PM-instruktion. UPPSALA UNIVERSITET Juridiska institutionen Terminskurs 2 Våren Allmänt om PM-uppgifterna

Transkript

1 UPPSALA UNIVERSITET Juridiska institutionen Terminskurs 2 Våren 2014 PM-instruktion Allmänt om PM-uppgifterna Under terminen författar, som bekant, varje student två promemorior. Den första promemorian (PM 1) är kortare och betygssätts inte. PM 1 kan därför, om man vill, uppfattas närmast som en förstudie. Även om man inte får poäng på PM 1 så får man återkoppling ett par veckor före inlämningen av den andra promemorian (PM 2). Återkopplingen är främst tänkt som ett hjälpmedel i skrivandet och det är därför viktigt att man som student inte väntar med att börja skriva på PM2 tills efter återkopplingstillfället. Av vad som ovan sagts följer även att PM 2 är längre och poängsatt; uppgiften kan rendera 10 poäng av terminens sammanlagt 60 poäng. PM 1 lämnas in den 24 februari medan PM 2 lämnas in den 3 april, båda enligt närmare anvisning på Studentportalen. Dessa formella förutsättningar framgår, tillsammans med bedömningskriterier, i kursens undervisningsplan (avsnitt 5.2). Allmänt om ämnet Varje student tilldelas en serie på tre rättsfall. Vad dessa fall handlar om förklaras dock inte närmare, utan det är istället en del av själva uppgiften att förklara. Uppgiften går ut på att prestera en text utifrån de tre rättsfallen, på ett sammanhållet tema. Vilket temat är bestämmer ni själva och märk väl, det finns inget på förhand givet dolt sådant bakom den givna rättsfallsserien. Uppgiften är inte att 1. lösa en gåta eller rebus (om vad fallen handlar om) och 2. skriva om det ämne (till exempel adekvat kausalitet ) som är svaret på gåtan eller rebusen. Det är alltså en annan uppgift än PM-uppgiften på T1 (som gick ut på att skriva PM under en viss given rubrik). Upplägget är tänkt att på sätt och vis tvinga fram en självständig ämnesbehandling. Beskriver man bara fallen blir resultatet inte en fungerande text, utan (i bästa fall) tre texter staplade på varandra. Utmaningen ligger just i att själv åstadkomma en berättelse som på ett naturligt sätt väver samman de tre rättsfallen. En annan svårighet ligger i det faktum att man som student på Terminskurs 2 inte har någon större vana av rättsfallshantering. Skrivandet av PM 1 och PM 2 är en del av förvärvandet av denna kunskap. Det förutsätts alltså inte att man redan kan analysera 1

2 rättsfall när man får ämnet, dock förutsätts det att man vid inlämningen av PM 2 kan demonstrera att man har lärt sig en hel del om den saken. Skrivandet är alltså i sig en del av den metodologiska färdighetsträningen (learning by doing). Till sin hjälp har man den egna erfarenhet som man bygger upp genom att studera rättsfallen i materialsamlingarna, diskussionerna av rättsfall på seminarierna, partierna om rättsfallshantering i Samuelsson-Melander, Tolkning och tillämpning, en särskild föreläsning om rättsfallstolkning den 4 februari samt den återkoppling man får på PM 1. Ingenting hindrar heller att man på plats i biblioteket och på eget initiativ studerar andra relevanta texter. Särskilt om PM 1 I PM 1 skall ni i första hand fokusera på att identifiera och precisera de genom rättsfallen anhängiggjorda rättsfrågor, som ni har för avsikt att behandla. Alla frågor som tas upp i målen måste inte redovisas. Lämpligen bortser man till exempel från bevisfrågor och de eventuella rättsfrågor som inte tas upp inom ramen för Terminskurs 2. Det viktiga är här att man som skribent finner ett sätt att åtminstone så småningom (i PM 2) knyta ihop sina fall i en sammanhängande berättelse. Fallen har valts i syfte att göra en sådan sammanhängande analys möjlig, men man skall märka att det säkerligen finns ett flertal sätt att länka samman fallen på. Uppgiften är alltså (som sagt) inte att luska ut vilken ämneskonstruktörens bakomliggande tanke har varit, utan att självständigt finna ett sätt kommentera fallen som en serie. Fokus bör ligga på domskälen i högsta instans. Underinstansernas skäl skall kanske inte ignoreras, men är vanligtvis inte så intressanta att de behöver beredas utrymme i PM. De faktiska omständigheterna i fallen skall redovisas endast i den utsträckning det behövs för att förstå och förklara rättsfrågorna. Skriv alltså, om det kan undvikas, inte en rent deskriptiv redogörelse för omständigheter och domskäl i respektive instans åtföljd av en kort analys eller kommentar, utan försök att framställa en hel berättelse. PM 1 skall bestå av en färdig text, väl avgränsad, med korrekt formalia och så vidare, men den utgör samtidigt en förstudie, eller en skiss. PM 1 kan betraktas som ett experiment, ett försök, om man så vill en testballong. Det är tillåtet att uttryckligen skriva om sina funderingar och kval inför PM 2, vilket antagligen framförallt. tjänar syftet att reda ut tankarna för dig själv ( Det verkar som om fallen handlar dels om det, och dels om det. Jag borde välja att fokusera på endera, om jag inte kan få det att gå ihop. Det som talar för att välja tema A är ). Man kan dock inte förvänta sig ett svar eller ett grönt ljus från den rättande läraren, eftersom ett sådant skulle riskera att styra arbetet med PM 2 och därmed vara kontraproduktivt. Snarare kan det vara ett sätt att göra sina funderingar tydliga för sig själv. Kanske kommer svaren på frågorna att verka uppenbara när PM 1 lämnas tillbaka, eller så har man kommit på att det är fel frågor rättsfallen ska idisslas också mellan inlämning och återlämning. 2

3 PM 1 och PM 2 måste också kunna läsas för sig själva, så man kan å ena sidan inte hänvisa tillbaka till PM 1 i PM 2. Man är å andra sidan inte bunden av någonting man gjort i PM 1 till PM 2, utan man kan mycket väl ändra inriktning helt och hållet om man vill. Apropå formalia naturligtvis är den viktig, men som en del av helhetsintrycket. En slarvigt uppställd PM är inte lika lätt att läsa som en prydlig PM, och därmed inte lika bra. Exakt vilka marginaler och typsnitt man använder sig av är inte avgörande, och andra marginaler än de av Jensen, Rylander och Lindblom rekommenderade kommer inte att föranleda avdrag (en helt annan sak är att det antagligen är bekvämt och funktionellt att använda sig av just de råden). Ta formalian på allvar, se till att den är prydlig och konsekvent, och tänk på att det skall finnas plats på pappret för lärarens kommentarer. Då är chanserna stora att PM 1 blir bra. Särskilt om PM 2 Där PM 1 kan vara sonderande, och ägnas åt att identifiera och avgränsa problematiken, skall PM 2 innehålla en fullskalig analys av rättsfallen och samspelet mellan dessa. Man måste fortfarande presentera, referera och hantera de texter som analysen gäller, men märk väl att man vanligen framställningstekniskt sett vinner på att väva in beskrivningen i analysen, och att man typiskt sett i de beskrivande delarna inte behöver vara mer utförlig än vad analysen kräver. Själva analysen kan ha olika inriktning. En typ av analys kan gå ut på att ur rättsfallen försöka dra fram och beskriva den eller de rättsregler som framgår av rättsfallen att precisera regeln. Är rättsfallen förenliga med varandra eller går det annars att förklara varför domstolarna dömt olika? Här får man genom närläsning söka avlocka enskilda avgörande passager deras exakta innebörder. En annan typ av analys kan inriktas på domstolarnas argumentation eller rättstillämpningsmetod (den kan till exempel inriktas på vilken betydelse som tillmäts lagtexten eller olika sedvanor och lämpligheten i detta). Man kan alltså ställa domstolarnas argumentation mot de regler och principer som annars gäller på det aktuella området. Ytterligare ett sätt att analysera fallen kan vara att diskutera i vilken uträckning och på vilket sätt rättsfallen tillgodoser vissa (accepterade) värden, såsom omsättningens intresse eller konsumentskydd (ändamålsanalys). Traditionellt inriktas en sådan analys på att utvärdera graden av ändamålsenlighet i de av domstolarna förda resonemangen Vågar man, och känner man att man har tillräckligt på fötterna, kan man ge sig på mer avancerade teoretiska övningar. Du gör det dock, som alltid, på egen risk det ligger på dig att övertyga läsaren om att det valda perspektivet är intressant, relevant och begripligt. Se särskilt till att du håller dig på en nivå som den tänkta juridiska publiken kan ta till sig (undvik till exempel att svänga dig med i det juridiska sammanhanget obekanta disciplinspecifika termer ( narrativitet, immanens, logocentrism, pareto-optimalitet etc.) utan att förklara dem på ett pedagogiskt 3

4 sätt). Att veta vilka begrepp och uttryck man kan ta för givet att läsaren känner till är för övrigt ett problem som varje författare måste handskas med. Läsaren är i och för sig väldefinierad ni vet ju åtminstone till PM 2 vem som kommer att läsa er text. Att gissa vad just den personen vet och inte vet är däremot inte så lätt. Ett sätt att hantera det problemet kan vara att skriva så att era kursare skulle tycka att texten är intressant. Det är ju om inte annat en nivå som var och en av er har en intuitiv känsla för. Se också till att texten verkligen handlar om just rättsfallen och inte om någonting annat. Utgångspunkten ska med andra ord vara juridisk, med fokus på det rättsläge som fallen bestämmer. Detta är, som framgått, bara exempel på de typer av angreppssätt som kan användas vid analysen (och de kan självfallet kombineras). Utnyttja gärna även annan litteratur än kurslitteraturen. Kom dock ihåg att ni ska sträva efter självständiga analyser. Alla påståenden som inte är författarens skall beläggas med en hänvisning till korrekt källa. Här råder absolut nolltolerans. Inga dolda källor accepteras! Under inga villkor får man till exempel kopiera hänvisningar från framgooglade examensarbeten. Skriv själv, helt enkelt. Om man inte kopierar källor, om man citerar korrekt och inte skriver av andras arbeten (och inte heller skriver av men ändrar vissa ord mot synonymer), så finns det ingenting att oroa sig för. Rättsfallsanalysen som juridisk genre (och till vilken uppgiften kan sägas höra) är förvisso tämligen tillåtande, även om den följer vissa typiska mönster. Med tillåtande menas då, att formen för framställningen kan variera. Det inte finns inga krav på vissa rubriker, en viss ordning på styckena, uttryckligt redovisande av metod, syfte, eller liknande. Inspiration (inget annat) kan inhämtas genom att studera de otaliga exempel som fyller sidorna i antologier som Rättsfall att minnas, monografier (främst avhandlingar), i tidskrifter som JT och SvJT etc. En delvis annan sak är att dispositionen är viktig, om läsaren inte förstår vad som görs, varför det görs, hur texten hänger ihop och så vidare kan man inte förvänta sig att texten övertygar. Det är alltså antagligen klokt att ta till sig den rättande lärarens råd i fråga om hur texten bör ställas upp, men de skall inte förstås som att det finns ett för alla PM och alla skribenter allmängiltigt sätt att ställa upp en text. Dispositionen måste, helt enkelt, fungera för just den analys man vill göra. Om relationen mellan PM 1 och PM 2 PM 1 och PM 2 läses och kommenteras av samma lärare. Vid författandet av PM 2 kan det dock inte förutsättas att läsaren känner de rättsfall som behandlas. Vi låtsas heller inte om att PM 1 existerar. Texten i PM 2 står för sig själv, och precis som alltid när man skriver en analyserande, juridisk text måste ett adekvat referat av de relevanta delarna av de texter som behandlas inarbetas i resonemanget på något sätt. Men måste man då ta om beskrivningarna från PM 1? Och hur ska man då kunna få 4

5 plats med sin analys? Antalet tecken är ju begränsat... Det utgör inget problem, i vart fall inget problem som man inte alltid brottas med. Utrymmet och tiden är alltid begränsade, även om gränserna kan vara mer eller mindre snäva och mer eller mindre precisa. Tricket ligger i att hålla sig till just ett adekvat referat av de relevanta delarna av de refererade texterna. Vad är då adekvat, och vad är relevant kan man då fråga sig? Svaret är att varje författare bestämmer själv, inom rimliga gränser. Vilket är ditt tema? Vad försöker du göra med dina rättsfall? I princip borde du kunna uttrycka det i några få meningar... och där har du ditt referat. Hur skulle det nu se ut om du hade en hel PM på dig att berätta din historia om rättsfallen ifråga? Där har du din PM 2. Alltså: Det är antagligen en dålig idé (men det är du som författare som bestämmer) att viga första halvan av sin PM åt att redogöra för fallen, så där i största allmänhet, för att sedan till deskriptionen foga ett stycke analys. Antagligen blir texten bättre, om du resonerar dig fram genom den, från början till slut. Slutligen kan anmärkas att man bör iaktta viss försiktighet när man tolkar den återkoppling som man får på PM 1. Bara för att man skriver på ett sätt som man har uppfattat att den rättande läraren finner korrekt, finns det inga som helst garantier för att man får höga poäng på PM 2. Det enda man kan göra är att försöka att ta till sig av kritiken och göra så gott man kan. Det primära syftet med PM-skrivandet är pedagogiskt, man skall träna (att skriva) juridik. Återkopplingen är alltså inte ett omdöme om hur man ligger till, utan skall uteslutande förstås som ett försök att hjälpa till. Förstår man inte det, löper man risken att känna sig lurad. Förstår man däremot det kan man däremot använda återkopplingen till att utveckla sin förmåga. För att återkopplingen skall vara användbar krävs förstås att man vid varje PM tagit uppgiften på allvar och gjort sitt bästa. Har man medvetet lämnat utrymme för förbättringar i den text man lämnar ifrån sig kan man naturligtvis inte förvänta sig att få återkoppling på annat än det man redan visste. Avslutningsvis Till en början känns antagligen uppgiften svårtillgänglig och diffus. Det är naturligt, för du skall göra någonting som du inte redan kan, utan någonting som du skall lära dig genom att under cirka två månaders tid försöka. Läs fallen, fundera, skissa, läs fallen igen. Det absolut bästa man kan göra är att låta det ta tid, och därför bör man också börja i tid. Man måste hinna få syn på rättsfrågorna, och sikten kommer gissningsvis att klarna först efter hand. Tycker du att det är enkelt så har du antagligen fel. Och uppgiften är sådan att det bör straffa sig särskilt att vänta till sista veckan. En annan grundförutsättning för att åstadkomma en bra text en text som inte bara är korrekt, utan också engagerande är antagligen att man finner uppgiften intressant på något plan. Har du svårt med den biten är standardtipset att gräva sig djupare ned i materialet, ty ju mer man förstår, desto enklare brukar det vara att uppbåda ett engagemang. 5