Vägledning 2004:8 Version 10. EU-familjeförmåner

Transkript

1 EU-familjeförmåner

2 En vägledning är i första hand ett stöd för Försäkringskassans medarbetare vid ärendehandläggning och utbildning. En vägledning innehåller en samlad information om vad som gäller på det aktuella området, uppdelat på tillämpnings- och metodstödsavsnitt. En vägledning kan innehålla beskrivningar av författningsbestämmelser allmänna råd förarbeten rättspraxis JO:s beslut En vägledning kan även innehålla beskrivningar av hur man ska handlägga ärenden på det aktuella området och vilka metoder som då ska användas. Vägledningarna uppdateras fortlöpande. Ändringar arbetas in i den elektroniska versionen. Den elektroniska versionen hittar du på Försäkringskassan/Dina rättigheter och skyldigheter/lagar och regler Vägledningar. Du som arbetar på Försäkringskassan hittar dem också på Fia. Upplysningar: Försäkringskassan Rättsavdelningen Version 10. Beslutad Finns ej i tryckt form

3 Innehåll Förkortningar... 7 Sammanfattning... 8 Läsanvisningar Inledning EU-familjeförmåner Vilka förmåner räknas som EU-familjeförmåner? Vilka personer kan ha rätt till EU-familjeförmåner? Allmänt om den fria rörligheten Lagvalsbestämmelser Grundprincipen man kan bara vara försäkrad i en medlemsstat Arbete och bosättning styr var en person är försäkrad Undantag i vissa situationer och för vissa grupper Likabehandlingsprincipen Exportabilitetsprincipen Sammanläggningsprincipen Förhinder av sammanträffande av förmåner Hur är förordning 883/2004 uppbyggd? Hur är förordning 987/2009 uppbyggd? Sociala förmåner Rätt till EU-familjeförmåner enligt förordning 883/ Personkrets Tidsmässiga och territorialgränser gränser Övrig territoriell omfattning Sakområdet EU-familjeförmåner Nationell lagstiftning socialförsäkringsbalken m.m Kriterierna för rätt till EU-familjeförmåner Förordning 883/2004 och bestämmelserna gällande EUfamiljeförmåner ska vara tillämpliga Bedömning av om förordning 883/2004 är tillämplig Omfattas av lagstiftningen genom arbete eller bosättning alternativt ha rätt till pension Arbete i Sverige som grund för rätten till EU-familj\förmåner Pension som grund för rätten till EU-familjeförmåner Bosättning som grund för rätten till EU-familj\förmåner Villkoren i den nationella lagstiftningen för den specifika förmånen ska vara uppfyllda Definition av familjemedlem Betydelsen av familjemedlemsbegreppet i förordningen Definitionen av familjemedlem i artikel 1.i. förordning 883/ Försäkringskassans definition Vilken betydelse har definitionen av familjemedlem för Försäkringskassan? Metodstöd Försäkringskassans bedömning av familjemedlemsbegreppet

4 e.3.3 Bidragsmottagare respektive betalningsmottagare av EUfamiljeförmåner Skillnader mellan medlemsstaternas familjemedlemsbegrep När finns en rätt till EU-familjeförmåner? Försäkringskassans prövning av familjeförmånsärende Rätt till EU-familjeförmåner enligt förordning 883/ Rätt till EU-familjeförmåner enbart enligt artikel Rätt till EU-familjeförmåner enligt artikel 67 och Rätt till förmån i Sverige enbart enligt nationell lagstiftning Hantering av förmåner i SFB Hantering av förmåner som Försäkringskassan inte beslutar om Barnbidrag, förlängt barnbidrag och flerbarnstillägg som familjeförmån Inledning Försäkrad för barnbidrag trots 4 kap. 5 SFB Särskilt om flerbarnstillägg Val av bidragsmottagare Försäkringskassans hantering rörande val av bidragsmottagare Fördelning av flerbarnstillägg vid beräkning av tilläggsbelopp Rätten till barnbidrag prövas utan ansökan Rätten till barnbidrag kan inte avsägas Retroaktivitetsbestämmelser för barnbidrag Bostadsbidrag i form av särskilt bidrag som familjeförmån Inledning Sammanträffande rätt till EU-familjeförmåner i form av bostadsbidrag Barnet bor i en annan medlemsstat Proportionering av bostadsbidraget Fördelning av särskilt bidrag per barn vid beräkning av tilläggsbelopp Avstämning bostadsbidrag EU-familjeförmåner som inte beslutas av Försäkringskassan Grundläggande bestämmelser Familjeförmån enligt förordning 883/ Försäkringskassan som behörig institution Exportabilitet Metodstöd Myndighetskorrespondens Försäkringskassans hantering av EU-familjeförmåner som inte beslutas av Försäkringskassan Beslut Återkrav Studiehjälp Kommunalt vårdnadsbidrag Barn som mist en eller båda föräldrarna Inledning Förordning 883/ Metodstöd efterlevandestöd som familjeförmån Ansökan om EU-familjeförmåner Ansökan enligt artikel Ansökan i förhållande till familjemedlemsbegreppet Institutioners skyldighet att vidarebefordra en ansökan Ansökan i enlighet med nationell lagstiftning

5 Försäkringskassans krav på ansökan Storleken på EU-familjeförmåner Fullt belopp Tilläggsbelopp Återbetalningar av EU-familjeförmåner från en medlemsstat med sekundärt ansvar till en medlemsstat med primärt ansvar Belopp utifrån enbart nationell lagstiftning Begäran om utbetalning till annan person Metodstöd En annan person begär svenska EU-familjeförmåner, förmåner är beviljade En person begär förmåner från annan medlemsstat genom Försäkringskassan Utbetalning och betalningstidpunkter Beräkning och utbetalningstidpunkt av tilläggsbelopp Särskilt om tilläggsbelopp Omräkning av EU-familjeförmåner som betalas ut med olika tidsintervall Två olika metoder för att beräkna tilläggsbelopp per barn eller per familj Proportionering av tilläggsbelopp vid flera EU-familjeförmåner Valutaomräkning Beslut om EU-familjeförmåner När beslutsunderlag behöver kommuniceras Vem ska beslutet ställas till? Vad ska redovisas i beslutet? Användningen av maskinella beslutsbrev Omprövning, ändring och överklagande Olika typer av beslut om EU-familjeförmåner Beslut när Försäkringskassan bedömer att Sverige ska betala fullt belopp enligt förordning 883/ Provisoriskt beslut när Försäkringskassan bedömer att Sverige ska betala tilläggsbelopp enligt förordning 883/ Interimistiska beslut enligt SFB Metodstöd Situationer när det blir aktuellt med ett beslut, provisoriskt-, interimistiskt- eller slutligt beslut Metodstöd - När länder är oense Årlig kontroll Årlig kontroll metodstöd Återbetalning och avräkning av EU-familj\förmåner mellan socialförsäkringsinstitutioner Inledning Återbetalning och avräkning mellan länder Återkrav och avräkning enligt artikel 71 och 72.1 i förordning 987/ Återbetalning enligt artikel 71 och 73.1 i förordning 987/ Samarbete, skyldigheter och information\utbyt Inledning Informationsutbyte inom en medlemsstat Informationsutbyte mellan medlemsstater Bestämmelser om informationsutbyte mellan medlemsstater Administrativa förfaranden om informationsutbyte mellan medlemsstater

6 14.4 Behöriga institutioners ansvar och personer som omfattas av förordning 883/ Förbindelseorganets funktioner och administrativa förfaranden Inledning Förbindelseorganets funktioner Administrativa förfaranden Källförteckning Sakregister

7 Förkortningar AK ABB CSN EEG EES EG EU FBT FL RegR JO HFD RFFS RÅ SB SFB SGI SOU Administrativa kommissionen Allmänna barnbidrag Centrala studiestödsnämnden Europeiska ekonomiska gemenskapen Europeiska ekonomiska samarbetsområdet Europeiska gemenskapen Europeiska unionen Flerbarnstillägg Förvaltningslagen Regeringsrätten Justitieombudsmannen Högsta förvaltningsdomstolen Riksförsäkringsverkets författningssamling Regeringsrättens årsbok Särskilt bidrag Socialförsäkringsbalken Sjukpenninggrundande inkomst Statens offentliga utredningar 7

8 Sammanfattning Denna vägledning behandlar bestämmelserna om EU-familjeförmåner. Förmåner som räknas som EU-familjeförmåner enligt svensk lagstiftning är barnbidrag, förlängt barnbidrag, flerbarnstillägg, bostadsbidrag i form av särskilt bidrag, studiebidrag och extra tillägg till studiebidrag, kommunalt vårdnadsbidrag och efterlevandestöd. Förmånerna regleras i förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009, socialförsäkringsbalken (SFB), studiestödslagen (1999:1395) och lagen (2008:307) om kommunalt vårdnadsbidrag. Vägledningen är avsedd att vara ett stöd i det dagliga arbetet på Försäkringskassan och bidra till att kontakterna med de försäkrade och handläggningen av EU-familjeförmånsärenden hos Försäkringskassan görs på ett riktigt sätt. 8

9 Läsanvisningar Denna vägledning ska vara ett hjälpmedel för Försäkringskassans medarbetare i handläggningen. Den kan också vara ett stöd vid utbildning av Försäkringskassans personal. Vägledningen redovisar och förklarar lagar och andra bestämmelser. Den redogör för de delar av lagens förarbeten som är särskilt viktiga för att förstå hur lagen ska tillämpas. Den redogör också för rättspraxis samt för Försäkringskassans rättsliga ställningstaganden. Vägledningen innehåller också en beskrivning av hur man ska handlägga ärenden och vilka metoder som då ska användas för att åstadkomma både effektivitet och kvalitet i handläggningen. Rubriken till sådana kapitel eller avsnitt inleds med ordet Metodstöd. Hänvisningar I vägledningen finns hänvisningar till EG-förordningar, administrativa kommissionens beslut, lagar, förordningar, föreskrifter, allmänna råd, Försäkringskassans rättsliga ställningstaganden och interna styrdokument, förarbeten, rättsfall och andra vägledningar. Hänvisningen finns antingen angiven i löpande text eller inom parentes i direkt anslutning till den mening eller det stycke den avser. I en bilaga till vägledningen finns en källförteckning som redovisar de lagar, förordningar, domar etc. som nämns i vägledningen. Exempel Vägledningen innehåller också exempel. De är komplement till beskrivningarna och åskådliggör hur en regel ska tillämpas. Historikbilaga Denna vägledning har reviderats. I en bilaga som är skild från vägledningen finns en historikinformation. Den innehåller en kortfattad beskrivning av de sakliga ändringar som gjorts i respektive version av vägledningen. Genom att läsa historikinformationen får man en överblick över de viktigaste nyheterna i denna version av vägledningen. Att hitta rätt i vägledningen I vägledningen finns en innehållsförteckning och ett alfabetiskt sakregister. Innehållsförteckningen är placerad först och ger en översiktsbild av vägledningens kapitel och avsnitt. Sakregistret finns sist i vägledningen och innehåller sökord med sidhänvisningar. 9

10 1 Inledning 1.1 EU-familjeförmåner Den här vägledningen beskriver det europeiska regelverket för sakområdet familjeförmåner. Betoningen ligger på hur Försäkringskassan ska tillämpa regelverket vid sin bedömning av rätt till EU-familjeförmåner från Sverige. När en familj eller en del av en familj rör sig mellan två eller flera EU/EESländer bestäms rätten till EU-familjeförmåner som beror på ett barn utifrån den gemensamma europeiska lagstiftningen. Det är dels Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, dels Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpning av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Framöver benämns dessa förordningar 883/2004 respektive förordning 987/2009. EU-familjeförmåner kan beviljas på tre olika grunder: arbete, pension och bosättning. Arbete har prioritet framför pension som i sin tur har prioritet framför bosättning (artikel 68 i förordning 883/2004). Bestämmelserna i förordning 883/2004 innebär att en familj kan ha rätt till EU-familjeförmåner från en annan medlemsstat än den de är bosatta i. Det kan medföra att det finns rätt till EU-familjeförmåner för barnet från mer än ett EU-/EES-land för samma tid. I sådana fall finns regler om vad som händer när förmåner sammanträffar Vilka förmåner räknas som EU-familjeförmåner? EU-familjeförmåner är ett av de tio sakområden som omfattas av förordning 883/2004. EU-familjeförmåner är de förmåner som ska kompensera för en familjs utgifter. Svenska förmåner Enligt förordning 883/2004 ska följande förmåner anses vara EU-familjeförmåner enligt svensk lagstiftning: barnbidrag bostadsbidrag i form av särskilt bidrag (den bostadsknutna delen av bostadsbidraget är inte en familjeförmån) studiebidrag och extra tillägg till studiebidrag (CSN fattar beslut om rätten till förmån) 10

11 kommunalt vårdnadsbidrag (en kommun fattar beslut om rätten till förmån). Lagen om kommunalt vårdnadsbidrag upphör att gälla från och med den 1 februari 2016, vilket innebär att den i samband med det även upphör att vara en familjeförmån enligt förordningen. Försäkringskassan kan dock under en övergångsperiod komma att hantera denna som en familjeförmån enligt förordning 883/2004. efterlevandestöd (samordnas inte med övriga EU-familjeförmåner eftersom det är en extra eller särskild familjeförmån för barn som mist en eller båda sina föräldrar (artikel 69 i förordning 883/2004). (Det är enbart Pensionsmyndigheten som handlägger efterlevandestöd när förordning 883/2004 är tillämplig). Uppgift om de andra medlemsstaternas förmåner finns på internet under EU-portalen MISSOC (Mutual Information System on Social Protection). Familjeförmåner enligt förordning 883/2004 benämns EU-familjeförmåner i vägledningen om det behövs för att kunna skilja dem från beteckningen familjeförmåner i socialförsäkringsbalken (Avdelning B familjeförmåner) Vilka personer kan ha rätt till EU-familjeförmåner? Alla som omfattas av förordning 883/2004 kan ha rätt till EU-familjeförmåner. Det gäller medborgare, statslösa och flyktingar som är bosatta i en medlemsstat och omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en annan medlemsstat. Även familjemedlemmar och efterlevande omfattas. (Artikel 2 förordning 883/2004) Reglerna gäller dock inte tredjelandsmedborgare i förhållande till Danmark och Storbritannien. Lagstiftningen i det land som ska betala ut förmånerna avgör vem som anses som familjemedlem. (Artikel 1 i) i förordning 883/2004) 1.2 Allmänt om den fria rörligheten Förordning 883/2004 består av gemensamma bestämmelser för samordning av de sociala trygghetssystemen inom EU. Syftet med att samordna de nationella systemen för social trygghet är att skydda en persons sociala rättigheter när denne utövar sin rätt att röra sig fritt över gränserna inom EU (beaktningsskäl 1 och 13 i förordning 883/2004). Fri rörlighet för personer och deras familjemedlemmar inom EU är en av fyra grundprinciper och regleras i artikel 45 i EUF-fördraget. De tre övriga friheterna är fri rörlighet för varor, tjänster och kapital. Bestämmelserna om samordning av de sociala trygghetssystemen ersätter inte de nationella systemen med ett gemensamt europeiskt. Det som regleras är vilken medlemsstats lagstiftning en person ska omfattas av. Det är upp till Sverige att bestämma vem som ska omfattas av svensk socialförsäkring, ha rätt till förmåner och på vilka grunder. Försäkringskassan ska med utgångspunkt i socialförsäkringsbalken (SFB), förordningarna samt socialförsäkringskonventioner göra den bedömningen. I beaktningsskäl 4 i förordning 883/2004 står följande: 11

12 Det är nödvändigt att respektera särdragen i nationell lagstiftning om social trygghet och begränsa sig till att utarbeta ett system för samordning Men även om det är viktigt att respektera den nationella lagstiftningen så är den underordnad EU:s lagar. I beaktningsskäl 17a i förordning 883/2004 står följande: När en medlemsstats lagstiftning blir tillämplig på en person enligt avdelning II i denna förordning, bör villkoren för anslutning och rätt till förmåner fastställas genom den behöriga medlemsstatens lagstiftning, varvid gemenskapslagstiftningen bör respekteras Det betyder att en person måste uppfylla de nationella kriterierna för att kunna omfattas av en medlemsstats lagstiftning och eventuellt få rätt till förmåner i det landet. Men de nationella kriterierna kan bara verkställas så länge de inte är diskriminerande ur ett unionsrättsligt perspektiv. För att en person inte ska hamna mellan två länders lagstiftningar kan det vara nödvändigt att göra undantag från de allmänna reglerna, till exempel för att fastställa försäkringstillhörighet och rätt till EU-familjeförmåner (beaktandeskäl 18 i förordning 883/2004). 1.3 Lagvalsbestämmelser Lagvalsbestämmelserna är grunden som övriga bestämmelser om de sociala trygghetssystemen bygger på. Bestämmelsernas huvudsyfte är att säkerställa att en person som är försäkrad genom förordning 883/2004 inte lämnas utan något socialt skydd när denne utövar sin rätt till fri rörlighet inom EU. Samma bestämmelser ska också reglera i vilken medlemsstat en person ska vara försäkrad. Reglerna om när en person ska anses vara bosatt eller arbeta i Sverige när förordningarna 883/2004 och 987/2009 är tillämpliga finns närmare beskrivna i vägledning 2004:11 Tillämplig lagstiftning EU, socialförsäkringskonventioner, m.m. Reglerna om tillhörighet till svensk försäkring enligt SFB finns närmare beskrivna i vägledning 2000:2 Försäkrad i Sverige genom bosättning eller arbete Grundprincipen man kan bara vara försäkrad i en medlemsstat Grundprincipen i lagvalsbestämmelserna är att en person bara kan vara försäkrad i en medlemsstat (artikel 11 och beaktandeskäl 15 i förordning 883/2004). Bestämmelserna innehåller flera kriterier vilket betyder att även om rätten till en viss förmån bestäms genom den nationella lagstiftningen i en ansvarig medlemsstat, kan medlemsstaten inte bestämma i vilken utsträckning deras lagstiftning eller en annan medlemsstats lagstiftning ska gälla. Medlemsstaterna måste följa bestämmelserna i förordning 883/2004 för att personen inte ska falla mellan två länders lagstiftning eller få ut dubbla förmåner. Det är även viktigt att fastställa vilket lands lagstiftning en person ska omfattas av för att denne ska kunna betala avgifter till socialförsäkringen. 12

13 En person som enligt förordning 883/2004 omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning är inte försäkrad enligt SFB för sådana förmåner som motsvarar förmåner i förordningen (4 kap. 5 SFB). Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har dock genom en dom meddelat att det i vissa situationer ändå kan finnas rätt till bosättningsbaserade förmåner som ingår i sakområdet EU-familjeförmåner (HFD 2014 ref. 64). Se även avsnitt 5.3, 6.2 och 7.2 i denna vägledning. Lagvalsbestämmelserna i förordningen innebär att om en person omfattas av en medlemsstats lagstiftning ska denne också omfattas av alla delar av förordningen. Det gäller under hela den tid som personen är försäkrad i det landet. Lagstiftningen i medlemsstaterna ska ha samma villkor för anslutning till socialförsäkringen för personer som omfattas av förordning 883/2004 som för medborgarna i landet. En omvänd ordning skulle innebära diskriminering på grund av nationalitet Arbete och bosättning styr var en person är försäkrad Utöver grundprincipen finns det två viktiga krav i lagvalsbestämmelserna. Den första är principen om lex loci labori, vilket innebär att en person som arbetar som anställd eller bedriver verksamhet som egenföretagare i en medlemsstat är försäkrad i det landet (artikel 11.3 [a] i förordning 883/2004). Den andra principen är lex loci domicilii, vilket innebär att personen är socialförsäkrad i den medlemsstat han eller hon bor (artikel 11.3 [e] i förordning 883/2004) Undantag i vissa situationer och för vissa grupper I vissa situationer är det dock lämpligare att en person omfattas av ett annat lands lagstiftning än där han eller hon faktiskt arbetar. Det finns därför en rad undantag från principen om arbetslandets lagstiftning. Det gäller bland annat då en anställd är utsänd av sin arbetsgivare och när en egenföretagare tillfälligt utför verksamhet i en annan medlemsstat samt då en person normalt arbetar i två eller flera medlemsstater (artiklarna i förordning 883/2004). Det finns också ett antal särskilda bestämmelser för offentligt anställda, personer som får arbetslöshetsersättning från sitt bosättningsland efter att ha omfattats av en annan medlemsstats lagstiftning, den som är inkallad eller återinkallad till militärtjänstgöring eller civil tjänstgöring i en medlemsstat samt för den som inte förvärvsarbetar. 1.4 Likabehandlingsprincipen Principen om likabehandling innebär att en person som är försäkrad i en medlemsstat genom förordning 883/2004 har samma rättigheter och skyldigheter som landets egna medborgare (artikel 4 och beaktandeskäl 5 i förordning 883/2004). Om lagstiftningen i en medlemsstat innebär krav på medborgarskap gäller alltså inte det gentemot personer som omfattas av 13

14 förordningen. Varje form av diskriminering på grund av nationalitet strider mot bestämmelserna. 1.5 Exportabilitetsprincipen Principen om exportabilitet innebär att en person som har rätt till kontantförmåner från en medlemsstat kan få förmåner även om han eller hon bor i en annan medlemsstat. Personen ansöker om kontantförmåner i den medlemsstat där han eller hon är försäkrad och ska inte nekas dem på grund av att personen eller hans eller hennes familjemedlemmar bor i en annan medlemsstat, så länge som övriga kriterier för rätten till förmåner är uppfyllda (artikel 7 i förordning 883/2004). 1.6 Sammanläggningsprincipen Principen om sammanläggning av försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder innebär att när en person ansöker om en förmån kan man även ta hänsyn till perioder då personen har varit försäkrad, arbetat eller varit bosatt i andra medlemsstater (beaktandeskäl 13 och 14 samt artikel 6 i förordning 883/2004). Syftet är att garantera att den som flyttar eller arbetar över gränserna inom EU inte går miste om rättigheter och förmåner som tidigare tjänats in i en annan medlemsstat. Utöver perioder som har intjänats i en annan medlemsstat kan även inkomster, omständigheter eller händelser beaktas för att en person ska få behålla rättigheter och förmåner. Men tillämpningen av bestämmelsen får inte leda till att en medlemsstat blir behörigt eller att dess lagstiftning blir tillämplig (beaktandeskäl 9 12 samt artikel 5 i förordning 883/2004). 1.7 Förhinder av sammanträffande av förmåner Principen om att förhindra sammanträffande av förmåner innebär att det inte ska vara möjligt att få eller behålla en rätt till flera förmåner av samma slag för samma period av obligatorisk försäkring om det inte uttryckligen framkommer i förordning 883/2004 att den rätten ska finnas (artikel 10 i förordning 883/2004). En person som omfattas av förordningen ska inte kunna få högre ersättning än en person som inte utnyttjar rätten till fri rörlighet inom EU. 1.8 Hur är förordning 883/2004 uppbyggd? Förordning 883/2004 är uppdelad i sex avdelningar med ett antal bilagor. Denna vägledning behandlar i första hand avdelning III. Förordningen inleds med en beskrivning av bakgrunden till förordningen. Beskrivningen är inte lagtext, utan endast bakgrundsmaterial till bestämmelserna i förordningen. 14

15 Avdelning I innehåller allmänna bestämmelser om tillämpningen av förordningen. Här anges vilka personer och vilka förmåner som omfattas. Dessutom definieras också ett antal begrepp. Avdelning II handlar om vilket lands lagstiftning som ska tillämpas för de personer som omfattas av förordningen. Avdelning III tar upp de särskilda bestämmelserna för de förmåner som omfattas av förordningen. Denna vägledning kommer att behandla bestämmelserna i kapitel 8 (EU-familjeförmåner). Avdelningarna IV VI innehåller bland annat bestämmelser om den administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen (AK) och övergångsbestämmelser. 1.9 Hur är förordning 987/2009 uppbyggd? Förordning 987/2009 är en tillämpningsförordning till förordning 883/2004. Den är uppdelad i fem avdelningar. Avdelning I innehåller allmänna bestämmelser för tillämpningen av förordningen. Avdelningen inleds med definitioner av ett antal begrepp. Till exempel avses med grundförordning förordning 883/2004 och med tillämpningsförordning förordning 987/2009. Vidare beskrivs i denna avdelning bestämmelserna om samarbete och informationsutbyte mellan institutionerna, och de allmänna bestämmelserna om provisoriska beslut om tillämplig lagstiftning och beslut om förmåner. Avdelning II innehåller regler vid tillämpning av artiklarna i förordning 883/2004, dvs. reglerna om tillämplig lagstiftning. Avdelning III innehåller regler om tillämpningen av förmånsbestämmelserna som finns i avdelning III i förordning 883/2004. Här beskrivs bland annat ansökningsförfarandena för EU-familjeförmåner i artikel 60. Avdelning IV innehåller finansiella bestämmelser, bland annat om avräkning. Avdelning V innehåller diverse bestämmelser, övergångsbestämmelser och slutbestämmelser. Denna vägledning kommer bland annat att behandla artikel 90 om valutaomräkning. Bilagor till förordningarna Till såväl förordning 883/2004 som förordning 987/2009 finns ett antal bilagor. De ska ses som en del av förordningarna. Förordning 883/2004 har sammanlagt elva bilagor som innehåller särbestämmelser för de olika länderna. I bilaga I anges till exempel vilka EU-familjeförmåner som inte omfattas av förordningen. Bilagorna till förordning 987/2009 innehåller bland annat uppgifter om vilka bilaterala konventioner som fortfarande är i kraft och är tillämpliga i förhållande till förordningen. 15

16 För mer information om konventioner och förordningarna 883/2004 och 987/2009, läs vidare i Vägledning 2004:11 Tillämplig lagstiftning EU, socialförsäkringskonventioner m.m Sociala förmåner Förordning 883/2004 är tillämplig på alla allmänna och särskilda system om social trygghet, oavsett om de bygger på avgiftsplikt eller inte. Sociala förmåner, som är ett betydligt vidare begrepp än social trygghet, omfattas däremot inte av förordningen. Sociala förmåner innefattar bland annat försörjningsstöd. Regler för sociala förmåner finns i Rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen (förordning 492/2011). Enligt den förordningen ska en arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat och som arbetar och är bosatt i en annan medlemsstat ha rätt till samma sociala och skattemässiga förmåner som det landets egna medborgare. (Artikel 7 i förordning 492/2011) Förordning 492/2011 omfattar enbart arbetstagare och deras familjemedlemmar. Rätten till likabehandling gäller bara när en anställd och hans eller hennes familjemedlemmar befinner sig i en medlemsstat. Förordningen ger därför ingen rätt för en anställd att få eller ta med sig sina svenska förmåner utanför Sverige. (Artikel 7 i förordning 492/2011) Gränsdragningar mellan social trygghet och sociala förmåner är ofta svåra att göra. Men ett kriterium för att en förmån ska omfattas av förordning 883/2004 är att den faller in under något av förordningens sakområden. I den mån svenska socialförsäkrings- och EU-familjeförmåner inte faller inom tillämpningsområdet för förordning 883/2004 gäller generellt sett att de i stället omfattas av förordning 492/2011, se till exempel Vägledning 2004:10 Bostadsbidrag till barnfamiljer och ungdomar. 16

17 2 Rätt till EU-familjeförmåner enligt förordning 883/2004 Det finns tre villkor i förordningarna 883/2004 och 987/2009 som alla måste vara uppfyllda för att förordningarna och bestämmelserna om familjeförmåner ska vara tillämpliga. De tre villkoren är: Personkrets VEM? Territorialgräns VAR och NÄR? Sakområden VAD? För att det ska finnas en rätt till EU-familjeförmåner enligt förordningarna krävs dessutom att villkoren i den nationella lagstiftningen är uppfyllda. 2.1 Personkrets Personkretsen bestämmer vilka personer som omfattas av förordningarna 883/2004 och 987/2009. Personkretsen omfattar följande tre grupper: Medborgare i EU:s medlemsstater, Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz som är eller har varit försäkrade i en av medlemsstaterna där förordningarna är tillämpliga, deras familjemedlemmar och deras efterlevande. (Artikel 2 i förordning 883/2004. Bilaga II till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer, ändrat genom beslut nr 1/2012. Bilaga VI till avtalet om det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet [EES-avtalet], ändrat genom den gemensamma EES-kommitténs beslut nr 76/2011). Statslösa personer eller flyktingar som är bosatta i EU:s medlemsstater, Island, Liechtenstein, Norge eller Schweiz och som är eller har varit försäkrade i något av dessa länder, deras familjemedlemmar och deras efterlevande (artikel 2 i förordning 883/2004). Tredjelandsmedborgare, deras familjemedlemmar och deras efterlevande som lagligt vistas inom EU (beaktandeskäl 1 i EU-förordning 1231/2010). Detta gäller med vissa undantag. För mer information om tredjelandsmedborgares rätt att omfattas av förordningen som familjemedlem eller självständigt och därmed rätten till eventuella förmåner, läs vidare i vägledning 2004:11 Tillämplig lagstiftning EU, socialförsäkringskonventioner m.m. 2.2 Tidsmässiga och territorialgränser gränser Villkoret om territorialgränser talar om var förordningarna 883/2004 och 987/2009 är tillämpliga. Tillämpningsområdet om tidsmässiga gränser talar om när förordningarna är tillämpliga. 17

18 Förordningarna 883/2004 och 987/2009 trädde i kraft den 1 maj Tabellen visar från och med vilka datum de började tillämpas inom olika områden. Från och med den tillämpas förordningarna 1 maj 2010 i alla medlemsstater (artikel 97 i förordning 987/2009). 1 april 2012 i förhållande till Schweiz (bilaga II till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer, ändrat genom beslut nr 1/2012). 1 juni 2012 i förhållande till Island, Norge och Liechtenstein (bilaga VI till avtalet om det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet [EES-avtalet], ändrat genom den gemensamma EES-kommitténs beslut nr 76/2011). 1 januari 2015 i förhållande till Schweiz, även de senaste ändringarna i förordningarna 883/2004 och 987/2009 samt de beslut och rekommendationer som framgår av p 5 och 6 i bilaga till Beslut nr 1/2014 av den gemensamma kommitté som inrättats genom avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer, av den 28 november 2014 om ändring av bilaga II (samordning av socialförsäkringssystemen) till avtalet (2014/947/EU), utökat tillämpningsområde sedan den 1 januari Samordningsbestämmelserna i förordningarna 883/2004 och 987/2009 är från och med den 1 januari 2011 tillämpliga i de allra flesta situationer i förhållande till tredjelandsmedborgare som lagligt vistas i ett EU-land genom förordning 1231/2010. Det gäller dock inte i Danmark och Storbritannien som inte undertecknat förordning 1231/2010. Läs mer om detta i vägledning 2004:11 Tillämplig lagstiftning, EU, socialförsäkringskonventioner, m.m. avsnitt

19 2.2.1 Övrig territoriell omfattning Förordning 883/2004 gäller inom EU-ländernas territorier. Vissa EU-länder har även territorier utanför Europa där förordningen tillämpas. Tabellen visar vilka i territorier som förordningen tillämpas (artikel 355 i EUF-fördraget). För Finland Frankrike Portugal Spanien Storbritannien Omfattas Åland Guadeloupe Martinique Réunion Franska Guyana Saint-Barthélemy Saint-Martin. Azorerna Madeira Kanarieöarna Gibraltar, men inte Kanalöarna och ön Man. Nordiska konventionen Färöarna och Grönland tillhör inte EU. Grönland tillhörde gemenskapen fram till år Rättigheter som har tjänats in enligt förordning 1408/71 fram till tidpunkten för utträdet är fortfarande skyddade. Personer som är försäkrade på Färöarna och Grönland omfattas också av bestämmelserna i förordning 1408/71 genom den nordiska konventionen om social trygghet (lagen [2004:114] om nordisk konvention om social trygghet). Vidare har personer som omfattas av förordningen rätt till akut sjukvård om de vistas tillfälligt på Grönland. Den nordiska konventionen (lagen [2013:134] om nordisk konvention om social trygghet) gäller sedan den 1 maj 2015 även i relation till Färöarna och Grönland. Det innebär att personer som är försäkrade på Färöarna och Grönland också omfattas av bestämmelserna i förordning 883/2004 och 987/2009 (artikel 4 i nordiska konventionen) med vissa undantag (artikel 3.3 i nordiska konventionen). 2.3 Sakområdet EU-familjeförmåner Med EU-familjeförmåner menas alla förmåner och kontantförmåner som är avsedda att täcka en familjs utgifter. Det täcker även in särskilda bidrag till ensamstående föräldrar och barn med funktionsnedsättning. Däremot omfattas inte särskilda bidrag vid barns födelse och adoption eller underhållsstöd (bilaga I samt artikel 1 z och beaktandeskäl 36 i förordning 883/2004). 19

20 Det finns ytterligare en kategorisering inom EU-familjeförmåner. Den gäller tilläggs- eller särskilda förmåner för barn som mist en eller båda föräldrarna (artikel 69 förordning 883/2004). Sådana förmåner ska betalas ut som fullt belopp utan avdrag och inte samordnas med övriga EU-familjeförmåner. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om vilken förmånslagstiftning och vilka trygghetssystem som ska omfattas av förordning 883/2004 och vilken försäkringsgren av den sociala tryggheten i förordningen som varje förmån ska lyda under (artikel 9.1 i förordning 883/2004). Vilka svenska förmåner som tillhör sakområdet EU-familjeförmåner framgår i avsnitt Det är viktigt att förstå innebörden och syftet med en förmån som betalas ut enligt nationell lagstiftning för att kunna avgöra vilket sakområde förmånen ska omfattas av i förordning 883/2004. Administrativa kommissionen kan också ha en annan åsikt än den enskilda medlemsstaten om vilken lagstiftning och vilka förmåner i medlemsstaten som ska omfattas av förordning 883/2004 och vilket sakområde i artikel 3 som lagstiftningen och förmånerna ska lyda under. Detta kan leda till att en medlemsstat kan få ändra sina kategoriseringar. Även tolkningar i europeiska unionsrätten kan leda till ändringar (EU-domstolens dom C-275/96 Kuusijärvi). EU-domstolen har slagit fast att frågan om vilken förmån som ska omfattas av förordningen ska avgöras utifrån objektiva kriterier som är etablerade inom EU. Det innebär att klassificeringen inte ska avgöras utifrån förmånens karaktär i en medlemsstat. EU-domstolen kan också besluta att en förmån som inte anges i en medlemsstats lagstiftningsförteckning ska omfattas av förordning 883/2004 (EU-domstolens domar C-255/99 Humer och C-69/79 Earth-Vosters) Nationell lagstiftning socialförsäkringsbalken m.m. Grunden för rätt till EU-familjeförmåner finns i den nationella lagstiftningen under förutsättning att den inte är diskriminerande utifrån ett unionsrättsligt perspektiv. De förmåner som ingår i sakområdet EU-familjeförmåner och som Försäkringskassan beslutar om rätten till finns i socialförsäkringsbalken, (SFB), studiestödslagen (1999:1395) och lagen (2008:307) om kommunalt vårdnadsbidrag). Detta beskrivs närmare i avsnitt 1.1.1, kapitel 6, 7 och 8. 20

21 3 Kriterierna för rätt till EU-familjeförmåner För att en familj ska ha rätt till EU-familjeförmåner från Sverige måste följande kriterier vara uppfyllda: 1. Förordning 883/2004 och bestämmelserna om familjeförmåner ska vara tillämpliga. 2. En person måste antingen omfattas av lagstiftningen i Sverige genom arbete eller bosättning eller ha rätt till pension härifrån. 3. Villkoren i SFB, studiestödslagen eller lagen om kommunalt vårdnadsbidrag för den specifika förmånen ska vara uppfyllda. Kriterierna beskrivs mer ingående i avsnitt 3.1 till Förordning 883/2004 och bestämmelserna gällande EU-familjeförmåner ska vara tillämpliga Eftersom definitionen av EU-familjeförmåner i förordning 883/2004 gäller alla förmåner som är tänkta att gå till en familjs utgifter är utgångspunkten att det måste finnas ett barn för att bestämmelserna om EU-familjeförmåner ska vara tillämpliga. Prövningen av om förordning 883/2004 och bestämmelserna om EUfamiljeförmåner är tillämpliga gäller alla familjemedlemmar, inte bara den person som är försäkrad i Sverige. Samtliga vuxna som kan betraktas som familjemedlemmar till barnet måste därför ingå i utredningen. Personernas bosättning, arbete, pension och relation till varandra måste kartläggas, och först därefter kan Försäkringskassan pröva om förordning 883/2004 och bestämmelserna om EU-familjeförmåner är tillämpliga. Det måste alltså finnas en försäkrad person i Sverige som har ett barn och en familj som befinner sig i en gränsöverskridande situation. Vid denna bedömning ska Försäkringskassan utgå från de biologiska föräldrarna till barnet. I artikel 2 i förordning 883/2004 framgår att förordningen gäller tillämpningen av systemen för social trygghet för en anställds eller egenföretagares familjemedlemmar som flyttar inom gemenskapen. EU-domstolen har vid flera tillfällen tydliggjort vad som kan betraktas som en gränsöverskridande situation: Om någon person i en arbetstagares familj bor, arbetar eller får pension från en annan medlemsstat (jfr C-255/99 Humer, C-115/77, Laumann, REG 1978, s. 805, punkt 5, och C-194/96, Kulzer, REG 1998, s. I-895, punkt 30). Ett barns bosättning i en annan medlemsstat, även om barnet är underårigt (jfr C-255/99 Humer). 21

22 3.1.1 Bedömning av om förordning 883/2004 är tillämplig För att kunna fastställa om förordning 883/2004 är tillämplig kan Försäkringskassan som huvudregel behöva skicka en förfrågan till den andra medlemsstaten. Det kan finnas situationer när Försäkringskassan kan fatta ett beslut utifrån styrkta uppgifter från den enskilde, arbetsgivare eller uppgifter från en institution i en annan medlemsstat. Läs mer om beslut och beslutsunderlag i kapitel 12. Metodstöd Om förordning 883/2004 inte är tillämplig Om myndigheten i den andra medlemsstaten inte kan lämna de uppgifter som behövs för att ta ställning till om förordningen är tillämplig kan Försäkringskassan inte heller tillämpa förordningen. I sådana fall ska anspråket endast bedömas utifrån svensk lagstiftning. Försäkringskassan har utredningsskyldighet och det är ärendets beskaffenhet som avgör hur långt den skyldigheten sträcker sig (110 kap. 13 första stycket SFB). Att en annan medlemsstats myndighet inte besvarar alla frågor från Försäkringskassan innebär inte automatiskt att Försäkringskassan ska begära samma uppgifter ytterligare en gång för att kunna bedöma om förordningen är tillämplig. Utgångspunkten är att medlemsstater lämnar svar på efterfrågad information så långt som det är möjligt redan vid första förfrågan. Du kan läsa mer om Försäkringskassans utredningsskyldighet i Vägledning 2004:7 Förvaltningsrätt i praktiken. 3.2 Omfattas av lagstiftningen genom arbete eller bosättning alternativt ha rätt till pension För att ha rätt till EU-familjeförmåner från Sverige måste personen omfattas av svensk lagstiftning (dvs. vara försäkrad) eller få pension från Sverige (artikel 2 förordning 883/2004). Rätt till EU-familjeförmåner kan alltså uppstå på tre sätt: arbete, pension och bosättning. Vad som betraktas som arbete, pension och bosättning förklaras nedan Arbete i Sverige som grund för rätten till EU-familjeförmåner I artikel 1 a) och b) i förordning 883/2004 definieras arbete som anställd och verksamhet som egenföretagare på följande sätt: En verksamhet eller en likvärdig situation som betraktas som sådan vid tillämpningen av lagstiftningen om social trygghet i den medlemsstat där denna verksamhet utövas eller denna situation råder. Artikel 1 a) och b) i förordning 883/2004 hänvisar till respektive medlemsstats nationella lagstiftning. Det innebär att det är den svenska lagstiftningen som avgör vad som ska betraktas som arbete i Sverige vid prioritetsbedömningar av EU-familjeförmåner. (Se vägledning 2004:11 Tillämplig lagstiftning, EU, socialförsäkringskonventioner m.m. för närmare beskrivning av detta.) 22

23 Enligt SFB anses en person som omfattad av den arbetsbaserade försäkringen i ett flertal olika situationer (6 kap SFB). Arbetstagare omfattas av den arbetsbaserade försäkringen från och med anställningens första dag. Övriga omfattas från och med den dag då arbetet påbörjades. (6 kap. 8 SFB) Hur länge arbetet pågår eller förväntas pågå saknar betydelse. Den som omfattas av den arbetsbaserade försäkringen omfattas också av ett efterskydd i tre månader efter att han eller hon upphört att arbeta. Efterskyddet gäller dock bara under förutsättning att personen inte börjar arbeta i ett annat land (6 kap. 8 och 10 SFB, se även vägledning 2000:2 Försäkrad i Sverige genom bosättning eller arbete). Motsvarande gäller vid prioritetsbedömning av EU-familjeförmåner, eftersom efterskyddstiden betraktas som likvärdig med arbete i svensk lagstiftning. Vid bedömning av prioritet innebär det att en person som arbetat även anses arbeta under tre månader efter den senaste eller den sista arbetsdagen. Det gäller oavsett arbetets omfattning. Om en person arbetar på nytt inom tre månader från den senaste arbetsdagen och sedan slutar arbeta börjar en ny period med efterskydd. Vid bedömning av prioritet anses då personen därmed fortfarande arbeta, även nu oavsett arbetets omfattning. Med andra ord måste det ha gått mer än tre månader mellan de tillfällen som personen har arbetat för att prioritetsbedömningen ska påverkas. Utöver faktiskt arbete finns det flera andra situationer som ska betraktas som arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare, bland annat perioder med SGI-skydd. Detta är relevant, både för en familjs rätt till förmåner och för vilken prioritetsordning som ska gälla. Beslut F1 I syfte att undvika oklarheter i tillämpningen av artikel 68 i förordning 883/2004 har administrativa kommissionen i beslut F1 föreskrivit i vilka situationer EU-familjeförmåner ska betraktas som förmåner som grundar sig på arbete. Beslut F1 1. a) Faktiskt arbete och likvärdiga situationer Utöver faktiskt arbete som anställd eller egenföretagare, faller även situationer när en person är försäkrad för arbetsbaserade förmåner på grund av SGI-skydd under punkt 1. a) i beslut F1 (främst enligt 26 kap a SFB, men även ytterligare situationer som tillkommit genom praxis). Beskrivning av vilka förutsättningar som behöver vara uppfyllda för att ha rätt till SGI-skydd samt villkoren för rätt till SGI finns i vägledning 2004:5 Sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid. Se även vägledning 2004:11 Tillämplig lagstiftning, EU, socialförsäkringskonventioner, m.m. Enligt svensk lag är situationer när en person är försäkrad för arbetsbaserade förmåner genom SGI-skydd likvärdiga med arbete. Därför betraktas även dessa situationer som arbete vid bedömning av prioritet. 23

24 Beslut F1 1. b) Vid tillfälligt avbrott från förvärvsverksamhet I vissa situationer när arbetet tillfälligt har avbrutits, ska EU-familjeförmåner också betraktas som grundade på arbete vid bedömning av prioritet. För att en person ska anses ha avbrutit sitt arbete tillfälligt ska han eller hon ha en intention och faktisk möjlighet att börja arbeta igen efter att ersättningsperioden har avslutats. Det finns dock inget krav på att personen ska vara tjänstledig tjänstledigheten som sådan saknar betydelse i bedömningen av om en person kan anses som anställd i förordningens mening. (Se vägledning 2004:11 Tillämplig lagstiftning, EU, socialförsäkringskonventioner, m.m. samt RAR 2000:1, till 6 kap. 8 SFB). Det måste i sådan situation dels fastställas om den som avbryter sitt arbete har möjlighet och avsikt att börja arbeta igen, dels om orsaken till avbrottet är något av de skäl som anges i anslutning till punkt 1. b) i beslut F1. 1.b) i) Utbetalning av förmån inom visst sakområde i förordning 883/2004 Vid bedömning av prioritet likställs även följande situationer med arbete: Under perioder när sådan förvärvsverksamhet tillfälligt har avbrutits till följd av sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet, arbetssjukdom eller arbetslöshet så länge som lön eller andra förmåner, utom pension, betalas ut för dessa försäkringsfall Försäkringskassans tolkning av detta innebär att en person ska betraktas som arbetande vid bedömning av prioritet även i de situationer då personen: tillfälligt har avbrutit sitt arbete får en förmån från Sverige som omfattas av något av följande sakområden i förordning 883/2004: Förmåner vid sjukdom Förmåner vid moderskap och likvärdiga förmåner vid faderskap Förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdom Förmåner vid arbetslöshet och omfattas av den arbetsbaserade försäkringen i Sverige när denna förmån börjar betalas ut. Att det är dessa sakområden som är aktuella framgår av punkt 1. b) i) i beslut F1. Vilka svenska förmåner som omfattas av förordning 883/2004 och av de aktuella sakområdena framgår av den svenska lagstiftningsförteckningen (finns publicerad på Fia). Vid prioritetsbedömningar är det viktigt att utifrån omständigheterna i varje ärende värdera om utbetalningen av den aktuella förmånen innebär att arbetet endast har avbrutits tillfälligt. Den som har gjort ett tillfälligt avbrott från sitt arbete, saknar SGI-skydd och får en av de aktuella förmånerna 24

25 faller in under punkt 1. b) i). Men om en person har gjort ett avbrott från sitt arbete som inte är tillfälligt och saknar SGI-skydd räcker det inte med att få en av de aktuella förmånerna för att han eller hon ska anses arbeta vid prioritetsbedömning av EU-familjeförmåner. Det kan till exempel gälla den som har vårdbidrag och har avbrutit sitt arbete för att vårda ett funktionshindrat barn i hemmet. Om Försäkringskassan bedömer att vårdbidraget kommer betalas ut under lång tid framöver anses avbrottet inte vara tillfälligt, och personen kan inte anses arbeta. 1.b) ii) Betald ledighet, strejk eller lockout I situationer då EU-familjeförmåner betalas ut under betald ledighet, strejk eller lockout, ska förmånerna vid prioritetsbedömningar betraktas som förvärvade genom arbete. Betald ledighet kan bland annat vara semester. 1.b) iii) Obetald ledighet för vård av barn Vid bedömning av prioritet likställs även följande situation med arbete: Under perioder när sådan förvärvsverksamhet tillfälligt har avbrutits under obetald ledighet för vård av barn så länge som denna ledighet likställs med förvärvsverksamhet som anställd eller egenföretagare enligt den berörda lagstiftningen. Enligt svensk lag ska den som tillfälligt har avbrutit sitt arbete för att vårda ett barn som inte fyllt ett år anses arbeta vid bedömning av prioritet, även om personen varken får lön eller någon av de förmåner som finns i listan ovan. Det beror på att en sådan person har SGI-skydd. (26 kap. 15 SFB.) Förtydliganden avseende föräldrapenning Föräldrapenning likställs med arbete vid bedömning av prioritet. Nivån sjukpenningnivå, lägstanivå eller grundnivå har ingen betydelse. En person som gör ett tillfälligt avbrott från arbetslivet och är helt ledig måste dock ta ut föräldrapenning med minst fem dagar per vecka från och med barnets 1-årsdag, oberoende av det tidigare arbetets omfattning för att skydda sin SGI och därigenom betraktas som arbetande vid bedömning av EU-familjeförmåner genom beslut F1 punkt 1. a). Föräldrapenning som betalas ut på sjukpenningnivå på grund av att personen uppfyller kriterierna för särskild beräkningsgrund innebär inte automatiskt att situationen ska betraktas som arbete vid en prioritetsbedömning. 25

26 Förtydliganden om aktivitetsstöd Aktivitetsstöd kan betalas ut till personer som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program eller står till arbetsmarknadens förfogande. Den som får aktivitetsstöd kan anses arbeta i förhållande till prioritetsreglerna för EUfamiljeförmåner om ett av följande två kriterier är uppfyllda: Personen har kvar a-kassedagar. Denna situation faller under punkt 1. b) i) i beslut F1. Personen omfattas av den arbetsbaserade försäkringen genom SGI-skydd. Denna situation faller under punkt 1. a) i beslut F1. (26 kap. 13 SFB) I övriga situationer anses aktivitetsstöd inte som arbete i relation till EUfamiljeförmåner. Det innebär att en person som får aktivitetsstöd, men som inte uppfyller något av de två kriterierna i punktlistan ovan endast anses som bosatt i relation till EU-familjeförmåner. Tidpunkt för förändrad bedömning av prioritet En förändring av prioritetsbedömning av EU-familjeförmåner ska göras från och med månaden efter att personen inte längre anses förvärvsarbeta. För dem som har efterskydd innebär det att förändringen äger rum från och med månaden efter att efterskyddet upphör (artikel 59.1 i förordning 987/2009) Pension som grund för rätten till EU-familjeförmåner Pension från Sverige kan också ge rätt till EU-familjeförmåner enligt förordning 883/2004. Det gäller inte bara ålderspension, utan också sjukeller aktivitetsersättning, efterlevandepension och pension på grund av skada i arbetet. Arbetsgivarfinansierade tjänstepensioner och privata pensioner ger däremot inte rätt till EU-familjeförmåner. Vid barnpension genereras rätten till EU-familjeförmåner genom den avlidna föräldern. Om barnet är underårigt kan en förälder som är vid liv eller en annan familjemedlem vara bidragsmottagare. Föräldern som är vid liv eller den andra familjemedlemmen har dock inte en självständig rätt till EU-familjeförmåner. Se även kapitel 9 i denna vägledning Bosättning som grund för rätten till EU-familjeförmåner Rätt till EU-familjeförmåner kan finnas genom enbart bosättning. Men om bosättning är den enda grunden för EU-familjeförmåner från en medlemsstat behöver inte landet med sekundärt ansvar betala förmåner om inte barnet bor där. Sverige betalar inte EU-familjeförmåner i sådana situationer. Anna bor i Sverige och studerar. Kaspar studerar och bor i Italien tillsammans med deras gemensamma barn Matilda och Clara. Kaspar får EU-familjeförmåner för Matilda och Clara i Italien. 26