Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder enligt EU-förordning nr 883/2004

Transkript

1 2014:26 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder enligt EU-förordning nr 883/2004 Rapport till regeringen: kartläggning enligt IAF:s regleringsbrev för 2014 Rättssäkerhet och effektivitet i arbetslöshetsförsäkringen

2 Dnr: 2014/242 Regeringen Arbetsmarknadsdepartementet STOCKHOLM Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder enligt EUförordningen nr 883/2004 Rapport till regeringen: kartläggning enligt IAF:s regleringsbrev för 2014 Regeringen har i regleringsbrevet för 2014 gett Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) följande uppdrag: IAF ska kartlägga ärenden där arbetslöshetskassorna tillämpar artikel 61.1 i EU-förordning nr 883/2004 (särskilda bestämmelser för sammanläggning av försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare). Kartläggningen ska avse hur arbetslöshetskassorna har sammanlagt perioder som den ersättningssökande har intjänat i ett annat EU-land för att villkoren för rätt till ersättning enligt den svenska lagstiftningen ska uppnås. Uppdraget ska redovisas senast den 1 november Arbetslöshetskassorna har fått möjlighet att faktagranska rapporten. Beslut i detta ärende har fattats av Jan-Olof Dahlgren, generaldirektör. Ansvarig chef har varit Gunilla Wandemo, chef för granskningsenheten. Rapporten har utarbetats inom IAF av utredarna Sofia Biglert och Mats Söderström, granskningsenheten. I arbetet har även Atena Akrami och Emma Lagerström, verksjurister, rättsenheten samt Miaomiao Zhu och Stefan Andersson, utredare, analysenheten deltagit. I den slutliga beredningen har Jan- Olof Dahlgren, generaldirektör, Gunilla Wandemo, chef för granskningsenheten och utredarna Sofia Biglert och Mats Söderström deltagit. Katrineholm den 31 oktober 2014 Jan-Olof Dahlgren Generaldirektör Sofia Biglert Mats Söderström Utredare Utredare Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen Box Katrineholm 2 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

3 Innehållsförteckning Sammanfattning Inledning Den fria rörligheten och tidigare insatser på området Syftet med kartläggningen Genomförande och urval av ärenden hur IAF har gått tillväga i uppdraget Uppdraget är begränsat till sammanläggningen av perioder Disposition Förutsättningar Samordning av de sociala trygghetssystemen i EU Reglerna i den svenska arbetslöshetsförsäkringen Rättspraxis i svenska domstolar av ärenden från EU/EES och Schweiz Olika typer av beslutsunderlag Större andel grundbelopp bland de som har arbetat utomlands Hur arbetslöshetskassorna tillämpade artikel Arbetslöshetskassorna sammanlade den anställningstid som institutionen i utlandet hade intygat Sammanläggning av försäkringsperioder från utlandet gav inkomstrelaterad ersättning Medlemskap i svensk arbetslöshetskassa under vistelse utomlands Otydligt om tid med avgångsvederlag är försäkrad period U1 var det vanligaste förekommande intyget Slutdiskussion Bilagor Bilaga 1: Tabell över populationen fördelat på arbetsland Bilaga 2: Tabell över populationen fördelat på arbetslöshetskassa Bilaga 3: Urval Bilaga 4: Tabeller med felmarginaler Bilaga 5: Artikel i EU-förordning nr 883/2204 Bilaga 6: Artikel 65 i EU-förordning nr 883/2204 Bilaga 7: Artikel 64 i EU-förordning nr 883/2204 Bilaga 8: Intyg SED U002 Bilaga 9: Intyg SED U017 Bilaga 10: Intyg PD U1 Bilaga 11: Intyg E301 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 3

4 Sammanfattning Uppdrag och syfte I regleringsbrevet för 2014 har Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) fått i uppdrag att kartlägga hur arbetslöshetskassorna tillämpar artikel 61.1 i EUförordning nr 883/2004 (särskilda bestämmelser för sammanläggning av försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare). Kartläggningen ska avse hur arbetslöshetskassorna har sammanlagt perioder som ersättningssökande har tjänat in i ett annat EU/EESland eller Schweiz för att uppfylla villkoren för rätt till ersättning enligt svensk lagstiftning. Regelverket för sammanläggning Personer som blir arbetslösa i ett EU/EES-land eller Schweiz kan tillgodoräkna sig anställning som de har haft i ett annat EU/EES-land eller Schweiz när de ansöker om ersättning, enligt artikel 61.1 i EU-förordning nr 883/2004. Rätten till arbetslöshetsersättning prövas enligt reglerna i det land där man söker ersättning. En person som söker ersättning i Sverige ska således uppfylla villkoren för rätt till ersättning enligt svensk lag. För att uppfylla villkoren för ersättning har de sökande rätt att tillgodoräkna sig anställningsperioder och perioder av verksamhet som egenföretagare samt försäkringsperioder från annat EU/EES-land och Schweiz genom så kallad sammanläggning. Syftet med sammanläggningen är bland annat att principen om personers fria rörlighet ska kunna förverkligas. Resultatet från ärendekartläggningen har generaliserats från urvalen till populationerna. De redovisade resultaten är därför skattningar av urvalet för populationerna. Resultat Arbetslöshetskassorna har sammanlagt perioder från annat EU/EES-land och Schweiz på följande sätt: Sökande som hade intjänat perioder i annat EU/EES-land eller Schweiz fick tillgodoräkna sig dessa när de ansökte om ersättning i Sverige. Det fick de göra för att uppfylla både arbetsvillkoret och medlemsvillkoret. Arbetslöshetskassorna godtog den klassificering som arbetslandet hade gjort av en period, och i princip all relevant information i alla handlingar som en annan institution hade utfärdat. Det förekom fall där det fanns motstridiga uppgifter i intygen från arbetslandet. När arbetslöshetskassorna inte hade kompletterat uppgifterna utgick de från de uppgifter som var till fördel för den sökande. Det förekom också att arbetslöshetskassorna hade fått in uppgifter både från den sökande och från institutionen i arbetslandet. Det förekom fall av dessa där arbetslöshetskassorna utgått från uppgiften den sökande lämnat istället för uppgiften från institutionen i arbetslandet. 4 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

5 De som hade haft oförsäkrat arbete i annat EU/EES-land eller Schweiz fick ersättning med grundbeloppet. Det oförsäkrade arbetet lade arbetslöshetskassorna till grund för hela eller delar av arbetsvillkoret och/eller normalarbetstiden. Arbetslöshetskassorna bedömde omständigheter och händelser som skett utomlands enligt svensk lag. Det innebär bland annat att de hoppade över tid som är att se som överhoppningsbar enligt svenska regler. I vissa fall hoppade arbetslöshetskassorna dock över tid med arbetslöshetsersättning i arbetslandet och tid med U2-resa trots att det inte är överhoppningsbar tid enligt svenska regler. Trots att de sökande hade haft avbrott i försäkringsperioden i upp till 33 dagar bedömde arbetslöshetskassorna att de hade haft en sammanhängande försäkringsperiod. Det gjorde att de uppfyllde villkoret för inkomstrelaterad ersättning. Den sökande ska ha 12 månader sammanhängande medlemskap för att ha rätt till inkomstrelaterad ersättning enligt svenska regler. Det finns en Kammarrättsdom som godkänt avbrott i försäkringsperioden i 3 dagar. Sökande som hade haft oförsäkrade perioder utomlands och samtidigt varit medlemmar i en svensk arbetslöshetskassa fick inkomstrelaterad ersättning i enlighet med svensk rättspraxis. Enligt förordningen kan man bara omfattas av lagstiftningen i ett land åt gången, huvudregeln är att man är försäkrad i arbetslandet. Andelen sökande som blev beviljade grundbelopp är högre för de som hade arbetat i annat EU/EES-land eller Schweiz under ramtiden jämfört med alla ersättningstagare. Skillnaden är mer än dubbelt så stor. Särskilt tydlig är skillnaden bland de som är 55 år eller äldre. Provisoriska beslut kan förkorta handläggningstiden Om arbetslöshetskassorna måste vänta på intyg från institutionen i arbetslandet kan handläggningstiden för ärenden från EU/EES-land och Schweiz bli långa. Arbetslöshetskassan kan förkorta handläggningstiden genom att fatta provisoriska beslut enligt tillämpningsförordningen. Det förekom att arbetslöshetskassorna fattade provisoriska beslut i väntan på underlag från institutionen i arbetslandet. Slutsats Arbetslöshetskassorna tillämpade sammanläggning i huvudsak i enlighet med artikel 61.1 i EU-förordningen. Sökande som hade tjänat in perioder i ett annat EU/EES-land eller Schweiz fick tillgodoräkna sig dessa för att få ersättning i Sverige. Det förkom fall där arbetslöshetskassorna inte utgick från de uppgifter som institutionen i arbetslandet intygat, och i undantagsfall förekom det att arbetslöshetskassorna hoppade över tid som inte är överhoppningsbar enligt svenska regler. Arbetslöshetskassorna tillämpade svensk rättspraxis. Detta framgår av att medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa under tid med oförsäkrat arbete i Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 5

6 annat EU/EES-land och Schweiz berättigar till inkomstrelaterad ersättning. När det gäller sammanläggning av försäkringsperioder för att uppfylla medlemsvillkoret har IAF noterat att arbetslöshetskassorna gjorde sammanläggningen till fördel för de sökande i vissa avseenden. Denna slutsats drar IAF eftersom att exempelvis vissa sökande hade beviljats inkomstrelaterad ersättning trots avbrott i försäkringen i upp till 33 dagar. IAF kan konstatera att när arbetslöshetskassorna tillämpar regelverket om sammanläggning gör de i huvudsak likadant. 6 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

7 1 Inledning Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) har i regleringsbrevet för budgetåret 2014 fått följande uppdrag: IAF ska kartlägga ärenden där arbetslöshetskassorna tillämpar artikel 61.1 i EU-förordning nr 883/2004 (särskilda bestämmelser för sammanläggning av försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare). Kartläggningen ska avse hur arbetslöshetskassorna har sammanlagt perioder som den ersättningssökande har intjänat i ett annat EU-land för att villkoren för rätt till ersättning enligt den svenska lagstiftningen ska uppnås. Uppdraget ska redovisas senast den 1 november Den fria rörligheten och tidigare insatser på området Fri rörlighet för personer inom EU är en grundläggande rättighet och medlemsstaternas sociala trygghetssystem ska samordnas för att underlätta rörligheten mellan länderna. Arbetslöshetsförsäkringen är en del av det sociala trygghetssystemet. Det är dock medlemsländerna som själva utformar sina nationella trygghetssystem vilket innebär att det finns olika typer av trygghetssystem i EU-länderna. Det ställer krav på att de olika nationella trygghetssystemen samordnas för att undvika att personer som rör sig över gränserna går miste om intjänade rättigheter, blir dubbelförsäkrade eller förlorar rätten till ersättning. Andra utredningar på området I juli 2014 beslutade regeringen att tillsätta en utredning som bland annat kommer att omfatta arbetslöshetsförsäkringen ur ett internationellt perspektiv. Uppdraget ska vara redovisat senast den 1 mars I kommittédirektivet 1 konstaterar man att medlemsvillkoret är centralt i den svenska arbetslöshetsförsäkringen, eftersom det är ett krav som de sökande måste uppfylla för att få inkomstrelaterad ersättning. Utredningen ska bland annat belysa vad medlemskapet innebär för den enskilde ur ett unionsrättsligt perspektiv. Detta mot bakgrund av att det har utvecklats en praxis utifrån en Regeringsrättsdom 2 som konstaterar att medlemskap i en arbetslöshetskassa är självständigt reglerad i förhållande till frågan om försäkringsskydd (se vidare avsnitt 2.3 i rapporten). Parlamentariska socialförsäkringsutredningen 3 ifrågasatte i ett delbetänkande om det är rimligt att gränsarbetare kan välja att vara oförsäkrade i arbetslandet och 1 Kommittédirektiv Svensk social trygghet i en internationell värld. Dir. 2014:109 2 RÅ 2008 ref. 90, mål nr SOU 2011:74 - I gränslandet - social trygghet vid gränsarbete i Norden. Delbetänkande av Parlamentariska socialförsäkringsutredningen, Stockholm Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 7

8 ändå få tillgång till den svenska inkomstbortfallsförsäkringen. IAF ansåg i sitt remissvar till den parlamentariska socialförsäkringsutredningen att det finns skäl att ändra den svenska lagstiftningen så att det inte blir möjligt att vara oförsäkrad i arbetslandet och ändå få tillgång till den svenska inkomstbortfallsförsäkringen. Detta för att säkerställa att svenska regler om medlemsvillkor harmonierar med EU-rätten 4. IAF har tidigare skrivit rapporter på området IAF granskade år 2009 EU/EES-ärenden på några arbetslöshetskassor. 5 Granskningen gjordes på så kallade sammanläggningsärenden. I ärendena hade arbetslöshetskassorna lagt samman en anställning i ett annat EU/EES-land med en anställning i Sverige för att den sökande skulle bli berättigade till arbetslöshetsersättning. Granskningen visade bland annat att det fanns en stor osäkerhet på arbetslöshetskassorna om hur de skulle tillämpa regelverket när de beräknade ersättning efter anställning i annat land. Granskningen 2009 utförde IAF utifrån regelverket i EG-förordning nr 1408/71 6 Den 1 maj 2010 började EU-förordning nr 883/ att tillämpas. IAF betonade därför i rapporten vikten av att arbetslöshetskassorna arbetade med implementeringen av den nya EU-förordningen för att det inte skulle finnas någon osäkerhet kring beräkningen. I regleringsbrevet för 2012 fick IAF i uppdrag att kartlägga hur arbetslöshetskassorna beräknade arbetslöshetshetsersättning i sammanläggningsärenden enligt EU-förordning 883/ Artikel 62 i förordningen reglerar hur arbetslöshetskassorna ska göra beräkningen. Artikeln berör personer vars rätt till arbetslöshetsersättning i Sverige helt eller delvis är grundat på arbete i ett annat EU-land, och där arbetslöshetskassorna sammanlagt ärenden enligt förordningens artikel I rapporten 2012 kunde IAF konstatera att arbetslöshetskassorna tillämpade vissa delar av regelverket likadant, men att det också fanns olikheter i tillämpningen. IAF konstaterade också att de största skillnaderna i hur 4 Remissvar avseende SOU 2011:74 I gränslandet Social trygghet vid gränsarbete i Norden, Dnr:2012/74 M1. 5 IAF:s rapport 2010:12, Arbetsförmedlingens och arbetslöshetskassornas hantering av EU/EESärenden 6 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Artikel 67 reglerar sammanläggning av försäkrings- eller anställningsperioder och artikel 68 reglerar beräkning av förmåner. (artikel 67 och 68 i EU-förordningen 1408/71 motsvarar artikel 61 och 62 i EU-förordningen nr 883/2004) 7 Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. 8 IAF:s rapport 2012:15, Arbetslöshetskassornas beräkning av arbetslöshetsersättning enligt EUförordningen 9 Bestämmelserna i den nu gällande EU-förordningen skiljer sig delvis från de tidigare bestämmelserna, bland annat omfattar EU-förordningen 883/2004 även egna företagare. 8 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

9 arbetslöshetskassorna tillämpade artikel 62 uppstod i de delar av beräkningen som inte finns reglerad. När arbetslöshetskassorna inte tillämpade artikeln likadant kunde det få stora konsekvenser för den ersättningssökandes dagsförtjänst. 1.2 Syftet med kartläggningen I regleringsbrevet för 2014 har IAF fått i uppdrag att kartlägga hur arbetslöshetskassorna tillämpar artikel 61.1 i EU-förordning nr 883/2004 (särskilda bestämmelser för sammanläggning av försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare). Kartläggningen ska avse hur arbetslöshetskassorna har sammanlagt perioder som den ersättningssökande har intjänat i ett annat EU/EES-land eller Schweiz för att villkoren för rätt till ersättning enligt den svenska lagstiftningen ska uppnås. Uppdragets syfte ska uppnås genom att besvara följande frågeställningar: Hur har arbetslöshetskassorna sammanlagt perioder med anställning eller verksamhet som egenföretagare från annat EU/EES-land eller Schweiz? Hur har arbetslöshetskassorna sammanlagt försäkringsperioder från annat EU/EES-land eller Schweiz? Hur har arbetslöshetskassorna behandlat oförsäkrade perioder i annat EU/EES-land eller Schweiz? 1.3 Genomförande och urval av ärenden hur IAF har gått tillväga i uppdraget IAF har kartlagt ärenden där arbetslöshetskassorna har sammanlagt perioder som ersättningssökande har intjänat i ett annat EU/EES-land eller Schweiz för att uppfylla villkoren för rätt till ersättning enligt svensk lagstiftning. I kartläggningen har det ingått ett urval av ärenden där sökande har fått en ersättningsperiod beviljad under Populationen har bestått av ärenden där de sökande har arbetat i ett annat EU/EES-land eller Schweiz innan arbetslösheten. Den totala populationen bestod av ärenden varav 880 ärenden kunde härledas till ett EU-land och 670 ärenden till ett EES-land eller Schweiz (se bilaga 1). Ärendena i populationen var fördelade på 21 arbetslöshetskassor (se bilaga 2) och 26 länder. Alla arbetslöshetskassor och länder som fanns med i populationen är också representerade i urvalet. Den övervägande majoriteten i populationen har arbetat i Danmark eller i Norge innan arbetslösheten. Urvalet omfattar både sökande med grundbelopp och inkomstrelaterad ersättning samt anställda och egenföretagare. I rapporten behandlar IAF anställda och egenföretagare på samma sätt eftersom tillämpningen inte skiljer sig. Ärenden där de sökande varit egenföretagare har också varit mycket få. I rapportens kapitel 3 och 4 benämns dessa som anställda vilket innebär att begreppet anställda innefattar egenföretagare. Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 9

10 IAF har gjort ett slumpmässigt urval av ärenden hos de 9 arbetslöshetskassor som hade fler än 50 ärenden. Antalet ärenden i urvalet för de 9 arbetslöshetskassorna har IAF bestämt utifrån en felmarginal på 4 procent. Felmarginalen är ett mått på den statistiska osäkerhet som uppstår när slutsatser om en population dras på ett urval (se bilaga 3). På de 12 arbetslöshetskassor som hade färre än 50 ärenden kartlade IAF alla ärenden. De andelsskattningar som redovisas i rapporten är viktade så att samtliga arbetslöshetskassor ges samma vikt i resultaten från granskningen. I urvalet föll 13 ärenden bort på grund av olika registreringsfel. Efter bortfallet har kartläggningen baserats på 549 ärenden fördelade på 21 arbetslöshetskassor. IAF har gjort kartläggningen på plats hos de 21 arbetslöshetskassor som hade ärenden som motsvarade urvalet. 1.4 Uppdraget är begränsat till sammanläggningen av perioder Kartläggningen är begränsad till sammanläggningen av perioder. Den omfattar därför inte andra delar av regelverket, till exempel hur arbetslöshetskassorna har beräknat normalarbetstid och normalinkomst. Kartläggningen omfattar inte heller hur de sökande fått inträde i den svenska försäkringen. Det vill säga om arbetslöshetskassan bedömt dem som inflyttade, gränsarbetare, oäkta gränsarbetare eller som att de har omfattats av den nordiska konventionen. Detta eftersom sammanläggningen av perioder inte omfattar hur de sökande fått inträde i den svenska arbetslöshetsförsäkringen. 1.5 Disposition Avsnitt 2 beskriver förutsättningarna för sammanläggning av perioder. Avsnittet beskriver reglerna i EU-förordningen och i den svenska arbetslöshetsförsäkringen. Avsnittet beskriver även rättspraxis på området. I avsnitt 3 redovisar IAF statistik över andelen sökande som fått grundbelopp. Både för de som haft en anställning i annat EU/EES-land eller Schweiz under ramtiden och för alla som påbörjat en ersättningsperiod under Avsnitt 4 beskriver hur arbetslöshetskassorna har tillämpat artikel 61.1 i EUförordning 883/2004. Det vill säga hur de har sammanlagt perioder som den ersättningssökande har intjänat i ett annat EU/EES-land eller Schweiz för att uppfylla villkoren för rätt till ersättning enligt de svenska reglerna. I avsnitt 5 diskuterar IAF resultaten av kartläggningen. 10 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

11 2 Förutsättningar I det här avsnittet redogör IAF för vilka regler som är tillämpliga i ärenden där en sökande har arbetat i ett annat EU/EES-land eller Schweiz innan arbetslösheten. I rapportens fortsatta delar benämns EU/EES-land och Schweiz ibland som utland. I avsnittet är både EU-rätt, svensk lagstiftning och praxis är tillämplig. 2.1 Samordning av de sociala trygghetssystemen i EU För att underlätta för medborgare i EU har medlemsländerna samordnat sina olika system för social trygghet i EU-förordning nr 883/2004 (fortsättningsvis förordningen ). Bestämmelserna gör att personer som flyttar mellan länderna eller som bor och arbetar i skilda länder får ett skydd om de blir arbetslösa som de inte skulle ha haft om enbart nationella regler hade tillämpats. Även EESländerna och Schweiz tillämpar förordningen Tillämplig lagstiftning En person som omfattas av förordningen ska endast omfattas av ett lands lagstiftning. När en person har arbetat i ett eller flera länder inom EU/EES eller Schweiz framgår det i artikel i förordningen vilket lands lagstiftning som ska tillämpas (se bilaga 5). Det är de så kallade lagvalsreglerna, och de styr vilket lands försäkring en person ska tillhöra. Huvudregeln är att en person som har anställning eller bedriver verksamhet som företagare i en medlemsstat omfattas av lagstiftningen i det landet. Syftet med lagvalsreglerna är att se till att de personer som omfattas av förordningen har skydd i försäkringssystemet i ett medlemsland. EU/EES-länderna och Schweiz kan således inte själva bestämma i vilken utsträckning de ska tillämpa sin egen lagstiftning. En person som enligt förordningens lagvalsregler ska omfattas av svensk lagstiftning är därmed även hänvisad till den svenska arbetslöshetsförsäkringen. Att den svenska lagstiftningen ska tillämpas innebär emellertid inte att personen automatiskt omfattas av den svenska arbetslöshetsförsäkringen. För att omfattas av den svenska arbetslöshetsförsäkringen krävs att personen uppfyller villkoren för att få göra det Grundläggande förutsättningar för sammanläggning Ett första krav för att få ersättning är att de ersättningssökande tillhör försäkringssystemet i det land där de ansöker om ersättning. Det kräver vanligtvis att det senaste arbetet de hade var i det landet. Personer som arbetslöshetskassorna bedömer som gränsarbetare, oäkta gränsarbetare och personer som omfattas av den nordiska konventionens femårsregel är dock undantagna från detta arbetskrav. Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 11

12 Reglerna för gränsarbetare och oäkta gränsarbetare finns i artikel 65 i förordningen (se bilaga 6). Grundtanken är att personer som har arbetat i ett annat land än där de har varit bosatta ska ha möjlighet att söka ny anställning i sitt bosättningsland och omfattas av arbetslöshetsförsäkringen där. Dessa personer kan därför ansöka om arbetslöshetsersättning i ett EU/EES-land eller Schweiz utan att deras senaste arbete var utfört där. En gränsarbetare eller oäkta gränsarbetare som är helt arbetslös och ersättningsberättigad har alltså rätt till inträde i den svenska arbetslöshetsförsäkringen. 10 En oäkta gränsarbetare kan även välja att omfattas av arbetslandets försäkring, det vill säga det land där han eller hon hade arbete senast. 11 De nordiska länderna har slutit en konvention 12 som komplement till den europeiska förordningen om samordning av reglerna om social trygghet, som bland annat omfattar arbetslöshetsförsäkringen. Den nordiska konventionens femårsregel 13 innebär att personer som har omfattats av den svenska arbetslöshetsförsäkringen, och därefter har bott och arbetat i ett annat nordiskt land, kan återinträda i den svenska försäkringen om de återvänder till Sverige inom fem år. När personer som återkommer till Sverige och omfattas av den nordiska konventionen ska de inom 8 veckor ansöka om inträde i en arbetslöshetskassa i Sverige 14. Det innebär att personer som senast omfattades av ett annat nordiskt lands arbetslöshetsförsäkring under vissa förutsättningar kan söka arbetslöshetsersättning i Sverige Sammanläggningsprincipen De som blir arbetslösa i ett EU/EES-land eller Schweiz, men som inte har arbetat där i tillräcklig omfattning för att få arbetslöshetsersättning, kan tillgodoräkna sig anställning som de har utfört i ett annat land enligt artikel 61.1 i förordningen. Möjligheten att lägga samman tidsperioder i olika länder för att kvalificera sig för ersättning gäller försäkringsperioder, anställningsperioder och perioder av verksamhet som egenföretagare. Sammanläggningen innebär alltså att de sökande kan använda anställningar, tid som egenföretagare och tid som de varit försäkrade i ett land för att bli beviljade ersättning i ett annat land. Rätten till arbetslöshetsersättning prövas enligt reglerna i det land där man söker ersättning. Det innebär att en person som ansöker om svensk arbetslöshetsersättning ska uppfylla villkoren för rätt till ersättning i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF). Personen har dock rätt att tillgodoräkna sig anställningar som han eller hon har haft i annat EU/EES-land 10 Artikel 65.2 EU-förordning nr 883/2004 samt 2 IAF:s föreskrifter om övergång mellan stater, IAFFS 2005:6 som ändrats genom IAFFS 2010:3 11 Artikel 65.2 andra stycket EU-förordning nr 883/ Lag (2013:134) om nordisk konvention om social trygghet 13 Nordisk konvention om social trygghet, Kapitel 3 Artikel 10 (Konventionen trädde i kraft den 1 maj 2014, SFS 2014:164). 14 Administrativt avtal till Nordisk konvention om social trygghet, Artikel 8 arbetslöshetsförmåner: Undantag från krav på fullgjorda perioder. 12 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

13 eller Schweiz för att uppfylla villkoren. Syftet med sammanläggningen är bland annat att principen om personers fria rörlighet ska kunna förverkligas. Artikel 61.1 i EU-förordning nr 883/2004 Den behöriga institutionen i en medlemsstat, i vars lagstiftning förvärv, bibehållande, återfående eller varaktighet av rätt till förmåner grundas på antingen fullgjorda försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, skall i nödvändig utsträckning beakta de försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare som fullgjorts enligt varje annan medlemsstats lagstiftning, som om de hade fullgjorts enligt den lagstiftning institutionen tillämpar. Om emellertid rätten till förmåner enligt den tillämpliga lagstiftningen grundas på fullgjorda försäkringsperioder, skall de anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare som fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning endast beaktas i de fall då de skulle ha betraktats som försäkringsperioder om de hade fullgjorts i enlighet med den tillämpliga lagstiftningen Arbetslandet avgör klassificeringen av perioder Vad en försäkrings- respektive anställnings- och egenföretagarperiod är definieras i förordningens artikel 1 t och 1 u. Enligt dessa artiklar är det den lagstiftning som var tillämplig när den sökande fullgjorde perioden som avgör hur den ska klassificeras. I de flesta fall är detta arbetslandets lagstiftning. Detta innebär att arbetslöshetskassorna ska ta hänsyn till en försäkrings-, anställningseller egenföretagarperiod som den sökande har fullgjort enligt ett annat lands lagstiftning. Det oavsett om den hade varit en försäkrings-, anställnings- eller egenföretagarperiod landet där ansökan om ersättning sker. Artikel 1 t och 1 u i EU-förordning nr 883/2004 Försäkringsperiod: avgiftsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, såsom de definieras eller erkänns som försäkringsperioder i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts eller betraktas som fullgjorda, och alla perioder som behandlas som sådana, om de enligt den lagstiftningen erkänns som likvärdiga med försäkringsperioder. Anställningsperiod eller period som egenföretagare: perioder som definieras eller erkänns som sådana i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts, och alla perioder som behandlas som sådana, om de enligt den lagstiftningen erkänns som likvärdiga med anställningsperioder eller perioder som egenföretagare Sammanläggning för att uppfylla arbetsvillkor och medlemsvillkor Om de sökande uppfyller ett arbetsvillkor enligt svenska regler genom att lägga samman perioder med anställning från utlandet, kan de beviljas ersättning med Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 13

14 grundförsäkringen i Sverige (se avsnitt 2.2). För att ha rätt till inkomstbortfallsförsäkringen måste arbetet dock klassificeras som en försäkringsperiod enligt lagstiftningen i det land där de utfört arbetet, det vill säga arbetslandet (se avsnitt 2.3 för följden av att vara medlem i svensk arbetslöshetskassa under tid med arbete utomlands). Om de sökande inte har beviljats inträde i en arbetslöshetskassa i Sverige eller inte uppfyller villkoret för inkomstrelaterad ersättning, betalas ersättning ut med grundbeloppet. Det gäller även de som får lägga samman försäkringsperioder från utlandet Likvärdiga omständigheter eller händelser Vissa omständigheter eller händelser som inträffat i ett annat medlemsland ska behandlas som om de hade inträffat i det land vars lagstiftning ska tillämpas enligt artikel 5 b i förordningen. Det innebär att när arbetslöshetskassan lägger samman perioder från arbetslandet ska omständigheter och händelser bedömas enligt ALF. Exempelvis ska de ta hänsyn till tid som enligt ALF är att se som överhoppningsbar även om det har ägt rum i annat EU/EES-land eller Schweiz. Artikel 5 b i EU-förordning nr 883/2004 Om enligt den behöriga medlemsstatens lagstiftning rättsverkningar uppstår genom vissa omständigheter eller händelser, skall den medlemsstaten beakta liknande omständigheter eller händelser som inträffar inom en annan medlemsstats territorium som om dessa hade inträffat inom det egna territoriet Provisorisk beräkning av förmåner och avgifter Om en person är berättigad till en förmån enligt förordningen kan arbetslöshetskassorna göra en provisorisk beräkning av förmåner enligt artikel 7 i tillämpningsförordning nr 987/ Detta gäller om de uppgifter om situationen i arbetslandet saknas som krävs för att slutgiltigt kunna fastställa förmånen. En förutsättning är att det är möjligt att göra en provisorisk beräkning utifrån de uppgifter som arbetslöshetskassa har, och att den sökande har begärt att arbetslöshetskassan ska göra en provisorisk beräkning. När de uppgifter som krävs sedan kommer in ska arbetslöshetskassan beräkna om förmånen. Rätten till arbetslöshetsersättning prövas även i dessa ärenden enligt reglerna i det land där personerna ansöker om ersättning. 15 Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. 14 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

15 Artikel 7 tillämpningsförordning nr 987/2009 Om en person i enlighet med grundförordningen är berättigad till en förmån eller skyldig att betala en avgift och den behöriga institutionen inte har alla de uppgifter om situationen i en annan medlemsstat som krävs för att slutgiltigt beräkna beloppet för förmånen eller avgiften, ska institutionen, om inte något annat föreskrivs i tillämpningsförordningen, på den berörda personens begäran provisoriskt fastställa denna förmån eller beräkna denna avgift, om detta är möjligt på grundval av de uppgifter som den institutionen förfogar över. 2. En ny beräkning av förmånen eller avgiften ska göras när alla de styrkande underlag eller handlingar som krävs har överlämnats till den berörda institutionen Rätt att söka arbete i annat medlemsland med bibehållen ersättning En sökande som uppfyller vissa villkor har rätt att under en begränsad period söka arbete i ett annat EU/EES-land eller Schweiz utan att förlora rätten till arbetslöshetsersättning enligt artikel 64 i förordningen (se bilaga 7). Det innebär exempelvis att en sökande från Sverige kan resa utomlands med bibehållen ersättning från Sverige för att söka arbete under en viss period. Rätten till ersättning prövas enligt nationell lagstiftning. En sökande som reser från Sverige måste således uppfylla kriterierna för ersättning enligt ALF för att kunna använda denna möjlighet. En sådan resa intygas på intyg U2, och benämns fortsättningsvis som U2-resa Sammanfattning av samordningen av de sociala trygghetssystemen i EU Förordning samordnar medlemsländernas olika system för social trygghet. Även EES-länderna och Schweiz tillämpar denna förordning. En person som omfattas av förordningen ska endast omfattas av ett lands lagstiftning, och enligt huvudregeln ska man omfattas av försäkringen i arbetslandet. Det innebär att de som blir arbetslösa, men som inte har arbetat eller varit egenföretagare i tillräcklig omfattning för att få arbetslöshetsersättning i det land som de söker ersättning i, kan tillgodoräkna sig arbete som de har utfört i ett annat EU/EES-land eller Schweiz. Rätten till arbetslöshetsersättning prövas enligt reglerna i det land där ansökan om ersättning sker. Ett första krav för att få ersättning är att de som söker ersättning tillhör försäkringssystemet i det land där de gör ansökan. Detta kräver vanligtvis att de sökande senast har arbetat där. För att arbete som de har utfört i ett annat land ska kunna tillgodoräknas för rätt till ersättning i inkomstbortfallsförsäkringen måste arbetet klassificeras som en försäkringsperiod. Vissa omständigheter eller händelser som inträffat inom ett annat EU/EES-land eller Schweiz ska behandlas som om dessa hade inträffat i det land vars lagstiftning ska tillämpas (till exempel överhoppningsbar tid). Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 15

16 2.2 Reglerna i den svenska arbetslöshetsförsäkringen När någon söker ersättning i Sverige efter att ha arbetat utomlands prövas rätten till ersättning enligt svenska regler. För att vara berättigad till ersättning i Sverige efter att ha arbetat utomlands ska de sökande således uppfylla de regler som finns för rätt till ersättning i Sverige. Ramtid och arbetsvillkor När arbetslöshetskassorna bedömer rätten till arbetslöshetsersättning och räknar ut storleken på ersättningen utgår de från en ramtid på tolv månader. Ramtiden avser de tolv månaderna närmast före den månad när den ersättningssökande anmälde sig som arbetslös på Arbetsförmedlingen. 16 Ramtiden kan dock förlängas om det ingår tid i den som enligt reglerna kan hoppas över, så kallad överhoppningsbar tid. 17 För att de ersättningssökande ska ha rätt till arbetslöshetsersättning måste de ha arbetat i en viss omfattning under ramtiden, det vill säga ha uppfyllt ett arbetsvillkor. Normalarbetstid Arbetslöshetskassan ska fastställa en normalarbetstid för den som har rätt till arbetslöshetsersättning. Normalarbetstiden utgör den genomsnittliga arbetstiden under ramtiden, normalt sett den genomsnittliga arbetstiden per vecka. I princip ska arbetslöshetskassan räkna med all tid som den ersättningssökande har förvärvsarbetat under ramtiden, förutsatt att arbetet kan tillgodoräknas enligt arbetslöshetsförsäkringen. Även tid med sjuklön från arbetsgivaren och tid med socialförsäkringsförmåner från Försäkringskassan ska arbetslöshetskassan under vissa förutsättningar räkna med. 18 Förvärvsarbete avser även tid med semester eller ledighet med lön av någon annan anledning än sjukdom, barns födelse eller tjänstgöring i totalförsvaret. Även tid med avgångsvederlag eller ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön räknas som tid med förvärvsarbete. 19 Grundförsäkring och inkomstbortfallsförsäkring Arbetslöshetsförsäkringen består av en grundförsäkring och en inkomstbortfallsförsäkring. Ersättning enligt grundförsäkringen lämnas till den som inte är medlem i en arbetslöshetskassa, eller är medlem i en arbetslöshetskassa men inte uppfyller villkoren för rätt till en inkomstrelaterad ersättning. Ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen lämnas till den som har varit medlem i en arbetslöshetskassa under minst 12 sammanhängande månader under förutsättning att arbetsvillkoret har uppfyllts under tiden som den sökande har varit medlem i arbetslöshetskassan. 20 Ersättning enligt grundförsäkringen lämnas med ett belopp per dag som inte är baserat på tidigare förvärvsinkomster, ett så kallat grundbelopp. Ersättning a lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring a-b lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring a lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 16 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

17 enligt inkomstbortfallsförsäkringen lämnas med ett belopp per dag som är baserat på tidigare förvärvsinkomster, så kallad inkomstrelaterad ersättning Rättspraxis i svenska domstolar av ärenden från EU/EES och Schweiz I detta avsnitt presenterar IAF några domar som är viktiga för förståelsen av denna rapport. Medlemskap i svensk arbetslöshetskassa under arbete i annat land Regeringsrätten ansåg i en dom att en sökande hade upprätthållit sitt medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa under tid med försäkrat arbete i Spanien. Enligt förordningens lagvalsregler bryts försäkringstillhörigheten med Sverige så fort den sökande börjar arbeta i Spanien. Detta eftersom man bara kan tillhöra ett lands försäkring och enligt huvudregeln omfattas man av arbetslandets lagstiftning. Dock ansåg Regeringsrätten att den sökande hade upprätthållit sitt medlemskap i arbetslöshetskassan i Sverige eftersom den sökande hade fortsatt att betala medlemsavgiften och arbetslöshetskassan inte hade fattat något beslut om utträde. Regeringsrätten konstaterar i domen att frågan om medlemskap i arbetslöshetskassorna är självständigt reglerad i förhållande till frågan om försäkringsskydd. Regeringsrätten menar att som reglerna är konstruerade finns det inte något hinder för den enskilde att vara medlem i en arbetslöshetskassa, även om medlemskapet av någon anledning inte skulle medföra rätt till försäkringsskydd. Regeringsrätten konstaterade även att frågan om medlemskap är en associationsrättslig fråga som inte omfattas av reglerna i förordningen. 22 Med hänvisning till denna Regeringsrättsdom fann Kammarrätten att en sökande som fortsatt att vara medlem i arbetslöshetskassan i Sverige under en tid med oförsäkrat arbete i Danmark, hade rätt till inkomstrelaterad ersättning i Sverige. Denna dom har följts av flera Kammarrättsavgöranden som konstaterat att bibehållet medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa under oförsäkrat arbete i Danmark ger rätt till inkomstbortfallsförsäkringen. 23 Sammanhängande medlemskap när den sökande haft kortare avbrott i försäkringsperioden För att uppfylla medlemsvillkoret krävs att den sökande har varit försäkrad under en period som är sammanhängande. Det finns dock ett Kammarrättsavgörande som säger att ett kortare avbrott i försäkringsperioden kan godkännas. En förutsättning är att den sökande har gjort vad han eller hon har kunnat för att få en sammanhållen period. I domen från Kammarrätten hade den sökande börjat lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 22 RÅ 2008 ref. 90, mål nr Kammarrätten i Stockholms domar av den 29 januari 2009 i mål nr , den 13 februari 2009 i mål nr och den 16 mars 2009 i mål nr Kammarrätten i Göteborgs dom den 2 november 2009 i mål nr Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 17

18 arbeta i Danmark den 1 juli och blev medlem i dansk arbetslöshetskassa från och med den 4 juli, avbrottet varade alltså i 3 dagar Olika typer av beslutsunderlag När arbetslöshetskassorna handlägger ärenden där den sökande före arbetslösheten har arbetat i ett annat EU/EES-land eller Schweiz använder de intyg som utfärdats av en behörig institution i arbetslandet. Intyget använder institutionerna när en sökande vill tillgodoräkna sig försäkringsperioder och perioder med anställning och verksamhet som egenföretagare från arbetslandet. SED-intyg har ersatt E-blanketter för att intyga anställnings- och försäkringsperioder SED-blanketter infördes i samband med att förordning 883/2004 började tillämpas under våren SED-blanketterna U002 och U017 är tänkta att ersätta tidigare blankett E301 för uppgifter om försäkrings- och anställningsperioder samt perioder med verksamhet som egenföretagare. SED står för strukturerade elektroniska dokument och ska i framtiden skickas elektroniskt mellan medlemsländerna. I väntan på att det elektroniska utbytet av socialförsäkringsinformation 25 kommer igång, använder medlemsländerna SEDblanketterna i pappersformat (se bilaga 8-9). Det finns skillnader i blankett E301 och i SED-intygen I blankett E301 kan den behöriga institutionen fylla i både arbetsperioder och perioder som likställs med arbetsperioder. Denna möjlighet finns inte i SEDintygen. I SED-intygen fyller institutionen endast i period med försäkrad anställning eller försäkrat egenföretagande. Möjligheten att fylla i perioder som likställs med arbetsperioder är borttagen. En annan skillnad är att det i SED-intygen är tydligare specificerat vilken typ av försäkrad tid som institutionen ska intyga att den sökande har haft, exempelvis sjukperiod eller utbildningsperiod. I blankett E301 fyller institutionen själv i vilken typ av försäkrad period det har varit (se bilaga 11). Ett portabelt dokument återger de uppgifter som finns i datasystemen Ett annat dokument som togs fram i samband med att de nya förordningarna började gälla var dokumentet PD U1 (se bilaga 10). Dokumentet är tänkt som en kvittens i pappersform på de uppgifter som kommer att finnas i de elektroniska dokumenten. PD U1 innehåller således också information om försäkrings- och anställningsperioder samt perioder med verksamhet som egenföretagare. Arbetslöshetskassorna ska godta all relevant information i alla handlingar 24 Kammarrätten i Stockholms dom av den 30 september 2009 i mål nr Electronic Exchange of Social Security Information (EESSI). 18 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

19 Det finns ett beslut 26 från den administrativa kommissionen 27 som säger att medlemsländerna under en övergångsperiod ska godta all relevant information i alla handlingar som en annan institution har utfärdat. Enligt beslutet ska den vägledande principen vara gott samarbete mellan institutionerna, pragmatism och flexibilitet. Det allra viktigaste ska vara att garantera en friktionsfri övergång för medborgare som utnyttjar sina rättigheter i enlighet med de nya förordningarna. Denna övergångsperiod gäller fortfarande. Intyg som förekommer i kartläggningen Intyg SED U002, SED U017, PD U1 och E301 aktuella för rapporten. Intygen innehåller uppgifter om försäkringsperioder, anställningsperioder och perioder med verksamhet som egenföretagare. SED U002 Intyget används för personer som måste arbeta sig in i försäkringen (se avsnitt 2.4). SED U017 Intyget används för personer som är undantagna arbetskravet, det vill säga gränsarbetare och oäkta gränsarbetare (se avsnitt 2.1). PD U1 är en kvittens på SED U002 och SED U017. E301 är den blankett som tidigare användes, och som vissa institutioner fortfarande använder. I den här rapporten använder IAF fortsättningsvis benämningarna U002, U017, U1 och E Administrativa kommissionens beslut E1 av den 24 april Administrativa kommissionen har bland annat i uppgift att tolka förordningens bestämmelser och att främja samarbetet mellan medlemsstaterna. Den består av en regeringsrepresentant från varje medlemsland. Kommissionen spelar en viktig roll för samordningen och utgör ett forum för diskussion. Medlemsstaterna kan till exempel diskutera tolkningen av bestämmelserna och söka praktiska lösningar på tillämpningsproblem. Administrativa kommissionen kan fatta beslut och ge rekommendationer. Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 19

20 3 Större andel grundbelopp bland de som har arbetat utomlands I detta kapitel redovisar IAF andelen av de som haft en anställning i utomlands under ramtiden som fått grundbelopp och inkomstrelaterad ersättning, samt alla som fått en ersättningsperiod beviljad under Statistiken i kapitlet är hämtad ur IAF:s databas ASTAT och omfattar samtliga ersättningstagare. Tabell 1: Andelen i procent som fått grundbelopp respektive inkomstrelaterad ersättning som haft anställning i annat EU/EES-land eller Schweiz under ramtiden, och fått en ersättningsperiod beviljad under Andel sökande i procent som arbetat i annat EU/EESland eller Schweiz under ramtiden och fått en ersättningsperiod beviljad under Ålder Andel sökande som fått grundbelopp Andel sökande fått inkomstrelaterad ersättning Totalt -24 år år år år Totalt Tabell 2: Andelen i procent som fått grundbelopp respektive inkomstrelaterad ersättning av alla som och fått en ersättningsperiod beviljad under Andel sökande i procent och fått en ersättningsperiod beviljad under Ålder Andel sökande som fått grundbelopp i procent Andel sökande fått inkomstrelaterad ersättning Totalt -24 år år år år Totalt Vid en jämförelse av totalen för tabell 1 och tabell 2 framgår att andelen som fick grundbelopp är högre för de som arbetade i ett annat EU/EES-land eller Schweiz under ramtiden. Vid jämförelsen mellan tabellerna framgår också att det gäller för alla åldersintervaller. Tabellerna visar också att skillnaden i andelen med grundbelopp blir större i de högre åldersintervallerna och är som störst i åldersintervallet 55 och äldre. 20 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

21 Totalt sett var det mer än dubbelt så många som fick grundbelopp av de som arbetat utomlands under ramtiden jämfört med alla ersättningstagare. Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 21

22 4 Hur arbetslöshetskassorna tillämpade artikel 61.1 För att kunna beskriva arbetslöshetskassornas sammanlagda perioder med anställning och försäkringsperioder samt vilka intyg de använde i handläggningen har IAF kartlagt 549 ärenden. Kartläggningen har utgått från arbetslöshetskassornas handläggning. I detta kapitel redovisar IAF resultaten från denna kartläggning. Resultatet från ärendekartläggningen har generaliserats från urvalen till populationerna. De siffror som redovisas i detta kapitel är beräkningar av resultaten för respektive population och omges av en felmarginal. För att tydliggöra att de redovisade siffrorna är skattningar använder IAF begreppet beräknar i redovisningen. De tillhörande felmarginalerna redovisas i bilaga 4. För att ge en mer innehållsrik bild av arbetslöshetskassornas handläggning har IAF valt att redovisa intressanta exempel från de ärenden som utgjort urvalet i kartläggningen. Dessa exempel är inte nödvändigtvis representativa för populationen. 4.1 Arbetslöshetskassorna sammanlade den anställningstid som institutionen i utlandet hade intygat Eftersom beräkningen av ersättningens storlek sker utifrån det svenska regelverket, får det betydelse för de sökandes normalarbetstid och arbetsvillkor hur arbetslöshetskassorna sammanlägger deras anställningar. Arbetslöshetskassorna sammanlade anställningstid i enlighet med förordningens artikel 61.1 när de sökande har arbetat i ett annat EU/EES-land eller Schweiz. Det innebär att arbetslöshetskassorna i princip sammanlade perioder med försäkrad och oförsäkrad anställning i alla fall som institutionen i arbetslandet hade intygat för att fastställa arbetsvillkoret och normalarbetstiden. Det förekom både försäkrat och oförsäkrat arbete i kartläggningen. IAF beräknar att i 94 procent hade sökande haft försäkrad anställning utomlands under ramtiden. I 6 procent 28 beräknar IAF att de sökande endast hade haft oförsäkrat arbete. Det förekom dessutom att sökande hade haft både försäkrad och oförsäkrad anställning under ramtiden. 28 I ett ärende har arbetslöshetskassan Vision återkommit till IAF efter genomförd kartläggning och påtalat att de gjort om beräkningen på så sätt att tid med oförsäkrat arbete ingår i beräkningen av normalarbetstiden. 22 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

23 4.1.1 Arbetslöshetskassorna tillämpade överhoppningsbar tid även för perioder intjänade i annat EU/EES-land eller Schweiz När det fanns en annan försäkrad sysselsättning än anställning på intygen, hade arbetslöshetskassorna bedömt tiden som antingen överhoppningsbar eller som försäkrad diversetid. När de sökande hade haft exempelvis sjukpenning eller föräldrapenning hoppade arbetslöshetskassorna över tiden när de fastställde normalarbetstiden. Det innebär att arbetslöshetskassorna behandlade händelser som inträffat i utlandet som om de inträffat i Sverige. Det förekom fall där det fanns tid med arbetslöshetsersättning i utlandet eller U2- resa. Vanligtvis beräknade arbetslöshetskassorna dessa som försäkrad diversetid när de hade fastställt normalarbetstiden och arbetsvillkoret, med vissa undantag. I undantagen beräknade arbetslöshetskassorna tiden som överhoppningsbar, trots att det inte är förenligt med reglerna om överhoppningsbar tid i ALF. 29 I vissa fall intygade den behöriga institutionen i utlandet att de sökande hade haft perioder med endast frivillig försäkring. Arbetslöshetskassorna beräknade då sådan tid som försäkrad diversetid. Det gällde främst ärenden från Danmark Provisoriska beslut som förkortar handläggningstiden Arbetslöshetskassorna kan göra en provisorisk beräkning av förmåner enligt tillämpningsförordningen 30. I avvaktan på att de fick in underlaget från den behöriga institutionen i arbetslandet var det två arbetslöshetskassor som hade använt sig av provisoriska beslut. De hade beräknat arbetsvillkor och normalarbetstid samt fattat beslut om ersättning utan att räkna med arbetet från utlandet. 4.2 Sammanläggning av försäkringsperioder från utlandet gav inkomstrelaterad ersättning Sammanläggningen av försäkringsperioder har betydelse för om de sökande blir berättigade till grundbelopp eller inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning i Sverige. En sökande har rätt till inkomstrelaterad ersättning efter 12 månaders sammanhängande medlemskap i en arbetslöshetskassa enligt svensk lagstiftning (se avsnitt 2.2). En försäkringsperiod i utlandet motsvarar medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa. I tabellen nedan framgår i hur stor del av fallen som Lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring 30 Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 23

24 arbetslöshetskassorna bedömde att de sökande uppfyllde villkoren för inkomstrelaterad ersättning. Tabell 3: Andel sökande i kartläggningen som har haft inkomstrelaterad ersättning respektive ersättning med grundbelopp. Andelsskattning i procent Ersättning med grundbelopp 34 Inkomstrelaterad ersättning 66 Totalt 100 IAF beräknar att arbetslöshetskassorna i 66 procent av ärendena bedömde att den sökande uppfyllde villkoren för inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning, vilket tabell 3 visar. De som fick grundbeloppet hade av olika skäl inte haft 12 månaders sammanhängande försäkringstid. Bland annat berodde det på att de sökande hade: haft en period med oförsäkrad anställning eller oförsäkrad diversetid i arbetslandet haft en anställning eller diversetid i Sverige utan att ha varit medlem i en arbetslöshetskassa aldrig sökt inträde i någon arbetslöshetskassa i Sverige efter arbetet utomlands, eller sökt inträde i en arbetslöshetskassa i Sverige för sent efter utlandsarbetet för att få en sammanhängande försäkringsperiod Ersättning efter oförsäkrad anställning utomlands Sökande som enbart hade haft oförsäkrad anställning utomlands fick ersättning i Sverige. Arbetslöshetskassorna lade för dessa fall den oförsäkrade anställningen som grund för hela eller delar av arbetsvillkoret och/eller normalarbetstiden. Om de sökande inte hade varit med i en svensk arbetslöshetskassa under den oförsäkrade anställningen blev de beviljade ersättning med grundbeloppet. Arbetslöshetskassorna tolkade alltså artikel 61.1 i förordningen som att oförsäkrat arbete i annat EU/EES-land eller Schweiz berättigar till ersättning med grundbeloppet Arbetslöshetskassorna behandlade försäkrade perioder i utlandet som om de ägt rum i Sverige IAF har kartlagt sammanläggningen av försäkringsperioder när den sökande blivit beviljad inkomstrelaterad ersättning. Arbetslöshetskassorna lade samman de försäkrade perioder som institutionen i arbetslandet hade intygat i alla ärenden där den sökande hade fått inkomstrelaterad ersättning. Det innebär att 24 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

25 arbetslöshetskassan behandlade perioderna som om de hade ägt rum i Sverige. Försäkrad period hade varit tid med anställning föräldraledighet sjukdom arbetslöshetsersättning U2-resa studier avgångsvederlag frivillig arbetslöshetsförsäkring i utlandet. Vanligtvis var det bara försäkrad anställning utomlands som arbetslöshetskassorna hade haft att sammanlägga Motstridiga uppgifter bedömde arbetslöshetskassorna vanligtvis till fördel för de sökande Det förekom ärenden med motstridiga uppgifter. När det av dokumentationen inte framgick att arbetslöshetskassan hade kompletterat de motstridiga uppgifterna bedömde arbetslöshetskassorna vanligtvis uppgifterna till den sökandes fördel. Exempelvis fanns det uppgifter på intygen om att perioder varit både försäkrade och oförsäkrade i ett par ärenden. I de ärendena bedömde arbetslöshetskassorna perioden som försäkrad. I vissa ärenden där det fanns motstridiga uppgifter hade arbetslöshetskassan tagit kontakt med den behöriga institutionen i arbetslandet för ett förtydligande. Förtydligandena skedde dels via e-post, dels via utfärdandet av nya SED-intyg. Arbetslöshetskassan i Sverige bedömde sedan ärendet utifrån de kompletterande uppgifterna. I vissa fall hade de sökande lämnat en annan uppgift än institutionen i det andra landet. Bland dem förekom det att arbetslöshetskassan hade utgått från uppgifterna från de sökande, vilket inte är i enlighet med förordningen. Förordningen säger att den klassificering som arbetslandet har gjort av en period ska gälla Mindre än 12 månaders sammanhängande försäkringsperiod gav rätt till inkomstrelaterad ersättning Arbetslöshetskassorna kan godkänna ett kortare avbrott i en försäkringsperiod förutsatt att de sökande gjort vad de kunnat för att få en sammanhängande period 31. IAF beräknar att i cirka 6 procent av ärendena där de sökande fick inkomstrelaterad ersättning hade de inte haft 12 månaders sammanhängande försäkringsperiod eller medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa. Den oförsäkrade diversetiden hade uppstått mellan eller efter anställningar i ett annat 31 Kammarrätten i Stockholms dom av den 30 september 2009 i mål nr Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 25

26 EU/EES-land eller Schweiz fram till att de sökande anmälde sig på Arbetsförmedlingen i Sverige. När den oförsäkrade diversetiden hade varit mellan två anställningar hade den varat mellan 4 och 30 dagar. När den oförsäkrade diversetiden hade varit efter anställningen hade den varat mellan 4 och 33 dagar. I vissa fall hade de sökande arbetat i Norden innan arbetslösheten. Arbetslöshetskassan kan därför ha bedömt att den nordiska konventionens femårsregel omfattat dem som hade haft oförsäkrad diversetid efter en anställning (se avsnitt 2.1). Sökande som omfattas av nordiska konventionen kan anmäla sig på Arbetsförmedlingen inom 8 veckor från det att anställningen i annat nordiskt land avslutas och ändå ha rätt till inkomstrelaterad ersättning. Det har inte ingått att kartlägga hur de sökande fått inträde i den svenska arbetslöshetsförsäkringen (se avsnitt 1.4). Sökande som fortsätter att vara med i arbetslöshetskassan i Danmark IAF noterade att det fanns personer som arbetat i Danmark före arbetslösheten och sedan fortsatte att vara medlemmar i en dansk arbetslöshetskassa efter att de ansökt om inträde i och ersättning från en arbetslöshetskassa i Sverige. Att de fortfarande var medlemmar i en dansk arbetslöshetskassa framgick på intygen som den behöriga institutionen i Danmark hade utfärdat. En arbetslöshetskassa begärde att de sökande skulle begära utträde från den danska arbetslöshetskassan innan de beviljade inträde och ersättning. 4.3 Medlemskap i svensk arbetslöshetskassa under vistelse utomlands Av de som fick inkomstrelaterad ersättning fortsatte en del att vara medlemmar i en svensk arbetslöshetskassa under hela eller delar av både oförsäkrat och försäkrat arbete utomlands. När de sökande hade varit medlemmar i en svensk arbetslöshetskassa under oförsäkrat arbete utomlands bedömde arbetslöshetskassorna alla sådana perioden som försäkrade. En sökande som är medlem i en svensk arbetslöshetskassa under oförsäkrad anställning i EU/EESland eller Schweiz anses vara försäkrad enligt svensk domstolspraxis Vanligt med försäkrat arbete utomlands och medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa Många som hade arbetat i ett annat EU/EES-land eller Schweiz hade varit medlemmar i en svensk arbetslöshetskassa samtidigt. IAF beräknar att de sökande i 21 procent av ärendena hade varit medlemmar i en svensk arbetslöshetskassa under hela eller delar av perioden med försäkrat arbete i utlandet. De sökande hade alltså varit försäkrade i arbetslandet och samtidigt haft ett medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa. Detta trots att man endast kan tillhöra ett lands lagstiftning i taget enligt förordningen. 26 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

27 4.3.2 Oförsäkrat arbete utomlands med medlemskap i svensk arbetslöshetskassa ger de sökande inkomstrelaterad ersättning IAF beräknar att det var cirka 3 procent av de sökande som hade haft oförsäkrat arbete i utlandet och samtidigt varit medlemmar i en svensk arbetslöshetskassa. Arbetslöshetskassorna bedömde dessa som försäkrade. De sökande fick därmed inkomstrelaterad ersättning i enlighet med svensk domstolspraxis. Av de som fick ersättning med grundbeloppet hade ingen varit medlem i en svensk arbetslöshetskassa under tid med oförsäkrat arbete Medlem i svensk arbetslöshetskassa med diversetid IAF beräknar att cirka 7 procent av de sökande hade haft diversetid mellan anställningar i annat EU/EES-land eller Schweiz, eller efter en sådan anställning, fram till att de anmälde sig på Arbetsförmedlingen i Sverige. Av dessa beräknar IAF att i drygt hälften hade diversetiden varat i upp till 30 dagar, i resterande fallen hade diversetiden varat i mer än 30 och upp till 150 dagar. Under diversetiden hade de sökande varit medlemmar i en svensk arbetslöshetskassa och därefter fått inkomstrelaterad ersättning i alla ärenden. 4.4 Otydligt om tid med avgångsvederlag är försäkrad period IAF noterade att när det fanns avgångsvederlag på underlagen framgick det inte alltid om det var en försäkrad eller oförsäkrad period. Detta har att göra med att avgångsvederlag redovisas under en egen punkt på blankett E301 och U1. Under denna punkt framgår det inte om perioden har varit försäkrad. Det gör att en arbetslöshetskassa kan ha svårt att bedöma hur de ska sammanlägga den. När de sökande fick avgångsvederlag behandlade arbetslöshetskassorna tiden som försäkrad i alla ärenden. Det gällde oavsett om arbetslandet hade preciserat om perioden hade varit försäkrad eller oförsäkrad. 4.5 U1 var det vanligaste förekommande intyget När arbetslöshetskassan handlägger ärenden från utlandet använder de intyg som den behöriga institutionen i arbetslandet har utfärdat (se avsnitt 2.4). I de ärenden där det fanns underlag var det antingen ett SED-intyg eller en E- blankett. IAF beräknar att det i cirka 87 procent av fallen fanns ett U1-intyg, vilket tabell 4 nedan visar. I vissa fall fanns det både ett U1-intyg och ett U002- eller U017-intyg. Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 27

28 Tabell 4: Olika typer av intyg som arbetslöshetskassorna har haft som underlag i ärendena från EU/EES-länder och Schweiz i kartläggningen. Andelsskattning Typ av intyg i procent U1* 86,5 U002** 7,7 E301 4,1 Intyg saknas 0,4 U017** 1,2 Totalt 100 *Bland dessa ärenden kan intyg U002 och/eller U017 komplettera U1-intyget. **I dessa ärenden fanns enbart U002- respektive U017-intyg. Det framgår också av tabell 4 att arbetslöshetskassorna saknade intyg från en behörig institution i mindre än 1 procent av ärendena. I de ärendena fattade arbetslöshetskassorna provisoriska beslut (se för provisoriska beslut). När den behöriga institutionen i utlandet hade utfärdat en E301-blankett fanns det i vissa fall perioder med överhoppningsbar tid. Detta kan ha gjort att institutionen i utlandet utfärdat E301-blanketten innan SED-intygen kom i bruk, vilket kan förklara att E301-blanketter förekom i ärendena. Komplettering av ärenden från utlandet Arbetslöshetskassorna kompletterade underlagen för att göra sammanläggningen i vissa fall. I dessa använde de till exempel lönespecifikationer för att styrka arbete utomlands eller e-postkorrespondens med handläggare på den behöriga institutionen i det andra landet. Att arbetslöshetskassorna godkände olika typer av underlag stämmer överens med administrativa kommissionens beslut om att godta all relevant information i alla handlingar som en annan institution har utfärdat (se avsnitt 2.4). Det förekom fall där arbetslöshetskassorna utgått från uppgifter som de sökande hade lämnat istället för uppgifter som fanns på intyg från institutionen i arbetslandet (se avsnitt om motstridiga uppgifter). 28 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

29 5 Slutdiskussion Den fria rörligheten är en viktig princip inom EU, och att de sociala trygghetssystemen är samordnade är en viktig del för att uppfylla den principen. Personer som bor och arbetar i skilda länder eller flyttar mellan länder får på så sätt ett skydd om de blir arbetslösa enligt bestämmelserna i förordningen. För att kunna garantera rättssäkerheten och likabehandlingen är det viktigt att sammanläggningen av anställnings- och försäkringsperioder sker enhetligt mellan arbetslöshetskassorna. IAF har kartlagt på 549 ärenden fördelade på 21 arbetslöshetskassor Resultatet från kartläggningen har generaliserats från urvalet till populationen. Sammanläggning av anställningsperioder De som blir arbetslösa i ett EU/EES-land eller Schweiz men som inte har arbetat i det landet i tillräcklig omfattning för att få arbetslöshetsersättning, kan tillgodoräkna sig anställning som de utfört i ett annat EU/EES-land eller Schweiz. Arbetslöshetskassorna behandlade perioder från utlandet som om de sökande hade utfört dem i Sverige i enlighet med artikel 61.1 i förordningen. Det innebär bland annat att arbetslöshetskassorna sammanlade både försäkrat och oförsäkrat arbete från utlandet till grund för hela eller delar av arbetsvillkoret och/eller normarbetstiden. Det medför att oförsäkrad anställning utomlands gav rätt till ersättning med grundbeloppet i Sverige, även om det inte berättigade till arbetslöshetsersättning i arbetslandet. Arbetslöshetskassorna tolkade således förordningen som att oförsäkrat arbete utomlands berättigar till grundbeloppet, eftersom det finns en grundförsäkring i Sverige. En person som ansöker om ersättning kan ha haft överhoppningsbar- och diversetid under ramtiden, och enligt förordningen ska arbetslöshetskassorna behandla sådana perioder som om de hade inträffat i Sverige. Arbetslöshetskassorna hoppade också över tid och räknade med diversetid enligt svenska regler. I vissa fall hoppade de över tid med arbetslöshetsersättning i utlandet och U2-resa, trots att det inte är överhoppningsbar tid enligt ALF. Sammanläggning av försäkringsperioder För att få inkomstrelaterad ersättning måste de sökande ha 12 månaders sammanhängande medlemskap enligt svenska regler. De kan tillgodoräkna sig försäkringsperioder som de intjänat utomlands för att få inkomstrelaterad ersättning enligt förordningen. När arbetslöshetskassorna bedömde om de sökande hade uppfyllt medlemsvillkoret, tog de hänsyn till försäkringsperioder som de sökande hade haft utomlands. Arbetslöshetskassorna bedömde med andra ord försäkringsperioderna utomlands som om de sökande hade gjort perioderna i Sverige. Försäkringsperioderna från utlandet innefattade bland annat föräldraledighet, sjukdom och anställning. IAF beräknar att arbetslöshetskassorna i 6 procent av ärendena bedömde att den sökande hade haft en sammanhängande försäkringsperiod på 12 månader trots Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 29

30 att han eller hon hade haft avbrott i försäkringsperioden. Avbrotten hade varat i upp till 33 dagar. Det gällde avbrott både i försäkringsperioder mellan anställningar i utlandet och efter en anställning utomlands. Förutsatt att de sökande hade gjort vad de kunnat för att få en sammanhängande försäkringsperiod finns det en Kammarrättsdom som godkänner kortare avbrott i försäkringsperioden. Avbrottet i ärendet i domen varade i 3 dagar. När det gäller avbrott i försäkringsperioden hade arbetslöshetskassornas hantering varit fördelaktig för de sökande. Arbetslöshetskassorna går inte alltid på uppgifter från behörig institution För att kunna göra sammanläggningen behöver arbetslöshetskassorna uppgifter från arbetslandet. I nästan alla fall fanns det intyg från en behörig institution. I undantagsfallen tog arbetslöshetskassorna provisoriska beslut. Arbetslöshetskassorna kan förkorta handläggningstiden genom att fatta provisoriska beslut i enlighet med tillämpningsförordningen. Handläggningstiden kan bli lång eftersom arbetslöshetskassorna måste vänta på intyg från arbetslandet. I vissa fall fanns det motstridiga uppgifter. Det var både ärenden där arbetslandet intygat att samma period varit försäkrad och oförsäkrad, samt ärenden där den sökande lämnade en annan uppgift än arbetslandet. I sådana ärenden förekom det att arbetslöshetskassan utgick från de uppgifter som var mest fördelaktiga för den sökande. Det innebar bland annat att arbetslöshetskassan utgick från uppgifter från de sökande istället för de uppgifter som fanns i intyget från arbetslandet. Arbetslöshetskassorna följde i dessa fall inte förordningen som säger att de ska utgå från de uppgifter som institutionen i det andra landet har intygat. I underlagen har IAF noterat att det inte framgick om avgångsvederlag var en försäkrad eller oförsäkrad period på det vanligaste förekommande intyget, U1- intyg. Arbetslöshetskassorna hade dock behandlat avgångsvederlag till den sökandes fördel, det vill säga som en försäkrad period. Medlemskap i svensk arbetslöshetskassa täcker upp för oförsäkrad period utomlands Förordningen säger att en person bara kan omfattas av lagstiftningen i ett land åt gången. Samtidigt konstaterar en Regeringsrättsdom att det är möjligt att vara medlem i en arbetslöshetskassa i Sverige under tiden som man arbetar i ett annat land. Regeringsrätten säger att frågan om medlemskap är självständigt reglerat i förhållande till frågan om försäkringsskydd. IAF beräknar att 22 procent av de med inkomstrelaterad ersättning hade varit medlemmar i en svensk arbetslöshetskassa under en period med försäkrat arbete utomlands. Arbetslöshetskassorna tillämpade Regeringsrättens dom och efterföljande Kammarrättsdomar. Domarna har gett de sökande rätt till inkomstrelaterad ersättning efter oförsäkrat arbete utomlands, förutsatt att de varit medlemmar i Sverige under tiden. 30 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

31 IAF kan konstatera att de sökande gynnats av att vara medlemmar i en svensk arbetslöshetskassa under en vistelse utomlands, och att de kunde få inkomstrelaterad ersättning även om de hade haft en oförsäkrad period utomlands. Det gällde både för de som hade haft en oförsäkrad anställning och diversetid utomlands. Det innebär att ett medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa täcker upp för oförsäkrade perioder från utlandet. En sökande som tidigare omfattats av svensk lagstiftning och exempelvis haft en oförsäkrad anställning i Danmark i 7 månader, kan vid återkomsten till Sverige bli berättigad till inkomstrelaterad ersättning om han eller hon har varit medlem i en svensk arbetslöshetskassa under den oförsäkrade anställningen. Om den sökande inte hade varit medlem i en svensk arbetslöshetskassa under den oförsäkrade anställningen kan han eller hon endast bli berättigad till grundbeloppet. Den som fortsätter att vara medlem i en svensk arbetslöshetskassa under en vistelse utomlands kan alltså röra sig mellan länder utan att tänka på försäkringstillhörigheten i respektive land. Detta gäller förutsatt att man planerar att återvända till Sverige och vid arbetslöshet ansöka om ersättning. Arbetslöshetskassorna behandlade dock dessa på ett enhetligt sätt. IAF ansåg i ett remissvar till den parlamentariska socialförsäkringsutredningen att det finns skäl att ändra den svenska lagstiftningen så att det inte blir möjligt att vara oförsäkrad i arbetslandet och ändå få tillgång till den svenska inkomstbortfallsförsäkringen 32. Regeringen har också tillsatt en utredning som ska belysa vad medlemskapet innebär för den enskilde ur ett unionsrättsligt perspektiv 33. Slutsats Arbetslöshetskassorna tillämpade i huvudsak artikel 61.1 i förordningen på ett enhetligt sätt. Det innebär att arbetslöshetskassorna med endast vissa undantag behandlade anställningar och perioder där de sökande har varit försäkrade utomlands som om de hade inträffat i Sverige. När arbetslöshetskassorna hade använt anställningar och perioder som de sökande haft utomlands hade de också tagit hänsyn till svensk rättspraxis. Exempelvis hade de sökande som varit medlem i en svensk arbetslöshetskassa under oförsäkrat arbete utomlands fått inkomstrelaterad ersättning. IAF kan också konstatera att arbetslöshetskassorna i huvudsak tillämpade regelverket om sammanläggning likadant. 32 Remissvar avseende SOU 2011:74 I gränslandet Social trygghet vid gränsarbete i Norden, Dnr:2012/74 M1. 33 Kommittédirektiv Svensk social trygghet i en internationell värld. Dir. 2014:109 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 31

32 Bilagor Bilaga 1: Tabell över populationen fördelat på arbetsland Antal ärenden där den ersättningssökande har arbetat i ett annat EU/EES-land 34 eller Schweiz. Tabellen är fördelad på arbetsland och där den sökande har påbörjat en ersättningsperiod under Antal Land ärenden Norge 647 Danmark 607 Storbritannien 64 Finland 45 Spanien 36 Tyskland 31 Irland 15 Nederländerna 13 Schweiz 13 Österrike 12 Frankrike 10 Island 10 Italien 9 Grekland 7 Malta 6 Polen 6 Belgien 3 Cypern 3 Tjeckien 3 Ungern 3 Luxemburg 2 Bulgarien 1 Estland 1 Portugal 1 Rumänien 1 Slovakien 1 Totalt EES-länder är Norge, Island och Liechtenstein. 32 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

33 Bilaga 2: Tabell över populationen fördelat på arbetslöshetskassa Antal ärenden där den ersättningssökande har arbetat i ett annat EU/EES-land 35 eller Schweiz. Ärendena i tabellen är, fördelade på arbetslöshetskassa och där den sökande har påbörjat en ersättningsperiod under Arbetslöshetskassa Population Urval Alfa Akademikernas Unionens Byggnadsarbetarnas Handelsanställdas Kommunalarbetarnas Hotell- och Restauranganställdas SEKO:s IF Metalls Transportarbetarnas Ledarnas Elektrikernas Fastighets Livsmedelsarbetarnas Lärarnas Småföretagarnas 9 9 Finans- och Försäkringsbranschens 4 4 GS 4 4 STs 3 3 Sveriges arbetares 2 2 Visions 2 2 Totalt EES-länder är Norge, Island och Liechtenstein. Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 33

34 Bilaga 3:Urval IAF:s granskning är baserad på ett stratifierat oberoende slumpmässigt urval av ärenden. För att säkerställa att granskningens resultat är generaliserbara utifrån antalet granskade ärenden, har urvalets storlek bestämts utifrån: n = n 0 1+ n 0 N, där n 0 = ( z e )2 p(1 p) För att säkerställa en jämn representation av arbetslöshetskassor har urvalet fördelats proportionerligt mellan de olika arbetslöshetskassorna utifrån dess andel av den totala mängden ärenden: n h = N h N n N = antal ärenden totalt N h = antal ärenden i arbetslöshetskassa h n = urvalets storlek totalt n h = urvalets storlek i arbetslöshetskassa h e = högsta tolererade felmarginal som sätts till 0,04 (innebär +/-4 procentenheter) p = teoretisk andel på 0,5 (ger högsta möjliga varians) z = värde på 1,96 (används vid 95-procentigt konfidensintervall) 34 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

35 Bilaga 4: Tabeller med felmarginaler I bilagan redovisar IAF statistiska felmarginaler för resultaten från den urvalsbaserade kartläggningen. Försäkrat och oförsäkrat arbete Andel sökande som har haft försäkrad anställning respektive endast oförsäkrat arbete (avsnitt 4.1) Andelsskattning (%) Felmarginal (%-enheter) Försäkrad anställning 93,7 1,8 Endast oförsäkrat arbete 6,3 1,8 Inkomstrelaterad ersättning och grundbelopp Antal sökande som har haft inkomstrelaterad ersättning respektive ersättning med grundbelopp (avsnitt 4.2, tabell 3) Andelsskattning (%) Felmarginal (%-enheter) Inkomstrelaterad ersättning 66,3 3,0 Endast grundbelopp 33,7 3,0 Inkomstrelaterad ersättning med mindre än 12 månaders sammanhängande försäkringsperiod Andel av sökande som fick inkomstrelaterad ersättning som inte hade haft 12 månaders sammanhängande försäkringsperiod eller medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa (avsnitt 4.2.6) Andels- Felmarginal skattning (%) (%-enheter) Minde än 12 månaders sammanhängande period 7,4 2,3 Försäkrat arbete utomlands och medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa Andel sökande som hade varit medlemmar i en svensk arbetslöshetskassa under hela eller delar av perioden med försäkrat arbete i utlandet (avsnitt 4.3.1) Försäkrat arbete och medlem i svensk arbetslöshetskassa Andels- Felmarginal skattning (%) (%-enheter) 20,9 2,8 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 35

36 Oförsäkrat arbete utomlands och medlemskap i svensk arbetslöshetskassa Andel sökande som hade haft oförsäkrat arbete i utlandet och samtidigt varit medlemmar i en svensk arbetslöshetskassa (avsnitt 4.3.2) Oförsäkrat arbete och medlem i svensk arbetslöshetskassa Andelsskattning (%) Felmarginal (%-enheter) 3,1 1,2 Medlem i svensk arbetslöshetskassa med diversetid Andel sökande som hade haft diversetid mellan anställningar i annat EU/EESland eller Schweiz, eller efter en sådan anställning, fram till att de anmälde sig på Arbetsförmedlingen i Sverige (avsnitt 4.3.3) Andels- Felmarginal skattning (%) (%-enheter) Diversetid mellan anställningar 7,1 1,8 Förekomst av olika intyg som underlag Olika typer av intyg som arbetslöshetskassorna har haft som underlag i ärendena från EU/EES-länder och Schweiz (avsnitt 4.5, tabell 4) Andelsskattning (%) Felmarginal (%-enheter) U1* 86,5 2,4 U002** 7,7 2,0 E301 4,1 1,4 Intyg saknas 0,4 0,5 U017** 1,2 0,8 36 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

37 Bilaga 5: Artikel i EU-förordning nr 883/2204 Artikel 11 Allmänna bestämmelser 1. De personer som denna förordning tillämpas på skall omfattas av endast en medlemsstats lagstiftning. Denna lagstiftning skall fastställas i enlighet med denna avdelning. 2. Vid tillämpningen av denna avdelning skall de personer som med anledning av sitt arbete som anställd eller sin verksamhet som egenföretagare erhåller en kontantförmån anses utöva denna verksamhet. Detta skall inte gälla ersättning i form av pensioner vid invaliditet, ålderdom eller till efterlevande eller ersättning i form av pension vid olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar och inte heller kontanta sjukvårdsförmåner som är obegränsade i tid. 3. Om inget annat följer av artiklarna 12-16, skall a) en person som arbetar som anställd eller bedriver verksamhet som egenföretagare i en medlemsstat omfattas av lagstiftningen i den medlemsstaten, b) en offentligt anställd omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat till vilken den förvaltning som sysselsätter denne hör, c) en person som erhåller arbetslöshetsersättning i enlighet med artikel 65 enligt lagstiftningen i den medlemsstat där denne är bosatt omfattas av den medlemsstatens lagstiftning, d) en person som är inkallad eller återinkallad till militärtjänstgöring eller civil tjänstgöring i en medlemsstat omfattas av lagstiftningen i den medlemsstaten, e) en person på vilken a-d inte är tillämpliga omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där denne är bosatt, utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i denna förordning enligt vilka personen har rätt till förmåner enligt lagstiftningen i en eller flera andra medlemsstater. 4. Vid tillämpningen av denna avdelning skall arbete som anställd eller verksamhet som egen företagare vilket normalt utförs ombord på ett havsgående fartyg som för en medlemsstats flagg betraktas som arbete utfört i denna medlemsstat. Dock skall den som är anställd på ett fartyg under en medlemsstats flagg och som får sin lön för denna verksamhet från ett företag eller en person som har sitt säte eller är bosatt i en annan medlemsstat, omfattas av den sistnämnda medlemsstatens lagstiftning, om han är bosatt i den staten. Det företag eller den person som betalar lönen skall betraktas som arbetsgivare vid tillämpningen av den lagstiftningen. 5. Arbete som innebär att en medlem av flygbesättningen eller kabinbesättningen utför tjänster som rör passagerar- eller godsbefordran, ska anses vara arbete som bedrivs i den medlemsstat där stationeringsorten, enligt definitionen i bilaga III till förordning (EEG) nr 3922/91, är belägen. Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 37

38 Artikel 12 Särskilda bestämmelser 1. En person som är anställd i en medlemsstat hos en arbetsgivare som normalt bedriver sin verksamhet där skall, när personens arbetsgivare sänder ut denne för att för arbetsgivarens räkning utföra ett arbete i en annan medlemsstat, fortsatt omfattas av lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten, under förutsättning att detta arbete inte förväntas vara längre än 24 månader och att personen inte sänds ut för att ersätta någon annan person. 2. En person som normalt bedriver verksamhet som egenföretagare i en medlemsstat och som skall bedriva liknande verksamhet i en annan medlemsstat, skall fortsätta att omfattas av lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten, under förutsättning att verksamheten inte förväntas vara längre än 24 månader. Artikel 13 Verksamhet i två eller flera medlemsstater 1. En person som normalt arbetar som anställd i två eller flera medlemsstater skall omfattas av a) lagstiftningen i den medlemsstat där han är bosatt, om han utför en väsentlig del av sitt arbete i den medlemsstaten eller om han är anställd av flera företag eller av flera arbetsgivare som har sitt säte eller har sin verksamhet i olika medlemsstater, eller b) lagstiftningen i den medlemsstat där det företag eller den arbetsgivare som sysselsätter honom har sitt säte eller har sin verksamhet, om han inte utför en väsentlig del av sitt arbete i den medlemsstat där han är bosatt. 2. En person som normalt bedriver verksamhet som egenföretagare i två eller flera medlemsstater skall omfattas av a) lagstiftningen i den medlemsstat där han är bosatt, om han bedriver en väsentlig del av sin verksamhet i denna medlemsstat, eller b) lagstiftningen i den medlemsstat där hans verksamhets huvudsakliga intressen finns, om han inte är bosatt i en av de medlemsstater där han bedriver en väsentlig del av sin verksamhet. 3. En person som normalt arbetar som anställd och bedriver verksamhet som egenföretagare i olika medlemsstater skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där han har anställning eller, om han bedriver verksamhet i två eller flera medlemsstater, av den lagstiftning som fastställs i enlighet med punkt En person som är offentligt anställd i en medlemsstat och som samtidigt arbetar som anställd och/eller bedriver verksamhet som egenföretagare i en eller flera andra medlemsstater, skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat till vilken den förvaltning som sysselsätter honom hör. 5. De personer som avses i punkterna 1 4 skall vid tillämpningen av den lagstiftning som fastställs i enlighet med dessa bestämmelser behandlas som om de arbetar som anställda eller bedriver verksamhet som egenföretagare i den berörda medlemsstaten samt får alla sina inkomster därifrån. 38 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

39 Artikel 14 Frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring 1. Artiklarna skall inte tillämpas på frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring, utom i de fall då det i en medlemsstat, för någon av de grenar som avses i artikel 3.1, bara finns ett system för frivillig försäkring. 2. När en person enligt lagstiftningen i en medlemsstat omfattas av en obligatorisk försäkring i den medlemsstaten, får denna person inte i en annan medlemsstat omfattas av en frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring. I samtliga övriga fall där det för en viss gren går att välja mellan flera system för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring skall den berörda personen endast anslutas till det system denne har valt. 3. När det gäller förmåner vid invaliditet och ålderdom samt förmåner för efterlevande, får dock den berörda personen anslutas till en frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring i en medlemsstat, även om han automatiskt omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning, om han vid något tillfälle under sitt tidigare yrkesliv har omfattats av lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten på grund av eller till följd av arbete som anställd eller verksamheten som egenföretagare och om sådan dubbel försäkring uttryckligen eller underförstått medges enligt lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten. 4. Om rätten till frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring enligt lagstiftningen i en medlemsstat villkoras av att mottagaren är bosatt i den medlemsstaten, skall likabehandling av bosättning i en annan medlemsstat enligt artikel 5 b enbart tillämpas på personer som vid något tillfälle tidigare omfattats av lagstiftningen i den första medlemsstaten på grundval av att de arbetat som anställda eller bedrivit verksamhet som egenföretagare. Artikel 15 Europeiska gemenskapernas extraanställda Europeiska gemenskapernas extraanställda får välja att omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där de är anställda, den medlemsstats lagstiftning av vilken de senast omfattades eller lagstiftningen i den medlemsstat i vilken de är medborgare, när det gäller andra bestämmelser än de som gäller familjeförmåner som beviljas enligt anställningsvillkoren för dessa personer. Denna rätt att välja får bara utnyttjas en gång och gäller från och med den dag då anställningen påbörjas. Artikel 16 Undantag från bestämmelserna i artiklarna Två eller flera medlemsstater, dessa medlemsstaters behöriga myndigheter eller de organ som utses av dessa myndigheter får komma överens om att föreskriva undantag från bestämmelserna i artiklarna till förmån för vissa personer eller persongrupper. 2. En person som uppbär en pension eller flera pensioner enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater och som är bosatt i en annan medlemsstat, får på egen begäran undantas från tillämpningen av lagstiftningen i den sistnämnda medlemsstaten, om han inte omfattas av denna lagstiftning med anledning av anställning eller verksamhet som egenföretagare. Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 39

40 Bilaga 6: Artikel 65 i EU-förordning nr 883/2204 Arbetslösa som var bosatta i en annan medlemsstat än i den behöriga staten 1. En person som är delvis eller periodvis arbetslös och som under sin senaste anställning eller period av verksamhet som egenföretagare var bosatt i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten skall ställa sig till arbetsgivarens eller arbetsförmedlingens förfogande i den behöriga medlemsstaten. Personen skall erhålla förmåner i enlighet med lagstiftningen i den behöriga medlemsstaten som om personen vore bosatt i denna stat. Förmånerna skall utges av institutionen i den behöriga medlemsstaten. 2. En helt arbetslös person som under sin senaste anställning eller period av verksamhet som egenföretagare var bosatt i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten och som fortsätter att vara bosatt i den medlemsstaten eller återvänder till denna, skall ställa sig till arbetsförmedlingens förfogande i den medlemsstat där han är bosatt. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 64 får en helt arbetslös person som en kompletterande åtgärd ställa sig till arbetsförmedlingens förfogande i den medlemsstat där han hade sin senaste anställning eller period av verksamhet som egenföretagare. En arbetslös person som inte är gränsarbetare som inte återvänder till bosättningsmedlemsstaten skall ställa sig till arbetsförmedlingens förfogande i den medlemsstat vars lagstiftning han senast omfattades av. 3. Den arbetslösa person som avses i punkt 2 första meningen skall registrera sig som arbetssökande vid den behöriga arbetsförmedlingen i den medlemsstat där han är bosatt, underkasta sig det kontrollförfarande som organiseras där och rätta sig efter de villkor som fastställs i denna medlemsstats lagstiftning. Om personen väljer att även registrera sig som arbetssökande i den medlemsstat där han hade sin senaste anställning eller period av verksamhet som egenföretagare skall han uppfylla de skyldigheter som är tillämpliga i den medlemsstaten. 4. Tillämpningen av punkt 2 andra meningen och av punkt 3 andra meningen samt arrangemangen för informationsutbyte, samarbete och ömsesidigt bistånd mellan institutioner och organ i bosättningsmedlemsstaten och den medlemsstat där personen senast var sysselsatt skall fastställas i tillämpningsförordningen. 5. a) Den arbetslösa person som avses i punkt 2 första och andra meningarna skall erhålla förmåner i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där han är bosatt som om han hade omfattats av den lagstiftningen under sitt senaste arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare. Förmånerna skall utges av institutionen på bosättningsorten. b) En arbetstagare som inte är gränsarbetare och som har beviljats förmåner på bekostnad av den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning personen senast omfattades av skall dock vid återkomsten till bosättningsmedlemsstaten till att börja med erhålla förmåner i enlighet med artikel 64, varvid förmånerna enligt led a inte skall utgå under den period personen erhåller förmåner enligt den lagstiftning som han senast omfattades av. 6. De förmåner som utges av institutionen på bosättningsorten enligt punkt 5 skall fortsatt bekostas av denna. Den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning personen senast omfattades av skall dock med förbehåll för punkt 7 40 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

41 ersätta den behöriga institutionen på bosättningsorten med hela det förmånsbelopp som utgetts av den senare institutionen under de första tre månaderna. Ersättningsbeloppet under denna period får inte överstiga ersättningsbeloppet vid arbetslöshet enligt den behöriga medlemsstatens lagstiftning. I det fall som avses i punkt 5 b skall den period under vilken förmånerna utges enligt artikel 64 dras av från den period som avses i andra meningen i denna punkt. Förfarandena för ersättning skall fastställas i tillämpningsförordningen. 7. Den ersättningsperiod som anges i punkt 6 skall emellertid förlängas till fem månader när den berörda personen under de föregående 24 månaderna har fullgjort anställningsperioder eller perioder som egenföretagare på minst 12 månader i den medlemsstat vars lagstiftning personen senast omfattades av när sådana perioder skulle ge rätt till arbetslöshetsförmåner. 8. För syftet med punkterna 6 och 7 får två eller flera medlemsstater eller deras behöriga myndigheter föreskriva om andra sätt för ersättning eller avstå från all ersättning mellan institutioner under deras jurisdiktion. Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF 41

42 Bilaga 7: Artikel 64 i EU-förordning nr 883/2204 Arbetslösa som reser till en annan medlemsstat 1. En person som är helt arbetslös och som uppfyller de villkor som ställs i den behöriga medlemsstatens lagstiftning för rätt till förmåner och som reser till en annan medlemsstat för att söka arbete där, skall bibehålla rätten till kontanta arbetslöshetsförmåner på de villkor och med de begränsningar som anges i det följande: a) Före avresan skall den arbetslösa personen ha varit registrerad som arbetssökande och stått till arbetsförmedlingens förfogande i den behöriga medlemsstaten under minst fyra veckor efter det att han blev arbetslös. De behöriga arbetsförmedlingarna eller institutionerna kan dock ge honom tillstånd till avresa innan denna tidsfrist har löpt ut. b) Den arbetslösa personen måste registrera sig som arbetssökande vid arbetsförmedlingen i den medlemsstat till vilken personen reser, underkasta sig den kontroll som utförs där samt iaktta villkoren enligt den medlemsstatens lagstiftning. Detta villkor skall anses uppfyllt för perioden före registreringen om den berörda personen registrerar sig inom sju dagar från och med den dag då personen upphörde att stå till arbetsförmedlingens förfogande i den medlemsstat personen lämnat. De behöriga arbetsförmedlingarna eller institutionerna får i undantagsfall förlänga denna tidsfrist. c) Rätten till förmåner skall bibehållas under en period om tre månader från och med den dag då den arbetslösa personen upphörde att stå till arbetsförmedlingens förfogande i den medlemsstat personen lämnade, under förutsättning att den sammanlagda tiden för utgivande av förmåner inte överstiger den tid under vilken personen har rätt till förmåner enligt den medlemsstatens lagstiftning. De behöriga arbetsförmedlingarna eller de behöriga institutionerna får förlänga perioden med tre månader till högst sex månader. d) Förmånerna skall utges av den behöriga institutionen i enlighet med den lagstiftning institutionen tillämpar och på dess egen bekostnad. 2. Om personen återvänder till den behöriga medlemsstaten vid eller före utgången av den period under vilken personen har rätt till förmåner enligt punkt 1 c, skall personen fortfarande ha rätt till förmåner enligt den medlemsstatens lagstiftning. Personen förlorar all rätt till förmåner enligt lagstiftningen i den behöriga medlemsstaten om denne inte återvänder dit vid eller före utgången av nämnda period, om inte bestämmelserna i den lagstiftningen är mer gynnsamma. De behöriga arbetsförmedlingarna eller institutionerna får i undantagsfall medge att den berörda personen återvänder vid ett senare datum utan att förlora sin rätt. 3. Såvida inte den behöriga medlemsstatens lagstiftning är mer gynnsam skall den längsta totala period som rätten till förmåner bibehålls mellan två anställningsperioder enligt punkt 1 vara tre månader. De behöriga arbetsförmedlingarna eller de behöriga institutionerna får förlänga den perioden upp till högst sex månader. 4. Formerna för informationsutbyte, samarbete och ömsesidigt bistånd mellan institutioner och organ i den behöriga medlemsstaten och i den medlemsstat till vilken en person reser för att söka arbete skall fastställas i tillämpningsförordningen. 42 Arbetslöshetskassornas sammanläggning av perioder som den sökanden intjänat i annat EU/EES-land och Schweiz, IAF

43 U002 Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen Försäkringsuppgifter Artikel 61 i förordning (EG) nr 883/2004; Artikel 54.1 i förordning (EG) nr 987/2009 Antal bilagor: Avsändningsdatum: [integer]... [DD/MM/YYYY]... Sändande institution: Landskod* [list ISO alpha-2 code]... Institutionskod* [25]... Institutionens namn* [155]... Gata [155]... Ort [65]... Postnr [25]... Region [65]... Land [list ISO alpha-2 code]... Telefon [65]... Fax [65]... E-post [255]... Mottagande institution: Landskod* [list ISO alpha-2 code]... Institutionskod* [25]... Institutionens namn* [155]... Gata [155]... Ort [65]... Postnr [25]... Region [65]... Land [list ISO alpha-2 code]... Telefon [65]... Fax [65]... E-post [255] Ärendenummer 1.1 Ärendenr sändande institution 1 [65] Ärendenr mottagande institution 2 [65] Person* 2.1 Person 3 * Efternamn * [155] Förnamn * [155] Födelsedatum* [DD/MM/YYYY] Kön* Kvinna

44 U002 Man Okänt Efternamn vid födseln [155] Förnamn vid födseln [155] Om personens personliga identifikationsnummer finns, fyll i följande: Identifiering av personen med personnummer Personligt identifikationsnummer hos den sändande institutionen Personligt identifikationsnummer hos den mottagande institutionen [65]... [65] Om personens personliga identifikationsnummer saknas, fyll i följande: Identifiering av personen utan personnummer Födelseort 4 [155] Faderns efternamn vid födseln 5 [155] Moderns efternamn vid födseln 6 [155] Faderns förnamn [155] Moderns förnamn [155] Kompletterande uppgifter om personen Medborgarskap 7 [list ISO alpha-2 code] Referensperiod* 3.1 Startdatum [DD/MM/YYYY] Slutdatum [DD/MM/YYYY] Period av försäkrad anställning eller försäkrat egenföretagande 4.1 Period Startdatum* [DD/MM/YYYY] Slutdatum* [DD/MM/YYYY] Typ* Anställning Verksamhet som egenföretagare 4.3 Arbetsgivare 8 [65] Arbetsgivarens adress Gata [155] Ort [65] Postnr [25] Region 10 [65] Land [list ISO alpha-2 code] Typ av anställning/egenföretagande [65] Period av icke-försäkrad anställning eller som egenföretagare Period Startdatum* [DD/MM/YYYY] Slutdatum* [DD/MM/YYYY]...

45 U Typ* Ingen försäkrad anställning Inget försäkrat egenföretagande Fyll i följande om "Typ" = "Inget försäkrat egenföretagande" : 5.3 Period med egenföretagande - inkomst Period Startdatum* [DD/MM/YYYY] Slutdatum* [DD/MM/YYYY] Bruttolön Belopp [decimal] Valuta 13 [From Currency list] Antal timmar 14 [decimal] Inkomst per timme Period Startdatum* [DD/MM/YYYY] Slutdatum* [DD/MM/YYYY] Bruttolön Belopp [decimal] Valuta 13 [From Currency list] Antal timmar 14 [decimal] Arbetsgivare 16 [65] Arbetsgivarens adress Gata [155] Ort [65] Postnr [25] Region 10 [65] Land [list ISO alpha-2 code] Typ av anställning/egenföretagande [65] Inkomst per timme [decimal] Villkor för starttidpunkt för senaste anställning eller som egenföretagare Lönebelopp Lönebelopp Belopp [decimal] Valuta 13 [From Currency list] Mottaget för perioden t.o.m. [DD/MM/YYYY] Ersättningens storlek Belopp [decimal] Valuta 13 [From Currency list] Ersättning för utebliven ledighet Årlig semester Belopp [decimal] Valuta 13 [From Currency list] Dagar 22 [integer] Avstådd rätt Personen har avstått från rätt 24 Ja Nej Fyll i följande om "Personen har avstått från rätt" = "Ja" : Skäl [255]...

46 U Andra förmåner 25 [255] Skäl till att den senaste anställningen/perioden av egenföretagande upphört 7.1 Skäl till att anställningen upphörde Uppsagd av arbetsgivaren Arbetstagaren har sagt upp sig Avtalet löper ut Avtalet upphör i ömsesidigt samförstånd Uppsagd av disciplinära skäl Friställning Övrigt Fyll i följande om "Skäl till att anställningen upphörde" = "Övrigt" : 7.2 Annat skäl [65] Skäl att egenföretagande upphört [65] Sjukperiod likställd med försäkringsperiod 8.1 Startdatum* [DD/MM/YYYY] Slutdatum* [DD/MM/YYYY] Moderskapsperiod likställd med försäkringsperiod Startdatum* [DD/MM/YYYY] Slutdatum* [DD/MM/YYYY] Period av frihetsberövande likställd med försäkringsperiod 10.1 Startdatum* [DD/MM/YYYY] Slutdatum* [DD/MM/YYYY] Utbildningsperiod likställd med försäkringsperiod 11.1 Startdatum* [DD/MM/YYYY] Slutdatum* [DD/MM/YYYY] Period med militärtjänstgöring Startdatum* [DD/MM/YYYY] Slutdatum* [DD/MM/YYYY] Annan period likställd med försäkringsperiod 13.1 Period Startdatum* [DD/MM/YYYY] Slutdatum* [DD/MM/YYYY] Typ* Period med frivilligt fortsatt försäkring Annan period som betraktas som försäkringsperiod Ersättning för icke uttagen semester

47 U002 Fyll i följande om "Typ" = "Annan period som betraktas som försäkringsperiod" : 13.3 Övrig verksamhet [65]... Fyll i följande om "Typ" = "Ersättning för icke uttagen semester" : 13.4 Icke uttagen semester Period Startdatum [DD/MM/YYYY] Slutdatum [DD/MM/YYYY] Belopp Belopp [decimal] Valuta 13 [From Currency list] Arbetslöshetsperiod Period Startdatum* [DD/MM/YYYY] Slutdatum* [DD/MM/YYYY] ID-nr 29 [25]... Den sändande institutionens underskrift: Datum Underskrift [DD/MM/YYYY]... Stämpel

48 U017 Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen Försäkringsuppgifter - gränsarbetare Artiklarna 61, 65 i förordning (EG) nr 883/2004; Artikel 54.1 i förordning (EG) nr 987/2009 Antal bilagor: Avsändningsdatum: [integer]... [DD/MM/YYYY]... Sändande institution: Landskod* [list ISO alpha-2 code]... Institutionskod* [25]... Institutionens namn* [155]... Gata [155]... Ort [65]... Postnr [25]... Region [65]... Land [list ISO alpha-2 code]... Telefon [65]... Fax [65]... E-post [255]... Mottagande institution: Landskod* [list ISO alpha-2 code]... Institutionskod* [25]... Institutionens namn* [155]... Gata [155]... Ort [65]... Postnr [25]... Region [65]... Land [list ISO alpha-2 code]... Telefon [65]... Fax [65]... E-post [255] Ärendenummer 1.1 Ärendenr sändande institution 1 [65] Ärendenr mottagande institution 2 [65] Person 2.1 Person 3 * Efternamn * [155] Förnamn * [155] Födelsedatum* [DD/MM/YYYY] Kön* Kvinna