Med den pågående. Ptychochromin förrvirring. Madagaskarciklider

Transkript

1 Madagaskarciklider Ptychochromin förrvirring Text: Sonia Guinane, Foton och teckningar: Dave Tourle, Översättning Ola Svensson Med den pågående u p p t ä c k t e n a v nya ciklider från Madagaskar och med brist på information om de ursprungliga fångstlokalerna, typmaterialet och beskrivningarna, så är det knappast förvånande att det råder viss förvirring inom vetenskapen och ännu större förvirring hos oss akvarister. Släktet Ptychochromis användes första gången av Steindachner 1880, tolv år efter Bleekers beskrivning av Tilapia oligacanthus 1868, som då blev Pt ychochromis oligacanthus. Bleekers sex typexemplar insamlades i Sambiranofloden på nordvästra Madagaskar och i Ampombilavasjön som är en av de lägre vulkansjöarna på Nosy Be, en ö som ligger nordväst om Madagaskars fastland. Eftersom endast två av dessa typexemplar finns kvar på Leidens naturhistoriska museum så är det omöjligt att veta från vilken av de två lokalerna och populationerna de kommer. Bleeker konstaterade att hans exemplar visade ett tydligt melerat mönster och även lite annan färg vilket inte finns hos de flesta Ptychochromis-populationerna. Tyvärr så är Ptychochromiderna i Sambiranofloden extremt hotade till skillnad från de på Nosy Be vilket gör jämförelser omöjliga. Alla dessa faktorer har begränsat möjligheterna till en korrekt slutsats om original Tilapia oligacanthus vilket har gjort forskarnas arbete mer komplext. Genuina oligacanthus eller sp. Mananjeba? Ett tag var likheterna mellan akvarieexemplar av Ptychochromisvarianter från Nosy Be och exemplar från floderna Mananjeba och Mahavavy du Nord uppenbar. På ACAs (Amerikanska ciklidföreningen) konvent 1998 i St. Louis kom Dave och jag till och med över några mycket vackra ungdjur som var märkta genuine En hane av Ptychochromis grandidieri (East Coast Gold) i akvarium. Ptychochromis oligacanthus. Väl hemma i Storbritannien började vi söka efter fiskarna på Internet och hittade en annons för Ptychochromis nosibeensis med en bild på en fisk som var mycket lik våra genuina oligacanthus så vi slog fast att våra fiskar var nosibeensis. Jag skrev även en artikel om våra Nosy Be Ptychos som publiserades i Cichlid News. Något senare upptäckte jag att våra fiskar härstammade från fiskar som insamlats i Mananjebafloden av Oliver Lucanus (Det är orsaken till att det på Juan Miguels cichlidae.com finns en rättad version av min originalartikel med namnet Ptychochromis sp. Mananjeba!). Till min stora lättnad så läste jag nyss att några eminenta forskare numera anser att dessa två populationer är Bleekers original Pty. oligacanthus. Även om de skiljer sig något i utseendet så har det visat sig att de är nästan identiska genetiskt (Sparks 2001, Hrbek, Vances m fl. opublicerad data). Samma sak nämns även i Jean-Claude Nourissat & Patrick de Rhams nya bok Les Cichlides endemiques de Madagascar 30 Ciklidbladet 2/ Årgång 37

2 (Engelsk version av denna fantastiska bok kommer ut våren 2004). Ptychochromis oligacanthus en eller f lera arter? Eter Bleekers originalbeskrivning av Pty. oligacanthus följde studier av flera varianter inom släktet över hela Madagaskar. Detta skedde särskilt under sextiotalet genom Kiener & Mauges bok om madagaskarciklider. Trots att det fanns f lera varianter av Ptychochromis så använde de namnet Pty. oligacanthus om alla populationerna eftersom de ansåg att skillnaderna var för små för att motivera att de var egna arter. Den här slutsatsen drog de trots att Suvage beskrev Ptychochromis grandidieri Numera anses det vara troligt att det är samma fisk som Ptychchromis Saroy som Jean Claude och Patrick samlade in på Madagaskars södra östkust Dessa visade sig senare vara extremt lättodlade. En hane av Ptychochromis oligacanthus från Mananjeba-floden. Sauvage beskrev 1891 en annan art, Ptychochromis madagascariensis, men enligt John Sparks så ansåg Pellegrin (1904) att båda dessa arter var synonymer till Pty. oligacanthus. Pellegrins data baserades på ett mycket begränsat material men lade fundamentet till Kieners felaktiga slutsats. Den geografiska spridningen av de undersökta individerna ger inte en rättvis bild och representerar inte Ptychochromis hela utbredningsområde. Vänster kolumn: Två olika färgsättningar beroende på känslostämning hos Ptychochromis oligacanthus från Nosy Be. Höger kolumn: Två olika färgsättningar beroende på känslostämning hos Ptychochromis oligacanthus från Sambirano-floden. Ciklidbladet 2/ Årgång 37 31

3 lationen så är det troligt att båda bör ingå i Pty. grandidieri och att namnet då blir återupprättat för dessa två varianter. Det krävs hursomhelst mer vetenskapligt arbete och som för att göra det mer förvirrande så finns det ännu en obeskriven Ptychochromis, Ptychochromis sp. Tarantsy som upptäcktes av Jean-Claude Nourissat och Patrick de Rham. De fann den i Tarantsyfloden nära Fort Dauphin som ligger på landets sydöstra spets vilket definitivt är längre västerut än Madagaskars östkust. Är det ännu en variant av Pty. grandidieri eller en egen art? Fler obeskrivna arter Ännu en art som hittills är obeskriven är Ptychochromis sp. Garaka som hittades första gången 2001 av Paul Loiselle. Han fann den i Maharanafloden norr om Masola peninsula som ligger på norra östkusten. I den nya madagaskarboken nämns även en annan möjlig ny art som upptäckts av Jean-Claude och Patrick, nämligen Ptychochromis sp. Manampanihy som kommer från floden med samma namn. Floden ligger hundra kilometer norr om Fort Dauphin. Jean-Cleuds och Patricks återupptäck av ytterligare en Ptychochromis (Sofia Basin, Mangaraharafloden, nära staden Mandritsara på nordöstra Madagaskar) är ännu mer remarkabel eftersom de båda var övertygade om att den hade försvunnit. Tyvärr är det mycket sannolikt att det fanns fler Ptychochromis men att de nu är försvunna. Sparks (som beskrev Ptychochromis inornatus 2002) slår fast att den historiska typlokalen för Pty. grandidieri som nämns i Sauvage (1882) är ett högt skogsområde vilket han anser referera till Madagaskars östkust. Inom hobbyn så är denna art mer känd som Ptychochromis sp. East Coast Gold vilken kommer från den södra delen av östkusten. De snarlika Ptychochromis från den norra delen av östkusten kallas East Coast Grey. Även om det finns vissa färgskillnader mellan den södra och den norra popu- Claude Nourissat. Akvaristiska erfarenheter av Ptychochromis Dave och jag håller och odlar framgångsrikt Pty. sp. Tarantsy, (eller Pty. sp. Fort Dauphin ) och Pty. sp. Mangarahara (eller Pty. sp. Mandritsara ). När det här skrivs så är båda arterna obeskrivna och är bara kända under dessa namn vilka hänvisar till deras fångstlokaler. Det kommer otvivelaktigt att ändras i framtiden. För tre år sedan fick vi vildfångade exemplar av båda sorterna från Jean- Ptychochromis sp. Mangarahara För några år sedan under en av deras många operationer till Madagaskar så åkte Jean-Claude och Patrick till staden Mandritsara som ligger vid Mangaraharafloden. De letade efter en Ptychochromis med röd stjärtfena som Kiener rapporterat om på sextiotalet (Ytterligare en rödfenad Ptychochromis som mycket väl kan vara samma fisk har insamlats i Anjingofloden, även den i Sofia Basin). 32 Ciklidbladet 2/ Årgång 37

4 En hane av Ptychochromis sp. Mangarahara med skadade fenor. Tyvärr fanns det inget spår av fisken men de gjorde den första upptäckten av Red Lamena, Paretroplus nourissati. När de åkte tillbaka till Mangaharafloden några år senare för att samla fler Pa. nourisatti så upptäckte de e n l it e n i s o l e r a d population av den gäckande r ö d f e n a d e Ptychochromis-en. Några j u v e n i l e r En Ptychochromis sp. Mangarahara -hane. Ptychochromis sp. Mangarahara togs med till Europa. Det var uppenbart för mig att de sex juvenila Pty. sp. Mangahara från Jean- Claude skiljde sig mycket i utseende från de tre arterna som vi redan hade (Pty. grandieri, Pty. oligacanthus och Pty. sp. Tarantsy ). De unga flodlevande Mangahara var silvergrå med en antydan till en svart linje längs med sidorna. Formen var mycket distinkt med en utsträckt kropp och en lång stjärtspole olik den hos våra andra Ptychochromis. Olyckligtvis så hade tre av fiskarna skador på stjärtfenan samt övriga fenor. Vi trodde att det berodde på aggression mellan syskonen och att det skulle växa bort. När individerna växte så läkte det inte och en eller två hade flera deformerade fenstrålar vilket fått oss att tro att det beror på inavel i den isolerade och lilla populationen. När fiskarna var tolv centimeter så utvecklade den största fisken en vacker gråblåmetallisk färg på huvud och kropp och svarta små prickar till synes slumpmässigt spridda längs med sidorna. Fenorna blev tydligt röda. Det fanns tydliga skador på just den här fisken men vi var fortfarande hoppfulla att om och när parning var möjlig så skulle hans partner kanske vara en av de mindre fiskarna som hade en perfekt fenuppsättning. Lek av Mangarahara Eftersom fiskarna var aggressiva mot varandra så var ett artakvarium uteslutet. Därför hölls de i ett 620-litersakvarium tillsammans med tolv unga Paretroplus maculatus, också de från Madagaskar, och för ett tag fungerade det rätt bra. Pty. sp. Mangarahara ignorerade Pe. maculatus och de undvek varandra genom att utnyttja de plast- och lerrör samt plastväxter som delar av akvariets inredning bestod av. En morgon fann Dave två döda Mangarahara och färgen på den stora hanen hade mörknat rejält samtidigt som han fått ett mörkt band runt kroppen liknande det hos lekande Neetroplus nematopus från Mellanamerika. Det fanns inga spår efter de tre andra artfränderna och varken Dave eller jag hade sett någon uppvaktning eller display mellan fiskarna. Ibland försvann hanen bakom några stenar och rötter men oftast var han synlig och brydde sig inte om maculatusarna. Vid matning dök en av de mindre Mangahara upp och den hade en helt annan Ciklidbladet 2/ Årgång 37 33

5 Överst till vänster: Ptychochromis grandidieri, variant känd som East Coast Gold. Överst till höger: Ptychochromis katria är också funnen längs den östra delen av Madagaskar. Underst: Två olika pigmenteringar beroende på känslostämning hos Ptychochromis sp. Tarantsy (Fort Dauphin). Den här artikeln om släktet Ptychochromis från Madagaskar har tidigare publicerats i Cichlid News, 12: in, oktober Sonia beskriver först släktet och den systematiska förvirring som råder sedan kommer hon in på hur hon och Dave kommit över fiskarna samt hur de håller och odlar dem. Sonia och Dave höll ett föredrag om madagaskarciklider på årets ciklidstämma (se reportage från ciklidstämman i detta nummer av Ciklidbladet). Jean-Claude Nourissat som har en central plats i den här artikeln avled av malaria 10 november, Jean-Claude var ordförande i Frankrikes ciklidsällskap och tillsammans med Patrick de Rham författare till den nyutkomna boken om madagaskarciklider. Han var troligen världens främste kännare av madagskarciklider. Våra tankar går till hans familj och vänner. Ola Svensson färgsättning. Hon hade färgen av kaffe med mjölk förstärkt med guld och även röda och svarta markeringar i fenorna. Till vår lättnad var alla fenorna intakta. Det var uppenbart att paret hade lekt men äggen var inte synliga så vi bestämde oss för att inte störa genom att leta efter dem utan lämnade allt till föräldrarna. Detta särskilt då det var deras första lek. Efter några dagar förlorade föräldrarna sina lekfärger så vi antog att äggen hade blivit uppätna av de andra fiskarna eller inte utvecklats ordentligt. Samma scenario återkom två månader senare men den här gången lyckades Dave få tag på äggen som kläcktes artificiellt. Uppfödning av Mangarahara -yngel Det stora antalet yngel vi drog upp växte extremt långsamt liksom andra madagaskarciklider. Det här var ett problem eftersom att vi ville se om vår hypotes om de skadade fenorna hos hanen och de andra fiskarna i originalgruppen stämde. Även vid en mycket liten storlek så gick det se att 60 % hade skadade fenor och vid den storleken var de definitivt för små för syskonrivalitet och aggression. Vi har nämnt vår åsikt om inavel i naturen och missbildningar, som baseras på våra akvarieobservationer av arten, för flera personer. Vissa anser att det är en möjlighet medan andra är mer skeptiska! När de var tillräckligt stora så gick Dave igenom fiskarna noggrant och valde ut individer med perfekta fenor. Dessa nu arton månader gamla fiskar hålls ganska trångt i ett 350-litersakvarium och flera av de större hanarna uppvisar den vackra röda färgen på fenorna (som fortfarande ser ut som de ska). Förhoppningsvis så kommer de att leka till sommaren då de är två år gamla och aggressiviteten är minimerad genom överbefolkning och många gömställen. 34 Ciklidbladet 2/ Årgång 37

6 Ptychochromis sp. Mangarahara har högsta prioritet för odling i fångenskap Olyckligtvis så har vi blivit av med lekparet och bevarandestatusen hos Pty. sp. Mangarahara är nu kritisk eftersom Mangaharafloden nyligen har blivit uppdämd. På ett bevarandebiologimöte på Denver Zoo tidigare i år så gavs tre madagaskarciklider, Paretroplus menarambo, Paretroplus maculatus och Pty. sp. Mangarahara, högsta prioritet gällande odling i fångenskap. Ett resultat av detta var att jag och Dave skickade några Mangarahara (och även några Ptychochromis sp. Tarantsy ) till Dr Paul Loiselle på New York Aquarium. Han vidarebefordrade några av dessa till Denver Zoo. I somras tog vi även några Mangarahara till London Zoo som har ett pågående program för odling av den här arten. På ACA konvent i Atlanta 2003 fanns några juvenila madagaskarciklider av arten Ptychochromoides katria till försäljning. Dave och jag blev mycket intresserade av likheten mellan dessa och våra egna Ungdjur av Ptychochromis sp. Mangarahara. juveniler av Mangarahara. Det har på senare tid föreslagits att Mangarahara ska placeras i släktet Ptychochromoides den dagen den blir vetenskapligt beskriven. Jag ser det som mycket möjligt efter att ha sett bilder på juveniler av Ptychochromoides betsileanus hos Jean-Claude samt ha observerat våra sex ungdjur av Ptychochromoides katria (importerade från USA). Likheten är uppenbar. Ptychochromis sp. Tarantsy Ska den här arten anses ingå i Ptychochromis grandidieri eller är det en egen art? Jag är övertygad om att svaret kommer från akvatiska forskare inom en snar framtid men tillsvidare kallar jag den för en art. Utifrån egna akvarieobservationer så kan jag säga att fisken är lik de två färgvarianterna av Pty. grandidieri ( East Coast Gold och Grey ) men samtidigt uppvisar de skillnader, särskilt i fortplantningsbeteendet. Som jag redan nämnt så fick vi våra fem vildfångade juveniler från Jean-Claude och Patrick och de kom från Tarantsyfloden som ligger en bit från Madagaskars södra östkust. Det är alltså osannolikt att arterna överlappar varandra. Dessa fiskar var inbördes mycket aggressiva trots att de hölls tillsammans med ytterligare två arter madagaskarciklider (fem Paretroplus tsimoly och sex Paretroplus kieneri) i ett 520-litersakvarium med mycket gömställen för dominerade fiskar. Två Pty. sp. Tarantsy dog men vi var ganska säkra på att de tre övriga var en hane och två honor. Ett Ptychochromis sp. Tarantsy -par, hanen överst. Denna art är också känd som Ptychochromis sp. Fort Dauphin. Lek av Tarantsy Normalfärg för hanar av den här arten är en attraktiv grund av guld med distinkta vertikala svarta band och en bruten horisontal linje längs med sidan. Honan har några svarta band men har mer gråblåmetallisk på sidorna. Båda könen har svart och guld i ögonen och har guld i ryggfenan. Det ser man även hos Pty. grandidieri Ciklidbladet 2/ Årgång 37 35

7 vilket kanske indikerar nära släktskap. Lekdräkten hos Pty. sp. Tarantsy -honan slog oss med häpnad. En morgon hade hon mörknat på tre fjärdedelar av kroppen, vilket gjorde att hennes lekdräkt var exakt densamma som hos Herichthys labridens från Mellanamerika! Det här var första gången vårt par lekte men hanens färger förblev densamma. Paret hade lagt äggen på en vertikal sten nära akvariets front (mycket praktiskt) så det var enkelt för Dave att flytta dem och kläcka dem artificiellt. Detta gjordes för att det var troligt att föräldrarna skulle äta upp dem! Uppfödning av Tarantsy -yngel Även om det var två veckor mellan att äggen kläcktes så var det tydligt att artificiellt kläckta Pty. sp. Tarantsy växte mycket fortare än artificiellt kläckta Pty. sp Mangarahara. Indikerar även detta att de hör till olika släkten? Den snabba tillväxten hos de två andra Ptychochromis-arterna som vi håller antyder också det, men det är bara ett antagande. I slutet av sommaren så lekte ett par av dessa juveniler och Paul Loiselle berättade om liknande erfarenheter. Hittills så har inte våra Pty. sp. Mangarahara -juveniler uppvisat några som helst lektendenser men det är troligen bara en tidsfråga innan de blir könsmogna. En australiensisk vän, Joerg Albering, rapporterade nyligen om en lyckad lek av den här mycket hotade arten så ökad genpool genom fiskbyte är planerat. Avslutning Arter från släktet Ptychochromis har mindre färg än deras kusiner i Paretroplus och Paratilapia och de har kanske inte har fått den uppmärksamhet från akvarister som de förtjänar. Det gäller definitivt inte forskarsamhället vilket all information som blir tillgänglig bekräftar. Ptychochromis är ett utmärkt tillägg till ett stort sällskapsakvarium för madagaskarciklider eftersom de inte blir så stora, oftast överskrider de inte tjugo centimeter, men de är lika attraktiva i ett artakvarium. Lyckligtvis så står de flesta Ptychochromis i naturen emot konkurrensen från introducerade arter, även om det finns några få undantag. Förhoppningsvis så kommer detta att bestå och det är troligt att det finns fler arter som väntar på att upptäckas. Kiener, A., Poissons, pêche et pisciculture à Madagascar. Publ. Du Centre Technique Forestier Tropical 24: Kiener, A. & Mauge, M., Contribution à l étude systématique et ecologique des poissons Cichlidae endemiques de Madagascar. Mem. Mus. Nat. Hist. Nat., Paris Zoologie 40: Nourissat, J-C., & de Rham P., Les Cichlides endemiques de Madagascar. Sagrafic, SL, Barcelona. 199 pp Pellegrin, J., Contribution à l étude anatomique, biologiques et taxonomiques des poissons de la famille des Cichlides. Mem. Soc. Zool. Fr. 16: Sauvage, H., Histoire naturelle des poissons. In: Histoire physique, naturelle, politique de Madagascar (Grandidier, A., ed.), vol Sparks, J. S., Ptychochromis inornatus, a new cichlid (Teleostei: Cichlidae) from northwestern Madagascar, with a discussion of intrageneric variation in Ptychochromis. Copeia 2000: Bästa idé Vid förra styrelsemötet beslutades att kategori 2 i fototävlingen skulle brytas ut och bli en helt egen tävling. Från att ha varit en tävling där bästa foto premierats så bedömer juryn nu bästa idé. Skicka in din bild/bildserie och beskrivning till fototavling@ciklid.se innan den 30/6. Bidrag redan inskickade till kategori 2 kommer fortfarande att vara med. Maila om ni vill komplettera. 1:a pris. 150 cm Back-to-Nature bakgrund 2:a pris. Akvarieprylar för 300 SEK 3:e pris. Akvarieprylar för 150 SEK Sonia och Dave svarar gärna på NCS-medlemmars frågor. Ni kontaktar dem på sonia.guinane@ntlworld.com Referenser Bleeker, P., Description de trois especes inedites de Chromidoides de Madagascar. Verslagen en Mededelingen der Koninklijke Akademie van Wetenschappen Amsterdam, Afdeeling Natuurkunde 2: Guinane, S., Introducing the Tsipoy, Ptychochromis nossibeensis, Cichlid News 9 (2): Ciklidbladet 2/ Årgång 37