräver ett merarbete vid tillverkningen, men Christer kan samtidigt ta ut ett högre pris för det merarbetet. Idag är Lustgårdens honung Sveriges enda kvalitetscertifierade honungsföretag. 19

22 BILAGA 3 Sorthonung (intervju med Kenth-Inge Wallgren) Kenth-Inge bedriver sin verksamhet i Hjo i Västergötland. Han har sedan barnsben haft ett genuint intresse för biet som insekt och startade sin biodling Det låg ingen affärsidé bakom, utan det var intresset som styrde. Produktionen var inriktad på flytande honung och sorthonung som exempelvis ljunghonung. Honungen såldes dels i den egna gårdsbutiken och dels till ett 30-tal butiker. Honungen såldes aldrig via grossist. Som mest hade Kenth-Inge 222 kupor med en årsskörd på tio ton. Prioritet var en hög skörd per kupa och grundpelaren i verksamheten var att vårda biet och ge hjälp istället för att försöka påverka naturen. Den inställningen har gett höga skördar, rekordavkastningen för en kupa ligger på 176 kilo. Under sina aktiva produktionsår hade han god efterfrågan på pollinerande bin, främst på oljeväxter och vitklöver. Avgiften för en kupa låg på 400 kronor. Wallgren har haft uppehåll i sin produktion och sålt bort en stor del av sina kupor. Nu har han börjat starta upp verksamhet igen, men mer inriktat på avel för tillfället. Avelsmålet är bidrottningar som är produktiva, vänliga och hälsosamma. Den ras som Kenth-Inge använder heter Carnica, vilken han har goda erfarenheter av. Han har även kvar gårdsbutiken där han säljer produkter som smaksatt honung, sorthonung eller honung med annorlunda förpackningar. Här samarbetar han med andra odlare, men har även en del egna produkter i sortimentet. Enligt Kenth-Inge är det nischprodukterna man får bra betalt för. Kenth-Inge är en innovatör och uppfinnare och har många små knep för att effektivisera sin odling i harmoni med naturen exempelvis vad gäller placering av kuporna, utformningen av kuporna och avelsrutiner. Han håller även på med en del produktutveckling för att underlätta arbetet med bina och öka produktiviteten. 20

23 BILAGA 4 Honung i bärprodukter (intervju med Jan-Anders Jarebrand) Örtagård öst är ett företag i sydöstra Jämtland som säljer förädlade bärprodukter. Företaget drivs av de två bröderna Jan-Anders och Bengt-Johnny Jarebrand och sortimentet består av ett 40-tal produkter av saft, nektar, juice, glögg, vinäger, torkade bär och ostconfiture. För att produkterna ska smaka gott krävs det att det tillsätts någon form av sötningsmedel. Hittills har sötningsmedlet i huvudsak bestått av socker, men i framtiden hoppas Örtagård öst att de ska kunna använda honung istället. Sedan några år tillbaka använder Örtagård öst honung som sötningsmedel i sina nektar- och juiceprodukter. Det hela började med att en av företagets kunder i Danmark var intresserade av att köpa sockerfria produkter. Efter att ha provat sig fram med honung ansåg bröderna Jarebrand att resultatet blev så bra att de ville försöka utveckla konceptet ytterligare. Problemet var bara att det inte fanns tillräckligt med lokalt producerad råvara. Därför blev de tvungna att köpa en bigård med 50 bisamhällen och sommaren 2008 kommer de att skörda honung, från sina nordiska bin, för första gången. Socker går inte att ersätta utan vidare med honung eftersom honungen har en sådan dominant smak. Den kan också variera i smak och konsistens beroende på vilken sorts nektar bina har samlat. Därför krävs det en del arbete innan recepten uppfyller de krav på kvalitet som Örtagård öst ställer. Enligt Jan-Anders Jarebrand är den största fördelen med att använda honung istället för socker att det skapar ett mervärde för Örtagårds östs produkter. Med honungen som sötningsmedel kan de erbjuda en produkt som till hundra procent kommer från den egna gården. Den typen av marknadsföring gör kunden mer frikostig. Nackdelen med att använda honung istället för socker är att det finns liten tillgång på honung där Örtagård öst är verksamma. Bigården är en stor investering för företaget och det är en tidskrävande sysselsättning. Jan-Anders befarar också att smaken kan vara en kritisk faktor om företaget inte lyckas anpassa recepten efter råvarorna. I dagsläget finns det ingen som håller på med honung som sötningsmedel i samma omfattning som Örtagård öst. Jan-Anders Jarebrand är optimistisk om framtiden och han tror att det finns stora utvecklingsmöjligheter för bärnäringen, inte minst i Jämtland, som är känt för sin småskaliga livsmedelsproduktion. Örtagård öst skulle kunna sälja tio gånger mer om de hade velat och i en ort som Åre skulle de antagligen kunna sälja hela årsproduktionen under en påskhelg. Nästa steg för Örtagård öst är att ta fram torkade lingon och blåbär sötade med honung. De har också provat att tillsätta honung i blåbärssaft och hoppas snart kunna göra alkoholhaltiga drycker smaksatta med honung. De alkoholhaltiga dryckerna tänker de sälja till restauranger eftersom Systembolaget bara handlar av producenter med riktigt stora volymer. 21