Fredrik Bergström & Robert Gidehag ISBN Juni 2004

Transkript

1 EU VERSUS USA Fredrik Bergström & Robert Gidehag ISBN Juni 2004 TIMBRO BO Stockholm TEL FA

2 FÖRORD OM EU VAR EN DEL AV USA skulle det tillhöra den rikaste eller fattigaste gruppen av stater? I början av 1990-talet hade den frågan inte behövt ställas. Då fanns en växande optimism kring Europas ekonomiska framtid. Produktivitetstillväxten hade under några decennier varit högre än i andra jämförbara länder. Den inre marknaden skulle riva ner handelshinder och öka den ekonomiska integrationen med påtaglig effekt för tillväxt och ekonomisk frigörelse. EU som institution var och betraktades utan tvekan som ett redskap för tillväxt och ekonomisk frigörelse. Med andra ord kunde EU tillhandahålla det politiker i flera av medlemsländerna hade önskat men inte uppnått: ökad ekonomisk öppenhet, stärkande av konkurrens och byta ut den politiska processen bakom ett liberalt reformprogram. I dag är synen på EU och dess framtidsutsikter radikalt annorlunda. Den ekonomiska tillväxten blev på 1990-talet inte vad många hoppades. En del länder klarade sig hyggligt, främst Irland, men på det hela taget sackade EU långt efter andra länder under hela decenniet. Produktivitetstillväxten avtog och i mitten av decenniet låg EU bakom USA i det avseendet. Den konvergensprocess i produktiviteten, som det talats mycket om sedan 1970-talet, blev återigen en process av divergens. Den roll och status som EU:s ekonomiska reformprocess har är också radikalt annorlunda i dag. I stället för att ha ett tydligt fokus på ekonomiska reformer och på tillväxt, har EU (kommissionen såväl som Europarådet) koncentrerat sina ambitioner på att uppnå andra politiska mål. Som en följd av detta är inte EU längre och betraktas inte heller som den stora befriaren av Europas ekonomi. EU använder inte sin makt för att driva på reformer, EU fungerar inte i dag som en hävstång till liberala reformer för medlemsländerna. Är det möjligt att bryta den ekonomiska stagnationen i Europa? Ja, utan tvekan. Men tyvärr verkar en sådan utveckling avlägsen. Vid EU-toppmötet i Lissabon kom medlemsländerna överens om ett reformprogram som är ganska omfattande (jo, i europeiska sammanhang är det i dag faktiskt omfattande). Men programmet saknar styrka, för att inte säga uppriktig medvetenhet om reformbehovet. Än värre är att många europeiska politiker och opinionsbildare verkar totalt omedvetna både om EU-ekonomiernas eftersläpning, och om att ett par procentenheters lägre tillväxt får effekter för välfärden.

3 Detta är bakgrunden till föreliggande rapport om skillnader i tillväxt och välfärd mellan Europa och USA. Alltför många politiker, opinionsbildare och väljare dröjer kvar i sin långa flykt från verkligheten. Å ena sidan tycks de acceptera i vissa fall till och med föredra en substantiellt lägre tillväxt än USA. Å andra sidan vill de ha råd med samma välfärd som amerikanerna. Det behöver knappast påpekas att den ekvationen inte går ihop. Men det verkliga politiska problemet är att lägre välfärd precis som ojämlikhet i allmänhet för de flesta är ett relativt mått. Välfärd beskrivs mycket sällan i absoluta termer, men alltid i jämförelse med andra. Man gråter hellre i baksätet på en ny Mercedes än i en begagnad Volkswagen Denna rapport baseras på den mycket uppmärksammade boken Sverige versus USA, som publicerades tidigare i år av samma författare: ekon dr Fredrik Bergström, VD för HUI (Handelns Utredningsinstitut) och Roberg Gidehag, tidigare chefekonom på HUI och nu VD för Skattebetalarnas förening. Studien presenterar viktiga perspektiv på tillväxt och välfärd i Europa, särskilt jämförelsen mellan EU:s medlemsländer och amerikanska delstater. Det uppseendeväckande resultatet av deras jämförelse borde snarast få effekt på diskussionerna om Europas framtid. Fredrik Erixon Chefekonom, Timbro

4 INNEHÅLL 1. INLEDNING 6 2. EUROPA VERSUS USA USA är rikare än Europa Det lär ta lång tid för Europa att komma ifatt USA Många europeiska länder har lägre BNP per capita än de flesta amerikanska delstaterna Höga inkomster i kombination med låga skatter ger stor privat konsumtion i USA Detaljhandelskonsumtionen är högre i USA BNP OCH EKONOMISKT VÄLSTÅND FINNS DET NÅGOT SAMBAND? En god ekonomisk utveckling bidrar till bättre löner Höga löner ger höga hushållsinkomster En god ekonomisk utveckling leder till färre hushåll med låga inkomster Det är bättre att vara fattig i ett rikt land än i ett fattigt land VARFÖR HALKAR EUROPA EFTER? EN KVALIFICERAD GISSNING Höga skatter är inte oproblematiskt Höga skattekilar ger felaktiga incitament Utjämningspolitik och stor offentlig sektor är också problematiskt Amerikanerna arbetar på jobbet medan européerna jobbar på fritiden APPENDI REFERENSER 47

5 FÖRORD Föreliggande rapport är en vidareutveckling av boken Sverige versus USA: En analys av tillväxtens betydelse, som publicerades av Timbro i januari Syftet med denna rapport är att i större utsträckning än i boken jämföra de europeiska länderna med USA och dess delstater. Här har viss information lagts till och vissa kapitel kortats ner. Vidare har viss text omdisponerats. Den som har läst vår bok kommer att känna igen mycket, men också hitta ny och intresseväckande information. Stockholm i maj 2004 Fredrik Bergström & Robert Gidehag

6 1. INLEDNING DE FLESTA AV EUROPAS LÄNDER HAR lägre BNP per capita än USA, och också lägre än de flesta av USA:s delstater. Att Frankrike tillsammans med Tyskland och Italien har lägre BNP per capita än alla amerikanska delstater utom fem är nog något som herrar Chirac, Schröder och Berlusconi inte vill vara medvetna om. De flesta är nog inte heller medvetna om att Göran Persson är statsminister i ett land som i dag skulle rankas som en av USA:s fattigaste delstater om Sverige var en del av USA. Kan detta stämma? Är det rimligt? Svaret är att det stämmer och det är rimligt. USA:s BNP är betydligt högre än Europas, och har så varit under lång tid. Den amerikanska ekonomin har också vuxit snabbare än många av Europas länders under de senaste decennierna, inte minst länder som Frankrike, Tyskland och Sverige. Lågkonjunktur i USA, med tillväxttakter kring 1 2 procents ökning av BNP, betraktas närmast som högkonjunktur i exempelvis Tyskland. Europa må ha Eiffeltornet i Paris, Colosseum i Rom, de fina tyska motorvägarna och de svenska trygghetssystemen, men att leva på gamla meriter lär inte räcka för att möta de ekonomiska utmaningar som många europeiska länder står inför. Ekonomiska utmaningar som bland annat kommer att orsakas av den demografiska utvecklingen, och som kommer att utsätta de omfattande, offentligt finansierade trygghetssystemen för stora påfrestningar. 1 Att Europa inte har haft samma ekonomiska utveckling som USA är således ett problem för medborgarna i Europa, eftersom bristen på en god ekonomisk utveckling innebär att det inte skapas lika mycket resurser som skulle kunna vara fallet. Resurser som skulle kunna användas till att skapa bättre förutsättningar för ett materiellt sett bättre liv. God ekonomisk tillväxt är inte bara av betydelse för den privata köpkraften, den skapar också bättre möjligheter för den offentliga sektorn att tillhandahålla kollektivt finansierade tjänster i och med att skattebasen växer snabbare i en tillväxtekonomi än i en ekonomi med lägre tillväxt. Ett problem i den europeiska ekonomiska debatten är bristen på insikt om hur illa ställt det faktiskt är i många av Europas länder, och i synnerhet i många av de länder som har haft långtgående välfärdspolitiska ambitioner. Bristande insikt innebär att det finns risk för att nödvändiga tillväxtreformer inte genomförs. En viktig orsak till denna bristande insikt är att den debatt som förs bland ekonomer om utvecklingen av BNP per capita för många är mycket abstrakt och svårtillgänglig. Hur många känner exempelvis till vad BNP 1 Se Stein (2004) The importance of demographic changes Economic, financial and social changes in an ageing society, paper presented in Hamburg at the Mont Pelerin Society s regional meeting. 6

7 mäter och hur omfattande deras eget bidrag är till BNP-utvecklingen? Ett övergripande syfte med denna rapport är att på olika sätt konkretisera vad skillnader i BNP och i BNPutveckling innebär för vanliga människor. För att ytterligare konkretisera betydelsen av ekonomisk tillväxt är ett syfte också att jämföra Europas länder och regioner med ett av världens rikaste länder, nämligen USA och dess delstater. Att det finns anledning att jämföra Europas länder med USA:s delstater hänger samman med att USA är ett mycket stort land med betydande regionala skillnader. Att jämföra Belgien eller Sverige med USA är inte den enda intressanta jämförelsen som kan göras. Dessa länder bör också jämföras med regioner i USA som är mer likartade. Exempelvis är det mer rättvisande att jämföra Sverige med de gamla svenskbygderna i Minnesota eller Illinois. Ett annat skäl att titta närmare på de amerikanska delstaterna är att det finns delstater som haft betydligt bättre ekonomisk utveckling än den genomsnittliga utvecklingen i USA. I företagens värld är det vanligt med benchmarking, d v s att jämföra sig med dem som är bäst i klassen för att tydliggöra skillnader och försöka dra så mycket lärdom som möjligt av detta. En närmare jämförelse mellan de europeiska länderna och USA kan visa vad en långsiktigt sämre ekonomisk utveckling innebär, liksom vad det kan komma att innebära om den ekonomiska tillväxten förbättras i framtiden. Kanske kan Europa också lära sig något av USA när det gäller att skapa goda förutsättningar för en väl fungerande marknadsekonomi. I kapitel 2 görs en övergripande jämförelse av USA och Europa. Jämförelsen baseras framförallt på BNP per capita och statistik över privat konsumtionsstatistik. I kapitel 2 diskuteras också hur Europas länder klarar sig i jämförelse med USA:s delstater. Ett försök att konkretisera betydelsen av BNP-begreppet görs i kapitel 3, genom att relatera det till mer konkreta mått på materiell standard såsom löner och hushållsinkomster. Av kapitel 3 framgår också att fattigdomsbegreppet är något mycket relativt. Att vara fattig i ett rikt land är materiellt sett betydligt bättre än att vara fattig i ett fattigt land. I ett avslutande kapitel lyfts några möjliga orsaker fram, vilka kan bidra till att USA är betydligt rikare än de flesta av Europas länder. I Appendix finns, för vart och ett av de europeiska länder som diskuteras här, en kommentar om hur väl det landet står sig i förhållande till USA:s delstater. 7

8 2. EUROPA VERSUS USA SYFTET MED DETTA AVSNITT ÄR ATT med konkreta jämförelser av offentlig statistik illustrera Europas eftersläpning jämfört med USA. Den huvudsakliga utgångspunkten för jämförelserna är BNP-statistik. Denna statistik sammanställs och redovisas alltför sällan på ett konkret sätt. Tyvärr stannar kunskapen om hur stora skillnaderna faktiskt är mellan USA och Europa hos en smal krets av ekonomer, och hos andra som arbetar med frågorna i sitt dagliga värv. Det finns dock debattörer som anser att det är av största vikt att den officiella statistiken sammanställs och levandegörs för stora grupper. Först då kan EU-medborgarna sätta press på sina politiker att verkligen föra en tillväxtstimulerande politik. Troligen är vi nu inne i en period då relativt välstånd det vill säga välstånd jämfört med andra länder blir allt viktigare. Förmodligen var det tidigare så att bara det egna landet blev rikare över tiden räckte det för att skapa en känsla av ökat välstånd. Nya generationer fick det hela tiden bättre än de föregående, vilket räckte långt. Jämförelsen med andra länder blev inte lika viktig. I dag har globaliseringen, i vid bemärkelse, ändrat på detta. Människor tar del av kultur, teknik och konsumtionsmönster i hela världen. Detta innebär också att människor jämför sig på andra sätt än tidigare. De länder som utvecklar den bästa tekniken, nya behandlingsformer inom vården och de mest miljövänliga och barnsäkra bilarna etc kommer allt mer att utgöra norm. Normalt nöjer man sig inte längre med att ha bättre sjukvård än för trettio år sedan, utan vill i stället ha bästa tänkbara vård i ett internationellt perspektiv. Länder handlar också allt mer med varandra. De som hamnar på efterkälken kommer att ha allt svårare att kunna delta i denna process på samma villkor som de rikare länderna. Låt oss börja med att enkelt beskriva vad BNP är. Detta mått är en flödesvariabel som mäter värdet av ett lands samlade produktion under ett år. Det alla individer i ett samhälle producerar under ett år är de resurser som finns tillgängliga för att på olika sätt konsumera och investera detta år. BNP blir självklart större i ett stort land med många innevånare än i ett mindre land med få innevånare. För att korrigera för detta divideras BNP med antalet innevånare i respektive land detta mått kallas BNP per capita. BNP är det vanligaste måttet på materiell välfärd, och det enda som det råder stor enighet och samordning om hur det bör mätas. Innan det görs några jämförelser är det värt att uppmärksamma ett antal problem med att jämföra BNP-siffror. I grunden finns nämligen flera problem med BNP som välfärdsindikator. För det första fångar BNP endast den del av produktionen som sker i marknads- 8

9 sektorn, och som därför registreras i statistiken. Det som produceras i den svarta sektorn (olagligt), och det som hushållen själva producerar och som inte registreras, kommer inte med. Detta är ett stort potentiellt problem. Flera studier visar på en omfattande svart sektor i flera moderna industriländer. 2 Ett andra problem har med BNP:s inriktning att göra. I en väl fungerande marknadsekonomi kommer produktionen teoretiskt att motsvara invånarnas önskemål om produktionens inriktning. Som en följd av problem i marknadens funktionssätt, och inte minst av politiska ingrepp, kan man dock förvänta sig att produktionen delvis får fel inriktning. Detta skapar välfärdsförluster. Ett exempel är att subventioner av dagbarnvård kan leda till större konsumtion av denna tjänst än som skulle vara fallet om människor fick använda sina pengar fritt. Ytterligare en invändning som allt oftare förekommer är att BNP är ett strikt materiellt mått. Det tar exempelvis inte hänsyn till värdet av fritid eller god miljö. Om människor förmåddes arbeta dubbelt så mycket skulle BNP stiga, men en sådan åtgärd skulle självklart inte med nödvändighet ge individerna högre lycka och välfärd. Produktionsprocesser som förstör miljön kan ibland höja BNP utan att kostnaden för den förstörda miljön vägs in i BNP-kalkylen. Ett annat så kallat icke materiellt värde som BNP inte tar hänsyn till är jämlikhet. Förmodligen skriver en övervägande del av alla ekonomer under på att det finns någon form av motsättning mellan en jämnt fördelad kaka och en snabbt växande kaka. Att ensidigt fokusera på en snabbt växande BNP är således inte tillräckligt för att åstadkomma lycka och välstånd givet att tanken att jämlikhet är något bra i sig accepteras. Snarare finns här en uppenbar målkonflikt vars lösning till stor del har med värderingar att göra. På senare tid har olika index som försöker mäta andra aspekter än endast BNP diskuterats allt mer. Dessa index väger också in exempelvis jämlikhet i en kalkyl över länders totala välfärd. Det uppenbara problemet med dessa index är att de blir extremt känsliga för vilka variabler som tas med och hur de viktas. Med andra ord blir dessa index ytterst godtyckliga. I Sverige redovisades exempelvis nyligen ett sådant index av en vänsterorienterad statistiker som placerade Bulgarien högre än USA i rangordningen av välstånd. Sådana metoder och index saknar uppenbart trovärdighet. Med detta sagt kan det ändå konstateras att BNP är det bästa och vanligast förekommande måttet som finns på materiellt välstånd på makronivå. Det finns i dag också betydande internationell samordning av hur BNP skall mätas och vad som skall ingå. Det kan också konstateras att materiella resurser, som ytterst skapas av en effektiv och snabbt växande ekonomi, är en förutsättning för mycket av den välfärd som gärna ses som icke-materiell. Nivån på BNP är troligen ett bättre mått på välstånd än de flesta av de olika välfärdsindex som existerar och som försöker väga in allt fler, och allt mer godtyckliga, faktorer. Studeras flyttströmmar mellan länder, vilket måste betraktas som ett mått på hur människor faktiskt värderar olika länders egentliga välstånd, är vår bestämda känsla att människor tenderar att vilja flytta från fattigare till rikare länder (mätt med BNP per capita) snarare än till de länder som kännetecknas av andra faktorer som brukar vägas in i diverse välfärdsindex. 2 Se Schneider (2000) för en genomgång av metoder för att mäta den svarta ekonomin och resultat. 9

10 2.1 USA är rikare än Europa I dagsläget råder förhållandevis stor skillnad på den ekonomiska välfärden mellan Europas länder och USA. BNP per capita är väsentligt högre i USA. Diagram 2:1. BNP per capita i Europeiska länder samt i USA år 2000, löpande priser och PPP-justerat BNP/C i 1995 års penningvärde, PPP-justerat USA Schweiz Danmark Irland Österrike Nederländerna Sverige Belgien Finland Storbritannien Frankrike Tyskland Italien Spanien Portugal Källa: Eurostat. Som framgår ligger USA ohotat över samtliga Europeiska länder. Närmast ligger Schweiz, ett relativ extremt och för Europa missvisande exempel som en följd av de stora utländska kapitalflöden som går till detta land. Trots detta är skillnaden i BNP per capita mellan USA och detta land 17 procent. Efter detta kommer som bekant en stor klump av länder i mitten av BNP-hierarkin som samtliga ligger relativt långt från USA. 2.2 Det lär ta lång tid för Europa att komma ifatt USA Att avstånden verkligen är stora illustreras mycket väl av diagram 2:2 och 2:3. Redan de avstånd som finns i dag är så stora att det skulle ta lång tid för de europeiska länderna att komma ikapp USA även om de plötsligt började växa betydligt snabbare. Det handlar inte om avstånd som påverkas av kortsiktiga konjunkturförlopp utan det skulle ta betydligt längre tid för Europas länder att komma i kapp. I diagram 2:2 är Eurostats prognoser av BNP per capita för de europeiska länderna år 2005 inlagda. Två nivåer för BNP i USA har också lagts in. Dels den faktiska nivån år 2000, dels en prognos för år 2005 som baseras på att USA växer lika snabbt som landet har gjort mellan åren1995 och

11 Diagram 2:2. BNP per capita (löpande priser, PPP-justerat) i Europa år 2005 enligt Eurostats prognos, BNP per capita i USA år 2000 samt år 2005 enligt historisk prognos BNP per capita i 1995 års penningvärde, PPP-justerat USA 2 USA Irland Schweiz Österrike Danmark Storbritannien Nederländerna Belgien Frankrike Sverige Tyskland Finland Italien Spanien Portugal Källa: Eurostat och egna beräkningar. Stapeln USA är således den amerikanska ekonomin år 2000, d v s ett scenario med noll procents tillväxt i USA. Att detta är ett extremt antagande råder det ingen tvekan om. Troligtvis skulle det dessutom sänka de europeiska ländernas tillväxt eftersom de är beroende av den amerikanska ekonomin. Stapeln USA 2 illustrerar ett scenario där USA växer med samma takt mellan åren 2000 och 2005 som mellan 1995 och En mycket intressant iakttagelse är att endast ett land år 2005 kommer ikapp USA, givet att den amerikanska ekonomin står helt stilla. Detta land är Irland. Övriga europeiska länders tillväxt under fem år är inte tillräcklig för att nå ikapp en helt stillastående amerikansk ekonomi. Om den amerikanska ekonomin tillåts växa i samma takt som under perioden ökar skillnaderna ytterligare. Jämförs USA med medelvärdet för de europeiska länderna (medelvärdet när det rikaste och de två fattigaste länderna i Europa undantas) ökar avståndet mellan år 2000 och år 2005 från 32 till 39 procent. Diagram 2:2 illustrerar med andra ord det faktum att avståndet är mycket stort mellan USA och de flesta europeiska länder. Trenden är också att avståndet hela tiden ökar. I diagram 2:3 har ytterligare ett tankeexperiment gjorts. Liksom i det ena fallet i diagram 2:2 hålls den amerikanska ekonomin konstant på den nivå som gällde år Vidare används Eurostats prognos för de europeiska länderna år 2005 för att beräkna en genomsnittlig årlig tillväxttakt i dessa länder under femårsperioden Givet att man antar att respektive europeiska land växer med denna genomsnittliga årstakt kan man undersöka hur många år det skulle ta att komma ikapp den amerikanska ekonomin. 11

12 Diagram 2:3. Året då europeiska länder vuxit ikapp den amerikanska ekonomin givet att den amerikanska ekonomin fryses år 2000 och att de europeiska länderna växer i enlighet med Eurostats prognos Irland Schweiz Storbritannien Österrike Belgien Nederländerna Frankrike Danmark Tyskland Spanien Finland Sverige Italien Portugal Källa: Eurostat och egna beräkningar. Som tidigare framgått är Irland det land som först kommer ikapp USA, detta sker år Förutom Irland är Schweiz och Storbritannien de enda länder som är ikapp den stillastående amerikanska ekonomin före år För sju europeiska länder tar det till år 2015 eller längre att nå ifatt USA. Däribland Sverige, som får vänta till år 2022 innan landet når USA:s nivå. Återigen skillnaderna mellan den amerikanska ekonomin och de europeiska är mycket stora. Så stora att det för de flesta europeiska länder i dagsläget handlar om 15 år av normal tillväxt för att nå ikapp den amerikanska ekonomin. Att den amerikanska ekonomins nivå år 2000 är så pass hög som beskrivits ovan är resultatet av en gradvis och långsam process under en lång rad av år då den amerikanska ekonomin vuxit något snabbare per år än de europeiska. Den amerikanska ekonomins framgång handlar mycket mer om en högre genomsnittlig årlig tillväxttakt än om tillfälliga konjunkturfenomen eller korta snabba tillväxtcykler. USA har helt enkelt lyckats med något i sin tillväxtpolitik (eller snarare frånvaro av politik) som de europeiska länderna inte gjort. I diagram 2:4 har bland USA och de europeiska länderna ovan valts ut de sex rikaste länderna i termer av BNP per capita år Sedan har den ekonomiska tillväxten (BNP per capita) i fasta priser under perioden beräknats och skapat ett index med 1970 som basår. 12

13 13 Diagram 2:4. Index för BNP/C-tillväxt (fasta priser, PPP-justerat) under perioden för USA och de fem rikaste länderna i Europa Källa: OECD. Notera att diagram 2:4 illustrerar BNP-tillväxt i fasta priser under perioden. Som framgår av diagrammet har USA varit bäst i denna grupp av sex länder som var rikast redan år Några andra länder, med betydligt sämre utgångsläge, har vuxit snabbare än USA de senaste 30 åren. Men då handlar det om länder som initialt var relativt fattiga och som därför gynnas av upphinnareffekter. Under lång tid har USA varit en tillväxtmaskin som Europa har svårt att mäta sig med. Avståndet mellan de båda kontinenterna tenderar därför att öka över tiden. 2.3 Många europeiska länder har lägre BNP per capita än de flesta amerikanska delstaterna Jämförelsen med USA som helhet är förstås intressant som utgångspunkt. Det är dock viktigt att komma ihåg att USA är en hel kontinent. Den innefattar i sin tur geografiskt avgränsade områden som kan variera väsentligt när det gäller välstånd, tillväxt och förutsättningar. Därför kan jämförelsen mellan Europa och USA fördjupas genom att jämföra delstater i USA med europeiska länder. Inte heller en sådan jämförelse är glädjande ur ett europeiskt perspektiv. I diagram 2:5 rangordnas samtliga USA:s delstater och europeiska länder efter BNP per capita år 2001 (i fasta priser köpkraftsjusterat.) USA Schweiz Sverige Danmark Nederländerna Tyskland Tillväxt BNP/C, index 1970 = 100

14 Diagram 2:5. BNP per capita i USA:s delstater och i EU 15 år 2001 PPP-justerat, index EU-15 = Värdet för Columbia utanför skalan: District of Columbia Delaware LU Connecticut Alaska Massachusetts New York New Jersey Wyoming California Colorado Illinois Virginia Nevada Minnesota New Hampshire Washington Maryland Texas Georgia Hawaii US Rhode Island Oregon North Carolina Louisiana Pennsylvania Nebraska Ohio Wisconsin Kansas Missouri Michigan South Dakota Tennessee Vermont Iowa Indiana Utah Arizona New Mexico IE Florida North Dakota Kentucky DK Maine NL AT South Carolina Idaho BE Alabama SE Oklahoma UK FR FI DE IT EU 15 Arkansas Montana West Virginia Mississippi ES PT GR Källa: Eurostat och Bureau of Economic Analysis. Som framgår av diagrammet är det egentligen bara ett europeiskt land som kan mäta sig med någon av USA:s delstater, och det är Luxemburg. Detta lands framgång förklaras i stor utsträckning av ett stort inflöde av utländskt kapital. Samtliga övriga europeiska länder ligger på den nedre delen av skalan. Avståndet mellan de allra flesta europeiska länder och de rikare amerikanska delstaterna är mycket stort. Det handlar då om i storleksordningen 100 procent. Connecticut har exempelvis nära dubbelt så stort materiellt välstånd som gamla europeiska stormakter som Frankrike och Storbritannien. Endast fyra amerikanska delstater är relativt fattiga i ett europeiskt perspektiv. Men då handlar det inte alls om samma stora skillnader. I Appendix redovisas även hur olika regioner inom de europeiska länderna förhåller sig till de amerikanska delstaterna. Genomgående finns det vissa europeiska regioner (ofta huvudstadsregionerna) som klarar sig relativt väl i en jämförelse med delstaterna. Övriga regioner har ofta en BNP per capita som understiger de fattigaste delstaterna. 2.4 Höga inkomster i kombination med låga skatter ger stor privat konsumtion i USA Så långt BNP-jämförelser. Privat konsumtion är en annan viktig välfärdsindikator. I grunden handlar detta om människors möjlighet att själva bestämma över sin konsumtion. Det handlar om möjligheten att åka i en ny trafiksäker bil, om maten man äter, mängden trevliga och tidsbesparande restaurangbesök, möjligheten att uppleva en kreativ fritid, med mera. Att kunna ta del av teknikutvecklingens nya produkter är lika viktigt i dag som någonsin tidigare. Som exempel kan nämnas vikten av att ha tillgång till dator och Internet, eller att kunna köpa tid genom konsumtion av bra färdigmat eller tjänster. 14

15 I diagram 2:6 redovisas den privata konsumtionen, som förstås intimt hänger samman med BNP-utvecklingen. I en ekonomi med hög BNP per capita blir inkomsterna höga, vilket driver upp den privata konsumtionen. Att jämföra privat konsumtion mellan länder är dock förknippat med samma sorts svårigheter som vid jämförelsen av disponibel inkomst. Olika länders val av offentligt åtagande påverkar via skattepolitiken det privata konsumtionsutrymmet, samtidigt som högskatteländerna via den offentliga sektorn erbjuder en del av det som i lågskatteländer registreras som privat konsumtion. Det finns helt enkelt ingen enkel lösning på detta, det är bara viktigt att ha detta i åtanke när den privata konsumtionen jämförs. Diagram 2:6. Den privata konsumtionen år 2000 i fasta priser, köpkraftsjusterat, i USA och i europeiska länder, US-dollar. Privat konsumtion/c USA Luxemburg Island Schweiz Australien Storbritannien Irland Italien Österrike Norge Belgien Tyskland EU 15 Nederländerna Frankrike Danmark OECD Europa Finland Sverige Grekland Spanien Portugal Källa: Statistiska Centralbyrån. Den privata konsumtionen per capita är mycket högre i USA än i de flesta europeiska länder. Jämfört med Luxemburg, det land i Europa som har högst privat konsumtion, är den amerikanska privata konsumtionen 29 procent högre. Jämfört med genomsnittet (EU-15) är skillnaden i konsumtion mycket stor. I USA konsumerar en genomsnittsindivid för ca dollar mer per år. Detta motsvarar 77 procent. En genomsnittsamerikan konsumerar således nästan dubbelt (77 procent) så mycket som en genomsnittlig medborgare i EU. Detta är ett resultat av både högre BNP-nivå och av skattepolitiken. Om man tog hänsyn till skatteskillnader skulle de stora skillnaderna minska något, men amerikanernas konsumtion skulle trots detta vara mycket större än européernas. 15

16 2.5 Detaljhandelskonsumtionen är högre i USA Hög BNP per capita i kombination med internationellt sett låga skatter innebär att amerikanerna har en stor privat konsumtion. En betydande del av den privata konsumtionen används för konsumtion i detaljhandeln. I tabell 2:1 har detaljhandelsförsäljningen i USA och i Sverige sammanställts. Notera att det kan finnas skillnader i hur man definierar detaljhandelsförsäljning, vilket gör att siffrorna inte behöver vara helt jämförbara. 3 Skillnaderna är dock på det stora hela i linje med den bild som har framkommit tidigare. Amerikanerna har högre inkomster och lägre skatter och kan därför ha en detaljhandelskonsumtion som är kronor högre per år och per person än vad som är möjligt i Sverige. En väsentlig skillnad, som ger amerikanerna betydligt större möjligheter att inhandla mer och bättre varor än vad som är möjligt i Sverige. Tabell 2:1. Detaljhandelsförsäljning i Sverige och USA. PRIVAT KONSUMTION BNP Totalt Detaljhandel Övrigt USA Sverige Källa: BNP och privat konsumtion är hämtat från OECD Economic Outlook, 2001:1. Detaljhandelsförsäljningen kommer från US Census (tabell 1 under Svensk detaljhandelsförsäljning från HUI. Den högre detaljhandelskonsumtionen innebär att amerikanerna har mer prylar än européerna. I en sammanställning av Cox & Alm (1999) så visar det sig att amerikanska hushåll har betydligt fler hushållsartiklar, TV-apparater, datorer, telefoner och bilar än de flesta europeiska länders hushåll, se tabell 2:2. Även detta är i linje med tidigare resultat. 3 Ett exempel på detta är att i en närmare jämförelse av Sverige och USA fanns det anledning att justera ner den amerikanska detaljhandelskonsumtionen något för att uppnå jämförbarhet mellan den detaljhandelsstatistik som jämfördes, se Bergström & Gidehag (2004), kap 4. 16

17 Tabell 2:2. Procentandel av hushåll i olika länder som äger olika hushållsartiklar. USA Belgien Danmark Frankrike Tyskland Italien Nederländerna Spanien Sverige Shweiz Storbritannien Tvättmaskin Diskmaskin Mikrovågsugn Radio TV Torkskåp/tumlare Dammsugare Video PC Telefon per 100 inv Mobil per 1000 inv 12,4 23,2 157,3 23,8 42,8 67,4 33,2 24,1 229,9 63,5 98,0 TV per 1000 inv Bilar per 100 inv Na Anm. Fetstil betyder att landet har högst andel hushåll som äger viss produkt. Källa: Cox & Alm (1999, tabell 5.2, sid 97). Genomgången ovan visar på mycket stora skillnader mellan den amerikanska och de europeiska ekonomierna. En lång period av hög tillväxt har gjort USA till den utan konkurrens rikaste regionen i världen. Under flera århundraden var Europa världsledande när det gäller välstånd och framåtskridande. Så sent som för 100 år sedan var den amerikanska kontinenten till stora delar outvecklad vildmark. Nu, hundra år senare, har USA kört om Europa och är ohotad ledare i världsekonomin. De flesta amerikaner lever med en standard som de flesta européer aldrig lär komma i närheten av. De riktigt välmående amerikanska regionerna har nästan dubbelt så stort välstånd som Europa. Det kan vara värt att påminna om vad det betyder. I dessa regioner kan en genomsnittlig amerikan få exakt dubbelt så mycket av allting som en genomsnittlig europé. Detta visar på vikten av en tillväxtstimulerande ekonomisk politik. 17

18 3. BNP OCH EKONOMISKT VÄLSTÅND FINNS DET NÅGOT SAMBAND? BNP PER CAPITA ÄR, SOM TIDIGARE har diskuterats, ett abstrakt mått på ekonomiskt välstånd. Ett syfte med den här rapporten är att på andra sätt illustrera varför en god utveckling av BNP bidrar till högre ekonomisk standard. I detta kapitel synas USA:s delstater närmare. Det finns stora skillnader mellan de olika delstaterna, vilket innebär att man kan undersöka i vilken utsträckning det finns samband mellan BNP-nivån och mindre abstrakta mått på ekonomiskt välstånd. Är det t ex så att lönerna är högre i delstater med en högre BNP-nivå, är hushållsinkomsterna högre och är andelen hushåll med låga inkomster färre? Genom att studera denna typ av indikatorer kan BNP-skillnader levandegöras. De europeiska länderna är inte medtagna i denna analys, eftersom det kräver en noggrann genomgång av olika inkomstmått innan olika länder kan jämföras. Detta har gjorts för Sverige, se Bergström och Gidehag (2004). Slutsatserna från denna typ av jämförelser kan därefter överföras till europeiska förhållanden. I detta kapitel granskas några variabler som beskriver de fattigas levnadsstandard i USA. Detta för att möta påståendet att många är mycket fattiga, trots den höga ekonomiska nivån i USA. Det kommer att framgå att fattigdomsbegreppet är något mycket relativt, och att vara fattig i USA är förknippat med en förvånansvärt hög materiell levnadsstandard. 3.1 En god ekonomisk utveckling bidrar till bättre löner Förenklat kan man säga att en god ekonomisk utveckling kan uppnås på två sätt i ett land. Medborgarna kan arbeta mer och de kan arbeta smartare. Med det senare avses att de verkar i en väl fungerande ekonomi som effektivt tillvaratar de arbetandes insatser på bästa möjliga sätt. Båda dessa faktorer bidrar till högre årslöner. Det talas ofta om hur höga löner många amerikaner har och hur mycket man kan tjäna på att flytta till USA. Ibland hävdas att en civilingenjör som flyttar till USA kan fördubbla sin lön, och en orsak till att så många forskare söker sig till amerikanska universitet är just de höga lönerna. Som framgår av det avslutande kapitlet har amerikanerna inte bara högre löner, de arbetar också mer än européerna. Bättre löner i kombination med högre timlöner ger totalt sett högre årslöner. Sambandet på delstatsnivå mellan BNP per capita och medelårslön illustreras i diagram 3:1. Som framgår av diagrammet finns ett starkt samband mellan BNPnivå och medellöner. Slutsatsen är med andra ord att i en väl fungerande och växande ekonomi kommer årslönerna att vara höga och stiga i takt med att ekonomin växer, en i det närmaste självklar sanning som givetvis inte bara gäller för USA:s delstater utan även för Europa. Hade européerna arbetat mer och smartare så hade årslönerna varit högre. 18

19 Diagram 3:1. Samband på delstatsnivå i USA mellan medellön (2001) för alla yrken och BNP per capita (1999), dollar BNP per capita och delstat, 1999, USD Årlig medellön, alla yrken, 2001, USD Källor: Bureau of Labor Statistics, Bureau of Economic Analysis. I materialet över årslöner i USA finns också information om lönenivån för 1:a respektive 3:e kvartilen, d v s för låginkomsttagare och för personer med relativt bra löner. I diagram 3:2 har sambandet mellan BNP per capita och dessa två löneklasser illustrerats. Som tydligt framgår är sambandet starkt. Ju högre BNP per capita, desto högre lön. Ett samband som gäller både för låg- och höginkomsttagare och ett samband som också gäller för Europa. 19

20 Diagram 3:2. Samband på delstatsnivå mellan 1:a respektive 3:e kvartilens löner (2001) och BNP per capita (1999), dollar :a kvartilens löner 3:e kvartilens löner BNP per capita, :a och 3:e kvartilens medellöner, 2001 Källor: Bureau of Labor Statistics, Bureau of Economic Analysis. 3.2 Höga löner ger höga hushållsinkomster Om det finns ett positivt samband mellan BNP per capita och lönenivåer så borde det också finnas ett positivt samband mellan BNP per capita och hushållsinkomster, eftersom en större del av hushållsinkomsterna kommer från arbete. I diagram 3:3 har BNP per capita i USA:s alla delstater plottats mot medianhushållsinkomsterna i delstaterna. Som framgår finns ett starkt samband mellan BNP per capita och hushållens medianinkomster. Implikationen av diagram 3:3 är att nivån på BNP (och därmed den historiska tillväxten av BNP) påverkar hushållens inkomster. God ekonomisk utveckling leder till högre inkomster. Om jämförbara inkomstmått för europeiska länder skulle läggas in i diagrammet skulle följaktligen många av dem hamna bland de delstater som har låg BNP per capita och låga hushållsinkomster. 20

21 Diagram 3:3. BNP per capita och hushållens medianinkomster per delstat, köpkraftsjusterat, index: USA = 100, 1998/ Hushållsinkomster, index USA BNP per capita, index Källor: US Census, Bureau of Economic Analysis, Statistiska Centralbyrån samt egna beräkningar. 3.3 En god ekonomisk utveckling leder till färre hushåll med låga inkomster En god ekonomisk utveckling med tillhörande hög nivå av BNP per capita kan också förväntas bidra till att andelen hushåll med låga inkomster blir färre. Om så är fallet bestäms av hur inkomsterna fördelas, och om en växande BNP inte fördelas alltför ojämnt bör även antalet hushåll med låga inkomster minska i takt med att den ekonomiska nivån förbättras. Diagram 3:4 visar sambandet mellan BNP per capita och andelen hushåll, i varje amerikansk delstat, med en hushållsinkomst som understiger dollar. Nivån är vald för att 25 procent av alla amerikanska hushåll år 1999 hade en hushållsinkomst som var lägre än dollar, d v s det är ett mått på andelen hushåll med låga inkomster. I diagrammet ligger även observationer för Sverige och USA med som helhet. Sverige har tagits med för att illustrera hur ett europeiskt land hävdar sig i jämförelse med USA och USA:s delstater. 4 I diagrammet framträder ett tydligt negativt samband mellan nivån på BNP per capita och andelen hushåll med inkomst understigande dollar. Låg BNP per capita leder också till att andelen hushåll med låg inkomst ökar. Det finns, med andra ord, ett starkt samband mellan det relativt abstrakta måttet BNP per capita och hushållens inkomster. 4 Notera att det hushållsinkomstmått som används är ett bruttomått som är jämförbart med det amerikanska hushållsinkomstmåttet, se Bergström & Gidehag (2004) kap 4, för en vidare diskussion. 21

22 Diagram 3:4. Sambandet mellan BNP per capita och andel hushåll med årlig hushållsinkomst under dollar år BNP per capita, Index, USA = USA Sverige Andel hushåll med inkomst lägre än USD, % Källor: US Census, Bureau of Economic Analysis och Statistiska Centralbyrån 3.4 Det är bättre att vara fattig i ett rikt land än i ett fattigt land Fattigdomsbegreppet är mycket relativt. Som framgick av det föregående avsnittet skulle exempelvis 40 procent av alla svenska hushåll kvala in bland låginkomsttagarhushåll i USA och bland Europas fattigare länder skulle än fler klassas som låginkomsttagare med en amerikansk definition. I en rik ekonomi är det med andra ord inte osannolikt att de som uppfattas som fattiga i ett internationellt perspektiv är relativt rika. Den massmediala bilden av USA:s fattiga är att de har det mycket svårt, att de är uteliggare, knarkare och på olika sätt marginaliserade. Givetvis finns dessa grupper i USA i relativt stor omfattning men och det är ett viktigt men de finns också i europeiska länder. En annan bild av fattigdomen i USA är att det stora flertal som uppfattas som fattiga har det materiellt förhållandevis bra ställt. Nedan följer några exempel på detta. Till att börja med kan man konstatera att andelen fattiga i USA har minskat över tiden i takt med att den amerikanska ekonomin vuxit, se tabell 3:1. År 1959 befann sig exempelvis 22 procent av samtliga amerikaner under den då gällande fattigdomsgränsen. I dag är det endast 12 procent som befinner sig under den nu gällande fattigdomsgränsen. Utvecklingen har varit positiv också för de svarta i USA, medan andelen fattiga inte har ändrats nämnvärt för hispanics sedan år Samtidigt kan det finnas anledning att notera att inkomstskillnaderna har ökat under de senaste åren. Denna ökning har dock framförallt handlat om att de rika har blivit rikare och inte att de fattiga har blivit fattigare. Liknande utveckling har kännetecknat de flesta europeiska länder. Se Bergström & Gidehag (2001) för en analys av Sverige. 22

23 Tabell 3:1. Andelen fattiga i olika etniska grupper Vita Svarta Hispanics 23 (1972) 23 Totalt Källa: Caplow, Hicks, & Wattenberg (2001). Vad innebär det att vara fattig i USA? Enligt större levnadsnivåundersökningar som genomförs regelbundet så har de fattiga förvånansvärt hög levnadsstandard, se tabell 3:2. En stor andel äger sitt hem och har en eller flera bilar. Det är också relativt vanligt med olika hushållsmaskiner. En eller flera TV-apparater med tillhörande video eller DVD är också vanligt. Det materiella välståndet är med andra ord betydande och ligger långt högre än den materiella standard som många i Europa torde förknippa med fattigdom. En god ekonomisk utveckling leder med andra ord till att även de fattiga får det relativt bra materiellt sett. Det är helt enkelt bättre att vara fattig i ett rikt land än att vara det i ett fattigt land. Tabell 3:2. Andelen fattiga hushåll, procent. Andelen fattiga hushåll, % Äger sitt hem 45,9 Bil 72,8 2 eller fler bilar 30,2 Luftkonditionering 76,6 Kylskåp 96,9 Tvättmaskin 64,7 Torkskåp/tumlare 55,6 Diskmaskin 33,9 Avfallskvarn 29,7 Mikrovågsugn 73,3 Färg-TV 97,3 Andelen fattiga hushåll, % 2 eller fler färg-tv 55,3 Kabel- eller satellit-tv 62,6 Storbilds-TV 26,3 Video eller DVD 78,0 2 eller fler video/dvd 25,3 Stereo 58,6 Telefonsvarare 35,3 Mobiltelefon 26,6 Persondator 24,6 Tillgång till Internet 18,0 Källa: Rector & Johnson (2004). 23

24 Ett annat mått på att de fattiga i USA materiellt har det relativt bra ställt får man om man jämför hur stora bostäder de fattiga hushållen i USA har jämfört med den genomsnittliga boendeytan i Europa. I tabell 3:3 jämförs bostadsytan i olika länder. Den genomsnittliga totala bostadsytan är knappt kvadratfot (ca 93 m 2 ) i Europa. I USA är den kvadratfot (ca 174 m 2 ) för genomsnittshushållet och kvadratfot (ca 111,5 m 2 ) för de fattiga hushållen. Justerar man för hushållsstorlek så visar det sig att boende i fattiga hushåll i USA har något större bostadsyta än den genomsnittlige europén. Det amerikanska genomsnittshushållet har 80 procent större bostad än genomsnittseuropén. Européer är med andra ord trångbodda utifrån ett amerikanskt perspektiv. Tabell 3:3. Bostadsyta i några olika länder. (1 kvadratfot = 0,093 m 2 ). Land Undersökningsår Antal Bostadsyta, Bostadsyta personer kvadratfot (kvadratfot) per bostad per person Österrike ,4 974,9 406,2 Belgien ,5 928,6 371,4 Danmark ,1 1171,8 558,0 Frankrike ,5 946,9 378,8 Finland ,1 823,1 392,0 Tyskland ,2 932,9 424,0 Grekland ,0 856,5 285,5 Irland ,0 950,1 316,7 Italien ,1 971,6 462,7 Luxemburg ,6 1345,0 517,3 Nederländerna ,4 1054,5 439,4 Portugal ,2 893,1 279,1 Spanien ,3 917,8 278,1 Sverige ,1 966,2 460,1 Storbritannien ,4 914,6 381,1 Europa, genomsnitt 2,5 976,5 395,7 USA, fattiga hushåll , ,6 USA, alla hushåll , ,2 Källa: Rector & Johnson (2004). 24

25 4. VARFÖR HALKAR EUROPA EFTER? EN KVALIFICERAD GISSNING HUR MAN ÄN MÄTER HAR STORA delar av den europeiska ekonomin utvecklats relativt dåligt de senaste trettio åren. En naturlig fråga i sammanhanget är: varför? Att försöka förstå tillväxtens orsaker har under långa tider varit en prioriterad fråga inom nationalekonomin. Adam Smith visade på betydelsen av arbetsdelning och arbetsspecialisering, och därmed också på betydelsen av frihandel. Han betonade också äganderättens och de goda incitamentens betydelse. Vissa forskare har pekat på betydelsen av kapitalbildning och arbete, medan andra har visat att tillväxt inte enbart bestäms av mängden arbete och kapital utan av dess kvalitet och hur väl det utnyttjas. Exempelvis har humankapitalets roll lyfts fram. Modernare institutionell forskning har återkopplat till Adam Smiths ursprungliga insikter om äganderätten och andra institutionella förutsättningars betydelse. Inom ramen för den senare forskningstraditionen har även politikens roll som skapare eller förstörare av goda förutsättningar för tillväxtprocessen betonats. 4.1 Höga skatter är inte oproblematiskt När man kommer in på den ekonomiska politikens inverkan på tillväxten är det svårt att låta bli att konstatera att en enskild faktor är väsentligt annorlunda i stora delar av Europa jämfört med USA. Det är den politiska sfärens expansion i allmänhet och skatterna och den offentliga sektorns storlek i synnerhet. Även om den ekonomiska forskningen är oenig om huruvida det går att påvisa ett samband mellan exempelvis skattetryck och tillväxt och hur starkt det i så fall är är det svårt att helt bortse från att Europa (åtminstone stora delar av) har valt en helt annan väg än USA, samtidigt som den amerikanska ekonomin har vuxit betydligt snabbare. Vi tillhör de ekonomer som inte tror att detta är en tillfällighet, utan tvärtom att det här finns ett relativt starkt samband. 6 Orsaken till detta är att ju högre skattetryck och ju större offentlig sektor, desto större makt hos politiska beslutsfattare och offentliga byråkratier. Som en konsekvens av detta finns ett begränsat utrymme för privata aktörer att disponera sina inkomster och 6 Vår bild är att en övervägande del av forskningen på detta område finner ett negativt samband mellan skattetryck och tillväxt. Många av de forskare som hävdat att det är svårt att finna ett generellt samband vidhåller ju också att detta snarast beror på mätproblem. Skattetrycket är ett generellt mått som innefattar mycket. Inom ramen för två lika höga skattetryck kan det exempelvis finnas väsentligt olika marginaleffekter. Om fattigare länder tas med kan det uppstå ett skensamband mellan stigande skattetryck och ökad tillväxt, eftersom det är vanligt att efterfrågan på tjänster som normalt är skattefinansierade ökar när ekonomier växer. 25

26 tillgångar som de själv önskar. Höga skatter ger också upphov till incitament som motverkar arbete och entreprenöriella initiativ. Ju större offentlig sektor desto mer beroende är befolkningen av offentliga transfereringar, och desto mindre del av ekonomin är utsatt för konkurrens. Detta har, som kommer att diskuteras i detta avsnitt, negativ inverkan på den ekonomiska tillväxten. Skattetrycket och offentliga sektorns storlek är indikatorer på i vilken utsträckning en ekonomi är en marknadsekonomi, eller en ekonomi som direkt och indirekt påverkas av politiska beslut. 7 Låt oss illustrera hur den amerikanska ekonomin skiljer sig från merparten av den europeiska när det gäller skattetrycket. Skattetrycket är ett mått som försöker fånga storleken på det offentliga åtagandet. Samtliga skatteintäkter summeras och relateras till BNP. För år 1999 ser bilden ut som i diagram 4:1. Denna bild har inte ändrats i någon större utsträckning sedan dess. Diagram 4:1. Skattetrycket som andel av BNP i USA och i Europa år Sverige Danmark Finland Frankrike Belgien Österrike Italien Norge EU 15 Nederländerna Tyskland Storbritannien Spanien Schweiz Irland USA Källa: OECD. Som framgår ligger USA lägst och inte helt obekant de skandinaviska länderna ligger i topp när de rangordnas efter skattetryck. Mellan USA och dessa länder är skillnaden mycket stor. Men USA har väsentligt lägre skattetryck än stora delar av Europa. Det skiljer hela tolv procentenheter mellan USA och genomsnittet i EU (EU-15). Det är helt naturligt att hävda att USA och Europa valt mycket olika vägar när det gäller den offentliga sfärens expansion. 7 Samtidigt är det viktigt att återigen påminna om att två lika höga skattetryck kan vara olika skadliga för ekonomin beroende på hur de tas ut. I grunden handlar detta om hur marginaleffekter och skattekilar slår i ekonomin. På samma sätt kan olika utformning av offentlig sektor och transfereringssystem påverka ekonomins funktionssätt på olika sätt. Se Molander (1999) för en diskussion om detta. 26

27 Ännu tydligare blir detta när förändringen av skattetrycket sedan år 1970 analyseras. I diagram 4:2 redovisas hur skattetrycket har förändrats mellan åren 1970 och 1999 i de jämförda länderna. Diagram 4:2. Förändring av skattetrycket under perioden Spanien Italien Finland Schweiz Sverige Frankrike Danmark Belgien EU 15 Österrike Norge Tyskland Nederländerna Irland USA Storbritannien Källa: OECD. Ett land, Storbritannien, har faktiskt minskat sitt skattetryck. För USA och Irland gäller att skatterna höjts mycket lite under perioden. I USA har skattetrycket stigit med marginella 1,5 procentenheter under 30 år. Som bekant har stora delar av Europa valt en annorlunda väg. Här har expansionen av den offentliga sektorn tagit verklig fart under de senaste trettio åren. Denna expansion har inneburit att allt fler privatekonomiska överväganden är beroende av politiska beslut. Avkastningen på en utbildning, skillnaden i ekonomisk ersättning mellan att arbeta eller att erhålla bidrag eller möjligheterna att starta och driva företag, är i mycket stor utsträckning beroende av politiska beslut. Så ser det i mycket större utsträckning ut i Europa än i USA. 4.2 Höga skattekilar ger felaktiga incitament Det är förstås viktigt att inte analysera skatterna enbart på makronivå. Europas allmänt höga skattetryck och omfattande socialförsäkringssystem har skapat stora marginaleffekter och skattekilar. I många europeiska länder slår skattesystemet in en mycket stor kil mellan vad som är privat- och samhällsekonomiskt lönsamt. I diagram 4:3 redovisas hur många procent av en intäkt hos köparen av en tjänst som hamnar i plånboken hos den som utför 27