Sandmaskrosor på Öland

Transkript

1 Krutbrännaren 1 (17) 2008 Sandmaskrosor på Öland av Göran Wendt Den bästa sammanställningen av Ölands sandmaskrosor (Taraxacum sektionen Erythrosperma) är från 1962 (Saarsoo & Haglund= S&H). I den är alla på Öland dittills iakttagna arter redovisade. Aktuella biotoper är angivna och för de flesta arterna finns även en utbredningskarta. Mitt intresse för denna maskrosgrupp grundades under inventeringen för Skånes flora. I en artikel i SBT (Wendt 2001) redogjorde jag för de sandmaskrosor som jag då kände till och kunde visa bilder av. Nu har jag under några majmånader med ledning av bl a Saarsoos och Haglunds artikel försökt att på Öland leta upp sådana arter som jag inte sett i Skåne. Det har varit mycket svårare att återfinna S&H:s lokaler än jag först trodde. Bristande erfarenhet så klart, men antagligen också därför att många växtmiljöer försvunnit till följd av ändrad markanvändning. I maj 2006 fick jag en fantastisk hjälp. Jag hade förmånen att studera maskrosor tillsammans med den verklige experten, Hans Øllgaard från Danmark. Han och hans hustru Tove, känd konstnärinna, bodde hos min hustru Vera och mig i nästan en vecka. Under två av dagarna hade vi även hjälp av Håkan Wittzell, som är en av Sveriges främsta taraxacologer. Dessa experter behövde inte ens böja sig ner för att skilja på de olika arterna medan jag ofta måste krypa fram och kontrollera pollen och holkfjällens hinnkanter och knölar. En av dagarna var Taraxacum-cirkeln i ÖBF med och bidrog med intressanta lokaler. Härvid kunde vi konstatera att en lokal som hyser mycket sällsynta svampar (t ex stäppfingersvamp Ramaria roellini) även var växtplats för några av de allra ovanligaste sandmaskrosorna. Med hjälp av fynden under dessa dagar och mina egna fynd under några år, ska jag nu ge en liten överblick över Ölands sandmaskrosor och hoppas på så sätt öka intresset för denna växtgrupp. Alla mina egna fynd (utom de allra enklaste) är kontrollerade eller bestämda av Hans Øllgaard. Jag har även tagit med fynd, som medlemmarna i ÖBF:s Taraxacum-cirkel gjort. T. brachyglossum knoppmaskros. Enligt S&H var den allmän och funnen i alla Ölands socknar. Den hör fortfarande till de vanligaste och är inte lika kräsen beträffande fina biotoper, som många andra arter på Öland, utan kan även påträffas i vägkanter och annan trivial mark. T. canulum mörk tegelmaskros. Denna art är inte urskild i S&H utan betraktas där som en synonym till falkmaskros T. falcatum. I Riksmuseet finns ett antal öländska insamlingar på vilka Hans Øllgaard nyligen har ändrat bestämningen från falcatum till canulum. De flesta prickarna på kartan för falcatum representerar således 26

2 Krutbrännaren 1 (17) 2008 canulum. Arten verkar vara ovanlig. Hans fann den på 2 lokaler i Böda och Persnäs socknar, med endast något exemplar på vardera stället fann Tommy Knutsson ett exemplar i Vickleby. T. dentosum gösmaskros. S&H redovisar arten från 3 lokaler under namnet T. simile. Hans Øllgaard har ombestämt dessa fynd, som ligger i Riksmuseet, till T. dentosum fann jag ett par exemplar på alvarmark i Vickleby socken. T. decipiens hällmaskros. S&H anser den vara tämligen allmän och den anges för samtliga socknar. Jag har sett arten på ett tiotal ställen men tycker att den är mycket ovanligare än tofsmaskros T taeniatum vilken jag har svårt att skilja hällmaskrosen från. Jag fick dock under Hans ledning lära mig att i fält ser man lätt att decipiens har tätare och mer kullrig korg än taeniatum. Vi såg den endast på 3 lokaler under våra gemensamma övningar. I Artportalen är ca 20 fynd inlagda från Öland. T. disseminatum parkmaskros. S&H nämner ej arten och den verkar vara ny för Öland. Jag har funnit den på 3 lokaler och den växer även på ett fjärde ställe (Smedby socken) där den lämpligt nog frodas i Tommy Knutssons trädgård. Hans besökte en av platserna för att noga studera och beskriva arten. På kyrkogården i Norra Möckleby är den ganska lätt att söka upp. Bladflikarna är ofta brett triangulära och försedda med kraftiga tänder på övre randen som bilden visar. Se även färgbild på mittuppslaget. T. dissimile solmaskros. På utbredningskartan i S&H finns ca 20 lokaler. I Riksmuseets samlingar finns inga fynd efter 1945 och jag har inte kunnat leta upp den på Öland trots att jag har min stuga inte långt ifrån två av lokalerna. T. falcatum falkmaskros. Se under T. canulum ovan. Jag har ännu ej sett arten och inte heller Hans lyckades finna den på Öland trots att vi var på gamla fyndlokaler. De äldre lokalerna är dock inte angivna med någon större noggrannhet. En lokal är t ex: Alvaret mitt för Gynge. T. fulvum tegelmaskros. S&H anger 3 lokaler. Riksmuseet har inga nyare fynd från Öland och jag har heller inte med säkerhet sett arten. T. glaucinum blågrå maskros. S&H anger den som mindre allmän och på utbredningskartan är den glest spridd över hela ön. Hans fann den söder om Byxelkrok, där den blev noggrant dokumenterad. Arten är inte vanlig, men vi har i dag drygt 20 spridda fynd från Ottenby till Böda. T. gotlandicum gutemaskros. S&H anger den som allmän och av utbredningskartan 27

3 Krutbrännaren 1 (17) 2008 framgår att de flesta fynden är på alvarmark. I dag hör arten till en av de vanligare på Ölands olika alvar. T. heterophyllum hedmaskros. Arten är numera skild från den snarlika fransmaskrosen T. marginatum. De ca 20 fynd som är karterade som marginatum i S&H är samtliga ombestämda till heterophyllum av Hans Øllgaard. Hans fann den nu på 3 lokaler och tillsammans med Taraxacum-cirkelns och mina egna fynd har vi i dag nära 15 lokaler på ön. Hedmaskrosen och fransmaskrosen kan vara svåra att skilja åt. Båda saknar pollen och har breda distinkta hinnkanter mot mörka ytterholkfjäll. På välutvecklade exemplar kan dock bladformerna vara ganska olika vilket bilderna av de båda arterna visar. T. isophyllum sotmaskros. En av de vanligaste arterna, funnen över hela ön. Den är till och med ganska lätt att känna igen! T. isthmicola karelsk maskros. S&H anger spridd och i enstaka exemplar. I maj 2006 fann jag ett exemplar i Böda socken i tallskogen vid Ängjärnsudde på ungefär samma lokal som Gustaf Haglund samlade arten Det finns många äldre ark med maskrosen i Riksmuseets samlingar. Arten verkar vara glest spridd över åtskilliga landskap men jag kan inte se att något ytterligare fynd gjorts efter 1957 då Saarsoo samlade arten på Öland. T. lacistophylloides baselmaskros. Arten är mycket ovanlig, och den tycks inte vara funnen på Öland tidigare. Håkan Wittzell gjorde det första fyndet för ön i Räpplinge socken dagen innan Hans och jag träffade honom. Därefter fann Hans och Håkan arten på 2 lokaler till (Sandby och Norra Möckleby). I slutet av april 2007 letade Tommy och jag växter vid Gettlinge varvid jag pressade en maskros med ovanligt utseende. Hans bestämde den till T. lacistophylloides och den är alltså numera även känd från Södra Möckleby socken. Där växte baselmaskrosen på alvarmark och var liten och helt annorlunda än där vi sett den tidigare, nämligen på vägkanter där den såg ut som storväxta ogräsmaskrosor. T. lacistophyllum backmaskros. S&H nämner ej arten. När jag fann T. lacistophyllum första gången 2003 vid Solliden, trodde jag att det var första fyndet på Öland. Men i herbariet i Lund ligger ett fynd gjort av Evers Det är från samma område och låg felbestämt tills 2003, då Hans Öllgaard såg det och ändrade bestämningen till 28

4 Krutbrännaren 1 (17) 2008 Taraxacum disseminatum parkmaskros, Vickleby 15/5 2004/GW 29

5 Krutbrännaren 1 (17) 2008 Taraxacum polyschistum f. oelandicum, Sandby 7/5 2004/GW 30

6 Krutbrännaren 1 (17) 2008 Taraxacum tenellisquameum alvarmaskros, Vickleby 18/5 2006/GW 31

7 Krutbrännaren 1 (17) 2008 Taraxacum xerophilum stenmaskros, Högby 21/5 2006/GW 32

8 Krutbrännaren 1 (17) 2008 lacistophyllum. Hans, Håkan och jag såg arten på 2 lokaler och totalt finns den nu på drygt 10 lokaler. T. laetum spädmaskros. Arten är tämligen allmän på Öland nu som förr. Den är dock ovanligare än gotlandicum, som den kan förväxlas med. T laetum har rent gula märken medan gotlandicum har något färgade. Bladskaften är blekare än hos gotlandicum och gröna även på undersidan. T. limbatum bårdmaskros. S&H tar upp arten under det tidigare namnet T. obscurans och anger den som allmän på hela ön, vilket även utbredningskartan bekräftar. Hans och jag såg den endast på 3 lokaler och även om de sammanlagda fynden de senaste åren uppgår till ca 20, verkar arten inte längre vara lika vanlig som på Saarsoos & Haglunds tid. T. marginatum fransmaskros. Se även under hedmaskros T. heterophyllum ovan. Efter Hans Øllgaards revidering av arten saknades fynd från Öland ända tills Tommy 2006 fann en lokal på Nybyorde i Källa socken. Det undre bladet är från den lokalen och det är väl skilt från bladen hos heterophyllum. Det övre bladet är från ett huskvarnafynd och det är besvärligare att skilja från hedmaskrosen. För båda exemplaren gäller dock att flikmellanrum och även en del flikar har svarta kanter (marginaler marginatum), vilket är typiskt för arten. T. polyschistum grusmaskros. S&H behandlar T. polyschistum inklusive formen oelandicum och anger den som mindre allmän trots att den fanns i 25 socknar. Huvudformen (T. polyschistum) har sin typlokal vid Visby och vid genomgång (på internet) av Riksmuseets fynd har jag inte sett att den skulle vara samlad utanför Gotland. T. polyschistum f. oelandicum. De öländska fynden av polyschistum har Hans Øllgaard i samtliga fall fört till formen oelandicum. Haglund skrev ofta Taraxacum oelandicum på etiketterna till de öländska fynden, men någon art med det namnet verkar aldrig ha beskrivits, varför det officiella namnet fortfarande är T. polyschistum f. oelandicum. Jag hoppas att det blir en ändring härvidlag eftersom den ölänska 33

9 Krutbrännaren 1 (17) 2008 formen verkar vara väl skild från den gotländska. Jag har också hört det svenska namnförslaget öländsk grusmaskros. Hans noterade oelandicum i 3 olika socknar och sammanlagt känner vi nu till drygt 20 lokaler. Observera fruktens långa och jämntjocka näbb på mittuppslagets färgbild. T. parnassicum parnassmaskros. S&H räknar (under det äldre namnet T. silesiacum) upp 10 lokaler från socknarna Högsrum, Räpplinge och Egby. Jag har återfunnit den i Högsrum och Räpplinge och dessutom funnit arten i Algutsrum och Vickleby. Hans fann den bland annat även i Persnäs vid stenindustrin i Sandvik. Tommy fann nyligen arten i Södra Möckleby. Tillsammans har vi i dag ca 10 lokaler. Ett bra ställe att studera den på är kyrkogården i Algutsrum. Bladen är ofta typiska med breda flikar, som sitter tätare mot bladspetsen vilket framgår av bilden. T. proximum brunmaskros. Arten är en av de vanligaste sandmaskrosorna på Öland. T. psammophilum bödamaskros. S&H anger ganska många fynd speciellt på sandfälten på Ölands östra sida. Det var svårt att leta upp det första fyndet av arten och gissningsvis har den minskat i antal. Vi har några fynd på sandfälten i Gårdby och N. Möckleby. Dessutom har jag samlat den på en kustäng i Föra och Hans fann några exemplar vid Byxelkrok i Böda socken. Arten finns beskriven med färgbild i SBT (Wendt 2006). T. ruberulum skevmaskros. En sällsynt art som har sin huvudförekomst på Öland. Den har hittills gäckat mig men Hans Øllgaard och Håkan Wittzell fann en lokal med några få exemplar i Norra Möckleby. T. rubicundum rubinmaskros. En av de vanligaste arterna och det är också den, som är lättast att känna igen. T. saphycraspedum ölandsmaskros. I Sverige verkar arten endast vara påträffad på Öland. S&H har på utbredningskartan 21 lokaler spridda över 15 socknar och anger att det oftast rör sig om få individer. Elna Hultqvist gjorde det första nutida ölandsfyndet 2004 på Getstadåsen i Räpplinge. Hans letade vid sitt besök upp den på 4 lokaler på norra delen av ön och tillsammans med mitt enda fynd nordost om Högby kyrka är vi nu uppe i 6 lokaler. Det borde gå att finna den på många fler ställen. T. scanicum skånemaskros. S&H nämner ej arten och det finns inga belägg från Öland i Riksmuseet. Jag fann några exemplar vid Solliden 2003 och den lokalen besökte även Hans och Taraxacum-cirkelns deltagare Hans fann den även vid Sandvik i Persnäs och jag har senare funnit arten i Gårdby socken, så nu har vi tre 34

10 lokaler för skånemaskrosen på Öland! Krutbrännaren 1 (17) 2008 T. taeniatum tofsmaskros. En av de vanligaste arterna. Den är ganska variabel och är inte beroende av de finare biotoperna utan man finner den även i vägkanter, tallskogar och diverse gräsmark. T. tenellisquameum alvarmaskros. S&H visar 21 lokaler fördelade på 15 socknar men utan fynd på mellersta Öland. Hans Øllgaard och Håkan Wittzell lyckades efter en timmes letande finna ett par exemplar på en av Haglunds lokaler från 1940 på alvaret i Vickleby. Hans fann senare även en lokal i Högby socken. Jag har funnit alvarmaskrosen på några lokaler i Böda socken och vid ett lunchbesök på Boo pensionat fann Tommy och jag arten i trädgården. Haglund och andra växtintresserade bodde ofta på just Boo pensionat och många fina fynd är gjorda i närområdet. På mittuppslagets färgbild framgår de breda bladbaserna och man kan även se att ytterholkfjällen är mycket smala samt nästan helt saknar hinnkant. T. tenuilobum trådmaskros. En av de vanligare sandmaskrosorna på Öland såväl på Haglunds tid som i dag. T. xerophilum stenmaskros. S&H anger den som spridd med fynd i 23 av öns socknar. Det dröjde till 2006 innan jag gjorde mitt första fynd och då var det endast ett par kilometer från vår stuga vid västra kusten i Högby. Hans fann den sedan på 3 lokaler, den ena tillsammans med Håkan Wittzell i närheten av alvarmaskrosen ovan. Senare i maj hade min hustru Vera och jag en kaffepaus i en liten ängsartad glänta uppåt Ölands norra udde, då vi plötsligt märkte att allt det gulblommiga vi satt i var just stenmaskrosen. Med sina mycket breda bladbaser hör inte arten till de allra svåraste maskrosorna och det borde gå att leta upp många fler lokaler. Se även färgbild på mittuppslaget. Tack till Alf Oredsson som har läst och kommenterat artikeln, vilket har lett till förbättrad användning av det svenska språket. Göran Wendt Högstorpsvägen 142 B Växjö Litteraturförteckning: Saarsoo, B. & Haglund, G. E. 1962: Ölands Taraxacum-flora. Arkiv för Botanik 4: Wendt, G. 2001: En guide till sand- och dvärgmaskrosorna. Svensk Bot. Tidskrift 95: Wendt, G. 2006: Tre ovanliga sandmaskrosor i Bohuslän. Svensk Bot. Tidskrift 100: