Knacka dörr med syfte och kontinuitet året om. Antalet väljarsamtal som genomfördes i valrörelsen var färre än valplanens målsättning,

Transkript

1

2 Knacka dörr med syfte och kontinuitet året om. Antalet väljarsamtal som genomfördes i valrörelsen var färre än valplanens målsättning, framförallt var antalet dörrknackningssamtal lågt. Stora bostadsområden som hade planerat att knackas hanns aldrig med, något som sannolikt bidrog till ett lägre valresultat. Vanan och viljan att knacka dörr behöver stärkas till nästa val genom att det blir en naturlig och självklar del av det vardagliga politiska arbetet för alla medlemmar och förtroendevalda. Använd och återvänd ofta till valplanen. På flera områden har valrörelsen inte bedrivits utifrån den fastlagda planen, eller så har man tappat fokus från det som var prioriterat i valplanen. Att hela tiden bedriva valrörelsen utifrån valplanen och påminna om valplanens prioriteringar är viktigt framför allt i det hektiska slutskedet när det är lätt att svepas iväg. I detta ingår att vi ska känna oss trygga i vår egen plan och våra egna politiska prioriteringar, och inte alltid reagera på vad Moderaterna gör. Jobba långsiktigt för att rekrytera och mobilisera valarbetare. Den viktigaste resursen i valet är partiets medlemmar. Att motivera och engagera fler att valarbeta kräver tid och resurser och är ett långsiktigt arbete. Steget från att bli medlem och bli uppringd till att knacka sin första dörr måste bli kortare. Valrörelsen kräver förstås sina särskilda mobiliseringsinsatser men den bästa lösningen på detta är att fler medlemmar görs aktiva och delaktiga under hela mandatperioden genom väl fungerande system för medlemsvärvning, välkomnande, medlemskontakt och medlemsutbildning samt ett attraktivt utbud av verksamhet att delta i inom partiet. Därutöver behöver det finnas beredskap för att snabbt fånga upp de många nya medlemmar som ansluter sig under valrörelsens gång. Utbildningsinsatser för medlemmar och valarbetare om politik och kampanjmetoder behöver också finnas med i valplaneringen. Mer självständig valorganisation. I en valrörelse behövs en tydlig valledning som fattar de övergripande besluten, men för att mer valarbete ska bli utfört krävs fler valarbetarteam som under självständig ledning kan ta ansvar och bedriva valrörelse. En tydligare arbetsfördelning och fler ideella teamledare gör att valledningen kan fokusera på helheten och inte alla detaljer. Avskaffa valstugan i sin nuvarande form, gör den mobil och flexibel. Vår bedömning är att det är både tids- och resurskrävande med en fast placerad, ständigt bemannad valstuga. Att istället jobba med fler lastcyklar eller kanske en husvagn där vi kan sprida ut kampanjinsatserna i hela kommunen och i alla stadsdelar gör att vi bättre kan träffa de målgrupper vi vill nå. Stärk samverkan inom arbetarrörelsen. Vi är som bäst när vi jobbar tillsammans. De nära banden mellan LO-facken, sidoorganisationerna och partidistriktet behöver värnas och utvecklas genom tidigare gemensamma valförberedelser och mer integrerad valorganisation. Öka den lokala närvaron i mobiliseringsområden och utanför Växjö stad Idag har vi inga S-föreningar utanför Växjö tätort. Det är ett långsiktigt bekymmer som leder till att vi successivt tappar väljare i övriga orter och på landsbygden. På samma sätt behövs en aktiv föreningsnärvaro under hela mandatperioden i de områden där valdeltagandet är lågt för att bygga förtroende för politiken på lång sikt. Stärk banden till civilsamhället. Ökad samverkan med exempelvis idrotts- kultur- och invandrarföreningar ger oss värdefulla kontaktytor och nya vägar att organisera människor politiskt. S bör vara ett tydligt oppositionsparti. Den ideologiska kontrasten mellan oss och våra huvudmotståndare behöver bli tydligare för väljare i kommunen. Viljan att ta ansvar, vara snäll och aldrig tala illa om kommunen kan ibland göra det svårare för oss att föra fram vår 1

3 egen socialdemokratiska agenda. Vår samhällskritik och beskrivning av de samhällsproblem vi ser är viktiga grundstenar för att motivera för väljare de socialdemokratiska lösningar vi sedan föreslår. Om inte väljarna ser samma samhällsproblem som vi utgår från så kommer inte heller våra politiska lösningar upplevas som särskilt relevanta. Att bara presentera våra lösningar, utan att först beskriva de problem vi vill lösa med förslagen, är inte lika övertygande. Här finns ett långsiktigt arbete att göra med att sätta rätt problembeskrivning i väljarnas huvuden i god tid inför och under valrörelsen. För att ta ett exempel: de fallande skolresultaten i Växjö är ett gyllene exempel på en försutten chans att ställa majoriteten till svars för 12 års misslyckad skolpolitik. Som opposition måste vi våga sticka ut och sätta agendan, och inte förhålla oss till majoritetens reaktioner i varje läge. Använd tiden i opposition till att stärka partiet som folkrörelse. De närmsta åren är Socialdemokraterna i praktiken utestängda från parlamentariskt inflytande i Växjö kommun. Hur ska vi bäst spendera dessa år för att kunna vinna valet 2022? Är det genom att lägga ännu mer tid och kraft på det parlamentariska arbetet i opposition; skriva fler motioner och interpellationer, ägna mer tid i kommunfullmäktiges talarstol, lägga fram de bästa och mest välskrivna yrkandena och reservationerna som sedan blir nedröstade av högermajoriteten? Eller bygger socialdemokratin sin makt bättre på andra arenor? Vi menar att partiets basverksamhet måste stå i fokus, vår roll som folkrörelse måste återupprättas. Minst lika mycket tid och energi som varje månad läggs på arvoderade kommunala uppdrag borde ägnas åt det ideella partiarbetet. Att knacka dörr, värva medlemmar, anordna studier, organisera föreningsaktiviteter och driva folkliga kampanjer är vårt sätt att bilda opinion långsiktigt för det samhälle vi vill skapa och övertyga folk om vår sak. Det finns inga snabba genvägar till ett bättre valresultat, det är genom det dagliga arbetet i partiorganisationen som vi lägger grunden för verklig samhällsförändring och förändrade maktförhållanden i kommunen på lång sikt. Arbetarekommunens styrelse utsåg 11 september en valanalysgrupp med ett öppet mandat att utvärdera valrörelsen och därefter presentera sina resultat för styrelse och medlemsmöte: Pontus Samuelsson, ombudsman Socialdemokraterna i Kronoberg och kommunfullmäktigekandidat (sammankallande i valanalysgruppen) Anton Dackenberg, ombudsman Socialdemokraterna i Växjö (sekreterare i valanalysgruppen) Marianne Paine, valanställd Socialdemokraterna i Växjö och kommunfullmäktigekandidat Tajma Sisic, ordförande SSU Kronoberg och kommunfullmäktigekandidat Tobias Karlsson, valarbetare och kommunfullmäktigekandidat Annette Åstrand, valarbetare och kommunfullmäktigekandidat Olof Björkmarker, medlem och tidigare ombudsman Socialdemokraterna i Kronoberg Valanalysgruppen bestämde som sin inriktning: 1. Gå igenom arbetarekommunens valplan och utvärdera den hur blev det faktiska utfallet, genomfördes valrörelsen 2018 som det var tänkt? 2. Komma med rekommendationer inför framtiden både till kommande valrörelser men också till hur den ordinarie partiverksamheten under mandatperioden bör utformas. Valanalysgruppen har sammanträtt fem gånger och även intervjuat arbetarekommunens valledare. Valplanen 2018 bestod i huvudsak av följande rubriker som även valanalysen går igenom och utvärderar steg för steg: Insikter, Mål, Huvudmotståndare, Målgrupp, Metod, Budskap, Kommunikation, Valorganisation, Samverkan. 2

4 I valplanen lyftes sex prioriterade insikter från tidigare valanalyser upp, här följer en kort utvärdering av hur väl dessa insikter har satt sin prägel på valrörelsen. Profilering av kandidater. Arbetarekommunen har gjort ett bra arbete med att framförallt lyfta fram förstanamnet Malin Lauber som kandidat till kommunstyrelsens ordförande, för att ha en tydlig motkandidat till Moderaternas Anna Tenje. Ett kvitto på profileringsarbetets resultat är utfallet av personkryssen. Detta arbete behöver fortsätta. Ökat folkrörelsearbete även utanför den mest intensiva valperioden. Den samstämmiga bilden är att detta behöver förbättras ytterligare, tempot och intensiteten i valkampanjen har inte kommit igång ordentligt förrän de sista veckorna. Detta har bidragit till att samtalsmålet inte nåddes. Vi förväntar oss ett större ansvar från våra ledande kandidater. Även om flera kandidater har varit flitiga deltagare i samtalskampanjen ser vi förbättringspotential här, dörrknackningen bör av alla kandidater prioriteras i första hand före andra aktiviteter. Lyfta arbetet med sociala medier. Jämfört med föregående valrörelse har arbetarekommunens användande av sociala medier utvecklats betydligt. Den digitala utvecklingen går dock i rasande takt och för att arbetarekommunen ska öka sin relevans behöver arbetet i de digitala kanalerna fortsätta utvecklas. Vi behöver ägna mindre tid i valstugan. Närvaron i valstugan minskade inte jämfört med 2014, helt i strid med valplanens intentioner. Dörrknackning är den mest effektiva metoden för att vinna nya röster. Dörrknackning skulle vara den mest prioriterade kampanjmetoden i valet och arbetarekommunen har genomfört fem dörrknackningar per vecka under den mest intensiva valperioden. Men antalet deltagare per tillfälle behöver bli fler, stora områden som hade tänkt knackas hanns inte med och mycket tid gick även åt till andra aktiviteter som låg längre ner i prioriteringsordningen. Detta syns också i samtalsstatistiken, av genomförda samtal skedde endast en tredjedel vid dörrknackning. Mål 2018 Utfall 2018 Avvikelse från mål Antal väljarsamtal * Antal S-medlemmar Antal S-röster Andel S-röster 33,8% 30,7% 3,1 Antal S-mandat *varav 3703 samtal vid dörrknackning och 8167 övriga samtal I valplanen var Moderaterna och Sverigedemokraterna utsedda till politiska huvudmotståndare. Dessa partier ligger ideologiskt längst ifrån Socialdemokraterna och syftet med att peka ut dem som motståndare var att göra kontrasten mellan den socialdemokratiska politiken och deras högerpolitik synlig för väljarna, och därmed styra agendan i valrörelsen mot en höger/vänsterkonflikt. Målet med denna strategi var att öka S väljarandel på bekostnad av M och SD, något som också är viktigt för att kunna bilda majoritet enklare efter valet. 3

5 Andel Förändring, Andel Kommunval, Växjö röster 2014 procentenheter röster 2018 Socialdemokraterna 32,3 % 1,6 30,7 % Moderaterna 28,6 % +0,9 29,5 % Sverigedemokraterna 7,6 % +1,1 8,7 % Valresultatet visar tyvärr att både Moderaterna och Sverigedemokraterna ökar i kommunvalet, samtidigt som Socialdemokraterna minskar tvärtemot vad som var målet. Socialdemokraterna tappade ett mandat i kommunfullmäktige och lyckades inte bilda majoritet i kommunen. Hade valplanens mål uppnåtts hade förutsättningarna varit bättre att kunna bilda majoritet. Det kommunala valet påverkas förstås av förändringar i politiken på riksnivå. Andel Förändring, Andel Riksdagsval, riket röster 2014 procentenheter röster 2018 Socialdemokraterna 31,0 % 2,7 28,3 % Moderaterna 23,3 % 3,5 19,8 % Sverigedemokraterna 12,8 % +4,7 17,5 % Tittar man på riksdagsrösterna från Växjö ser trenden likartad ut som i riksdagsvalet i stort. Andel Förändring, Andel Riksdagsval, Växjö röster 2014 procentenheter röster 2018 Socialdemokraterna 31,3 % 1,3 30,0 % Moderaterna 24,0 % 2,6 21,4 % Sverigedemokraterna 12,2 % +3,2 15,4 % Att rösttrenderna i riksdagsvalet slår igenom även på kommunal nivå är tydligt, men det finns samtidigt en betydande röstsplittring i Växjö kommun. Medan Moderaterna backar kraftigt i riksdagsvalet både i kommunen och i riket, ökar de något i Växjös kommunval. Röstsplittring inom Växjö 2018 Riksdagsval Växjö Skillnad Kommunval Växjö Socialdemokraterna 30,0 % +0,7 (+2%) 30,7 % Moderaterna 21,4 % +8,1 (+38%) 29,5 % Sverigedemokraterna 15,4 % 6,7 ( 44%) 8,7 % Röstsplittring mot riket 2018 Riksdagsval Riket Skillnad Kommunval Växjö Socialdemokraterna 28,3 % +2,4 (+8%) 30,7 % Moderaterna 19,8 % +9,7 (+49%) 29,5 % Sverigedemokraterna 17,5 % 8,8 ( 50%) 8,7 % 2014 hade Sverigedemokraterna betydligt färre kommunröster i Växjö än antalet riksdagsröster från Växjö. För Moderaterna var förhållandet det motsatta har de trenderna fortsatt. SD är ännu svagare i kommunvalet relativt riksdagsvalet och Moderaternas starkare valresultat på kommunal nivå skiljer sig kraftigt jämfört med deras nationella trend. För Socialdemokraternas del är röstsplittringen inte lika dramatisk var det första valet där S fick fler röster i kommunvalet än i riksdagsvalet backar vi i båda valen men minskningen är relativt sett 4

6 mindre på kommunal nivå. Ett starkt kommunalt valresultat ser alltså ut att bidra till att hålla uppe även andelen riksdagsröster. Tankesmedjan Tidens analys av Socialdemokraternas valresultat i kommunvalen 2018 visar att S tappar i 251 av landet 290 kommuner med 3,7 procentenheter i snitt, det genomsnittliga valresultatet i de kommunala valen är 27,6 procent. Vilka slutsatser kan man dra av dessa trender? Den första slutsatsen är att Moderaterna lokalt har ett mycket starkt förtroende och har gjort en enastående bra valrörelse. I ett läge där moderpartiet tappar kraftigt går M i Växjö mot strömmen och är idag 1,5 gånger så stora som Moderaterna i riket. Förra valet tappade Moderaterna 3,8 procentenheter och inför detta val var vi många som trodde, hoppades på och var övertygade om att M skulle fortsätta minska. Att efter 12 år i styrande majoritet fortsätta växa och bli större är en bedrift, den vanligaste trenden är att styrande partier straffas för de brister medborgarna ser. Exemplet M i Växjö visar också att även när det går riktigt dåligt för partiet på nationell nivå kan rätt politik och rätt kommunikation på kommunal nivå öka valresultatet lokalt. Några tydliga anledningar till varför M går så starkt lokalt hänger nog även ihop med varför SD har en så relativt sett svag position. M i Växjö har valt en hårdför högerframtoning med fokus på hårda straff och hårda krav kombinerat med en tydligt negativ inställning till migration och muslimska böneutrop. Därmed har M sannolikt hindrat väljarflykt till SD och bromsat SD:s uppgång. En klar andel av de som röstar SD till riksdagen röstar säkerligen på M i kommunen. Att SD går svagt kan även hänga samman med organisatoriska orsaker. SD Växjö har en svag lokal partiorganisation som trots att partiet varit representerat i kommunfullmäktige i 12 år fortfarande präglas av skandaler, täta ordförandebyten, utebliven närvaro på sammanträden och organisatorisk inkompetens. De SD-väljare som ratat partiet i kommunvalet ser kanske M som ett mer regeringsdugligt alternativ. Arbetarekommunen hade två huvudsakliga målgrupper under valåret: Väljare mellan S och Alliansen (en lite större grupp) Väljare mellan S och SD (en något mindre grupp) Valrörelsen var fasindelad dessa två huvudsakliga målgrupper bestämmer sig tidigare och är svårare att övertyga under slutspurten. Därför lades allt fokus på dessa två målgrupper fram till det återstod två veckor till valdagen då partiet övergick till att mobilisera väljare att gå och rösta i de områden där S är starka, men valdeltagandet lågt de så kallade mobiliseringsväljarna. Dörrknackningsinsatserna planerades utifrån målgruppskartor där arbetarekommunen främst knackade på i områden med många blockbytare. S/SD-väljarna, som är en mindre målgrupp, var svårare att lokalisera geografiskt utifrån målgruppskartorna. Tydligt var dock att det framförallt är tätorterna utanför Växjö stad som har många S/SD-väljare, därför knackades det dörr i mindre utsträckning i bland annat Lammhult och Braås samt gjordes enstaka insatser i några ytterligare orter. S/SD-väljarna inom Växjö stad sammanföll geografiskt i stor utsträckning med var våra mobiliseringsväljare bor. De områden inom staden där SD är som starkast är också några av S starkaste områden Arabyområdet och centrala Teleborg. Valanalysgruppens mening är att dessa målgrupper var rimliga utifrån målsättningen att öka partiets röstandel på bekostnad av huvudmotståndarnas röstandel. Det kan samtidigt konstateras att arbetarekommunen inte lyckades vinna över dessa i målgrupper i sådan utsträckning att det syns ett nettoflöde i valresultatet. I praktiken lades allra störst vikt på blockbytarna, medan S/SDväljarna var svårare att isolera geografiskt. De S/SD-väljare som finns inom Växjö stad bör i stor 5

7 utsträckning ha nåtts under mobiliseringsfasen, medan de som bor utanför staden endast i mindre omfattning har nåtts av partiets dörrknackning och andra valinsatser. Om arbetarekommunen misslyckades med att vinna över något större antal ur de huvudsakliga målgrupperna så gick det desto bättre med mobiliseringsväljarna under valrörelsens slutskede. Några av de största framryckningarna gjordes i valdistrikt som Teleborg Centrum, Dalbo Centrum, Araby och Nydala. Valdeltagandet ökade betydligt i alla dessa valdistrikt, och så gjorde även partiets valresultat. Framgångarna i mobiliseringsområdena räckte dock inte till för att vända partiets resultat i stort, av kommunens samtliga 51 valdistrikt blev de rödgröna partierna störst i 14 distrikt medan allianspartierna var störst i 37 distrikt. Dörrknackningen var den mest prioriterade metoden, men mycket tid och resurser lades även på sekundära kampanjmetoder som affischering, valstuga och cykelkampanjer. Alla insatser är bra om de ger goda samtalsresultat, men det får inte innebära att dörrknackningen blir lidande eller får mindre fokus. Samtalsresultatet visar att antalet dörrknackningssamtal fick stå tillbaka för samtal genom andra metoder. Dörrknackningen kom igång tidigt och skedde med en bra organisation, men mängden deltagare ökade först under de allra sista veckorna. Att volymen deltagare på knacktillfällena låg under det förväntade ledde även till att stora blockbytarområden som hade fått ett vykort om att partiet skulle knacka på inte hanns med när arbetarekommunen med två veckor kvar till valdagen gick över till att knacka i mobiliseringsområdena. I framtiden behöver dörrknackningen vara en lika självklar och naturlig del av den ordinarie partiverksamheten som gruppmöten och kampanjer på stan. Kontinuerlig dörrknackning under hela mandatperioden kombinerat med ett tydligare syfte kring var och varför vi knackar dörr är nyckelkomponenter i det arbetet. Ett positivt nytänkande på detta område kom när heltidspolitiker i regiongruppen bestämde sig för att testa knacka dörr på dagtid i villaområden där det bor många daglediga i form av pensionärer och föräldralediga, något som skedde med lyckat utfall. Har dörrknackningen påverkat valresultatet? Vi har jämfört kartor över var arbetarekommunen knackade dörr under valet med resultatet i kommunens 51 geografiska valdistrikt. Av de 19 valdistrikt där partiet presterar över sitt snittresultat i kommunen har det knackats dörr i 13 av dessa distrikt (70 %). Fem av dessa 13 distrikt har varit särskilt prioriterade, där har i princip alla dörrar i valdistriktet knackats. Av de 32 valdistrikt där resultatet ligger under snittet är det endast åtta det har knackats dörr i (25 %), varav endast ett av dessa distrikt blev fullständigt knackat. Ett bostadsområde som hade planerats att knackas men inte hanns med var Östra Lugnet. Hela Lugnet-området delas mellan valdistrikten Nya Hovshaga och Evedal. I valdistrikt Nya Hovshaga knackades större delen av dörrarna i Lugnet-området. I valdistrikt Evedal knackades endast ett mindre antal av dörrarna. I Nya Hovshaga backade partiet 3,6 %, medan partiet tappade 6,7 % i Evedal det näst största tappet av alla S valdistrikt. I Nya Hovshaga stannade Moderaterna på 43 % (+3,5), i Evedal nådde de sitt enskilt bästa resultat med 44,9 % (+4,6). Det är svårt och kanske inte helt rättvisande att jämföra enskilda valdistrikt med varandra, men mycket tyder på att dörrknackning bidrar till att hålla uppe partiets valresultat där det görs och samtidigt minska röstandelen för våra huvudmotståndare. 6

8 Valstugans vara eller icke vara har tidigare varit uppe för diskussion. I valet 2018 var tanken att arbetarekommunen skulle spendera mindre tid i valstugan än tidigare, samt arbeta mer med ett eventprogram för valstugan som skulle locka dit människor för att prata om aktuella politiska frågor, träffa populära företrädare och liknande. Så blev inte fallet. Tiden i valstugan ökade snarare, samtidigt som det varit liten variation i budskap och kampanjmetoder när den varit öppen. Valstugearbetet tar mycket tid, kraft och energi från många ideella kampanjarbetare, resurser som kunde användas mer effektivt. Till nästa val bör det övervägas grundligt hur och om vi ska ha en valstuga. Det behöver inte vara nödvändigt med en fullskalig avveckling av valstugan, men den behöver utvecklas till något vi har större nytta av. Att bara synas intensivt på Storgatan i Växjö är inte träffsäkert utifrån de målgrupper vi har, detta är också valarbetarnas egen bild från valanalysenkäten. Mobila varianter där vi har pop up-valstuga eller husvagn som roterar mellan alla stadsdelscentra och kommundelscentra kanske kan vitalisera och sprida ut kampanjinsatserna till att nå en bredare målgrupp än bara de som bor och arbetar i Växjö city. Arbetet med en mobil och flexibel kampanjcykel är positivt och den sortens kampanjinsatser bör vidareutvecklas. Denna del av kampanjarbetet inriktade sig i första hand på de 40 första kandidaterna på kommunfullmäktigelistan, en praktisk avvägning som gjordes av valledningen. För dessa har det genomförts en kandidatsamling på Ädelfors folkhögskola. Valledarna har också haft personliga intervjuer med var och en av de 40 första kring hur de bäst kan bidra praktiskt till valrörelsen. Ett annat initiativ har varit grannbreven som många har delat ut i sina bostadsområden. Några kandidater har också anordnat politiska home parties. Kandidaterna har även exponerats med delningsbilder på Facebook. Arbetarekommunens främsta fokus har dock legat på att med profilera partiets förstanamn i enlighet med den prioritering som gjordes i valplanen. Generellt har kandidaterna deltagit i valrörelsen. Utsträckningen har dock varierat och även fortsättningsvis bör förväntningen vara tydlig på alla som kandiderar för S att man deltar aktivt under hela valrörelsen och inte bara i slutspurten, samt att dörrknackning är den prioriterade kampanjmetoden. Det bör även uppmuntras att fler kandidater tar ett självständigt ansvar för att föra ut vår politik genom exempelvis en aktiv närvaro i sociala medier eller genom politiska samtal i de nätverk man deltar. Arbetarekommunens digitala arbete har förbättrats betydligt sedan förra valet, både sett till kvaliteten på innehållet som publiceras och den kvantitativa räckvidden som nås med publiceringarna. I förhållande till antalet timmar som lades på fysisk affischering är det sannolikt att vi bättre resultat hade nåtts genom en målmedveten satsning på digitala medier istället, t.ex. i form av ett digitalt team som organiserat tar debatten och kommenterar i de lokala nyhetssidornas kommentarsfält och i stora lokala Facebook-grupper. Det bör också ske en tydligare ansvarsfördelning för vad som publiceras på Facebooksidan och vem som är ansvarig. Mediearbetet har skötts enligt plan och fungerat väl, dock har ingen medieuppföljning gjorts för valrörelsen där vi kan jämföra antalet publiceringar mellan de olika partierna varvid det är svårt att göra en detaljerad utvärdering av arbetarekommunens mediegenomslag. 7

9 Eftersom andra delar av valbudgeten blev mindre kostsamma har arbetarekommunen lagt mer pengar än planerat på köpt media. Det som avvikit från plan är ytterligare tidningsannonser, produktion av en film som spreds på Facebook och mer digital marknadsföring på nyhetssajter och i populära mobilappar. Marknadsföringsinsatserna har följt valplanen och har fokuserat på att exponera partiets förstanamn samt de prioriterade sakfrågor skolan och äldreomsorgen. Valplanen slår fast att affischering är den minst effektiva av våra kampanjmetoder. Trots detta slet partiet hårt och länge med att få upp affischer, samla upp de som blivit nedrivna, för att sedan sätta upp nya igen. Det kom att blockera annat viktigt arbete för bland annat de som var valanställda. Insatser som att ringa medlemmar för att mobilisera dem till valkampanjen och att anordna utbildningar för valarbetare lades på is. Till viss del berodde detta säkert på stress, då flera borgerliga partier hade väldigt många valaffischer. Dock stod det ingenstans i valplanen att Socialdemokraterna skulle matcha antalet affischer från våra motståndare. Inför nästa val behöver vi se över hur vi ska förhålla oss till affischering med en rimlig tidsåtgång och arbetsinsats. Utgångspunkten bör vara att affischeringen inte är ett centralt ansvar för valledningen utan får ske i den takt och omfattning som frivilliga krafter mäktar med. I valplanen fanns väl avvägda och bra resonemang kring vad arbetarekommunen ville att debatten skulle handla om: skola, äldreomsorg och stadshus/bostäder. Tyvärr blev inte detta särskilt agendasättande för den lokala valrörelsen. Det kan bero på att stadshusfrågan inte hölls i av partiet eller blev så stor som man inledningsvis trodde, men även att partiet inte höll sig till budskapsplanen. Upplevelsen var att många Växjöbor upplever att det går bra för Växjö kommun. Det ställer höga krav på oss socialdemokrater kommunikativt och budskapsmässigt. Vissa frågor seglade upp som partiet behövde ge svar på: den extrema torkan under sommaren och det nya simhallsbygget är sådana exempel. Andra frågor valde partiet själva att lägga kraft på att föra ut, bland annat i form av en stor mängd reformpaket, sju till antalet. Där fanns skolan, omsorgen och bostäderna med, såväl som jobben, landsbygden, seniorerna och arbetsgivarpolitiken. Mot slutet av valrörelsen fördes fortfarande diskussion om nya politiska förslag, så kallade valvinnarfrågor. Valrörelsen är i första hand genomförandefasen av valplanen, och bör inte användas som en planeringsfas i större utsträckning. De utspel vi gör eller reformpaket och vallöften vi släpper bör vara färdiga under våren, sedan kan vi lägga en plan för att portionera ut dem kontinuerligt under de sista veckan för att hålla fokus på våra kärnfrågor och agera agendasättande. Likaså bör det material vi använder vara färdigt innan sommaren så vi inte behöver ägna viktig tid under valrörelsen åt att trycka upp nya foldrar eller skriva ut nya flygblad och annat material då ska vi fokusera helt på att knacka dörr och samtala med väljare. Arbetarekommunen bör fokusera ännu mer på att hålla i ett fåtal budskap och göra allt vad man kan för att få upp dessa frågor på valrörelsens agenda för att undvika den spretighet partiet led av nu hålla sig till planen med andra ord. Avsnittet om kommunikation innehåller i mångt och mycket väsentligheter, som för den delen är bra och riktiga. Men det är också ett problem att vi måste säga hur vi ska vara, istället för att bara vara det. Vi har problem med vår egen självbild och andras bild av oss. Att skriva att vi ska vara folkliga och äkta är bra, men det ska inte krävas ett dokument för att vi ska vara det. Avsnittet 8

10 skulle kunna vara underlag för en kommunikationsutbildning eller föras över till medlems- och kandidatutbildningar och allmänna förhållningsregler. Istället bör kommunikationsdelen handla om exempelvis mediearbete och hur vi ska bli agendasättande. I stort har valorganisationen följt valplanen. Organisationen för den prioriterade kampanjmetoden dörrknackning har varit i fokus och har fungerat väl med ett bra antal engagerade teamledare som fått stöd och utbildning och tagit ansvar för knacktillfällena. Dessa ledare hade dock behövt fler deltagare vid varje knacktillfälle för att nå optimal effekt, mobiliseringen och rekryteringen till knacktillfällena behöver förbättras. Tanken var att de övriga kampanjmetoderna skulle ledas av egna teamledare också. Detta har inte realiserats. Valstugan har haft valstugeansvariga som tagit ett självständigt ansvar för drift och bemanning, men sett till hur valstugearbetet avvikit från plan borde förväntningar och ansvarsuppdelning förtydligats och specificerats i ett tidigare skede innan valstugan kommit på plats. De övriga kampanjmetoderna har inte haft utsedda ledare/ansvariga. Det hade varit önskvärt om exempelvis affischering, vykortsutdelningen inför dörrknackning och den digitala kampanjen hade samordnats i egna team med självständiga teamledare snarare än att vara en del av valledningens ansvar. Arbetarekommunens tre valanställda gjorde dock stora insatser för att sköta de områden som inte hade egna teamledare. I början av valrörelsen fanns en viss splittring i budskapet mellan nationell och lokal nivå där partistyrelsen fokuserade hårt på att driva repressiva förslag inom lag och ordning och migration, något som Växjö arbetarekommun inte fokuserade på. Mot valrörelsens slutskede drog arbetarekommunen och partistyrelsen mer åt samma håll då alla fokuserade på att driva välfärdsfrågor, något som sannolikt bidrog till ett lyft. Det finns dock vissa stuprör där varje nivå kommunicerar var för sig, istället för att ha en gemensam kommunikation. Sjukvårdsfrågan var en viktig fråga för väljarna och hade tydligare kunnat integreras i arbetarekommunens kommunikation, istället fokuserades främst på de rent kommunala frågorna. Ansvarsfördelningen mellan partiet och SSU gällande skoldebatter och förstagångsväljare hade kunnat förtydligas också, möjligen med en skriftlig rutin eller överenskommelse för att säkerställa att det inte blir några missförstånd. Överlag underlättas samverkan inom arbetarrörelsen om det finns klara former för detta upparbetade inom den ordinarie verksamheten. Om facklig-politisk samverkan är svag och sporadisk till vardags så blir den inte av automatik mycket starkare och bättre när det blir val. Har vi redan täta band mellan organisationerna så blir det heller aldrig en fråga om att partiet ringer bara när det är val utan samarbetet sker i naturliga former med färre friktioner. Valrörelse är skarp insats och då behöver alla organisationer som deltar redan vara samkörda inför sin gemensamma uppgift. Två strategiska utmaningar på detta område är att partiet fortsätter tappa stöd bland LO-arbetare, bara 41 % ( 12) lade sin röst på Socialdemokraterna Samt att partiet har ett fortsatt svagt stöd bland unga, bara 22 % ( 1) av unga väljare röstade på Socialdemokraterna. Detta är inte uppgifter som går att lösa under en enskild valrörelse, det kräver en hel mandatperiods målmedvetet arbete för att vända den utvecklingen. 9