EN JÄMFÖRELSE MELLAN DE GAMLA OCH NYA GYMNASIEBETYGEN

Transkript

1 EN JÄMFÖRELSE MELLAN DE GAMLA OCH NYA GYMNASIEBETYGEN Christina Stage Pm nr 181, 2003 ISSN X ISRN UM-PED-PM SE

2 Abstract Final grades from upper secondary school play an important role in the process of transition to higher education. Firstly, final grades are needed for eligibility for higher education, and secondly, final grades are used as one of the selection instruments. The other selection instrument is an optional entrance test (högskoleprovet). In the beginning of the nineties a new curriculum for upper secondary school was introduced, and in the middle of the nineties the grading system was drastically changed. The aim of this study is to compare the outcome of the old, norm-referenced grading system and the new, criterionreferenced grading system. Two groups of students, who were comparable regarding grades from secondary school, and regarding studylines in upper secondary school, were studied. The first of these groups had received grades according to the old grading system in secondary school as well as in upper secondary school. The second group had received grades from secondary school according to the old grading system, and grades from upper secondary school according to the new grading system. The two groups were compared regarding relative change in grades from secondary to upper secondary school, as well as regarding results on högskoleprovet. The groups were very similar, especially regarding ranking of different sub-groups like different social background, males and females, and different study lines The conclusion was that neither the school reform, nor the change of grading system had caused any noticeable difference. Denna studie har genomförts inom ramen för VALUTA-projektet (Validering av den högre utbildningens antagningssystem). VALUTA, som är ett samarbetsprojekt mellan Institutionen för pedadogik och didaktik, Göteborgs universitet och Enheten för pedagogiska mätningar, Umeå universitet finansieras av Riksbankens Jubileumsfond. 1

3 För att bli antagen till högre utbildning krävs att den sökande har grundläggande behörighet, vilket vanligtvis förvärvas genom godkänt slutbetyg från gymnasieutbildning. Att vara behörig till en utbildning innebär dock inte automatiskt att bli antagen. Om det finns fler behöriga sökande än det finns utbildningsplatser, sker ett urval. Urvalet görs huvudsakligen på grundval av betyg eller resultat från högskoleprovet. Gymnasiebetygen fyller således en dubbel funktion vid antagning till högre utbildning. Dels används gymnasiebetygen för att ge behörighet för utbildningen dels används betygen, vid sidan av hö g- skoleprovet, som urvalsinstrument. De relativa betygen, som infördes år 1962 i grundskolan och något senare även i gymnasieskolan, var i många avseenden väl lämpade som urvalsinstrument, eftersom de gjorde det möjligt att jämföra elever från olika skolor och från olika delar av landet. Elevernas prestation i ett ämne jämfördes med prestationerna för alla andra elever som läste samma kurs och sattes på en femgradig skala där fem var det högsta och ett var det lägsta betyget och betyget tre representerade medelprestation. För alla elever i landet som läste samma kurs skulle betygen fördela sig på följande sätt: Betyg Procent 7 % 24 % 38 % 24 % 7 % Den betygsberedning som tillsattes hösten 1990 hade som grundläggande utgångspunkt att: det nuvarande relativa betygssystemet skall avskaffas och ersättas med målrelaterade betyg (SOU 1992:86, s. 9). De främsta invändningarna mot det relativa betygssystemet var att det inte framgick av ett visst betyg om en prestation var godtagbar eller inte och att betygen inte heller sa något om kunskapers eller prestationers innehåll. De relativa betygen ansågs även orsaka stress och konkurrens bland eleverna. I SOU 1992:86 står vidare: När de relativa betygen infördes, var deras främsta syfte att tjäna som urval för fortsatt utbildning. I och med de 2

4 ändrade antagningsreglerna till högskolan.är betygens urvalsfunktion av mindre betydelse (s.47) Som kommentar till detta kan nämnas att inför hösten 1997 var det mer än tio sökande per studieplats vid några av de mest eftersökta utbildningsprogrammen. Trots att antalet sökande har minskat under slutet av 90-talet och har fortsatt att sjunka även sedan dess var söktrycket i genomsnitt 2.17 sökande per programplats vid höstantagningen 2001 (Högskoleverket, 2001). Urval till utbildningsplatser i högskolan är således fortfarande i hög grad aktuellt. År 1997 infördes ett målrelaterat betygssystem och samtidigt förändrades reglerna för betygsättning såtillvida att de enskilda kommunerna fick större självbestämmande. För de elever som påbörjat sina gymnasiestud ier fr.o.m. höstterminen 1994 gäller således ett nytt, målrelaterat och kursrelaterat betygssystem, som innebär att betygen ska spegla kunskaper i förhållande till de krav som finns i respektive kursplan. Betygssystemet kom att innehålla fyra steg: Icke godkänd (IG), Godkänd (G), Väl godkänd (VG) samt Mycket väl godkänd (MVG). Skolverket fastställer betygskriterier för betygen G och VG på nationella kurser. (Skolverket, 2001). Utmärkande för en målrelaterad betygsättning är att ett betyg i ett ämne ska motsvara vissa bestämda kunskaper. Fördelarna med en målrelaterad betygsättning anses vara att a) eleven vet vad som fordras för att få ett visst betyg b) betyget anger det huvudsakliga innehållet i elevens kunskaper och c) eleven kan få ett visst betyg oberoende av vad andra elever presterar (SOU 1977:9). Skolverkets arbetsgrupp för översyn av betygssystemet i gymnasieskolan (2001) beskriver det nya betygssystemet som samtalsbaserat och diskursivt medan det gamla (relativa) betygssystemet var mätbaserat och statistiskt. Som nämnts används gymnasiebetygen inte bara för att ge behörighet för högre utbildning utan även som urvalsinstrument när antalet sökande överstiger antalet utbildningsplatser. För att de nya betygen skulle kunna användas för urval gavs Högskoleverket i uppdrag att komma med ett förslag om hur de nya gymnasiebetygen ska värderas. Förslaget presenterades hösten 1996 (Högskoleverket, 1996). Försla- 3

5 get blev att gymnasiebetygen ges siffervärden så att IG = 0, G = 10, VG = 15 och MVG = 20. Siffervärdet för varje betyg multipliceras därefter med kursernas omfattning uttryckt i gymnasiepoäng; ett jämförelsetal erhålls slutligen genom att det sammanlagda betygsvärdet divideras med poängsumman för det program som den sökande har genomgått. Vid urval indelas de sökande i olika urvalsgrupper beroende på vilka meriter de har. Sedan 1997 placeras sökande med betyg enligt det nya betygssystemet i en urvalsgrupp och sökande med betyg från det ga m- la (relativa) betygssystemet placeras i en annan urvalsgrupp. Syftet är att ge sökande med olika utbildningsbakgrund likvärdiga chanser att bli antagna till högre utbildning. Samtliga remissvar på Prop. 2001/02:15 om Tillträde till högre utbildning har dock varit positiva till en sammanläggning av betygsgrupperna, vilket betyder att en sådan sammanslagning troligen kommer att ske. Oavsett om sökande med betyg från det gamla och det nya betygssystemet placeras i olika urvalsgrupper eller i samma urvalsgrupp är det av betydelse att jämföra resultaten från de två betygssystemen. Syfte Syftet med föreliggande studie är att i olika avseenden jämföra två grupper av elever som har erhållit slutbetyg från gymnasiet enligt det nya respektive det gamla betygssystemen. De specifika frågeställningarna har varit: * Hur är jämförbarheten mellan de två grupperna initialt, d.v.s. avseende grundskolebetygen? * Vilken är den relativa betygsförändringen under gymnasieåren för de två grupperna? * Hur fungerar de två typerna av gymnasiebetyg i relation till högskoleprovet? 4

6 Metod Material Det material som används i denna studie är hämtat ur en databas vid Enheten för pedagogiska mätningar, Umeå universitet. I databasen finns information från Skolverket om grundskolebetyg och gymnasiebetyg Vidare innehåller databasen delar av högskoleprovets databas, samt data från Folk- och bostadsräkningarna (FoB) 1985 och Den information som används för denna studie är avgångsbetyg från årskurs 9 samt från gymnasieskolan för de elever som avslutade grundskolan år 1989 och gymnasieskolans humanistiska (H), ekonomiska (E), samhällsvetenskapliga (S), naturvetenskapliga (N) eller tekniska (T) linje år 1992 och de elever som avslutade grundskolan år 1994 och gymnasieskolans samhällsvetenskaps- eller naturvetenskapsprogram med humanistisk (H), ekonomisk (E), samhällsvetenskaplig (S), respektive naturvetenskaplig (N) eller teknisk (T) inriktning år Den första gruppen har därmed både grundskole- och gymnasiebetyg enligt det gamla betygssystemet medan den andra gruppen har grundskolebetyg enligt det gamla och gymnasiebetyg enligt det nya betygssystemet. Grundskolebetygen kan därmed användas för att jämföra gruppernas utgångsläge. I studien används även information från FoB 90 där SCBs SEI koder har sammanförts till tre socialgrupper: I II III Högre tjänstemän och större företagare Övriga tjänstemän och företagare Arbetare Försökspersoner Av eleverna med avgångsbetyg från årskurs nio år 1989 hade avgångsbetyg från någon av de aktuella gymnasielinjerna år 1992 och för av dessa elever fanns även information om social bakgrund. Av eleverna som hade avgångsbetyg från årskurs nio år 1994 hade avgångsbetyg från något av de aktuella gymnasieprogrammen år 1997 och för av dessa elever fanns även information om social bakgrund. Dessa två elevgrupper utgör studieobjekten i föreliggande studie. 5

7 Resultat Årskurs nio För de två studerade elevgrupperna är fördelningen på social bakgrund nästan densamma: I den första gruppen kom 32 procent från socialgrupp I, 51 procent från socialgrupp II och 17 procent från socialgrupp III och i den andra gruppen kom 33 procent från socialgrupp I, 50 procent från socialgrupp II och 17 procent från socialgrupp III. I den första gruppen utgör pojkarna 46 procent och flickorna 54 procent. I den andra gruppen utgör pojkarna 48 procent och flickorna 52 procent. I tabell 1 visas avgångsbetygen från årskurs nio uppdelat på gymnasielinje, kön och socialgrupp för den första gruppen och i tabell 2 visas motsvarande värden för den andra gruppen. Tabell 1. Medelbetyg i årskurs nio, år 1989, för de elever som avslutade någon av gymnasieskolans studieförberedande treåriga linjer med avgångsbetyg Soc I II III Tot Kön M Kv Tot M Kv Tot M Kv Tot M Kv Tot E H S N T Tot Betygens standardavvikelse var 0.43 för totalgruppen såväl som för både kvinnor och män. 6

8 Tabell 2. Medelbetyg i årskurs nio, år 1994, för de elever som avslutade gymnasieskolan med avgångsbetyg från naturvetenskaps- eller samhällsvetenskaps programmet år Soc I II III Tot M Kv Tot M Kv Tot M Kv Tot M Kv Tot E H S N T Tot Standardavvikelsen var 0.50 för totalgruppen och 0.49 för både kvinnor och män. En jämförelse mellan tabellerna 1 och 2 ger vid handen att medelbetyget för den första gruppen är något högre än för den andra. Likheterna är dock mest påfallande. Flickor har genomgående högre medelbetyg än pojkar och socialgrupp I har högre betyg än socialgrupp II, som i sin tur har högre betyg än socialgrupp III. De allra högsta medelbetygen har de elever som går till naturvetenskaplig linje/inriktning och de lägsta medelbetygen har de elever som går till ekonomisk linje/inriktning. Skillnaden mellan dessa två linjer är för båda grupperna 1.1 standardavvikelseenheter, vilket måste betraktas som en stor skillnad. Den enda skillnaden mellan grupperna vad avser linjer är att i den första gruppen har de elever som valt samhällsvetenskaplig linje högre medelbetyg än de som valt humanistisk linje, medan i den andra gruppen de elever som har valt humanistisk inriktning har något högre medelbetyg än de som valt samhällsvetenskaplig inriktning. Fördelningen på gymnasielinjer/-program är också likartad såtillvida att 1989 fanns 60 procent av eleverna på någon av linjerna E, H eller S och 40 procent fanns på N- eller T-linjen och 1994 fanns 59 procent av eleverna på samhällsvetenskapsprogrammet och 41 procent på naturvetenskapsprogrammet. Inom programmen hade dock vissa förändringar skett så att andelen med ekonomisk inriktning hade minskat 7

9 från 30 till 20 procent medan andelen med samhällsvetenskaplig inriktning hade ökat från 22 till 32 procent. Andelen med naturvetenskaplig inriktning hade ökat med elva procentenheter medan andelen med teknisk inriktning hade minskat med nio procentenheter. Gymnasieskolan Medan den grupp som avslutade sina gymnasiestudier 1992 hade betyg enligt det gamla, relativa betygssystemet hade den grupp som avslutade gymnasiestudierna 1997 betyg enligt det nya målrelaterade betygssystemet. För att kunna jämföra gymnasiebetygen för de två grupperna har därför betygen i den andra gruppen först transformerats till z-skalan med medelvärdet 0 och spridningen 1 och därefter till en skala med medelvärdet 3.42 och spridningen I den första gruppen var nämligen medelvärdet 3.42 och spridningen.62 i enlighet med det gamla betygssystemet, medan motsvarande jämförelsevärden i den andra gruppen var 13.5 respektive 2.6 i enlighet med det nya betygssystemet. Denna skillnad i betygsskalor innebär att det inte går att jämföra de absoluta betygsvärdena. Det är däremot möjligt att jämföra de relativa resultaten för undergrupperna. I tabell 3 visas medelbetygen för den första gruppen och tabell 4 visar motsvarande värden för den andra gruppen transformerade till samma skala. Tabell 3. Medelbetyg för olika undergrupper av elever som avslutade gymnasieskolan Soc I II III Tot grp M Kv Tot M Kv Tot M Kv Tot M Kv Tot E H S N T Tot Standardavvikelsen av betygen var 0.62 för totalgruppen, 0.65 för män och 0.60 för kvinnor. Tabell 4. Transformerade medelbetyg för olika undergrupper av elever som avslutade gymnasieskolan

10 Soc I II III Tot grp M Kv Tot M Kv Tot M Kv Tot M Kv Tot E H S N T Tot De ursprungliga betygens standardavvikelse var 2.65 för totalgruppen, 2.71 för män och 2.54 för kvinnor. En jämförelse mellan tabell 3 och 4 ger vid handen att könsskillnaderna i betyg till fördel för flickor tycks ha ökat något med det nya betygssystemet. Enligt de gamla betygen var skillnaden mellan pojkar och flickor 0.16 standardavvikelseenheter och enligt det nya 0.24 enheter. Vad gäller socialgruppsskillnader är likheterna påfallande, bortsett från att pojkar från socialgrupp III i den andra gruppen tycks ha kommit ännu lite längre efter övriga grupper. Vad gäller de olika studieinriktningarna förefaller ekonomisk linje och samhällsvetenskapsprogrammets ekonomiska inriktning vara jämförbara med medelvärden som är lägre än alla övriga studieinriktningar. Samhällsvetenskapsprogrammets humanistiska inriktning tycks dock hävda sig bättre än den gamla humanistiska gymnasielinjen, medan det motsatta gäller den samhällsvetenskapliga inriktningen jämfört med den tidigare samhällsvetenskapliga linjen. Naturvetenskapsprogrammets naturvetenskapliga inriktning har övertagit den tidigare naturvetenskapliga linjens position som elitprogram även om skillnaden mot övriga linjer har minskat något. I tabellerna 5 och 6 visas förändringen i medelbetyg från årskurs 9 till avslutat gymnasium. I dessa tabeller har samtliga betyg transformerats till z med respektive totalgrupps medelbetyg som z = 0 och de värden som anges i tabellerna är förändringen i z-värde från årskurs 9 till gymnasiets avgångsbetyg. Tabell 5. Förändringar i medelbetyg från årskurs 9 till avslutad gymnasieutbildning

11 Soc I II III Tot grp M Kv Tot M Kv Tot M Kv Tot M Kv Tot E H S N T Tot Tabell 6. Förändringar i medelbetyg från årskurs 9 till avslutad gymnasieutbildning Soc I II III Tot grp M Kv Tot M Kv Tot M Kv Tot M Kv Tot E H S N T Tot Tendensen är densamma för de två grupperna. De elever, som valt naturvetenskaplig eller teknisk gymnasielinje liksom de som valt naturvetenskapsprogrammet, har sänkt sina medelbetyg vä sentligt i jämförelse med de elever som valt någon samhällsvetenskaplig inriktning och denna tendens har snarast ökat med de nya gymnasiebetygen. I synnerhet flickor som valt naturvetenskaplig inriktning har fått en kraftig relativ sänkning av sina betyg såväl i det gamla som det nya betygssystemet. Högskoleprovet Från den första gruppen, d.v.s. de som avslutade gymnasieskolan 1992, genomförde 48 procent (49 procent av flickorna och 46 procent av pojkarna) högskoleprovet våren Deras resultat återfinns i tabell 7. 10

12 Tabell 7. Resultat (normerad poäng) på högskoleprovet våren 1992, för olika undergrupper av de elever som avslutade gymnasieskolan 1992 och genomförde provet våren Soc I II III Tot Kön M Kv Tot M Kv Tot M Kv Tot M Kv Tot E H S N T Tot Provdeltagarnas fördelning på gymnasielinjer var den att 24 procent kom från ekonomisk linje, 5 procent från humanistisk och 24 procent från samhällsvetenskaplig; 25 procent av provdeltagarna kom från naturvetenskaplig och 22 procent kom från teknisk gymnasielinje. 37 procent av provdeltagarna kom från socialgrupp I, 49 procent från socialgrupp II och 14 procent kom från socialgrupp III. Som framgår av tabell 7 är det eleverna från naturvetenskaplig linje, som fått de högsta provresultaten medan eleverna från ekonomisk linje har fått de lägsta resultaten. Dessa resultatskillnader mellan gymnasielinjerna har alltid observerats på högskoleprovet (se t.ex. Stage & Ögren, 2001). Vidare framgår av tabell 7 att pojkarna har högre resultat än flickorna, inom samtliga undergrupperingar, vilket också är i enlighet med tid i- gare resultat. Skillnaden mellan de olika gymnasieutbildningarna är dock större än skillnaderna mellan pojkar och flickor. Flickor från naturvetenskaplig linje har högre resultat än pojkar från samtliga de övriga gymnasielinjerna. Även från den andra gruppen, d.v.s. de som avslutade gymnasieskolan år 1997, var det 48 procent (49 procent av flickorna, men 47 procent av pojkarna) som genomförde högskoleprovet samma vår som de avslutade gymnasieskolan, d.v.s. våren Deras resultat återfinns i tabell 8. 11

13 Tabell 8. Resultat (normerad poäng) på högskoleprovet våren 1997 för olika undergrupper av de elever som avslutade gymnasieskolan 1997 och genomförde högskoleprovet våren Soc I II III Tot Kön M Kv Tot M Kv Tot M Kv Tot M Kv Tot E H S N T Tot Provdeltagarnas fördelning på gymnasielinjer för denna grupp var den att 48 procent kom det samhällsvetenskapliga programmet och 52 procent från det naturvetenskapliga. Inom programmen var fördelningen den att 16 procent kom från ekonomisk inriktning, 6 procent från humanistisk och 29 procent från samhällsvetenskaplig inriktning, medan 33 procent kom från naturvetenskaplig och 16 procent från teknisk inriktning. I jämförelse med år 1992 hade således andelen provdeltagare med samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig inriktning ökat på bekostnad av de tre övriga inriktningarna. Bland dessa provdeltagare kom 36 procent från socialgrupp I, 49 procent från socialgrupp II och 15 procent från socialgrupp III. Vad gäller resultaten för de två grupperna vid de två tillfällena är likheterna det allra mest påfallande. Totalgrupperna har exakt samma normerade poäng trots att både gymnasieskolan och högskoleprovet har genomgått avsevärda förändringar under den mellanliggande femårsperioden. Nästan samma normerade poäng har även de tre socialgrupperna. Den mest påtagliga förändringen i resultat är att skillnaderna mellan pojkar och flickor är mindre våren 1997 och detta gäller inte bara för totalgruppen utan även för alla de tre socialgrupperna och för alla gymnasielinjer/-programinriktningar utom den humanistiska. Förklaringen till detta är dock att finna i den förändringar av högskoleprovet som genomfördes våren (se Stage, 1995, Ramstedt & Stage 1997). Vad gäller ordningen mellan gymnasielinjerna avseende resultat är det fortfarande naturvetarna som har de högsta resultaten även om de i jämförelse med den första gruppen har minskat något i 12

14 normerad poäng; det är även ekonomerna som fortfarande har de lägsta resultaten. Däremot har humanister och samhällsvetare bytt rangordningsplats, så att humanisterna har högre resultat 1997, medan det var samhällsvetarna som var på tredje plats år Likheterna i resultat våren 1992 och 1997 är dock klart mer påtagliga än skillnaderna. I tabell 9 visas sambanden mellan grundskolebetyg respektive gymnasiebetyg och högskoleprovsresultat samt resultat på högskoleprovets olika delprov våren 1992 respektive 1997 för de elever som avslutade gymnasieskolans H-, S-, E-, N- eller T-linje/inriktning 1992 respektive Tabell 9. Samband mellan medelbetyg och provresultat. åk 9-89 gy -92 åk 9-94 gy 97 gy gy hp 92A hp 97A ORD ORD NOG NOG LÄS LÄS DTK DTK AO ELF ELF Som framgår av tabell 9 är likheterna vad gäller samband mellan de olika prestationsvariablerna påfallande. För den första gruppen är sambandet mellan grundskole- och gymnasiebetyg ett samband mellan betyg satta enligt samma betygssystem och på samma skala, medan motsvarande samband för den andra gruppen gäller betyg satta enligt olika betygssystem och på helt olika skalor. Trots dessa skillnader i betygssystem för den andra gruppen är sambandet mellan grundskoleoch gymnasiebetyg t.o.m. högre än för den första gruppen som erhöll betyg i grund- och gymnasieskolan enlig samma betygssystem. Även sambanden med delprovsresultat på högskoleprovet och gymnasiebetyg är påfallande lika för de två grupperna trots att gymnasiebetygen är satta inom olika betygssystem. Sambanden mellan delprovsresultat och gymnasiebetyg är mer lika mellan de två årgångarna än sambanden mellan grundskolebetyg och delprovsresultat inom årgångarna. 13

15 Diskussion Den slutsats som kan dras från de här redovisade resultaten är att den förändring av betygssystemet som infördes år 1997 inte medförde någon större förändring, åtminstone ingen förändring som kan märkas efter det nya betygssystemets första år. En jämförelse mellan de två studerade grupperna avseende avgångsbetyg från årskurs nio, där betygen satts inom samma betygssystem för grupperna, visar att medelbetygen år 1994 ligger något lägre än vad de gjorde år Den mest troliga förklaringen till denna skillnad är dock att andelen av samtliga elever som valde dessa program var större 1994 än den andel elever som valde motsvarande linjer Skillnaden ser likadan ut för samtliga linjer/inriktningar inom gymnasieskolan med undantag av den humanistiska inriktningen av samhällsvetenskapsprogrammet, där i synnerhet män hade högre medelbetyg Att betygen ligger lägre 1994 gäller i övrigt för både kvinnor och män, men betygsskillnaderna till fördel för kvinnor är en aning högre för den senare gruppen. Noterbart avseende könsskillnader är att dessa skillnader är störst för socialgrupp I och minst för socialgrupp III och detta gäller både 1989 och Vad gäller gymnasiebetygen för de två grupperna kan ingen nivåjämförelse göras eftersom de ursprungligen var på olika skalor. Genom den skaltransformation som gjorts, där medelvärdet för den andra gruppen har satts lika med medelvärdet för den första gruppen, kan däremot de olika undergruppernas relativa resultat jämföras. En sådan jämförelse visar att rangordningen mellan linjer/inriktningar har förändrats något. N-eleverna har de högsta medelbetygen och E-eleverna har de lägsta medelbetygen i båda grupperna. Däremot har S-eleverna som hade det näst högsta medelbetygen 1992 passerats av både H- och T-eleverna Detta beror dock troligen snarare på vilka elever som valt S-linjen än på skillnader i betygssättning mellan de två åren. Genom att jämföra grundskolebetygen kan konstateras att dessa betygsskillnader mellan gymnasielinjer/inriktningar fanns redan för avgångsbetygen från årskurs nio. Vad gäller socialgruppsskillnader är resultaten för de båda grupperna påtagligt lika även om en obetydlig ökning av skillnaderna kan noteras mellan grupp I och grupp III från år 1992 till Varken föränd- 14

16 ringen av gymnasieskolan eller det nya betygssystemet tycks ha haft någon positiv inverkan på skillnaderna mellan socialgrupper. Könsskillnaderna i betyg till fördel för kvinnor har ökat något från 1992 till 1997 för samtliga undergrupper med undantag av H-eleverna, där män år 1997 har något högre medelbetyg i såväl socialgrupp II som III. Den relativa förändringen av medelbetygen som framgår av tabellerna 5 och 6 är för båda årsgrupperna att elever med naturvetenskaplig inriktning sänker sina medelbetyg från grundskolan medan elever med samhällsvetenskaplig inriktning höjer sina medelbetyg från grundskolan. Det faktum att elever med höga betyg från grundskolan genom att välja naturvetenskapsprogrammet (tidigare naturvetenskaplig eller teknisk linje) sänker sina konkurrensmöjligheter när det gäller urvalet till högre utbildning är något som borde uppmärksammas. Detta i synnerhet som bristen på elever med denna utbildning i övriga sammanhang betraktas som ett problem. Dessa relativa förändringar har dock inte specifikt med det nya betygssystemet att göra eftersom de förekom även i det gamla systemet. Någon förbättring härvidlag har dock inte heller skett. Vad gäller de två gruppernas resultat på högskoleprovet våren 1992 respektive våren 1997 är likheterna förvåna nde. Trots att gymnasieskolan har genomgått en genomgripande förändring mellan de två tidpunkterna och även högskoleprovet har förändrats har de två grupperna exakt samma normerade poäng. De tre socialgrupperna har också i det närmaste samma normerade poäng vid de två tidpunkterna och rangordningen mellan de olika undergrupperna är också praktiskt taget densamma. Den sammanfattande slutsatsen blir att några påtagliga effekter av förändringen av betygssystem har inte kunnat noteras det första året efter att det nya betygssystemet implementerades. Det bör dock understrykas att dessa resultat gäller det första årets betygsättning enligt det nya systemet. Det är möjligt att lärarna i gymnasieskolan fortfarande var starkt influerade av hur de brukat sätta betyg enligt det gamla betygssystemet och att detta påverkade deras betygssättning detta första år med det nya systemet. Denna studie bör därför följas upp när det nya betygssystemet varit i bruk en längre tid. 15

17 En nyhet som infördes i samband med det nya betygssystemet var möjligheten att genomgå prövning för att få högre betyg i kurser som ingår i slutbetyget och att dessa höjda betyg kan tillgodoräknas vid ansökan till högre utbildning. Tidigare medräknades betyg som behörighetskompletterats, men högst upp till medelvärdet på gymnasiebetyget. Enligt de förändrade tillträdesregler som började gälla 1997 får däremot samtliga betyg som kompletterats tillgodoräknas (Högskoleverket, 1997). Några djupare diskussioner kring kompletteringsfrågorna fördes varken i de utredningar som låg till grund för propositionen eller i själva propositionen. Det togs för självklart att beslutet om generell kompletteringsmöjlighet i den nya gymnasieskolan skulle leda till att även sådana betyg skulle tillgodoräknas. (Högskoleverket, 1997, s.98) Denna s.k. konkurrenskomplettering kan komma att avsevärt påverka betygens användbarhet som urvalsinstrument. Det är därför i högsta grad angeläget att följa upp och utvärdera effekterna av denna nya bestämmelse i synnerhet vad gäller antagningen till högre utbildning. 16

18 Referenser Högskoleverket (1996). Förslag till meritvärdering vid urval på betyg. Högskoleverkets rapportserie 1996:26R. Stockholm, Högskoleverket. Högskoleverket (1997). Tillträde till högre utbildning en evighetsfråga. Högskoleverkets skriftserie 1997:13S. Stockholm, Högskoleverket. Högskoleverket (2001) Nyheter och Debatt från Högskoleverket. Nr 4, 2001.Stockholm, Högskoleverket. Proposition 2001/02:15. Den öppna högskolan. Stockholm, Utbildningsdepartementet. Skolverkets fakta om betyg Stockholm, Skolverket. Skolverkets Nationella kvalitetsgranskningar Betygssättningen. Särtryck ur Skolverkets rapport nr 190. SOU 1977:9. Betygen i skolan. Betänkande av 1973 års betygsutredning. Stockholm, Utbildningsdepartementet. SOU 1992:86. Ett nytt betygssystem. Slutbetänkande av betygsberedningen Stockholm Stockholm, Utbildningsdepartementet. SOU 1995:41. Allmän behörighet för högskolestudier. Stockholm, Utbildningsdepartementet. Ramstedt, K. & Stage, C. (1997). Några jämförelser mellan högskoleproven hösten 1995 och hösten PM nr 128, Umeå, Enheten för pedagogiska mätningar, Umeå universitet. Stage, C. (1995). Utprövning av provuppgifter. Förändring av högskoleprovets utprövningsrutiner. PM nr 106, Umeå, Enheten för pedagogiska mätningar, Umeå universitet. Stage, C. & Ögren, G. (2001). Högskoleprovets utveckling under åren Provets sammansättning och provdeltagargruppens sammansättning och resultat. Pm nr 169. Umeå, Enheten för pedagogiska mätningar, Umeå universitet. 17