EUROPAPARLAMENTET. Utskottet för framställningar MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET 2004 Utskottet för framställningar MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA Angående: Framställning 0007/2005, ingiven av Frank Semmig (tysk medborgare) om de komplicerade förfarandena när personer som inte är EU-medborgare men som har uppehållstillstånd i Förenade kungariket och Tyskland vill resa till Irland 1. Sammanfattning av framställningen Framställaren, som är tysk medborgare, bor tillsammans med sin ryska fru i Förenade kungariket där båda räknas som fast bosatta. Hans fru har även ett tyskt uppehållstillstånd. Framställaren klagar på de svårigheter hans fru möter när hon vill följa med honom på längre arbetsresor till Irland. Varje gång hon vill resa till Irland måste hon ansöka om ett individuellt visum i London och hämta sitt visum där. Framställaren anser även att hans rätt till fri rörlighet begränsas, eftersom han varje gång hans fru ansöker om visum måste redogöra för sina personliga och ekonomiska förhållanden och i detalj redogöra för sina resplaner, vilka noga kontrolleras. 2. Tillåtlighet Framställningen förklarades tillåtlig den 12 maj Kommissionen har uppmanats att lämna upplysningar (artikel i arbetsordningen). 3. Kommissionens svar, mottaget den 3 februari 2006 Bakgrund Framställaren är tysk medborgare och är gift med en rysk medborgare. De bor i Förenade kungariket. Framställaren reser ofta till Irland i affärer och klagar på att han varje gång måste få ett visum för sin fru så att hon kan följa med honom. Detta förfarande tar en vecka. Efter sex eller sju individuella visum skickar den irländska ambassaden nästa visumansökan till Dublin, vilket gör att handläggningen tar 6 8 veckor. Framställaren hävdar att han inte kan CM\ doc PE /REV II

2 lämna in en ansökan om visering för flera inresor för sin fru till den irländska ambassaden eftersom detta tar minst åtta veckor. Framställaren är förvånad över att Schweiz, som inte är EU-medlem, tillåter personer som inte är EU-medborgare, men som har ett uppehållstillstånd i en EU-medlemsstat, att resa in i landet utan visum, medan Irland inte gör detta. Han anser att Irland bryter mot sina skyldigheter när det gäller den fria rörligheten, eftersom landet kräver att han ska uppge personuppgifter, ekonomiska uppgifter, resplaner och hotellreservationer när han ansöker om visum för sin fru. Han klagar på att den irländska ambassaden i London per telefon kontrollerar om han och hans fru verkligen befinner sig på det hotell som de har reserverat och anser inte att han behöver lämna ut dessa uppgifter till ambassaden. Han anser att hans fru diskrimineras på grund av att hon är ryska när hon för varje resa tvingas ansöka om inresevisum och detta tar så lång tid. Rättslig bedömning Viseringskravet Enligt gällande gemenskapsrätt om fri rörlighet och bosättning behöver unionsmedborgare bara ha ett giltigt uppehållstillstånd eller pass för att få lov att resa in på en medlemsstats territorium. Familjemedlemmar som inte själva är EU-medborgare kan, beroende på deras nationalitet, omfattas av viseringskrav. Ryssland ingår i bilaga I till förordning (EG) nr 539/2001 1, som innehåller en förteckning över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser. Irland som har valt att stå utanför denna förordning, låter ryska medborgare omfattas av viseringskravet med stöd av sin egen lagstiftning. Det bör emellertid noteras att det i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier 2, som kommer att ersätta befintlig gemenskapslagstiftning om fri rörlighet och bosättning från och med den 30 april 2006, anges att innehav av giltigt uppehållskort ska medföra undantag från kravet på viseringar för familjemedlemmar. Från och med detta datum kommer framställarens fru därför bara att behöva ha med sig ett giltigt pass eller ett uppehållskort utfärdat i Förenade kungariket för att kunna resa till Irland. Innehav av uppehållskort som har utfärdats i ett Schengenland likställs redan nu med visering. Familjemedlemmar till en EU-medborgare som innehar ett sådant uppehållskort får, med stöd av detta dokument, fritt röra sig inom Schengenområdet utan visum i högst tre månader. Likställningen mellan uppehållskort och visum gäller endast de länder som tillämpar 1 EGT L 81, EUT L 158, PE /REV II 2/6 CM\ doc

3 Schengenregelverket fullt ut. Eftersom Irland inte deltar i denna del av regelverket gäller inte denna likställning där. Så som lagstiftningen ser ut just nu bryter Irlands krav på visum för framställarens ryska fru, som har ett brittiskt uppehållstillstånd, inte mot gemenskapsrätten. Schweiz beslutade 2000 att ensidigt ändra sin utlänningslagstiftning så att innehavare av uppehållstillstånd som har utfärdats av en medlemsstat inte längre behöver visum för att resa in i Schweiz för korta vistelser i landet. 1 Villkor och tidsramar för utfärdandet av visum För att utfärda ett visum till framställarens fru, som vill följa med sin man på en resa till Irland inom ramen för deras rätt till fri rörlighet, får de irländska myndigheterna endast be om hennes giltiga pass eller identitetskort och bevis som styrker hennes relation till sin man. I de direktiv som ska tillämpas på den fria rörligheten för personer, framför allt direktiv 73/148/EEG 2 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medborgare i medlemsstaterna i fråga om etablering och tillhandahållande av tjänster, anges att medlemsstaterna i största möjliga mån ska underlätta för familjemedlemmar till EU-medborgare att få de viseringar de behöver. Medlemsstaterna får inte fastställa andra krav för dessa personer eller begära in andra dokument eller upplysningar från personer som omfattas av gemenskapsrätten som ansöker om visum för inresa på deras territorium. Det är inte förenligt med gemenskapsrätten att avkräva EU-medborgare detaljerade personuppgifter, resplaner eller hotellreservationer. Tidsperioden på en vecka för att bevilja ett inresevisum kan inte anses oproportionerligt lång. De 6 8 veckor som det efter sex eller sju enskilda viseringar tar att handlägga en ny visumansökan är emellertid inte förenligt med medlemsstaternas skyldigheter att i största möjliga mån underlätta för familjemedlemmar att få de viseringar de behöver. Kommissionen anser dessutom att skyldigheten att i största möjliga mån underlätta för familjemedlemmar till EU-medborgare även omfattar den typ av visum som utfärdas. När det tydligt framgår att personen i fråga regelbundet måste resa till en viss medlemsstat inom ramen för utövandet av sin rätt till fri rörlighet, bör denne beviljas visering för flera inresor med lång giltighetstid. Tidsramarna för att utfärda ett sådant visum bör också vara tillräckligt korta för att skyldigheten att i största möjliga mån underlätta för familjemedlemmar ska kunna uppfyllas. 1 Den 26 oktober 2004 undertecknade Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiz ett avtal om Schweiz associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket. När rådet fattar beslut om Schweiz fulla tillämpning av Schengenreglerna kommer uppehållstillstånd och viseringar att likställas, och innehavare av schweiziska uppehållstillstånd kommer fritt att kunna röra sig i Schengenområdet i högst tre månader med stöd av sitt uppehållstillstånd. På samma sätt kommer innehavare av uppehållstillstånd som har utfärdats i Schengenländerna att kunna resa till Schweiz med stöd av sitt uppehållstillstånd. 2 EGT L 172, CM\ doc 3/6 PE /REV II

4 De kontroller som den irländska ambassaden i London har utfört När det gäller de kontroller som den irländska ambassaden i London har utfört för att kontrollera om paret verkligen bodde på det angivna hotellet i Irland är det enda som sägs i gemenskapsrätten att medlemsstaterna kan begära att EU-medborgare rapporterar sin närvaro i landet. Slutsats Kommissionen tänker kontakta de irländska myndigheterna för att diskutera ovanstående metoder, vilka eventuellt bryter mot gemenskapsrätten. 4. Kommissionens kompletterande svar, mottaget den 28 februari 2007 Som kommissionen meddelade i sitt svar på denna framställning kontaktade kommissionen de irländska myndigheterna i en skrivelse av den 23 december Kommissionen konstaterade att för att utfärda ett visum till framställarens fru, som är rysk medborgare, får de irländska myndigheterna bara begära in ett giltigt pass och lämpligt bevis som styrker hennes familjerelation till framställaren. Kommissionen konstaterade dessutom att den period på 6 8 veckor för att få ett visum efter det att sex eller sju ansökningar om enskilt visum har beviljats inte är förenlig med medlemsstaternas skyldigheter att i största möjliga mån underlätta för familjemedlemmar att få de viseringar de behöver. När det gäller de kontroller som den irländska ambassaden i London har utfört för att kontrollera om framställaren och hans fru bodde på det hotell som de har angett, konstaterade kommissionen att det enda som sägs i gemenskapsrätten är att medlemsstaterna kan begära att unionsmedborgare rapporterar sin närvaro på deras territorium. De irländska myndigheterna svarade genom en skrivelse av den 13 april De förtydligade att under de senaste tolv månaderna hade unionsmedborgares makar som är tredjelandsmedborgare varit tvungna att uppvisa unionsmedborgarens pass, makans eller makens pass, vigselbeviset i original och tre fotografier. Om unionsmedborgaren inte reser tillsammans med tredjelandsmedborgaren tillkommer ytterligare krav. I en skrivelse av den 13 juni 2006 skrev kommissionen på nytt till de irländska myndigheterna och påminde dem om att enligt direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (EUT L 229, ), som trädde i kraft den 30 april 2006 och ersatte direktiv 73/148/EEG, kan unionsmedborgare inte bara använda sig av ett giltigt pass utan även av ett giltigt identitetskort för att resa till en annan medlemsstat. Detta var även fallet enligt de tidigare gemenskapsinstrumenten om fri rörlighet och bosättning. I artikel 5.2 i det nya direktivet anges dessutom, och det är detta som är det nya, att innehav av giltigt uppehållskort enligt artikel 10 i direktivet ska medföra undantag för familjemedlemmar från kravet på visering. I artikel 3 b ii och 3 b iii i den irländska invandringslagen från 2004 (viseringar) enligt beslut 2006 anges att personer som inte är irländska medborgare men som innehar giltigt PE /REV II 4/6 CM\ doc

5 uppehållskort som har utfärdats enligt förordning 16 eller giltigt uppehållskort som har utfärdats enligt förordning 7 i Europeiska gemenskapernas förordningar (fri rörlighet) från 2006 inte behöver ha en giltig irländsk visering när de reser in i Irland. Dessa införlivandebestämmelser är emellertid inte förenliga med direktiv 2004/38/EG eftersom ett uppehållskort som har utfärdats i någon av medlemsstaterna, oavsett vilken, enligt detta direktiv undantar familjemedlemmar från viseringskravet. I den irländska införlivandelagstiftningen undantas bara familjemedlemmar som har ett uppehållskort som har utfärdats i Irland från viseringskravet. Visering får därför inte avkrävas en familjemedlem till en unionsmedborgare som inte är medborgare i en medlemsstat och vars uppehållskort har utfärdats av någon av EU:s medlemsstater. Enligt kommissionen bör denna regel även gälla vid fall där den familjemedlem som innehar uppehållskortet reser ensam för att förenas med EU-medborgaren i Irland. Kommissionen underströk att ovanstående observationer inte påverkade dess eventuella framtida kommentarer om den pågående undersökningen av huruvida den irländska lagstiftningen är förenlig med direktiv 2004/38/EG. Kommissionen påminde om att den hade mottagit upprepade klagomål om viseringskrav för familjemedlemmar och att den hade översänt separata skrivelser till de irländska myndigheterna i dessa ärenden. Detta kan tyda på att förvaltningsrutinerna konsekvent är oförenliga med gemenskapsrätten. När det gäller frågan om den långa handläggningstiden för viseringar konstaterade kommissionen att det i artikel 5.2 i direktiv 2004/38/EG, i likhet med tidigare gemenskapsinstrument på området, anges att medlemsstaterna ska ge de familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat, och som inte innehar ett giltigt uppehållskort, all hjälp de behöver för att få nödvändiga viseringar och att dessa viseringar ska utfärdas gratis. Det nya i direktiv 2004/38/EG är att viseringarna ska utfärdas på grundval av ett påskyndat förfarande. I linje med denna bestämmelse anges i artikel 4.3 b i Europeiska gemenskapernas förordningar (fri rörlighet) från , som införlivar direktiv 2004/38/EG med irländsk rätt, att ministern på grundval av ett påskyndat förfarande gratis och så snart som möjligt ska handlägga en ansökan om visering till Irland från en kvalificerad familjemedlem som avses i led a. Att det tar 6 8 veckor att utfärda ett visum är därför oförenligt med ovanstående bestämmelser, även i de fall där det finns försvårande omständigheter. De irländska myndigheterna har svarat genom en skrivelse av den 25 september De bestrider att artikel 5.2 i direktiv 2004/38/EG kan tillämpas i Irlands fall. Kommissionen överväger möjligheten att inom ramen för granskningen av de irländska införlivandeåtgärderna inleda ett överträdelseförfarande mot Irland i denna fråga. När det gäller den långa tid som det tar att utfärda viseringar angav de irländska myndigheterna att även om vissa ärenden kan ta lång tid får de flesta som ansöker om visum vid ambassaden i London svar inom fem arbetsdagar och visumansökningar som hänvisas till Dublin handläggs inom en och en halv vecka till två veckor på grundval av ett påskyndat 1 Lagstiftningsinstrument S.I. N). 226 från CM\ doc 5/6 PE /REV II

6 förfarande. En översyn av beskickningarnas handledning när det gäller handläggningen av viseringar har genomförts och kommer att översändas till kommissionen. 5. Kommissionens kompletterande svar, mottaget den 24 april 2009 Den 10 december 2008 antog kommissionen sin rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av direktiv 2004/38/EG. I rapporten konstateras att Irland inte undantar familjemedlemmar som innehar ett uppehållskort utfärdat i en annan medlemsstat från kravet på visering, vilket föreskrivs i artikel 5.2 i direktiv 2004/38/EG. I rapporten betonar kommissionen att den kommer att öka sitt arbete med att se till att direktivet införlivas och genomförs på ett korrekt sätt i hela EU. För att nå detta mål kommer kommissionen att använda sig av alla sina befogenheter i fördraget och vid behov inleda överträdelseförfaranden. PE /REV II 6/6 CM\ doc