Polismyndigheternas handläggning av ärenden om handräckning och vissa tvångsåtgärder

Transkript

1 Tillsynsrapport 2013:9 Polismyndigheternas handläggning av ärenden om handräckning och vissa tvångsåtgärder Rikspolisstyrelsen

2

3 Samanfattning 3 Sammanfattning Rikspolisstyrelsen (RPS) beslutade den 25 september 2012 om en inspektion vid fyra polismyndigheter angående prövning av och rutiner kring beslut om handräckning och husrannsakan enligt 20 polislagen (1994:387) (PL). Inspektionsgruppen fick även i tilläggsuppdrag att besöka Polismyndigheten i Skåne för att få information om den s.k. Skånemodellen. Årligen genomför Polisen cirka (exklusive delgivningar) handräckningar. Eftersom flertalet handräckningsärenden avser personer som på ett eller annat sätt är i behov av vård och handräckningarna regelmässigt innefattar frihetsberövande av personer och i många fall långa transporter, är det en grannlaga arbetsuppgift som kräver såväl operativa som andra former av överväganden. Inspektionsgruppens bedömning är att de inspekterade myndigheternas handläggning av handräckningar i allt väsentligt är bra. En genomgående iakttagelse är dock att det finns vissa brister i dokumentationen i handräckningsärendena. Inspektionsgruppen har noterat ett antal goda exempel i form av tjänsteföreskrifter, utbildningsplaner m.m. Ett särskilt omnämnande förtjänar den handbok angående handräckningar som Polismyndigheten i Västra Götaland tagit fram och som nyligen reviderats. En central fråga vid genomförandet av en handräckning är transporten av den frihetsberövade. Vid inspektionerna har det framkommit att transportfrågorna löses på olika sätt. I betänkandet Transporter av frihetsberövade personer (SOU 2011:7) har ett antal förslag lämnats som inspektionsgruppen anser vara väl övervägda och genomtänkta. Inspektionsgruppens mening är att dessa förslag löser många av de frågeställningar som finns avseende transporter i samband med handräckningar. Inom polismyndigheterna finns olika synsätt på s.k. stafettkörningar. Ett gemensamt synsätt är önskvärt inte minst med tanke på personalens arbetsmiljö samt av omtanke om den som transporteras. För att få en mer likvärdig och rättssäker hantering av handräckningsärendena förordar inspektionsgruppen att antalet beslutsfattare är så få som möjligt. Det är också eftersträvansvärt att beslutsfattaren är resursägare. Inspektionsgruppens iakttagelser visar att Polisens samverkan med landsting och kommuner är en framgångsfaktor för en effektiv, rättssäker och human hantering av handräckningsärendena. Genom en fortlöpande dialog med företrädare för dem som begär Polisens handräckning ökar förståelsen för respektive verksamhet. Inspektionsgruppens rekommendation är att denna typ av samverkan bör dokumenteras i en skriftlig överenskommelse. I en sådan överenskommelse bör myndigheterna även lägga fast rutiner för hur den ska hantera ärenden där det i verkställighetsskedet har funnits olika uppfattningar i sakfrågan. I det fall en ny arbetsmetodik som innebär en delvis förändrad tillämpning av rutinerna vid handräckningar införs är det inspektionsgruppens uppfattning att en sådan ändrad tillämpning bör föregås av samverkan med de myndigheter som regelmässigt begär handräckning. Dessutom bör arbetsmetodiken prövas ur ett rättsligt perspektiv samt läggas fast i ett myndighetsbeslut. Detta för att värna om att en begäran om handräckning enbart prövas på formella grunder och att prövningen inte innefattar en behovsbedömning. När det gäller de hot- och riskbedömningar som ska göras som en åtgärd i beredningen av ett handräckningsärende, har det tydliggjorts för inspektionsgruppen att det finns ett behov av en möjlighet till ytterligare registerslagningar samt att det finns en sekretessproblematik främst i relation till sjukvården och socialtjänsten. Med anledning av vad som framkommit vid inspektionerna rekommenderas polismyndigheterna att se över tillämpningen av begäran om handräckning enligt 47 andra stycket punkten 1, lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT).

4 Sammanfattning 4 Inspektionsgruppen rekommenderar att frågan om när en handräckning är att betrakta som avslutad bör utredas vidare. Avslutningsvis vill inspektionsgruppen framhålla det angelägna i att Polisen på olika sätt verkar för att förslagen i det ovan nämnda betänkandet (Transporter av frihetsberövade - SOU 2011:7) genomförs så snart som möjligt.

5 Innehåll 5 Innehåll Inledning Direktiv Inspektionsgruppen Metod Inspekterade polismyndigheter...6 Statistik handräckningsärenden...7 Reglering av ämnesområdet Rättslig reglering...8 Rättsliga förutsättningar för handräckning/biträde...8 Förutsättningar för handräckning...8 Handläggning...9 Polisens befogenhet...9 Hot- och riskbedömning och behov av information...10 Transporter av frihetsberövande...10 Betänkandet Transporter av frihetsberövade SOU 2011: JO-beslut...11 Tidigare uppföljnings- och tillsynsåtgärder...12 Handbok avseende handräckning...12 Iakttagelser Polismyndigheten i Jämtland län...13 Delegation...13 Handläggning och beslut om handräckning...13 Hot- och riskbedömningar...13 Förvar...13 Transport...14 Iakttagelser avseende dokumentation...14 Kompetensutveckling...14 Övrigt...15 Rekommendationer Polismyndigheten i Västra Götaland...15 Delegation...15 Handläggning och beslut om handräckning...15 Hot- och riskbedömningar...16 Förvar...16 Transport...16 Iakttagelser avseende dokumentation...16 Kompetensutveckling...17 Övrigt...17 Rekommendationer Polismyndigheten i Södermanlands län...17 Delegation...17 Handläggning och beslut om handräckning...17 Hot- och riskbedömningar...18 Förvar...18 Transport...18 Iakttagelser avseende dokumentation...19 Kompetensutveckling...19 Rekommendationer Polismyndigheten i Västernorrlands län...19 Delegation...19 Handläggning och beslut om handräckning...19 Hot-och riskbedömningar...20 Förvar...20 Transport...20 Iakttagelser avseende dokumentation...21 Kompetensutveckling...21 Övrigt...21 Rekommendationer Information från Polismyndigheten i Skåne län...21 Inspektionsgruppens iakttagelser avseende Skånemodellen...22 Bedömningar...24 Rekommendationer...26 Definitioner och förkortningar...27 Bilaga...28

6 Inledning 6 Inledning 1.1 Direktiv Direktiven anger att inspektionens syfte är att granska hur polismyndigheterna handlägger ärenden angående prövningen av och rutiner kring beslut om handräckning och husrannsakan enligt 20 polislagen och då särskilt iaktta att Polisen arbetar rättsenligt, att polisarbetet håller hög kvalitet, särskilt inom frågor som rör den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet samt att polisverksamheten bedrivs enligt de prioriteringar och riktlinjer som regering och riksdag har beslutat. De polismyndigheter som har omfattats av inspektionen är Polismyndigheten i Jämtlands län, Polismyndigheten i Västra Götaland, Polismyndigheten i Södermanlands län och Polismyndigheten i Västernorrlands län. Härutöver har inspektionsgruppen fått ett tilläggsuppdrag att besöka Polismyndigheten i Skåne för att få en presentation av deras arbete kring och hantering av handräckningar, vilken av många benämns Skånemodellen. Dock benämns den inte så av företrädare från Polismyndigheten i Skåne. Inspektionsgruppen har efter övervägande bestämt sig för att använda begreppet Skånemodellen som arbetsnamn. Direktiven i sin helhet finns i bilaga Inspektionsgruppen Inspektionsgruppen har letts av länspolismästaren Anders Kjaersgaard, Polismyndigheten i Blekinge län, och har biträtts av polismästaren Håkan Fredriksson, Polismyndigheten i Kronoberg län, polisintendenten Mats Lagerblad, Polismyndigheten Dalarna, kommissarien Lena Friberg, Polismyndigheten Dalarna, och chefsjuristen och gruppens sekreterare, Cecilia Lindström Johnsson, Polismyndigheten i Blekinge län. 1.3 Metod Inspektionen inleddes i november 2012 genom att inspektionsgruppen tog del av regelverk, betänkandet Transporter av frihetsberövade, Statens offentliga utredningar 2111:7 (SOU), Justitieombudsmannens (JO) beslut, Inspektionsrapport 2009:1 Utvärdering av händelse i Nyköping och Polismyndighetens i Västra Götaland handbok om handräckningar. Inspektionsgruppen har inför varje inspektion tagit del av styrdokument och andra relevanta handlingar från respektive myndighet. Vidare har inspektionsgruppen inför besöken begärt att på plats få ta del av de tio senaste ärendena inom saknummer 611 delgivning, 613 förpassning, inställelse, verkställighet, 614 handräckning vid förrättning, 615 handräckning begärd av läkare, 616 handräckning begärd enligt utlänningslagen (1989:529), 618 handräckning enligt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser för unga (LVU) och 619 övrigt. Vid besöken intervjuade inspektionsgruppen företrädare för olika nivåer i verksamheten, från myndighetsledningen till medarbetare som handlägger handräckningsärenden. 1.4 Inspekterade polismyndigheter Inspektionen genomfördes under perioden december 2012 februari 2013 vid Polismyndigheten i Jämtlands län, 4-5 december 2012 Polismyndigheten i Västra Götaland, januari 2013 Polismyndigheten i Södermanlands län, januari 2013 Polismyndigheten i Västernorrlands län, 4-5 februari 2013

7 Inledning 7 Statistik handräckningsärenden Det totala antalet handräckningsärenden i riket har ökat med 14 procent från 2010 till Rikssnittet avseende antalet handräckningsärenden avspeglar sig väl i tre av de fyra inspekterade myndigheterna, medan Polismyndigheten i Västra Götaland har haft en betydligt högre procentuell ökning av antalet handräckningsärenden. I diagrammen nedan redovisas antalet handräckningsärenden för saknummer 613, 614, 615, 616, och 618. Handräckning per saknummer och år, riket Utveckling totalt per inspekterad PMY Västra Götaland Västernorrland Södermanland Jämtland

8 Reglering av ämnesområdet 8 Reglering av ämnesområdet 1.5 Rättslig reglering Rättsliga förutsättningar för handräckning/biträde För att polisen med sina särskilda befogenheter ska ha en skyldighet eller ens en rätt att ge biträde åt andra myndigheter krävs ett uttryckligt stöd i lag för de åtgärder som ska utföras. I huvudsak är det myndigheter som kan begära handräckning. Det finns ett stort antal författningar i vilka polisens skyldighet att i olika sammanhang bistå myndigheter med handräckning regleras. Hos polisen vanligast förekommande handräckningsärenden är handräckning enligt lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM), LVU, LPT, djurskyddslag (1988:534) och utlänningslag (1989:529). Det finns även andra relevanta lagar i samband med handräckningsförfarandet, t.ex. förvaltningslag (1986:223) och polislag. Härutöver finns det föreskrifter och allmänna råd som kan vara relevanta. Den typ av handräckningsärenden som denna rapport avser är i huvudsak sådana som avser vårdlagarna LPT, LVM och LVU och utlänningslagen. Begreppet handräckning innefattar olika former av biträde åt andra myndigheter. En handräckningsbegäran kan indelas i två olika kategorier handräckning avseende biträde åt annan myndighet för att den ska kunna fullgöra sina åligganden och handräckning för verkställande av annan myndighets beslut, Av 2 polislagen framgår att till polisens uppgifter hör att fullgöra den verksamhet som ankommer på polisen enligt särskilda bestämmelser. De särskilda bestämmelserna kan föreskriva att polisen ska bistå andra myndigheter med handräckning. Skyldighet för polisen att inom ramen för den egna verksamheten bistå andra myndigheter följer även av 6 förvaltningslagen. Grunden för handräckningsinstitutet är den befogenhet en polisman har enligt 10 polislagen att använda våld i vissa situationer. En begäran om handräckning ska dock ske först sedan den begärande myndigheten konstaterat att uppgiften inte kan lösas utan biträde av polisen. Av t.ex. 4 kap. 3 Socialstyrelsens allmänna råd och föreskrifter om psykiatrisk tvångsvård (SOSFS 2008:18) framgår att en begäran om biträde enligt 47 andra stycket punkten 1 lag LPT endast får ske när det av omständigheterna framgår att den enskilde håller sig undan eller inte frivilligt går med på undersökning för vårdintyg. En liknande skrivning med motsvarande innebörd finns i SOSFS 1997:15 om tilllämpningen av LVU. Polismyndigheten ska pröva om de formella förutsättningarna för handräckning är uppfyllda. Detta innebär att prövningen endast kan omfatta uppdragsgivarens behörighet och att begäran om handräckning är lagligen grundad. Däremot får polismyndigheten inte göra någon prövning i sak eller överpröva den begärande myndighetens behov av handräckning, en så kallad materiell prövning. Den begärande myndighetens bedömning av att det krävs biträde av polisen för att uppgiften ska kunna lösas är alltså inget som polismyndigheten kan pröva. Det innebär att en formellt korrekt begäran om handräckning ska beviljas. Förslag att polisen ska få göra en materiell prövning har framförts i bl.a. Polisrättsutredningen (SOU 1993:60), men aldrig fått gehör. I betänkandet Transporter av frihetsberövade (SOU 2011:7) har konstaterats att det är den beställande myndigheten som i normalfallet besitter den bästa kunskapen om den person som åtgärden avser. T.ex. har en polisman typiskt sett inte den kunskap som kan antas krävas för att t.ex. överpröva en läkares beslut om huruvida en person på grund av sitt sjukdomstillstånd kan befaras bli våldsam. Ett beslut att avslå en begäran om handräckning får inte överklagas. Förutsättningar för handräckning Med handräckning avses vanligen att polisen verk-

9 Reglering av ämnesområdet 9 ställer ett beslut som har fattats av den begärande myndigheten eller lämnar biträde i syfte att myndigheten ska beredas möjlighet att fullgöra sina åligganden enligt författning, t.ex. tillsyn. Handräckning kan också avse olika frihetsberövanden eller biträde i syfte att bereda en annan myndighet tillträde till ett visst område eller utrymme. En stor del av handräckningsärendena innebär att en person tvångsvis ska föras till en viss plats, t.ex. en vårdinrättning. En begäran om handräckning innebär att polisens befogenheter att använda våld bedöms som nödvändiga och bör därför bli aktuell först då det finns grundad anledning att anta att det krävs att tvångsbefogenheter är påkallade för att åtgärden ska kunna genomföras. Handräckning bör därför endast komma ifråga i undantagsfall och inte som en rutinåtgärd. Ekonomiska skäl får inte ligga till grund för en begäran om handräckning, inte heller omständigheter som att transporten ska ske med kort varsel eller att det handlar om långa avstånd motiverar en begäran om handräckning. Handläggning En begäran om handräckning ska i princip vara skriftlig. I brådskande fall kan även en muntlig begäran godtas men denna bör alltid bekräftas skriftligen i efterhand. En begäran om handräckning bör innehålla uppgift om sökanden, den åtgärd som begärs och vem den riktar sig mot liksom det lagstöd som åberopas. En annan viktig uppgift som bör finnas i begäran är den s.k. riskbedömning den begärande myndigheten har gjort, d.v.s. vad som föranleder att just polisens tvångsbefogenheter behövs. Det kan t.ex. avse aggressivitet, farlighet eller rymningsbenägenhet. Det är den begärande myndigheten som ska pröva om det är lämpligt med en handräckning i det aktuella fallet. Polisen är i princip skyldig att utföra den begärda handräckningen under förutsättning att den sökande myndigheten har befogenhet att begära hjälp samt att polisen har befogenhet att utföra handräckningen. En begäran om handräckning ska prövas utifrån formella grunder. Med formella grunder avses t.ex. om det finns lagstöd i en begäran om handräckningen och om sökanden har befogenhet att ansöka om handräckning för den åtgärd som begärs. Polisen har inte någon möjlighet att göra en materiell prövning. Med materiell prövning avses om en begäran över huvud taget bör göras eller inte. Det är den begärande myndigheten som ska pröva detta och som också har bedömts bäst besitta den kunskap huruvida en person t.ex. på grund av sitt sjukdomstillstånd eller missbruk kan befaras bli våldsam. Polisen får därför inte pröva t.ex. behovet eller lämpligheten av handräckningen. Polisen har inte heller rätt att vägra att utföra en handräckning på grund av resursbrist eller liknande. Om polisen anser att en handräckning inte behövs eller är olämplig har de dock möjlighet att uppmärksamma den begärande myndigheten om detta så att beslutet kan omprövas. Om så inte sker är polisen nödgad att utföra handräckningen, men kan i efterhand påtala att de anser begäran felaktig, t.ex. genom att skriva en avvikelserapport. När en begäran om handräckning inkommit till polisen ska polisen diarieföra handräckningsbegäran och utan dröjsmål behandla denna. De åtgärder som vidtagits med anledning av handräckningsbegäran ska dokumenteras. Polisens befogenhet Det finns inga specifika regler med sikte på polisens befogenheter vid genomförande av just handräckningsuppdrag utan det är främst de allmänna bestämmelserna i PL som tillämpas. Bland annat aktualiseras PL:s bestämmelser om behovs- och proportiona-litetsprincipen i 8, polismans befogenheter att använda våld enligt 10 samt särskilda befogenheter till husrannsakan och liknande åtgärder enligt 20. Ett ingripande som begränsar någon av de grundläggande fri-och rättigheterna som avses i 2 kap.

10 Reglering av ämnesområdet 10 regeringsformen måste ha direkt lagstöd. En handräckningsbegäran som innebär att någon ska frihetsberövas måste därför grundas på en bestämmelse som ger uttryckligt stöd för detta. Tillämpning i samband med handräckningsbegäran enligt 47 När en läkare begär biträde enligt 47 LPT får polisen med stöd av bestämmelsen i 20 PL göra en husrannsakan om en person ska omhändertas för att föras till t.ex. en sjukvårdsinrättning sedan vårdintyg utfärdats. Om en läkare vid begäran om biträde enligt 47 andra stycket punkten 1 LPT, inte har fattat beslut om omhändertagande enligt 4 samma lag, saknas grund för att polisen ska kunna frihetsberöva personen, vilket därmed innebär att det också saknas grund för husrannsakan enligt 20 PL. Enligt inspektionsgruppens uppfattning förutsätter en begäran att med stöd av LPT 47 andra stycket punkten 1, föra en person till en vårdinrättning för vårdintygsunderökning, att läkare beslutat om omhändertagande. I de fall läkare begär biträde för att på platsen där personen uppehåller sig, kunna genomföra en undersökning för vårdintyg, finns stöd för våldsanvändning i 10 punkten 6 PL, eftersom polisen då biträder någon i myndighetsutövning. Våldsanvändning kan bli aktuellt om läkare möts av motstånd eller om personen låser in sig. Om undersökning för vårdintyg inte kan utföras med personens samtycke, kan ett omhändertagandebeslut enligt 4 LPT fattas av läkare. Husrannsakan vid handräckning med stöd av andra bestämmelser I ett antal handräckningsbestämmelser är syftet med polisens biträde varken att möjliggöra omhändertagande av person eller egendom. Reglerna om husrannsakan med stöd av 20 PL är därför inte tillämpliga. I dessa fall får stödet för att tvångsvis bereda sig tillträde till en lokal härledas till den aktuella författningen. Det mest frekventa fallet torde vara när polisen med stöd av 27 a djurskyddslagen ska lämna den hjälp som behövs för utövande av offentlig kontroll. Våldsanvändning kan då ske med stöd av 10 punkten 6 PL, eftersom det avser biträde vid myndighetsutövning. Hot- och riskbedömning och behov av information För att polisen ska kunna göra en riskbedömning samt planera och förbereda handräckningsåtgärden på ett ändamålsenligt sätt är det viktigt att ha tillräckligt med information om den person som handräckningsåtgärden avser. Som lagstiftningen nu är formulerad kan polisen inte inhämta uppgifter i belastningsregister i samband med handräckning medan det under särskilda förutsättningar bör kunna gå att hämta uppgifter ur misstankeregister och vapenregister. Det finns även en sekretessproblematik som gör att det inte är självklart att polisen får tillgång till all information som finns tillgänglig för den som lämnar in en begäran om handräckning. RPS har i en skrivelse den 15 december 2008 (RA /08) gjort en framställan om författningsändringar m.m. i syfte att underlätta informationsinhämtning i samband med handräckning. RPS menar att den myndighet som begär biträde av polisen bör vara skyldig att lämna både de uppgifter myndigheten anser att polisen bör känna till och de uppgifter polisen anser sig behöva för att utföra åtgärden. Vidare anser RPS att polisen måste ha möjlighet att själva göra slagningar i Polisens register, främst misstanke- och belastningsregistren samt det centrala vapenregistret, för att kunna skaffa information om en person som är aktuell för handräckningsåtgärder. Framställan har ännu inte lett till någon förändring, men liknande resonemang med därtill hörande lagstiftningsförslag finns i betänkandet Transporter av frihetsberövade (SOU 2011:7). Transporter av frihetsberövande När det gäller transporter av personer som frihetsbe-

11 Reglering av ämnesområdet 11 rövats med anledning av en verkställd handräckning sker det på olika sätt beroende på omständigheterna i det enskilda ärendet. I normalfallet sker transporterna med polispersonal eller genom att transporten överlämnas till Kriminalvårdens transporttjänst, (TPT). Det förekommer också att Polisen anlitar bevakningsföretag för transporter av personer som är föremål för handräckning. Polisen har då slutit avtal med bevakningsföretaget och den personal som sedan anlitas för transporterna har efter utbildning fått förordnande som arrestantvakt jämlikt 23 a PL. Av andra meningen i denna bestämmelse framgår att ett arrestantvaktsförordnande även kan omfatta bevakningsuppdrag utanför förvaringslokalen. När Polisen överlämnar verkställigheten av transporten till TPT, som ombesörjer transporten, saknas uttalat lagstöd för detta överlämnande. Däremot finns det i 6 förordningen (2007:1172) med instruktion för Kriminalvården en bestämmelse om att Kriminalvården får bistå andra myndigheter med inrikes- och utrikestranporter av personer som är berövade friheten. Vid längre transporter utanför länsgränserna som utförs av Polisen tillämpas ibland s.k. stafettkörning. Olika polismyndigheter ansvarar då för transporten av olika delsträckor. Betänkandet Transporter av frihetsberövade SOU 2011:7 I mars 2009 beslutade regeringen att göra en översyn av verksamheten med transporter av frihetsberövade personer men uppdraget bestod också i att förbättra framförallt Polisens möjlighet att inhämta information i samband med handräckning. I januari 2011 överlämnade utredningen sitt betänkande Transporter av frihetsberövade (SOU 2011:7). Utredningen har lämnat organisatoriska och rättsliga förslag på en rad områden. Bl.a. har följande förslag lämnats. Tillämpningen av handräckningsinstitutet stramas upp, bland annat genom att det i bestämmelser om handräckning anges under vilka förutsättningar biträde får begäras samt uppställs krav på den beställande myndighetens medverkan. Kriminalvården får ett tydligt ansvar för transporter åt andra myndigheter. Kriminalvården ges möjlighet att förordna väktare från ett auktoriserat bevakningsföretag att utföra transporter av frihetsberövade personer. Polisen och Kriminalvården får bättre förutsättningar att i samband med handräckning bemöta och i övrigt hantera personer med särskilda behov. Lagstöd skapas för de transporter som Kriminalvården utför åt andra myndigheter, t.ex. att polisen får överlämna verkställigheten av en transport av en frihetsberövad. Lagstöd skapas för att personer som är omhändertagna enligt LVU, LVM och lag (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård undantagsvis ska få tas i förvar. Polisen och Kriminalvården får bättre tillgång till information i samband med handräckning. I skrivandes stund har regeringen ännu inte lämnat besked om vad som händer med anledning av utredningens lagda förslag. 1.6 JO-beslut JO har i ett flertal beslut berört handräckningsproblematiken och även riktat kritik mot Polisen avseende deras hantering i handräckningsärenden. Framförallt har den kritik de olika polismyndigheterna erhållit berott på att Polisen har avslagit en annan myndighets begäran, trots att de formella förutsättningarna för att Polisen skulle lämna biträde med handräckningen har varit uppfyllda och begäran därmed borde ha bifallits. Exempel på sådana JO-beslut är och I det senare avgörandet konstaterade JO även att det förhållande att den unge pojke som

12 Reglering av ämnesområdet 12 handräckningsbegäran avsåg var lugn och tillmötesgående när polispatrull kom till platsen, inte ändrade bedömningen om att begäran borde ha bifallits. I beslut har JO kritiserat Polisen för att ha placerat en gravid yngre kvinna, som med stöd av LVU skulle föras till behandlingshem, i en arrest över natten. Tidigare uppföljnings- och tillsynsåtgärder Med anledning av händelsen i Nyköping den 20 juni 2007 där en polisman dödades och en annan polisman skadades vid verkställighet av en handräckning enligt LPT, beslutade rikspolischefen att en särskild utvärdering skulle göras av polisinsatsen som helhet. Detta resulterade i Inspektionsrapport 2009:1 Utvärdering av händelse i Nyköping 20 juni Handbok avseende handräckning Polismyndigheten i Västra Götaland har tagit fram en handbok avseende handräckningar Polishandräckningar, Handbok för stöd i beslutsfattandet. Handboken är utförlig och mycket bra skriven samt innehåller bl.a. checklistor för handräckning avseende LVM, LVU och LPT. Handboken är senast uppdaterad under 2012 och kan bl.a. tas fram via Polisens intranät, Intrapolis. Handboken utgör ett bra exempel på regionalt utvecklingsarbete och den bör kunna användas som grund för det fortsatta utvecklings arbetet även vid andra polismyndigheter.

13 Iakttagelser 13 Iakttagelser 1.7 Polismyndigheten i Jämtland län Delegation I Jämtland har lägst kommissarie med funktion som vakthavande befäl (VB) delegation att besluta om samtliga personella handräckningar. I enstaka ärenden har chefen närpolisen och biträdande chefen närpolisen delegation att besluta om handräckningar. När det gäller beslut enligt 20 PL beslutar lägst polisintendent om husrannsakan om det inte finns separat beslut om personlig delegation med stöd av 3 kap. 8 polisförordningen. Sådana beslut finns för de som tjänstgör som VB. Delegation avseende beslut enligt 20 PL gäller dygnet runt och omfattar även hos annan. Myndighetsjurist finns att tillgå för rådgivning och stöd avseende handräckningsärenden, men denne fattar inte beslut om handräckning. Däremot ingår myndighetsjuristen i myndighetsberedskapen och får då t.ex. frågor om prioritering av handräckningar. Handläggning och beslut om handräckning Ett handräckningsärende i Jämtland initieras normalt genom att det inkommer ett fax till myndighetsfaxen vilken finns på länskommunikationscentralen (LKC). VB är ansvarig handläggare och gör en formell granskning. Uppfylls de formella kraven beslutas om bifall. En muntlig begäran om handräckning godtas i ett akut läge men kompletteras därefter av en skriftlig begäran. Ett fåtal Begäran om handräckning inkommer istället per post och rör vanligen hämtning till tingsrätten. Dessa har ofta lång framförhållning och diarieförs och tas om hand av annan än VB, vanligtvis är chefen närpolisen handläggare och kan avdela lämplig resurs. Ibland när ett handräckningsuppdrag lämnas över från VB till t.ex. chefen för närpolisen har en oklarhet uppstått om vem som ansvarar för ärendet och det bör klaras ut. Beslut enligt 20 PL prövas i varje enskilt fall efter att en handräckningsbegäran har bifallits. Det är myndighetens uppfattning att ett beslut enligt 20 PL är begränsat i tiden och att det gäller för ett försök under den dag beslutet har fattats. Vid en träff för VB inom samverkansområde Nord var representanter från Polismyndigheten i Skåne inbjudna för att informera om sitt sätt att arbeta med handräckningar. Polismyndigheten i Jämtlands län har ännu inte fattat beslut om att införa Skånemodellen. Däremot kommer dialog med landstinget att påbörjas inom kort. Intervjuer indikerar dock att det på senare tid har förts diskussioner bland beslutsfattare i handräckningsärenden om att det vid den formella granskningen bör ställas högre krav på den begärande myndigheten. Detta i linje med hur man har uppfattat Skånemodellen. De gånger VB har fört en dialog om en handräckning har det vid enstaka tillfällen inneburit att den begärande myndigheten valt att själv genomföra ärendet utan polisens biträde. Hot- och riskbedömningar Hot- och riskbedömningar görs dels av arbetsmiljöskäl men även för att ingripandet ska kunna göras på ett så bra sätt som möjligt för den som åtgärden avser. Detta sker genom att myndigheten dels efterfrågar information från begärande myndighet, dels genom registerslagningar. Hot- och riskbedömningen dokumenteras inte. Myndigheten har utformat en egen blankett som ska börja användas vid handräckningar men efterfrågar en av RPS utformad blankett för begäran om handräckning som innefattar hot- och riskbedömning. Vid inspektionstillfället använde landstinget fortfarande en blankett avseende handräckningsbegäran som inte var uppdaterad. Landstinget gör en egen prioritering från ett till tre avseende hur snabbt ärendet bör genomföras vilket anges i ansökan till polisen. Därefter gör VB en polisiär prioritering. Om de båda prioriteringarna inte överensstämmer görs en återkoppling till ansökande läkare. Förvar Beslut om förvar vid handräckning underställs i princip alltid jourhavande polischef. Förvar i samband med handräckningsärenden förekommer nästan ald-

14 Iakttagelser 14 rig men enstaka förvarsbeslut i samband med LVM har förekommit. Det har då handlat om en situation där myndigheten har haft stora problem att lösa transporten eller att hitta annan lämplig placering. Transport Jämtlands geografiska läge, glesbygdsproblematik och avsaknad av hem där huvudmannen är Statens institutionsstyrelse (SiS) medför att transporter vid handräckningar är ett stort problem. I princip saknar TPT resurser att med kort varsel biträda med transporter vid handräckningar. TPT kräver oftast flera dagars framförhållning och kör normalt bara resor längs med kusten. I de fall TPT tar över en transport är det myndighetens uppfattning att ansvaret för handräckningen då övergår till TPT. Någon återrapportering om att resan har slutförts sker inte till myndigheten. Vissa längre transporter, både inom och utom myndighetens gräns, sköts av bevakningsföretag där personalen har förordnanden som arrestantvakter och de kör polisens fordon. Bakgrunden till denna lösning är att myndigheten bedömt att den inte i tillräcklig omfattning har tillgång till egen personal som kan utföra förekommande transporter. Myndigheten har gjort en rättsutredning och kommit fram till att förordnade arrestantvakter och även inhyrt vaktbolag, har möjlighet att utföra transporter. Vid sådana transporter har vaktbolaget kontakt med VB och det är myndigheten som har ansvar för hela transporten. Polismyndigheten i Jämtlands län tillskrev i mars 2012 RPS (AA ) angående möjligheten att förordnade arrestantvakter självständigt kunde utföra transportuppdrag i samband med att polismyndigheten lämnar biträde till andra myndigheter. Vid inspektionstillfället hade skrivelsen ännu ej besvarats. Stafettkörning fungerar när det är fråga om kortare transporter. Vid längre transporter söderut fungerar inte transporten hela vägen. Vissa polismyndigheter vägrar i princip alltid att delta i stafettkörning, vilket försvårar transporter. Det är VB som normalt sett avdelar personal för handräckningar. För dagtid eller en i förväg planerad handräckning avsätts lämplig resurs, antingen civil eller uniformerad personal. Kvälls- och nattetid är det i huvudsak uttryckningspersonal som utför handräckningar. Iakttagelser avseende dokumentation Myndigheten har ingen tjänsteföreskrift eller riktlinjer som reglerar dokumentationen av ärenden och hur denna ska ske. Inom myndigheten finns olika uppfattningar, t.ex. om det räcker med förenklad dokumentation enligt FAP vid dokumentation av husrannsakan enligt 20 PL. Vid kontroll av arkiverade ärenden framgick att det i flertalet fall inte fanns någon samlad dokumentation i ärendena och att det fanns brister av varierande art. I vissa av akterna gick det inte att utläsa om åtgärd i ärendet hade utförts eller om begäran hade återkallats eller av annan anledning avslutats. Ofta fanns ingen koppling eller hänvisning till beslut enligt 20 PL. Vid stickprovskontroll där ett antal beslut enligt 20 PL valdes ut och myndigheten ombads att hämta tillhörande A-ärende, utfördes detta utan anmärkning. Vid kontroll av dokumenterade husrannsakningar enligt 20 PL framgick att besluten inte hade löpnummer eller liknande och att de förvarades i en pärm i datumordning utan koppling till A-ärendet. Besluten är normalt fattade högst ett par timmar innan genomförandet. Att beslutet är begränsat i tiden framgick dock inte av beslutet i sig. Vid kontroll av samtliga granskade beslutsfattare framkom att alla hade personlig delegation. Kompetensutveckling Ansvar för kompetensutveckling ligger i linjeverksamheten medan HR- verksamheten ansvarar för bredare utbildningsinsatser. När det gäller kompetensutveckling avseende handräckning bygger den

15 Iakttagelser 15 till stor del på mentorskap och introduktionsprogram för VB. Myndigheten har på grund av generationsväxling en väldigt ung VB-grupp och mentorskapet är en viktig del. Vid VB-utbildning sker kompetensöverföring. Myndighetsjuristen bistår med hjälp till VB när så efterfrågas. Utbildning avseende 20 PL är planerad men har ännu inte hunnit genomföras. Övrigt Myndigheten gör självmant internkontroller och under 2012 genomfördes en internkontroll avseende protokoll och beslut om tvångsåtgärder enligt PL och lag (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB). Bl.a. konstaterades att beslut enligt 20 PL som utsträcker sig i tiden måste ske med försiktighet, att det bör vara en rimlig utgångspunkt att beslutsfattare i ökad utsträckning anger sluttid i sina beslut samt att verkställighet av beslut enligt 20 PL bör äga rum i omedelbar eller i nära anslutning till beslutet. Internkontrollen medförde att myndigheten konstaterade att en utbildningsinsats avseende 20 PL borde genomföras för personal i beslutsfattande position. Rekommendationer Inspektionsgruppen rekommenderar att Polismyndigheten i Jämtlands län gör en bedömning om en samlad dokumentation i handräckningsärenden är önskvärd och i förekommande fall möjlig genomför en utbildning avseende handräckning och 20 PL tar fram rutiner som förebygger de brister som finns i dokumentationen inför en rutin där det i beslut enligt 20 PL framgår att beslutet är begränsat i tid inför en rutin där hot- och riskbedömningarna dokumenteras. 1.8 Polismyndigheten i Västra Götaland Delegation I Västra Götaland har lägst inspektör i vissa arbetsledande funktioner, t.ex. VB och inre befäl (IB), delegation att besluta om de flesta handräckningar, vilket innebär att det finns ett mycket stort antal beslutsfattare. När det gäller beslut enligt 20 PL har VB och jourhavande kriminalkommissarie med godkänd utbildning rätt att fatta beslut om husrannsakan i egen bostad dygnet runt. Övriga beslut enligt 20 PL fattas av polischef i beredskap. Handläggning och beslut om handräckning I Västra Götaland finns olika lösningar för hanteringen av handräckningar, en för Storgöteborg och en för övriga polisområden. I Storgöteborg finns en särskild grupp som hanterar alla handräckningsärenden. Handräckningsgruppen är bemannad av handläggare i tvåskift. Övrig tid handlägger jourhavande kriminalkommissarie begäran om handräckningar. När det gäller övriga polisområden är det IB som dygnet runt handlägger begäran om handräckning. Ett handräckningsärende i Västra Götaland initieras normalt genom att det inkommer ett fax till ett polisområde, handräckningsgruppen i Storgöteborg eller LKC. I undantagsfall initieras ett handräckningsärende per post. Ansvarig beslutsfattare gör en formell granskning. Uppfylls de formella kraven beslutas om bifall. En muntlig begäran om handräckning godtas i ett akut läge, men kompletteras därefter av en skriftlig begäran. Finns det brister tas telefonkontakt för komplettering innan beslut fattas. Sedan begäran beviljats lämnas ärendet över till VB för genomförande. VB dokumenterar sitt eller annans beslut i aktuell händelserapport (HR). Det är också VB som i normalfallet avsätter resurs till handräckningen. Ofta blir det personal från ingripandeverksamheten som avsätts och handräckningen genomförs då av uniformerad personal. Om det är en handräckning som ska genomföras längre fram i tiden avsätts lämplig personal

16 Iakttagelser 16 i myndigheten, antingen civil eller uniformerad. Beslut enligt 20 PL prövas i varje enskilt fall och beslut fattas inte regelmässigt i samband med att en handräckningsbegäran bifalls. Det är myndighetens uppfattning att ett beslut gällande 20 PL är begränsat i tiden och gäller för ett försök eller möjligen under ett helt arbetspass. Vid en träff för VB var representanter från Polismyndigheten i Skåne inbjudna för att informera om sitt sätt att arbeta med handräckningar. Ett delvis nytt förhållningssätt har uppstått bland vissa av beslutsfattarna efter denna träff. Det ställs därför nu ibland högre krav än tidigare för att handräckningen ska utföras. Detta är i linje med hur man har uppfattat Skånemodellen. Polismyndigheten i Västra Götaland anser att ärendena, utifrån vad som står i handboken, ska bedömas individuellt. Detta kräver dialog med beställaren som förutsätts ta det ansvar som denne faktiskt har enligt lagstiftning, förarbeten och praxis. Hot- och riskbedömningar Hot- och riskbedömningar görs normalt i samtliga ärenden men det råder osäkerhet om vem som ansvarar för att dessa görs. Ibland görs riskbedömningen av VB, ibland av IB eller av den särskilda grupp som ansvarar för handräckningarna i Storgöteborg. Om det i en handräckningsbegäran finns bristande underlag avseende hot- och riskbedömning tas kontakt före beslut med den begärande myndigheten för komplettering. Det är sällan som det uppstår problem med att få ut kompletterande uppgifter när sådana efterfrågas. Registerslagningar görs för att kunna genomföra uppdraget på ett så bra sätt som möjligt för den enskilde som åtgärden avser och med hänsyn till arbetsmiljöansvaret för den egna personalen. Hotoch riskbedömningen dokumenteras inte. Västra Götaland har tagit fram särskilda blanketter som ska användas vid begäran om handräckning. Om blanketterna är dåligt ifyllda och saknar information återkopplar beslutsfattaren till den begärande myndigheten. Förvar Det är mycket sällsynt att personer som är föremål för handräckning tas i förvar i avvaktan på att transporten kan genomföras. I de fall det har skett har beslut fattats av jourhavande polischef. I Storgöteborg finns ett rum i anslutning till arresterna som ibland används som förvar när begärande myndighet med stöd av LVM har begärt handräckning. Den omhändertagne får då sova i rummet i avvaktan på transport. Rummet har olåst dörr och vaktas av arrestantvakt. Transport Det ställs långtgående krav på att den begärande myndigheten ska medverka vid vissa LPT och LVUärenden. Om det är mer än två dagars framförhållning försöker polismyndigheten att beställa transport från TPT. Långa LVU-transporter försöker myndigheten lösa genom att via SiS göra omplacering till akutplatser i avvaktan på fortsatt transport med hjälp av kriminalvården. När ett ärende överlämnas till kriminalvården anser polismyndigheten att polisens ansvar upphör. Det sker inte någon återkoppling till polisen från kriminalvården att den enskilde är avlämnad på rätt plats. Staffettkörning används när ingen annan lösning finns. Stafettkörning är dock ett problem eftersom vissa myndigheter inte samverkar i dessa ärenden. Iakttagelser avseende dokumentation Handräckningsärenden diarieförs i respektive polisområdes A-diarium. Det finns en tjänsteföreskrift, Dokumentation av ingripande med stöd av PL (100-2). Enligt tjänsteföreskriften ska husrannsakan enligt 20 PL och omhändertagande dokumenteras på särskilda blanketter. Originalprotokoll ska förvaras i kronologisk ordning på aktuell polisstation inom vars område ingripandet skett. Vem som ansvarar för en samlad dokumentation i ett enskilt ärende anges inte i tjänsteföreskriften. Tjänsteföreskriften innebär att handlingar förvaras på olika ställen

17 Iakttagelser 17 i myndigheten. Det finns inga lokala riktlinjer för förenklad dokumentation enligt 27 och 28 PL samt Polisens föreskrifter och allmänna råd (FAP) Vid kontroll av arkiverade ärenden framgick att det inte fanns någon samlad dokumentation i ärendena. Flertalet ärenden innehöll endast handräckningsbegäran. Ibland fanns kopia av händelserapport (HR). Av de granskade ärendena framgick inte vilken annan dokumentation som fanns, t.ex. beslut enligt 20 PL. I handräckningsärenden enligt utlänningslagen saknades i ett flertal av de granskade akterna uppgift om vem som hade beslutat om att bifalla en handräckning, liksom signerat beslut och datum. Beslutfattarens namn fanns dock på den s.k. handläggarblanketten. De av myndigheten framtagna handräckningsblanketterna används av begärande myndighet. En stämpel med datum, beslut och signatur används frekvent. Stämpeln innehåller ingen uppgift om bifall eller avslag utan det finns enbart uppgift om att beslut har fattats. Efter granskning av akterna kan man dra slutsatsen att stämpeln innebär att handräckningsbegäran har beviljats. Kompetensutveckling Av beslutsprotokoll den 24 maj 2011 (AD /11) avseende Polisens handläggning av handräckningsärenden framgår bl.a. att en arbetsgrupp, om behov bedöms föreligga, ska ta fram en särskild utbildning alternativt informationsmaterial för VB och ställföreträdande VB rörande handräckningsärenden. Övrigt Som ovan nämnts har Västra Götaland tagit fram en mycket välskriven och bra handbok som ger bra stöd avseende handräckningsproblematiken. Denna är väl spridd i myndigheten och berörda beslutsfattare har kännedom om handboken. Rekommendationer Inspektionsgruppen rekommenderar Polismyndigheten i Västra Götaland att bibehålla och vidareutveckla den handbok som är framtagen göra en bedömning om en samlad dokumentation i handräckningsärenden är önskvärd och i förekommande fall möjlig införa rutiner som förebygger de brister som finns i dokumentationen införa en rutin där det i beslut enligt 20 PL framgår att beslutet är tidsbegränsat inför en rutin där hot- och riskbedömningar dokumenteras ta ställning till om den striktare tillämpningen av regelverket om handräckningar som delvis har införts fortsatt bör tillämpas gå igenom antalet beslutsfattare i handräckningsärenden. 1.9 Polismyndigheten i Södermanlands län Delegation I Södermanland har VB delegation som lägsta beslutsfattare i handräckningsärenden. Detta gör att beslutsfattarna i normalfallet är samlade på ett ställe i länet. När det gäller beslut enligt 20 PL är det VB som fattar beslut gällande den eftersöktes bostad. Hos annan beslutar lägst polisintendent under kontorstid och övrig tid fattar polischef i beredskap dessa beslut. Handläggning och beslut om handräckning Flertalet handräckningsärenden initieras genom att de inkommer till LKC via myndighetsfaxen eller per post. Majoriteten inkommer via fax och ska i direkt anslutning efterföljas av ett telefonsamtal från den begärande myndigheten. Syftet med telefonsamtalet är att diskutera innehållet i begäran. En muntlig begäran om handräckning godtas i brådskande fall men kompletteras därefter av en skriftlig begäran. All diarieföring av handräckningar som inkommer

18 Iakttagelser 18 till myndigheten sköts av LKC. Inkommer en handräckning direkt till polisområde ska denna omgående faxas till LKC för diarieföring. LKC är även ansvarig för handläggning och arkivering. VB handlägger ärendet och gör en formell granskning. Uppfylls de formella kraven beslutas om bifall. Det är sällan ett ärende avslås, i stället begärs komplettering då det t.ex. finns en formell brist. När ett ärende har bifallits är det VB som normalt avdelar personal. Handräckningar genomförs oftast med uniformerad personal. De handräckningar som inte ska eller kan genomföras direkt överlämnas till respektive polisområde. Återkoppling sker till VB när en handräckning är utförd. Beslut om 20 PL prövas i varje enskilt fall och är begränsat i tiden och gäller ett försök. Efter ett försök ska återkoppling till beslutsfattare ske för eventuellt nytt beslut enligt 20 PL. I de fall det uppstått problem vid en handräckning, oavsett från vilken myndighets sida, skrivs en avvikelserapport. För polisens del lämnas avvikelserapporten till biträdande chef LKC för att sedan diskuteras vid samverkanmöte med landsting och kommun. I princip bifalles alla handräckningar som uppfyller de formella kraven och en diskussion om eventuella brister tas i förekommande fall i efterhand. Myndigheten har under 2011, efter initiativ från VB, fått information från företrädare från Polismyndigheten i Skåne om deras sätt att arbeta med handräckningar. Polismyndigheten har därefter tagit ställning och börjat tillämpa valda delar av modellen. Hot- och riskbedömningar Av arbetsmiljöskäl gör VB hot- och riskbedömningar i varje enskilt fall, men också för att ett ingripande ska kunna genomföras på ett så bra sätt som möjligt för den berörde. Enligt en tjänsteföreskrift är det VB som ansvarar för att bedömningen görs och VB har också det yttersta arbetsmiljöansvaret för varje enskild insats. Hot- och riskbedömningen dokumenteras inte. I samverkan med landsting och kommun har blanketter för handräckningsbegäran tagits fram. Den begärande myndigheten ska i den ange sin egen hot- och riskbedömning samt i övrigt lämna relevant information. Behövs kompletterande information ges sådan. Registerslagningar görs och dokumenteras ibland i HR. Förvar Beslut om förvar fattas av polischef i beredskap. Beslut om förvar är ovanliga och förekommer aldrig när det gäller LVU, men i undantagsfall LVM. Vid behov av natthärbärge kontaktar Polismyndigheten Lövsta skolhem eller Eknäs SIS-hem och hör efter om plats finns. Transport Vid i förväg kända transporter används TPT. En handräckning anses polisiärt avslutad när den enskilde lämnas över till kriminalvården. Det är inte alltid som en återkoppling sker från TPT till polisen om att den enskilde är avlämnad på rätt plats. Myndigheten anlitar bevakningsföretag för transporter av personer som är föremål för handräckning. Bakgrunden till denna lösning är att myndigheten bedömt att den inte i tillräcklig omfattning har tillgång till egen personal som kan utföra förekommande transporter. Förordnade arrestantvakter används vid dessa transporter och de kör polisens fordon. Handräckningen anses då avslutad när den enskilde är överlämnad på rätt plats, varefter HR avslutas. Transporterna går även utanför myndighetens gränser. Vad gäller LVU eftersträvas att personal från socialförvaltning ska medfölja. Detta är dock inget krav för att bifalla handräckning, utan mer för att tillgodose individens bästa. Olika uppfattning finns angående stafettkörningar. Risken för att få köra hela sträckan själv samt knappa resurser gör att den som ska avdela personal för handräckningen ibland inte vill medverka. Myndighetens inställning är dock att den ska medverka till stafettkörningar om resursläget så medger.

19 Iakttagelser 19 Iakttagelser avseende dokumentation Vid kontroll fanns det många beslut enligt 20 PL och de höll bra kvalitet. I polisområdena finns pärmar med beslut enligt 20 PL respektive omhändertagandeblad. Dessa blandas i de båda pärmarna. Samtliga har löpnummer enligt tjänsteföreskrift och dokumentationen kunde hittas, men fanns inte samlad på ett ställe. Osäkerhet råder om vem som ansvarar för dokumentationen. Av tjänsteföreskrift framgår att det är VB och biträdande VB. VB dokumenterar beslut enligt 20 PL i HR. Cirka 20 procent av handräckningarna är kopplade till HR-nummer. Stämpel finns som tydliggör om handräckningen är beviljad eller avslagen. Beslut enligt 20 PL finns också på handlingen. Kompetensutveckling En halv dags utbildning i handräckningsärenden har nyligen genomförts. Under VB-introduktion utförs handräckningar skarpt i den takt de inkommer. Under våren 2013 är en gemensam utbildning avseende handräckning inplanerad där polis och samtliga aktuella läkare, behöriga enligt LPT, är inbjudna. Önskan om fortbildning finns hos VB. Två VB är ansvariga för handräckningar och genomför möten med samverkanspartners. Information härifrån vidarebefordras sedan till övriga VB. VB-gruppen har möten där de har caserelaterade diskussioner och genomgångar av handräckningar som varit problematiska. Övrigt Ett samarbete pågår med landsting och kommuner sedan fem år tillbaka och under hösten 2012 har ett samarbetsavtal ingåtts. Samarbetet fungerar mycket bra mellan parterna och alla arbetar för att få en samsyn. Den tid som Polismyndigheten numera behöver avsätta i samband med läkarundersökningar och avlämningar har minskat markant. Regelbundna träffar för parterna anordnas och är givande. Sedan samarbetet inleddes har färre antal Ändra till: begäran om handräckning inkommit, med de håller en högre kvalitet. Två bra och tydliga tjänsteföreskrifter finns, en avseende handräckning och en avseende hantering av frihetsberövade. Sammantaget bedöms handräckningsverksamheten fungera mycket väl vid Polismyndigheten i Södermanlands län. Rekommendationer Inspektionsgruppen rekommenderar Polismyndigheten i Södermanlands län att införa en rutin där det i beslut enligt 20 polislagen framgår att beslutet är begränsat i tid införa en rutin där hot- och riskbedömningar dokumenteras 1.10 Polismyndigheten i Västernorrlands län Delegation I Västernorrland har som lägsta beslutsfattare VB, biträdande chefen närpolisen och yttre befäl (YB) delegation att besluta om de flesta handräckningar. Av delegationsordningen framgår att stationsbefäl likställs med YB. Handräckning enligt LVU får handläggas av samtliga inspektörer. Beslutsfattarna är geografiskt spridda. När det gäller beslut enligt 20 PL beslutar lägst VB, biträdande chefen närpolisen eller chefen gränskontrollen om husrannsakan. Handläggning och beslut om handräckning Ett handräckningsärende initieras normalt genom att det inkommer ett fax till myndighetsfaxen vilken finns i LKC. En muntlig begäran om handräckning godtas i brådskande fall men kompletteras därefter med en skriftlig begäran. Ett mindre antal handräckningsärenden inkommer direkt till respektive närpolisområde. Enligt tjänsteföreskriften är närpolisområdet normalt handläggare av handräckningsärenden. VB