Öresundsregionen - två länder, en arbetsmarknad

Transkript

1 Öresundsregionen - två länder, en arbetsmarknad

2 Öresundsregionen två länder, en arbetsmarknad December 2007 Arbetsmarknadsministeriet Beskæftigelsesministeriet

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING KAPITEL 1 INLEDNING TILLSÄTTNING AV ARBETSGRUPPEN ARBETSGRUPPENS ARBETE... 2 KAPITEL 2 TVÅ LÄNDER, EN GEMENSAM REGION UTGÅNGSPUNKTER FÖR ARBETSGRUPPENS ARBETE VAD UTGÖR GRÄNSHINDER? TVÅ LÄNDER, TVÅ OLIKA SYSTEM EG-RÄTTEN RAMEN FÖR SAMARBETET I ÖRESUNDSREGIONEN VAD ÄR MÖJLIGT OCH/ELLER ÖNSKVÄRT ATT ÅSTADKOMMA?... 6 KAPITEL 3 FÖRSLAG GRÄNSHINDER SOM ÄR BORTTAGNA ELLER KOMMER ATT TAS BORT Socialförsäkringsavgift Rehabilitering för gränspendlare Arbetslöshetsförsäkring för personer som arbetar kort tid i det andra landet GRÄNSHINDER SOM INTE KOMMER ATT TAS BORT, EFTERSOM DANMARK OCH SVERIGE ÄR ÖVERENS OM ATT DET INTE ÄR MÖJLIGT ELLER ÖNSKVÄRT, ELLER HAR OLIKA UPPFATTNING OM VAD SOM ÄR MÖJLIGT ELLER ÖNSKVÄRT Praktikplatser Bemanningsföretag (montörregeln) GRÄNSHINDER SOM KAN UNDANRÖJAS ELLER REDUCERAS MED HJÄLP AV FÖRBÄTTRAD INFORMATION OCH MYNDIGHETSSAMVERKAN Sjukpenning vid deltidsarbete Barn- och familjeförmåner Gränsarbetare och kompletterande arbetslöshetsersättning KAPITEL 4. INFORMATIONSINSATSER ÖRESUNDDIREKT SKATTEPORTALEN OCH SOCIALFÖRSÄKRINGSPORTALEN HALLÅ NORDEN ÖRESUNDSPORTALEN ÖRESUNDSKOMMITTÉNS ROLL BILAG 1 REGELVERK GRÄNSARBETARE OCH KOMPLETTERANDE ARBETSLÖSHETSERSÄTTNING BEMANNINGSFÖRETAG (MONTÖRREGELN) PRAKTIKPLATSER BARN- OCH FAMILJEFÖRMÅNER RÄTT TILL KOMPLETTERANDE FÖRÄLDRAPENNING VID DELVIS ÅTERGÅNG TILL ARBETET SVENSK FÖRÄLDRAPENNING VID FLYTTNING TILL ETT ANNAT LAND BILAGA 2 EJ GRÄNSHINDER NYEXAMINERADES RÄTT TILL ARBETSLÖSHETSFÖRSÄKRING EFTERLØN UNDERHÅLLSBIDRAG BILAGA 3 ÖRESUNDSKOMMITTÉNS BRUTTOLISTA BILAGA 4 DEKLARATIONEN FRÅN 10 MAJ 51 1

4 Kapitel 1 Inledning 1.1 Tillsättning av arbetsgruppen Den svenske arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin och Danmarks beskæftigelsesminister Claus Hjort Frederiksen har i deklarationen från den 10 maj 2007 i samband med Öresundskommitténs Øresundsting slagit fast att Öresundsregionen har unika förutsättningar och möjligheter och har stor betydelse för fortsatt tillväxt i Danmark och i Sverige. För att kunna dra största möjliga fördel av regionens tillväxtpotential är det viktigt att undersöka alla möjligheter för att ta bort hinder för ekonomisk integration och annan integration av arbetsmarknaden tvärs över Öresund. De två ministrarna beslutade i deklarationen att inrätta en särskild dansk-svensk arbetsgrupp. Det framgår bland annat av deklarationen: För att främja rörligheten på arbetsmarknaden behöver våra länder öka ansträngningarna för att i samråd med Öresundskommittén identifiera, dokumentera och ta bort hinder för utbytet inom regionen. I sammanhanget aktualiseras en mängd frågor som rör bland annat arbetsförmedling, arbetslöshetsförsäkring och socialförsäkring områden som berör såväl EGrätten som nationell lagstiftning. För att granska gränshinderproblematiken kommer vi att inrätta en särskild dansk-svensk arbetsgrupp. Arbetsgruppen bör bland annat se över lösningar inom ramen för gällande regelverk, exempelvis möjligheten till arbetslivsinriktad rehabilitering i bosättningslandet för gränspendlare, och de möjligheter som finns för våra respektive myndigheter och för arbetsgivare och arbetstagare med olika hemviststater att komma överens om anpassade lösningar gällande inbetalning av sociala avgifter inom ramen för EG-rätten, vilket även diskuteras mellan den svenska och danska regeringen. I avvaktan på resultat av arbetsgruppens arbete, uppmanar vi redan nu myndigheterna i Danmark och i Sverige att undersöka möjligheterna till ökade informations- och rådgivningsinsatser för företag och arbetstagare i regionen. Vi uppmanar slutligen våra myndigheter att fortsätta och ytterligare öka samverkan både sinsemellan och med regionala aktörer som Öresundskommittén i de frågor som rör gränsproblematiken. För att främja mobiliteten på arbetsmarknaden kommer Sverige och Danmark att öka insatserna för att identifiera, dokumentera och ta bort hinder för bättre integration i regionen. Det rör sig om följande område: arbetsförmedling, arbetslöshetsförsäkring, fortbildning och rehabilitering. Det är områden som omfattas av EG-rätten och nationell lagstiftning Arbetsgruppens arbete Några av barriärerna faller utanför de två ministrarnas områden och övriga ministrar har därför dragits in i arbetet. 2

5 Arbetsgruppen består av: Ordförandeskapet Eva Uddén Sonnegård, statssekreterare, Arbetsmarknadsdepartementet Bo Smith, departementschef, Beskæftigelsesministeriet Medlemmarna Maria Hemström (ordf.), departementsråd, Analysenheten, Arbetsmarknadsdepartementet Per Hollander, departementssekreterare, Analysenheten, Arbetsmarknadsdepartementet Cecilia Bohlin, ämnesråd, Enheten för skatteadministration, skatteavtal och tullfrågor, Finansdepartementet Tony Malmborg, departementsråd, Socialförsäkringsenheten, Socialdepartementet Karin Frank, kansliråd, Socialförsäkringsenheten, Socialdepartementet Dan Grannas, kansliråd, Analysenheten, Arbetsmarknadsdepartementet Specialkonsulent Erik Jørgensen, Skatteministeriet Kontorchef Eva Pedersen, och fuldmægtig Lasse Højbjerg Helsted, Velfærdsministeriet Specialkonsulent Claus Gorm Ryde och fuldmægtig Rikke Kargaard Christensen, Beskæftigelsesministeriet, Arbejdsdirektoratet Fuldmægtig Anne Thuen, Beskæftigelsesministeriet, Arbejdsmarkedsstyrelsen (suppleant fuldmægtig Kenneth Buch Madsen) Specialkonsulent Kim Taasby, Beskæftigelsesministeriet, Juridisk, Arbejdsretligt og Internationalt Center Specialkonsulent Ville Budtz (ordförande), Beskæftigelsesministeriet, Juridisk, Arbejdsretligt og Internationalt Center Arbetsgruppen har utan ordförande hållit ett inledande möte i Stockholm den 21 september 2007 och arbetsgruppen med ordförande har hållit möte i Köpenhamn den 22 november

6 Kapitel 2 Två länder, en gemensam region utgångspunkter för arbetsgruppens arbete Under det senaste decennierna har en ökad andel av såväl den danska som den svenska befolkningen valt att bosätta sig på en ort och arbeta på en annan. Till följd av detta pendlar fler människor och de som gör det pendlar i genomsnitt längre sträckor idag än för tio år sedan. En särskild grupp pendlare utgörs av de arbetstagare som har sin bostad i ett land och sitt arbete i ett annat de så kallade gränspendlarna. Dessa människor möter delvis andra problem än de människor som pendlar inom ett och samma land, eftersom de berörs av två autonoma staters olika lagar, regler och ersättningssystem. Ibland medför detta att det är oklart vilket lands regler som är tillämpliga och i andra fall att individen inte täcks av något lands regelverk och därför saknar skydd i situationer då medborgare som bor och arbetar i ett och samma land automatiskt täckts av det regelverk som existerar i landet. Detta drabbar enskilda människor och kan bidra till att rörligheten över gränserna begränsas på ett sätt som inte är samhällsekonomiskt optimalt. En gränsregion som tilldrar sig särskild uppmärksamhet är Öresundsregionen. Orsaken är inte att problem förknippade med gränspendling är större där än i andra gränsområden utan att antalet gränspendlare i denna region har ökat snabbt under det senaste decenniet och att ökningen förväntas fortsätta. Det ligger både i Sveriges och Danmarks intresse att underlätta den integration över Öresund, som pågår och expanderar i snabb takt och tydliggöra regelverket för de människor som berörs. 2.1 Vad utgör gränshinder? Det är svårt att exakt definiera vad ett gränshinder är. De gränshinder som arbetsgruppen har arbetat med är regelverk inom de arbetsmarknadsmässiga, skattemässiga, sociala, familjerättsliga med flera områden, som innebär att det är eller upplevs som problematiskt eller förbundet med besvär för en person att börja arbeta tvärs över Öresund, eftersom han eller hon inte är lika väl försäkrad i och med arbetet i det andra landet som i det egna landet. Det kan också handla om osäkerhet om vad reglerna innebär. Detta kan till exempel gälla osäkerhet kring arbetslöshetsförsäkring, att inte kunna få barn- och familjeförmåner, att inte erbjudas rehabilitering med mera. Såväl Öresundskommitténs bruttolista över gränshinder, som de många andra exemplen bland annat från utfrågningen i Malmö den 2 mars 2007, visar att flera av dessa gränshinder inte är gränshinder. De är däremot exempel på olika regelverk i de två länderna, som inte har samband med att bo ett i land och arbeta i ett annat. Till exempel är indrivning av ej betalda underhållsbidrag hos föräldern som är bosatt i Sverige för barn som är bosatta i Danmark endast ett uttryck för att man kan ha barn i ett annat land. Det är däremot inte något som hindrar den berörde svenska föräldern från att arbeta i Danmark. Motsvarande gäller inom andra områden. Det är viktigt att med denna exemplifiering ta ställning till ytterligare information eftersom myter och missuppfattningar kan hindra personer från att söka arbete i ett annat land. 2.2 Två länder, två olika system För de människor som pendlar mellan Sverige och Danmark, och därför berörs av de båda ländernas olika system, skulle det naturligtvis vara allra bäst om alla lagar och regler var identiska och myndigheterna gemensamma. Även om detta, rent teoretiskt, vore fullt möjligt är det knappast önskvärt. Det danska respektive svenska regelverket har vuxit fram successivt under det senaste seklet och är ett resultat av en process i vilken folkvalda regeringar, på uppdrag av befolkningen i respektive land, har skapat det regelverk på vilket samhället baseras. 4

7 Regelverket i respektive land utgör en helhet, och de olika delarna står i inbördes relation till andra delar i regelsystemet. Det går därför inte utan vidare att förändra delar av regelsystemet så att detta motsvarar vad som gäller i ett annat land utan att ta hänsyn till resterande regelverk. För att helheten ska fungera kan man, i förlängningen, därför bli tvungen att förändra mycket stora delar av regelverken i två länder för att uppnå harmoniserade regelsystem. Även om detta skulle vara önskvärt ur en enskild gränspendlares perspektiv är det osannolikt att befolkningen i det land som ger upp sitt eget system upplever detta som eftersträvansvärt. Sammantaget sätter detta vissa restriktioner för vad som är önskvärt eller i praktiken möjligt att förändra. 2.3 EG-rätten ramen för samarbetet i Öresundsregionen Både Sverige och Danmark beslutar själv hur de vill inrätta sin arbetsmarknads- och socialpolitik. Båda länderna är medlemmar av EU. Därmed är de ålagda att samarbeta inom flera olika områden inom gemenskapens ramar. Detta begränsar medlemsstaternas möjligheter att sluta nya bilaterala överenskommelser. Arbetskraftens fria rörlighet har varit en avgörande princip i utvecklingen av EU. EU-länderna samarbetar för att samordna de regler som gäller socialförsäkring, så att arbetskraften garanteras fri rörlighet mellan medlemsländerna. Det är helt centralt att EU-länderna inte är ålagda att harmonisera sin lagstiftning på de arbetsmarknads- och socialpolitiska området genom att skapa likadana och gemensamma regler. I stället samordnar de olika EU-länderna sin lagstiftning inom områdena. Det är särskilt två förordningar som är centrala i förhållande till EU-ländernas samordning inom arbetsmarknads- och socialpolitiken: Förordning 1612/68 medför arbetskraftens fria rörlighet i EU och ålägger medlemsländerna att garantera den migrerande arbetstagarens rättigheter när det gäller: lika tillgång till arbetsmarknaden lika arbets- och levnadsvillkor rätt till samma social- och skattemässiga behandling som landets egna invånare Förordning 1408/71 koordinerar de sociala ersättningarna för arbetstagare och deras familjer, som bor och arbetar i olika EU-länder. Förordningens syfte är att garantera att ingen arbetstagare förlorar sina sociala rättigheter genom att utnyttja sin rätt till fri rörlighet inom EU. Därför finns bestämmelser om att en person endast ska tillhöra ett lands lagstiftning om social trygghet. Förordningen innehåller lagvalsregler som avgör vilket lands lagstiftning som är tillämplig i olika situationer. Enligt huvudregeln tillhör en person lagstiftningen i det land där arbetet utförs, oavsett bosättningsland. En person som däremot arbetar i flera länder, och bor i ett av dessa, tillhör bosättningslandets lagstiftning för social trygghet. Förordningen bygger på följande principer: likabehandling sammanläggning av bosättnings- och sysselsättningsperioder export av vissa sociala ersättningar och rättigheter i förhållande till vad man intjänat storleken på en ersättning är beroende av den sammanlagda anställningens längd (prorata-temporis-principen) 5

8 Förordningen omfattar flera sociala försäkringsavtal, bland annat ersättning vid sjukdom, föräldraledighet, invaliditet, arbetsplatsolycka, dödsfall, efterlevande, ålderdom, arbetslöshet med mera. I förordningen finns särskilda bestämmelser för gränspendlare som tar hänsyn till deras speciella situation med bosättning och arbete i olika länder. En ny förordning antogs 2004, förordning 883/04, som ska ersätta 1408/71, men den börjar tillämpas först när en tillämpningsförordning med administrativa bestämmelser har trätt i kraft. Det förväntas ske under I förhållande till det dansk-svenska samarbetet i Öresundsregionen spelar EG-rätten en central roll. Syftet med EU-reglerna är att underlätta fri rörlighet och minska risken att den migrerande arbetskraften hamnar utanför de sociala trygghetssystemen. Danmark och Sverige är ålagda att uppfylla de principer som EG-rätten föreskriver när de skapar avtal för Öresundsregionen. EGrätten betyder också att avtal mellan Sverige och Danmark gäller alla EU-medborgare, som bor eller arbetar i Sverige och Danmark. 2.4 Vad är möjligt och/eller önskvärt att åstadkomma? De organisationer som på olika sätt arbetar för att underlätta gränspendlingen mellan Danmark och Sverige har identifierat ett stort antal så kallade gränshinder. Arbetsgruppen har valt att dela in dessa i olika kategorier. 1) En kategori består av gränshinder som drabbar gränspendlare och som har sitt ursprung i arbetsmarknadsrelaterade faktorer och det faktum att de båda ländernas regelverk ser olika ut. Det är gränshinder av detta slag som denna arbetsgrupp ska identifiera och om möjligt lösa. Gränshinder av detta slag kan i sin tur delas in i två olika grupper: a) Gränshinder som är lösta eller kommer att lösas tack vare det arbete som initierades av Danmarks beskæftigelsesminister Claus Hjort Frederiksen och Sveriges arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin och som har genomförts inom ramen för denna arbetsgrupp. b) Gränshinder som inte kommer att tas bort, eftersom Danmark och Sverige är överens om att det inte är möjligt eller önskvärt, eller har olika uppfattning om vad som är möjligt eller önskvärt. För de gränshinder som inte kommer att tas bort (punkt 1b) behövs förbättrad information om de båda ländernas regelverk (jämför punkt 2). 2) Gränshinder som kan undanröjas eller reduceras med hjälp av förbättrad information och myndighetssamverkan Danmark och Sverige är två separata länder som har valt olika lösningar på likartade problem. Det kan vara problematiskt att förändra delar av ett lands regelverk utan att det potentiellt får konsekvenser för andra delar av samhället eftersom regelverket är en del av en helhet. Danmark och Sverige är medlemmar i EU. Det innebär bland annat att det finns begränsningar i möjligheterna att skapa särregler som enbart gäller i Öresundsregionen. Om man väljer att genomföra förändringar för att undanröja gränshinder kan detta leda till att de nya reglerna inte bara blir tillämpliga för medborgare i de länder som berörs, utan även för medborgare i övriga EU-länder. För att lösa alla problem av detta slag skulle de danska och de svenska systemen behöva harmoniseras. Detta är knappast önskvärt och definitivt inte realistiskt. Trots att Danmark och Sverige har många likheter och mycket gemensamt är det två olika länder. Mot denna bakgrund finns det ett stort antal så kallade gränshinder som Danmark och Sverige är överens om att det inte är möjligt eller önskvärt att eliminera inom ramen för arbetet i denna arbetsgrupp. Gränspendlarna måste förstå och acceptera att olika länder har olika system och att detta inte kan förändras utan avsevärda konsekvenser för långt fler än de som berörs till följd av gränspendlingen. 6

9 Vad som därmed blir en central fråga är möjligheten för berörda personer att få tillgång till relevant information om alla skillnader i de olika systemen som förekommer. I dagsläget förekommer det en hel del gränshinder som baserar sig på missförstånd avseende gällande regelverk. Denna form av upplevda problem och myter kan emellertid ha reella verkningar på människors beteende. Dessa gränshinder kan endast överbryggas med hjälp av bättre och tydligare information om gällande regelverk så att människor har möjlighet att fatta medvetna och rationella beslut. Informationens centrala roll, liksom möjligheterna att förbättra den, diskuteras i kapitel 4. 1) En kategori består av problem som inte beror på att människor är bosatta i ett land och arbetar i ett annat, även om de upplevs som problem av de människor som berörs. Exempel på detta utgörs av: Situationer som beror på att människor som bor i en gränsregion kommer i kontakt med två olika system; ett exempel på detta utgörs av det faktum att övergången från analog TV till digital TV sker vid olika tidpunkter i Skåne (2007) respektive Själland (2008). Situationer som kan drabba pendlare, oavsett om de pendlar inom ett och samma land eller mellan två länder; ett exempel på detta utgörs av det faktum att tågen mellan Malmö och Köpenhamn ibland är överfulla. 7

10 Kapitel 3 Förslag I kapitel 2 har det redogjorts för arbetsgruppens förslag till uppdelning av gränshinder i Öresundsregionen enligt följande kategorier: 1 a) Gränshinder som är lösta eller kommer att bli lösta 1 b) Gränshinder som inte kommer att tas bort, eftersom Danmark och Sverige är överens om att det inte är möjligt eller önskvärt eller har olika uppfattningar om vad som är möjligt eller önskvärt 2) Gränshinder som kan undanröjas eller reduceras genom ytterligare information och myndighetssamverkan 3) Gränshinder som förknippas med gränspendling, men som inte beror på att en person bor i ett land och arbetar i ett annat I fortsättningen av rapporten redovisas gränshindren enligt denna uppdelning. I detta kapitel beskrivs gränshinder, som är borttagna eller kommer att tas bort. Beskrivningen är kort, medan regelverket, antingen det är en juridisk lösning eller en lösning med hjälp av information, behandlas mer utförligt i bilaga 1. I kapitlet beskrivs också helt kort de gränshinder, som vilar på nationell lagstiftning, som inte ändras. De mer utförliga beskrivningarna är också med i bilaga 1. Bilaga 2 beskriver de gränshinder som förknippas med gränspendling, men som inte beror på att en person bor i ett land och arbetar i ett annat. Bilaga 3 utgör Öresundskommitténs bruttolista med konklusioner och hänvisning till rapportens enskilda avsnitt. Kapitel 4, slutligen, handlar om informationsinsatser Gränshinder som är borttagna eller kommer att tas bort Här återfinns de gränshinder som är lösta eller kommer att lösas tack vare det arbete som initierades av Danmarks beskaeftigelsesminister Claus Hjort Frederiksen och Sveriges arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin och som har genomförts inom ramen för denna arbetsgrupp Socialförsäkringsavgift Problemformulering Finansieringen av socialförsäkringen skiljer sig mellan Sverige och Danmark. I Danmark är socialförsäkringen framför allt finansierad via skatter och till viss del via avgifter som arbetstagaren betalar. I Sverige däremot är socialförsäkringen framför allt finansierad via arbetsgivaravgifter. Förutsättningarna för en dansk arbetsgivare skiljer sig därmed avsevärt beroende på vilket socialförsäkringssystem den anställde tillhör. Detta har inneburit att danska arbetsgivare inte velat anställa personer som tillhör det svenska socialförsäkringssystemet. I praktiken har det bland annat inneburit att personer som bor i Sverige och arbetar i Danmark, inte kunnat ta ett extraarbete i Sverige. Arbetsgruppens förslag 1. Nya regler om skatteavdrag i Danmark för sociala avgifter betalda utomlands skapar nya förutsättningar att lösa arbete för olika arbetsgivare. 2. Arbete för samma arbetsgivare är redan löst via särskild överenskommelse mellan Danmark och Sverige från

11 Lösning1: Olika arbetsgivare i Danmark och i Sverige EG-rätten ger en konkret möjlighet att i enskilda fall lösa problemet med ett avtal, som bibehåller ansvaret för socialförsäkringen i det land där huvudarbetsgivaren finns ( artikel 17- avtal ). Denna möjlighet är dock inte en generell lösningsmöjlighet. Artikel 17-avtal förutsätter alltid att socialförsäkringsmyndigheterna i båda länderna involveras. Ytterligare en lösning på problemet är att arbetsgivaren och arbetstagaren, enligt EG-rätten, kan avtala att arbetstagaren tar över arbetsgivarens plikt att betala socialförsäkringsavgift till det land vars lagstiftning arbetstagaren omfattas av. Mot denna bakgrund överlämnades i Danmark den 5 december 2007 framfört ett lagförslag om att ge arbetstagare, som är socialförsäkrade i en annan EU/EES-medlemsstat och som arbetar i Danmark för en dansk arbetsgivare, möjlighet till avdrag i Danmark för utländska obligatoriska arbetsgivaravgifter. Ett villkor ska vara att det ingåtts ett avtal om att den danska arbetsgivarens plikt att sörja för arbetsgivarbidrag till arbetstagarens hemland har tagits över av arbetstagaren själv. Om en arbetstagare med bosättning och socialförsäkring i Sverige avtalar med sin danska arbetsgivare att arbetstagaren och inte arbetsgivaren ska betala svenskt socialförsäkringsavgift, kommer arbetstagaren i framtiden att kunna få avdrag för de betalda bidragen i samband med deklarationen av den skattepliktiga inkomsten i Danmark. Avdrag ges enligt samma regler som avdraget för danskt arbetsmarknadsbidrag. Den danska arbetsgivaren hamnar därmed som utgångspunkt i samma situation som om den anställde varit socialförsäkrad i Danmark. Lösning 2: Samma arbetsgivare i Danmark och i Sverige Handlar det om en invånare som arbetar för samma företag i Danmark och i Sverige samt bor i Sverige, har de svenska och danska myndigheterna redan löst problemet. Med EG-rätten som utgångspunkt har Danmark och Sverige ingått Öresundsavtalet 1 som har sin grund i artikel 17 i förordning 1408/71 och som möjliggör att man kan göra undantag från huvudregeln om personen vid sysselsättning i båda änderna omfattas av bosättningslandets lagstiftning. På detta vis kan en dansk arbetsgivare undgå att betala socialförsäkringsavgift till Sverige vid anställning av en person som bor och arbetar i Sverige. 1 I samband med att Öresundsbron blev färdig och togs i bruk, inledde den svenska och den danska regeringen ett samarbete för att skapa en region omkring Öresund. Ett mål var en gemensam arbetsmarknad, där man kan arbeta på den ena sidan av sundet och bo på den andra, utan att regler för skatt, avgifter, ersättningar och bidrag blev en barriär för integrationen i regionen. Sikringsstyrelsen och Riksförsäkringsverket ingick därför ett Öresundsavtal, som handlar om att man i vissa situationer efter ansökan alltid har rätt att fortsatt omfattas av lagstiftningen i arbetsgivarens eller huvudarbetsgivarens hemortsland, till exempel vid distansarbete i sitt bosättningsland. 9

12 3.1.2 Rehabilitering för gränspendlare Problemformulering Huvudbarriären är att i Sverige betraktas rehabilitering som en naturaförmån och försörjningsunderlaget som ett kontantbidrag, medan både rehabilitering och försörjningsunderlaget i Danmark betraktas som en naturaförmån. Det innebär att dansk rehabilitering inte kan exporteras och därmed kan det inte ges dansk rehabilitering till arbetstagare med bosättning utanför Danmark. Detta försvårar möjligheterna att arbeta aktivt med sjukskrivna gränspendlare som inte har bossättning i Danmark. Rehabiliteringsgruppen En särskild arbetsgrupp med representanter från Försäkringskassan och Arbetsmarknadsstyrelsen i Sverige och Arbejdsdirektoratet och Arbetsmarknedsstyrelsen i Danmark har tillsatts för att se över situationen för långtidssjukskrivna gränspendlare mellan Sverige och Danmark. Rehabiliteringsgruppens förslag 1. Att det utarbetas rutiner för korrigering av handläggningen a) När en gränspendlare, som arbetar i Danmark och bor i Sverige, sjukanmäls och har behov for de arbetslivsinriktade åtgärder som ingår i den danska forrevalidering och som kan erbjudas i Sverige enligt svenska regler. Under tiden som dessa rehabiliteringsåtgärder pågår kan sjukpenning utbetalas från Danmark. b) När gränspendlare, som arbetar i Sverige och bor i Danmark sjukanmäls och har behov for arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder som ingår i forrevalidering och rehabilitering enligt dansk lagstiftning. Rehabiliteringen kan pågå maximum ett år och under den tiden betalas rehabiliteringspenning från Sverige. 2. Att det ges information dels till de lokala myndigheterna i regionen och dels till personerna som de två ländernas lagstiftning och om samspelet mellan nationell och internationell lagstiftning. 3. Att det utarbetas ett avtal om rehabilitering av sjukanmäld gränspendlare med utgångspunkt i förordning nummer 1408/71 för en närmare fastställd period med hänsyn till revision. Det finns i dag vissa begränsningar i möjligheten att få arbetslivsinriktad rehabilitering för sjukskrivna gränspendlare. Detta kan både ha en negativ inverkan på möjligheterna att komma tillbaka till arbetsmarknaden och innebära en begränsning av möjligheten att försörja sig vid sjukdom. Rehabiliteringsgruppen har på övergripande nivå kartlagt respektive lands lagstiftning och administrativa strukturer i förhållande till EU-lagstiftningen och den nordiska konventionen om social trygghet. Den övergripande kartläggningen belyser vilka möjligheter det finns att få åtgärder och ersättning från de båda länderna enligt gällande lagstiftningar och vilka hinder som föreligger. Syftet är att visa på de möjligheter till rehabilitering som finns idag samt att klargöra hindren och formulera förslag till lösningar. Rehabiliteringsgruppen kommer också i sitt fortsatta arbete med ett avtal om arbetslivsinriktad rehabilitering i Öresundsregionen att behandla frågan om återbetalning eller avstående från återbetalning av kostnaderna för arbetslivsinriktad rehabilitering 2. Gruppen kommer vidare att 2 Enligt dansk uppfattning handlar det inte om export av dansk rehabilitering till Sverige. I de fall där det finns bostad i Sverige och arbete i Danmark eller omvänt är förslaget att det ska kunna erbjudas svensk rehabilitering i Sverige för dansk räkning och omvänt dansk rehabilitering i Danmark för svensk räkning. Det är därför inte några ersättningar som exporteras i denna situation och det kommer inte med ett avtal 10

13 utarbeta gemensamma rutiner och riktlinjer för hur den praktiska handläggningen av enskilda ärenden ska genomföras Arbetslöshetsförsäkring för personer som arbetar kort tid i det andra landet Problemformulering En person som exempelvis bor i Sverige och börjar arbeta i Danmark omfattas inte längre av den svenska arbetslöshetsförsäkringen. Det innebär att personen ifråga inte längre kan vara medlem i svensk arbetslöshetskassa utan ska istället söka medlemskap i en dansk arbetslöshetskassa. För personer som är bosatta i Sverige, men har flera korta anställningar i Danmark, skapar detta problem. Dessa personer ska följaktligen vara medlem i dansk arbetslöshetskassa de dagar de arbetar i Danmark och i svensk arbetslöshetskassa perioderna däremellan, det vill säga under arbetslöshetstiden. Detta innebär i vissa fall att en person behöver byta försäkringsland flera gånger under en månad. Förslag Skapa en praktisk lösning på hur personer som bor i Sverige och har arbete med korta anställningsförhållanden i Danmark ska hanteras ur arbetslöshetsförsäkringens synvinkel. I Danmark har arbetslöshetskassorna löst motsvarande problemet genom att personer, bosatta i Danmark, som är medlemmar i en dansk arbetslöshetskassa tillåts vara kvar som medlem vid ett kortare arbete i annat land. I efterhand återbetalar arbetslöshetskassan medlemsavgiften för de dagar då personen ifråga inte omfattades av den danska arbetslöshetsförsäkringen. På detta sätt säkerställs att ingen är dubbelförsäkrad i EG-rättens bemärkelse. I den svenska arbetslöshetsförsäkringen finns det ingen motsvarighet till den danska lösningen. I Sverige pågår fram till september 2008 en utredning om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Utredningen ska enligt direktiven bland annat se över inträdesvillkoret i försäkringen. Vid införande av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring kan detta problem komma att få en lösning. Om obligatorieutredningen inte leder till förändringar som löser ovanstående problem, kan den svenska lagstiftningen förändras på ett sådant sätt att den danska lösningen kan tillämpas även i Sverige Gränshinder som inte kommer att tas bort, eftersom Danmark och Sverige är överens om att det inte är möjligt eller önskvärt, eller har olika uppfattning om vad som är möjligt eller önskvärt Här återfinns de gränshinder som inte kommer att tas bort, eftersom Danmark och Sverige är överens om att det inte är möjligt eller önskvärt, eller har olika uppfattning om vad som är möjligt eller önskvärt. Det är viktigt att företag och arbetstagare har tillgång till information om de två ländernas nationella regelverk. baserat på 1408/71 att skapas prejudikat för export av danska in natura-ersättningar. Försäkringskassans uppfattning är att för den som omfattas av svensk försäkring och är bosatt i Danmark kan kontantförmån i form av svensk sjukpenning respektive rehabiliteringspenning betalas ut i enlighet med samordningsbestämmelsen i artikel 19.1 i förordning 1408/71. Det innebär att det är möjligt att exportera svensk sjukpenning respektive rehabiliteringspenning varför den danska beskrivningen inte gäller i de fall personen omfattas av svensk försäkring. 11

14 3.2.1 Praktikplatser Problemformulering Det är inte möjligt att genomföra arbetspraktik i det andra landet med bibehållen försörjning från bosättningslandet. Slutsats Utifrån förutsättningarna för de nationella arbetsmarknadspolitiska programmen finns det i nuvarande läge inte anledning att ändra i de två ländernas regelverk om arbetspraktik. Svenska regler Som reglerna är utformade kan arbetspraktik ske i Sverige eller dess omedelbara närhet under förutsättning att anordnare är en svensk juridisk person. Följaktligen kan arbetspraktik genomföras i hela Öresundsregionen under förutsättning att anordnaren är en svensk juridisk person. Orsakerna till att arbetspraktik inte kan genomföras med en anordnare som inte är svensk juridisk person är flera. Dels har det att göra med svenska myndigheters begränsade möjlighet att utöva kontroll över anordnaren. Under arbetspraktik är deltagaren också försäkrad genom en garanti från svenska staten. Försäkringen gäller om personen skulle skada sig eller om han eller hon skulle orsaka skada på person eller material. Detta är ytterligare ett skäl till att arbetspraktiken begränsas till Sverige eller i närområdet hos svensk anordnare. En grundförutsättning för att ändra regelverket så att arbetspraktik ska kunna genomföras i ett annat nordiskt land är att det finns en ömsesidighet mellan alla de nordiska länderna. En överenskommelse skulle kunna strida mot principen om likabehandling inom EU. Om den skulle strida mot principen om likabehandling inom EU så skulle det kunna innebära att det blir möjligt att genomföra arbetspraktik inom hela EU vilket skulle innebära stora merkostnader för de arbetsmarknadspolitiska programmen. Danska regler I lagen om en aktiv sysselsättningsinsats är utgångspunkten att om man har rätt till/uppbär en dansk ersättning, till exempel a-kassa eller ekonomiskt bistånd, kan man få erbjudanden enligt lagens regler, inklusive erbjudande om utbildning. Enligt 75a i lagen om en aktiv sysselsättningsinsats kan kommunen på jobbförmedlingen efter en konkret uppskattning erbjuda självförsörjning (personer som inte mottar dansk ersättning), inklusive erbjudande om utbildning. Erbjudandet ger inte personen rätt till att uppbära offentlig försörjningsersättning i Danmark. Enligt 22, stycke 3, i lagen om en aktiv sysselsättningsinsats ges alla erbjudanden inklusive erbjudande om utbildning utifrån den enskildes önskningar och förutsättningar samt arbetsmarknadens behov. Med arbetsmarknadens behov menas den danska arbetsmarknadens behov. Det kan således inte ges erbjudanden utifrån behov på den svenska eller annat lands arbetsmarknad. 12

15 3.2.2 Bemanningsföretag (montörregeln) Problemformulering Svenska företag inom bemanningsbranschen som bedriver verksamhet på båda sidor om Öresund menar att integrationen i Öresundsregionen hindras av att personer som hyrs ut från svenska bemanningsföretag till arbete i Danmark omedelbart blir skattskyldiga i Danmark för inkomsten. Detta följer av bestämmelserna i artikel 15 i det nordiska skatteavtalet. Danska företag som hyr personal från ett svenskt bemanningsföretag ska betala den hyrda personalens skatt till de danska skattemyndigheterna. Detta uppfattas som ett komplicerat regelverk som utgör ett hinder för svenska företag att etablera sig på den danska marknaden. Sveriges inställning Sverige vill att bestämmelserna om uthyrning av arbetskraft ändras så att seriösa bemanningsföretag inte drabbas. Detta vore till stor fördel för möjligheterna till kortare uppdrag i båda länderna och ett sätt att främja integrationen i regionen. Frågan har kommit att bli en symbolfråga av stor politisk vikt där den grundläggande skatterättsliga problematiken är av mer underordnad betydelse. Danmarks inställning Uthyrda personer kan i Danmark bruttobeskattas med 30 procent. Skatten hålls inne av den danska arbetsgivaren. Medarbetaren ska inte deklarera inkomsten i Danmark, och det innebär inga administrativa bördor för det svenska bemanningsföretaget. Danmark anser inte att dessa regler innebär ett gränshinder och Danmark har inga planer på att ändra sina regler på området. 3.3 Gränshinder som kan undanröjas eller reduceras med hjälp av förbättrad information och myndighetssamverkan De gränshinder som återfinns under denna rubrik är exempel på situationer som uppkommer på grund av skillnader i de båda ländernas lagstiftning. Dessa gränshinder kan reduceras genom tillgång till tydlig och relevant information. Dessutom är det viktigt att berörda myndigheter i de olika länderna samverkar för att hitta lösningar inom ramen för gällande regelverk Sjukpenning vid deltidsarbete Problemformulering Öresundskommittén beskriver att deltidssjukskrivna som tar ett deltidsarbete i ett annat land blir omfattade av arbetslandets lagstiftning och därmed inte längre får sjukpenning från det första landet. Arbetsgruppens kommentar I EG-förordning 1408/71 om samordning av systemen för social trygghet finns bestämmelser som reglerar vilket lands lagstiftning om socialförsäkring som en person ska tillhöra. Detta innebär att personen får ersättning enligt de nivåer och tidsgränser som gäller i det land vars försäkringssystem man tillhör. Syftet är att personen bara ska tillhöra ett lands lagstiftning bland annat för att inte behöva betala sociala avgifter i flera länder samtidigt. Reglerna är utformade så att man enligt huvudregeln omfattas av lagstiftningen i arbetslandet. I förordningen finns bestämmelser som 13

16 gör det möjligt att i enskilda fall göra undantag från huvudregeln om försäkringstillhörighet. Det är viktigt att myndigheterna i de berörda länderna samverkar i de enskilda ärendena. Vid sjukskrivning måste bland annat utredas om den sjukskrivne fortfarande räknas som anställd i sjukskrivningslandet enligt EG-förordning 1408/ Barn- och familjeförmåner Problemformulering Det uppfattas som ett problem att man inte får motsvarande förmåner som man är van vid från bosättningslandet när man börjar arbeta i ett annat land. Det gäller till exempel reglerna om föräldraledighet, föräldrapenning, underhållsstöd och barnfamiljeförmåner. Kommentar I både Danmark och Sverige finns ett väl utbyggt system för barn- och familjeförmåner. När det gäller reglernas utformning finns emellertid ibland stora skillnader. Rätten till föräldraledighet (i arbetsrättslagstiftningen), föräldrapenning och underhållsstöd är exempel på förmåner/rättigheter som finns i både Danmark och Sverige men där utformning, omfattning och nivå skiljer sig. De enskilda barn- och familjeförmånerna kan på vissa punkter vara bättre i det ena landet och sämre i det andra. Det är emellertid viktigt att se de enskilda förmånerna som del av en helhet. Det är därför viktigt med bra och lättillgänglig information som gör det möjligt att bilda sig en helhetsbild av vad det innebär att börja arbeta i det andra landet. Barn- och familjeförmåner ska enligt EG-förordning 1408/71, om samordning av de sociala trygghetssystemen, i första hand betalas från arbetslandet, oavsett var familjen är bosatt. Om det finns rätt till barn- och familjeförmåner i flera länder ska förmånerna i första hand betalas från det land där barnen är bosatta. Det andra landet ska då betala ett så kallat tilläggsbelopp i de fall barn- och familjeförmånerna därifrån är högre. EU-reglerna innebär att till exempel föräldrapenning ska betalas ut från det senaste arbetslandet, oavsett var personen är bosatt. För personer som rör sig mellan Sverige och Danmark är det viktigt att också informera sig om vad EU-reglerna kan innebära för rätten till barn- och familjeförmåner Gränsarbetare och kompletterande arbetslöshetsersättning Problemformulering Öresundskommittén ser det som angeläget att arbetslösa, som till exempel erhåller arbetslöshetsersättning i Sverige motsvarande heltidsarbete, inte kan ta ett deltidsarbete i Danmark och motta dansk kompletterande arbetslöshetsersättning. Orsaken uppges vara att de omfattas av ett särskilt arbetskrav på 296 timmars arbete i Danmark inom 12 veckor, för att kunna inkludera sin svenska försäkrings- och sysselsättningsperiod för att uppfylla de danska kraven för rätt till arbetslöshetsersättning. Kommentar Det är inte korrekt att deltidsarbetande gränsarbetare med bostad i Sverige inte kan få kompletterande arbetslöshetsersättning i Danmark, om de inte har haft 296 timmars arbete inom 12 veckor. Förordningen 1408/71:s regler om gränsarbetares möjligheter till att medräkna försäkrings- och sysselsättningsperioder för att uppfylla kraven för arbetslöshetsersättning gäller omedelbart. 14

17 Det föreslås att arbetsförmedlingar, arbetslöshetskassor och relevanta aktörer i Öresundssamarbetet informeras om att det är möjligt att omedelbart få kompletterande arbetslöshetsersättning i Danmark som deltidsarbetande gränsarbetare och att det inte finns något krav på 296 timmars arbete inom 12 veckor för denna grupp. 15

18 Kapitel 4. Informationsinsatser Flera av de gränshinder som beskrivs i kapitel 3 har sin grund i behov av relevant och lättillgänglig information. Arbetsgruppen konstaterar att det redan finns flera olika informationskanaler och att det har tagits initiativ till nya informationsinsatser. Som exempel kan nämnas det nordiska samarbetet med att ta fram en internetbaserad socialförsäkringsportal. Arbetsgruppen välkomnar de insatser som enskilda organisationer och myndigheter utför och uppmuntrar till fortsatt arbete på detta område. Arbetsgruppen uppmanar också jobbförmedlingsmyndigheterna på båda sidor av sundet att stärka samarbetet. Nedan beskrivs några av de enskilda informationstjänsterna. 4.1 Öresunddirekt Öresunddirekt är en informationstjänst som förmedlar offentlig information från myndigheter till medborgare och näringsliv i Öresundsregionen. Öresunddirekts uppgift är också att främja samarbetet mellan myndigheter och handläggare i regionen. Bakom Öresunddirekt står det danska Økonomi- og Erhvervsministeriet samt Region Hovedstaden. Utöver webbplatsen finns även informationscentret Öresunddirekt i Malmö, där representanter från AF-Öresund, Försäkringskassan, Länsstyrelsen och Skatteverket besvarar öresundsfrågor. Bakgrunden för Öresunddirekt är rapporten "Øresund - en region bliver til" från maj Rapporten är en svensk/dansk regeringsrapport som kartlägger barriärerna för Öresundsregionens utveckling. Rapporten konkluderade att en genomgående barriär för integrationen i Öresundsregionen är kommunikationen mellan medborgare, näringsliv och den offentliga förvaltningen. 4.2 Skatteportalen och socialförsäkringsportalen I maj 2005 öppnade en internetbaserad nordisk skatteportal med information om skattefrågor för dem som bor och/eller arbetar inom Norden. Skatteportalen är ett samarbete mellan de nordiska skattemyndigheterna. En motsvarande internetbaserad informationsportal håller på att utarbetas också på socialförsäkringsområdet på uppdrag av Nordiska ministerrådet. Arbetet ska vara avslutat under Det är de behöriga myndigheterna på socialförsäkringsområdet som ansvarar för den information som ges. Både på skatteportalen och socialförsäkringsportalen är informationen tillgänglig på de nordiska språken och på engelska. 4.3 Hallå Norden Hallå Nordenportalen är Nordiska ministerrådets informationsplats för privatpersoner och företag som rör sig över de nordiska gränserna och behöver information och vägledning. Tjänsten startade på försök under 1998 med en servicetelefon, som var placerad hos Föreningen Norden i Stockholm. Det fanns ett behov av en nordisk hjälptelefontjänst och försöksperioden resulterade i en utökning av tjänsten till sin nuvarande form med en servicetelefontjänst i vart och ett av de nordiska länderna och en koordinator och samordnare för tjänsten placerad på Nordiska Ministerrådets sekretariat. Hallå Norden besvarar frågor om formaliteter i samband med flyttning, arbete och studier annat nordiskt land. På webbplatsen finns det dessutom en verksamhetsportal, som utgörs av en länksamling. 16

19 Hallå Norden besvarar frågor på danska, svenska, norska, isländska och finska samt på engelska. Hallå Norden informerar och vägleder genom byråkratin, så att enskilda personer själv kan lösa problemet. Uppstår det tveksamheter kring tolkning av regelverket eller reglernas syften med mera förmedlas frågan vidare till de nationella eller nordiska organen Öresundsportalen På initiativ av Ministerrådet för Arbetsliv (MR-A) har det skapats en portal för en gemensam platsbank inom Öresundsregionen. Via en särskild länk på de nationella arbetsmarknadsmyndigheternas webbplats kan arbetssökande få ta del av de lediga jobb som finns i Öresundsregionen. Öresundregionen är indelad i fem regioner och det är även möjligt att söka jobb på kommunnivå. Den 5 december 2007 fanns totalt lediga jobb att sökas på Öresundsportalen. 4.5 Öresundskommitténs roll Öresundskommittén är ett samarbetsforum för regionala och lokala politiker på båda sidor av sundet och fungerar som en politisk plattform i vissa frågor. Syftet med Öresundskommitténs arbete är att skapa en region där det är enkelt och lätt för invånarna att bo, leva, studera eller arbeta. Det är visionen om en integrerad och folkligt förankrad Öresundsregion, som ligger till grund för arbetet i Öresundskommittén. Visionen att bli en av Europas mest attraktiva och konkurrenskraftiga regioner. Framtidens utmaningar hänger tydligt samman med de hinder och barriärer, som fortfarande finns för arbetskraft och studenter. Transporten mellan hemmet och arbetet, både mätt i pengar och i tid, samt de olika reglerna för bland annat a-kassa, skatt, pension och föräldraledig är några av de viktigaste frågorna. Också språklig och kulturell förståelse och samhörighet i regionen är viktiga element för integrationen. Organisationen har under det senaste året genomfört en omorganisering med syfte att stärka sin roll som politisk plattform och lobbyorganisation. Arbetet kommer att inriktas på synliga politiska resultat och fokus kommer att ligga på områden som särskilt kräver en gemensam politisk insats. En annan viktig orsak till att man har ändrat organisationen är den danska strukturreform, som trädde i kraft den 1 januari De tidigare danska medlemsorganisationerna, de så kallade amten har ersatts av regioner. Nyheterna i organisationen är att det breda samarbetet i Öresundskommittén har kompletterats med ett arbetsutskott, som ska kunna genomföra Öresundskommitténs uppgifter mellan kommittémötena. Deltagarna i samarbetet är: Region Hovedstaden Region Sjælland Københavns Kommune Frederiksberg Kommune Bornholms Regionskommune Kommunekontaktråd Hovedstaden og Kommunekontaktråd Sjælland. Region Skåne Malmö Stad Helsingborgs Stad 17

20 Lunds Kommun Landskrona Kommun 18

21 Bilag 1 Regelverk Gränsarbetare och kompletterande arbetslöshetsersättning Öresundskommittén ser det som angeläget att arbetslösa, som till exempel uppbär arbetslöshetsersättning i Sverige motsvarande heltidsarbete, inte kan ta ett deltidsarbete i Danmark och få dansk kompletterande arbetslöshetsersättning. Orsaken är de omfattas av ett särskilt arbetskrav på 296 timmars arbete i Danmark inom 12 veckor, för att kunna medräkna sin svenska försäkrings- och sysselsättningsperiod, för att uppfylla de danska kraven för rätt till arbetslöshetsersättning. Konklusion och förslag Det är inte korrekt att deltidsarbetande gränsarbetare med bostad i Sverige inte kan få kompletterande arbetslöshetsersättning i Danmark, om de inte har haft 296 timmars arbete inom 12 veckor Det föreslås att arbetsförmedlingar, arbetslöshetskassor och relevanta aktörer i Öresundssamarbetet informeras om att det är möjligt att omedelbart få kompletterande arbetslöshetsersättning i Danmark som deltidsarbetande gränsarbetare och att det inte finns något krav på 296 timmars arbete inom 12 veckor för denna grupp. Problemets omfattning Arbejdsdirektoratet har behandlat fyra fall med gränsarbetare och kompletterande arbetslöshetsersättning sedan år 2000, varav två fall har överklagats. I dessa fall har arbejdsdirektoratet använt artikel 71 i förordningen 1408/71 och det har inte ställts krav på begäran om ett särskilt arbetskrav för att medräkna svenska försäkrings- och sysselsättningsperioder för att uppfylla de danska reglerna för arbetslöshetsersättning. EU:s regler för gränsarbete Till följd av förordning 1408/71, att ordinarie migrerande arbetstagare, som flyttar från ett EUland till ett annat EU-land för att bo och arbeta, kan räkna in de försäkrings- och sysselsättningsperioder som har intjänats i det land som man flyttar från, när de ska uppfylla reglerna för arbetslöshetsförsäkring i det som man flyttar till. Förordningen ger möjlighet för det land som den migrerande arbetstagaren flyttar till, att ställa krav på att den migrerande arbetstagaren har arbetat och varit försäkrad i detta land, för att perioderna från det andra landet ska kunna inkluderas. Denna möjlighet gäller dock inte för gränsarbetare. Gränsarbetare omfattas därmed inte av ett eventuellt krav på sysselsättning och försäkring, som krav för sammanläggning av försäkrings- och sysselsättningsperioder enligt artikel 76, stycke 3, i förordning 1408/71. Förordningens artikel 71 bestämmer att delvis eller periodvis arbetslösa gränsarbetare ska få eventuell arbetslöshetsersättning i arbetslandet. Ett medlemsland kan inte kräva att de uppfyller ett särskilt sysselsättningskrav, som medlemsstaterna enligt artikel 67, stycke 1, kan ställa på ordinarie migrerande arbetstagare. Enligt artikel 67, stycke 1, ska arbetslandet omedelbart inkludera en gränsarbetares försäkrings- och sysselsättningsperioder från andra medlemsländer. Den delvis arbetssökande gränsarbetaren kan alltså uppfylla de ordinarie kraven för rätt till arbetslöshetsersättning i arbetslandet utifrån försäkrings- och sysselsättningsperioder från bosättningslandet. Danska regler De danska reglerna om hur emigrerande arbetstagare kan medräkna försäkrings- och sysselsättningsperioder från andra EU/EES-länder finns i Arbejdsdirektoratets kungörelse 19

22 nummer 1399 från 13 december 2006 om arbetslöshetsförsäkring vid arbete med mera inom EES och övriga utlandet. Kungörelsen innehåller inga regler för hur delvis arbetslösa gränsarbetare uppfyller reglerna för arbetslöshetsersättning i Danmark. Förordning 1408/71:s regler om gränsarbetares möjlighet att medräkna försäkrings- och sysselsättningsperioder för att uppfylla reglerna för arbetslöshetsersättning gäller alltså omedelbart. Svenska regler I Sverige ställs inga krav på sysselsättning för att inkludera perioder från andra EU-länder. En dansk deltidsarbetslös person kan därmed får arbetslöshetsersättnings grundbelopp från första dagen. Personer som omfattas av artikel 71 i förordning 1408/71 (gränsarbetare) behöver inte ha arbetat i Sverige för att beviljas inträde i den svenska arbetslöshetskassan, jämför artikel 71, 1a i. Bemanningsföretag (montörregeln) Problemformulering Svenska företag inom bemanningsbranschen som bedriver verksamhet på båda sidor om Öresund menar att integrationen i Öresundsregionen hindras av att personer som hyrs ut från svenska bemanningsföretag till arbete i Danmark omedelbart blir skattskyldiga i Danmark för inkomsten. Detta enligt bestämmelserna i artikel 15 i det nordiska skatteavtalet. Danska företag som hyr personal från ett svenskt bemanningsföretag ska betala den hyrda personalens skatt till de danska skattemyndigheterna. Detta uppfattas som ett komplicerat regelverk som utgör ett hinder för svenska företag att etablera sig på den danska marknaden. Svensk inställning Sverige vill att bestämmelserna om uthyrning av arbetskraft ändras så att seriösa bemanningsföretag inte drabbas. Detta vore till stor fördel för möjligheterna till kortare uppdrag i båda länderna och ett sätt att främja integrationen i regionen. Frågan har kommit att bli en symbolfråga av stor politisk vikt där den grundläggande skatterättsliga problematiken är av mer underordnad betydelse. Dansk inställning Från dansk sida håller man inte med om att det handlar om ett gränshinder. Personer som hyrs ut för arbete kan i Danmark bruttobeskattas med 30 procent. Skatten hålls inne av den danska arbetsgivaren. Medarbetaren ska inte lämna dansk självdeklaration och där finns inga administrativa ålägganden för det svenska bemanningsföretaget. Danmark har inga planer på att ändra bestämmelserna i sin interna lagstiftning för uthyrning av arbetskraft. Danmark anser inte att dansk beskattning av löneinkomst för arbete utfört i Danmark kan uppfattas som ett hinder och detta gäller i synnerhet inte vid beskattning genom en bruttoskatt på en lägre nivå än den ordinarie beskattningen. Bakgrund Artikel 15 i OECD:s modell för skatteavtal Artikel 15 i OECD:s modellavtal behandlar beskattning av inkomst av enskild tjänst. 20