Trygga anknytningsrelationer och förskollärare

Transkript

1 Trygga anknytningsrelationer och förskollärare Förskollärares uppfattning om och arbetsmetoder för trygga anknytningsrelationer i förskolan Evelyn Joseph Självständigt arbete Pedagogik GR (C) Huvudområde: Pedagogik Högskolepoäng: 15 hp Termin/år: HT 2018 Handledare: Anders Lindqvist Examinator: Anneli Hansson Kurskod: PE099G Utbildningsprogram: Förskollärare, 210 hp 1/40

2 Förord Efter 3,5 års studier vid förskollärarprogrammet, Mittuniversitet, så börjar denna resa att gå mot sitt slut. Att skriva detta arbete var inte en enkel resa. Den krävde mycket tid, engagemang och disciplin. Idén att skriva detta självständiga arbete uppkom i och med mina sommarjobb, där jag vikarierade. De praktiska erfarenheterna från förskolan gjorde mig intresserad av trygga anknytningsrelationer, och det stimulerade mitt intresse att ta reda på mer. Efter att ha utforskat fenomenet anknytningsrelationer i förskolan, så är jag säker på att jag kommer få användning av all den kunskap jag har förvärvat genom detta självständiga arbete. Förhoppningen är att denna studie kommer att synliggöra anknytningsrelationer i förskolan för såväl studenter som yrkesverksamma. Jag vill passa på att tacka både förskolechefer som tillät mig att intervjua förskollärare i deras verksamhet samt informanterna i studien vars svar utgjorde mitt resultat. Dessutom vill jag tacka Anders Lindqvist som handledde mig i skrivandet av i mitt arbete. Evelyn Joseph December /40

3 Abstrakt Syftet med min studie har varit att undersöka hur förskollärare arbetar för att skapa och främja trygga anknytningsrelationer med barn i förskolan. För att kunna uppnå syftet har jag skapat tre frågeställningar som alla berör olika aspekter av anknytningsrelationer. Dessa är Hur redogör förskollärare anknytningens betydelse för barn i förskolan?, Hur uppfattar förskollärare sina roller som anknytningsperson i förskolan?, samt Hur anser förskollärare att de arbetar med trygga anknytningsrelationer med barn i förskolan?. Som datainsamlingsmetod har jag använt mig av kvalitativa intervjuer. Informanterna bestod av fem förskollärare från två olika förskolor. Utifrån deras utsagor kunde fyra huvudområden identifieras, nämligen Förskollärarnas uppfattning om anknytningens betydelse för barn i förskolan, Hur förskollärare ser på sina roller som anknytningspersoner i förskolan, Förskollärares arbetssätt vid trygga anknytningsrelationer i förskolan, samt De svårigheter som förekommer vid relationsarbete med barn enligt förskollärarna. Det som framkommer av resultatet är att förskollärarna anser att de trygga anknytningsrelationerna har stor betydelse för barnens allsidiga utveckling. Informanterna identifierar olika problem med skapandet av anknytningsrelationer med barn, och använder sig därmed av olika arbetssätt, men målet - att ge barnen möjlighet att skapa trygga anknytningsrelationer med personalen på förskolan - är densamma. Nyckelord: Anknytning, anknytningsbeteende, anknytningsmönster, anknytningsrelationer, anknytningsteori, arbetssätt, inre arbetsmodeller, omsorgssvikt, trygg bas /40

4 Innehållsförteckning Inledning 5 Definitioner 6 Anknytning 6 Omsorgssvikt 6 Forskningsbakgrund 7 Första delen 7 Anknytningens betydelse för barn i förskolan 7 Förskollärares roll som anknytningsperson 8 Förskolans kvalitet och dess påverkan på barns möjligheter till trygga anknytningsrelationer i verksamheten 11 Andra delen 12 Anknytningsteori 12 Trygg bas 13 Anknytningsbeteende 13 Anknytningsmönster 13 Inre arbetsmodeller 14 Sammanfa ning 14 Syfte 15 Frågeställningar 15 Metod 16 Ansats 16 Datainsamlingsmetod 16 Urval 17 Genomförande 18 Databearbetning och analys 19 Forskningsetiska överväganden 20 Metoddiskussion 20 Tillförlitlighet 20 Trovärdighet 21 Resultat 22 Förskollärarnas uppfa ning om anknytningens betydelse för barn i förskolan 22 Barnens trygghet 22 Föräldrarnas trygghet 23 Vikten av inskolning 24 Hur förskollärare ser på sina roller som anknytningspersoner i förskolan 24 Anknytningspersonens viktiga egenskaper enligt förskollärarna 25 Förskollärarnas arbetssä för trygga anknytningsrelationer i förskolan 26 Föräldrasamarbete 27 De svårigheter som förekommer vid relationsarbete med barn enligt förskollärarna. 28 Språkliga svårigheter 28 Föräldrarna som svårighet 28 Barn med anknytningsproblem som svårighet 29 Barngruppens storlek samt personalens kompetens som svårigheter /40

5 Miljön som svårighet 29 Sammanfa ning av resultat 30 Förskollärarnas uppfa ning av dem trygga anknytningsrelationernas betydelse för barn i förskolan 31 Hur förskollärare ser på sina roller som anknytningspersoner och hur de arbetar för a skapa och främja anknytningsrelationer i förskolan 32 De svårigheter som förekommer vid relationsarbete med barn enligt förskollärarna 33 Slutsatser 35 Framtida studier 35 Bilaga 1: Missiv 38 Bilaga 2: Intervjumanual /40

6 Inledning Under utbildningens gång har jag förvärvat kunskaper om vikten av en bra lärare-barn-relation. Jag förvärvade kunskaper om detta ämne även vid min verksamhetsförlagda utbildning och i mina vikariat inom förskoleverksamheten. Förmågan att knyta an till barnen är viktig att besitta i yrkesrollen som förskollärare, vilket är en av anledningarna till varför anknytningsrelationer behandlas inom förskollärarutbildningen jag studerar vid. Enligt läroplan för förskolan Lpfö 98 (2016) så ska förskollärare ansvara för att ge barnen goda möjligheter i att skapa och bygga upp varaktiga relationer och känna sig trygga. Killén (2014) nämner att kunskap om samspel och anknytning inte bara är viktig för att kunna förstå barnen, utan också för det sätt som förskoleanställda utvecklar sin relation med barnen. Vi lever i ett moderniserat samhälle där människors sysselsättning har en stor betydelse. Det finns många barn vars föräldrar arbetar heltid. Redan vid ett-års-åldern lämnas många barn på förskolan. Enligt Skolverket (2017) har antalet inskrivna barn ökat och under år 2017 var det nästan barn inskrivna i förskolan. Av landets alla barn i åldern 1-5 år är 84 procent inskrivna. Killén (2014) beskriver att barnen har stort behov av anknytningar och då inte bara till fö räldrarna utan även till andra viktiga omsorgsgivare. I förskolan utgörs dessa av personalen. Förändringar i samhället har gjort att förskolepersonal har fått en betydelsefull roll för de flesta barn. Barnen börjar tidigare i förskolan än förut och många tillbringar långa dagar där. Många barn vistas längre tid på verksamheten än vad deras föräldrar befinner sig på deras arbetsplatser. En trygg anknytningsrelation mellan förskollärare och barn ger därmed en trygg tillvaro till barn som vistas i förskolan. Den trygga anknytningen utgör därför en grundläggande förutsättning för barnets allsidiga utveckling. Av ovan listade orsaker är det viktigt att anknytningen undersöks utifrån ett professionsperspektiv, då resultaten kan användas av personalen ute i verksamheterna, för att stärka anknytningen och på sikt få större fördelar av den. Under sommaren 2018 så jobbade jag på en förskola. Där var jag med om en händelse som berörde mig djupt. Ett barn i ungefär ett-års-åldern hade flyttat från sin sommarstängda förskola till den avdelning som var bredvid den jag var verksam vid. Avdelningarna delar på skolgården. Jag såg barnet ofta gråtandes, och denne följde alltid efter en specifik personal. Vid vissa tillfällen valde denna personal att visa omsorg mot barnet genom att sitta bredvid henne eller ha barnet i knät. Men i största delen av tiden så blev barnet avvisat av den specifika personalen. I detta fall tror jag att barnet var ute efter en trygg anknytning, en trygg hamn som barnet möjligtvis uppfattade hos barnskötaren. Detta fördjupade mitt intresse i betydelsen av den trygga anknytningen i förskolan. I läroplanen för förskolan Lpfö 98 (2016) står det att förskollärarna har ansvar för att varje barn ska få möjligheter till att bygg a upp tillitsfulla relationer, men samtidigt finns inga konkreta arbetsmetoder att tillgå. Detta går dock att förstå, då alla förskollärare inte kan ha ett och samma arbetssätt, eftersom att arbetet ska utgå från den enskilda individens behov. Jag anser att det är viktigt att pedagogernas arbetssätt identifieras, så att olika arbetssätt kan synliggöras. Genom studerandet av arbetssätt kan man också förstå förskollärares motiveringar till användandet av dessa, vilket kan utgöra inspiration för andra yrkesverksamma i arbetet med trygga anknytningsrelationer. Med dessa anledningar i grund och med denna studie, vill jag undersöka hur förskollärare arbetar för att skapa och främja trygga anknytningsrelationer med barn i förskolan /40

7 Definitioner Här kommer jag att definiera två begrepp som är återkommande inom mitt valda ämnesområde. Anknytning Broberg, Granqvist, Ivarsson & Mothander (2006) beskriver begreppet anknytning, vilket är den svenska översättningen av det engelska begreppet attachment. Betydelsen av begreppet handlar om att något som är mindre hänger ihop med och är beroende av något som i sammanhanget är större. Författarna beskriver att anknytning handlar om individens behov av nära relationer och sättet som individen fungerar i dessa relationer. Anknytningar kan beskrivas som olika specialfall när det kommer till nära och känslomässiga relationer. I en anknytningsrelation söker den anknutna efter trygghet, tröst och beskydd hos sin anknytningsperson. Bowlby (2010) beskriver trygga anknytningsrelationer utifrån vuxen-barn-relationer. Författaren menar att när ett barn är anknutet till eller har en anknytning till någon så innebär det att barnet är benäget att både söka en närhet till och kontakt med sin anknytningsperson. Omsorgssvikt Enligt Killén (2014) så innebär omsorgssvikt att föräldrar, eller de som har vårdnaden om barn, tillför barnet en fysisk eller psykisk skada eller på annat sätt försummar individen så allvarligt att barnets psykiska och/eller fysiska hälsa och utveckling kan hamna i fara. Omsorgssvikt kan delas in i fyra olika kategorier; barn som är utsatta för vanvård; barn som är utsatta för fysiska övergrepp; barn som är utsatta för psykiska övergrepp; samt barn som är utsatta för sexuella övergrepp. Författaren beskriver vidare att barn som utsätts för omsorgssvikt under de första levnadsåren utvecklar en otrygg anknytning till föräldrarna och de får därför svårt att etablera tillit till andra. Barnen tolkar och uppfattar omvärlden utifrån de erfarenheter som de har förvärvat från hemmet. Så småningom utvecklar de en negativ bild både av världen och av sig själva /40

8 Forskningsbakgrund Nu kommer jag att behandla tre olika områden som är relaterade till anknytningsrelationer i förskolan. Dessa områden är Anknytningens betydelse för barn, F örskollärares roll som anknytningsperson och Förskolans kvalitet och dess påverkan på barns möjligheter till trygga anknytningsrelationer i verksamheten. Områdena, som nedan representeras av tre olika underrubriker, är utformade utifrån detta arbetets frågeställningar. Dessa är Hur redogör förskollärare anknytningens betydelse för barn i förskolan?, Hur uppfattar förskollärare sina roller som anknytningsperson i förskolan?, samt Hur anser förskollärare att de arbetar med trygga anknytningsrelationer med barn i förskolan?. Nedanstående områden ger en helhetsbild om vilken betydelse anknytning har för barn, vilken roll som förskollärare har i arbetet med anknytning, samt förskolans kvalitet och dess påverkan på barns möjligheter till trygga anknytningsrelationer i verksamheten. Jag kommer att presentera dessa områden med mitt arbetes syfte i åtanke, vilken är att undersöka hur förskollärare arbetar för att skapa och främja trygga anknytningsrelationer med barn i förskolan. Denna avgränsning i fakta gör jag för att beskriva information som är relevant. Inom anknytningen kan man identifiera två synvinklar, nämligen den psykologiska och det pedagogiska. Dessa går att uppfatta genom att ta del av olika typer av litteratur. Bowlby och Ainsworth, författare som förekommer nedan, tar i synnerhet ett psykologiskt perspektiv på anknytningsbegreppet, medan författare, som exempelvis Broberg och Killén, vilka också nämns i denna del, beskriver anknytningsbegreppet utifrån både ett psykologiskt och pedagogiskt perspektiv. För att kunna förstå anknytningsbegreppet krävs en förklaring utifrån båda perspektiven. Därför har jag i första delen av min forskningsbakgrund valt att redogöra anknytningsbegreppet utifrån den pedagogiska synvinkeln, vilket är det perspektiv som mitt arbete kommer ha fokus på. Denna del följs av den andra delen, vilken kommer grunda sig i den psykologiska synvinkeln på anknytningsbegreppet. Första delen Anknytningens betydelse för barn i förskolan Tidigare forskning synliggör varför den trygga anknytningen är betydande för barn i förskolan. Författarna definierar olika konsekvenser om det finns en trygg anknytning närvarande i barns liv, och varför barn är i behov av trygga anknytningar. Killén (2014) börjar med att beskriva att barnet utvecklar grundläggande trygghet samt anknytning till föräldrar och/eller övriga omsorgsgivare under det första levnadsåret. Barn är sociala från födseln och inställda på samspel, en princip som utgör anknytningsteorins utgångspunkt. Barnen knyter tydligen till sig sina omsorgsgivare oavsett hur de blir behandlade, eftersom de uppfattar detta som grundläggande för sin överlevnad. Vidare definierar författaren olika egenskaper som förekommer hos barn som har en trygg anknytning med sina omsorgsgivare. Barnen är harmoniska i sitt beteende, stöter sällan på konflikter med kamrater, och innehar goda konflikthanterings-förmågor. Författaren tillägger även att anknytningen har betydelse för barnets världsbild, eftersom de kommer att se saker utifrån ett perspektiv som filtreras av de erfarenhet som de har förvärvat genom anknytningen. Barnen är också beroende av en trygg relation med sina anknytningspersoner i sammanhanget att förmågan att reglera känslor sker under barnets första levnadsår. I slutet av sin beskrivning av anknytningens betydelse så konstaterar författaren att det är i samspel med föräldrar och/eller övriga omsorgsgivare som barnen upplever sig själva, och på sikt förvärvar en positiv självkänsla. Bowlby (2010) tillägger ett annat perspektiv på anknytningens betydelse i koppling till barnens utforskande. Författaren menar att det är när barn väl upplever trygghet som de avlägsnar sig från anknytningspersonen för att ge sig av för att utforska. Med andra ord så hamnar barnets anknytningssystem i sammanhanget i viloläge, och det utforskande systemet aktiveras hos barnet, 7 8/40

9 vilket kan främja deras deltagande i exempelvis lek. Anknytningspersonen fungerar i sammanhanget som ett stöd dit barnet kan vända sig till om denne känner sig oroad, ängslig eller mår dåligt. De barn som har en trygg anknytning ägnar sig i större utsträckning åt att utforska i jämförelse med otryggt anknutna barn, vilket utgör möjligheter för dem att dra nytta av verksamheten. Vidare menar författaren också att dem barn som har en trygg anknytning brukar behandla sina omsorgsgivare på ett avslappnat och vänskapligt sätt, de är familjära med de på ett lättsamt och ostrukturerat sätt, och pratar naturligt och fritt med de. Den lättsamma relationen kan också bidra till barnets trygghet. Trygga anknytningsrelationer kan därmed leda till en känsla av kontroll och ett förtroende för sina egna förmågor, hos barn. Shirvanian och Michael (2017) beskriver också de trygga anknytningsrelationernas påverkan på barn genom sina sju olika studier i tre olika länder. Deras syfte med studien är att ge kunskap till förskolepersonal om hur anknytningsteorin kan implementeras i tidigt omsorgsarbete, för att på så sätt förbättra den trygga anknytningen i förskolan. Dessutom undersökte de om betydelsen av utvecklingen gällande omsorgsgivares emotionella tillgänglighet för barnens trygga anknytningsrelation till omsorgsgivaren. Fem undersökningar genomfördes i USA, en i Australien och en i Singapore. Författarna menar att den typ av anknytning som barnen har genom anknytningsrelationer med sina omsorgsgivare påverkar deras möjligheter till att uttrycka känslor. Barn med trygga anknytningsrelationer uttrycker sina negativa känslor fritt, eftersom att de inte är rädda för att förlora närhet med sina anknytningspersoner. Barn med otrygga anknytningsrelationer uttrycker sina negativa känslor i mindre utsträckning, för att undvika utstötning av sina anknytningspersoner. De är därmed rädda för de konsekvenser som skulle kunna ske om de uttrycker negativa åsikter. Barnens anpassningsförmåga till förskolan beror också på om de har otrygga eller trygga anknytningsrelationer med sina omsorgsgivare. Barn med undvikande och desorganiserad anknytningsrelation har den lägsta nivån av anpassningsbarhet till känslor, sociala miljöer och skola, samt den högsta nivån av beteende-problem. Barn som har trygga anknytningsrelationer innehar en högre nivå av självreglering som leder till bättre fokusering och ett effektivare arbetsminne, vilket bidrar till bättre skolprestationer. På samma sätt kännetecknas barnen med otrygga anknytningsrelationer med svårigheter att använda fantasi eller engagera sig i lekar som kräver kreativitet. Dessa barn är oroliga och fokuserar sig på möjliga hot under osäkra eller otrygga förhållanden, vilket leder till begränsningar när det kommer till att engagera sig i kognitiv utforskning av världen. Barn med trygga anknytningsrelationer behåller i lägre grad negativa minnen och blir mer aktiva, positiva och kreativa jämfört med otryggt anknutna barn. Förskollärares roll som anknytningsperson Den forskning som jag har tagit del av lyfter upp och beskriver att förskollärare har en betydande roll när det gäller anknytningsrelationer i förskolan. Enligt Broberg, Hagström och Broberg (2012) utgör förskollärarens anknytnings-roll det som kallas för trygg bas. Den trygga basen har i huvudsak två viktiga uppgifter. En är att den ska utgöra ett stöd för barnen i deras utforskande-process genom att hålla barnets anknytningssystem i viloläge så att barnet kan koncentrera sig på andra saker än att hålla uppsikt över pedagogerna. Den andra handlar om att den trygga basen bildar en säker hamn, vilken barnen ska kunna vända sig till om de upplever något som hotfullt eller farligt. Pedagogen har också ansvar för att utveckla ett samspel med det enskilda barnet och skapa en trygg relation. En annan viktigt uppgift är att erbjuda tröst när anknytningssystemet aktiveras och göra det på ett sådant sätt att barnet är bekvämt med den tröst som erbjuds. I förskoleverksamhet så påverkas alltså barnen av anknytningsrelationerna med personalen. Killén (2014) menar dock att vissa barn har större nytta av anknytningsrelationerna med förskolepersonal. Detta omfattar barn som befinner sig i riskfyllda situationer, omsorgssvikt eller andra svåra 8 9/40

10 livssituationer. Författaren konstaterar att de barn som befinner sig i psykosocialt utsatta livssituationer klarar sig på ett bättre sätt om de får anknytningsrelationer till personer som är utanför kärnfamiljen. Förskolepersonalen bör därför kunna utgöra en sådan extern kontakt. Författaren tar också upp en annan viktigt aspekt när det gäller barn från utsatta familjer och nämner att dessa barn har som utgångspunkt att förskolepersonalen kommer att utsätta de för samma otrygghet som deras föräldrar. Barnen ser alltså på förskolepersonalen genom ett filter som genomsyras av deras anknytningserfarenheter. Därför blir en viktig uppgift hos förskollärarna att ändra barnens negativa synsätt. I sammanhanget blir det enligt författaren viktigt att förskolepersonalen har kunskap om anknytningsrelationens betydelse. Shirvanian och Michael (2017) instämmer med detta och beskriver att förskolan kan bidra till utvecklingen av barn från utsatta familjer. Barn med otrygga anknytningsrelationer till sina föräldrar kan utveckla trygga anknytningsrelationer till förskolepersonalen i verksamheterna. Det värsta scenariot för små barn är när föräldrarnas okänslighet kombineras med lågkvalitativ förskoleverksamhet, vilket utsätter dessa barn för mer osäkerhet och lägger grund för framtida emotionella och kognitiva problem. Uppväxt och stödjande relationer med andra omsorgsgivare än föräldrar, exempelvis förskolepersonal, kan kompensera bristerna i föräldravården. Dessutom kan barn med otrygga anknytningsrelationer till sina föräldrar få bättre resultat i kognitiva och språkliga förmågor om de går vid en förskola som driver högkvalitativ verksamhet. På förskolan kan de få hjälp så att deras otrygghet minskas och deras kvalitet på barndomen ökar. Omsorgsgivare i en förskola, alltså förskolepersonalen, blir en säker bas för barnen medan barnen deltar och utforskar verksamheter. Barnen utvecklar förtroende och trygg anknytning till den primära omsorgsgivaren när de väl förstår att anknytningspersonen är till för att besvara deras behov och intressen. En ökad emotionell tillgänglighet hos omsorgsgivaren utgör alltså ett mycket effektivt redskap som förbättrar anknytnings relationerna mellan barn och vuxna. Broberg et al. (2012) resonerar kring förskollärare som omsorgsgivare och beskriver att trygga anknytningsrelationer utgör ett skydd som möjliggör för barn med olika typer av svårigheter att utvecklas på ett bättre sätt än vad de annars skulle ha gjort. Författarna menar nämligen att vissa barn har problem med att etablera anknytningsrelationer, och att detta grundar sig i olika orsaker. Antingen kan det handla om barn med nedsättningar (såsom olika typer av diagnoser samt känslomässiga eller sociala svårigheter) eller barn som går igenom stora förändringar i deras liv (såsom föräldrarnas skilsmässor, ett nytt syskon, missförhållande eller förlust i familjen, samt förändring i förskolans vardag, såsom en sjuk personal). Eftersom trygga anknytningsrelationer är viktiga för alla barn, så måste förskolepersonalen ta ansvar för att identifiera barnens problem med anknytningsrelationer, och hitta lösningar på att åtgärda dessa. Åtgärder bör utföras i tidigt stadium i de fall som anknytningsrelationer avbryts eller störs. Det bör även sättas in nödvändiga resurser som motverkar en eventuell negativ utveckling hos barn som är till följd av otrygga anknytningar. Killén (2014) beskriver också om förskollärarens roll som omsorgsgivare, och menar att det är viktigt att förskolepersonalen kan bedöma och förstå de signaler som barnen sänder ut för att kunna hjälpa de på bästa sätt. Författaren menar att omsorgsgivares förmåga att dels förstå barnens behov och dels kunna tillgodose dessa har en betydlig inverkan på individens utveckling. Shirvanian och Michael (2017) håller med detta och beskriver omsorgsgivarens förståelse för och respons på barns signaler och känslor, en av de viktigaste förutsättningarna för barnens trygga anknytning. Den typ av omsorg och tröst som omsorgsgivare erbjuder bestämmer vilken typ av anknytningsrelation som kommer att bildas mellan barn och omsorgsgivare konstaterar Broberg et al. (2006), och beskriver, som tidigare författare, att omsorgsgivarens lyhördhet för barnets signaler har en avgörande betydelse för om barnet utvecklar en trygg anknytningsrelation eller inte. I sammanhanget menar Eriksson (2014) att barnens utvecklande av en trygg anknytningsrelation kan också bero på om de känner sig sedda och hörda. Till detta kopplar författaren begreppet delaktighet, /40

11 och menar att det handlar alltså om att få bli sedd och hörd, och även att få uppleva att någon vill lyssna på det man har att säga och samtidigt få möjlighet att uttrycka sina tankar. Känslan av delaktighet är något som kan stärka barnets självkänsla, och därmed ge barnet en känsla av kompetens. Detta betyder alltså att vuxna, alltså omsorgsgivare, måste kunna ta barnens agerande och handlande på allvar, och även ta barns perspektiv för att kunna förstå barnet. Att ta barnets behov av en trygg anknytningsrelation på allvar och erbjuda en sådan till alla individer är uppdrag som är fundamentala i förskollärarens arbete, något som beskrivs av Broberg et al. (2006). Författarna påpekar nämligen att de barn vars anknytningsbehov ofta avvisas eller negligeras riskerar att bilda en negativ modell av jaget som icke-värdigt den möjliga omsorg som finns hos anknytningspersonen. Konsekvensen av detta blir att barnet undviker att efterfråga och söka stöd hos den aktuella anknytningspersonen, även när barnet befinner sig i en situation som gör att dennes anknytningssystemet aktiveras. Barnet börjar alltså att skifta uppmärksamheten på leksaker och andra ting, istället för att söka en närhet till anknytningspersonen. I detta resonemang tillägger författarna att anknytningspersonens tillgänglighet i relation med barnets signaler eller anknytningspersonens onödiga alarmerande till barnet vid utforskandet, gör så att barnet skiftar sin uppmärksamhet från att vara utforskande till att söka efter anknytning. Risken finns att om detta beteende upprepas så börjar barnet förvärva en bild om att världen är farofylld, och att barnet inte har tillräckliga kunskaper för att klara sig själv. I detta fall så börjar barnet att hålla sig nära anknytningspersoner i alla situationer, även vid sådana tillfällen då det inte finns någon naturlig signal om fara. Anknytningspersonens känslomässiga tillgänglighet är något som Shirvanian och Michael (2017) anser är synonymt med förmågan att känna igen ett barns behov och ge ett lämpligt, aktuellt och tillgivet svar på detta. Som resultat av sina studier presenterar författarna att utbildning och yrkesutveckling inom anknytningsteorin är viktig för förskolepersonal. Kompetensen i området är fundamentalt för att säkerställa tillgängligheten av trygga anknytningsrelationer för barnen. Vidare spelar arbetets struktur ute i verksamheterna stor roll för anknytningsteorins möjlighet att verka i förskolan. Kommunikation samt förståelse och fördelning av arbetsuppgifter utgör viktiga aspekter. En annan synpunkt som är av stor vikt är meningsfulla interaktioner mellan barn och omsorgsgivare, eftersom den är en kärnkomponent i anknytningsbaserad barnomsorg. Genom berättandet av sagor, samtal, lek, beröring och uppmärksamhets-givande, kan omsorgsgivare bygga känslomässiga band och slutligen bilda trygga anknytningar till barnen. Slutligen är också ett gott samarbete med föräldrarna viktigt. Kommunikation och utbyte av information om barnens utveckling och uppförande kan ge förskolepersonalen en större uppfattning om barnen som individ, information som kan vara behjälplig i arbetet. Killén (2014) påpekar också vikten av ett gott föräldrasamarbete. Det är bra för barnet att uppleva att det finns ett fungerande samarbete mellan föräldrarna och förskolepersonalen, alltså att båda parter är öppna inför varandra gällande barnets mående, vad de definierar barnets behov som, samt hur dessa behov tillgodoses på bästa sätt. Författaren nämner att det bör finnas en överenskommelse i samarbetet mellan föräldrar och förskolan om att dela med sig av den glädje, de utmaningar samt den eventuella oro som barnet möter i hemmet och förskolan. När det kommer till själva kvaliteten i relationen mellan barn och lärare så gjorde Garner, Mahatmya, Moses och Bolt (2014) en studie som undersökte detta. I deras studie deltog barn, barnens mödrar samt lärare. De deltagande barnen kom från familjer från skilda ekonomiska och etniska bakgrunder. Författarna menar att som pedagog är det viktigt att förstå betydelsen av den trygga anknytningsrelationen mellan barn och förskollärare för barns socioemotionella utveckling, då det finns en ömsesidig och komplex koppling mellan barns socioemotionella kompetenser och lärare-barn-relationerna. Författarna utvecklar sitt resonemang och menar att en lärare inte ska behöva sänka krav på disciplin i lärmiljön, utan att relationsskapande kan ske ändå. Detta för att en god lärare-barn-relation grundar sig på att läraren besvikelse ska kunna uttryckas när barnen beter sig /40

12 på ett mindre bra sätt, och att beröm ska kunna ges när barnet gör något positivt eller bra. Lärarnas hantering av olika känslomässiga situationer bidrar till att barnen får förståelse för vad för typ av beteende som skapar antingen en positiv eller negativ stämning. Denna aspekt utgör själva grunden för relationens kvalitet. Positiva interaktioner och relationer kan också uppmuntra barnens inre motivation att lära sig saker, och läraren kan också tydligare identifiera de barn som behöver extra stöd. Dessa olika aspekter verkar tyda på att barnens förmåga att reglera och hantera känslor utvecklas och läggs grund för i klassrummet. På sikt kan denna utveckling leda till att barnen också utvecklar både förmåga att vara oberoende och förmågan att utöva självreglering. Utifrån en ytterligare synvinkel så går det att se att lärare spelar en viktig roll när det kommer till att hjälpa barnen i deras lärande att hantera känslor. En god relation krävs därmed mellan barn och lärare, annars finns risken att barnen inte får möjlighet att förvärva och lära sig effektiva tekniker och strategier som är fundamentala för deras känslohantering. En annan studie som också gjordes utifrån anknytningsrelationerna i förskola genomfördes av Gregoriadis & Grammatikopoulos (2014). Deras syfte var att undersöka förskollärares och barns uppfattningar om deras relationer och att beskriva relations-mönstret inom dessa relationer. De som deltog i studien var medelålders kvinnliga förskollärare och barn. Författarna genomförde två undersökningar för att utforska deltagarnas uppfattning om deras anknytningsrelationer. Enligt författarna så blir det som lärare viktigt att kunna förstå sig på och identifiera olika mönster hos barns relationsmässiga och sociala erfarenheter. Denna information kan vara välbehövlig vid till exempel planering av varje barns utveckling. Den data som samlas in för detta ändamål kan användas för att synliggöra de styrkor och svagheter som finns i den aktuella relationen, information som kan vara viktig när man ska bedöma och förbättra relationens kvalitet. Den insamlade informationen kan också vara till hjälp när det kommer till att få en förståelse för barnets utveckling i relationsskapande. Av dessa aspekter går det att konstatera att lärare har möjlighet att genom förvaltandet och utvecklandet av trygga anknytningsrelationer påverka barnens upplevelser inom det sociokulturella samspelet. I vissa fall kan dock kulturella skillnader påverka lärare-barn-relationernas kvaliteter. På grund av detta är det viktigt att personalen i förskolan har kompetensen att kunna förstå varje barns personliga och kulturella uttryck. Förskolans kvalitet och dess påverkan på barns möjligheter till trygga anknytningsrelationer i verksamheten När det gäller trygga anknytningsrelationer spelar också förskolans kvalitet en stor roll. Broberg et al. (2006) tar upp förskolans betydelse när det kommer till anknytningsrelationer. Författarna nämner att barn stimuleras av att vistas i förskoleverksamheten, där de genom pedagogik som är målgruppsanpassad får värdefull kunskap förmedlad till sig. Barnen får också öva på att vänja sig vid sociala sammanhang, och därmed fungera och verka tillsammans med andra barn. Författarna tydliggör att föräldrarna får en känsla av trygghet när de överlämnar sitt barn till personalen och märker att barnet blir både sett och bekräftat. Att en speciell kontaktperson ur personalen möter familjen utgör en viktig faktor för föräldrarna såväl som barnen. Vidare nämner författaren också att när det kommer till inskolning är det viktigt att den sker utifrån varje barns behov, och att det också är så att olika barn kan behöva olika lång tid på sig. För att föräldrarna ska kunna känna en tillit till verksamheten och personalen när de lämnar sina barn i förskolan så krävs det att förskolan håller en hög kvalitet. Detta innefattar verksamhetens struktur, såsom antal barn per vuxna, barngruppens totala storlek med mera, och även personalens engagemang i största allmänhet och i varje enskilt barn. En dålig eller försämrad kvalitet kan göra så att föräldrar inte känner den trygghet som krävs för att de ska uppleva att förskolan är ett bra val så att de kan stötta sitt barn i den omställning som det innebär med att börja på förskolan. Barnen vistas en längre tid av dagarna på förskolan, och därför finns det många tillfällen och situationer som kan aktivera deras anknytningssystem, något som Broberg et al. (2012) redogör. För /40

13 att förskolans vardag ska bli trygg, meningsfull och lärorik är det viktigt att planera dagen utifrån kunskap om bland annat anknytningssystem och denna kunskap omsättas i praktiken så att vardagen blir också tillräckligt förutsägbar och tillförlitlig. Enligt författarna skyddar trygg anknytning inte bara mot rädsla, oro och stress, alltså aspekter som hindrar inlärning, utan också ger de bästa förutsättningarna för barn att bli nyfikna, utforskande och leksugna. Vidare nämner författarna att de strukturella faktorer, som personalens utbildning och personalomsättning, har alla betydelse för förskolans kvalitet genom att de sätter ramarna för vilket arbete som är möjligt att utföra. Lidholt (2009) instämmer med ovanstående och tar upp vikten av förskolans kvalitet. Författaren redogör att det idag finns en allmän oro gällande kvalitetsutvecklingen. Allt fler barn under tre år är nu inskrivna i förskolan, men samtidigt så har inte de pedagogiska resurserna ökat märkbart. Detta får följder för den arbetssituation som pedagogerna befinner sig i. De krav som ställs på personalen ökar ju fler barn som finns i barngruppen, och gruppstorleken har också en större betydelse för den pedagogiska kvaliteten ju yngre barnen är. Författaren påpekar att sedan början av 90-talet har storleken på barngrupperna ökat betydligt. Ändå så har personaltätheten minskat markant, såväl som de resurser som finns för pedagogisk ledning och kompetensutveckling av personal. Vidare beskriver författaren att en av de förutsättningarna för att förskolor ska kunna arbeta utifrån de målsättningar och intentioner som finns ställda av läroplanen är att det finns utbildad personal i verksamheten, något som också framgår i läroplan för förskolan. Läroplanen menar att verksamheten ska utgå ifrån varje individs enskilda behov. Barnens olikheter i egenskaper ställer mycket stora krav på personalen. Kompetensen hos personalen utgör den enskilt viktigaste kvalitetsfaktorn, vilken kan kompensera för stora grupper och låg personaltäthet. Det är dock stor brist på den kompetenta personal som behövs för att personalen ska ha en möjlighet till att uppnå de uppsatta målen. En annan aspekt som också påverkar helheten av den kvalitet som är förskoleverksamheten är miljön. Broberg et al. (2012) tar upp vikten av förskolans miljö i samband med anknytningsrelationer och beskriver att detta är avgörande för barnet, förutsatt att förskolan ska kunna fungera som en arena där det sker lärande och utveckling, att verksamheten är organiserad utifrån de omsorgsbehov som små barn har, och i detta område ingår även den fysiska miljön. En viktig aspekt för barnen är att de alltid ska kunna känna vuxnas tillgänglighet och närvaro, och ha möjlighet att se pedagogen i ögonvrån för att i lugn och ro kunna ägna sig åt lek, lärande och samvaro tillsammans med andra barn. Författarna sammanfattar sitt resonemang genom att säga att kvaliteten som finns i det arbete som förskolan bedriver med och för små barn handlar främst om pedagogernas intresse, kunskap och förmåga att kunna engagera sig i barnen. Andra delen Delen nedan baseras på tidigare forskning, och definierar olika teorier och begrepp som berör anknytningsbegreppet, utifrån en psykologisk synvinkel. Denna delen kompletterar den pedagogiska synvinkeln. Till grunden av anknytning finns många olika teoretiska grunder som är av stor vikt för anknytningsrelationer. Jag kommer bland annat att redogöra om vilken roll som vuxna, däribland förskollärare, har i anknytningsrelationer, barnets behov av trygga anknytningsrelationer, samt hur erfarenheterna från anknytning påverkar barnen. Anknytningsteori Mina teoretiska utgångspunkter baserar sig på Bowlbys anknytningsteori. John Bowlby var en engelsk psykoanalytiker och barnpsykiater, och anses vara anknytningsteorins skapare. Enligt Bowlby (2010) handlar anknytningsteorin om olika typer av nära och känslomässiga relationer och dessa relationers betydelse för människans utveckling. Teorin anser att viljan att knyta till sig känslofyllda relationer med vissa specifika individer är en grundläggande egenskap som finns i människans natur. Bowlby har tidigare forskat om de risker som förekommer när det sker tidiga /40

14 separationer mellan barn och föräldrar. Författarens intresse för ämnet grundar sig i det separations-trauma som han upplevde i fyraårsåldern, men även genom erfarenheter som han förvärvade i tjugoårsåldern när han jobbade på ett elevhem som var till för så kallade vanartiga barn. Bowlby upptäckte vikten av den tidiga omvårdnaden av barn, då denna grundade och gav dem möjligheter för att hantera olika händelser senare i livet. Trygg bas En annan välkänd profil inom anknytningsteorin är Mary Ainsworth. Hon är född i USA, uppvuxen i Kanada, och var en utvecklingspsykolog. Enligt Broberg et al. (2006) hade Ainsworth en stor inverkan på den anknytningsteori som Bowlby grundade, eftersom hon vidareutvecklade den forskning och dem teorier som påbörjades av Bowlby. Hon använde sig av empiriska undersökningar, vilka ledde till identifieringen av tre av dem fyra huvudsakliga anknytningsmönster som barn vid ett-års-åldern uppvisar. Enligt Bowlby (2010) var det Ainsworth som presenterade begreppet trygg bas, vilket utgör en av anknytningsteorins grundläggande delar, vilken innebär att vårdnadshavare behöver vara tillgänglig för barnet när denne behöver fysisk eller känslomässig närhet. För att barnet ska våga utforska sin miljö krävs det att individen har tillgång till en trygg bas. Barnet behöver även en trygg hamn att vara i om denne identifierar potentiella faror i utforskningen. Anknytningssystemet aktiveras när det uppstår någon fara, och vid dessa fall behöver barnet kunna känna trygghet och tillit till sin anknytningsperson. Barnet använder sig av anknytningssystemet för att kunna hantera hot och rädslor. Anknytningsbeteende Bowlby (2010) menar att samtliga barn har olika behov redan från födelsen, men att barnen behöver någon som kan hjälpa till med att tillgodose dessa, för att kunna överleva. Vidare beskriver författaren att anknytningsbeteenden innefattar samtliga former av beteenden som har syftet att individer når eller behåller en närhet till en specifik person som uppfattas ha bättre förutsättningar att klara och leva i världen än en själv. Dessa beteenden är framträdande hos individen när denne är utmattad, sjuk eller rädd, och lugnas genom tröst och omvårdnad. Individens kännedom om att en anknytningsperson är tillgänglig och mottaglig ger individen en stark känsla av trygghet och stimulerar honom att både uppskatta och fortsätta relationen. Detta exempel på anknytningsbeteende är mest påtaglig hos yngre barn, men kan märkas under hela livet, särskilt om individen i fråga befinner sig i nöd. Slutligen syftar anknytningsbeteende också på olika typer av beteenden som individer använder sig av för att antingen skapa eller upprätthålla en önskad närhet. Anknytningsmönster Bowlby (2010) beskriver att barn vid ett-års-åldern lagrar sina erfarenhet av anknytning i minnet och skapar olika typer av inre omedvetna arbetsmodeller om hur den relationen fungerar och ser ut med respektive anknytningsperson. Dessa modeller använder sig barnet av för att grunda sitt beteende mot dess anknytningspersoner i olika situationer. I sammanhanget har barnet alltså skapat ett anknytningsmönster, vilken utgör en modell för hur barnet ska bete sig för att på så sätt få sina anknytningsbehov tillfredsställda. Nedan följer författarens beskrivningar av de fyra anknytningsmönstrerna. Trygg anknytning: I en trygg anknytning så upplever barnet tillit för att föräldrar och övriga omsorgsgivare är tillgängliga, deltagande och hjälpsamma om de stöter på situationer som kan uppfattas som komplicerade eller skrämmande. Barnen i denna grupp vågar sig på att utforska omgivningen. Barnen kan välja att söka sig till anknytningspersonen om de inte upplever trygghet, men ägnar sig åt att utforska och upptäcka när inga hot är märkbara. Mönstret som kännetecknar trygg anknytning kan främjas av föräldrar och andra omsorgsgivare om de är /40

15 lyhörda och tillgängliga för barns signaler och är genuina i sitt bemötande med barnen när de söker tröst och/eller skydd, under de första levnadsåren hos barnet. Otrygg ambivalent anknytning : I denna anknytning är barnet osäker om föräldern eller omsorgsgivaren kommer kunna delta eller vara tillgängliga om ett behov skulle uppstå. Barnens osäkerhet kan potentiellt skapa en separationsångest, vilket resulterar i att barnen kan bli klängiga, och avskräckta från att utforska världen. Barnens uppfattning om sin omsorgsgivare i dessa fall är att denne är otillräcklig. Otrygg undvikande anknytning: I denna typ av anknytning så antar barnen att de inte kommer få någon respons när de väl söker efter tröst och/eller skydd. Barnen i denna grupp upplever att deras omsorgsgivare inte är redo för eller är villiga att tillgodose dem behov av närhet som de har. I dessa fall så väljer barnen att undanhålla sina behov från omgivningen, och fokuserar istället på att utforska. Barnen framställer sig därmed som självständiga, men dessa barn påvisar fortfarande samma nivåer av stress som andra barn innehar vid hotfulla situationer. Otrygg desorganiserad anknytning: Vissa barn har svårigheter i att hantera sina behov av närhet, eftersom de inte har någon tydlig strategi att använda sig av. I främmande situationer så kan deras beteenden uppfattas som otydliga, motsägelsefulla, och variera vid olika tillfällen. Dessa barn kännetecknas av att vara förvirrade eller inneha en oförmåga att inte kunna organisera och hantera tidigare erfarenheter, därav är dessa barn desorienterade. De uppvisar därmed inga metodiska beteendemönster. Inre arbetsmodeller Killén (2014) menar att barnen utvecklar inre arbetsmodeller utifrån de erfarenheter de samlar på sig. Barnen utvecklar inre uppfattningar om sig själva och om sina anknytningspersoner och vad de kan förvänta sig av dem och andra viktiga relationer. I sammanhanget nämner Broberg et al. (2006) att barnens utveckling avseende arbetsmodeller baseras på deras erfarenheter när det kommer till anknytningspersonens tillgänglighet i anknytnings-situationer. Enligt författaren får barnen så småningom användning av de inre arbetsmodellerna utanför familjen, vilket är viktigt för att de ska kunna styra och agera, och kunna förutsäga om hur andra kommer bemöta honom eller henne. Sammanfattning De trygga anknytningsrelationerna har stor betydelse för barn. Barnen kan utnyttja många fördelar om de får tillgång till trygga anknytningsrelationer. Anknytningarna till olika omsorgsgivare ger barnen trygghet, vilket gör att deras utforskande-system blir aktivt, något som stimulerar deras utveckling och lärande. I förskolan blir det viktigt att arbeta med anknytningsrelationer, då dessa är viktiga för att barnen ska kunna våga utforska och ta del av det som verksamheten erbjuder. Därav innehar förskolläraren en betydande roll som anknytningsperson i verksamheten. Förskollärarna ska fungera som en trygg bas, en trygg hamn, dit barnen kan vända sig till för att antingen få stöd i utforskandet, eller för att finna tröst om de stöter på något som de upplever något hotfullt eller farligt. Förskollärarna måste också kunna skapa goda relationer med barnens vårdnadshavare, för att kunna få en bild kring barnens liv och intressen, för att utifrån detta anpassa verksamheten. Inom anknytningsbegreppet finns olika anknytningsmönster, som kan vara viktiga att känna till, då dessa beskriver olika kännetecken på hur barn upplever en anknytning. Barn innehar också olika arbetsmodeller, vilka är byggda på deras tidigare erfarenheter. Dessa använder barnen för att förstå om vilket stöd som anknytningspersoner kan ge de. För att barnen ska kunna knyta trygga anknytningsrelationer med förskollärarna på förskolan så krävs det att verksamheten håller en hög kvalitet. Aspekter som påverkar kvaliteten är bland annat personaltäthet, personalens engagemang och barngruppens storlek /40

16 Syfte Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare arbetar för att skapa och främja trygga anknytningsrelationer med barn i förskolan. Frågeställningar Hur redogör förskollärare anknytningens betydelse för barn i förskolan? Hur uppfattar förskollärare sina roller som anknytningsperson i förskolan? Hur anser förskollärare att de arbetar med trygga anknytningsrelationer med barn i förskolan? /40

17 Metod Detta avsnitt innehåller en beskrivning av studiens val av metod och metod för insamling och bearbetning av datamaterial. Här behandlas även områden som urvalskriterier och forskningsetiska aspekter. Ansats Denna studie har genomförts med hjälp av kvalitativa metoder. Intervjuer har varit den huvudsakliga metoden för insamling av data. Datainsamlingsmetod Eftersom det finns olika metoder för att samla in data så behöver man välja den som har störst möjlighet att uppfylla arbetets syfte. Därför kommer jag nedan att beskriva och motivera mitt val av datainsamlingsmetod. Svensson och Ahrne (2011) beskriver att det finns olika metoder som kan vara passande för insamlandet av data som forskare och studenter behöver till sina projekt. Författarna beskriver fyra frågeställningar som kan vara stödjande i processen att hitta och bestämma sig för en särskild forskningsmetod. Först efterfrågas en konkret forskningsfråga. Här har jag valt anknytningsrelationer mellan lärare och barn som mitt forskningsområde. I den andra frågan ställs en fundering om vilket eller vilka fenomen i världen som den identifierade forskningsfrågan handlar om. Det som menas med denna fråga är alltså om vilken typ av fenomen i samhället som mina frågor pekar ut, och jag har då identifierat att det som jag har valt att efterforska handlar om uppfattningar och erfarenheter av olika slag. I den tredje frågan behandlar författarna en aspekt om data, och hur den kan bidra till att fånga upp det aktuella fenomenet, och här har jag identifierat muntliga redogörelser samt språkliga utsagor om upplevelser från ens arbetsliv som relevant data. Slutligen frågar författarna efter den metod eller de metoder som jag upplever som relevanta för produktionen av den aktuella data, och där upplever jag intervjuer som en bra metod för att generera berättelser och redogörelser för förskollärarnas upplevda arbetserfarenheter. Utifrån föregående frågor har jag valt att använda mig av semistrukturerade intervjuer, vilket är en kvalitativ metod. Den ger nämligen möjlighet för mig som intervjuare att fördjupa mig i det som ska undersökas, då jag får möjligheter att exempelvis ställa följdfrågor, och även gå in på detaljnivå av deltagarnas respons. Stukát (2011) nämner att de mest fundamentala och vanligast förekommande redskapen inom utbildningsvetenskapen är intervjuer, och då syftar man på forskningsintervjuer. I sammanhanget anser författaren att semistrukturerade intervjuer ger möjligheten att komma längre i de fenomen som ska undersökas. Metoden är anpassningsbar eftersom den som är intervjuare får möjlighet att ställa följdfrågor och fördjupa sig i deltagarnas respons. I strukturerade metoder eller enkäter så finns det inte samma möjligheter att få samma djup i data som vid semistrukturerade intervjuer. Kvale och Brinkmann (2014) tillägger i sammanhanget att ju spontanare intervju-procedur man har, desto större är chansen för att man får ta emot livliga och oväntade svar från intervjupersonens sida. Enligt Alvesson och Sköldberg (2017) är en utmärkande egenskap hos de kvalitativa metoderna att dessa utgår från studie-subjektets perspektiv, medan de kvantitativa studierna i högre grad vanligen utgår från forskarens egna idéer om vilka kategorier och dimensioner som ska stå i centrum /40

18 Urval Det är förskollärares uppfattning och arbetssätt kring trygga anknytningsrelationer med barn som ligger till grund för min studie. Jag valde på ett medvetet sätt att intervjua enbart utbildade förskollärare för min undersökning. Detta eftersom att det är just förskollärare som har det övergripande ansvaret för verksamheten, i samverkan med övrig personal. En annan orsak till urvalet är eftersom jag utbildar mig till den yrkesroll de befinner sig i. Jag bestämde mig inte i förväg om antalet förskollärare som jag skulle intervjua. Detta för att jag allteftersom arbetet fortgick ville analysera det material som jag hade fått, och på det sättet se när jag hade tillräckligt med material för att kunna uppfylla mitt syfte, vilken är att undersöka hur förskollärare arbetar för att skapa och främja trygg anknytningsrelationer med barn i förskolan. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2011) menar att en bra strategi i arbetet med kvalitativa intervjuer är att varva intervjuer med analyser. Detta underlättar för en att dels bestämma vem man vill intervjua i fortsättningen, och dels avgöra om en mättnad har uppnåtts. Vad gäller mättnaden av datamaterial så upplevde jag denna efter att ha intervjuat fem förskollärare. Jag började se mönster i de svaren som jag fick från de olika informanterna. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver att det antal intervjupersoner som man väljer beror på syftet av undersökningen. Författarna menar att intervjuer kan göras till den nivå där ytterligare intervjuer knappt tillför något till resultatet, en princip som härstammar från lagen om avtagande avkastning. Rent generellt brukar vanliga intervjustudier ha fem till tjugofem intervjuer. Även Alvehus (2013) menar att det på förhand är svårt att bedöma om vilket antal intervjupersoner som är det rätta. Främst ska detta enligt författaren bero på hur fyllig som informationen som kommer ur intervjuerna är. Vidare resonerar Alvehus kring begreppet mättnad i information, när man undersöker en begränsad social grupp. Det innebär att när man som student eller forskare känner igen svar eller kan identifiera svarsmönster från olika intervjuer så går det att tala om en sådan mättnad. Med andra ord så återkommer samma information, och ytterligare intervjuer kanske inte tillför något betydligt till resultatet. Författaren avslutar dock med att man kan, för att vara på den säkra sidan, fortsätta lite till om man har möjligheter till det. Jag valde alltså inte att fortsätta intervjua fler informanter efter att ha intervjuat fem personer. Eftersom jag genomför en kvalitativ studie så kräver både transkribering och analys mycket tid. Med mer datamaterial skulle det minska min möjlighet att göra en djup analys. Kvaliteten på exempelvis min resultats- och diskussionsdel skulle därmed bli mindre bra. Stukàt (2011) anser att en kvalitativ analys av halvstrukturerade intervjuer tar lång tid, eftersom transkriberingen, jämförelsen, och genomläsningarna av intervjuerna är tidskrävande. Författaren menar vidare att alltför många intervjuer kan göra att analysen blir ytlig, på grund av tidsbrist. Detta riskerar att undergräva idén med arbetet, då huvudsyftet med kvalitativa studier är att upptäcka olika okända mönster och olika sätt att resonera. Jag intervjuade fem kvinnliga förskollärare från två olika förskolor i två olika orter. Båda förskolorna är kommunala. Det som skiljer de två förskolorna är barnens mångkulturella bakgrund. Majoriteten av barn har utländsk bakgrund i den ena förskolan och i den andra har majoriteten av barn svensk bakgrund. I den ena förskolan valde jag två förskollärare från två olika avdelningar, vilken jag kommer att benämna som förskola A i resultatet, och från den andra förskola valde jag tre förskollärare från två olika avdelningar, vilken jag kommer att benämna som förskola B i resultatet. Alla informanter har fått fiktiva namn, vilka är Alice, Bianca, Christina, Doris, och Elsa /40