Vägledning 2004:8 Version 9. EU-familjeförmåner

Transkript

1 EU-familjeförmåner

2 En vägledning är i första hand ett stöd för Försäkringskassans medarbetare vid ärendehandläggning och utbildning. En vägledning innehåller en samlad information om vad som gäller på det aktuella området, uppdelat på tillämpnings- och metodstödsavsnitt. En vägledning kan innehålla beskrivningar av författningsbestämmelser allmänna råd förarbeten rättspraxis JO:s beslut En vägledning kan även innehålla beskrivningar av hur man ska handlägga ärenden på det aktuella området och vilka metoder som då ska användas. Vägledningarna uppdateras fortlöpande. Ändringar arbetas in i den elektroniska versionen. Den elektroniska versionen hittar du på försäkringskassan/ladda ner vägledningar. Du som arbetar på Försäkringskassan hittar dem också på Fia. Upplysningar: Försäkringskassan Rättsavdelningen Version 9. Beslutad Finns ej i tryckt form

3 Innehåll Förkortningar... 7 Sammanfattning... 8 Läsanvisningar Inledning Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen i hela EU/EES och Schweiz Vad är familjeförmåner? Vilka personer omfattas av förordning 883/2004? Vilka förmåner räknas som familjeförmåner? Samordning av de sociala trygghetssystemen i enlighet med förordning 883/ Allmänt om den fria rörligheten Lagvalsbestämmelser Grundprincipen man kan bara vara försäkrad i ett medlemsland Arbete och bosättning styr var en person är försäkrad Undantag i vissa situationer och för vissa grupper Likabehandlingsprincipen Exportabilitetsprincipen Sammanläggningsprincipen Förhinder av sammanträffande av förmåner Fyra tillämpningsområden i förordning 883/2004 och en gränsöverskridande dimension Personkrets Territorial- och tidsmässiga gränser Övrig territoriell omfattning Sakområden och kategorisering av försäkringsgrenar inom social trygghet Nationell lagstiftning socialförsäkringsbalken Bosättningsbaserad försäkring Den arbetsbaserade försäkringen Försäkringstid Speciella försäkringssituationer Förordningarna 883/2004 och 987/ Hur är förordning 883/2004 uppbyggd? Hur är förordning 987/2009 uppbyggd? Bilagor till förordningarna Sociala förmåner Kriterierna för rätt till familjeförmåner Inledning och definition Förordning 883/2004 och bestämmelserna gällande familjeförmåner ska vara tillämpliga Metodstöd Förordning 883/2004 ej tillämplig Det ska finnas rätt till familjeförmåner enligt förordning 883/

4 4.3.1 Omfattas av lagstiftningen genom arbete eller bosättning alternativt ha rätt till pension Det ska röra sig om en gränsöverskridande situation Barnet ska bo i ett medlemsland och vara familjemedlem till en person som omfattas av förordningen Villkoren i den nationella lagstiftningen för den specifika förmånen ska vara uppfyllda Definition av familjemedlem och rätten till förmån för familjemedlemmar Förordningens definition av familjemedlem Sveriges definition Rätten till familjeförmåner utgår från barnet Vilken betydelse har definitionen av familjemedlem för Försäkringskassan? Vem kan beviljas familjeförmåner? Vem kan vara betalningsmottagare av familjeförmåner? Om föräldrarna har separerat Metodstöd Försäkringskassans bedömning av familjemedlemsbegreppet Skillnader mellan medlemsländernas familjemedlemsbegrepp Definition av familjemedlem som grundar sig på föräldraansvar Definition av familjemedlem som grundar sig på vilka som ingår i samma hushåll Rättspraxis med relevans för definitionen av familjemedlem Inger Hoever och Iris Zachow mot Land Nordrhein-Westfalen (C-245/94, Hoever och C-312/94, Zachow) Romana Slanina mot Unabhängiger Finanzsenat, Außenstelle Wien (C-363/08, Slanina) När finns en rätt till familjeförmåner? Inledning Försäkringskassans prövning av familjeförmånsärenden Rätt till familjeförmåner enbart enligt artikel 67, prioritetsreglerna är inte tillämpliga Rätt till familjeförmåner enligt artikel 67, prioritetsreglerna är tillämpliga Rätt till förmån i Sverige enbart enligt nationell lagstiftning Hantering av förmåner som Försäkringskassan inte beslutar om Hantering av förmåner i SFB Barnbidrag, förlängt barnbidrag och flerbarnstillägg som familjeförmån Inledning Försäkrad för barnbidrag trots 4 kap. 5 SFB Val av bidragsmottagare Försäkringskassans hantering rörande val av bidragsmottagare Fördelning av flerbarnstillägg vid beräkning av tilläggsbelopp Rätten till barnbidrag prövas utan ansökan Rätten till barnbidrag kan inte avsägas Retroaktivitetsbestämmelser för barnbidrag Bostadsbidrag i form av särskilt bidrag som familjeförmån Inledning Sammanträffande rätt till familjeförmåner i form av bostadsbidrag Barnet bor i ett annat medlemsland

5 8.4 Proportionering av bostadsbidraget Fördelning av särskilt bidrag per barn vid beräkning av tilläggsbelopp Avstämning bostadsbidrag Familjeförmåner som inte beslutas av Försäkringskassan Grundläggande bestämmelser Familjeförmån enligt förordning 883/ Försäkringskassan som behörig institution Exportabilitet Metodstöd Myndighetskorrespondens Försäkringskassans hantering av familjeförmåner som inte beslutas av Försäkringskassan Beslut Återkrav Studiehjälp Kommunalt vårdnadsbidrag Barn som mist en eller båda föräldrarna Inledning Förordning 883/ Metodstöd efterlevandestöd som familjeförmån Ansökan om familjeförmåner Inledning Ansökan i enlighet med nationell lagstiftning Storleken på familjeförmåner Inledning Fullt belopp Tilläggsbelopp Återbetalningar av familjeförmåner från ett medlemsland med sekundärt ansvar till ett medlemsland med primärt ansvar Belopp utifrån enbart nationell lagstiftning Utbetalning och betalningstidpunkter Metodstöd begäran om utbetalning till annan person En utlandsbosatt person begär svenska familjeförmåner förmåner är beviljade En person bosatt i Sverige begär förmåner från annat medlemsland genom Försäkringskassan Beräkning och utbetalningstidpunkt av tilläggsbelopp Valutaomräkning Omräkning av familjeförmåner som betalas ut med olika tidsintervall Metodstöd små tilläggsbelopp Två olika metoder för att beräkna tilläggsbelopp per barn eller per familj Konsekvenser av de två beräkningsmetoderna Två tolkningar av beräkningen av flerbarnstillägg Beslut per barn eller familj Proportionering av tilläggsbelopp vid flera familjeförmåner Beslut om familjeförmåner Vem ska beslutet ställas till? När ska en kommunicering skickas? Vad ska redovisas i beslutet? Vid fullt belopp

6 Vid tilläggsbelopp Beslut om en ny förmån tillkommer Omprövning, ändring och överklagande Provisoriska och interimistiska beslut Provisoriska beslut enligt förordning 883/ Interimistiska beslut enligt SFB Situationer när det blir aktuellt med ett provisoriskt eller interimistiskt beslut Årlig kontroll Årlig kontroll metodstöd Återbetalning och avräkning av familjeförmåner mellan socialförsäkringsinstitutioner Inledning Återbetalning och avräkning mellan länder Återkrav och avräkning enligt artikel 71 och 72.1 i förordning 987/ Återbetalning enligt artikel 71 och 73.1 i förordning 987/ Samarbete, skyldigheter och informationsutbyte Inledning Informationsutbyte inom ett medlemsland Informationsutbyte mellan medlemsländer Bestämmelser om informationsutbyte mellan medlemsländer Administrativa förfaranden om informationsutbyte mellan medlemsländer Behöriga institutioners ansvar och personer som omfattas av förordning 883/ Förbindelseorganets funktioner och administrativa förfaranden Inledning Förbindelseorganets funktioner Administrativa förfaranden Källförteckning Sakregister

7 Förkortningar AK ABB CSN EEG EES EG EU FBT FL RegR JO HFD RFFS RÅ SB SFB SOU Administrativa kommissionen Allmänna barnbidrag Centrala studiestödsnämnden Europeiska ekonomiska gemenskapen Europeiska ekonomiska samarbetsområdet Europeiska gemenskapen Europeiska unionen Flerbarnstillägg Förvaltningslagen Regeringsrätten Justitieombudsmannen Högsta förvaltningsdomstolen Riksförsäkringsverkets författningssamling Regeringsrättens årsbok Särskilt bidrag Socialförsäkringsbalken Statens offentliga utredningar 7

8 Sammanfattning Denna vägledning behandlar bestämmelserna om EU-familjeförmåner. Förmåner som räknas som EU-familjeförmåner enligt svensk lagstiftning är barnbidrag, förlängt barnbidrag, flerbarnstillägg, bostadsbidrag i form av särskilt bidrag, studiebidrag och extra tillägg till studiebidrag, kommunalt vårdnadsbidrag och efterlevandestöd. Förmånerna regleras i förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009, socialförsäkringsbalken (SFB), studiestödslagen (1999:1395) och lagen (2008:307) om kommunalt vårdnadsbidrag. Vägledningen är avsedd att vara ett stöd i det dagliga arbetet på Försäkringskassan och bidra till att kontakterna med de försäkrade och handläggningen av EU-familjeförmånsärenden hos Försäkringskassan görs på ett riktigt sätt. 8

9 Läsanvisningar Denna vägledning ska vara ett hjälpmedel för Försäkringskassans medarbetare i handläggningen. Den kan också vara ett stöd vid utbildning av Försäkringskassans personal. Vägledningen redovisar och förklarar lagar och andra bestämmelser. Den redogör för de delar av lagens förarbeten som är särskilt viktiga för att förstå hur lagen ska tillämpas. Den redogör också för rättspraxis samt för Försäkringskassans rättsliga ställningstaganden. Vägledningen innehåller också en beskrivning av hur man ska handlägga ärenden och vilka metoder som då ska användas för att åstadkomma både effektivitet och kvalitet i handläggningen. Rubriken till sådana kapitel eller avsnitt inleds med ordet Metodstöd. Hänvisningar I vägledningen finns hänvisningar till EG-förordningar, administrativa kommissionens beslut, lagar, förordningar, föreskrifter, allmänna råd, Försäkringskassans rättsliga ställningstaganden och interna styrdokument, förarbeten, rättsfall och andra vägledningar. Hänvisningen finns antingen angiven i löpande text eller inom parentes i direkt anslutning till den mening eller det stycke den avser. I en bilaga till vägledningen finns en källförteckning som redovisar de lagar, förordningar, domar etc. som nämns i vägledningen. Exempel Vägledningen innehåller också exempel. De är komplement till beskrivningarna och åskådliggör hur en regel ska tillämpas. Historikbilaga Denna vägledning har reviderats. I en bilaga som är skild från vägledningen finns en historikinformation. Den innehåller en kortfattad beskrivning av de sakliga ändringar som gjorts i respektive version av vägledningen. Genom att läsa historikinformationen får man en överblick över de viktigaste nyheterna i denna version av vägledningen. Att hitta rätt i vägledningen I vägledningen finns en innehållsförteckning och ett alfabetiskt sakregister. Innehållsförteckningen är placerad först och ger en översiktsbild av vägledningens kapitel och avsnitt. Sakregistret finns sist i vägledningen och innehåller sökord med sidhänvisningar. 9

10 1 Inledning 1.1 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen i hela EU/EES och Schweiz Familjeförmåner är ett av de tio sakområden som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, framöver kallad förordning 883/2004. Förordning 883/2004 har en tillämpningsförordning, Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpning av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, framöver kallad förordning 987/2009. Förordning 883/2004 och förordning 987/2009 bör läsas tillsammans eftersom varje artikel i den ena förordningen är kopplad till en artikel i den andra Vad är familjeförmåner? Familjeförmåner är de förmåner som ska kompensera för en familjs utgifter. Förordningens bestämmelser innebär att en familj kan ha rätt till familjeförmåner från ett annat medlemsland än det de arbetar i eller får pension från. Familjeförmåner kan beviljas på tre olika grunder: arbete, pension och bosättning. Arbete har prioritet framför pension som i sin tur har prioritet framför bosättning (artikel 68 i förordning 883/2004) Vilka personer omfattas av förordning 883/2004? De personer som omfattas av förordning 883/2004 är alla medborgare, statslösa och flyktingar, samt deras familjemedlemmar och efterlevande, som är bosatta i ett medlemsland och som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i ett annat medlemsland. Observera att reglerna inte gäller tredjelandsmedborgare i förhållande till Danmark och Storbritannien. Även familjemedlemmar kan ha rätt till familjeförmåner i det land inom den Europeiska unionen (EU) där de är bosatta. Lagstiftningen i det land som ska betala ut förmånerna avgör vem som anses som familjemedlem. I förordning 883/2004 finns samordningsbestämmelser för situationer när det har genererats en rätt till familjeförmåner från två eller flera länder inom EU och det dessutom finns en faktisk rätt till förmåner från två eller flera medlemsländer för samma period. Det kallas för att rätten till förmåner sammanträffar. En person som omfattas av lagstiftningen i ett annat land inom EU, EES eller Schweiz och som har rätt till familjeförmåner från det landet enligt förordning 883/2004 har i vissa fall inte samtidig rätt till familjeförmåner enligt socialförsäkringsbalken (4 kap. 5 SFB). Unionsrätten har alltid företräde framför den nationella lagstiftningen. 10

11 1.1.3 Vilka förmåner räknas som familjeförmåner? Vilka förmåner som räknas som familjeförmån bestäms inte i nationell lagstiftning, utan med utgångspunkt i förordning 883/2004. För att en förmån över huvudtaget ska falla in under tillämpningsområdet i förordningen måste den kunna hänföras till någon av de tio försäkringsgrenarna, så kallade sakområden, i artikel 3.1 i förordning 883/2004. EU-domstolen kan besluta att en förmån som av ett medlemsland inte bedömts falla in under förordning 883/2004 ska omfattas av den. Enligt EU-domstolen ska familjeförmåner ses som förmåner till familjen i sin helhet. Det går inte att skilja mellan individuella rättigheter och rättigheter som är härledda genom en annan person. Det är också oväsentligt till vem av föräldrarna i en familj som förmånerna betalas ut (EU-domstolens domar C-245/94, Hoever och C-312/94, Zachow). Enligt förordning 883/2004 ska följande förmåner anses vara EU-familjeförmåner enligt svensk lagstiftning: barnbidrag, förlängt barnbidrag och flerbarnstillägg bostadsbidrag i form av särskilt bidrag (den bostadsknutna delen av bostadsbidraget är inte en familjeförmån) studiebidrag och extra tillägg till studiebidrag (CSN fattar beslut om rätten till förmån) kommunalt vårdnadsbidrag (en kommun fattar beslut om rätten till förmån) efterlevandestöd (samordnas inte med övriga familjeförmåner eftersom det är en extra eller särskild familjeförmån för barn som mist en eller båda sina föräldrar (artikel 69 i förordning 883/2004). (Det är enbart Pensionsmyndigheten som handlägger efterlevandestöd när förordning 883/2004 är tillämplig). Uppgift om de andra medlemsländernas förmåner finns på internet under EU-portalen MISSOC (Mutual Information System on Social Protection). Familjeförmåner enligt förordning 883/2004 ska benämnas EU-familjeförmåner, när det inte framgår att det är familjeförmåner som betalas ut enligt EU:s bestämmelser, för att kunna skilja dem från beteckningen familjeförmåner i socialförsäkringsbalken (Avdelning B Familjeförmåner). 11

12 2 Samordning av de sociala trygghetssystemen i enlighet med förordning 883/ Allmänt om den fria rörligheten Förordning 883/2004 består av gemensamma bestämmelser för samordning av de sociala trygghetssystemen inom EU. Syftet med att samordna de nationella systemen för social trygghet är att skydda en persons sociala rättigheter när denne utövar sin rätt att röra sig fritt över gränserna inom EU (beaktningsskäl 1 och 13 i förordning 883/2004). Fri rörlighet för personer och deras familjemedlemmar inom EU är en av fyra grundprinciper och regleras i artikel 45 i EUF-fördraget. De tre övriga friheterna är fri rörlighet för varor, tjänster och kapital. Bestämmelserna om samordning av de sociala trygghetssystemen ersätter inte de nationella systemen med ett gemensamt europeiskt. Det som regleras är vilket medlemslands lagstiftning en person ska omfattas av. Det är upp till Sverige att bestämma vem som ska omfattas av svensk socialförsäkring, ha rätt till förmåner och på vilka grunder. Försäkringskassan ska med utgångspunkt i socialförsäkringsbalken (SFB), förordningarna samt socialförsäkringskonventioner göra den bedömningen. I beaktningsskäl 4 i förordning 883/2004 står följande: Det är nödvändigt att respektera särdragen i nationell lagstiftning om social trygghet och begränsa sig till att utarbeta ett system för samordning Men även om det är viktigt att respektera den nationella lagstiftningen så är den underordnad EU:s lagar. I beaktningsskäl 17a i förordning 883/2004 står följande: När en medlemsstats lagstiftning blir tillämplig på en person enligt avdelning II i denna förordning, bör villkoren för anslutning och rätt till förmåner fastställas genom den behöriga medlemsstatens lagstiftning, varvid gemenskapslagstiftningen bör respekteras Det betyder att en person måste uppfylla de nationella kriterierna för att kunna omfattas av ett medlemslands lagstiftning och eventuellt få rätt till förmåner i det landet. Men de nationella kriterierna kan bara verkställas så länge de inte är diskriminerande ur ett EU-rättsligt perspektiv. För att en person inte ska hamna mellan två länders lagstiftningar kan det vara nödvändigt att göra undantag från de allmänna reglerna, till exempel för att fastställa försäkringstillhörighet och rätt till familjeförmåner (beaktandeskäl 18 i förordning 883/2004). 12

13 2.2 Lagvalsbestämmelser Lagvalsbestämmelserna är grunden som övriga bestämmelser om de sociala trygghetssystemen bygger på. Bestämmelsernas huvudsyfte är att säkerställa att en person som är försäkrad genom förordning 883/2004 inte lämnas utan något socialt skydd när denne utövar sin rätt till fri rörlighet inom EU. Samma bestämmelser ska också reglera i vilket medlemsland en person ska vara försäkrad. Reglerna om när en person ska anses vara bosatt eller arbeta i Sverige när förordningarna 883/2004 och 987/2009 är tillämpliga finns närmare beskrivna i vägledning 2004:11 Tillämplig lagstiftning EU, socialförsäkringskonventioner, m.m. Reglerna om tillhörighet till svensk försäkring enligt SFB finns närmare beskrivna i vägledning 2000:2 Försäkrad i Sverige genom bosättning eller arbete Grundprincipen man kan bara vara försäkrad i ett medlemsland Grundprincipen i lagvalsbestämmelserna är att en person bara kan vara försäkrad i ett medlemsland (artikel 11 och beaktandeskäl 15 i förordning 883/2004). Bestämmelserna innehåller flera kriterier vilket betyder att även om rätten till en viss förmån bestäms genom den nationella lagstiftningen i ett ansvarigt medlemsland, kan medlemslandet inte bestämma i vilken utsträckning deras lagstiftning eller ett annat medlemslands lagstiftning ska gälla. Medlemsländerna måste följa bestämmelserna i förordning 883/2004 för att personen inte ska falla mellan två länders lagstiftning eller få ut dubbla förmåner. Det är även viktigt att fastställa vilket lands lagstiftning en person ska omfattas av för att denne ska kunna betala avgifter till socialförsäkringen. Det innebär att om en person omfattas av ett medlemslands lagstiftning ska denne också omfattas av alla delar av förordningen under den tid som personen är försäkrad i det landet. Lagstiftningen i ett medlemsland ska ha samma villkor för anslutning till socialförsäkringen för personer som omfattas av förordning 883/2004 som för medborgarna i landet. En omvänd ordning skulle innebära diskriminering på grund av nationalitet. 2.3 Arbete och bosättning styr var en person är försäkrad Utöver grundprincipen finns det två viktiga krav i lagvalsbestämmelserna. Den första är principen om lex loci labori, vilket innebär att en person som arbetar som anställd eller bedriver verksamhet som egenföretagare i ett medlemsland är försäkrad i det landet (artikel 11.3 [a] i förordning 883/2004). Den andra principen är lex loci domicilii, vilket innebär att personen är socialförsäkrad i det medlemsland han eller hon bor (artikel 11.3 [e] i förordning 883/2004). 13

14 2.3.1 Undantag i vissa situationer och för vissa grupper I vissa situationer är det dock lämpligare att en person omfattas av ett annat lands lagstiftning än där han eller hon faktiskt arbetar. Det finns därför en rad undantag från principen om arbetslandets lagstiftning. Det gäller bland annat då en anställd är utsänd av sin arbetsgivare och när en egenföretagare tillfälligt utför verksamhet i ett annat medlemsland samt då en person normalt arbetar i två eller flera medlemsländer (artiklarna i förordning 883/2004). Det finns också ett antal särskilda bestämmelser för offentligt anställda, personer som får arbetslöshetsersättning från sitt bosättningsland efter att ha omfattats av ett annat medlemslands lagstiftning, den som är inkallad eller återinkallad till militärtjänstgöring eller civil tjänstgöring i en medlemsstat samt för den som inte förvärvsarbetar. 2.4 Likabehandlingsprincipen Principen om likabehandling innebär att en person som är försäkrad i ett medlemsland genom förordning 883/2004 har samma rättigheter och skyldigheter som landets egna medborgare (artikel 4 och beaktandeskäl 5 i förordning 883/2004). Om lagstiftningen i ett medlemsland innebär krav på medborgarskap gäller alltså inte det gentemot personer som omfattas av förordningen. Varje form av diskriminering på grund av nationalitet strider mot bestämmelserna. 2.5 Exportabilitetsprincipen Principen om exportabilitet innebär att en person som har rätt till kontantförmåner från ett medlemsland kan få förmåner även om han eller hon bor i ett annat medlemsland. Personen ansöker om kontantförmåner i det medlemsland där han eller hon är försäkrad och ska inte nekas dem på grund av att personen eller hans eller hennes familjemedlemmar bor i ett annat medlemsland, så länge som övriga kriterier för rätten till förmåner är uppfyllda (artikel 7 i förordning 883/2004). 2.6 Sammanläggningsprincipen Principen om sammanläggning av försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder innebär att när en person ansöker om en förmån kan man även ta hänsyn till perioder då personen har varit försäkrad, arbetat eller varit bosatt i andra medlemsländer (beaktandeskäl 13 och 14 samt artikel 6 i förordning 883/2004). Syftet är att garantera att den som flyttar eller arbetar över gränserna inom EU inte går miste om rättigheter och förmåner som tidigare tjänats in i ett annat medlemsland. Utöver perioder som har intjänats i ett annat medlemsland kan även inkomster, omständigheter eller händelser beaktas för att en person ska få behålla rättigheter och förmåner. Men tillämpningen av bestämmelsen får inte leda till att ett medlemsland blir behörigt eller att dess lagstiftning blir tillämplig (beaktandeskäl 9 12 samt artikel 5 i förordning 883/2004). 14

15 2.7 Förhinder av sammanträffande av förmåner Principen om att förhindra sammanträffande av förmåner innebär att det inte ska vara möjligt att få eller behålla en rätt till flera förmåner av samma slag för samma period av obligatorisk försäkring om det inte uttryckligen framkommer i förordning 883/2004 att den rätten ska finnas (artikel 10 i förordning 883/2004). En person som omfattas av förordningen ska inte kunna få högre ersättning än en person som inte utnyttjar rätten till fri rörlighet inom EU. 2.8 Fyra tillämpningsområden i förordning 883/2004 och en gränsöverskridande dimension Det finns fem villkor i förordningarna 883/2004 och 987/2009 som alla måste vara uppfyllda för att förordningarna och bestämmelserna om familjeförmåner ska vara tillämpliga. De fem villkoren är: Personkrets VEM? Territorialgräns VAR? Tidsmässig gräns NÄR? Sakområden VAD? Dessutom ska även en gränsöverskridande situation föreligga för att förordningarna och bestämmelserna om familjeförmåner ska vara tillämpliga Personkrets Personkretsen bestämmer vilka personer som omfattas av förordningarna 883/2004 och 987/2009. Personkretsen omfattar följande tre grupper: Medborgare i EU:s medlemsländer, Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz som är eller har varit försäkrade i ett av medlemsländerna där förordningarna är tillämpliga, deras familjemedlemmar och deras efterlevande. (Artikel 2 i förordning 883/2004. Bilaga II till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer, ändrat genom beslut nr 1/2012. Bilaga VI till avtalet om det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet [EES-avtalet], ändrat genom den gemensamma EES-kommitténs beslut nr 76/2011). Statslösa personer eller flyktingar som är bosatta i EU:s medlemsländer, Island, Liechtenstein, Norge eller Schweiz och som är eller har varit försäkrade i något av dessa länder, deras familjemedlemmar och deras efterlevande (artikel 2 i förordning 883/2004). Tredjelandsmedborgare, deras familjemedlemmar och deras efterlevande som lagligt vistas inom EU (beaktandeskäl 1 i EU-förordning 1231/2010). Detta gäller med vissa undantag. För mer information om tredjelandsmedborgares rätt att omfattas av förordningen som familjemedlem eller självständigt och därmed rätten till eventuella förmåner läs vidare i vägledning 2004:11 Tillämplig lagstiftning EU, socialförsäkringskonventioner, m.m. 15

16 2.8.2 Territorial- och tidsmässiga gränser Villkoret om territorialgränser talar om var förordningarna 883/2004 och 987/2009 är tillämpliga. Tillämpningsområdet om tidsmässiga gränser talar om när förordningarna är tillämpliga. Förordningarna 883/2004 och 987/2009 trädde i kraft den 1 maj Tabellen visar från och med vilka datum förordningarna 883/2004 och 987/2009 började tillämpas inom olika områden. Från och med den tillämpas förordningarna 1 maj 2010 i alla medlemsländer inom EU (artikel 97 i förordning 987/2009). 1 april 2012 i förhållande till Schweiz (bilaga II till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer, ändrat genom beslut nr 1/2012). 1 juni 2012 i förhållande till Island, Norge och Liechtenstein (bilaga VI till avtalet om det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet [EESavtalet], ändrat genom den gemensamma EESkommitténs beslut nr 76/2011). 1 januari 2015 I förhållande till Schweiz, även de senaste ändringarna i förordningarna 883/2004 och 987/2009 samt de beslut och rekommendationer som framgår av p 5 och 6 i bilaga till Beslut nr 1/2014 av den gemensamma kommitté som inrättats genom avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer, av den 28 november 2014 om ändring av bilaga II (samordning av socialförsäkringssystemen) till avtalet (2014/947/EU), utökat tillämpningsområde sedan den 1 januari Samordningsbestämmelserna i förordningarna 883/2004 och 987/2009 är från och med den 1 januari 2011 tillämpliga i de allra flesta situationer i förhållande till tredjelandsmedborgare som lagligt vistas i ett EU-land genom förordning 1231/

17 Ivan och Anna bor med sina två barn i Ryssland. Ivan får pension från Sverige, Anna arbetar i Finland och är försäkrad i Finland. Förordning 883/2004 och bestämmelserna om familjeförmåner är inte tillämpliga eftersom barnen inte bor i något av EU:s medlemsländer. Kriteriet om territorialgränser är inte uppfyllt Övrig territoriell omfattning Förordning 883/2004 gäller inom EU-ländernas territorier. Vissa EU-länder har territorier utanför Europa där förordningen också tillämpas. Tabellen visar vilka i territorier som förordningen tillämpas (artikel 355 i EUF-fördraget). För Frankrike Portugal Spanien Storbritannien Omfattas Guadeloupe Martinique Réunion Franska Guyana Saint-Barthélemy Saint-Martin. Azorerna Madeira Kanarieöarna Gibraltar, men inte Kanalöarna och ön Man. Färöarna och Grönland Färöarna och Grönland tillhör inte EU. Grönland tillhörde gemenskapen fram till år Rättigheter som har tjänats in enligt förordning 1408/71 fram till tidpunkten för utträdet är dock fortfarande skyddade. Personer som är försäkrade på Färöarna och Grönland omfattas också av bestämmelserna i förordning 1408/71 genom den nordiska konventionen om social trygghet (lagen [2004:114] om nordisk konvention om social trygghet). Vidare har personer som omfattas av förordningen rätt till akut sjukvård om de vistas tillfälligt på Grönland. Den nordiska konventionen (lagen [2013:134] om nordisk konvention om social trygghet) gäller sedan den 1 maj 2015 även i relation till Färöarna och Grönland. Det innebär att personer som är försäkrade på Färöarna och Grönland också omfattas av bestämmelserna i förordning 883/2004 och 987/2009 (artikel 4 i nordiska konventionen) med vissa undantag (artikel 3.3 i nordiska konventionen). 17

18 2.8.4 Sakområden och kategorisering av försäkringsgrenar inom social trygghet Medlemsländerna ska underrätta kommissionen om vilken förmånslagstiftning och vilka trygghetssystem som ska omfattas av förordning 883/2004 och vilken av försäkringsgrenarna av den sociala tryggheten i förordningen som varje förmån ska lyda under (artikel 9.1 i förordning 883/2004). För att en förmån i ett medlemsland ska omfattas av förordning 883/2004 krävs det att förmånen kan härledas till ett av de sakområden som finns i förordningen (EU-domstolens dom C-249/83 Hoeckx). Det finns tio sakområden som omfattas av förordning 883/2004 (artikel 3 i förordning 883/2004): förmåner vid sjukdom förmåner vid moderskap och likvärdiga förmåner vid faderskap förmåner vid invaliditet förmåner vid ålderdom förmåner till efterlevande förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdom dödsfallsersättningar förmåner vid arbetslöshet förmåner vid förtida pensionering familjeförmåner. Det är viktigt att förstå innebörden och syftet med en förmån som betalas ut enligt nationell lagstiftning för att kunna avgöra vilket sakområde förmånen ska omfattas av i förordning 883/2004. Administrativa kommissionen kan också ha en annan åsikt än det enskilda medlemslandet om vilken lagstiftning och vilka förmåner i medlemslandet som ska omfattas av förordning 883/2004 och vilket sakområde i artikel 3 som lagstiftningen och förmånerna ska lyda under. Detta kan leda till att ett medlemsland kan få ändra sina kategoriseringar. Även tolkningar i europeiska unionsrätten kan leda till ändringar (EU-domstolens dom C-275/96 Kuusijärvi). EU-domstolen har slagit fast att frågan om vilken förmån som ska omfattas av förordningen ska avgöras utifrån objektiva kriterier som är etablerade inom EU. Det innebär att klassificeringen inte ska avgöras på basis av förmånens karaktär i ett medlemsland. EU-domstolen kan också besluta att en förmån som inte anges i ett medlemslands lagstiftningsförteckning ska omfattas av förordning 883/2004 (EU-domstolens domar C-255/99 Humer och C-69/79 Earth-Vosters). 2.9 Nationell lagstiftning socialförsäkringsbalken Grunden till rätt till förmån finns i den nationella lagstiftningen under förutsättning att det inte är diskriminerande utifrån ett EU-rättsligt perspektiv, se även avsnitt 4.4 i denna vägledning. De förmåner som ingår i sakområdet 18

19 familjeförmåner och som Försäkringskassan beslutar om rätten till finns i socialförsäkringsbalken. (SFB). SFB innehåller även bestämmelser om vem som är försäkrad enligt svensk lagstiftning under vilken tid en person är försäkrad hur länge en förmån kan betalas ut till en försäkrad som vistas utomlands. Socialförsäkringen är indelad i en bosättningsbaserad och en arbetsbaserad del. Det innebär att vissa förmåner grundas på bosättning i Sverige medan andra kräver arbete här. (5 kap. 9 och 6 kap. 6 SFB) Reglerna om tillhörighet till svensk försäkring enligt SFB finns närmare beskrivna i vägledning 2000:2 Försäkrad i Sverige genom bosättning eller arbete. Reglerna om när en person ska anses vara bosatt eller arbeta i Sverige när förordningarna 883/2004 och 987/2009 är tillämpliga finns närmare beskrivna i vägledning 2004: 11 Tillämplig lagstiftning EU, socialförsäkringskonventioner, m.m Bosättningsbaserad försäkring Den som anses bosatt i Sverige omfattas av den bosättningsbaserade försäkringen. Även familjemedlemmar till den som är försäkrad kan i vissa fall omfattas av den bosättningsbaserade försäkringen (5 kap. 8 SFB). Till den bosättningsbaserade försäkringen hör sådana förmåner som utgör bidrag, t.ex. barnbidrag, samt förmåner som betalas med garantibelopp, t.ex. föräldrapenning på lägstanivån och grundnivå. De förmåner som är bosättningsbaserade finns i 5 kap. 9 och 10 SFB. För att kunna få en förmån krävs givetvis att personen uppfyller kraven enligt den aktuella förmånens lagstiftning och inte endast kraven för att omfattas av försäkringen. Bosättning i Sverige Den som har sin egentliga hemvist i Sverige ska anses som bosatt här (5 kap. 2 SFB). Den som kommer till Sverige och har för avsikt att vistas här under längre tid än ett år ska också anses bosatt här. Omvänt gäller att en person som lämnar landet fortfarande ska anses bosatt här om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år(5 kap. 3 SFB). Det finns särskilda bestämmelser om undantag från dessa huvudprinciper för vissa grupper. Det gäller utsända, statsanställda, personer som tillhör en annan stats beskickning, studerande och biståndsarbetare Den arbetsbaserade försäkringen En person som arbetar i Sverige omfattas av den arbetsbaserade försäkringen. Med arbete avses både anställning, uppdrag och arbete i egen verksamhet (6 kap. 2 SFB). 19

20 Till den arbetsbaserade försäkringen hör sådana förmåner som kan sägas utgöra rena inkomstbortfallsförsäkringar. Det är alltså fråga om förmåner som betalas i relation till förlorad arbetsinkomst, t.ex. sjukpenning och föräldrapenning över lägstanivån (6 kap. 6 SFB). Arbete i Sverige Den som arbetar i verksamhet här i landet anses arbeta i Sverige. För att arbete som en egen företagare utför ska räknas som arbete i Sverige ska företagaren bedriva näringsverksamhet som går att hänföra till ett fast driftställe i Sverige. (6 kap. 2 SFB och 2 kap. 29 inkomstskattelagen [1999:1229] [IL]). Det finns dock vissa situationer där arbete som faktiskt utförs utanför Sverige ska räknas som arbete här. Omvänt gäller också att visst arbete i Sverige inte ska räknas som arbete här Försäkringstid En person är försäkrad för bosättningsbaserade förmåner så länge han eller hon kan anses bosatt i Sverige (5 kap. 9 och 10 SFB). För arbetstagare gäller den arbetsbaserade försäkringen från och med den dag då anställningen börjar. För andra än anställda gäller försäkringen från den dag arbetet har påbörjats. (6 kap. 8 första stycket SFB) Den arbetsbaserade försäkringen gäller för den tid då personen arbetar i Sverige. Det finns också ett generellt efterskydd i tre månader efter det att en person slutat att arbeta av annan anledning än ledighet för semester, ferier eller motsvarande. För inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning är efterskyddet ett år. Efterskyddet upphör dock om personen börjar arbeta i ett annat land och då omfattas av motsvarande försäkring i det landet, eller om det finns andra särskilda skäl. (6 kap. 8 andra stycket SFB) I vissa fall kan den arbetsbaserade försäkringen gälla under längre tid. För den som till exempel får en arbetsbaserad förmån gäller försäkringen så länge förmånen betalas ut (6 kap. 9 SFB). Arbetsskadeförsäkringen, försäkringen för inkomstgrundad ålderspension och försäkringen för efterlevande och efterlevandestöd till barn ska gälla när rätten till förmånen kan härledas från ett arbete i Sverige. Detsamma gäller försäkringen för föräldrapenning på grundnivå eller över grundnivå. Försäkringen för pensioner ska också gälla om rätten till förmånen kan härledas från någon av de speciella försäkringssituationer som avses i 6 kap. 19 och 20 SFB. (6 kap. 11 SFB) För en biståndsarbetare som ansetts bosatt i Sverige under utlandsarbetet börjar efterskyddet att löpa efter återkomsten till Sverige (6 kap. 12 SFB). En person som omfattas av ett skydd för den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI-skydd) enligt 26 kap SFB är också fortsatt försäkrad för arbetsbaserade förmåner (6 kap. 10 SFB). 20

21 2.9.4 Speciella försäkringssituationer SFB anger också speciella situationer som innebär att en person är försäkrad för en viss eller vissa förmåner. Dessa bestämmelser finns i 6 kap SFB. En person som enligt förordning 883/2004 omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning, är inte försäkrad enligt SFB för sådana förmåner som motsvarar förmåner i förordningen (4 kap. 5 SFB). Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har dock genom en dom meddelat att det trots vad som anges i 4 kap. 5 SFB i vissa situationer kan finnas rätt till bosättningsbaserade förmåner som ingår i sakområdet EU-familjeförmåner (HFD 2014 ref. 64). Se även avsnitt 6.3, 7.2 och 8.2 i denna vägledning. 21

22 3 Förordningarna 883/2004 och 987/ Hur är förordning 883/2004 uppbyggd? Förordning 883/2004 är uppdelad i sex avdelningar med ett antal bilagor. Denna vägledning behandlar i första hand avdelning III. Förordningen inleds med en beskrivning av bakgrunden till förordningen. Beskrivningen är inte lagtext, utan endast bakgrundsmaterial till bestämmelserna i förordningen. Avdelning I innehåller allmänna bestämmelser om tillämpningen av förordningen. Här anges vilka personer och vilka förmåner som förordningen omfattar. Här definieras också ett antal begrepp som används i förordningen. Avdelning II handlar om vilket lands lagstiftning som ska tillämpas för de personer som omfattas av förordningen. Avdelning III tar upp de särskilda bestämmelserna för de förmåner som omfattas av förordningen. Denna vägledning kommer att behandla bestämmelserna i kapitel 8 (familjeförmåner). Avdelningarna IV VI innehåller bland annat bestämmelser om den administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen (AK) och övergångsbestämmelser. 3.2 Hur är förordning 987/2009 uppbyggd? Förordning 987/2009 är en tillämpningsförordning till förordning 883/2004. Den är uppdelad i fem avdelningar. Avdelning I innehåller allmänna bestämmelser för tillämpningen av förordningen. Avdelningen inleds med definitioner av ett antal begrepp som används vid tillämpning av förordning 987/2009. Till exempel avses med grundförordning förordning 883/2004 och med tillämpningsförordning förordning 987/2009. Vidare beskrivs i denna avdelning bestämmelserna om samarbete och informationsutbyte mellan institutionerna, och de allmänna bestämmelserna om provisoriska beslut om tillämplig lagstiftning och beslut om förmåner. Avdelning II innehåller regler vid tillämpning av artiklarna i förordning 883/2004, dvs. reglerna om tillämplig lagstiftning. Avdelning III innehåller regler om tillämpningen av förmånsbestämmelserna som finns i avdelning III i förordning 883/2004. Här beskrivs bland annat ansökningsförfarandena för familjeförmåner i artikel

23 Avdelning IV innehåller finansiella bestämmelser, bland annat om avräkning. Avdelning V innehåller diverse bestämmelser, övergångsbestämmelser och slutbestämmelser. Denna vägledning kommer bland annat att behandla artikel 90 om valutaomräkning. 3.3 Bilagor till förordningarna Till såväl förordning 883/2004 som förordning 987/2009 finns ett antal bilagor. De ska ses som en del av förordningarna. Till förordning 883/2004 finns sammanlagt elva bilagor som innehåller särbestämmelser för de olika länderna. Till exempel anges i bilaga I vilka familjeförmåner som inte omfattas av förordningen. Bilagorna till förordning 987/2009 innehåller bland annat uppgifter om vilka bilaterala konventioner som fortfarande är i kraft och är tillämpliga i förhållande till förordningen. För mer information om konventioner och förordningarna 883/2004 och 987/2009 läs vidare i vägledning 2004:11 Tillämplig lagstiftning EU, socialförsäkringskonventioner, m.m. 3.4 Sociala förmåner Förordning 883/2004 är tillämplig på alla allmänna och särskilda system om social trygghet, oavsett om de bygger på avgiftsplikt eller inte. Sociala förmåner, som är ett betydligt vidare begrepp än social trygghet, omfattas däremot inte av förordningen. Sociala förmåner innefattar bland annat försörjningsstöd. Regler för sociala förmåner finns i Rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen (förordning 492/2011). Enligt den förordningen ska en arbetstagare som är medborgare i ett medlemsland och som arbetar och är bosatt i ett annat medlemsland ha rätt till samma sociala och skattemässiga förmåner som det landets egna medborgare. (Artikel 7 i förordning 492/2011) Förordning 492/2011 omfattar enbart arbetstagare och deras familjemedlemmar. Rätten till likabehandling gäller bara när en anställd och hans eller hennes familjemedlemmar befinner sig i ett medlemsland. Förordningen ger därför ingen rätt för en anställd att få eller ta med sig sina svenska förmåner utanför Sverige. (Artikel 7 i förordning 492/2011) Gränsdragningar mellan social trygghet och sociala förmåner är ofta svåra att göra. Men ett kriterium för att en förmån ska omfattas av förordning 883/2004 är att den faller in under något av förordningens sakområden. I den mån svenska socialförsäkrings- och familjeförmåner inte faller inom tillämpningsområdet för förordning 883/2004 gäller generellt sett att de i stället omfattas av förordning 492/2011, se till exempel vägledning 2004:10 Bostadsbidrag till barnfamiljer och ungdomar. 23

24 4 Kriterierna för rätt till familjeförmåner 4.1 Inledning och definition Med familjeförmåner menas alla förmåner och kontantförmåner som är avsedda att täcka en familjs utgifter. Det täcker även in särskilda bidrag till ensamstående föräldrar och barn med funktionsnedsättning. Däremot omfattas inte särskilda bidrag vid barns födelse och adoption eller underhållsstöd (bilaga I samt artikel 1 z och beaktandeskäl 36 i förordning 883/2004). Det finns ytterligare en kategorisering inom familjeförmåner. Den gäller tilläggs- eller särskilda förmåner för barn som mist en eller båda föräldrarna (artikel 69 förordning 883/2004). Artikel 61 i förordning 987/2009 fastställer att administrativa kommissionen ansvarar för att upprätthålla en förteckning över vilka av dessa förmåner som omfattas när artikel 69 i förordning 883/2004 tillämpas. Anledningen till att dessa förmåner ska föras upp på listan är att förmånerna inte ska sammanräknas med tilläggsbeloppet som avser andra familjeförmåner. Tilläggs- eller särskilda förmåner till barn som mist en eller båda föräldrarna ska betalas ut som fullt belopp utan avdrag. För att en familj ska ha rätt till familjeförmåner måste följande tre kriterier vara uppfyllda: 1. Förordning 883/2004 och bestämmelserna gällande familjeförmåner ska vara tillämpliga. 2. Det ska finnas rätt till familjeförmåner enligt förordning 883/ Villkoren i den nationella lagstiftningen för den specifika förmånen ska vara uppfyllda. 4.2 Förordning 883/2004 och bestämmelserna gällande familjeförmåner ska vara tillämpliga Prövningen av om förordning 883/2004 och bestämmelserna om familjeförmåner ska vara tillämpliga gäller alla familjemedlemmar, inte bara den försäkrade. Prövningen omfattar den försäkrades arbete som anställd eller egenföretagare, den försäkrades pension och bosättningen för alla familjemedlemmar, relationen mellan alla personer som ska betraktas som familjemedlemmar till barnet, eller barnet i fråga enligt de berörda medlemsländerna, 24

25 relationen mellan den försäkrade personen eller pensionären och maka eller make, partner, annan vuxen person som betraktas som familjemedlem enligt de berörda medlemsländerna. Utifrån resultatet av prövningen tar Försäkringskassan ställning till om förordning 883/2004 och bestämmelserna om familjeförmåner är tillämpliga. Om förordning 883/2004 är tillämplig i mer än ett medlemsland finns rätt till familjeförmåner i enlighet med förordningen. Exempel: båda föräldrarna omfattas av förordning 883/2004, men i olika medlemsländer. Barnet bor i ett medlemsland. endast ett medlemsland finns rätten till familjeförmåner bara från ett medlemsland. Exempel: båda föräldrarna omfattas av samma medlemslands lagstiftning, men bor tillsammans med barnet i ett annat medlemsland (artikel 10 och 11.3 a i förordning 883/2004) Metodstöd Förordning 883/2004 ej tillämplig För att kunna fastställa om förordning 883/2004 är tillämplig måste Försäkringskassan skicka en förfrågan till det andra medlemslandet. Om myndigheten i det andra medlemslandet inte kan lämna de uppgifter som behövs för att ta ställning till om förordningen är tillämplig, kan Försäkringskassan inte heller bedöma att förordningen är tillämplig. I sådana fall ska anspråket endast bedömas utifrån svensk lagstiftning. Försäkringskassan har utredningsskyldighet och det är ärendets beskaffenhet som avgör hur långt den skyldigheten sträcker sig (110 kap. 13 första stycket SFB). Att ett annat medlemslands myndighet inte besvarar alla frågor från Försäkringskassan innebär inte per automatik att Försäkringskassan ska begära samma uppgifter ytterligare en gång. Utgångspunkten är att medlemsländer lämnar svar på efterfrågad information så långt som det är möjligt redan vid första förfrågan. Du kan läsa mer om Försäkringskassans utredningsskyldighet i vägledning 2004:7 Förvaltningsrätt i praktiken. 4.3 Det ska finnas rätt till familjeförmåner enligt förordning 883/2004 Det finns tre huvudsakliga kriterier som ska vara uppfyllda för att det ska finnas rätt till familjeförmåner enligt förordning 883/2004: 1. Det måste finnas en ansökan, impuls eller ett anspråk på en förmån från eller för en person som omfattas av förordning 883/2004. Den personen måste antingen omfattas av lagstiftningen i det medlemsland ansökan riktades till, genom arbete eller bosättning, eller ha rätt till pension från det landet. 2. Det ska röra sig om en gränsöverskridande situation. 25

26 3. Barnet ska bo i ett medlemsland och vara familjemedlem till den person som omfattas av förordningen i enlighet med punkt Omfattas av lagstiftningen genom arbete eller bosättning alternativt ha rätt till pension Arbete som grund för rätten till familjeförmåner Utöver faktiskt arbete finns det flera andra situationer som ska betraktas som arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare. Detta gäller dels i förhållande till tillämplig lagstiftning, dels i förhållande till prioritetsreglerna för EU-familjeförmåner. Se beskrivningen av artikel 11.2 i förordning 883/2004 i vägledning 2004:11 Tillämplig lagstiftning, EU, socialförsäkringskonventioner, m.m. För en beskrivning av prioritetsreglerna, se kapitel 6.2 i denna vägledning. I beslut F1 har administrativa kommissionen beskrivit i vilka situationer familjeförmåner ska betraktas som förmåner som grundar sig på arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare när prioritetsbedömning görs. Syftet med beslutet är att undvika oklarhet och olika tolkningar vid prioritetsbedömningar. Beslutet har sin grund i artikel 68 samt artikel 1 a) och b) i förordning 883/2004 (se ingressen till beslut F1, särskilt beaktandeskäl 3). Artikel 68 innehåller prioritetsreglerna för EU-familjeförmåner. I artikel 1 a) och b) i förordning 883/2004 definieras arbete som anställd och verksamhet som egenföretagare på följande sätt: en verksamhet eller en likvärdig situation som betraktas som sådan vid tillämpningen av lagstiftningen om social trygghet i den medlemsstat där denna verksamhet utövas eller denna situation råder. Beslut F1 hänvisar genom artikel 1 a) och b) i förordning 883/2004 till respektive medlemslands nationella lagstiftning. Det innebär att svensk lagstiftning avgör vilka situationer som ska betraktas som arbete i Sverige vid prioritetsbedömningar av EU-familjeförmåner. (Se vägledning 2004:11 Tillämplig lagstiftning, EU, socialförsäkringskonventioner m.m. för en närmare beskrivning av vad som anses som arbete eller likvärdig situation enligt svensk lagstiftning.) Nedan följer en beskrivning av i vilka situationer som familjeförmåner ska betraktas som förmåner som grundar sig på arbete i Sverige vid bedömning av prioritet. Beskrivningen är inte en uttömmande lista över alla situationer, utan ett stöd och exempel på hur olika situationer i svensk lagstiftning förhåller sig till punkterna i beslut F1. Några av situationer faller under mer än en av punkterna i beslut F1. Det gäller t.ex. obetald ledighet för vård av barn som både faller under punkt 1. a) och under punkt 1. b) iii). Beslut F1 1. a) Faktiskt arbete och likvärdiga situationer Utöver faktiskt arbete som anställd eller egenföretagare, faller även situationer när en person är försäkrad för arbetsbaserade förmåner på grund av SGI-skydd under punkt 1. a) i beslut F1 (främst enligt 26 kap a SFB, men även ytterligare situationer som tillkommit genom praxis). Be- 26